Kort julaftonsrunda, framfotsrunda 240.

Det tillhör ovanligheterna att jag tränar på julafton, men i år blev det ett kort pass. Vi har ingen snö i Alvesta, det har inte varit kallt heller så det finns ingen tjäle i marken. Så stigarna är mjuka och fina. Passar bra för min ömma vad. Men i dag stramade det något mer än vad det gjorde förra stiglöpningspasset. Valde en annan stig idag, som är lite mer löpvänlig och kanske var det därför som vaden ömmade något mer idag.

Dagens runda

Det känns som om att jag sakta men säkert håller på att tappa löpformen lite grann nu när jag inte kan springa på som vanligt. Bara löpband och stigar som funkar. 2 veckor idag som besvären med vaden började. Dagens rätt lugna pass blev lite över 6km, tiden jag höll på var lite drygt 30 minuter.

Provade först en 900 metersstig fram och tillbaka, men det är lite för väglikt en del av sträckan där så jag valde sedan en annan, 750 meter lång, med lite mjukare underlag, bitvis väldigt mjukt då man måste springa vissa delar på spångar för att inte blöta ner fötterna. Men på vissa delar av stigen kan man få fint flyt och ungefär mitt på stigen är det en stigning som gör att man får upp pulsen lite.

Det var 2 av intervallerna som jag tog i lite extra. Men ville inte skada mig eller trampa snett så jag var lite återhållsam. Förutom den lite stramande vaden kändes det lite segt i fötter och vrister denna gången.

I går körde jag på med ett vanligt gympass, men kände mig lite seg efter det rätt hårda tröskelpasset i måndags. Körde 20+20 minuter på roddmaskin och CT, 175+180 i medelwatt. Körde även lite steg i höjhopparmattan. först 5 minuter med lite lägre knälyft. Därefter lite högre knälyft i 4 minuter, för att avsluta med 5 lite lugnare igen.

Avbrutet pass, igen. Framfotsrunda 237

Fick återigen avbryta ett löppass. Det framgår med all önskvärd tydlighet att man inte längre är 20 år. Det är extra enerverande när man i yngre år aldrig var skadad. Det är jag otroligt tacksam för men det är kanske därför jag blir så besviken och frustrerad när jag inte kan genomföra löppassen som jag planerat. Har i stort sett inte varit helt skadefri sedan oktober 2013. Men har i alla fall kunnat springa större delen av tiden och de flesta rundorna utan begränsningar i fart och kraft.

Dagens avbrutna pass

Har dessutom börjat träna mycket mer än tidigare, fast mycket alternativ träning, såsom rodd och crosstrainer, även en del cykel nu igen sedan senaste vadskadan. Det märkliga är att torsdagens intervallpass på löpbandet inte vållade några större problem, visst kändes vaden, men bara svagt molande och under fartdelarna knappast alls. Så det var med lite förvåning som det kom tillbaka idag. Men det är stor skillnad på frånskjutet utomhus i förhållande till bandet.

Började dagens pass med lite drygt 2 km på stigar, med mina Merrell trail glove. Det kändes bättre än väntat, tog det väldigt lugnt, det var inte heller så blött som jag befarat. Men det är lite svårt att hitta bra stigar nu när det kommit så mycket regn sista tiden. Den jag körde på idag är väldigt löpvänlig. Men bara 900 meter lång så det kommer att bli lite vändor fram och tillbaka. Jag ville inte utmana ödet idag så jag nöjde mej med fram och tillbaka.

Sedan bytte jag till mina nya Asics Kayano 20. Första gången utomhus, funkade fint på bandet i torsdags under uppvärmningsdelen. Men idag kändes dom lite tunga när jag sprungit 2 km i Merrell. Hade tänkt mig ett långpass i dag, i spånenområdet, så jag hade närma till bilen om det började strula med vaden. Kände redan efter 5-600 meter att det kanske inte skulle hålla för ett långpass. Efter 1 km stannade jag till för att sträcka ut lite. Det kändes dessutom tungt i benen och jag hade inte den rätta energin idag. Jag fortsatte igen och det följde lite utförslöpning, det kändes bra men så fort det flackade ut så började det mola i vänstervaden, fast lite mer mitt på baksidan denna gången. Fortsatte och det var samma känsla, det gjorde inte ont men stramade och var något obekvämt. Tänkte att det kanske skulle ge sig efterhand. Men i de kommande uppförsbackarna började det strama allt mer och jag stannade igen. Sträckte lite till och gjorde ett nytt försök, men efter ytterligare någon km gav jag upp. Nu var jag nästan 4 km från bilen dessutom. Vände och tänkte att jag kunde jogga lite lugnt tillbaka men det var så stramt nu att det gick inte. Fick gå och det kunde jag dessbättre göra utan större problem.

Blev bara 6 km totalt idag. Blir lite rådvill inför de kommande passen, kan jag köra på stig? Funkar Löpbandet? Ja, får se hur det går närmaste tiden. Körde därefter till gymmet där jag tänkt basta efter dagens långpass. Men nu var det bara att hoppa upp på motionscykeln först. Det blev 50 minuter i progressivt tempo. Avslutade på 165 i puls och fick mig en riktig genomkörare. Kändes inget i vaden under dagens cykelpass, det är jag oerhört tacksam för. Att denna skadan inte förhindrar alternativträningen.

I går körde rodd och crosstrainer som vanligt, 20+20 minuter i 180 watt. Kändes bättre än väntat efter torsdagens rätt så hårda intervallpass på löpbandet.

Backintervaller Hanaslöv. 6*500 meter. Framfotslöpningsrunda 104.

Blev ett rätt bra pass totalt. Hade mina Merrell trail glove 2. Körde först 2,5km väldigt lugn uppvärmningslöpning fram till Hanaslövsområdet. Hade lite känningar i vänsterhälen under hela joggen. Men ingen smärta.

Dagens runda

Sen drog jag igång backintervallerna 6*500 meter. Backen är tyvärr inte jämnbrant, den är i två etapper, mitt i flackar den ut och under 50 meter där så är det till och med lite utför. Men den sista biten brantar det till rätt så bra och då flyger pulsen upp på ett bra sätt. Kändes bättre denna gången, jag gjorde ungefär samma pass för några veckor sedan men då var det tyngre under själva återhämtningen mellan intervallerna. Dessutom var jag betydligt stummare efteråt än idag. Så ett par veckors intervallträning börjar ge lite resultat. Men var bara några sekunder snabbare än förra gången. Fast känslan efteråt var betydligt bättre.
Hade även ett bra möte idag, så nu hoppas jag att mitt arbetsliv kommer att bli lite mer strukturerat. Det har varit en rätt ansträngande tid psykiskt ett tag nu. Men efter dagens möte känner jag ett hopp spiras inom mig och det kommer att bli nästan lite spännande med den nya fokuseringen och arbetsuppgifterna som väntar.
Men det som känns viktigast och mest intressant är ändå löpningen jag har ett par år på mig känns det som. Efter dessa år blir det allt svårare att pressa sig till det jag ändå tror finns inom mig rent tidsmässigt. Men det är samtidigt viktigt att intala sig själv att man fortfarande är stark och kan utveckla sig. Om jag säger till mig själv att jag är för gammal så sänder jag iväg den tanken till mitt undermedvetna och då blir det till slut en sanning. Så det bästa är att försöka mantra sig tvärtom, jag är ung. väldigt ung. Då får jag mer tid att förverkliga mina mål och drömmar.

Hagaparken 8 varv, snabbdistans. Framfotslöpningsrunda 103.

Efter ett väldigt stelt och stumt uppvärmningsvarv så blev det sen 8 varv i Hagaparken. En småkuperad motionsslinga på 1400 meter. Så totalt 11,3 kilometer. Den längsta distansen för mig sedan fotskadan med lite snabbare tempo över en mil.

Dagens runda

 Det märks att jag inte är van vid lite hårdare tempo i en mil eller mer. Efter 7-8 km började det ta emot rätt bra och jag fick sänka farten. Sen hittade jag ett stabilare tempo som gjorde att dom sista varven blev någorlunda uthärdliga. Hade ungefär 4:12 tempo under denna 11km:s runda.

Sista 2 kilometerna började jag åter känna av hälen en aning, även en liten känsla av stumhet i vaderna. Men inte så det störde själva löpningen. Det är en lite tuffare backe på denna runda annars är det mest småknölar, men när tröttheten kommer så blir även dom som mindre berg. Tycker det är svårt mentalt att springa 8 varv på samma slinga. Känner mig rätt stel i hälen nu ett par timmar senare. Men annars har endorfinkicken satt in fint som det brukar under de lite tuffare passen.

Vill gärna få in mer mängd men vågar inte fresta kroppen med löpning 2 dagar i rad. Nu har jag istället kört rätt hårt varannan dag. Eftersom det hittills hållit mig ifrån nya skador och förvärrande av redan närvarande så fortsätter jag så ännu ett tag. Inväntar även ett par nya skor som är ett mellanting mellan vanliga skor och de minimalistiska jag kört med ett tag. Med dom hoppas jag kunna springa lite längre lugnare pass under tiden som hälen förhoppningsvis ska bättra sig allt mer. Vaderna är inga större problem med för tillfället.

Stiglöpning på Hissö 8km, Framfotslöpningsrunda 101.

Blev lite snopet jubileum för mina numrerade framfotlslöpningsrundor. Hade i min slarvighet skrivit runda 98 inte mindre än 2 gånger, så runda hundra blev jag först medveten om att jag genomfört efter att jag gjort den. Men om jag ska vara riktigt ärlig så har jag inte exakt koll. För i början antecknade jag inte och de första 10-15 är jag lite osäker på har försökt räkna bakåt och ligger nog med en 2 rundors felmarginal ungefär.
Idag blev det lite annorlunda löpning, var på Hissö, en bortglömd pärla lite öster om slottruinen Kronoberg en liten bit norr om Växjö. Där på Hissö finns en fin vandringsled runt hela öns ytterkanter. Den är 4 kilometer lång. Bitvis väldigt svårlöpt. Det är massor med tallrötter och stenar som försvårar löpningen.

Dagens stiglöpningsrunda

 Men som stiglöpning och att använda till omställning från häl till mellanfotslandning är det perfekt. För jag tvingas att ta ett kortare steg. Stigen är mjuk och följsam. Mer naturligt kan nog inte löpning bli. Denna ör har månghundraårig historia av olika slags karaktär och ligger vid en plats som folk sedan urminnes tider vistats i. Hela ön är skyddad och det finns inga bostäder mer än 2 hus precis i södra änden av ön. Naturen är storslagen och tallarna är nästan magiska i sina storlekar och krokighet. I hundratals år har de stått emot vindarna från Helgasjön. Det har gjort dom knotiga och krokiga men enormt stabila. Men bäst avnjuts dessa träd och den omgivande sjöutsikten i promenadtakt, för springandes har jag fullt upp med att hålla reda på var mina fötter ska vara. helst mellan rötter och stenar, men under 8 kilometers löpning är det näst intill omöjligt att inte trampa lite snett ibland.

Hissö i sommarskrud.

Har märkt att mina Merrell är helt oslagbara i sådan här terräng. Med vanliga löparskor går det knappt att ta sig fram springandes bland alla dessa rötter, blir enormt ostabilt.
Jag kommer oftast in i ett rätt lågt tempo när jag springer på stigar, runt 5min/km tempo men pulsen blir ändå relativt hög. Stegen är väldigt varierande både i längd och i sidled. Det lite märkliga är att när jag sprungit ett par kilometer på stig och sedan kommer till ett parti med slätlöpning, någon grusväg eller så, då finns det liksom ingen extra växel att lägga i för mig. Kroppen är så inställd på det tempot att om jag försöker trycka till lite så skriker det i hela kroppen. så det blir till att mala på.
Idag blev det cykel hit från Teleborg, närmare 12 kilometer, i skön medvind och lite lätt utför på ditvägen. Det blev värre när jag skulle hem igen, motvind och uppför, dessutom trött efter löpningen. då var det lite tungt måste jag medge. Men totalt sett så var det en mycket bra runda.

Spånen 8,5 kilometers tempolöpning, framfotslöpningsrunda 100.

Var som vanligt lite velig inför torsdagslöpningen, kände mig lite sliten och var tyvärr lite öm i vänsterhälen, nu lite på insidan. Cyklade upp till Spånen och sen blev det först ett varv med uppvärmning i ett lugnt tempo. Efter det åkte överdragskläderna av och det blev årets första runda i kortbyxor och t-shirt. Det var en skön känsla. Hade mina Merrell trail glove 2.
Blev en tuff inledning fartmässigt, som jag absolut var tvungen att sänka efter ett varv. låg på 4 minuters tempo. Det finns inte en chans just nu, särskilt inte på denna rätt så kuperade runda. Hittade en bra tempo senare som var ungefär 4:15. Det lyckades jag hålla resten av distansen. Totalt blev det 8,5 kilometers tempolöpning. Hade tyvärr ont i vänsterhälen hela rundan. Men det var konstant molande. Blev inte värre som väl var. Men jag blir lite hämmad av det i uppförsbackarna, måste korta steget en aning för att minska på obehagskänslorna. Tappade hållningen när pulsen blev alltför hög. Men jag försökte korrigera så ofta som möjligt och märkligt nog kändes det sista varvet bäst rent teknikmässigt. Men hade sänkt farten lite till då, bara för att fokusera på tekniken i första hand.

Dagens runda

Nu när jag kör varannan dag med löpning så har jag inte tålamod med dom lugna rundorna. Har blivit ett intervallpass, ett tempopass och ett lite mellanmjölks distanspass. Tror jag kör på detta koncept ett tag nu. Behöver eventuellt köra med dämpade skor på det lite längre distanspasset för att spara hälen. Springer inget på asfalt nu. Bara bana eller elljusspår.

Idag efter rundan hörde jag koltrasten, så underbar känsla, en mojnande ljum vind i en vacker solnedgång med koltrasten spelande sina vackra melodier precis efter ett avslutat, tufft tempopass. Då fylls jag med ödmjukhet för allt det vackra i livet. Dagarna må vara fyllda med bekymmer men så kommer kvällen med sin träning och befrielse från alla tunga tankar. I skimret av den lugna solnedgången en vårkväll blir allt enkelt igen och livet blir åter en gåva som jag så ofta glömmer bort i den larmande vardagen.

Intervaller 6*1000 meter på bana. Framfotlöpningsrunda 99.

Hade mina Adidas zero på uppvärmningsjoggen till Virdavallen, ca:2 km enkel väg. Var lite stel som vanligt i min vänsterhäl. Men det var lite lugnare än det brukar vara. När jag kom fram bytte jag skor till Merrell trail Glove 2. Tog ett par lugna varv först för att få in känslan med dessa skorna. Kände mig pigg i benen men stel i fötter och vrister.
Tog av mig överdragsbyxorna och sprang i tightsen. Det är en skön känsla. Tyvärr mäter min garmin 305 inte så bra på bana. 1000 meter på klockan inträffar redan efter 950 verkliga meter. Så jag får lägga på ungefär 10 sekunder på mina kilometertider. Idag blev 3:45/km på alla utom den 5:e. Den var seg och jag var rejält stum i vaderna då, blev nog runt 3:55 på den. Annars är jag nöjd med passet. Hittade bra nivå på ansträngningen, det var tufft men ändå kontrollerat. Försökte tänka på hållningen och tekniken hela tiden. Hade ungefär 162 i puls på det sista varvet i varje intervall. Ungefär 90-92% av min maximala träningspuls.

Dagens intervallrunda.

Så det senaste året har inte intervallerna varit så skräckinjagande, men frågan är om det ger lika mycket när jag inte tar i det där sista?
Men jag märker min löpovana, efter 4 intervaller kom det stumhet i benen. Kände mig stel även i vaderna. Så på hemjoggen blev det promenad istället då jag även kände lite i högerfoten. Annars tycker jag mitt steg är som bäst i dessa farter. Känns bra då. Men problemet är att orka hålla denna farten över tid. 1 kilometer med 200 meters gåvila är inga problem men om jag ska köra detta tempo uthålligt krävs det mer träning. Ligger bara på 3 mil i veckan för tillfället. Det duger inte om jag ska utvecklas mer. Måste bara bli återställd i mina fötter först innan jag kan öka mängden lite.

Södra Bergundasjön runt, 11km. Framfotslöpningsrunda 98.

Den längsta rundan i år. Idag är det 10 veckor sedan skadan i högerfoten kom. Efter drygt 2 veckors löpning nu så känns den allt mindre, idag gjorde den sig påmind först de sista kilometerna. Däremot så molade det i vänster hälen under hela rundan. Men det blev inte värre utan höll sig på samma nivå hela tiden.
Hade tänkt mig riktigt lugnt tempo men hade svårt att hålla tillbaka efter drygt halva rundan. Trots att jag blev trött blev det under andra delen löpning mitt i det svarta hålet i stället för under detsamma. Jag känner att steget blir så dåligt vid för låga farter men jag inser samtidigt att jag måste ha lite distans i benen. Jag märker nu att jag är riktigt löpsvag för tillfället. Blir fortare trött på lite längre sträckor än vad jag blev innan skadan, trots att jag nästan har samma fart på intervallerna. Så det saknas mängd och längd på passen. Har tänkt vara konsekvent med varannan dag löpning. Gårdagen var lite knepig då det var en del löpning men inte så sammanhängande eller ansträngande, förutom de extrema max intervallerna förstås.

Dagens runda

Möjligt att det var det som gjorde att det blev en stel känsla idag. Blev även trött efter rundan, trots bra sömn i natt. Stel i vrister fast inte så öm någon timme efteråt. Bra känsla ikväll. Lite öm framsidan lår men det tror jag är träningsvärk sedan maxintervallerna igår.

Träningsdag i Hanaslöv med Alvesta SOK.

Dottern har sedan i vintras börjat träna orientering. I dag var det träningsdag vid klubbhuset i Hanaslöv. Ett väldigt roligt arrangemang och jag tyckte det riktigt intressant, har starka funderingar på att börja med orientering själv. Men insåg efter dagens runda med barnen att det finns mycket att lära sig. det svåra för mig som novis är att tyda alla tecken på kartan, dels vad dom betyder men framförallt att se dom. Nu mer eller mindre gick vi banan men om jag skulle sprungit den hade det inte varit lätt ens med denna barnbana. Det var bra att gå med i denna gruppen och en av ledarna visade mig olika saker på kartan och svarade tålmodigt på alla mina frågor. Det är en härlig känsla när man hittar kontrollen. Har sedan innan fått en karta med permanenta kontroller. Så nu kan jag ju träna lite på egen hand i lugn och ro och lära mig tyda kartan bättre.
Men träningsdagen inleddes med löpskolningsövningar av en kille från Växjö löparklubb. Peter Lönn. I min ålder ungefär. Det var en hel del i hans övningar som jag inte visste om. Han visade på ett bra sätt olika typer av övningar för att få ett mer effektivt löpsteg. Sen visade han även den senaste typen av intervallträning. 30 sekunder allt vad du orkar sedan 3 minuters vila. Detta ska man göra 12 gånger. Vi provade 2 stycken. Det hann aldrig bli riktigt jobbigt, kanske sista sekunderna. Men det kan vara lätt att skada sig. Kom i håg i somras då jag gjorde något liknande då drog jag nästan sönder baksidan på låret. Så det gäller, som Peter noga betonade att vara ordentligt uppvärmd.
Men jag ska prova några sådana också. Men tror mycket på backintervaller i lagom brant backe för då är tekniken bra också.
Hanaslövområdet är otroligt rogivande men ändå träningsvänligt. Här finns all möjligheter inom kort avstånd. Det är något speciellt med hel området. Jag blir lugn här och känner mig hemma här trots att jag ännu inte lärt mig omgivningarna helt. Men jag har i en hel del år varit här och tränat både med cykel och löpning. Nu kanske det kan bli lite orientering också. Men måste plugga mycket kartläsning och betydelse av olika symboler.

Det blev 6 kilometers tempolöpning. Framfotlöpningsrunda 97.

Kände mig lite sliten och slö samt trött nu på eftermiddagen strax innan jobbet nådde sin ände framåt 4-tiden. Bytte om snabbt och tog cykeln till Spånenområdet, 5 km iväg.
Kunde inte bestämma mig hur jag skulle springa idag. Hade planer så sent som förra veckan att köra minst ett stigpass i veckan. Men jag har kanske lite planer på att försöka komma i form till Växjöloppet 1 maj, milen. Men eftersom jag absolut inte vågar springa två dagar i rad på ett bra tag ännu så passar inte stiglöpning in riktigt nu.

Måste köra minst ett intervallpass, minst ett tempopass. Samt ett lite längre. Men för tillfället har jag inte kört något längre distanspass i år. Så får se hur det ska gå. Ingen asfaltslöpning heller, vågar inte för den ömma hälens skull. Så det blir en kamp mot klockan om jag ska hinna komma i hyfsad form. Känns som om jag behövt minst en månad till.

Men jag ska inte rusa på något denna gången, måste lyssna på kroppen nu och om jag kör varannan dag känner jag hittills i alla fall att jag hinner återhämta mig på ett hyfsat sätt.
Så idag blev det den kuperade 2 kilometersslingan i Spånen. Inte många flacka meter där, men heller inte något riktigt brant, så hela rundan är löpvänlig om man bara har orken och förstånd att ta det lite lugnare i uppförsbackarna.

Första varvet tog jag som uppvärmning och höll ungefär 5min/km tempo. Fick som vanligt känningar i vänsterhälen efter 500 meter höll i sig till 1 kilometer ungefär. Då är det ömt och jag kan inte skjuta ifrån på ett bra sätt i avstampet. Efter 1 kilometer stannade jag för att sträcka ut lite, bara några sekunder. Sen efter hundra meter till släppte det allt mer. Samma procedur varje gång. Men det är lurigt för rätt vad det är så kan det kanske gå åt andra hållet och man blir skadad igen. När jag närmade mig slutet på uppvärmningen hade jag ännu inte bestämt mig.

Men sen satte jag ändå lite fart och tryckte ifrån. Tänkte att jag måste utmana kroppen lite. Det blev rätt bra fart men det gick lite för fort för efter 3 kilometer så var jag tvungen att sakta ner lite, låg på rött och orkade inte trycka ifrån i uppförsbackarna. Det blev 3 varv till slut, först hade jag tänkt mig 4 men kände inför sista att hälen började göra sig påmind, även vaderna en liten aning så jag stannade efter 3 rundor. lite drygt 6 kilometer i ett för mig högt tempo och med hög puls. Jag märker att jag är långt ifrån toppform. För efter 4 kilometer tryter orken och jag måste sänka farten för att orka. Blev nog ungefär 4:15 tempo över 6 kilometer.

Dagens runda

Men det som var skönt var att jag bitvis tyckte att det kändes bra i avstampet, framför allt nerför hade jag bra flyt och märker att tekniken med att landa mer under kroppen med fötterna verkligen gör nytta. Blir helt annan fart. Problemet är bara att springer man på nästan max utför så hinner inte pulsen går ner tills det planar ut och backarna efteråt blir mer eller mindre som en vägg. Så det är en fin balansgång. Hade under dessa 6 kilometer en medelpuls på 158. Det är högt för mig och jag ligger nära max då. Under riktigt bra förhållande och toppform kan jag hålla mig på den pulsen under en mil. Men idag räckte det till 6 kilometer. Hade mina Merrell road glove 8mm sula 0mm dropp. När jag blir trött glömmer jag tekniken så över 160 i puls är kontraproduktivt då faller jag i hop i både hållning och sjunker igenom ännu mer i höften. Det är mitt stora bekymmer just nu. Att springa med mer aktiva höfter. Inte lätt. Men får ta en tekniksak i taget känner jag.

Backintervaller. Framfotslöpningsrunda 96

Första intervallpasset sedan skadan, Tror det är första intervallpasset för i år. Kände mig seg innan jag bytte om efter jobbet. För att komma till denna för mig perfekta backen måste jag cykla lite över 7 kilometer, en bra uppvärmning, det är mest uppför dessutom vilket är skönt när jag ska hem efter passet. Cyklingen brukar ta lite över 20 minuter.
Backen ligger i Hanaslövområdet. En lite drygt 500 meter lång backe som tyvärr mitt i planar ut 100 meter ungefär och blir helt flack. Så den inleds med 200 meter uppför sedan en utplattning för att avslutas med 200 meter rätt brant. Den är skön att springa, om nu intervaller kan vara sköna?
Men jag tycker om backintervaller, för dom är så intensiva och brutala på det viset att man hinner inte lida så mycket, för när det börjar göra ont så är dom nästan slut. Det brukar ta mellan 2:05-2:15 för mig att utföra dom. Jag joggar tillbaka lite långsammare än jag springer intervallerna. Väl nere i botten väntar jag tills pulsen kommer ner till 100. Brukar ta mellan 10-25 sekunder ungefär. Så det blir ett intensivt pass fast det gör aldrig riktigt ont som de andra intervallerna jag brukar köra. 6*1000 meter. Dessa tar nästan dubbelt så långt tid, visserligen på flack bana men dom gör riktigt ont sista 200 meterna.
Hade mina Merrell road glove, 8mm sula med 0mm dropp. Försökte tänka på tekniken men när tröttheten sätter in försvinner tankarna på det och allt fokus går till att hitta rätt fart och ansträngning.

Dagens runda

Annars var jag lite orolig inför passet. Hur skulle foten och vänsterhälen reagera på lite tuffare utmaningar? Uppvärmningsvarvet på lite drygt 1 kilometer kändes allt annat än bra, stel i vänstervristen och allmänt kort och stötigt steg utan flyt. Som om jag inte sprungit på flera år.

 Men efter första intervallen släppte det totalt, en så skön känsla. Tog det lite lugnt första intervallen för att känna efter. Men kroppen svarade bra och adrenalinet flödade till. Sen gick 2:an och 3:an av bara farten men i ett lite tillbakahållet tempo. 4.an tog jag i rejält och fick rätt hög puls på toppen. Men priset blev lite högre för jag fick allt mer känningar i vänster hälsena och häl. Så 5:an blev lugnare men kändes ändå bra.

6:an hade nog blivit lugn om jag i spåret inte mött en kompis och hans flickkompis. Helt otroligt, mitt ute i skogen dyker han upp mitt i min sista intervall. Jag sa hej medan han såg på mig lite klentroget, han ville kanske prata lite men jag ville absolut inte avbryta intervallen. Men jag jäktade på den istället och tog ingen vila på toppen. Så jag hann i fatt  honom och kunde åtminstone säga hej på ett lite trevligare sätt.

Passet var över förväntan och glädjen inom mig var stor efteråt. Foten kändes knappt något bara i de absolut brantaste partierna. Hälen besvärade mer men ändå på ett kontrollerat sätt.
Jag har de senaste åren allt mer börjat gilla intervallerna. de är inte så jobbiga nu som för några år sedan när jag började på med dom. Men tror jag gör dom lite bättre nu. För i början tog jag ut mig alldeles för mycket och hade nästan spykänsla vid slutet av varje. Nu är jag lugnare och tror och hoppas att dom ändå gör lika mycket nytta.

Stiglöpning, framfotslöpningsrunda 94.

Det blev en tuff runda som liknade ingen annan tidigare sprungen. Började försiktigt och jag kände nästan direkt hur det stramade till i vänsterhälen, har det gjort nu ett par långa månader. Men det släppte när jag sprungit ett par hundra meter på stigen. Har den sista tiden varit och rekat i skogen vid Spånenområdet för att försöka hitta lämpliga stigar och som är sammanhängande så man kan skapa en hyfsat lång runda.
Men det är inte lätt att få den att hänga ihop i en fin cirkel. Blir till att springa samma sträcka 2 gånger och tyvärr är ett parti svårt att få till någon löpning på då det är stiglöst och lite sankt. Så då blir det att "fuska" med en makadambelagd grusväg, hemskt att springa på makadam, man blir oavsiktligt extrem försiktig, delvis för att träffa en vass sten som skär igenom eller att stiga snett.
Men om jag lägger ner lite jobb i skogen och rensar upp efter skogsmaskinerna som slängt sina kvistar och grenar i spåren så kanske det kan bli en sammanhängande stig.
I vilket fall som helst så upplever jag, trots den låga medelhastigheten att stiglöpning verkligen suger energin ur benen. Efter 6-7 kilometer brukar jag ta slut. Konstig känsla eftersom det är relativt kort sträcka men det är klart det blir inget riktigt flyt i löpningen och bitvis måste jag gå eller klättra lite för att ta mig fram. Men jag tror att detta är en perfekt form av löpning minst en gång i veckan för att träna upp styrkan i fötterna. Nu märker jag att jag är otränad. Det ömmar rejält nu så här ett par timmar efteråt. Var nära att stiga snett ett antal gånger men klarade mig från stukningar. I dag hade jag Merrellskorna och det var mycket bättre med dessa 0 droppskor. Mycket lättar att kontrollera fötternas i sättning och känns så mycket enklare än traditionella skor.
Efter 7-8 kilometer fick jag allt mer ont i hälen. Fick stanna och göra lite negativa tåhävningar. Det hjälpte ett bra tag. Så pass att jag kunde avsluta rundan, när det var 500 meter kom jag lite fel på en sten och sträckte ut vänster hälsena rejält. Trodde för ett ögonblick att det blev en stukning. Men efter att ha stretchat efter rundan så försvann känningarna.
Jag gillar stiglöpning men för tillfället är jag alldeles för löpotränad och har i princip, sedan skadeuppehållet ännu inte känt mig bekväm i löpningen. Det går tungt för tillfället och jag saknar det rätta klippet och frånskjutet. Men det kommer att ta tid. Särskilt med tanke på att vänsterhälen dessutom strular en del.

Träning som medicin.

Efter tisdagens pass, som blev lite för tufft för den skadade högerfoten så har det varit två tunga dagar som följt. Det har varit tungt och oinspirerat på jobbet. Tror inte den ömmande foten varit hela orsaken till den känslan men den har säkert bidragit. Särskilt tungt blir det när jag har en svag känsla av att nu är skadan över. För det kändes riktigt bra på löpbandet i tisdags. Visst fanns det lite värk men det var så svagt att det inte störde löpingen på bandet.

Idag så hade jag bestämt att inte springa på något band. Det blev crosstrainer och motionscykel. Ct i 30 minuter varav 8 minuter uppvärming sedan rätt så tufft på level 15 och ungefär 175watt i snitt.
Sedan 45 minuter på cykeln, varav 5 minuter uppvärmning sedan snitt på 210Watt med 100 i kadens. I dessa 40 minuter så la jag in 2 stycken 5 minuters pass med 275 watt. Den sista av dom tog musten ur mig rejält, hade svårt att få ner pulsen efter den 5 minutaren.

 Efter passet fick jag min kick, den slog till tidigt. Redan innan jag klev in i duschen. Det var skönt efter nästan två dagar i ett eländigt tillstånd rent mentalt. Det är i sådana här lägen som jag är så tacksam över att jag har min träning. Utan den vet jag inte om jag suttit här och skrivit något. Den ger så mycket energi och glädje. Särskilt efter de hårdare passen när jag dessutom har haft en vilodag innan ja då kickar det till rejält i hjärnan.

Foten känns bättre i kväll efter att varit försiktig med belastning idag. Det kändes lite i CT men väldigt lite. Däremot när jag skulle tända kvällsbrasan och gick ner på knä och med stöd på tårna då när jag stramade tårna i sina ytterlägen då kändes det igen. Så det blir nog även 6 veckor, minst, innan jag kan springa på riktigt igen. Rundan i måndags kan knappt räknas men jag hade åtminstone ambitionen av att springa då även om jag hade stora besvär. Löpbandet verkar ändå något lindrigare som uppstart. Men väntar tills söndag eller måndag innan jag provar igen. Hoppas tiden tills dess blir en vän till foten.

Merrell Road Glove 2. 4mm sula.

 

Merrell Bare Access 2. 8mm sula

 

Idag kom ytterligare ett par skor, Merrell Road Glove 2. Verkar riktigt sköna. Jag passar på att köpa på mig nu, väldigt billiga för tillfället verkar som om det kommer nya modeller inom kort. Nu bara måste det funka med framfotslöpning i minimalistiska skor. Nu har jag 4 par Merrell med allt från 2 till 8 mm sula. Hade tänkt mig att när jag väl kommer igång med löpningen igen variera rejält ed skorna. Mina VFF kommer jag inledningsvis bara använda på elljusspår och väldigt försiktigt i början. De tjockast Merrellen på asfalt och de mittemellan på band och vid intervaller. Får vi se hur det går. De senaste 2 paren har jag ännu inte hunnit springa i. Likaså mina VFF Spyridon. Det paret kom dagen efter skadan. Men jag är lite orolig för dom då det finns lite vassa kanter i tåfickorna. Men måste testa dom först innan jag dömer ut dom. Problemet är bara att det blir svårt att reklamera när det gått så lång tid. Fick ändå första av dessa utbytta då det var en jättekant på de första jag fick. När det andra paret dök upp så var det bara en liten kant på en tå. Men jag ville inte skicka tillbaka ännu en gång. Kanske visar sig vara dumt och bekvämt. Det får framtiden utvisa. Men i vilket fall som helst nu har jag verkligen skor att vraka och välja mellan.