Distanspass, 13 km, 4:31 tempo. Framfotsrunda 267.

Blev en rätt lugn runda, tyvärr med lite tung torsdagskänsla. Körde lite med dottern också, vi tog oss till idrottsplatsen och sprang lite på den för dagen helt snö och isfria tartanbanan. Det har inte varit så lätt att få med henne på lite lugn jogg. Barn tycker inte om att jogga, det blir för tråkigt för dom, i alla fall för min dotter, hon är 11 år.
Hennes steg är inte så bra när det går lugnt, blir lite fladdrigt och oengagerat, precis som hos mig. Men när hon springer på lite fortare, då blir det genast helt annorlunda, allt kommer på plats, foten landar fint under kroppen, rak och fin hållning. Bra tryck i steget. Så idag blev det ett lugnt uppvärmningsvarv sedan körde vi 5*60 meter, därefter ett nedvarvningsvarv. I dag tyckte hon inte det var så tråkigt. Jag frågade om hon tyckte det var kul, fast riktigt så bra var det inte. Men jag tror ändå hon kan tänka sig göra om det. Tyvärr har hon av någon anledning tröttnat på friidrott, men tycker fortfarande att orientering är kul. Hoppas att det går att få henne att fortsätta med någon form av idrott. Men som sagt, när hon får släppa alla krafter fria på kort sträcka så går det bra.

Dagens pass

Efter denna urladdning för henne så fortsatte jag sedan själv. Har ju tänkt att denna veckan ska bli lugn, så idag blev det inga fartökningar. Det var segt och jag hade bitvis lite känningar i vänsterhälen och det drog även lite över högerfoten. Precis sådär mycket att man börjar att misströsta lite. Var lite låg på energi. Det är helt otroligt vad torsdagarna känns sega för mig. Vet inte om jag byggt upp en mental vägg just för torsdagarna. Att jag genom negativa tankar redan innan passet börjat projicerar så hårt att även om jag egentligen har energi så tar jag med stor effektivitet bort den känslan. Har inte känt mig utsövd riktigt när jag vaknat på morronen denna veckan. Jag brukar stiga upp 5:20 ungefär. Somnar runt 11 och brukar vakna minst en gång per natt i bland 2 gånger. På helgerna blir det någon timmes längre sömn och det känns stor skillnad i pigghet under träning.
Det märks extra tydligt när jag kör roddmaskin. Den senaste tiden har jag kört den maskinen 4 gånger i veckan, måndag, onsdag, fredag och söndag. På lördagarna har det ofta blivit ett långpass löpning på förmiddagen, därefter lugn och ro under resten av lördagen, ofta 8 timmars sömn natten mellan lördag och söndag sedan en lugn promenad under söndagen som enda fysiska ansträngning innan jag åker till gymmet på kvällen och kör rodd + crosstrainer. Då är jag nästan alltid som piggast, de bästa roddtiderna har jag på söndagar, och det känns lätt och fint. Sedan på måndagen går det hyfsat bra trots att jag kört dagen innan. Sedan blir det allt tyngre ju längre veckan går. onsdagen och fredagen är ungefär lika tunga.

När det gäller löpningen så kör jag för tillfället 3 pass i veckan, tisdag, torsdag och lördag. Vill så gärna köra både lördag och söndag. Men vågar inte riktigt än. Har ju problem med min häl, har känts bättre ett tag nu. Men denna veckan har det åter börjat krångla lite, inte vad jag tänkt mig precis. Men i alla fall. Tisdagarna är dom dagarna då kroppen känns bäst. Då är jag ofta pigg både innan och under passet. Därför brukar jag lägga de tunga intervallpassen här, sedan kommer torsdagarna som alldeles för ofta känns tunga och stela. Lördagarnas långpass känns oftast bra. Brukar börja lugnt och sedan lägga in någon form av fartökning, vill gärna att dom ska bli 20 km. Har även märkt att när jag försöker springa lite långsammare, runt 5:00 tempo, som jag behöver köra om jag ska upp i mer pass/vecka, då får jag ofta mer ont i både häl och fötter. Är precis som att jag blir för slarvig med steg och hållning då och därmed snedbelastar kroppen på något sätt. Helst inte under 4:50 tempo som det känns nu. Men måste försöka hitta rätt där om jag ska få upp volymen med löpning på sikt.

Idag blev det som sagt rätt lugnt, låg i bekväm låg 4-taktsandning, under större delen, var bara när jag kom upp till Spånenslingan som det blev extra tungt. Tog ett varv där, inte helt snöfritt men nästintill nu. Jag märkte direkt hur tungt det blev där, i det kuperade elljusspåret som det inte gått att springa i nu på någon månad. Har ju kört bara asfalt nu ett tag, jämnt och fint med lång fina backar. När man kommer till detta elljusspår så blir det helt annorlunda löpning, upp och ner hela tiden. När man inte är van så tar man helt slut, även i detta relativt låga tempo. Så det blir en tuff återanpassning nästa vecka, om jag ska börja köra här igen. Men det är ändå i dessa kuperade spår som träningen biter extra bra. Minst ett pass i veckan i detta kuperade spår så fort snön och isen försvinner helt.

I går blev det 20+20 minuter på rodd och Ct, 200+185 watt. Körde därefter 20 minuters hoppövningar, det är kanske dom som spökar lite i dag. Hade kanske varit bättre att köra dom på fredagen? Men vi får se på lite sikt om inte hälen vill bli lite bättre. Måste bara ha lite tålamod.

Distans med kort fartökning, 13 km. Framfotsrunda 266

Har tänkt mig en lite lugnare vecka med löpningen. Så idag blev det inte intervaller som det brukar vara på tisdagarna. Utan ett distanspass med kort fartökning mitt i passet, utan att stanna vare sig innan eller efter fartökningen.

Dagens pass

Hade 4:24 fart i snitt över hela passet, under fartökningen blev det 3.56 i snitt över 1,6 km, jag körde fartökningen i nästan samma backe där jag kört långa backintervaller 3 veckor i rad. Det är en snittlutning på 3% ungefär eller 40 höjdmeter. Kändes inte som det gick så fort idag. Men efter ungefär 400 meter i backen, där den flackar ut rejält var jag tvungen att gå över i 3-taktsandning. Det kändes ändå hyfsat kontrollerat ända till toppen på backen, var under en kort period på ett 50-tal meter som jag kände att det var en aning för hårt. Backen är som jag sagt innan helt perfekt att springa i, så jämn i sin lutning, så man kommer snabbt in i ett jämnt tempo. Hade bestämt mig redan innan att inte stanna före eller efter fartökningen, det gick bättre än väntat att återhämta sig efter fartdelen i dag. Annars låg jag inte över 150 slag/ minut någon gång under passet. Första kilometern så skenade pulsen som vanligt så den kan man inte räkna med.

Så idag var det inte någon löpning i det "svarta hålet" där det är lagom hårt. Kände att det var precis på gränsen att jag behövde använda 4-taktsandning sista halvan, men sista 2 kilometerna blev lite tunga. Då kändes det allt mer i benen men pulsen steg inte.

I söndags körde jag rätt hårt på rodden, hade 215 watt i snitt, tangerat pb på den maskinen, 5 km på ungefär 19:30. Då får man kämpa på rätt bra. På Ct efter det var det svårt att klara det vanliga passet på 185 watt i 20 minuter. Därefter hoppövningar i 20 minuter. Så jag var rätt trött efter det passet. I går körde jag rodd och hade besvär med att klara av 205 watt i 20 minuter, därefter körde jag överkroppsövningar i gymmaskinerna.

Hade mina Adidas idag, men det kändes lite mer än vanligt i hälen under passet, även i högerfoten i slutet. Men ändå känner jag nu att det finns lite mer kraft i frånskjutet än vad det gjort på länge. Tror de olika hoppövningarna börjar ge lite effekt.

Blåsigt långpass, 20 km, 4:25 tempo. Framfotsrunda 256

Kändes inte så bra i vänsterhälen när jag vaknade och de första timmarna efter. Stelt och nästan lite öm. Men efter mycket uppmjukningsövningar och tigerbalsam. Så blev det allt bättre. Är i Växjö i helgen. Brukar springa långpass runt Bergundasjön, men efter de senaste snöfallen så funkar inte det.
Tycker nästan att det underlaget som blir efter att folk går i ett elljuspår som aldrig blir skottat är det absolut sämsta att springa i. Halt och knöligt.

Så det fick bli runt Växjösjön samt Trummen idag. Det blev 3 varv runt Växjösjön och ett runt Trummen, samt löpning dit och hem. Rätt friska sydliga vindar. Så även om tempo blev rätt jämnt så var ansträngningen väldigt ojämn. I medvinden fick jag nästan hålla igen för att spara lite krafter till motvindspartierna. Kände att jag tappade hållningen en aning i motvinden. Särskilt sista 2 km med både motvind och uppför. Då gick det väldigt tungt. Annars blev det en bra känsla idag, särskilt i medvinden kändes det bra. Medvind eller lite lätt uför, då känns det perfekt i steget och hållningen.

Dagens långpass

Annars tycker jag att det blev ett väldigt bra pass, kändes bra i hälen. Denna rundan är väldigt flack, så det gör att det inte blir så mycket påfrestningar på hälen. Lagom snabbt också, så hållning och steg blir rätt så stramt. När det går i 5:00 tempo så får jag nästan allt känningar eller till och med ont. Måste bero på att jag faller i hop och blir slarvig i hållning och steg.

Hade 4-takts-andning, i det låga registret i medvinden och i det höga i motvinden. Mycket kläder i dag och ett nytt vätskebälte. Kändes helt okej, även om det ville glida upp på magen i bland. Flaskorna är precis lagom stora att hålla i händerna, Det är bra att ha två i händerna och två i bältet. Då hinner inte vattnet bli alldeles för kallt. Jag har allt bättre vant mig vid att dricka under dessa lite längre pass. Det är bra och jag tror det påskyndar återhämtningen. I början när jag sprang långpass drack jag aldrig och kände mig mer eller mindre förstörd efteråt. Fast då hade jag problem med att jag tyckte att det skvalpade i magen samt att jag ibland fick håll.

Hade mina Adidas, kändes väldigt bra idag. Som jag sagt innan. I detta 4:20-4:30 tempo är dom helt perfekta, särskilt när det som idag gick på asfalt i princip hela tiden. Underlaget var bra, bara runt Trummen som det var lite isigt bitvis.

I går körde jag ett vanligt gympass, 20+20 minuter Hade runt 185 i medelwatt på båda maskinerna. Rodden kändes rätt seg. Ct lite bättre. Inga hoppövningar i går. Bara lite lätta magövningar.

Tröskelpass 10 km i 4:24 tempo, Spånenmilen, framfotsrunda 249.

Blev ett lite lägre tempo än vad känslan var. Efter 2 km lite lugnare inledning så var känslan att jag fick lite bättre fart under resten av rundan, runt 4:10-4:15 tempo. Men det blev 4:24 i medel.
Mörkret påverkar den känslan mycket. Men det är lite motigt att se tiden rusa iväg åt "fel" håll.

Dagens runda  3 grader, lite lätt smådugg, höstkänsla, inte så mycket vind.

Hade lätta skor, Asics Ds racer. Det var mjukt och lite smorigt i spåret. Tjälen har släppt nu. Men tycker ändå att jag fick bra grepp och kände inte att det påverkade så mycket negativt på fartkänslan. Hade lite molande i vänsterhälen bitvis men kändes bättre än väntat. Sista kilometern kändes det lite i vänstervaden/hälsenan. Fick kämpa på bra sista 2 kilometerna.

Har kört på rätt hårt med träningen annars ett tag, så det är kanske dags att lätta lite på den, har dock inte blivit så mycket löpning som jag velat fast ersatt det med mycket alternativ träning istället. Märker att jag på detta kuperade spåret har svårt i uppförsbackarna, jag får för tillfället sänka farten mer än tidigare för att inte ta helt slut. Så det behövs mer träning i sådan här terräng.

I tisdags kväll blev det rodd + cykel, dubbelpass således eftersom jag sprang på förmiddagen. Kändes helt okej. 175 watt i 20 minuter + 215 på cykeln i 30 minuter.
I går efter årets första jobbdag blev det rodd+CT. som vanligt 175+ 180 watt, kändes lite segt, särskilt rodden. Körde lite ben och hoppövningar efteråt. Det var länge sedan jag körde hoppövningar.

Idag har jag ändå känt mig pigg i kroppen och benen, så jag såg fram mot kvällens runda, som ändå kändes bra i kroppen och jag hade 4-taktsandning hela vägen, förutom i sista uppförsbacken och efterföljande utförslöpa, där gick jag över i 3-takt.

Lugn distans, 11 km i 5:02 tempo. Framfotsrunda 233.

Blev en lugn runda med en lite tråkig avslutning. Hade först tänkt att jag skulle lagt in en liten och kort fartökning men det blev inte så. Fanns ingen lust idag.
Tycker det är lite konstigt att dessa lugna återhämtande pass ger mig mer känningar än de snabba, jag har svårt att förstå varför. Det enda jag kan tänka mig är dels att jag är ovan vid det lite lägre tempot dels att jag får ett alldeles felaktigt löpsteg när det går saktare.
Idag var det vänstervaden som gjorde sig påmind och det känns även i den nu efteråt. Får se hur det känns i morgon.

Dagens runda.

Blev 5 varv i elljusspåret 2 km hemifrån, sprang även dit och hem. Där har jag sprungit över 5000 varv genom åren, så det är väl kända marker. Hade lite känningar i både vänsterhälen och högerfoten, men det blev bättre efterhand som rundan pågick, men vaden kom efter 7-8 km ungefär lite molande sen blev det lite mer och sista kilometern stramade ännu lite till. Är lite stum nu efteråt.

Vill gärna springa dessa lite långsammare rundorna för att på sikt kunna få upp mängden lite, men när jag få mer ont än på dom snabba passen så är det svårt att motivera sig. Fast och andra sidan kan jag inte springa för snabbt heller, för då bryter det ner så mycket att det inte går att springa 2 dagar i rad ändå. Känns som jag fastnat på något sätt.

Bara att kämpa på, nästa gång blir det bättre, hade hoppats på att kunna köra ett pass i morgon igen, men nu är jag lite osäker på om jag vågar, vi får se.

I går blev det ett lugnt gympass med enbart crosstrainer, 30 minuter level 16, 160 watt. 2*400 steg i höjdhopparmattan, kände mig sliten efter måndagens intervaller. Hade svårt att somna efter det intervallpasset också, var riktigt uppvarvad efter det. Ungefär som om jag sprungit ett väldigt ansträngande millopp.
Lite rosslig blev jag också som satt i även dagen efter, så det var kanske i tuffaste laget. Däremot kände jag inte så mycket i varken fötter eller hälar, inget i vaderna. Det är konstigt eftersom jag känner så mycket efter dagens lugna pass.

Edit: ännu en efteranalys, har dragit ner på de negativa tåhävningarna de senaste 2 veckorna, det kanske kan bidragit till den nu ömmande vaden, annars har jag absolut inte känt någonting innan dagens pass. Tänkte något mer än vanligt på att hålla stegen korta, så det kan ha blivit lite för mycket för vaden. En annan sak, men som är väldigt långsökt, är att precis där jag har ont i vaden, gick det ett stort hål på knästrumpan när jag skulle dra den över hälen, hålet blev på exakt samma ställe. Stort som en halv handflata ungefär. Så, nu har jag i alla fall tillräckligt möjliga orsaker till dagens ömmande vad.

Tuffa löpbandsintervaller, 6*6 minuter, framfotsrunda 232.

Blev lite tuffare än väntat, kände mig rätt pigg under dagen men var lite uppstressad innan passet då klockan skenat iväg lite för mycket innan jag kom igång. Hade pulsklockan med mig men glömde starta den. Så de 2,5 första kom inte med. Jag kollade dock slutpulsen på alla intervallerna, som väl är så visas pulsen även om tidtagningen inte är startad, blev ett lite struligt pass, bytte band precis innan jag skulle starta med fartdelen, fick gå på toa mitt i passet. Så det blev lite sönderryckt och ojämnt med vila mellan intervallerna. Noterade i telefonen efter varje intervall, lutning och fart, så det bidrog också till att koncentrationen inte var på topp hela tiden.

Dagens pass, fast bara 3,5 intervaller som kom med.

Hade på förhand tänkt testa om det var någon skillnad på om jag körde med 2% lutning eller 0,5% lutning fast då med 1 km/h högre fart. Men tyckte att det var lite jobbigare med högre fart än högre lutning. Men tror ändå steget och hållning blir lite bättre med högre lutning.

Jag körde alla intervaller i 6 minuter. Den 1:a körde jag med 2% lutning i 15 km/h, Den kändes lätt och bekväm, slutpuls 155, 3 min joggvila i 10 km/h efter den.

Sen blev den 2:a i 16km/h med 0,5% lutning, slutpuls 159. Kändes också bra och kontrollerad 4-taktsandning hela vägen.

Den 3:e blev åter med 2% lutning 15 km/h, slutpuls 164, kändes också väldigt kontrollerad och var i bekväm 4-taktsandning.

Sen blev det som väl var, tror jag, ett lite längre uppehåll med toabesök. Efter 5-6 minuter så var det dags att lämna det trygga och bekväma för min del. Den 4:e blev i 17 km/h med 0,5% lutning. Den blev snabbt väldigt jobbig, redan efter 2 minuter gick jag över i 3-taktsandning och efter 4 minuter var jag egentligen väldigt nöjd och ville helst avsluta men bet ihop och körde på i 6 minuter som dom andra. Den slutade på 173 i puls och var bland det jobbigaste jag kört i intervallväg. Blev mosig i benen efter den. 2 sådana till var uteslutet i dag, det fanns inte på kartan. Det märktes tydligt att denna fart är inte min kropp van eller bekväm med, framför allt inte i 6 minuter.

 Så den 5:e blev med 0,5% lutning  i 16 km/h, kändes helt plötsligt lugnt, i alla fall i 3 minuter, sedan gick jag över i kontrollerad men jobbig 3-takt sista 3 minuterna, var trött efter den men ändå inte helt slut, pulsen efter den blev 167.

Nu var jag trött och såg inte riktigt fram mot den 6:e och avslutande, hade dessutom börja känna lite i vänsterhälen, alltid värst i mellanjoggen. Mitt i en intervall varken hinner eller orkar jag tänka på hur det känns i fötterna, då är det full fokus på att orka hela vägen ut. Startade till slut den 6:e, 0,5% lutning i 16 km/h, Blev tidigt jobbigt, för jag började ta slut i låren nu. Sista 3 minuterna i 3-takt och de 2 sista minuterna var plågsamma, 170 i slutpuls efter den.

Det var på lite darriga ben jag avlägsnade mig från bandet, helt slut. Hade svårt att stretcha efter dagens pass då det krampade i insidan av låren så fort jag försökte böja benen. Hoppas att dessa pass är bra på lång sikt, för dom är jobbiga. Hade haft väldigt svårt att köra så här hårt ute, särskilt dom sista 3 intervallerna, då är jag säker på att jag vikit ner mig tidigare än vad man gör när man redan bestämt farten och tiden man ska hålla på när man kör på bandet.

Har inte kört något testlopp eller tempo när jag varit lite mer utvilad sedan jag började med dessa 6- minuters intervaller, så jag har inte en aning var jag står. Men helgens fartökning var en liten besvikelse, rent känslomässigt. Men det var bara ett pass, så det går inte dra några växlar av det.

Nu efteråt är jag lite hostig och det känns lite ömt här och där i kroppen när det blir så här tufft som det blev idag.

Hade mina Asics ds racer idag, kändes bra under den snabba delen men lite öm i hälen under mellan joggen.

I går körde jag rodd och crosstrainer, det blev 20 minuter på varje maskin med 180 i medelwatt ungefär, därefter 2*400 steg i höjdhopparmattan, men inte så höga som vanligt, lördagens långpass satt fortfarande i en aning.

Tungt distanspass, 10 km 4:56 tempo, framfotsrunda 229

Blev ett väldigt tungt pass, kanske ett av årets tyngsta? Har idag inlett en periodiseringsvecka, har kört på nu i 3 veckor så det är dags för en lite lugnare vecka. Så det var ett lugnt och lätt pass som väntade men ack vad det blev segt, tungt och jobbigt.

Dagens runda

Det började helt okej och jag hade tänkt mig en mil i 5:00 tempo och det blev det ungefär, landade på 4:56. Men det var meningen att det skulle kännas uppbyggande och lätt. Att jag efter rundan skulle vilja springa ett varv till. Men så blev det alltså inte. De första 2 kilometerna kändes som dom brukar, lite stela och stumma. Särskilt nu när det blivit kallt och man är rejält påpälsad. Efter dessa 2 första km så brukar det släppa och det blir allt lättare när kroppen vaknar, men idag kom det inget lyft. Det var oförändrat, efter 3-4 km kommer det lite uppförsbackar och det blev allt tyngre i låren. Efter 5 km, började det strama i vaderna, det har jag inte känt något av på flera månader. Steget i löpningen blev allt mer kraftlöst och stumt. Efter 7,5 km, var jag väldigt nära och välja det kortare alternativet och avbryta rundan, 2 km i förtid. Jag körde dock på så det blev en mil. Men det kändes lika tungt, om inte tyngre idag, än vad de 23 km i lördags gjorde.

Direkt efter så börjar jag analysera, måste ha svar. Det är konstigt, att man inte kan acceptera en dålig runda utan att hitta anledningar? Det har under dagen känts bra i kroppen inga känningar efter lördagens långpass. Inte heller efter det lite annorlunda gympasset igår, som blev en timme i CT, fast med lite lägre ansträngning än vanligt, 160 watt. Körde lite hopp efteråt, det var länge sedan. men körde väldigt lätt. Fast det kan ha varit den annalkande träningsvärken därifrån som framkallades av dagens löpning. Har återigen fått en bekräftelse på att inte ha några andra skor än Adidas på de lugna passen. Körde med Asics racer idag, fast även om dom är lätta och fina så passar dom inte mig på de lite långsammare passen.

Ja, vissa rundor undrar man om man inte lika gärna kunde avstått? Jag vill så gärna se att varje runda är en del på vägen till den perfekta rundan eller loppet på lång sikt. Men när man sitter så här ett par timmar efteråt och försöker sig på en analys så är det svårt, trots att jag verkligen letar efter något positivt med denna rundan så kan jag inte hitta det idag, mer än att den tog slut.

Men det är bara att ta nya tag och jag skadade inte mig, så det är också något jag får ta med mig inför kommande rundor och pass.

Löpbandsintervaller 6x6 minuter, framfotsrunda 226.

Blev ett lite annorlunda utförande än innan. Efter 10 minuters uppvärmning så var det dags. Körde med 2% lutning under hela passet, men sänkte i stället farten till 15 km/h i stället för som förra intervallpasset som genomfördes med 16 km/h med 0,5% lutning.
2% lutning märks tydligt men jag tycker att detta passet var något mindre ansträngande än förra intervallpasset med 16 km/h. Hade i och för sig konstant joggvila på 4 minuter mellan varje intervall i 10 km/h. Sammanlagt med lite nerjogg så tog löppasset 1 timme och 20 minuter.

Tycker att jag kommer upp något bättre på framfoten och tycker också det är lättare att hålla ett kortare steg samt att det blir lite bättre hållning när bandet lutar med 2%. Kommer nog att testa detta ett tag framöver. Som sagt innan så kändes inte detta lika jobbigt. Hade inget pulsband, har lyckats förlägga det någonstans, jag har under dagen tröstlöst letat som en galning på alla möjliga och omöjliga ställen. Kan vara i Växjö, men det verkade inte så heller efter lite kontroll även där.
Men i vilket fall som helst så blev det 4-takts andning väldigt snabbt in i intervallerna men jag gick aldrig över till 3-takt i någon intervall även om jag nog borde gjort det de sista minuterna i 5:e och 6:e intervallen. Dom 2 var riktigt tuffa sista 2-3 minuterna. Men återhämtade mig snabbt mellan och kände mig inte lika slut denna gången.

Det känns bra att köra 6 minuter, de 2 sista minuterna är jobbiga men jag tror detta är nyttigt för att få upp uthålligheten lite till. Har inte kört något testlopp på länge så jag har väldigt svårt att säga hur mycket de sista månadernas intervallpass på löpband gjort för utvecklingen?

En annan sak som skiljer från förra intervallpasset är en dags extra löpvila, det gör säkert sitt till. Samt att jag natten till i dag sov helt oavbrutet hela natten, det händer inte ofta. Eller så var det kanske för att solen åter har visat sig nästan hela denna dagen, det glädjer ju och ger lite extra energi. Ja det går att analysera både hit och dit. Jag hade en liten svag tanke på att vrida upp till 16 km/h den sista intervallen men som väl var gjorde jag inte det. Får se om jag kan öka något nästa gång. Ett annat sätt att testa är ju att köra varannan intervall i 16 km/h med 0,5% lutning och sedan varva med varannan i 15 km/h med 2% lutning, under samma pass, då blir det lätt att jämföra känslan av upplevd ansträngning. Men som sagt, rent teknikmässigt så känns det något bättre med 2% lutning.

Hade mina Asics Ds racer, kändes lätta och fina som vanligt, men fick åter känningar i vänsterhälen särskilt dom 2 sista intevallerna var väldigt märkbara. Har dessutom åter börjat känna lite molande känningar i den "metatarsala" stressfrakturen i området på ovansidan vid pekfingertån som kom akut för nästan ett år sedan och som tvingade mig till 7 veckors löpvila i januari och februari. Det märkliga med dom känningarna är att dom kommer och går, kan komma även efter ett pass för att  nästa dag vara helt borta. Väldigt konstigt och ologiskt. Det molade under dagens pass till och från men nu efteråt känns det helt okej trots allt. Fast att vara helt utan känningar är väl ovanligt för löpare?

I går körde jag ett lugnt gympass med rodd och ct. 170 på rodden och 180 på ct. Nu börjar jag märka lite skillnad på de olika maskinerna, jag fick slita ont och det tog emot att hålla 170 watt på rodden, medan ct i 180 watt gick hyfsat lätt. Så jag har tappat kraft på rodden till förmån för ct, lite som jag planerat. Sen avslutade jag det passet med 2*400 steg i höjdhopparmattan. Det var väldigt segt och stumt.

Distanspass på löpband 40 min, framfotsrunda 225.

Har känt mig okej i fötterna idag, blev inget pass på förmiddagen utan slog ihop allt till ett pass nu på kvällen, först rodd i 20 min 180 watt. Därefter blev det löpbandet, ställde upp lutningen till 2% och hade farten på 12,5 km/h. Första 5 minuterna blev kroppen lite stressad och det blev 4-takts andning. Fast sedan så lugnade allt ner sig och jag kunde utan större problem köra på utan att gå upp i 4-taktsandning.

Kände av vänsterhälen lite från och till under passet. Annars så blir det ett något bättre steg med lite mer lutning, lättare att komma upp mer på mellanfoten, var nära ett par gånger att åka av bandet men som väl är så vaknar man till innan det är för sent, vändrullen längst bak på bandet känns tydligt och det är en bra markör för att veta att nu måste man skärpa till sig lite.
Vet inte varför det händer mig, precis som att jag går in i nån slags dvala mentalt och glömmer vad jag håller på med. Speciellt när det inte går så fort. Hade ändå musik i öronen. Det blev 40 minuter i 5:tempo, tycker inte lutningen påverkade så mycket som jag först väntat mig. Däremot blev hållningen bättre och jag höll ungefär 175-180 steg per minut. Hade Asics-skorna. Dom är sköna.

Distanspass, 4:45 tempo. Framfotsrunda 223

Blev en seg runda, framför allt första halvan. Blev ungefär det tempot jag tänkt mig. Nästan 14 kilometer totalt idag. Hälen kändes lite från och till, ibland försvann den lite molande känslan helt bara för att några minuter åter komma tillbaka, fram och tillbaka under hela rundan.

Sprang på cykelvägarna i Alvesta, en flack runda som passar bra för distanspass, då allt blir med jämn fart och andning. Kom in i 4-takts andning vid något enstaka kort tillfälle, men annars var puls och andning låg. Runt 130 i medelpuls, första kilometern skenade dock klockan sin vana trogen.

Dagens runda

Hade mina Adidas, kan varit så att det tuffa passet i måndags fortfarande satt kvar i kroppen. I går körde jag ett lugnt gympass, med 20 minuter vardera på rodd och ct. 180 watt i snitt på båda maskinerna.

 Mörkret och de tunga molnen vägrar släppa greppet, nu är det lite svårare att hitta energi i vardagen. Vi håller på att slå ett nytt rekord här i Växjötrakten, hittills i november har det varit 1 soltimme. Det tidigare bottenrekordet är från 2003 eller 1993, kommer inte håg vilket nu, men då var det 5 timmars sol under november. Det finns inget i väderprognoserna som tyder på att vi inte ska slå det otroligt tråkiga rekordet.

Tröskelpass på löpband, 15 km/h i 40 min. Framfotsrunda 222

Har känt mig lite sliten idag, Har varit en relativt tuff träningshelg för mig och det har känts lite segt i benen under hela dagen. Hade ändå bestämt mig innan att jag skulle köra ett tempo/tröskelpass på bandet i kväll.

Hade nya skor idag, kändes helt okej, väldigt lätta. Asics Ds Racer. Hade dom även under uppvärmningen. 8mm dropp. Hoppas en hel del på dessa.

Det började dock kännas lite i hälen ungefär 10 minuter in i den tuffa delen. Blev allt sämre fram till 20 minuter sen släppte det lite och gick lite fram och tillbaka, jag brydde mig inte om att byta under passet. Kände mig lite seg även under passet och ville helst inte stanna, för då hade det blivit tufft att komma igång igen.
Pulsen var stabil, började runt 140, efter halva passet runt 152, i slutet, efter 40 minuter, 163. Bandet på 15 km/h och 0,5% lutning. Som sagt var, det kändes aldrig som jag kom in dagens löpning, som att jag helst ville att det skulle vara över så fort som möjligt. Hade ändå kontrollerad 4-takts andning och bytte fot efter 20 steg. Ett bra sätt att hitta fokus, tiden rann trots allt på rätt bra, sista tio minuterna blev det rätt tufft. Men som jag sagt innan, bandet är bra på det sättet, det var redan bestämt sedan innan hur länge jag skulle hålla på och då är det bara att köra. Hade det varit utomhus idag, med denna sega känsla så hade jag med all sannolikhet sänkt farten. Hade nästan 190 steg/minut. Blir mycket kortare steg på bandet. Så även det kan vara bra för mig som behöver hjälp med att korta stegen och få upp frekvensen lite.

Dagens löpbandspass

3 dagars löpning sätter sina spår, både lördagens pass och dagens var rätt så tuffa. Känslan var som bäst i går på det lugna återhämtningspasset. Det kändes väldigt bra. Nu får jag ta det lite lugnare ett par dagar och hoppas på att kroppen tar emot träningen.

Ojämn distansrunda, 13 km, 4:30 tempo. Framfotsrunda 219

Blev ett för mig ytterst märkligt och ojämnt pass. Hade som mål innan passet att det skulle bli ungefär 10 km i 4:40 tempo, för att kunna köra ett liknande pass redan i morgon, i en strävan att kunna klara 2 dagar i rad.
Det har under dagen känts bra i vänsterhälen och fötterna. Därför tänkte jag ge Salming distance skorna ytterligare en chans. Hade dottern med mig på cykel första varvet.
Kände redan efter 3-400 meter att det inte var helt perfekt, efter 1 km stannade jag som jag brukar om det stramar och molar lite. Gjorde lite uppmjukningsövningar, hade då ungefär 4:50 i tempo. Sedan fortsatte vi i samma fart. Denna runda går på cykelvägar i västra Alvesta, ungefär 10 korsande vägar att ta sig över. Tror vi fick stanna vid nästan allihopa, blir lite extra försiktig när dottern cyklar jämte, svårt att i mörkret få någon ögonkontakt med bilförarna. Start och stopp, ojämnt och ryckigt. Blåste en rätt så frisk ostlig vind, så i ett parti både uppför och motvind. Hälen gjorde alltmer ont och det fick räcka med ett varv med dessa skor.

Väl hemma bytte jag till Adidasskorna och tog ytterligare ett varv. Det kändes bättre i hälen, men molandet fanns där hela tiden. Nu var jag lite frustrerad över att det inte funkade med Salmingskorna, blev lite för fort och kom in i 4:20 tempo, kom in i 4-taktsandning och när jag väl var där så fick det fortsätta resten av rundan. Sen in i  motvindspartiet och fick kämpa lite mer. Med 2,5 km kvar vände det dock hemåt och nu lite lätt nerför och medvind. Då kunde jag inte hålla igen. Så nu tryckte jag till rejält, det kändes både skönt men samtidigt så bröt jag ytterligare en gång mot den tänkta planen. De sista 2,5 kilometerna gick i strax under 4:00 tempo, sista 800 meterna gick jag över i 3-taktsandning och blev rejält trött. Återigen så blev den mycket mer okontrollerad jämfört med löpbandet. Men känner mig pigg efter passet, så dessa 2,5 lite hårdare kilometerna i slutet verkar inte slita så mycket som jag trott.

Dagens pass

Ibland blir det inte som man tänkt sig, inte alls. Dagen har annars varit bra men sen när jag hämtade dottern så berättade hon om lite tråkiga saker som hänt i skolan, det är frustrerande att höra och att det är så svårt att hjälpa med vissa saker. Det bidrog säkert till att humöret blev lite lynnigt under löpningen. Vardagarna bjuder på mycket bekymmer både hit och dit. Löpningen är bra som ventil. Det blir nästan alltid bättre känsla efter löpningen. Man lugnar ner sig och tänker lite klarare igen. När det var riktigt intensiva dagar med massor av överraskande inslag så märks det extra tydligt.

Blir nog ingen runda i morgon, hälen är inte redo ännu. Nu kan jag i alla fall utesluta Salmingskorna, ännu ett vanvettsköp. Men kanske dom kan komma till användning när väl hälskadan går över.


Igår blev det ett lugnt gympass med rodd och ct, 20 minuter på vardera maskin i 180 watt. Jag märker nu att efter att varit konsekvent med att inte överskrida 180 watt på rodden så har jag tappat lite i styrka på den och upplever det allt jobbigare att köra med den watten. Ct blir åt andra hållet, igår kändes det förvånansvärt lätt, körde inget i höjdhopparmattan igår. Hade inte riktigt lust eller energi.

Tufft intervallpass på löpband, 6*6 minuter. Framfotsrunda 218.

Hade med mig pulsbandet idag för att få lite bättre koll på ansträngningsnivån. Kände mig pigg inför passet och såg faktiskt fram mot att att få ta i lite rejält, brukar annars ha ångest inför intervallpass, men har märkt att när jag kör dom på löpband så blir dom mycket mer kontrollerade och farten är jämn. Fast om det ger lika mycket på lång sikt återstår att se?
 När jag kör intervaller utomhus har jag problem med att hitta rätt fart, blir ofta alldeles för snabbt på de första intervallerna  och de blir på tok för ryckiga. Speciellt om jag inte kört på ett tag. Brukar undvika intervaller stor del av säsongen, framför allt på hösten. Men som sagt nu känns det åter lite bättre när jag kör dom på löpband.

Efter en vecka utan tuffa pass så var det dags för ett idag. Intervaller på löpband. Hade först tänkt mig att köra 8*6 minuter, jag brukar köra 4 minuter i vanliga fall, men kände efter 5 minuter på första intervallen att det inte skulle hålla för ett helt pass. Så jag sänkte ambitionen till 6 minuter/intervall.
Det var annorlunda och betydligt mer slitsamt än väntat, jag körde alla 6 i samma hastighet, 16 km/h. Med 0,5% lutning.
De 2 första körde jag med Salming Race, fast efter den andra började det mola allt mer i vänsterhälen så jag bytte tillbaka till Adidas som jag haft på uppvärmningen.
Började varje intervall på mellan 120-130 i puls, blev lite ojämnt tidsmässigt mellan intervallerna i och med skobytet, men ungefär mellan 2-4 minuters vila mellan, från 8 till 10 km/h i  joggvilan.
Jag kollade pulsen i slutet på varje intervall och efter den första var den 157 slag, kontrollerad 4-taktsandning hela vägen, likaså den andra som slutade på 162 slag, den tredje  slutade på165 slag, men nu började jag känna lite trötthet.
Kan ha påverkats lite av skobytet, det är stor viktskillnad på Salming race och mina Adidas.
Den 4:e slutade på 167 slag och jag gick över i 3-taktsandning efter 4 minuter, 5:e slutade på 172 slag och jag gick över i 3-takt efter 3 minuter, denna var nog den tuffaste. Fick kämpa rejält sista 2 minuterna. Den 6:e slutade också på 172, gick över i 3-taktsandning efter 3 minuter. Men eftersom det var den sista så blev den lite lättare mentalt.

Det märktes rejält efteråt, jag var helt slut, väldigt mör i både fötter, ben och huvud. På träning har jag väldigt svårt att komma upp över i 170 i puls, mitt max på träning och löpning är 177 slag, men det var några år sedan på ett tufft tempopass.
I vanliga fall på utomhusintervaller, 6*1000 meter, brukar pulsen maxa på runt 165 på de sista intervallerna.
Det som kändes bra idag var att det blev relativt lång tid i 3-taktsandning. 3 minuter på de 2 sista. Det gick bättre än väntat att byta från 4-takt till 3-takt och jag fick inte panik i slutet på intervallerna, det höll sig trots den hårda ansträngningen på en kontrollerad nivå. Men som sagt, på bandet lyckas jag bättre med att kontrollera 3-takten, men utomhus är det annorlunda då det är så mycket annat som påverkar. Men om jag hela tiden undviker att träna i 3-takt så kommer jag inte att kunna utveckla det heller.

Lite synd att jag inte kunde köra på hela passet i Salmingskorna, men det är en av fördelarna med bandet, mycket lättare att byta skor. Känns som om att det är lite känsligare för hälen på löpband, känner mer där än när jag kör utomhus. Blir ju lite annorlunda steg. Stegfrekvensen låg på lite över 180 när jag kollade. Det kom en annan kille och körde rätt hårt på ett band jämte och jag såg att vi hade samma stegfrekvens när jag låg på 10 km/h och han var i 15 km/h. Det syntes tydligt att han landade på hälen. Han var en van löpare och körde på med hög fart och 2% lutning. Han låg och varierade mellan 12 och 17 km/h i nått slags fartlekspass. Bra hållning i övrigt, det finns så många olika stilar. Det som är det viktigaste är att hålla sig skadefri.

Lugnt återhämtningspass. Framfotsrunda 217.

Blev ett väldigt lugnt återhämtningspass idag på morronen, 6,5 km i 5:15 tempo, en av de långsammaste rundor jag sprungit på väldigt länge. Var lite orolig att det inte skulle kännas som löpning men nu när jag landar med foten mer under kroppen och har ett kortare steg så känns det helt okej att springa i denna farten. Innan när jag landade extremt på hälen, kändes det helt omöjligt att springa i detta tempot. Men om någon sagt till mig att ta i max idag, dagen efter långpasset, så hade jag ändå haft problem att springa mycket snabbare.
 Vänsterhälen kändes helt okej idag, men däremot var det lite ömt under foten på yttersidan, ungefär där jag landar, på mellanfoten.

I natt hade jag vitkålsblad på min häl i ett omslag, men bara runt hälen, har provat innan men utan någon större framgång, har inte haft tålamod så det räckt. Kände mig rastlös på morronen och tänkte att ett lugnt löppass skulle lugna ner mig lite, vaknade dessutom alldeles för tidigt, var upp strax efter 6.

Har varit i Alvesta hela helgen, var väldigt längesedan, känns ovant och jag får helt plötsligt massor med tid över och blir nästan lite överrumplad och vet inte vad jag ska göra med den. Brukar alltid annars lida av tidsbrist, vill aldrig räcka till allt jag vill och behöver göra, men som sagt denna helgen har det varit väldigt annorlunda. Städat lite och lagat mat och bakat äppelpaj. Umgåtts med katten som tycker det är väldigt trevligt att slippa vara själv på helgerna. Har som väl var kunnat träna på bra och körde i eftermiddag ett gympass, passet var som tidigare 20+20 minuter på roddmaskin och CT, runt 180 i medelwatt, efter det blev det lite magstärkande övningar, något jag slarvat med den sista tiden. Nu efteråt så känns det lite mer än vanligt.

Nu är det slut på den lugna träningsveckan, har varit mer pass än vanligt men inget högintensivt, hade tänkt att periodisera lite och köra 3 lite hårdare veckor och sen varva med en lugnare vecka. Det jag vill sikta mot är att köra med större spann på passen, att dom hårda passen ska bli lite hårdare än innan men framför allt att dom lugna passen ska bli lugnare, jag har problem med att köra lite för hårt på de lugna passen och det blir mittemellan på det mesta. Intervaller sliter hårt så vi får se hur det går och vilka skor jag ska ha. På de lugna passen får det i alla fall bli Adidas, inget mer experimenterande på ett tag nu. Det som bekymrar mig lite är hälen, efter att varit bättre ett tag tidigare i höstas så börjar jag åter känna av den.

Dagens runda

Löpbandspass med nya skor (Salming Distance), 5:00 tempo. Framfotsrunda 215.

Det var med stor förväntan som jag steg upp på löpbandet efter jobbet. I går kom dom nya Salming Distance skorna. Nu skulle alla mina hälproblem vara ett minne blott, detta var nyckeln som skulle passa in i låset perfekt för att öppna upp dörren till den helt smärtfria löpningen som stängdes för ett år sedan. Under dagen har jag känt mig pigg och helt smärtfri i både häl och fot, det märks att jag bara kört lugna löppass den senaste tiden. Nu kommer piggheten.

Hade helst velat testa dom utomhus men det var ett uselt väder med blåst, regn och mörker. Har blivit lite bekväm denna hösten och drar mig mer än gärna inomhus och till löpbandet. Det kändes bra de första stegen, men så efter 10 minuter började det komma lite känningar i hälen, molande som vanligt, blev inte värre med det men sedan kom det brännande känslor under höger framfot, troligtvis friktionsvärme, det blev allt värre och kom även under vänsterfoten lite senare. Efter 30 minuter fick det var nog med de nya skorna.

Det var med stor besvikelse jag klev av bandet, ännu en gång funkade det inte med andra skor. Nu kan man inte dra bra och korrekta slutsatser efter ett ynka pass. Det är inte rättvist mot skorna. Dom kändes otroligt sköna mot fötterna och satt perfekt. Men idag, på bandet funkade dom inte. Framtiden får utvisa om detta var ännu ett onödigt inköp. Bytte till mina nya Adidas och slutförde passet med dom och till min stora förvåning så kändes det rätt hyfsat med dom, förra passet var det inte så bra. Ja, man blir inte klok på det här?!

Nu måste jag nog börja hejda mig lite med skoinköp. Jag har det sista året haft ett naivt hopp om att mina problem med hälen kan lösas genom olika skor men mitt ständiga stångade mot denna vägg ger inga positiva resultat. Jag började i ren förfäran att räkna alla mina skor och jag kom fram till att jag nu har 11 par. Allt från VFF till Nikes mest dämpade skor. Jag har lärt mig så pass mycket att jag vet vilka skor jag ska använda vid dom snabbare passen, då funkar faktiskt det mesta men allra bäst passar VFF och Salming Race. Men till exempel Salming Race funkar absolut inte i de lugnare farterna. de gånger jag försökt så har det gjort riktigt ont i hälen.

Adidas adizero Boston är dom som funkat minst dåligt på de lugna passen. Men där har jag i stället problem med friktionen under hälen efter 18-19 kilometer.

Jag har läst mig till via olika bloggar och träningssajter att man måste ha tålamod med att ställa om sitt löpsteg. Allt från några månader till 3-4 år i sämsta fall. Jag har enorma problem med mitt tålamod, så dagar som dessa då ens hopp inte infrias blir så tunga. Jag känner ändå någonstans långt inne att detta är rätt väg. Men efter 15-16 månader så hade jag hoppats att jag skulle utvecklats lite bättre än vad jag gjort. Framför allt att jag ännu inte kan springa så mycket som jag vill.

 Men samtidigt har jag kompisar som inte kan springa alls, både hälproblem och en del med knäproblem så det kunde trots allt vara värre än vad det är. Jag ligger på samma nivå som för ett år sedan tidsmässigt men känner mig lite starkare i fotlederna nu och har inte längre ont i vaderna eller i vristerna efter nattens sömn. Så det går kanske sakta framåt ändå. Även om det med det dagliga perspektivet inte går att se det. Som droppen som urholkar stenen.

Passet blev 60 minuter i 5:00 tempo, det kändes lätt och fint i övrigt och hade lugn och fin andning. Stegfrekvensen var 168 de gånger jag kollade. Hade även på mig pulsbandet i dag och pulsen låg mellan 119-128, och var hela passet stabil utan att öka på slutet. Bytte även löpband och som väl var blev det exakt samma puls på det andra bandet. Så mina misstankar om att banden går med olika fart besannades icke. Det var bra för då slipper man bli irriterad om någon har tagit "mitt" band.

Igår körde jag ett lugnt gympass med 175 samt 180 i medelwatt över 20+20 minuter med rodd och CT, Samt 3*400 steg i höjdhopparmatta, det har blivit en hel del dagar i rad med konditionsträning nu, men efter att kört lite lugnare tempo med löpningen så har det ändå känts helt okej i kroppen för övrigt.

Löpbandspass, delvis i VFF. 60 min i 5:00 tempo. Framfotsrunda 214.

Blev ett rätt bra pass och jag har tänkt att bara springa lugna pass denna veckan, En "periodiseringsvecka". Har annars blivit så van vid att köra intervall nu i början på veckan att det kändes lite konstigt att inte göra det idag.
Först hade jag tänkt köra ute, men ville gärna prova ett litet tag med VFF, så efter uppvärmning i lågt tempo i 10 minuter så bytte jag skor och körde första kvarten i VFF. Det kändes riktigt bra och hade inga känningar alls. Kändes lätt och bra i steget och ingen stumhet i vaderna. Körde denna kvarten i 5:00 tempo. Hade gärna fortsatt hela passet, men vill inte riskera något.

Bytte till Adidas och körde resten, 45 min, i dessa, också 5:00 tempo. Men redan efter ett par minuter kom en molande känsla i baksidan på vänsterhälen, den kom och försvann i intervaller under resten av passet. Lite märkligt när det kändes så bra i VFF-skorna. Har också känt av stressfrakturen i högerfoten under nästan varje pass, men väldigt svagt som väl är. Andningen kändes bra och jag hade ingen större koll på utandningsfrekvensen, stegfrekvensen låg på mellan 168 till 176 ungefär. Tycker det blir lite lättare att korta in steget på löpbandet, framförallt när det går lite saktare. Hade bandet i 0,5% lutning som vanligt.

Vet inte riktigt hur jag ska hantera min vänsterhäl, har haft problem nu i nästan exakt ett år. Höll uppe helt med löpningen i 7-8 veckor i vintras när jag hade stressfrakturen i högerfoten. Hade då en förhoppning om att skadan i hälen skull läka, men det gjorde den inte, det har bitvis varit lite bättre men tycker inte det hjälper om jag dragit ner på tempot eller mängden heller. Kör på med negativa tåhävningar både morgon och kväll. Paradoxalt nog så brukar det kännas bättre när jag ökar farten, springer jag 4.10 tempo eller fortare känner jag oftast ingenting. Om det beror på att det blir annat som stjäl uppmärksamheten eller om steget och hållningen blir så pass mycket bättre är svårt att svara på. Känner inga större besvär mellan passen, det enda är att jag är trycköm precis mitt på bakhälen. Har nu kört på varannan dag med löpning hela hösten och det har då hållit sig på en uthärdlig nivå.

Körde ett halvhårt gympass i går med rodd i 21 minuter, 175 watt. därefter 20 minuter med CT i 180 watt. Har medvetet dragit ner watten på roddmaskinen, när jag kör CT i 180 watt får jag ta i rätt bra och svettas rejält sista 10 minuterna, körde även 3*400 höjdhopparmattssteg.

Såg igår på Runners World hemsida en artikel om att snöra skorna på ett annat sätt, att använda det övre hålet också, var en orienterare i somras som tipsade om det också,  Provade idag och det kändes bra, foten blev en aning mer fixerad i skon, kanske att det kan hjälpa mig på de längre distanserna också. Har ju sådana problem med strumpornas friktion mot hälen. Konstigt nog alltid efter samma distans, 18-19 kilometer.

Inväntar även ett par Salming Distans, köpte ett par Saucony kinvara 4, med 4mm dropp, men det funkade inte alls med min ömma vänsterhäl. Så jag har inga jätteförhoppningar på att dessa ska hjälpa men tycker ändå det är värt ett försök.

(D, pulsbandet kom idag, tack. Posten och dig kan man lita på. Åt en kycklingbit med mos, nu ikväll. Underbart gott, tack.)

Kuperat långpass. 21.7 km. 4:54 tempo. Framfotsrunda 213.

Dagens runda

Blev ett kuperat och rätt så slitigt långpass idag. En ny sträckning. Har cyklat en hel del i Fyllerydsskogen och sprungit lite stigar där i somras men inte det långa "vit/svarta" spåret på 11 km.

Det var mer kuperat än vad jag upplevde med cykeln, en del riktigt branta backar. Hade som intention att hålla ner farten och verkligen springa i 5-tempo. Idag var det inga problem med det, kände mig sliten och har kört på nu med någon form av konditionsträning i 10 dagar i rad. Passet jag körde igår på gymmet var också lite tungt och oinspirerat. En del pass hade nog varit bättre att lämna ogjorda?

Dagens pass började lugnt och stilla med 1 km nedförslöpning kändes stelt och stumt och hade svårt att få upp farten. Det blev något bättre andra och tredje kilometern. Vädret var disigt och det hängde regn i luften, små droppar, som om någon stått med en halvtäppt vattenspruta man har till att duscha blommorna med. Sedan blev det uppförsbacke till Vais-torpet. Stannade till vid informationstavlan, hade då varit ute i nästan 6 kilometer. Bestämde mig för att ta det långa spåret, 11 km. Väldigt varierad terräng, både i ren skog, runt en golfbana och i utkanten på olika villaområden. Grusvägar blandade med motionsspår. Mycket upp och ner.

När man springer i ett långpasstempo passar det dåligt med så här kuperad terräng. Det blir så ryckig och ojämn löpning. Trots det låga tempot blev jag rejält sliten. Jag vek av från spåret 2 kilometer innan jag hade sprungit hela varvet. Hade först tänkt köra ett helvarv. Men kände att jag blev allt mer sliten av de branta backarna och var rädd att det skulle bli för tufft och att jag skulle få svårt att återhämta mig. Så det blev lite extra långt på asfalten i de norra delarna av Växjös villaområden i stället. Tror det var bra för de 6-7 sista kilometerna var tunga idag. Det vara precis att jag orkade med att hålla 5-tempo. Hade ingen energi till att pressa hårdare heller. En sådan dag då det helt enkelt inte gick att få upp pulsen även om jag ville. Känner igen känslan då jag cyklade mycket och var inne på 5-6:e dagen i rad. Då var det också samma sega känsla.

Precis som innan så kom den obehagliga brännande känslan under vänsterhälen idag igen, efter 19 km. Men idag iddes jag inte stanna utan körde på. Det blev nästintill outhärdligt sista kilometern. Hade mina nya Adidas, detta är ett stort problem för mig och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att undvika detta framöver. I Merrellskorna har jag aldrig haft några problem, det finns inga inläggssulor i dom. Men de skorna saknar dropp så jag tror inte min häl fixar så långa distanser för tillfället. Salmingskorna är ett alternativ, men jag har haft problem med dom också i de lägre farterna. de har varit perfekta snabbare pass. Ja, får fundera ett tag till på det.

Hade ingen koll på andningen idag, men det var bara aktuellt med 4-takts andning i någon uppförsbacke annars hade jag inget behov att tänka på det idag. Kändes lite i vänsterhälen under hela passet, speciellt i uppförsbackarna. Medelpulsen bara 130, ett tecken på att jag var muskulärt sliten.

Tempopass, 2 varv runt Växjösjön. Framfotsrunda 212.

Var en perfekt kväll för löpning, 5-6 grader helt vindstilla, klar och hög luft. Var som vanligt lite seg inför passet och väntade in i det längsta med vilken typ av pass jag skulle köra.

Första kilometern i nerförsbacke gick lugnt och fint, kändes helt okej i fötterna, bara lite lätt molande i vänsterhälen. När jag kom fram till Spåret runt sjön så stannade jag och gjorde lite uppmjukningsövningar för fötterna.

Sen drog jag iväg, med en lätt känsla trots allt, hade bestämt mig för 4-takts andning och tittade aldrig på klockan under passet för att kolla farten. Men på första varvet kändes det väldigt lätt och fint. Känslan var sen att jag ökade farten på andra varvet och de sista kilometerna var snabba. Så kändes det, som ett progressivt pass rent fartmässigt.

Dagens runda

Men när jag efter mycket strul fick rundan uppladdad så visade det sig att farten varit extremt jämn, från 4:05-4:08. Det kändes som jag öppnade i 4.15 tempo första kilometerna och avslutade i 3:50 ungefär. Men det gjorde jag tydligen inte. Sista kilometern tryckte jag till lite extra, de sista 350 meterna gick i 3:40 tempo. Då blev det riktigt jobbigt. Rundan var annars väldigt kontrollerad, lugn och fin 4-takts andning första 9 kilometerna. Sista kilometern tog jag i lite extra och gick över till 3-takt, men har som så många gånger innan, svårt att få den kontrollerad och framför allt är det svårt att få till en jämn fartkänsla. Detta är oprövad mark för mig och det behövs massor med pass och träningar i dessa farter. Men jag har svårt att tänka mig att springa mer än en mil med den ansträngningsnivån. Så detta passet som jag trodde var ett progressivt pass blev mot min upplevda känsla i stället ett tempopass. Pulsmässigt var det däremot progressivt, men först sista 2 kilometerna som pulsen gick upp, resten av rundan var den stabil, mitt i det så förargliga "svarta hålet".

 Kan vara så att känslan blir lite annorlunda eftersom det inte var riktigt mörkt när passet började men allt eftersom mörknade det och då brukar jag få den känslan att det går snabbare än vad det egentligen gör.

När jag springer i denna farten känner jag hur mycket bättre både steg och hållning blir, allt faller på plats på något sätt. Men det är omöjligt att träna så här hårt på varje pass, det håller inte min kropp för.

Detta kallar jag för dubbelpass, löpning 2 dagar i rad, medan de mer initierade kör 2 pass en och samma dag. Hade varit roligt att få testa det under en period. Men just nu känns det rätt avlägset. Hade en lite molande känsla i vänsterhälen inledningsvis men under själva tempodelen kände jag inget. Det är väldigt sällan jag känner besvär i de lite högre farterna.

Om jag jämför med gårdagens distanspass på bandet så var detta av en helt annan värld. Tiden gick dubbelt så fort. Det är inte mycket som slår utomhuslöpning en klar höstkväll. Detta passet gav verkligen energi.

Löpbandspass 50 minuter i 5:00 tempo, framfotsrunda 211

Blev ett lugnt pass på bandet, tanken är att åter försöka springa 2 dagar i rad, därför det lite lugnare pass. Men det blev ingen bra känsla under detta passet. Det kändes lite i både hälen och den tidigare stressfrakturen i högerfoten. Det var en molande känsla som dock inte blev värre, bitvis under passet, helt borta för att några minuter senare komma tillbaka.

Men det var segt att köra detta passet, känslan var att tiden gick väldigt sakta. Intervallerna jag kört ett tag nu på bandet är inga problem eftersom det händer saker hela tiden. Men här bara mal det på, Ibland är det så svårt att hålla uppe koncentrationen att jag är lite orolig för att jag ska glömma vad jag håller på med och så far jag rätt i den bakomvarande glasväggen. Försöker hålla fokus på stegfrekvens och hållning med jämna mellanrum, musik i öronen underlättar också en del. stegfrekvensen var ojämn, allt ifrån 166 upp till nästan 180 när jag skärpte till mig. Andningen hade jag ingen koll på men det kändes lätt och bra, ansträngningen var jämn under hela passet, något lite högre sista tio minuterna, har glömt pulsbandet i Växjö så hade ingen koll på pulsen.

Fördelen med att köra på bandet är att farten och ansträngningen blir väldigt jämn. Nackdelen är monotonin.

Så fort jag steg av bandet så slutade den molande känslan i hälen. det är möjligt att man under de här lite lugnare passen känner efter lite för mycket. På de tuffa intervallpassen finns det inte tid eller ork till att känna efter under själva löpmomentet. Får se hur det känns i morgon och vilken typ av pass det blir då. Har kört på varje dag sedan i fredags med någon form av konditionsträning kanske därför som det kommer lite sega känslor nu. Har ändå varierat mig bra och bara kört löpning varannan dag och två av dessa 3 löppass har varit tuffa.

Tycker det är det svåraste med att försöka utveckla sig, att hitta en lagom nivå utan att bli skadad eller förkyld, känns som det är en skör balansgång hela tiden. Förra året vid denna tiden var jag i riktigt bra form men fick sedan alldeles för bråttom och då  kom den ena skadan efter den andra. Åldern gör att det tar något längre tid för kroppen att återhämta sig. För 20 år sedan var det inga problem att köra på tufft ett par dagar i rad, men det är svårt nu, även om huvudet vill så följer inte kroppen med på samma sätt.

Hade mina gamla Adidasskor idag, försökte vara noga att jag landade med foten under kroppen, och att vara lätt i steget. Har väldigt sällan ont i vaderna nu så lite utveckling har det ändå varit det senaste året.

Bergundasjön + 3 varv runt Växjösjön, 25 km, 4:50 tempo. Framfotsrunda 209

Blev mitt längsta långpass hittills, 25 km i 4:50 tempo. Runt 130 i medelpuls. Klockan skenade som vanligt första kilometern så maxpulsen stämmer inte men idag blev den 150 som högst. Det var under den sista kilometern som går uppför.

Kände direkt vid starten idag att det skulle bli rätt så tungt, mina långpass tenderar att bli alldeles för snabba, de senaste gångerna har jag legat på strax över 4:30, vilket är för snabbt för mig. Det går bra i början att hålla det lite lägre tempot när jag fortfarande inte blivit varm i kroppen. Men idag öppnade jag strax under 5:00 tempo och farten kändes okej men känslan var rätt stum och stel, kände av vänsterhälen en del. Troligtvis så hade inte kroppen hunnit återhämta sig fullt ut efter torsdagens rätt så hårda tempopass.

Dagens runda

Kände även av det passet under gårdagens gympass som kändes riktigt tufft. Hade stora problem att kunna fullfölja CT, jag har ökat CT 20 watt den senaste veckan och det har inte medfört några större problem men igår så var det extra tufft och det var precis att jag klarade av att genomföra det fullt ut.

Så idag var det inga problem med att hålla ner tempot, det fanns ingen kraft i benen idag. Andningen är svårt att hålla koll på när jag inte blir så andfådd, när jag ändå försökte kolla så låg jag på utandning på vart 6-7:e steg. När jag kom ut till Växjösjön efter 12 kilometer, så brukar jag vanligtvis öka men idag låg jag på mellan 4:45-4:50 tempo. Det blåste en rätt så bra vind från syd men eftersom jag trivs bäst med att springa medsols så fick jag mer fördel än nackdel av vinden, det är mer öppet på medvindssidan. Efter 1 varv runt Växjösjön, började det kännas lite stumt i framsidan på låren. Sen efter 17 kilometer fick jag den där brännande känslan under vänster häl som jag fått varje gång jag haft mina nya Adidas, hade nya strumpor idag som kändes otroligt sköna i torsdags då jag sprang 13 km. Men så i dag kom denna brännande känsla exakt vid 17 km. Jag kan inte förstå att det kan komma så exakt varje gång. Vid 19 km fick jag stanna för det blev allt mer outhärdligt. Tog av mig skon och masserade under fotsulan, det hade inte blivit någon blåsa. Tog på mig skon igen. Sen kunde jag springa de återstående 6 km utan mer besvär.

Jag visste att de 2 sista km skulle bli tuffa, dels för att jag aldrig innan sprungit så här långt, 22 km är det längsta jag gjort innan dagens pass. Det var både motvind och uppför, men det gick ändå lite bättre än väntat. Nu några timmar efteråt är jag dock rejält trött i hela kroppen, men på ett skönt och avslappnat sätt, har inte direkt ont någonstans, men har krampat lite på baksidan av låren. Kollade stegfrekvensen idag och låg på 168 ungefär i 4:50 tempo. På löpbandet under tisdagens intervallpass var jag på 180 steg vid 15 km/h. Men tycker det är lite lättare att hålla ett kortare steg och högre frekvens på löpbandet. Kom på mig själv med att sjunka ihop en hel del och falla lite för mycket framåt med överkroppen den sista halvan av dagens pass.

Det bekymrar mig en del att jag inte klara att springa så här långt utan att få de här problemen med skorna. Nu borde dessa Adidasskor snart vara insprungna. Har även den senaste veckan känt av min skada i högerfoten som jag fick i vintras, stressfraktur på pekfingertån. Lite lätt molande både under och några timmar efter passen. Lite märkligt då det varit helt tyst annars de senaste månaderna.

I dag var det verkligen höstkänsla ute, 8 grader regn bitvis och en i hållande vind, knappt några löv kvar på träden och människorna jag  mötte gåendes var rejält påpälsade.