Blev en stillsam kväll på gymmet med roddmaskin i ett moderat tempo, medelwatt på 140 under 22 minuter motsvarande 5km. Lite överkroppsövningar därefter för att sedan av sluta med lite löpning i höjdhopparmatta. Blev 2*250 sedan 1*400 steg i mattan. Det är alltid värst med den första, vet inte varför men sen är det precis som om kroppen hittar tempo och mjölksyran kommer inte lika lätt.
Har fått för mig att just dessa steg i mattan är bra för att få rätt stegisättning för en luttrad hällandare. Det blir perfekt med foten rakt under kroppen, löpningen sker utan att jag förflyttar mig framåt.
Annars har det varit lite dagen efter känsla hela dagen. Har varit seg och lite omotiverad. Visst påverkar sommartidens inträde. Somnade en timme senare än vanligt. Fast fick stiga upp en tidigare. då är förutsättningarna förändrade. Jag brukar ha problem med dessa tidsomställningar, men den på hösten stör mig mer än denna på våren. Då kan det ta upp till 2 veckor innan jag hittat rätt i mina rutiner. Jag tycker det hade varit bättre att i stället ha ständig sommartid.
Dessa lite sega dagar behövs också, annars kan man inte glädjas så mycket åt de fria dagarna som kommer med helgen, men visst hade det varit läge att i vårt rika land införa 4 dagars arbetsvecka? Då hade vi fått lite mer tid att göra oss själva rättvisa. De 4 dagarna vi är på jobbet hade blivit mer lustfyllda. Obalansen som råder nu mellan arbetsdagar och lediga dagar är stressande för "moderna" människor som vill förverkliga både sig själva och sina barn. Det saknas helt enkelt tid.
Är lite ambivalent inför kommande rundor, ska jag fortsätta med den väldigt positiva överraskningen Salming Race? Men finns i så fall risk att jag "glömmer" bort löpning i hardcore skor som Merrell eller VFF. Fast jag är lite lockad eftersom jag haft sådana problem så länge nu med min vänsterhäl. Idag känns det bra, fast vid lite längre stillasittande gör hälen sig påmind vid efterföljande uppstigning och första stegen. Men nu i kväll har det känts lite bättre än innan så här dagen efter ett löppass.
måndag 31 mars 2014
söndag 30 mars 2014
Salming Race, framfotslöpningsrunda 105.
Så fick jag äntligen skorna som jag haft så höga förväntningar på Salming Race.
Blev en sen runda nu i kväll. Idag på morronen så blev det en promenad runt Bergundasjön, 13km ungefär. Hade Salmingskorna på mig. Efter 6 km började jag få lite ont i hälarna, skoskav. Brukar få det med nästan alla nya skor. Enda undantaget är alla mina Merrell skor.
Så det blev lite barfotapromenad, gick sådär, är inte något härdad under fotsulorna än.
I kväll blev det premiär för dessa skor. Otroligt lätta, vägde dom, 190 gram/sko. Blev en märklig runda. Hade ont i vänsterhälen under uppvärmningen. Efter 500 meter var det som värst, var nära att bryta men sen släppte det lite. Efter 2 kilometer så stannade jag och gjorde lite olika övningar för att mjuka upp ytterligare. Sen blev 8 km löpning, första 4 tog jag det hyfsat lugnt, skorna kändes otroligt sköna. Efter att ha sprungit med 0mm dropp med Merrellskorna ett tag nu var det som att landa på bomull. Försökte hitta rätt känsla och var noga med hållning. Efter halva rundan och i lite nerförslut med en efterkommande flack kilometer tryckte jag på rejält. Blev trött men kände under den kilometern att steget var bra och att jag kom fram med bröst och höft som jag inte känt på väldigt länge. Härlig känsla. den kilometern som var flack som sagt var gick på 3.58. Så fort har jag inte sprungit på väldigt länge. Efter det blev det 2 kilometer kuperad avslutning som gick saktare. Men ändå med bra fart och bra hållning. Men då var jag nära mitt max och de kilometrarna gick på 4:08 ungefär.
I kväll var en sådan härlig runda med hög och fin luft, kände mig stark på avslutningen, brukar jag inte göra. När dessa rundor dyker upp är det härligt att springa och det gör inte ont att ta i. Är visserligen lite stel i vänsterhälen nu. Men tror att dessa skor kommer att hjälpa mig bra. Ska försöka att kombinera med Merrell och även VFF när väl hälen släpper lite. Salmingskorna på lite längre distanser med hårdare underlag är tanken.
Blev en sen runda nu i kväll. Idag på morronen så blev det en promenad runt Bergundasjön, 13km ungefär. Hade Salmingskorna på mig. Efter 6 km började jag få lite ont i hälarna, skoskav. Brukar få det med nästan alla nya skor. Enda undantaget är alla mina Merrell skor.
 |
| Salming Race, 5 mm dropp. 190 gram. Dagens runda.
|
I kväll blev det premiär för dessa skor. Otroligt lätta, vägde dom, 190 gram/sko. Blev en märklig runda. Hade ont i vänsterhälen under uppvärmningen. Efter 500 meter var det som värst, var nära att bryta men sen släppte det lite. Efter 2 kilometer så stannade jag och gjorde lite olika övningar för att mjuka upp ytterligare. Sen blev 8 km löpning, första 4 tog jag det hyfsat lugnt, skorna kändes otroligt sköna. Efter att ha sprungit med 0mm dropp med Merrellskorna ett tag nu var det som att landa på bomull. Försökte hitta rätt känsla och var noga med hållning. Efter halva rundan och i lite nerförslut med en efterkommande flack kilometer tryckte jag på rejält. Blev trött men kände under den kilometern att steget var bra och att jag kom fram med bröst och höft som jag inte känt på väldigt länge. Härlig känsla. den kilometern som var flack som sagt var gick på 3.58. Så fort har jag inte sprungit på väldigt länge. Efter det blev det 2 kilometer kuperad avslutning som gick saktare. Men ändå med bra fart och bra hållning. Men då var jag nära mitt max och de kilometrarna gick på 4:08 ungefär.
I kväll var en sådan härlig runda med hög och fin luft, kände mig stark på avslutningen, brukar jag inte göra. När dessa rundor dyker upp är det härligt att springa och det gör inte ont att ta i. Är visserligen lite stel i vänsterhälen nu. Men tror att dessa skor kommer att hjälpa mig bra. Ska försöka att kombinera med Merrell och även VFF när väl hälen släpper lite. Salmingskorna på lite längre distanser med hårdare underlag är tanken.
fredag 28 mars 2014
Backintervaller Hanaslöv. 6*500 meter. Framfotslöpningsrunda 104.
Blev ett rätt bra pass totalt. Hade mina Merrell trail glove 2. Körde först 2,5km väldigt lugn uppvärmningslöpning fram till Hanaslövsområdet. Hade lite känningar i vänsterhälen under hela joggen. Men ingen smärta.
Dagens runda
Sen drog jag igång backintervallerna 6*500 meter. Backen är tyvärr inte jämnbrant, den är i två etapper, mitt i flackar den ut och under 50 meter där så är det till och med lite utför. Men den sista biten brantar det till rätt så bra och då flyger pulsen upp på ett bra sätt. Kändes bättre denna gången, jag gjorde ungefär samma pass för några veckor sedan men då var det tyngre under själva återhämtningen mellan intervallerna. Dessutom var jag betydligt stummare efteråt än idag. Så ett par veckors intervallträning börjar ge lite resultat. Men var bara några sekunder snabbare än förra gången. Fast känslan efteråt var betydligt bättre.
Hade även ett bra möte idag, så nu hoppas jag att mitt arbetsliv kommer att bli lite mer strukturerat. Det har varit en rätt ansträngande tid psykiskt ett tag nu. Men efter dagens möte känner jag ett hopp spiras inom mig och det kommer att bli nästan lite spännande med den nya fokuseringen och arbetsuppgifterna som väntar.
Men det som känns viktigast och mest intressant är ändå löpningen jag har ett par år på mig känns det som. Efter dessa år blir det allt svårare att pressa sig till det jag ändå tror finns inom mig rent tidsmässigt. Men det är samtidigt viktigt att intala sig själv att man fortfarande är stark och kan utveckla sig. Om jag säger till mig själv att jag är för gammal så sänder jag iväg den tanken till mitt undermedvetna och då blir det till slut en sanning. Så det bästa är att försöka mantra sig tvärtom, jag är ung. väldigt ung. Då får jag mer tid att förverkliga mina mål och drömmar.
Dagens runda
Sen drog jag igång backintervallerna 6*500 meter. Backen är tyvärr inte jämnbrant, den är i två etapper, mitt i flackar den ut och under 50 meter där så är det till och med lite utför. Men den sista biten brantar det till rätt så bra och då flyger pulsen upp på ett bra sätt. Kändes bättre denna gången, jag gjorde ungefär samma pass för några veckor sedan men då var det tyngre under själva återhämtningen mellan intervallerna. Dessutom var jag betydligt stummare efteråt än idag. Så ett par veckors intervallträning börjar ge lite resultat. Men var bara några sekunder snabbare än förra gången. Fast känslan efteråt var betydligt bättre.
Hade även ett bra möte idag, så nu hoppas jag att mitt arbetsliv kommer att bli lite mer strukturerat. Det har varit en rätt ansträngande tid psykiskt ett tag nu. Men efter dagens möte känner jag ett hopp spiras inom mig och det kommer att bli nästan lite spännande med den nya fokuseringen och arbetsuppgifterna som väntar.
Men det som känns viktigast och mest intressant är ändå löpningen jag har ett par år på mig känns det som. Efter dessa år blir det allt svårare att pressa sig till det jag ändå tror finns inom mig rent tidsmässigt. Men det är samtidigt viktigt att intala sig själv att man fortfarande är stark och kan utveckla sig. Om jag säger till mig själv att jag är för gammal så sänder jag iväg den tanken till mitt undermedvetna och då blir det till slut en sanning. Så det bästa är att försöka mantra sig tvärtom, jag är ung. väldigt ung. Då får jag mer tid att förverkliga mina mål och drömmar.
torsdag 27 mars 2014
En träningsfri dag.
Det var den första träningsfria dagen i mars. Fick igår hem stora mängder matjord. Så det fick bli en försiktig börja med att fördela jorden på ställen där jag hoppas att den gör nytta. Har känt mig lite sliten efter det rätt tuffa passet igår. Så nu var det dags för denna helt fria dagen vad avser konditionsträning av något slag.
Så underbart i luften nu särskilt i skymningen när dofterna blir lite intensivare. Drog i även igång gräsklipparen som vanligt så är den första starten varje vår en kamp. Jag har varje år sedan 2005 varit nära att ge upp och istället gå och köpa mig en ny. Men som genom ett mirakel så går den till slut i gång. Alltid svettig och grymt irriterad efteråt fast samtidigt med en stor tacksamhetskänsla inombords, räcker det inte med alla maskiner som krånglar på dagtid?
Det är det som är så bra med löpning, det finns inte så mycket teknik eller elektronik som kan krångla. Det är nog därför jag gillar det så mycket. Enkelheten och vissheten om hur det kommer att gå och hur det kommer att kännas varje gång. Visst kan man bli skadad men på något sätt så är ändå känslan att det är jag som har kontroll på saker och ting.
I kväll när jag gick ut för att kolla posten så hörde jag koltrasten spela sina vackra melodier, det är så lugnande att i den mojnande kvällen få höra dess vackra stämma. Hela kroppen fylls med välbehag och det finns inte så mycket mer att önska. Efter en lång dags arbete med mycket problem och bekymmer som tynger är det skönt att få räta på ryggen och skåda mot talltopparna med hopp om att få se den kolsvarta mästerspelaren. Men det viktiga är inte att se honom det är hans sång som trollbinder och ger välbehag åt en kropp som söker kvällens lugn och ro.
Så underbart i luften nu särskilt i skymningen när dofterna blir lite intensivare. Drog i även igång gräsklipparen som vanligt så är den första starten varje vår en kamp. Jag har varje år sedan 2005 varit nära att ge upp och istället gå och köpa mig en ny. Men som genom ett mirakel så går den till slut i gång. Alltid svettig och grymt irriterad efteråt fast samtidigt med en stor tacksamhetskänsla inombords, räcker det inte med alla maskiner som krånglar på dagtid?
Det är det som är så bra med löpning, det finns inte så mycket teknik eller elektronik som kan krångla. Det är nog därför jag gillar det så mycket. Enkelheten och vissheten om hur det kommer att gå och hur det kommer att kännas varje gång. Visst kan man bli skadad men på något sätt så är ändå känslan att det är jag som har kontroll på saker och ting.
I kväll när jag gick ut för att kolla posten så hörde jag koltrasten spela sina vackra melodier, det är så lugnande att i den mojnande kvällen få höra dess vackra stämma. Hela kroppen fylls med välbehag och det finns inte så mycket mer att önska. Efter en lång dags arbete med mycket problem och bekymmer som tynger är det skönt att få räta på ryggen och skåda mot talltopparna med hopp om att få se den kolsvarta mästerspelaren. Men det viktiga är inte att se honom det är hans sång som trollbinder och ger välbehag åt en kropp som söker kvällens lugn och ro.
onsdag 26 mars 2014
Hagaparken 8 varv, snabbdistans. Framfotslöpningsrunda 103.
Efter ett väldigt stelt och stumt uppvärmningsvarv så blev det sen 8 varv i Hagaparken. En småkuperad motionsslinga på 1400 meter. Så totalt 11,3 kilometer. Den längsta distansen för mig sedan fotskadan med lite snabbare tempo över en mil.
Dagens runda
Det märks att jag inte är van vid lite hårdare tempo i en mil eller mer. Efter 7-8 km började det ta emot rätt bra och jag fick sänka farten. Sen hittade jag ett stabilare tempo som gjorde att dom sista varven blev någorlunda uthärdliga. Hade ungefär 4:12 tempo under denna 11km:s runda.
Sista 2 kilometerna började jag åter känna av hälen en aning, även en liten känsla av stumhet i vaderna. Men inte så det störde själva löpningen. Det är en lite tuffare backe på denna runda annars är det mest småknölar, men när tröttheten kommer så blir även dom som mindre berg. Tycker det är svårt mentalt att springa 8 varv på samma slinga. Känner mig rätt stel i hälen nu ett par timmar senare. Men annars har endorfinkicken satt in fint som det brukar under de lite tuffare passen.
Vill gärna få in mer mängd men vågar inte fresta kroppen med löpning 2 dagar i rad. Nu har jag istället kört rätt hårt varannan dag. Eftersom det hittills hållit mig ifrån nya skador och förvärrande av redan närvarande så fortsätter jag så ännu ett tag. Inväntar även ett par nya skor som är ett mellanting mellan vanliga skor och de minimalistiska jag kört med ett tag. Med dom hoppas jag kunna springa lite längre lugnare pass under tiden som hälen förhoppningsvis ska bättra sig allt mer. Vaderna är inga större problem med för tillfället.
Dagens runda
Det märks att jag inte är van vid lite hårdare tempo i en mil eller mer. Efter 7-8 km började det ta emot rätt bra och jag fick sänka farten. Sen hittade jag ett stabilare tempo som gjorde att dom sista varven blev någorlunda uthärdliga. Hade ungefär 4:12 tempo under denna 11km:s runda.
Sista 2 kilometerna började jag åter känna av hälen en aning, även en liten känsla av stumhet i vaderna. Men inte så det störde själva löpningen. Det är en lite tuffare backe på denna runda annars är det mest småknölar, men när tröttheten kommer så blir även dom som mindre berg. Tycker det är svårt mentalt att springa 8 varv på samma slinga. Känner mig rätt stel i hälen nu ett par timmar senare. Men annars har endorfinkicken satt in fint som det brukar under de lite tuffare passen.
Vill gärna få in mer mängd men vågar inte fresta kroppen med löpning 2 dagar i rad. Nu har jag istället kört rätt hårt varannan dag. Eftersom det hittills hållit mig ifrån nya skador och förvärrande av redan närvarande så fortsätter jag så ännu ett tag. Inväntar även ett par nya skor som är ett mellanting mellan vanliga skor och de minimalistiska jag kört med ett tag. Med dom hoppas jag kunna springa lite längre lugnare pass under tiden som hälen förhoppningsvis ska bättra sig allt mer. Vaderna är inga större problem med för tillfället.
tisdag 25 mars 2014
Roddmaskin och höjdhopparmattslöpning.
Blev ett rätt lugnt pass på gymmet, med 5 km rodd med en medelwatt på 137. Kände rätt omgående att gårdagens intervaller satt i kroppen. Försökte få upp medelwatten men idag fanns inte kraften riktigt. Blev lite styrkeövningar också. Sen avslutade jag med löpning i höjdhopparmatta först 2*240 steg sen avslutade jag med 400 steg. Är lite lägre i mina knälyft nu vid löpning i mattan, nog därför jag klarar lite mer.
måndag 24 mars 2014
6*1000 meter intervaller, Virdavallen. Framfotslöpningsrunda 102.
Efter några uppvärmningsvarv så bytte jag till mina "Merrell bare access 2" Det var första gången jag sprang med dessa. 4mm sula 0mm dropp. Under och efter uppvärmningen så hade jag lite känningar i min vänsterhäl, men efter skobytet så släppte det.
Dagens runda.
De 2 första intervallerna blev för tuffa och för snabba. Låg på 3:35 ungefär på första och några sekunder långsammare på andra. Så den tredje och fjärde blev runt 3:45. den femte var seg och blev något liknande men med en väldigt stum känsla, började stumna i vaderna denna gången. Den sjätte var mer kontrollerad och kändes bra i upplägget, men med den sämsta tiden, runt 3.50. Idealet för intervaller är att den första ska gå i samma fart som den sista, ska finnas så mycket kraft kvar.
Men jag har problem med att träffa rätt på 1000 meters intervaller. Så lätt att jag rusar iväg på de första, när jag fortfarande är pigg i benen. sen finns det inget kvar till de sista. Samt att det är kämpigt att ge sig på de följande efter två så hårda i början. Då får man kämpa mot sina negativa tankar. Hade svårt att komma ihåg tekniken idag. När jag blir för trött så går all fokus på att hitta rätt andning och fart för att klara hela intervallen. Varje 1000 meters intervall följs av 200 meters gåvila på lite mer än 2 minuter. Så det flyter på fint men samtidigt bävar man för nästa intervall när det bara återstår 50 meters gåvila innan nästa intervall ska dra igång. Hinner ändå få ner puls och andning tillräckligt för att kunna dra igång igen.
Körde lite indianhopp efter och avslutade med 2 varvs jogg, men var helt slut i vader och kropp. Blev nästan gång. Hade hunnit bli lite kall under indianhoppen.
Om jag jämför med förra året vid denna tiden så var jag bara något snabbare på intervallerna än vad jag är nu, ett par sekunder per kilometer. Men jag är inte alls lika uthållig. där skiljer det mycket, är inte van vid långa distanser. Måste försöka få in lite längre pass med fart. Är fortfarande lite orolig för min häl och har undvikit asfalt som jag bara använde förra året vid denna tiden. Men det har kostat på att ställa om löpsteget, över hundra rundor nu och en bra bir kvar till det "perfekta" steget. Mina största problem just nu är att få fram höften, där måste jag hitta en bra teknikövning så det kommer mer naturligt.
Dagens runda.
De 2 första intervallerna blev för tuffa och för snabba. Låg på 3:35 ungefär på första och några sekunder långsammare på andra. Så den tredje och fjärde blev runt 3:45. den femte var seg och blev något liknande men med en väldigt stum känsla, började stumna i vaderna denna gången. Den sjätte var mer kontrollerad och kändes bra i upplägget, men med den sämsta tiden, runt 3.50. Idealet för intervaller är att den första ska gå i samma fart som den sista, ska finnas så mycket kraft kvar.
Men jag har problem med att träffa rätt på 1000 meters intervaller. Så lätt att jag rusar iväg på de första, när jag fortfarande är pigg i benen. sen finns det inget kvar till de sista. Samt att det är kämpigt att ge sig på de följande efter två så hårda i början. Då får man kämpa mot sina negativa tankar. Hade svårt att komma ihåg tekniken idag. När jag blir för trött så går all fokus på att hitta rätt andning och fart för att klara hela intervallen. Varje 1000 meters intervall följs av 200 meters gåvila på lite mer än 2 minuter. Så det flyter på fint men samtidigt bävar man för nästa intervall när det bara återstår 50 meters gåvila innan nästa intervall ska dra igång. Hinner ändå få ner puls och andning tillräckligt för att kunna dra igång igen.
 |
| Virdavallen i slutet på mars. |
Körde lite indianhopp efter och avslutade med 2 varvs jogg, men var helt slut i vader och kropp. Blev nästan gång. Hade hunnit bli lite kall under indianhoppen.
Om jag jämför med förra året vid denna tiden så var jag bara något snabbare på intervallerna än vad jag är nu, ett par sekunder per kilometer. Men jag är inte alls lika uthållig. där skiljer det mycket, är inte van vid långa distanser. Måste försöka få in lite längre pass med fart. Är fortfarande lite orolig för min häl och har undvikit asfalt som jag bara använde förra året vid denna tiden. Men det har kostat på att ställa om löpsteget, över hundra rundor nu och en bra bir kvar till det "perfekta" steget. Mina största problem just nu är att få fram höften, där måste jag hitta en bra teknikövning så det kommer mer naturligt.
söndag 23 mars 2014
Cykling, Växjö-Alvesta. 22 kilometer.
Idag blev det hemfärd från Växjö till Alvesta. Börjar att känna det lite konstigt att säga hem till Alvesta, trivs bara bättre och bättre i Växjö. Det är en mer storslagen natur, väldigt lättillgängligt dessutom. I går sprang jag på Hissö i en underbar miljö. I dag gick vi i bokskogen lite väster om Växjö, bara tio minuter promenad från Teleborg. Utbudet är väldigt mycket större i Växjö jämfört med Alvesta, här finns allt man kan önska sig både vad gäller kultur och mat.
Tar lite drygt en timme att cykla hem, behöver inte vara på stora vägar någonting förutom att jag måste korsa 23:an en gång. Annars är det väldigt lugnt trafikmässigt. Kör man dessutom på den gamla grusvägen mellan Alvesta- Gemla så blir det väldigt bra, tyvärr är den vägen i knappt cykelbart skick. Mycket hålor och bitvis pålagt någon slags makadam, som gör att det blir hoppigt och farten blir väldigt låg. På vissa sträckor har det körts med skogsmaskiner som gör djupa räfflor i vägbanan, det blir som att cykla på en tvättbräda. Men det är bara att sänka farten och njuta av den omgivande naturen under den sträckan, ändå bättre alternativ jämfört med att cykla på den rätt hårt och väldigt smala vägen mellan Alvesta och Gemla, som dessutom saknar vägren.
Tar lite drygt en timme att cykla hem, behöver inte vara på stora vägar någonting förutom att jag måste korsa 23:an en gång. Annars är det väldigt lugnt trafikmässigt. Kör man dessutom på den gamla grusvägen mellan Alvesta- Gemla så blir det väldigt bra, tyvärr är den vägen i knappt cykelbart skick. Mycket hålor och bitvis pålagt någon slags makadam, som gör att det blir hoppigt och farten blir väldigt låg. På vissa sträckor har det körts med skogsmaskiner som gör djupa räfflor i vägbanan, det blir som att cykla på en tvättbräda. Men det är bara att sänka farten och njuta av den omgivande naturen under den sträckan, ändå bättre alternativ jämfört med att cykla på den rätt hårt och väldigt smala vägen mellan Alvesta och Gemla, som dessutom saknar vägren.
 |
| Bergkvara gård. |
lördag 22 mars 2014
Stiglöpning på Hissö 8km, Framfotslöpningsrunda 101.
Blev lite snopet jubileum för mina numrerade framfotlslöpningsrundor. Hade i min slarvighet skrivit runda 98 inte mindre än 2 gånger, så runda hundra blev jag först medveten om att jag genomfört efter att jag gjort den. Men om jag ska vara riktigt ärlig så har jag inte exakt koll. För i början antecknade jag inte och de första 10-15 är jag lite osäker på har försökt räkna bakåt och ligger nog med en 2 rundors felmarginal ungefär.
Idag blev det lite annorlunda löpning, var på Hissö, en bortglömd pärla lite öster om slottruinen Kronoberg en liten bit norr om Växjö. Där på Hissö finns en fin vandringsled runt hela öns ytterkanter. Den är 4 kilometer lång. Bitvis väldigt svårlöpt. Det är massor med tallrötter och stenar som försvårar löpningen.
Dagens stiglöpningsrunda
Men som stiglöpning och att använda till omställning från häl till mellanfotslandning är det perfekt. För jag tvingas att ta ett kortare steg. Stigen är mjuk och följsam. Mer naturligt kan nog inte löpning bli. Denna ör har månghundraårig historia av olika slags karaktär och ligger vid en plats som folk sedan urminnes tider vistats i. Hela ön är skyddad och det finns inga bostäder mer än 2 hus precis i södra änden av ön. Naturen är storslagen och tallarna är nästan magiska i sina storlekar och krokighet. I hundratals år har de stått emot vindarna från Helgasjön. Det har gjort dom knotiga och krokiga men enormt stabila. Men bäst avnjuts dessa träd och den omgivande sjöutsikten i promenadtakt, för springandes har jag fullt upp med att hålla reda på var mina fötter ska vara. helst mellan rötter och stenar, men under 8 kilometers löpning är det näst intill omöjligt att inte trampa lite snett ibland.
Har märkt att mina Merrell är helt oslagbara i sådan här terräng. Med vanliga löparskor går det knappt att ta sig fram springandes bland alla dessa rötter, blir enormt ostabilt.
Jag kommer oftast in i ett rätt lågt tempo när jag springer på stigar, runt 5min/km tempo men pulsen blir ändå relativt hög. Stegen är väldigt varierande både i längd och i sidled. Det lite märkliga är att när jag sprungit ett par kilometer på stig och sedan kommer till ett parti med slätlöpning, någon grusväg eller så, då finns det liksom ingen extra växel att lägga i för mig. Kroppen är så inställd på det tempot att om jag försöker trycka till lite så skriker det i hela kroppen. så det blir till att mala på.
Idag blev det cykel hit från Teleborg, närmare 12 kilometer, i skön medvind och lite lätt utför på ditvägen. Det blev värre när jag skulle hem igen, motvind och uppför, dessutom trött efter löpningen. då var det lite tungt måste jag medge. Men totalt sett så var det en mycket bra runda.
Idag blev det lite annorlunda löpning, var på Hissö, en bortglömd pärla lite öster om slottruinen Kronoberg en liten bit norr om Växjö. Där på Hissö finns en fin vandringsled runt hela öns ytterkanter. Den är 4 kilometer lång. Bitvis väldigt svårlöpt. Det är massor med tallrötter och stenar som försvårar löpningen.
Dagens stiglöpningsrunda
Men som stiglöpning och att använda till omställning från häl till mellanfotslandning är det perfekt. För jag tvingas att ta ett kortare steg. Stigen är mjuk och följsam. Mer naturligt kan nog inte löpning bli. Denna ör har månghundraårig historia av olika slags karaktär och ligger vid en plats som folk sedan urminnes tider vistats i. Hela ön är skyddad och det finns inga bostäder mer än 2 hus precis i södra änden av ön. Naturen är storslagen och tallarna är nästan magiska i sina storlekar och krokighet. I hundratals år har de stått emot vindarna från Helgasjön. Det har gjort dom knotiga och krokiga men enormt stabila. Men bäst avnjuts dessa träd och den omgivande sjöutsikten i promenadtakt, för springandes har jag fullt upp med att hålla reda på var mina fötter ska vara. helst mellan rötter och stenar, men under 8 kilometers löpning är det näst intill omöjligt att inte trampa lite snett ibland.
 |
| Hissö i sommarskrud. |
Har märkt att mina Merrell är helt oslagbara i sådan här terräng. Med vanliga löparskor går det knappt att ta sig fram springandes bland alla dessa rötter, blir enormt ostabilt.
Jag kommer oftast in i ett rätt lågt tempo när jag springer på stigar, runt 5min/km tempo men pulsen blir ändå relativt hög. Stegen är väldigt varierande både i längd och i sidled. Det lite märkliga är att när jag sprungit ett par kilometer på stig och sedan kommer till ett parti med slätlöpning, någon grusväg eller så, då finns det liksom ingen extra växel att lägga i för mig. Kroppen är så inställd på det tempot att om jag försöker trycka till lite så skriker det i hela kroppen. så det blir till att mala på.
Idag blev det cykel hit från Teleborg, närmare 12 kilometer, i skön medvind och lite lätt utför på ditvägen. Det blev värre när jag skulle hem igen, motvind och uppför, dessutom trött efter löpningen. då var det lite tungt måste jag medge. Men totalt sett så var det en mycket bra runda.
fredag 21 mars 2014
Alvesta - Växjö med Hybridcykeln.
Just denna sträcka jag cyklade idag har jag sprungit en gång. Det var den längsta hittills. 21,7 kilometer. Det var innan min skada i foten. Nu känns det avlägset med den distansen. Men förhoppningsvis kommer det nya sådana dagar och löpturer.
Har känt lite i hälen under dagen.
Fick lite info på jobbet idag, det kommer att bli förändringar för mig. Har haft det lite svårt sista tiden med både motivation och stress. Hoppas verkligen att de förändringar som står till buds nu kommer att ge tillbaka glädjen i arbetslivet.
Har känt lite i hälen under dagen.
Fick lite info på jobbet idag, det kommer att bli förändringar för mig. Har haft det lite svårt sista tiden med både motivation och stress. Hoppas verkligen att de förändringar som står till buds nu kommer att ge tillbaka glädjen i arbetslivet.
torsdag 20 mars 2014
Spånen 8,5 kilometers tempolöpning, framfotslöpningsrunda 100.
Var som vanligt lite velig inför torsdagslöpningen, kände mig lite sliten och var tyvärr lite öm i vänsterhälen, nu lite på insidan. Cyklade upp till Spånen och sen blev det först ett varv med uppvärmning i ett lugnt tempo. Efter det åkte överdragskläderna av och det blev årets första runda i kortbyxor och t-shirt. Det var en skön känsla. Hade mina Merrell trail glove 2.
Blev en tuff inledning fartmässigt, som jag absolut var tvungen att sänka efter ett varv. låg på 4 minuters tempo. Det finns inte en chans just nu, särskilt inte på denna rätt så kuperade runda. Hittade en bra tempo senare som var ungefär 4:15. Det lyckades jag hålla resten av distansen. Totalt blev det 8,5 kilometers tempolöpning. Hade tyvärr ont i vänsterhälen hela rundan. Men det var konstant molande. Blev inte värre som väl var. Men jag blir lite hämmad av det i uppförsbackarna, måste korta steget en aning för att minska på obehagskänslorna. Tappade hållningen när pulsen blev alltför hög. Men jag försökte korrigera så ofta som möjligt och märkligt nog kändes det sista varvet bäst rent teknikmässigt. Men hade sänkt farten lite till då, bara för att fokusera på tekniken i första hand.
Dagens runda
Nu när jag kör varannan dag med löpning så har jag inte tålamod med dom lugna rundorna. Har blivit ett intervallpass, ett tempopass och ett lite mellanmjölks distanspass. Tror jag kör på detta koncept ett tag nu. Behöver eventuellt köra med dämpade skor på det lite längre distanspasset för att spara hälen. Springer inget på asfalt nu. Bara bana eller elljusspår.
Idag efter rundan hörde jag koltrasten, så underbar känsla, en mojnande ljum vind i en vacker solnedgång med koltrasten spelande sina vackra melodier precis efter ett avslutat, tufft tempopass. Då fylls jag med ödmjukhet för allt det vackra i livet. Dagarna må vara fyllda med bekymmer men så kommer kvällen med sin träning och befrielse från alla tunga tankar. I skimret av den lugna solnedgången en vårkväll blir allt enkelt igen och livet blir åter en gåva som jag så ofta glömmer bort i den larmande vardagen.
Blev en tuff inledning fartmässigt, som jag absolut var tvungen att sänka efter ett varv. låg på 4 minuters tempo. Det finns inte en chans just nu, särskilt inte på denna rätt så kuperade runda. Hittade en bra tempo senare som var ungefär 4:15. Det lyckades jag hålla resten av distansen. Totalt blev det 8,5 kilometers tempolöpning. Hade tyvärr ont i vänsterhälen hela rundan. Men det var konstant molande. Blev inte värre som väl var. Men jag blir lite hämmad av det i uppförsbackarna, måste korta steget en aning för att minska på obehagskänslorna. Tappade hållningen när pulsen blev alltför hög. Men jag försökte korrigera så ofta som möjligt och märkligt nog kändes det sista varvet bäst rent teknikmässigt. Men hade sänkt farten lite till då, bara för att fokusera på tekniken i första hand.
Dagens runda
Nu när jag kör varannan dag med löpning så har jag inte tålamod med dom lugna rundorna. Har blivit ett intervallpass, ett tempopass och ett lite mellanmjölks distanspass. Tror jag kör på detta koncept ett tag nu. Behöver eventuellt köra med dämpade skor på det lite längre distanspasset för att spara hälen. Springer inget på asfalt nu. Bara bana eller elljusspår.
Idag efter rundan hörde jag koltrasten, så underbar känsla, en mojnande ljum vind i en vacker solnedgång med koltrasten spelande sina vackra melodier precis efter ett avslutat, tufft tempopass. Då fylls jag med ödmjukhet för allt det vackra i livet. Dagarna må vara fyllda med bekymmer men så kommer kvällen med sin träning och befrielse från alla tunga tankar. I skimret av den lugna solnedgången en vårkväll blir allt enkelt igen och livet blir åter en gåva som jag så ofta glömmer bort i den larmande vardagen.
onsdag 19 mars 2014
Roddmaskin och lite styrka.
Blev ett gympass dagen efter intervallpasset. Har känt mig lite sliten på förmiddagen. Men faktiskt mindre än väntat. Det brukar vara riktigt segt dagen efter intervaller för min del.
Körde på rätt bra på roddmaskinen, höll 156 i snittwatt på cirka 21,5 minuter, 5 kilometer på roddmaskinen. Körde även löpning i höjhopparmatta. ökade denna gången till 3*240 steg. Det kändes efter varje men inte så farligt som förväntat, kör dom lite lägre nu fast med lite högre frekvens istället. Blir lite mer likt löpning då.
Körde på rätt bra på roddmaskinen, höll 156 i snittwatt på cirka 21,5 minuter, 5 kilometer på roddmaskinen. Körde även löpning i höjhopparmatta. ökade denna gången till 3*240 steg. Det kändes efter varje men inte så farligt som förväntat, kör dom lite lägre nu fast med lite högre frekvens istället. Blir lite mer likt löpning då.
tisdag 18 mars 2014
Intervaller 6*1000 meter på bana. Framfotlöpningsrunda 99.
Hade mina Adidas zero på uppvärmningsjoggen till Virdavallen, ca:2 km enkel väg. Var lite stel som vanligt i min vänsterhäl. Men det var lite lugnare än det brukar vara. När jag kom fram bytte jag skor till Merrell trail Glove 2. Tog ett par lugna varv först för att få in känslan med dessa skorna. Kände mig pigg i benen men stel i fötter och vrister.
Tog av mig överdragsbyxorna och sprang i tightsen. Det är en skön känsla. Tyvärr mäter min garmin 305 inte så bra på bana. 1000 meter på klockan inträffar redan efter 950 verkliga meter. Så jag får lägga på ungefär 10 sekunder på mina kilometertider. Idag blev 3:45/km på alla utom den 5:e. Den var seg och jag var rejält stum i vaderna då, blev nog runt 3:55 på den. Annars är jag nöjd med passet. Hittade bra nivå på ansträngningen, det var tufft men ändå kontrollerat. Försökte tänka på hållningen och tekniken hela tiden. Hade ungefär 162 i puls på det sista varvet i varje intervall. Ungefär 90-92% av min maximala träningspuls.
Dagens intervallrunda.
Så det senaste året har inte intervallerna varit så skräckinjagande, men frågan är om det ger lika mycket när jag inte tar i det där sista?
Men jag märker min löpovana, efter 4 intervaller kom det stumhet i benen. Kände mig stel även i vaderna. Så på hemjoggen blev det promenad istället då jag även kände lite i högerfoten. Annars tycker jag mitt steg är som bäst i dessa farter. Känns bra då. Men problemet är att orka hålla denna farten över tid. 1 kilometer med 200 meters gåvila är inga problem men om jag ska köra detta tempo uthålligt krävs det mer träning. Ligger bara på 3 mil i veckan för tillfället. Det duger inte om jag ska utvecklas mer. Måste bara bli återställd i mina fötter först innan jag kan öka mängden lite.
Tog av mig överdragsbyxorna och sprang i tightsen. Det är en skön känsla. Tyvärr mäter min garmin 305 inte så bra på bana. 1000 meter på klockan inträffar redan efter 950 verkliga meter. Så jag får lägga på ungefär 10 sekunder på mina kilometertider. Idag blev 3:45/km på alla utom den 5:e. Den var seg och jag var rejält stum i vaderna då, blev nog runt 3:55 på den. Annars är jag nöjd med passet. Hittade bra nivå på ansträngningen, det var tufft men ändå kontrollerat. Försökte tänka på hållningen och tekniken hela tiden. Hade ungefär 162 i puls på det sista varvet i varje intervall. Ungefär 90-92% av min maximala träningspuls.
Dagens intervallrunda.
Så det senaste året har inte intervallerna varit så skräckinjagande, men frågan är om det ger lika mycket när jag inte tar i det där sista?
Men jag märker min löpovana, efter 4 intervaller kom det stumhet i benen. Kände mig stel även i vaderna. Så på hemjoggen blev det promenad istället då jag även kände lite i högerfoten. Annars tycker jag mitt steg är som bäst i dessa farter. Känns bra då. Men problemet är att orka hålla denna farten över tid. 1 kilometer med 200 meters gåvila är inga problem men om jag ska köra detta tempo uthålligt krävs det mer träning. Ligger bara på 3 mil i veckan för tillfället. Det duger inte om jag ska utvecklas mer. Måste bara bli återställd i mina fötter först innan jag kan öka mängden lite.
måndag 17 mars 2014
Roddmaskin och lite ont i hälen i morse.
Sov gott och länge i natt, brukar jag inte göra på söndagar. Men det var väl den relativt tuffa rundan runt Bergundasjön som bidrog till det. Kände mig dock stel och stum på morgonen. Vänsterhälen lite ömmare än vanligt. Tog nästan hela förmiddagen innan det släppte riktigt.
Nu på kvällen efter gympasset så är det bra. Körde roddmaskin och lite styrkeövningar för överkroppen. Avslutade med 3*200 löpsteg i höjdhopparmatta, en riktigt mjölksyreaktivitet.
Frågan är hur länge hälen ska strula. Har kanske blivit lite bättre med de negativa tåhävningarna men ändå finns det där hela tiden. Kändes mer igår än det gjort de tidigare löparrundorna, fast inte tillräckligt mycket för att göra ett nytt uppehåll.
Det skulle behövas ett riktigt långt i så fall, eftersom det inte gick över på 8 veckor när högerfoten var skadad. Men förhoppningsvis kan jag träna mig igenom detta om jag är försiktig med varje-dags-löpning samt gör mina stretchningar. Har hittat en bra där man tar de djupa, nedre vadmusklerna. Lutandes mot en väg med lätt böjt knä och hälen i golvet. Får vi se om den kan göra underverk.
Nu på kvällen efter gympasset så är det bra. Körde roddmaskin och lite styrkeövningar för överkroppen. Avslutade med 3*200 löpsteg i höjdhopparmatta, en riktigt mjölksyreaktivitet.
Frågan är hur länge hälen ska strula. Har kanske blivit lite bättre med de negativa tåhävningarna men ändå finns det där hela tiden. Kändes mer igår än det gjort de tidigare löparrundorna, fast inte tillräckligt mycket för att göra ett nytt uppehåll.
Det skulle behövas ett riktigt långt i så fall, eftersom det inte gick över på 8 veckor när högerfoten var skadad. Men förhoppningsvis kan jag träna mig igenom detta om jag är försiktig med varje-dags-löpning samt gör mina stretchningar. Har hittat en bra där man tar de djupa, nedre vadmusklerna. Lutandes mot en väg med lätt böjt knä och hälen i golvet. Får vi se om den kan göra underverk.
söndag 16 mars 2014
Södra Bergundasjön runt, 11km. Framfotslöpningsrunda 98.
Den längsta rundan i år. Idag är det 10 veckor sedan skadan i högerfoten kom. Efter drygt 2 veckors löpning nu så känns den allt mindre, idag gjorde den sig påmind först de sista kilometerna. Däremot så molade det i vänster hälen under hela rundan. Men det blev inte värre utan höll sig på samma nivå hela tiden.
Hade tänkt mig riktigt lugnt tempo men hade svårt att hålla tillbaka efter drygt halva rundan. Trots att jag blev trött blev det under andra delen löpning mitt i det svarta hålet i stället för under detsamma. Jag känner att steget blir så dåligt vid för låga farter men jag inser samtidigt att jag måste ha lite distans i benen. Jag märker nu att jag är riktigt löpsvag för tillfället. Blir fortare trött på lite längre sträckor än vad jag blev innan skadan, trots att jag nästan har samma fart på intervallerna. Så det saknas mängd och längd på passen. Har tänkt vara konsekvent med varannan dag löpning. Gårdagen var lite knepig då det var en del löpning men inte så sammanhängande eller ansträngande, förutom de extrema max intervallerna förstås.
Dagens runda
Möjligt att det var det som gjorde att det blev en stel känsla idag. Blev även trött efter rundan, trots bra sömn i natt. Stel i vrister fast inte så öm någon timme efteråt. Bra känsla ikväll. Lite öm framsidan lår men det tror jag är träningsvärk sedan maxintervallerna igår.
Hade tänkt mig riktigt lugnt tempo men hade svårt att hålla tillbaka efter drygt halva rundan. Trots att jag blev trött blev det under andra delen löpning mitt i det svarta hålet i stället för under detsamma. Jag känner att steget blir så dåligt vid för låga farter men jag inser samtidigt att jag måste ha lite distans i benen. Jag märker nu att jag är riktigt löpsvag för tillfället. Blir fortare trött på lite längre sträckor än vad jag blev innan skadan, trots att jag nästan har samma fart på intervallerna. Så det saknas mängd och längd på passen. Har tänkt vara konsekvent med varannan dag löpning. Gårdagen var lite knepig då det var en del löpning men inte så sammanhängande eller ansträngande, förutom de extrema max intervallerna förstås.
Dagens runda
Möjligt att det var det som gjorde att det blev en stel känsla idag. Blev även trött efter rundan, trots bra sömn i natt. Stel i vrister fast inte så öm någon timme efteråt. Bra känsla ikväll. Lite öm framsidan lår men det tror jag är träningsvärk sedan maxintervallerna igår.
lördag 15 mars 2014
Träningsdag i Hanaslöv med Alvesta SOK.
Dottern har sedan i vintras börjat träna orientering. I dag var det träningsdag vid klubbhuset i Hanaslöv. Ett väldigt roligt arrangemang och jag tyckte det riktigt intressant, har starka funderingar på att börja med orientering själv. Men insåg efter dagens runda med barnen att det finns mycket att lära sig. det svåra för mig som novis är att tyda alla tecken på kartan, dels vad dom betyder men framförallt att se dom. Nu mer eller mindre gick vi banan men om jag skulle sprungit den hade det inte varit lätt ens med denna barnbana. Det var bra att gå med i denna gruppen och en av ledarna visade mig olika saker på kartan och svarade tålmodigt på alla mina frågor. Det är en härlig känsla när man hittar kontrollen. Har sedan innan fått en karta med permanenta kontroller. Så nu kan jag ju träna lite på egen hand i lugn och ro och lära mig tyda kartan bättre.
Men träningsdagen inleddes med löpskolningsövningar av en kille från Växjö löparklubb. Peter Lönn. I min ålder ungefär. Det var en hel del i hans övningar som jag inte visste om. Han visade på ett bra sätt olika typer av övningar för att få ett mer effektivt löpsteg. Sen visade han även den senaste typen av intervallträning. 30 sekunder allt vad du orkar sedan 3 minuters vila. Detta ska man göra 12 gånger. Vi provade 2 stycken. Det hann aldrig bli riktigt jobbigt, kanske sista sekunderna. Men det kan vara lätt att skada sig. Kom i håg i somras då jag gjorde något liknande då drog jag nästan sönder baksidan på låret. Så det gäller, som Peter noga betonade att vara ordentligt uppvärmd.
Men jag ska prova några sådana också. Men tror mycket på backintervaller i lagom brant backe för då är tekniken bra också.
Hanaslövområdet är otroligt rogivande men ändå träningsvänligt. Här finns all möjligheter inom kort avstånd. Det är något speciellt med hel området. Jag blir lugn här och känner mig hemma här trots att jag ännu inte lärt mig omgivningarna helt. Men jag har i en hel del år varit här och tränat både med cykel och löpning. Nu kanske det kan bli lite orientering också. Men måste plugga mycket kartläsning och betydelse av olika symboler.
Men träningsdagen inleddes med löpskolningsövningar av en kille från Växjö löparklubb. Peter Lönn. I min ålder ungefär. Det var en hel del i hans övningar som jag inte visste om. Han visade på ett bra sätt olika typer av övningar för att få ett mer effektivt löpsteg. Sen visade han även den senaste typen av intervallträning. 30 sekunder allt vad du orkar sedan 3 minuters vila. Detta ska man göra 12 gånger. Vi provade 2 stycken. Det hann aldrig bli riktigt jobbigt, kanske sista sekunderna. Men det kan vara lätt att skada sig. Kom i håg i somras då jag gjorde något liknande då drog jag nästan sönder baksidan på låret. Så det gäller, som Peter noga betonade att vara ordentligt uppvärmd.
Men jag ska prova några sådana också. Men tror mycket på backintervaller i lagom brant backe för då är tekniken bra också.
Hanaslövområdet är otroligt rogivande men ändå träningsvänligt. Här finns all möjligheter inom kort avstånd. Det är något speciellt med hel området. Jag blir lugn här och känner mig hemma här trots att jag ännu inte lärt mig omgivningarna helt. Men jag har i en hel del år varit här och tränat både med cykel och löpning. Nu kanske det kan bli lite orientering också. Men måste plugga mycket kartläsning och betydelse av olika symboler.
fredag 14 mars 2014
Äntligen fredag och lite roddmaskin på gymmet.
Kände mig sliten och stel i vristerna i morse. Gårdagens rätt tuffa tempopass satte sina spår. Men jag sov riktigt gott så nog gjorde det nytta. Annars ingen övrig träningsvärk. Så musklerna i benen börjar nog vänja sig så sakteliga för löpning igen. Högerfoten känns bara ytterst lite, kommer i skov om jag gör extrema böjningar eller djupa tåhävningar. Men hälen vill inte släppa. Jag är enormt trycköm precis på baksidan av hälbenet. Om jag stöter emot det minsta lilla efter en löprunda smärtar det rejält ett par minuter, annars känns det ingenting. Märklig skada eller överansträngning som är så tyst den största delen av tiden.
Fredagar är underbara, då är helt plötsligt det arbete som man på måndagen såg som oöverstigligt och omöjligt att klara av och orka med, som en fjäder man bara blåser bort utan ansträngning. Allt kommer i lyckans skimmer och ljuset från den kommande helgen skiner igenom draperiet av tidens gräns mellan helg och söcken. Att få kränga av sig oket ett par dagar ger ny näring åt en vintertrött kropp och själ som suktar efter vårens nu annalkande ljusa solstrålar. Allt går med lätthet, borta är alla hinder, kvar ligger en väg av lycka och bekymmersfrihet, den kommande måndagen syns så långt borta att inte ens med den vildaste fantasi kan jag framkalla ångest inför den dagen en fredag som denna.
Med denna inre glädje gav jag mig iväg till gymmet för att köra ett lite lättare gympass. Roddmaskin och löpning i höjdhopparmatta var de konditionsgrenar jag utförde. Annars körde jag lite axlar och övre delen av ryggen.
Fredagar är underbara, då är helt plötsligt det arbete som man på måndagen såg som oöverstigligt och omöjligt att klara av och orka med, som en fjäder man bara blåser bort utan ansträngning. Allt kommer i lyckans skimmer och ljuset från den kommande helgen skiner igenom draperiet av tidens gräns mellan helg och söcken. Att få kränga av sig oket ett par dagar ger ny näring åt en vintertrött kropp och själ som suktar efter vårens nu annalkande ljusa solstrålar. Allt går med lätthet, borta är alla hinder, kvar ligger en väg av lycka och bekymmersfrihet, den kommande måndagen syns så långt borta att inte ens med den vildaste fantasi kan jag framkalla ångest inför den dagen en fredag som denna.
Med denna inre glädje gav jag mig iväg till gymmet för att köra ett lite lättare gympass. Roddmaskin och löpning i höjdhopparmatta var de konditionsgrenar jag utförde. Annars körde jag lite axlar och övre delen av ryggen.
torsdag 13 mars 2014
Det blev 6 kilometers tempolöpning. Framfotlöpningsrunda 97.
Kände mig lite sliten och slö samt trött nu på eftermiddagen strax innan jobbet nådde sin ände framåt 4-tiden. Bytte om snabbt och tog cykeln till Spånenområdet, 5 km iväg.
Kunde inte bestämma mig hur jag skulle springa idag. Hade planer så sent som förra veckan att köra minst ett stigpass i veckan. Men jag har kanske lite planer på att försöka komma i form till Växjöloppet 1 maj, milen. Men eftersom jag absolut inte vågar springa två dagar i rad på ett bra tag ännu så passar inte stiglöpning in riktigt nu.
Måste köra minst ett intervallpass, minst ett tempopass. Samt ett lite längre. Men för tillfället har jag inte kört något längre distanspass i år. Så får se hur det ska gå. Ingen asfaltslöpning heller, vågar inte för den ömma hälens skull. Så det blir en kamp mot klockan om jag ska hinna komma i hyfsad form. Känns som om jag behövt minst en månad till.
Men jag ska inte rusa på något denna gången, måste lyssna på kroppen nu och om jag kör varannan dag känner jag hittills i alla fall att jag hinner återhämta mig på ett hyfsat sätt.
Så idag blev det den kuperade 2 kilometersslingan i Spånen. Inte många flacka meter där, men heller inte något riktigt brant, så hela rundan är löpvänlig om man bara har orken och förstånd att ta det lite lugnare i uppförsbackarna.
Första varvet tog jag som uppvärmning och höll ungefär 5min/km tempo. Fick som vanligt känningar i vänsterhälen efter 500 meter höll i sig till 1 kilometer ungefär. Då är det ömt och jag kan inte skjuta ifrån på ett bra sätt i avstampet. Efter 1 kilometer stannade jag för att sträcka ut lite, bara några sekunder. Sen efter hundra meter till släppte det allt mer. Samma procedur varje gång. Men det är lurigt för rätt vad det är så kan det kanske gå åt andra hållet och man blir skadad igen. När jag närmade mig slutet på uppvärmningen hade jag ännu inte bestämt mig.
Men sen satte jag ändå lite fart och tryckte ifrån. Tänkte att jag måste utmana kroppen lite. Det blev rätt bra fart men det gick lite för fort för efter 3 kilometer så var jag tvungen att sakta ner lite, låg på rött och orkade inte trycka ifrån i uppförsbackarna. Det blev 3 varv till slut, först hade jag tänkt mig 4 men kände inför sista att hälen började göra sig påmind, även vaderna en liten aning så jag stannade efter 3 rundor. lite drygt 6 kilometer i ett för mig högt tempo och med hög puls. Jag märker att jag är långt ifrån toppform. För efter 4 kilometer tryter orken och jag måste sänka farten för att orka. Blev nog ungefär 4:15 tempo över 6 kilometer.
Dagens runda
Men det som var skönt var att jag bitvis tyckte att det kändes bra i avstampet, framför allt nerför hade jag bra flyt och märker att tekniken med att landa mer under kroppen med fötterna verkligen gör nytta. Blir helt annan fart. Problemet är bara att springer man på nästan max utför så hinner inte pulsen går ner tills det planar ut och backarna efteråt blir mer eller mindre som en vägg. Så det är en fin balansgång. Hade under dessa 6 kilometer en medelpuls på 158. Det är högt för mig och jag ligger nära max då. Under riktigt bra förhållande och toppform kan jag hålla mig på den pulsen under en mil. Men idag räckte det till 6 kilometer. Hade mina Merrell road glove 8mm sula 0mm dropp. När jag blir trött glömmer jag tekniken så över 160 i puls är kontraproduktivt då faller jag i hop i både hållning och sjunker igenom ännu mer i höften. Det är mitt stora bekymmer just nu. Att springa med mer aktiva höfter. Inte lätt. Men får ta en tekniksak i taget känner jag.
Kunde inte bestämma mig hur jag skulle springa idag. Hade planer så sent som förra veckan att köra minst ett stigpass i veckan. Men jag har kanske lite planer på att försöka komma i form till Växjöloppet 1 maj, milen. Men eftersom jag absolut inte vågar springa två dagar i rad på ett bra tag ännu så passar inte stiglöpning in riktigt nu.
Måste köra minst ett intervallpass, minst ett tempopass. Samt ett lite längre. Men för tillfället har jag inte kört något längre distanspass i år. Så får se hur det ska gå. Ingen asfaltslöpning heller, vågar inte för den ömma hälens skull. Så det blir en kamp mot klockan om jag ska hinna komma i hyfsad form. Känns som om jag behövt minst en månad till.
Men jag ska inte rusa på något denna gången, måste lyssna på kroppen nu och om jag kör varannan dag känner jag hittills i alla fall att jag hinner återhämta mig på ett hyfsat sätt.
Så idag blev det den kuperade 2 kilometersslingan i Spånen. Inte många flacka meter där, men heller inte något riktigt brant, så hela rundan är löpvänlig om man bara har orken och förstånd att ta det lite lugnare i uppförsbackarna.
Första varvet tog jag som uppvärmning och höll ungefär 5min/km tempo. Fick som vanligt känningar i vänsterhälen efter 500 meter höll i sig till 1 kilometer ungefär. Då är det ömt och jag kan inte skjuta ifrån på ett bra sätt i avstampet. Efter 1 kilometer stannade jag för att sträcka ut lite, bara några sekunder. Sen efter hundra meter till släppte det allt mer. Samma procedur varje gång. Men det är lurigt för rätt vad det är så kan det kanske gå åt andra hållet och man blir skadad igen. När jag närmade mig slutet på uppvärmningen hade jag ännu inte bestämt mig.
Men sen satte jag ändå lite fart och tryckte ifrån. Tänkte att jag måste utmana kroppen lite. Det blev rätt bra fart men det gick lite för fort för efter 3 kilometer så var jag tvungen att sakta ner lite, låg på rött och orkade inte trycka ifrån i uppförsbackarna. Det blev 3 varv till slut, först hade jag tänkt mig 4 men kände inför sista att hälen började göra sig påmind, även vaderna en liten aning så jag stannade efter 3 rundor. lite drygt 6 kilometer i ett för mig högt tempo och med hög puls. Jag märker att jag är långt ifrån toppform. För efter 4 kilometer tryter orken och jag måste sänka farten för att orka. Blev nog ungefär 4:15 tempo över 6 kilometer.
Dagens runda
Men det som var skönt var att jag bitvis tyckte att det kändes bra i avstampet, framför allt nerför hade jag bra flyt och märker att tekniken med att landa mer under kroppen med fötterna verkligen gör nytta. Blir helt annan fart. Problemet är bara att springer man på nästan max utför så hinner inte pulsen går ner tills det planar ut och backarna efteråt blir mer eller mindre som en vägg. Så det är en fin balansgång. Hade under dessa 6 kilometer en medelpuls på 158. Det är högt för mig och jag ligger nära max då. Under riktigt bra förhållande och toppform kan jag hålla mig på den pulsen under en mil. Men idag räckte det till 6 kilometer. Hade mina Merrell road glove 8mm sula 0mm dropp. När jag blir trött glömmer jag tekniken så över 160 i puls är kontraproduktivt då faller jag i hop i både hållning och sjunker igenom ännu mer i höften. Det är mitt stora bekymmer just nu. Att springa med mer aktiva höfter. Inte lätt. Men får ta en tekniksak i taget känner jag.
onsdag 12 mars 2014
Roddmaskin och lite styrkeövningar.
I morse kände jag mig stel i hela kroppen efter en lite dålig natts sömn med ett tufft backintervallpass i minnet från kvällen innan. Det kändes som att det fick bli en vilodag. Hade lite känningar i vänsterhälen och lite i vaderna men efter en stund så avtog det.
Högerfoten blir allt tystare men än är den inte 100%. Har tänkt mig löpning varannan dag nu i fortsättningen.
Så idag blev det gymmet och roddmaskin i 25 minuter följt av lite allmän styrketräning. Hade även lite löpning i höjdhoppsmatta. Det blir det mjölksyra av. Körde 200*3 steg.
Nu så här på kvällen känner jag mig trött och nöjd med träningen för dagen.
Högerfoten blir allt tystare men än är den inte 100%. Har tänkt mig löpning varannan dag nu i fortsättningen.
Så idag blev det gymmet och roddmaskin i 25 minuter följt av lite allmän styrketräning. Hade även lite löpning i höjdhoppsmatta. Det blir det mjölksyra av. Körde 200*3 steg.
Nu så här på kvällen känner jag mig trött och nöjd med träningen för dagen.
tisdag 11 mars 2014
Backintervaller. Framfotslöpningsrunda 96
Första intervallpasset sedan skadan, Tror det är första intervallpasset för i år. Kände mig seg innan jag bytte om efter jobbet. För att komma till denna för mig perfekta backen måste jag cykla lite över 7 kilometer, en bra uppvärmning, det är mest uppför dessutom vilket är skönt när jag ska hem efter passet. Cyklingen brukar ta lite över 20 minuter.
Backen ligger i Hanaslövområdet. En lite drygt 500 meter lång backe som tyvärr mitt i planar ut 100 meter ungefär och blir helt flack. Så den inleds med 200 meter uppför sedan en utplattning för att avslutas med 200 meter rätt brant. Den är skön att springa, om nu intervaller kan vara sköna?
Men jag tycker om backintervaller, för dom är så intensiva och brutala på det viset att man hinner inte lida så mycket, för när det börjar göra ont så är dom nästan slut. Det brukar ta mellan 2:05-2:15 för mig att utföra dom. Jag joggar tillbaka lite långsammare än jag springer intervallerna. Väl nere i botten väntar jag tills pulsen kommer ner till 100. Brukar ta mellan 10-25 sekunder ungefär. Så det blir ett intensivt pass fast det gör aldrig riktigt ont som de andra intervallerna jag brukar köra. 6*1000 meter. Dessa tar nästan dubbelt så långt tid, visserligen på flack bana men dom gör riktigt ont sista 200 meterna.
Hade mina Merrell road glove, 8mm sula med 0mm dropp. Försökte tänka på tekniken men när tröttheten sätter in försvinner tankarna på det och allt fokus går till att hitta rätt fart och ansträngning.
Dagens runda
Annars var jag lite orolig inför passet. Hur skulle foten och vänsterhälen reagera på lite tuffare utmaningar? Uppvärmningsvarvet på lite drygt 1 kilometer kändes allt annat än bra, stel i vänstervristen och allmänt kort och stötigt steg utan flyt. Som om jag inte sprungit på flera år.
Men efter första intervallen släppte det totalt, en så skön känsla. Tog det lite lugnt första intervallen för att känna efter. Men kroppen svarade bra och adrenalinet flödade till. Sen gick 2:an och 3:an av bara farten men i ett lite tillbakahållet tempo. 4.an tog jag i rejält och fick rätt hög puls på toppen. Men priset blev lite högre för jag fick allt mer känningar i vänster hälsena och häl. Så 5:an blev lugnare men kändes ändå bra.
6:an hade nog blivit lugn om jag i spåret inte mött en kompis och hans flickkompis. Helt otroligt, mitt ute i skogen dyker han upp mitt i min sista intervall. Jag sa hej medan han såg på mig lite klentroget, han ville kanske prata lite men jag ville absolut inte avbryta intervallen. Men jag jäktade på den istället och tog ingen vila på toppen. Så jag hann i fatt honom och kunde åtminstone säga hej på ett lite trevligare sätt.
Passet var över förväntan och glädjen inom mig var stor efteråt. Foten kändes knappt något bara i de absolut brantaste partierna. Hälen besvärade mer men ändå på ett kontrollerat sätt.
Jag har de senaste åren allt mer börjat gilla intervallerna. de är inte så jobbiga nu som för några år sedan när jag började på med dom. Men tror jag gör dom lite bättre nu. För i början tog jag ut mig alldeles för mycket och hade nästan spykänsla vid slutet av varje. Nu är jag lugnare och tror och hoppas att dom ändå gör lika mycket nytta.
Backen ligger i Hanaslövområdet. En lite drygt 500 meter lång backe som tyvärr mitt i planar ut 100 meter ungefär och blir helt flack. Så den inleds med 200 meter uppför sedan en utplattning för att avslutas med 200 meter rätt brant. Den är skön att springa, om nu intervaller kan vara sköna?
Men jag tycker om backintervaller, för dom är så intensiva och brutala på det viset att man hinner inte lida så mycket, för när det börjar göra ont så är dom nästan slut. Det brukar ta mellan 2:05-2:15 för mig att utföra dom. Jag joggar tillbaka lite långsammare än jag springer intervallerna. Väl nere i botten väntar jag tills pulsen kommer ner till 100. Brukar ta mellan 10-25 sekunder ungefär. Så det blir ett intensivt pass fast det gör aldrig riktigt ont som de andra intervallerna jag brukar köra. 6*1000 meter. Dessa tar nästan dubbelt så långt tid, visserligen på flack bana men dom gör riktigt ont sista 200 meterna.
Hade mina Merrell road glove, 8mm sula med 0mm dropp. Försökte tänka på tekniken men när tröttheten sätter in försvinner tankarna på det och allt fokus går till att hitta rätt fart och ansträngning.
Dagens runda
Annars var jag lite orolig inför passet. Hur skulle foten och vänsterhälen reagera på lite tuffare utmaningar? Uppvärmningsvarvet på lite drygt 1 kilometer kändes allt annat än bra, stel i vänstervristen och allmänt kort och stötigt steg utan flyt. Som om jag inte sprungit på flera år.
Men efter första intervallen släppte det totalt, en så skön känsla. Tog det lite lugnt första intervallen för att känna efter. Men kroppen svarade bra och adrenalinet flödade till. Sen gick 2:an och 3:an av bara farten men i ett lite tillbakahållet tempo. 4.an tog jag i rejält och fick rätt hög puls på toppen. Men priset blev lite högre för jag fick allt mer känningar i vänster hälsena och häl. Så 5:an blev lugnare men kändes ändå bra.
6:an hade nog blivit lugn om jag i spåret inte mött en kompis och hans flickkompis. Helt otroligt, mitt ute i skogen dyker han upp mitt i min sista intervall. Jag sa hej medan han såg på mig lite klentroget, han ville kanske prata lite men jag ville absolut inte avbryta intervallen. Men jag jäktade på den istället och tog ingen vila på toppen. Så jag hann i fatt honom och kunde åtminstone säga hej på ett lite trevligare sätt.
Passet var över förväntan och glädjen inom mig var stor efteråt. Foten kändes knappt något bara i de absolut brantaste partierna. Hälen besvärade mer men ändå på ett kontrollerat sätt.
Jag har de senaste åren allt mer börjat gilla intervallerna. de är inte så jobbiga nu som för några år sedan när jag började på med dom. Men tror jag gör dom lite bättre nu. För i början tog jag ut mig alldeles för mycket och hade nästan spykänsla vid slutet av varje. Nu är jag lugnare och tror och hoppas att dom ändå gör lika mycket nytta.
måndag 10 mars 2014
Lönåsrundan på cykel. 30 kilometer.
En av mina absoluta favoritrundor med cykel. Lite drygt 3 mil. Kuperat på asfalt men ändå ren landsbygd hela rundan om man bortser från början och slut i Alvesta tätort. Nedan en bild från toppen av Härlövsbacken, med blicken ner mot Gåvetorp. En backe på cirka 700 meter i 3 jobbiga etapper. När toppen på denna är avklarad så är det slut med backarna för denna rundan har man sedan lite nordvästlig vind så blir dom avslutande 5-6 kilometerna en fröjd. Fast idag kände jag mig lite sliten. Fick inte upp tempo och puls riktigt. Är van vid motionscykeln på gymmet som är enklare på något sätt. Där ändrar sig inte förutsättningarna under runda så mycket som det gör ute i det fria. Vinden är en lurig motståndare som gärna blåser emot kommer det sedan en backe innan man hunnit hämtat andan så är det lätt att jag växlar ner istället för att ta i. Höll en medelfart på ungefär 25km/h. Med min hybridcykel, en blandning av vanlig brukscykel och racer. Väger ungefär 16 kilo. utan bockstyre. Väldigt skön att köra med. Racern blir mer hardcore och enbart träningscykel. Med denna kan jag med gott samvete faktiskt ta det lite lugnare och njuta en del också.
Dagen inleddes med en lika vacker morronvy när jag cyklade till jobbet.
Dagen inleddes med en lika vacker morronvy när jag cyklade till jobbet.
Men tyvärr så tog magin slut här, jobbet bjöd på idel motgångar och problem i en för mig, i alla fall idag, aldrig sinande ström. Som väl var kom jag dock hem vid 16 som vanligt och kunde få ut lite av min inre stress och frustration på cykelrundan. Men det suger energi i massor för mig med dagar som denna. Fast jag kanske vänjer mig, har bara haft detta jobbet i 27 år?!
Träningen blir en oas. Där hjälper det att kämpa för att se resultat. På jobbet hjälper det inte att kämpa på samma sätt. resultatet blir ändå alltid detsamma i slutet på månaden. Kanske det som gör att motivationen för träning är större än jobb.
Foten har känts lite bättre idag även hälen. Men var stel i ryggen i stället. Hade planer på ett gympass istället idag. Men när det är så mycket vår i luften som det var idag så är det svårt för mig att gå in på gymmet. Men jag måste verkligen fortsätta där för att bygga upp lite styrka i min alldeles för klena kropp.
söndag 9 mars 2014
Framfotslöpningsrunda 95, Bokhultet Växjö.
Visste inte riktigt innan rundan hur och var jag skulle springa. Men det blev Bokhultet i Växjö. På mjuka och för fötterna följsamma stigar och motionsspår. Det är en underbar miljö och med Bergundasjön som kuliss i den orörda bokskogen. Det blev nästan 5 kilometer åt ena hållet innan jag pausade ett par minuter och tog samma väg tillbaka.
Jag hade lite känningar i högerfoten sedan den rätt tuffa stiglöpningen i torsdags. Annars brukar jag börja springa direkt från D:s lägenhet men idag vågade jag inte eftersom det är lite drygt en kilometers asfaltslöpning till spåret. Så jag gick i stället.
Började i ett lugnt tempo första 2 kilometerna strax över 4:30. Sen ökade jag ett litet tag men fick rätt snabbt sänka eftersom jag blev rejält trött, blev en bit över 4:20 tempo totalt, fast då hade jag 3-4 minuters paus efter halva sträckan. Hade mina Merrel road glove 2.
Dagens runda i Bokhultet.
Det kändes en del i vänsterhälen men det släppte alltmer under rundan. Foten var som vanligt den sista tiden, med på ett molande sätt och lite mer i uppförsbackarna. Försökte fokusera på hållning och steg, men tror jag hade lite för dålig frekvens samt för lång steglängd. Blir lätt så när det är mjukt och följsamt underlag. I dag kändes det inte riktigt lika tungt som dom övriga gångerna sedan omstarten men jag är långt ifrån formen som jag skulle vilja ha vid denna tiden på året. Har ännu inte kört något intervallpass efter skadeuppehållet.
det som bekymrade mig lite var att högerfoten smärtade precis efter att jag slutat springa. Det höll i sig ett par timmar sen släppte det som väl var, är fortfarande lite öm i vänsterhälen, men det är som det varit nu ett bra tag.
Jag hade lite känningar i högerfoten sedan den rätt tuffa stiglöpningen i torsdags. Annars brukar jag börja springa direkt från D:s lägenhet men idag vågade jag inte eftersom det är lite drygt en kilometers asfaltslöpning till spåret. Så jag gick i stället.
Började i ett lugnt tempo första 2 kilometerna strax över 4:30. Sen ökade jag ett litet tag men fick rätt snabbt sänka eftersom jag blev rejält trött, blev en bit över 4:20 tempo totalt, fast då hade jag 3-4 minuters paus efter halva sträckan. Hade mina Merrel road glove 2.
Dagens runda i Bokhultet.
Det kändes en del i vänsterhälen men det släppte alltmer under rundan. Foten var som vanligt den sista tiden, med på ett molande sätt och lite mer i uppförsbackarna. Försökte fokusera på hållning och steg, men tror jag hade lite för dålig frekvens samt för lång steglängd. Blir lätt så när det är mjukt och följsamt underlag. I dag kändes det inte riktigt lika tungt som dom övriga gångerna sedan omstarten men jag är långt ifrån formen som jag skulle vilja ha vid denna tiden på året. Har ännu inte kört något intervallpass efter skadeuppehållet.
det som bekymrade mig lite var att högerfoten smärtade precis efter att jag slutat springa. Det höll i sig ett par timmar sen släppte det som väl var, är fortfarande lite öm i vänsterhälen, men det är som det varit nu ett bra tag.
lördag 8 mars 2014
Bra gympass på morronen.
Hade tänkt ta det lugnt idag. Det blev ett tufft stiglöpningspass igår. Samt att jag var på gymmet strax efter 9 bara för att hinna med allt jag ville göra idag. Kroppen var inte helt återhämtad, jag hade tänkt köra lugnt med bara roddmaskinen och sen lite styrka för överkroppen men jag la in ett motionscykelpass också. Roddmaskinen blev det vanliga, 5 kilometer fast med bara runt 118 i medelwatt. Det motsvara en bit under prattempo för mig. På Cykeln blev level 7 i 25 minuter med 110 i kadens medelwatt på 215. Jag la även in ett 5 minuterspass med level 8 och ungefär 275 i medelwatt. Det var väldigt jobbigt, precis att jag orkade den 5 minutaren. Har inte kört motionscykel på ett tag. Det går fort att tappa i konditionsidrotter. För två veckor sedan körde jag 2 sådana här pass utan att bli så slut som jag blev i dag.
Lite svårt att gå in på gymmet idag, när solen sken så vackert. Lite vasst vårljus men så efterlängtat, tyvärr så såg det varmare ut än var det var.
Lite svårt att gå in på gymmet idag, när solen sken så vackert. Lite vasst vårljus men så efterlängtat, tyvärr så såg det varmare ut än var det var.
fredag 7 mars 2014
Stiglöpning, framfotslöpningsrunda 94.
Det blev en tuff runda som liknade ingen annan tidigare sprungen. Började försiktigt och jag kände nästan direkt hur det stramade till i vänsterhälen, har det gjort nu ett par långa månader. Men det släppte när jag sprungit ett par hundra meter på stigen. Har den sista tiden varit och rekat i skogen vid Spånenområdet för att försöka hitta lämpliga stigar och som är sammanhängande så man kan skapa en hyfsat lång runda.
Men det är inte lätt att få den att hänga ihop i en fin cirkel. Blir till att springa samma sträcka 2 gånger och tyvärr är ett parti svårt att få till någon löpning på då det är stiglöst och lite sankt. Så då blir det att "fuska" med en makadambelagd grusväg, hemskt att springa på makadam, man blir oavsiktligt extrem försiktig, delvis för att träffa en vass sten som skär igenom eller att stiga snett.
Men om jag lägger ner lite jobb i skogen och rensar upp efter skogsmaskinerna som slängt sina kvistar och grenar i spåren så kanske det kan bli en sammanhängande stig.
I vilket fall som helst så upplever jag, trots den låga medelhastigheten att stiglöpning verkligen suger energin ur benen. Efter 6-7 kilometer brukar jag ta slut. Konstig känsla eftersom det är relativt kort sträcka men det är klart det blir inget riktigt flyt i löpningen och bitvis måste jag gå eller klättra lite för att ta mig fram. Men jag tror att detta är en perfekt form av löpning minst en gång i veckan för att träna upp styrkan i fötterna. Nu märker jag att jag är otränad. Det ömmar rejält nu så här ett par timmar efteråt. Var nära att stiga snett ett antal gånger men klarade mig från stukningar. I dag hade jag Merrellskorna och det var mycket bättre med dessa 0 droppskor. Mycket lättar att kontrollera fötternas i sättning och känns så mycket enklare än traditionella skor.
Efter 7-8 kilometer fick jag allt mer ont i hälen. Fick stanna och göra lite negativa tåhävningar. Det hjälpte ett bra tag. Så pass att jag kunde avsluta rundan, när det var 500 meter kom jag lite fel på en sten och sträckte ut vänster hälsena rejält. Trodde för ett ögonblick att det blev en stukning. Men efter att ha stretchat efter rundan så försvann känningarna.
Jag gillar stiglöpning men för tillfället är jag alldeles för löpotränad och har i princip, sedan skadeuppehållet ännu inte känt mig bekväm i löpningen. Det går tungt för tillfället och jag saknar det rätta klippet och frånskjutet. Men det kommer att ta tid. Särskilt med tanke på att vänsterhälen dessutom strular en del.
Men det är inte lätt att få den att hänga ihop i en fin cirkel. Blir till att springa samma sträcka 2 gånger och tyvärr är ett parti svårt att få till någon löpning på då det är stiglöst och lite sankt. Så då blir det att "fuska" med en makadambelagd grusväg, hemskt att springa på makadam, man blir oavsiktligt extrem försiktig, delvis för att träffa en vass sten som skär igenom eller att stiga snett.
Men om jag lägger ner lite jobb i skogen och rensar upp efter skogsmaskinerna som slängt sina kvistar och grenar i spåren så kanske det kan bli en sammanhängande stig.
I vilket fall som helst så upplever jag, trots den låga medelhastigheten att stiglöpning verkligen suger energin ur benen. Efter 6-7 kilometer brukar jag ta slut. Konstig känsla eftersom det är relativt kort sträcka men det är klart det blir inget riktigt flyt i löpningen och bitvis måste jag gå eller klättra lite för att ta mig fram. Men jag tror att detta är en perfekt form av löpning minst en gång i veckan för att träna upp styrkan i fötterna. Nu märker jag att jag är otränad. Det ömmar rejält nu så här ett par timmar efteråt. Var nära att stiga snett ett antal gånger men klarade mig från stukningar. I dag hade jag Merrellskorna och det var mycket bättre med dessa 0 droppskor. Mycket lättar att kontrollera fötternas i sättning och känns så mycket enklare än traditionella skor.
Efter 7-8 kilometer fick jag allt mer ont i hälen. Fick stanna och göra lite negativa tåhävningar. Det hjälpte ett bra tag. Så pass att jag kunde avsluta rundan, när det var 500 meter kom jag lite fel på en sten och sträckte ut vänster hälsena rejält. Trodde för ett ögonblick att det blev en stukning. Men efter att ha stretchat efter rundan så försvann känningarna.
Jag gillar stiglöpning men för tillfället är jag alldeles för löpotränad och har i princip, sedan skadeuppehållet ännu inte känt mig bekväm i löpningen. Det går tungt för tillfället och jag saknar det rätta klippet och frånskjutet. Men det kommer att ta tid. Särskilt med tanke på att vänsterhälen dessutom strular en del.
torsdag 6 mars 2014
Roddmaskin och lite lätt styrketräning på gymmet
Blev bara rodd i dag, drygt 22 minuter med 140 i medelwatt ungefär, 5 km. Kände mig starkare än i tisdags. Annars var jag rätt stel i både fot och häl på morgonen efter gårdagens löpning.
dessutom en strulig förmiddag på jobbet med mycket stillastående framför dataskärmar. Som vanligt när det händer så fick jag ont i ryggen, ländryggen. Tycker ändå jag tränar den rätt bra nu men några timmars stillastående blir för mycket. Hade mina vanliga Ecco med rätt rejält häldropp, det kan ha förvärrat saken.
Efter lunch släppte den mesta av värken och stelheten. Våren är verkligen i luften nu, i dag bröt dessutom solen igenom det annars så kompakta molntäcket som förmörkat vår tillvaro under så många månader. Längtar efter stiglöpning i sakta mak på en ledig dag, då det finns tid att både springa och att efteråt bara ligga och lata sig i solen och låta sig bli varm av solens stålar mot en nu helt vit hud.
dessutom en strulig förmiddag på jobbet med mycket stillastående framför dataskärmar. Som vanligt när det händer så fick jag ont i ryggen, ländryggen. Tycker ändå jag tränar den rätt bra nu men några timmars stillastående blir för mycket. Hade mina vanliga Ecco med rätt rejält häldropp, det kan ha förvärrat saken.
Efter lunch släppte den mesta av värken och stelheten. Våren är verkligen i luften nu, i dag bröt dessutom solen igenom det annars så kompakta molntäcket som förmörkat vår tillvaro under så många månader. Längtar efter stiglöpning i sakta mak på en ledig dag, då det finns tid att både springa och att efteråt bara ligga och lata sig i solen och låta sig bli varm av solens stålar mot en nu helt vit hud.
onsdag 5 mars 2014
Framfotlöpningsrunda 93, Alvesta Virdavallen.
Tog dottern med mig, hon på cykel, jag via löpning till vår idrottsplats med löparbanor i tartan. Omlagda för ett par år sedan. Hade mina dämpade Adidas på ditvägen, 2 kilometer. Det var lite stelt i vristerna och kände en del i vänsterhälen, bara lite i foten, främst i den lilla uppförsbacken som kommer precis innan idrottsplatsen. Bytte skor när vi kom fram och det blev mina nya Merrell bare access, 8mm tjocka.
Det kändes okej, men hela tiden molar det i häl och fot. Men tar det lugnt. Vissa partier trycker jag till ett hundratal meter bara för att känna efter hur det känns med steget.
Försöker tänka på tekniken, korta steg, upp med bröstet, fram med höften, sänk axlarna. Räknar frekvensen är ungefär 180 steg i minuten vid 4.15 fart. Men måste fokusera på det och känns fortfarande onaturligt. Sen försöker jag tänka på att sänka mina axlar lite. Då ökar frekvensen direkt, märklig känsla. Men så blev effekten.
Här är en enkel video på hur det ser ut när jag springer nu, Första rundan på bana sedan skadan och med mina Merrell bare access. Här har jag precis vilat och koncentrerar mig på hållningen lite mer än vanligt.
Känner mig fortfarande rätt löpsvag. Dels jag sjunker igenom lite i höften, dels att jag inte har det rätta frånskjutet ännu. Det positiva med dagen runda var att låren inte kändes något. Så tror att jag är på rätt väg. Totalt blev det 8 kilometer, men i korta skov. Så ingen djupare tanke med dagens runda mer att bara känna efter, för att hitta den rätta löpkänslan igen. Men det kommer att ta lite tid innan jag är där igen.
tisdag 4 mars 2014
Konditionsavtrappning på gymmet.
Ja, nu känns det som att det är dags för att trappa ner på crosstrainern och motionscykeln för att få lite mer energi över till löpningen. Men har tänkt mig löpning max varannan dag. Vill gärna komma upp i 4 dagar i veckan men måste vara försiktig nu.
Löpningen i går kändes stum och lite kraftlös trots att jag i övrigt känner mig i bra form efter alla dessa timmar på olika konditionsmaskiner på gymmet. Men jag är så förtvivlat ovan vid just löpning. Det kommer att bli några frustrerande veckor framöver.
Hälen är inte återställd foten känns lite bättre för varje dag men inte heller den är 100% ännu. I uppförsbackar och om jag gör tåhävningar så ger den sig till känna.
Hälen på vänsterfoten besvärar mest på morgnarna, kände även i gårkväll efter löpningen.
Annars känns det som om jag är på rätt väg igen, energin kommer i kroppen också i takt med de allt ljusare dagarna. I dag var det en fin solnedgång över Alvesta. Det har mest varit gråmulet och jämntjockt hela hösten och vintern. Men på ett sätt är det bra för då uppskattar man de ljusa soliga dagarna allt bättre.
Det blev 25-30 minuter i ett lugnt tempo på roddmaskinen idag, hade 121 i medelwatt över 5 kilometer. 24 minuter effektiv tid.
Löpningen i går kändes stum och lite kraftlös trots att jag i övrigt känner mig i bra form efter alla dessa timmar på olika konditionsmaskiner på gymmet. Men jag är så förtvivlat ovan vid just löpning. Det kommer att bli några frustrerande veckor framöver.
Hälen är inte återställd foten känns lite bättre för varje dag men inte heller den är 100% ännu. I uppförsbackar och om jag gör tåhävningar så ger den sig till känna.
Hälen på vänsterfoten besvärar mest på morgnarna, kände även i gårkväll efter löpningen.
Annars känns det som om jag är på rätt väg igen, energin kommer i kroppen också i takt med de allt ljusare dagarna. I dag var det en fin solnedgång över Alvesta. Det har mest varit gråmulet och jämntjockt hela hösten och vintern. Men på ett sätt är det bra för då uppskattar man de ljusa soliga dagarna allt bättre.
Det blev 25-30 minuter i ett lugnt tempo på roddmaskinen idag, hade 121 i medelwatt över 5 kilometer. 24 minuter effektiv tid.
måndag 3 mars 2014
Framfotlöpningsrunda 92. Lite tungt och stumt.
Hade lite svårt att bestämma mig om jag skulle köra intervaller på löpband eller ge mig ut i verkligheten. Det blev skogen och motionsspåret i spånenområdet. 2 kilometersslingan som är rätt så kuperad. Eftersom det kändes så bra med Adidasskorna sist så fick det bli dessa igen, men ingen stiglöpning idag utan bara motionsspår. Det blev 3 varv, lite över 6 kilometer. Dagens runda. 6 kilometer 4:21min/km. Blev allt stummare i benen under rundan. Känner mig lite löpsvag, känns som om jag sjunker ihop i höften och har svårt att hålla frekvensen i stegen. Vet inte om det är dessa skorna som ställer till det eller om det är ren ovana. Detta var första riktiga rundan sedan skadan. Så jag måste ha mer tålamod.
Efteråt kändes det ändå okej även om det blev tungt under rundan.
Hade svårt att bestämma mig för vilken typ av löpning det skulle bli. Det blev något konstigt mellanting, inte så snabbt men eftersom jag är så otränad blir jag rejält andfådd och får sänka farten i backarna för att orka med. Tror nästan hela passet blev i det berömda svarta hålet. Låren kändes igen, särskilt under sista varvet. Hade tänkt fyra varv men efter halva det tredje så kände jag att det räckte för idag. Hälen kändes lite, framför allt i början. Foten, endast lite i motluten. Så totalt sett är jag trots allt nöjd efter omständigheterna och känner att det är på rätt väg. Måste bara ha tålamod nu.
Så skönt att få in frisk luft i lungorna och känna att våren är på väg, det vackra ljuset som kommer så här i början på mars. Det känns att det finns löften om ljusare och varmare tider. Parkerade cykeln där jag brukar göra och det var en härlig känsla att åter göra en löprunda efter arbetet. Det har jag inte gjort tidigare i år. December senast. Helt otroligt vad tiden flyger iväg.
Det var en del löpare i spåret idag.
Efteråt kändes det ändå okej även om det blev tungt under rundan.
Hade svårt att bestämma mig för vilken typ av löpning det skulle bli. Det blev något konstigt mellanting, inte så snabbt men eftersom jag är så otränad blir jag rejält andfådd och får sänka farten i backarna för att orka med. Tror nästan hela passet blev i det berömda svarta hålet. Låren kändes igen, särskilt under sista varvet. Hade tänkt fyra varv men efter halva det tredje så kände jag att det räckte för idag. Hälen kändes lite, framför allt i början. Foten, endast lite i motluten. Så totalt sett är jag trots allt nöjd efter omständigheterna och känner att det är på rätt väg. Måste bara ha tålamod nu.
Så skönt att få in frisk luft i lungorna och känna att våren är på väg, det vackra ljuset som kommer så här i början på mars. Det känns att det finns löften om ljusare och varmare tider. Parkerade cykeln där jag brukar göra och det var en härlig känsla att åter göra en löprunda efter arbetet. Det har jag inte gjort tidigare i år. December senast. Helt otroligt vad tiden flyger iväg.
Det var en del löpare i spåret idag.
söndag 2 mars 2014
Nytt gymbesök med Ct och cykel i ett rätt lugnt tempo.
Efter gårdagens relativt lyckade löparpass så har det tänts ett hopp om löpning igen. Var så glad under hela gårdagen. Blev inte sämre av att träffa D senare under dagen. Kvällen blev lugn med en film och god mat. Sov gott i natt.
På morgonen var jag som vanligt lite stel i mina vrister, men ändå inte så konstigt med tanke på löpningen, kände även lite i högerfoten men som väl var så släppte det också efter ett par timmar. Har under lång tid varit stel i mina vrister på morgnarna. Även innan jag påbörjade omställningen.
Men annars börjar jag även känna en förbättring i min vänsterhäl. Men det går sakta, får kämpa på med mina excentriska tåhävningar.
På gymmet ikväll blev 30 minuter på CT och 25 minuter på cykeln i ett lagom hårt tempo. Strax över prattempo. Sen sprang jag 3*200 steg i höjdhopparmatta som avslutning.
På morgonen var jag som vanligt lite stel i mina vrister, men ändå inte så konstigt med tanke på löpningen, kände även lite i högerfoten men som väl var så släppte det också efter ett par timmar. Har under lång tid varit stel i mina vrister på morgnarna. Även innan jag påbörjade omställningen.
Men annars börjar jag även känna en förbättring i min vänsterhäl. Men det går sakta, får kämpa på med mina excentriska tåhävningar.
På gymmet ikväll blev 30 minuter på CT och 25 minuter på cykeln i ett lagom hårt tempo. Strax över prattempo. Sen sprang jag 3*200 steg i höjdhopparmatta som avslutning.
lördag 1 mars 2014
Framfotslöpningsrunda 91. En ljusning i sikte.
Var osäker innan rundan hur det skulle kännas och bli, på morgonen hade jag lite känningar i högerfoten efter att ha gjort lite excentriska tåhävningar. Beslöt mig för att ta mina Adidas med ca:10mm häldropp. De skorna jag sprang i innan min omställning till mellanfotslandning. Jag sprang en runda i dessa när jag påbörjade omställningen, då fick jag bryta efter 7 kilometer efter att vaderna tagit helt slut.
Så när stiglöpningen var avklarad blev det löpning i motionsspåret som är en blandning av grusväg och bred stig. Rätt så kuperat. Var väldigt fokuserad på landningen, att den blev under kroppen. Det var dessa skorna jag hade som extrem hällöpare så jag var rädd att kroppen skulle känna igen sig och att det åter skulle bli hällandning. Men det känns hyfsat bra med tekniken. Inte så avslappnat som jag vill men fötterna hamnar ändå med mer eller mindre med automatik under kroppen. Men även här blev jag rejält trött och orkade inte riktigt hålla i hela slingan (2,1km). blev rejält trött i låren, utsidan mest som tar slut, har jag aldrig känt innan. Vaderna däremot som jag haft sådana problem med är helt tysta. Men jag saknar kraften i frånskjutet. Det finns inget att trycka ifrån med känns det som. Men efter några rundor till hoppas jag att den återvänder.
Men att skorna skulle kännas så sköna att springa i var inte vad jag väntat mig. Det var som att landa på bomull. Efter över ett halvår i minimalistiska skor så var det kanske inte så konstigt. Men nu får jag ändra min taktik lite. Kommer att variera så mycket det bara går, både med skor och underlag. Det som ändå är det viktigaste är att jag kan bibehålla tekniken som gör att jag får fötterna under kroppen. Hålla upp överkroppen och huvudet. Jag har stora tendenser att falla i hop när pulsen blir för hög. Första varvet när jag tog i rejält hade jag en medelfart på ungefär 4:12/ kilometer. Framfotlöpningsrunda 91.
Motionsspåret.
 |
| Adidas zero |
Jag hade tänkt springa endast på stigar idag men märkte att det kändes lite klumpigt med dessa skorna på stigarna, höll på att stuka mig på en rot men kroppen hann att korrigera innan det var ett faktum. Så det blev ungefär 3 kilometer på stig. Hade lite problem i uppförsbackarna då känns skadan i foten fortfarande, och jag kan inte trycka ifrån fullt ut. Vänsterhälen däremot kändes helt okej. Men jag kunde inte hålla full fart på stigarna för jag orkade inte. Flåset finns inte där. Det kändes konstigt att bli för trött. Men är ett tydligt tecken på hur länge sedan det är som jag tagit i fullt ut i ett löparspår. |
| Stig i Spånenområdet utanför Alvesta. |
Så när stiglöpningen var avklarad blev det löpning i motionsspåret som är en blandning av grusväg och bred stig. Rätt så kuperat. Var väldigt fokuserad på landningen, att den blev under kroppen. Det var dessa skorna jag hade som extrem hällöpare så jag var rädd att kroppen skulle känna igen sig och att det åter skulle bli hällandning. Men det känns hyfsat bra med tekniken. Inte så avslappnat som jag vill men fötterna hamnar ändå med mer eller mindre med automatik under kroppen. Men även här blev jag rejält trött och orkade inte riktigt hålla i hela slingan (2,1km). blev rejält trött i låren, utsidan mest som tar slut, har jag aldrig känt innan. Vaderna däremot som jag haft sådana problem med är helt tysta. Men jag saknar kraften i frånskjutet. Det finns inget att trycka ifrån med känns det som. Men efter några rundor till hoppas jag att den återvänder.
Men att skorna skulle kännas så sköna att springa i var inte vad jag väntat mig. Det var som att landa på bomull. Efter över ett halvår i minimalistiska skor så var det kanske inte så konstigt. Men nu får jag ändra min taktik lite. Kommer att variera så mycket det bara går, både med skor och underlag. Det som ändå är det viktigaste är att jag kan bibehålla tekniken som gör att jag får fötterna under kroppen. Hålla upp överkroppen och huvudet. Jag har stora tendenser att falla i hop när pulsen blir för hög. Första varvet när jag tog i rejält hade jag en medelfart på ungefär 4:12/ kilometer. Framfotlöpningsrunda 91.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)