Julvecka, med 3 löppass. Rundorna 333+334+335.

Har blivit en lite annorlunda träningsvecka, då vi kommit rätt in i den efterlängtade julveckan. Har blivit 3 löprundor, i lite olika farter. Den längsta rundan var i torsdags, då blev det hela 6,7km, fast i ett rätt lugnt tempo. Dagens runda blev lite annorlunda, då jag på förhand inte bestämt mig hur jag skulle springa den. Det blev till slut någon slags form av progressiva intervaller, körde 4 varv totalt på det närmaste löparspåret hemikring, 1440 meter. Hade ett riktigt tufft varv, då jag i princip gick för fullt. Jag hade glömt hur jobbigt det kan vara att gå på nästan max vad gäller löpning. Men efteråt är det alltid en skön känsla.
Det har känts bra i vänsterhälen under veckan, har kört med en aluminiuminläggning varje natt i en vecka. Låret har känts av bitvis, men väldigt svagt och under den gångna veckans träning så kändes det som mest under juldagens lite längre mountainbikepass.

Söndagen den 20 december. Blev en lugn dag inför kvällens pass. På eftermiddagen blev det film i soffan tillsammans med D, det var avkopplande.
På kvällen blev det sedan ett gympass. Körde rodd, hade först tänkt mig lite lugnare. Efter 3 av 5km hade jag medelwatt på runt 190, men sedan bestämde jag mig att försöka ta mig över 200 watt, sista 2 km blev rätt hårda då jag fick slita rejält för att komma över 200 watt, det blev 203 watt till slut.
Därefter lite överkroppsövningar och benövningar. På lårcurlsmaskinerna kunde jag köra på 60kg på baksidan och 82,5 kg på framsidan, hälften med 1 ben. Körde 3*10 på varje ben och sedan 3*10 på båda benen.

Måndagen den 21/12. Vissa dagar längtar man mer till träningen än andra dagar, idag var en sådan dag. Efter jobbet en promenad med dottern, lite mat. Sedan ett crosstrainerpass. Tanken var något lugnare än brukligt på måndagar, bara för att mer och mer fokusera på löpningen. Tror det är bra att inte komma för sliten in i dagarna som jag ska springa, även om det för tillfället endast är lugna pass i löparspåret.
Började med 10 minuter på nivå 16, puls runt 115. Därefter nivå 20 i 50 minuter, pulsen började på runt 135, steg sedan sakta till 145 efter halva tiden, sedan låg den rätt stabilt där hela passet. Blev inte alls så jobbigt som det brukar vara på måndagar.
Därefter lite magövningar och ländryggsövningar.

Tisdagen den 22/12, Har varit trött i ländryggen hela dagen. Efter jobbet en promenad med dottern. Sedan var det dags för löpning igen. Har kört med folie runt vänsterhälen på nätterna sedan i lördags. Har även modifierat mina gamla Adidas Boston 3. Jag har klippt bort plasten i vänsterhälen precis där min knöl vid baksidan av min häl ligger mot skon.
Det kändes väldigt bra i hälen idag. Hela passet. Väldigt skönt att kunna springa ett pass helt utan känningar i fötterna, det var längesedan.
Framfotsrunda 333, 4,2km i 4:30 tempo.
Körde helt på känsla i dag vad gäller farten. Blev lite för hårt bitvis i uppförsbackarna. Kom snabbt in i 4-taktsandning, med byte av fot vart 20:e steg. Under kontroll. Vädret var inget vidare, blåst och regn, 6 grader varmt, mörkt och svagt lyse bitvis, så man inte missade en del vattenpölar. Men det är ändå skönt att köra på utomhus.
Det är något speciellt med löpning i ett hyfsat behagligt tempo, när man känner att kroppen arbetar på ett sammansatt sätt, särskilt idag, jag kände mig väldigt pigg i benen. Hade även kraft i frånskjutet.
Visst är det långt ifrån formen från i våras, men känslan var väldigt bra idag.
Kände av låret en aning efter passet, även vänsterhälen, men ändå på en kontrollerad och acceptabel nivå. Efter passet blev det lite avslagen styrketräning, överkropp och benövningar.
På gymmet idag, så var det någon jag kände igen, men inte kunde placera. Han körde lite styrka och även roddmaskin i ett högt tempo som avslutning, jag stötte på honom igen i omklädningsrummet och jag kunde inte låta bli att fråga om det var han jag trodde det var. Jo, det var Gustav Larsson, cykelproffset från Gemla, han var där med sin lillebror, Det syntes tydligt att det var en cyklist, vältränade ben, men inte så mycket muskler på överkroppen. Hans lillebror var nog nästan dubbelt så stor. Jag pratade lite med dom, det var trevligt.
Han hoppades kunna fortsätta sin cykelkarriär, han är ju trots allt regerande svensk mästare i tempo. Det är den gren inom cyklingen som imponerar mest på mig, man mot klockan, går inte gömma sig i en klunga, utan här gäller det att kunna tåla smärta, ensam mot klockan. När han kör som hårdast så ligger han på över 50 km/h i över en timme. Helt otroligt. Han måste vara den inom svensk idrott som har den hårdaste viljan, alla kategorier.

Onsdagen den 23/12. Sista arbetsdagen för det här året. På eftermiddagen blev det ett konditionspass på spinningcykeln i gymmet. Det blev det passet jag tänkt mig köra förra onsdagen. Ett tempopass.
Började med 10 minuter på nivå 12, pulsen strax över 100 slag. Sedan körde jag 30 minuter på nivå 14, pulsen började på runt 120, men blev aldrig stabil under passet, utan den steg sakta men säkert, hade 153 slag när jag var färdig. Då var jag rätt trött. Kändes lite segt i benen idag.
Därefter lite magövningar.

Julafton. Hade en fin kväll med dottern i gårkväll, då vi firade julafton lite i förväg. Tittade på den första Harry Potter filmen, en julklapp.
Vaknade lite tidigare än vanligt för att vara en ledig dag, hade lite ont i nacken, tror jag sovit lite snett. Ryggen lite bättre idag. Senare under förmiddagen blev det ett löppass uppe vi Spånen.
Framfotsrunda 334, 6,7km. 4:46 tempo.
Vissa pass blir inte fullständigt uppladdade, det saknas höjd och kartdata. Denna rundan börjar vid parkeringen ovanför badplatsen, jag springer inte det nya elljusspåret utan viker av direkt ner mot sjön, sedan springer jag upp till skidbacken i Hanaslöv, ett varv i det korta elljusspåret där och sedan tillbaka. Rätt så kuperat och med lite längre och brantare backar jämfört med när jag springer i Hagaparken.
Det var segt i låren första 2km, det blev aldrig någon riktigt lätt känsla idag. Hade mina gamla Adidas-skor. Sista km stumnade jag i vaderna och lite i baksidan på låren. Men aldrig att jag var nära att gå över någon gräns idag. Bitvis i 4-taktsandning, men på de flackare partierna behövdes det inte någon koncentration på andningen.

Juldagen. Blev en fin julaftonskväll med D och V. Sov väldigt gott natten mellan julafton och juldagen och vaknade utvilad. På förmiddagen, var det ett cykelpass på schemat. Enligt SMHI skulle det börja regna vid 11-tiden. Så jag ville ut så fort som möjligt för att undvika regnet. Det tar nästan 30 minuter att få på sig alla attiraljer och kläder innan man kommer iväg. Precis när jag skulle dra igång så kom regnet. Kändes ändå okej, ända tills att jag kom ner mot Bergundasjön, då började regna än mer och på de lite öppnare vidderna runt sjön så fick vinden fart. Det piskade in regn i ansiktet.
 Märkte också att jag var alldeles för tunt klädd på armarna om det skulle regna, när regnet kom så klibbade den tunna vindjackan mot mina armar och det kylde ner för mycket. Var på väg att vända för att eventuellt hitta på något annat eller åtminstone få på mig en bättre jacka.
Men så precis som på ett givet tecken så slutade regnet, istället bröt den bleka decembersolen fram mellan molnen. Det blev plötsligt en helt annan stämning, nu blev allt så mycket lättare, jag var dessutom vid rundans sydligaste punkt och när det vände norrut så hade jag nu vinden i ryggen.
Kom in i ett fint flyt med lagom ansträngningsnivå. Väl uppe vid Vaistorpet så tog jag en liten stretchpaus och även några korta styrkeövningar.
Därefter blev det en dryg mil på den svart/vita slingan i Fyllerydskogen. Det blev en av dom bästa upplevelserna på länge, det var något trolskt i luften med den bleka decembersolen i fonden, vetskapen om att jag är ledig lite längre tid och den rätt modesta ansträngningsnivån fick mig i en perfekt sinnesstämning. Som i ett "runners flow" bara att jag fick det på min gamla 26" tums mountainbike. Men det spelar mindre roll. Man vill inte att det ska ta slut, känner ingen trötthet. Det är långt mellan gångerna fast när flytet kommer så är det alltid lika underbart.
35km, 23,5km/h. Mountainbike

Annandag jul. Blev ett lite konstigt löppass idag. Hade en tanke om att springa i Hagaparken i alla fall, köra på 4 varv. Varje varv är 1420 meter. Efter varje varv hade jag tänkt mig göra lite upphopp och andra korta spänstövningar. På den tiden då jag höll på med innebandy körde jag så. Då körde jag totalt 3 varv. Varje varv så hårt jag kunde.
Men idag var inte tanken att köra på det sättet. Men ändå blev det progressivt. 1:a varvet rätt lugnt. 2:a varvet något ansträngande i 4-taktsandning. Det 3:e varvet, hårt och i 3-taktsandning. Sedan avslutade jag med ett lugnt 4:e varv. Det 3.e varvet gick i 3:56 tempo. Men det kändes allt annat än lätt, tog i princip i max sista 500 meterna. Kände av låret väldigt svagt hela passet. Kändes inget i hälen. Hade mina rätt så nya Adidas Boston 3.
Hagaparken 4 varv. 5,7km, progressiva intervaller, framfotsrunda 335

Försiktig löpningsuppstart. Framfotsrundor 328+329.

Har åter börjat med lite löpning, får vara försiktig nu i början, framför allt med längden på rundorna, blev en runda i dag och en i måndags. Har tänkt att köra på med löpning varannan dag. Runt 5-6 km/gång. Samtidigt vara lyhörd på kroppens signaler. Är ännu inte helt återställd från lårskadan, men att springa lite kortare sträckor som jag gjort de senaste dagarna påverkar inte nämnvärt.

Söndagen den 23/8. Kändes bättre än väntat i vänsterlåret idag. Verkar inte som att den korta löprundan igår satt några spår i låret. Däremot känner jag att det redan idag kommer lite träningsvärk i rumpan. Blev en promenad i förmiddags i den kanske sista riktiga lediga sommardagen för detta året. Torr och visset i naturen. Bladen har bleknat betänkligt sista dagarna och det finns redan en hel del gulnande löv på björkarna.
På eftermiddagen blev det en kort cykelrunda med dottern och senare på kvällen ett gympass.
Körde crosstrainer idag. Först 10 minuter på nivå 16, som uppvärmning. Därefter 30 minuter på nivå 20. Ansträngande men under kontroll. sedan blev det överkroppsövningar och höftövningar. Kändes bättre i vänsterlåret idag och kunde öka till förrförra gångens belastning på bakdraget, 15kg.

Måndagen den 24/8. Blev en konstig jobbdag, lite strul på morronen med söndriga maskiner, jag hjälpte till en liten stund.
På eftermiddagen var det besök hos Previas sjukgymnast. Har haft mina problem hit och dit. Framför allt med ländryggen, den blir trött och stum periodvis. Senaste tiden när jag inte sprungit så har det blivit sämre, så lika bra att få kroppen uppkollad av en expert. Som väl var så hittade han inga direkta konstigheter och påpekade att han hittills inte träffat någon helt symetrisk människa. Jag fick visa honom de olika övningarna jag gör, han tyckte inte så mycket om de övningarna där ländryggen kom i ett statiskt läge, de skulle jag undvika. Han gav mig bra tips på mer dynamiska övningar med boll.
 Jag berättade om min träning och han tyckte att jag nog borde lägga in någon vilodag då och då. Där var vi inte riktigt överens, men jag kommer vara mer lyhörd på signaler från kroppen. Jag kör ju dessutom inte hårt 2 dagar i rad, det tyckte han var bra i alla fall. Fick också lite bra tips om sitt och ståställningar när jag är på kontoret. Ska prata med honom om en månad igen.
Tillbaka till jobbet, där var det nya maskiner som strulade, den ena var jag med och fick igång, men den andra är jag för dåligt insatt i så den fick någon annan fixa till.

Därefter iväg till Spånen, hade tänkt mig en lugn runda på 2 varv, Öppnade lugnt och hade ingen koll på farten, kändes som 4.45 ungefär men var "bara" 4.57 på de 2 första km, så jag ökade lite på andra varvet, då fick jag kämpa lite och kom in i 4-taktsandning. Sista km blev jag stum i framsidan på låren, troligtvis träningsvärk från i förgår. Framfotsrunda 328, 4,5km. 4:45 tempo. Annars kändes det okej, lite svagt molande från vänsterlåret. Men blev trött i slutet. Så det är en lång väg tillbaka till vårens form. Nu måste jag ha stort tålamod. Hade mina vanliga Adidas adizero Boston 3.
Därefter till gymmet, körde roddmaskin, 205 watt i 20 minuter, 5km,  blev väldigt jobbigt, löpningen satte sina spår. Pulsen på 150 slag redan efter 2 km. Slutpuls på 161. Därefter lite stretchövningar och bastu.

Tisdagen den 25/8. En stimmig och stökig dag på jobbet, maskiner som strular och jag ligger efter med mina ordinarie sysslor samtidigt som det åter ska börja produceras på helgerna, vilket innebär 30% ökning mot normalt. Inte bra för min låga stresströskel.
Efter jobbet blev det gymmet. Crosstrainer, 20 minuter på nivå 16. Den lägsta konditionsansträngningen för min del just nu. Tänkt att detta skulle bli en återhämtningsdag. Körde överkroppsövningar samt höft och benövningar. Känner fortfarande av låret på dessa övningar, är uppe på 15 kg belastning, borde vara 17,5 på bakdragsövningen. Men kändes ändå en aning bättre jämfört med i söndags.

Onsdagen den 26/8. Blev en okej jobbdag, mycket att göra men ändå utan större missöden. På kvällen en löprunda, först ett lugnt varv med dottern, 1,4 km i 6:30 tempo. sen körde jag 4 varv till.
5.7km i 4:15 tempo. Framfotsrunda 329.
Blev helt okej känsla, körde på i 4 taktstempo med andningen och hade 4:25 tempo ungefär, rätt lagom tempo för mig för att få bra löpkänsla. Lagom ansträngande, mellanmjölksfart. Sista km tryckte jag på mera och fick en slutpuls på 168, vilket är högt för mig, sista km i 3-taktsandning. Kändes lite i vänsterbenet, men mer uppåt rumpan. Annars en bra känsla i kroppen, särskilt sista km, det var längesedan jag tryckte på lite hårdare vad gäller löpning.
Det är en märklig känsla när man kommer på tröskelnivå i löpningen, det är både en njutning och plåga på en och samma gång. När man hittat en stabil puls, även om den är hög, så är det en känsla av att kunna hålla på väldigt länge och man känner sig stark i steget.

Lite mat och sen till gymmet för ett crosstrainerpass, blev först 10 min på nivå 16, uppvärmning. Kändes lite segt och stelt efter löpningen. sedan blev 20 minuter på nivå 20. Väldigt tungt, framförallt de första 10 minuterna sedan, blev jag riktigt varm och då blev det helt plötsligt en lättare känsla. Fast det känns tufft efter löpning, även om löpningen är relativt kort tidsmässigt just nu.

Växjösjön 2 varv, framfotsrunda 201.

Kunde inte bestämma mig för vilken typ av träning det skulle bli idag. Jag har inte sprungit sedan i måndags, körde ett halvhårt gympass med rodd och CT i tisdags och i går var det vila. Hade trott att det skulle kännas lätt och fint idag.
Men kände nästan direkt att det var lite stumt i benen. De första 1,5 kilometerna går nerför, höll hyfsat hög fart och stannade när jag kom ner till Växjösjön för att göra lite fotövningar. Hade mina nya Adidas hade först tänkt prova Saucony skorna jag köpte för några månader sedan, men vill nog testa på en lite kortare distans först eller där det finns möjlighet att byta under rundan. Har bara sprungit en gång i Saucony Kinvara 4, med 4mm dropp fast då kändes dom inte så bra, lite svampiga och dessutom fick jag rejält ont i min häl av dom. Fast nu har jag känt mig allt bättre i hälen så det kan snart vara dags för dessa. Köpte dom för att använda vid lite långsammare pass, bra dämpning och lågt dropp.

Dagens runda.

Började sedan att springa och hade fokus på kort steg och 4-taktsandning. Hade medvind första 2 kilometerna och det gick runt 4:05 tempo, Kunde rätt så lätt hålla 4-taktsandningen, men när jag kom till andra sidan på sjön så kom motvinden och det blev genast tyngre, fick ta i bra och låg på övre gränsen i 4-taktsandningen. Men den lätta känslan som jag väntat mig kom inte, kändes lite tungt i benen och jag fick ta i rejält, det släppte lite på första delen av andra varvet och då var det någon kilometer med bra känsla.
Strax innan motvinden skulle möta mig på andra varvet gick jag över i 3-taktsandning, men hade problem att hitta rytmen. Det är tydligt att jag behöver träna mycket mer i just den ansträngningsnivån. precis innan motvinden skulle börja gick jag tillbaka till 4-takt. Men när motvinden kom emot var jag tvungen att välja, antingen sänka farten eller behålla samma tempo men istället gå över i 3-takt. Jag valde det senare, det blev lite över 2 km i den andningen. Fast det kändes inte bekvämt alls, orytmiskt och väldigt tungt.
Den sista kilometern gick jag på nära max. Dessa 2 varv runt sjön blir ungefär 9 km. Jag är nöjd med farten jag höll idag, runt 4:03 i medelfart de 2 varven runt sjön men känslan var inte så bra som jag väntat mig. Det som var svårast idag var att hitta rytmen i 3-taktsandningen, det kändes inte alls bekvämt och jag hade inte kunnat springa i denna farten längre än vad jag gjorde idag, det var absolut max den sista kilometern. Jag brukar ha problem med torsdagarna, det är precis som jag har ackumulerat veckans trötthet och att anstränga sig med hård löpning är inte någon bra idé. För mig brukar tisdagarna vara bästa dagen för tempo eller intervallträning.
3-takts andningen tror jag mycket på men jag tränar knappt något i den. Måste försöka lägga mer tid där men det är lite svårt mentalt att komma dit.
Annars kändes det rätt okej i hälen, kände inget specifikt annars i benen, men det var en allmän tung känsla i benen. Det kommer nya dagar.

Fivefingerrunda, framfotsrunda 200. Med nostalgikänlsa.

Blev en runda helt i VFF som sig bör då det var ett litet jubileum, 200 rundor med ett nytt löpsteg. Ännu är jag långt ifrån "omvänd". Det blev 7 kilometer i 4:17 tempo.

Rundan sprangs i väldigt känd terräng för mig. Hagaparken, det närmaste elljusspåret för min del. Spåret är 1,4 kilometer långt ungefär, småkuperat och rätt knixigt. Det var innan stormen Gudrun en riktig trollskog med jättegranar och en trolsk, nästan lite magisk stämning, aldrig någon vind som kom in och störde, träden skyddade från det mesta som naturen hade att bjuda på. Men så kom den fruktansvärda stormen Gudrun 2005 och förstörde allting. Jag minns hur jag dagen efter stormen gick bort till spåret för att se hur många träd jag var tvungen att hoppa över inför nästa runda. Men när jag kom bort till spåret var all skog borta. Det var precis som en jättearm kommit och dragit med sig allt, det som inte slets upp med rötterna knäcktes som tändstickor på mitten. Allt låg huller om buller. Rundan som tar mig 5-6 minuter att springa i ett hyfsat snabbt tempo tog mig den gången över en timme att komma runt, klättrade över rotvältor ibland krypandes under. Det tog fram till våren det året innan dom röjde upp. Lyset kom upp redan samma höst men den fina och nästan magiska stämningen var borta, det var som ett månlandskap och jag har sedan dess aldrig riktigt trivts med att springa här.

Det har dock detta till trots blivit en hel del varv här, innan jag började på med löpning på "allvar" så sprang jag ungefär 2 gånger i veckan under 15 år här, för att hålla uppe snabbheten i innebandyn som var mitt stora intresse mellan 25-40 års åldern. De första 7-8 åren blev det 2 varv. Jag sprang i princip allt vad jag orkade, utan uppvärmning. Efter två varv var jag helt slut och det brukade ta några minuter innan jag kunde cykla hem. Aldrig att jag ändrade tempo eller antal varv, full fart bara. Enkelt men nog inte så effektiv träning. Sen började jag tappa allt mer i innebandymatcherna, kände att min tidigare snabbhet inte längre var så effektiv. Jag ändrade då taktik i min löpning. Det blev i stället 3 varv i spåret, men nu sprang jag först 1,5 varv allt vad jag orkade, sen stannade jag vid en parkbänk och körde upphopp och trappstegsövningar. Sen sprang jag ett varv till, allt vad jag orkade, körde ytterligare upphopp och övningar, se ett halvt varv, allt vad jag orkade. Det hjälpte mig i innebandyn, jag kunde leva ytterligare några år med denna träning. Jag räknade lite grovt på det och det borde bli ungefär 1700 varv genom åren.

I dag la jag 5 varv till här och det blev en känsla av deja vy när jag avslutat rundan, då när man står och tar igen sig några sekunder vid parkbänken, som jag i princip slitit upp genom åren med alla mina upphopp, då stannar tiden lite och i den rätt klara höstluften påminns jag via ljuden runt omkring om dessa gamla tider, hur jag redan då tyckte att dessa stunder i spåret var så skön avkoppling från jobbet som på den tiden stressade mig väldigt mycket, att kunna få komma ifrån en stund och få vara i fred från allt. Bara känna hur min kropp arbetar, hur tröttheten kommer med både svett men framför allt med lugn. Välbefinnandet som sprider sig i kroppen och allt som innan rundan känts så besvärligt, förminskas till den storleken som det bör ha. Cyklar hem med en bra känsla, samma känslor som då för 15-20 år sedan som kom över mig idag. Det är en av dom bästa sakerna med löpning, psyket kommer åter i balans efter en stressig dag.

Dagens VFF-runda.

Dagens runda kändes helt okej, efter ett inledande varv värmde jag upp med lite övningar för mina fötter. Därefter blev det fyra varv till i ett hyfsat lugnt tempo. Hade ett kort steg och andningen låg på kontrollerad 4-takt. Det började strama i vaderna redan på första varvet. den känslan höll i sig hela 7-km rundan men blev inte värre. För mig är dessa VFF-pass väldigt bra för att påminna mig om det korta steget. Det känns som att markkontaktstiden också blir kortare med dessa skor. Allt blir mer noggrant. Hoppas nu kunna köra på lite mer i dessa skor. Det sista varvet tryckte jag på lite extra.

I går körde jag ett rätt tufft gympass, med en seg känsla, hade 175 i medelwatt på rodden. CT som vanligt. Sen körde jag 3*400 löpsteg i höjhopparmatta, men det var extremt jobbigt i går. Fick riktigt mycket mjölksyra då. Så mycket att jag kände mig helt slut resten av kvällen, en märklig känsla. Är inte riktigt säker på om det var dessa steg som gav mig den känslan, men det var tuffare än vad det brukar vara. Under dagen i dag har jag varit lite seg, men fram mot eftermiddagen idag så släppte det allt mer.

Invigning av ny belysning i Spånen, framfotsrunda 191

Blev en väldigt annorlunda träning idag, började med lite lätt orientering, följde med dottern på hennes runda. Huvudeventet idag var invigningen av den nya belysningen i ett av motionsspåren i Spånenområdet, i utkanten av östra Alvesta. Det har inte funnits någon belysning där sedan Gudrunstormen 2005. Men så nu i år har det blivit fart och med stor hjälp av frivilliga inom orienteringsklubben  och andra så är det nu fixat.

Efter invigning och att belysningen tänts så var det dags för tipspromenad eller löpning, ett varv. För min del blev det löpning och tyckte det passade bra att ta i för fullt under lite drygt 2 km som spåret är. Med tanke på Musikmilen på lördag. Bra att få köra hårt för att testa hur det känns.

 Men känslan blev sådär, blev ingen riktig uppvärmning och att köra så hårt utan att värma upp tycker jag blir stor chock för kroppen. I alla fall det börjar med en fin utförslöpa i ett par hundra meter, sedan blev det ett litet stopp för det var utdelning av lotter utmed spåret. Jag kom iväg från det och började ta i rejält. Hade ingen koll på andning till att börja med men märkte när jag la fokus på det att jag var i 4-taktsandning. Men spåret är extremt småkuperat, upp och ner hela tiden, så det är svårt att hitta flytet, försökte under allt hårdare ansträngning hitta in i 3-taktsandning men det gick inte att få till på ett bra sätt. Blev stressad och kände att jag inte hade någon koll. Men körde på och efter 1,3 km så kom jag in i 3-takts andning, men det kändes stressat och obekvämt. Efter ytterligare 100 meter så börjar den sista långa stigningen och då drog jag ner lite på farten för att orka. Då kom 3-taktsandningen med automatik men den blev alldeles för hård och utom kontroll. Väl på toppen så återstod det bara utförslöpning i ett par hundra meter men jag kom aldrig in i ett kontrollerat andningsmönster idag.
Det var något av det mest ansträngande jag gjort sedan Växjöloppet i våras. Märker det om inte annat på att jag fortfarande, nästan 2 timmar efteråt hostar lite.

Till min stora besvikelse så har klockan inte funkat så jag fick inga tider på hur fort det gått. Men ansträngning var hög och jag kände lite blodsmak i munnen efteråt. Har inte ont i några fötter eller leder nu, så det är positivt, får se hur det känns i morgon. Hade mina Salming Race, det kändes bra. Tror på dessa skor när jag kör lite snabbare, då kommer dom verkligen till sin rätt.

 Men till på lördag står jag i stor ovisshet över formen, Måste bli väldigt mer kontrollerat då. Börjar med 4.00 fart och se hur det känns efter några kilometer. Har för lite tid med andningstekniken för att veta om jag ska köra på 4-takt eller 3-takt. Så det blir ett litet experiment, men det måste bli lugnare än idag. Inleda med 4-takt men det kanske visar sig att det då går för sakta. Ja, det blir spännande.

Spånenmilen, framfotsrunda 172.

Blev en repris från i förgår men med betydligt lägre tempo, blev 10km med ett snitt på 4.40/km ungefär. Lägre medelpuls, 140 jämfört med 158 i förgår.

Dagens runda.

Kände att jag inte var riktigt återhämtad , stum i både ljumskar och framsida lår, ljumskarna släppte efter 5 kilometer ungefär medan låren blev sämre allteftersom rundan fortskred. Men andning och ork var väldigt kontrollerade. det brukar vara så för mig, första rundan efter ett uppehåll går alltid bra medan den andra alltid är tung och seg.

Idag så började jag för första gången fokusera på min andning, det har jag aldrig gjort innan. Men efter en kort stunds uppmärksamhet i prattempo så märkte jag att jag andades ut på samma fot hela tiden. Så förmodligen är det något jag gjort hela tiden.

Det är enligt andningsexperter inte optimalt, man ska andas ut på höger fot varannan gång, för att få maximal balans i kroppen och löpningen, det verkar rimligt. Men för mig är det väldigt svårt att räkna steg, det funkar inte. Så jag såg till att andas ut på varannan vänster varannan höger, det gick bra i prattempo men undrar hur det blir när tempot skruvas upp lite, då blir det lätt att tappa fokus, men om jag försöker att tänka på det och verkligen få in tekniken på de lugnare passen så blir det nog enklare att överföra tekniken på de tuffare passen också.

Hade mina nu sönderklippta Adidas och det kändes bra under löpningen med både tån och min vänsterhäl. Så det var skönt, särskilt sista 2 kilometerna kände jag mig stark och att jag hade bra känsla av att löpsteget var okej. Men ändå svårt när man inte ser sig själv om det verkligen är så.

Lite svalare idag, men sprang åter med bar överkropp, men behövde inte torka svett ur ögonen, i slutet kom det en rätt rejäl regnskur som svalkade skönt.

Spånenmilen, framfotsrunda 171.

Idag funkade det med löpning, det blev totalt 8 dagars uppehåll från löpningen denna gången. Hade egentligen inga planer på att springa idag, men framåt arbetsdagens slut vid 16-tiden så provade jag igen lite lätt, barfota ute på gräsmattan, och det kändes helt okej i tån.
Så jag tog på mig mina nu rätt slitna Adidas Boston, säkert sprungit över 300 mil i dom. Klippte hål i tyget precis över tån, så att det inte låg och klämde. Provade igen lite försiktigt och det funkade.

Dagens runda

Min nu sönderklippta sko

Tån fortfarande svullen, lite mer precis efter löpningen.

Så det blev upp till Spånenområdet för en rätt så lugn runda. Men det blev inte riktigt så lugnt. I början kändes det väldigt lätt, höll 4:14 tempo första 3 kilometerna, mest utför. Men sänkte lite sedan och höll prattempo rent andningsmässigt. Fast i uppförsbackarna ökade andningen rejält. Sista 3 km blev dock väldigt jobbiga och jag fick kämpa rejält med andningen och sista 2 km är i princip bara uppför, där fick jag sänka farten rejält för att orka hela vägen.

Känslan var att jag sprungit med en medelpuls på runt 150, en prattemporunda i vanliga fall, men medelpulsen landade på 158. Det brukar jag ha på de tuffaste tempopassen. Var rätt varmt idag, 22-23 grader, så kanske att det drev upp pulsen något. Körde ju rätt hårt på gymmet i går, så det kan också bidragit. Men annars kändes det bra i benen under passet, hade ingen träningsvärk från crosstrainern eller roddmaskinen.

Men löpformen är inte riktigt var den varit innan, kände framförallt idag att jag tog helt slut sista 2 kilometerna. Dagens runda har jag sprungit väldigt många gånger så jag har bra referenser och i oktober förra året hade jag min bästa runda där, då sprang jag med 4:02 tempo med en medelpuls på 161 ungefär. Så i jämförelse med den rundan är jag en bit ifrån.

Sprang återigen med bar överkropp, tycker om den känslan. Blev ändå lite för varm, fick torka svett ur ögonen hela tiden. Runt 15 grader brukar var optimalt för mig, då går det som bäst. Nu någon timme efteråt ömmar området runt tån en del, även vänsterhälen stramar lite, men under dagens löpning kändes inte hälen någonting, förutom sista 200-300 meterna då jag tryckte till rejält.

Trots allt skönt att kunna springa igen även om det blev lite väl tufft sista kilometerna idag.

Stiglöpning Spånen, med VFF Spyridon. Framfotsrunda 168

Blev en av de långsammaste stiglöpningsrundorna jag genomfört, har sprungit samma runda nu en hel del gånger och börjar lära mig de olika sluttiderna. 32:43 tog det idag. 5,7km är rundan. Ändå var medelpulsen förhållandevis hög med tanke på den moderata farten, 143 i medelpuls.

Dagens stiglöpning.

Men till mitt försvar, egentligen ett ord jag inte vill använda i detta sammanhang. Vad ska jag försvara? Är det något jag behöver lära mig så är det att ibland ska rundorna vara långsammare än vad de var förra gången utan att det betyder att jag misslyckats eller blivit sämre. Men i alla fall, förutsättningarna var inte optimala inför rundan. Min kropp, och då framför allt min vänsterhäl kändes inte så bra inför rundan. Lite öm hela morgonen. 3 dagars löpning i nästan samma tempo och med samma skor, Adidas Boston, sliter ner mig, det är uppenbart. Jag behöver variationen om jag ska hålla ihop min träning på ett bra sätt.

Det var extremt varmt idag, igen. Det blir en mättad luft i skogen och det känns tungt att andas, mina luftrör besvärade mig även idag, ett evigt harklande trots att jag i början hade en låg ansträngningsnivå. Efter någon kilometer så släppte känningarna i vänsterhälen alltmer. Blev behagligt och jag märkte att det började flyta på fint. Fast idag var jag lite extra mycket på min vakt efter att ha läst i morgontidningen att antalet inkomna patienter till sjukhusen som blivit ormbitna ökat lavinartat i värmen. Där jag springer är det en del partier som verkligen skulle kunna vara perfekta ställen för huggormar. Det kändes som bäst i mitten på rundan, sista delen blev jag rejält trött. Men när jag kom ut på elljusspåret och ungefär 500 meter kvar så tryckte jag på lite hårdare och kom upp lite mer på framfötterna, då kände jag att det finns kraft, trots den sega känslan under själva stiglöpningen.

Efteråt körde jag lite indianhopp, 4*70 som vanligt. Men till min stora förvåningen kändes det riktigt bra och jag hade rejält med kraft och spänst i stegen. Innan har jag som längst kommit 139 meter. Men på den första intervallen idag kom jag 143 meter. Vet inte om det påverkade en aning att det gick förbi lite folk precis i inledningen på den första intervallen, att jag ville göra bra indianhopp när det var lite publik? Det känns för tillfället som om jag har bra kraft i mina muskler men är sliten i leder och senor. Så den dåliga känslan i löpningen som kom i dag, troligtvis brist på återhämtning, står i stark kontrast till Indianhoppen. Men jag tränar ju i första hand löpning, inte indianhopp.

Är lite för tung också för tillfället, det har blivit mycket glass denna semester, samt en hel del pajer. Börjar bli en liten kula på magen. Det är kanske bra, som extra vikt för att träna benmusklerna, men det drar definitivt ner farten. Väger 76 kilo nu. När jag sprang Växjöloppet, 1 maj, låg jag runt 73 kilo. Tror att min absolut optimala vikt för att vara så snabb som möjligt borde vara runt 70 kilo. Men det är svårt att avstå den goda maten, och det är nästan omöjligt att tänka sig ett liv utan lite sötsaker då och då. Men jag måste börja dra ner på glassen så småningom om det inte ska fortsätta med viktökningen.

Vid 12:30 tiden ungefär, så kom det efterlängtade regnet, inte så ofta som man välkomnar regn, men i dag efter över en veckas riktigt hög värme är det skönt. temperaturen var 31,5 på termometern strax innan regnet och åskan bröt ut. Nu vid 13.30 är den nere på 19 grader. En rejäl sänkning och man riktigt känner hur kraften inom en återvänder på ett härligt sätt, när det blir riktigt varmt så är det precis som om kroppen ställer in sig på ett överlevnadsläge och det finns endast energi till det allra nödvändigaste.

Bergundasjön runt, Framfotsrunda 167.

Blev en väldigt lugn runda, 3:e dagen i rad med löpning. Med samma skor dessutom, idag kändes det stelt och stumt. Märktes tydligt att jag inte var återhämtad tillräckligt för löpning idag.
Blev 4:55 tempo ungefär. Hade ont i hälen inledningsvis och stannade efter en kilometer och gjorde ytterligare uppvärmningsövningar för fötterna. Lika varmt idag som föregående dagar. Runt 26-27 grader.

Dagens runda

Har haft lite bekymmer med luftrören de sista 3 dagarna, harklar mig ideligen. Vet inte om det är värmen som påverkar extra mycket? Denna rundan liksom förra Bergundasjörunda blev jag som tröttast efter 10 km ungefär. De följande 2 kilometerna var de 2 bästa. Då släppte alla känningar i hälen, samt att jag fick mer krafter. Lite märkligt. Får se hur det känns i morgon. Men efter att ha sprungit i Växjö ett tag nu så blir det åter Alvesta löpning härnäst. Om allt känns okej i morgon så blir det stiglöpning. Behöver variera mig nu. Det är så tydligt att om jag kör på för likartade pass så tycker inte kroppen om det.

Jag är ingen storkonsument av alkohol men framåt fredagen tar jag gärna en öl på kvällen. Jag har sedan ett tag tillbaka tyckt att veteöl varit klart godast och favoriten har sedan länge varit Erdinger. En underbar öl, att dricka t.ex Carlsberg efter att hittat veteöl är som att dricka vatten. Det är så mycket mer smak i vetöl än "traditionell" öl. Men till min stora besvikelse så var Erdinger slut idag på bolaget. Jag tycker inte så mycket om de andra veteölsorterna som bolaget erbjudit. Men idag så fick jag syn på denna pärla. Helt underbar smak. Frisk och sommarlätt, lite fruktig smak. En ny favorit?!

En ny favoritöl.

Distanspass i ösregn. framfotsrunda 142.

Jag lyckades idag pricka in de 50 minuterna som det kom mest regn. Det började med ösregn i de 5 första minuterna sen ökade det under nästa kilometer. Sen var jag i princip genomdränkt.
Jag har inga problem med att springa i lagom regn, i alla fall inte så länge som fötterna är hyfsat torra. Särskilt nu i sommartid så finns det ingen risk att man börjar frysa.
I dag blev jag dock totalt genomdränkt och de sista kilometerna var riktigt tunga. Började annars i ett lugnt tempo och det kändes bra. Hälen besvärade en aning men inget som påverkade löpningen.
Hade mina Adidas och det blev i medel 4:19 tempo över nästan 12 kilometer. Känslan var att det gick något snabbare. men klockan brukar inte ljuga.


Smutsigt och skitigt var det i alla fall, grus långt upp på shortsen till och med. Men luften var klar och fin, temperaturen runt 16 grader, perfekt för löpning.

Dagens runda.

Distansrunda 11,5km, framfotsrunda 141.

Det blev en lugn runda. Kände mig lite sliten, både cykling och löpning i går. Samt en väldigt trevlig fest som gjorde att det inte blev mycket sömn i natt.
Del riktigt varmt, jag har problem i värme, men dessa lite lugnare rundor har ändå funkat bra. så det är bra. Förr om åren då jag alltid tog i på varje runda så var det ett elände med värmen, samt att jag aldrig drack något minst 2 timmar innan samt aldrig under ett pass. Nu när det går lite saktare så funkar den biten det gör att jag inte tar så mycket stryk i värmen.


Dagens lugna distansrunda.


Hade mina Adidas och det kändes riktigt bra i hälen, bara en liten känning efter ungefär 700 meter som varade i ungefär 30 meter. Det är helt otroligt hur konsekvent denna känning/skada är, extremt exakt när det kommer en reaktion på att jag börjat en löprunda. Precis som innan så kommer det exakt efter 700 meters löpning. Men det brukar sitta i mycket längre, som i torsdags då jag körde lugn distans i Salmingskorna, en katastrof, då höll det i sig hela rundan samt att det bara förvärrades ju längre rundan fortskred. Men idag, så försvann det i princip helt och hållet hela rundan.


 Så nu vet jag att lugna distanser måste gå i dessa skorna eller likvärdiga. Väntar med spänning på Saucony Kinvara 4. Men igår på festen så pratade jag med en triatlet, han sa att dessa lämpade sig för lite kortare lugna rundor. Att det inte är tillräckligt med dämpning för långpass. Han hade skaffat sig 2 par av märket Altra. Ett par skor med 0mm dropp men med riktigt rejält tilltagen dämpning. Han har sprungit på framfoten i över 4 år. Han hade också problem med omställningen, hade mer eller mindre känningar i vader och vrister i över 2 år. Det var både uppmuntrande och nedslående. Jag har hållit på i knappt ett år nu. Men har problem så det räcker och blir över. Men samtidigt är det en tröst då man får bekräftelse på det jag anat, att till slut så släpper det. Men efter att i snart ett års tid vaknat varje morgon med stela vrister och en ömmande häl så är det lätt att man blir lite uppgiven.

Stiglöpning Med VFF Spyridon, framfotsrunda 140.

Blev en betydligt bättre runda än i förgår. Stiglöpning stod på schemat, så som det gjort nu den senaste månaden varje lördag. För första gången på väldigt länge så körde jag med mina VFF Spyridon.
I dag funkade det perfekt, var lite stel i vristerna första kilometern men resten av den 6 km långa rundan var i princip helt utan känningar. Jag blev väldigt trött bitvis. Men det brukar jag bli vid stiglöpning.

En av de få nackdelarna med VFF vid stiglöpning. Saker som fastnar mellan tårna.

Jag märker allt mer att det måste vara så att jag i olika farter i min löpning har olika fotisättningar. Eftersom jag har sådan problem bitvis i vissa skor. I farter saktare än 4:10 så funkar det inte med minimalistiska skor för min del. I alla fall inte just nu. Jag tror även att under en sådan här process, som det är att byta löpstil, så genomgår kroppen men framförallt fötterna olika utvecklingsfaser och efterhand så kommer senor och muskler att vara anpassade fullt ut till det nya steget. Men som det är nu så blir fötter och leder "trötta" vid de lägre farterna i de minimalistiska skorna. Troligtvis landar jag då mer på mellanfoten/hälen och då räcker inte dämpningen till i dessa skorna.

Det är svårt att veta vad som är rätt och fel, när man läser olika bloggar om minimalistisk löpning och skor så är lösningarna lika många som det finns bloggar. Jag tror att vi alla är unika individer och vi är alla i olika faser både vad gäller anpassning och förutsättningar så det finns inte ett sätt som är mer rätt eller fel. Jag har försökt plocka det bästa från många olika experter och sen är det bara att prova. I bland blir det fel men det är kanske just då, när det blir fel som man kommer till insikt om vad som passar just mig. Vissa har klarat omställningen på några månader, medans jag läst om dom som det tagit flera år att ställa om löpstil. Nu har jag snart hållit på i ett år. Det har varit betydligt besvärligare än vad jag kunnat ana. Men jag tror trots alla motgångar att detta är rätt. Om jag räknar bort fötterna så har jag inga känningar alls för tillfället. Tålamod är ordet jag har störst problem med.

I dag gick det dock väldigt bra med VFF Spyridon. Trots låg fart, men stiglöpning är undantaget som bekräftar regeln. Stigar är nästan lika mjuka och följsamma som gräs och det blir ett kort steg med lite högre knälyft än vanligt. Helt andra muskler i fötter och ben som arbetar jämfört med traditionell asfaltslöpning.

Här en av de lite mer besvärliga passagerna för dagen, när det ser ut så här så blir steget och löpningen väldigt variationsrik. Men för att undvika skador i fötterna med löpning i VFF med detta underlaget så är det viktigt att inte pulsen blir alltför hög, för när jag blir lite för trött så minskar koncentrationen och det är väldigt lätt att jag stöter i stenar och rötter med tårna och då är det alldeles för lite skydd i dessa skorna. Men om jag kan ligga strax under min prattempotröskel så funkar det perfekt även med dessa skor.

Så det känns som jag är på väg att hitta rätt med de olika skorna vid olika underlag och tempo på passen. Vid intervaller och snabba, korta tempolopp så kommer jag köra med Salmingskorna. Vid stiglöpning blir det VFF Spyridon och vid de långsammare distanspassen blir det mina Adidas i väntan på de i går beställda Saucony kinvara 4. Det blir spännande att prova dom.

Dagens stiglöpningsrunda

För er som går i tankar på att prova springa med VFF så kan jag verkligen rekommendera just stiglöpning. Då tvingas man till ett kort steg som gör att vaderna blir avlastade, ett perfekt sätt att stärka alla de olika musklerna som inte använts i "vanliga" skor. Det räcker med något pass i veckan, då håller man kroppens muskelminne vid liv.

Orientering, framfotsrunda 138.

Oj, det blev en tuff och svår runda för mig idag. Tog en kontroll 2 gånger, missade därmed 1. Det snurrar fortfarande i huvudet efter kvällens orientering. Banan var lagd mestadels i väst till öst, öst till väst. Till slut var jag helt vill och hade inte en aning om var någonstans jag var, märklig känsla när fokus blir så hård på just de enskilda kontrollerna, terrängen runt omkring är ändå hyfsat känd för mig men när det blir så här fram och tillbaka så hade jag till slut ingen koll i den inre bilden var jag var, även om jag hade kartan i hand.


Dagens lite virriga runda.




Idag var förhoppningsvis en lärorik dag, måste börja räkna steg och vara väldigt noga med kompassen, hade hyfsat rätt i början men så slarvade jag mellan 2 kontroller och kom bort mig helt. Fick hjälp att hitta rätt, då visste jag inte alls var jag var, när det kommer en så stor miss så börjar det nästan brinna i huvudet. Så mycket intryck som ska in samtidigt som man ska springa. Jag behöver nog gå istället och verkligen lära mig från grunden. Ska nog ta de lite kortare banorna nästa gång och verkligen ta det lugnt. Låta det ta lite mer tid. Men det är lätt att det skenar iväg då. I dag fick vi lära oss att använda höjdkurvor, är jag inte så bra på måste jag erkänna. Öppen fin skog men som sagt lätt att bli vill när det går fram och tillbaka.


Hälen kändes bra idag, men var nära att skada mig vid några tillfällen, rätt vad det var så bara försvann foten ner i mellan två stenar som var täckta med mossa, sjönk ner till låret, men hade tur som klarade mig utan några men. Det är lätt att tappa gnistan när det går så dåligt. Men jag vet att jag har väldigt svårt inledningsvis när jag ska lära mig nått och blir stressad och nervös under själva lärotiden, men bara jag kommer igenom den första svåra tiden brukar det släppa sen. Bara hoppas att det blir bra till slut. Fick fin hjälp idag igen när jag var lite vilse. Alla i klubben är hjälpsamma.
Bara att kämpa på, ta det lugnare framför allt. Börja lära mig hur långa mina orienteringssteg är. En berättade att han räknade varje vänstersteg, efter 37 hade han sprungit 100 meter. Ett bra tips. Måste kolla själv, mäta upp en sträcka och sen bara testa i obanad terräng.

Bergundasjön runt, distans, 14 km, 4:15 tempo, framfotsrunda 135.

Blev en relativt snabb runda, 4:15 tempo, nästan 14 km. Ändå låg jag den mesta tiden under prattempotröskeln. Då är löpningen njutbar, när det flyter på men ändå att det finns kraft kvar. Känner även att steget och hållningen är på plats i detta tempo. Springer jag i 5 tempo blir det lätt slafsigt och lite hängigt.
Hade tänkt mig en lite lugnare runda, men kände efter 3-4 km att jag var stark i kroppen, så det blev ett 4:15 tempo utan att jag behövde ta ut mig helt. det är sådana här rundor som triggar och gör att löpningen är så skön bitvis. I slutet med bara uppförsbacke i 1,5km blev jag dock rätt trött och låg på rött de sista 10 minuterna, men eftersom det är under så kort tid så blir återhämtningen ändå rätt snabb.
Hade mina Adidas i dag. Kände av hälen hela rundan. Men mer som det varit sista tiden, som ett molande. Men nu någon timme efter känns det mer. Luften var klar och fin och är nu nästan helt befriad från pollen som stört mig mer än en månad nu.


Dagens runda

Dansjön runt, medellångdistans 15km, framfotslöpningsrunda 133

Blev en hyfsat bra runda, lite för högt tempo för att kallas långdistans, jag har svårt att springa i 5:tempo, lyckades bra för tre veckor sedan. Men de två senaste gångerna har det blivit för fort i början. Fick ont i hälen efteråt. Kanske det lite för hårda tempot som satte sina spår.
Annars var detta en helt ny sträckning för mig.
Började vid Hanaslövsgården, cyklade dit, lite drygt 8kilometer. Därifrån sprang jag runt Dansjön på de lite mindre vägarna, är dock tvungen att korsa 126:an 2 gånger. Det var en väldigt bra runda, så underbar omgivning och varierande natur. En riktigt jobbig uppförsbacke, annars rätt så flack runda.
Hade lite känningar i vänsterhälen, men inte så farligt. Hade mina Adidas. Rätt varmt och hade bara linne på mig, hade med mig vatten i små flaskor, höll dom i händerna. Har provat med bälte men tycker inte om det, vattnet skvalpar omkring och stör och bältet håller sig inte på plats, möjligt att jag köpte för dålig kvalité. Men att dricka under löpningen har funkat bra de få gånger jag haft vatten med mig. Kanske bli annorlunda om tempo skruvas upp lite, i dag blev det 15km i 4:30 tempo, de sista 5 kilometerna blev det lite för tufft för att kunna passa in i ett långpass ramar.
Dagens runda

Spånenmilen framfotslöpningsrunda 131. Med sällskap.

Blev åter en lugn runda i 4:50 tempo, hade dottern med på rundan, hon cyklade och jag sprang, blev lite tungt för henne i en del uppförsbackar men vi hjälptes åt så det gick bra till slut. Vi stannade och drack lite efter 5 kilometer.

 På hemvägen blev det motvind och vi började båda bli lite trötta. Jag sa till henne att detta kunde bli en hel mil på cykel, så långt har du nog inte cyklat i sträck innan. Det sporrade lite, strax innan 8 kilometer kan man göra ett val, antingen ta en genväg eller ge sig ut på en 2 kilometersslinga, jag såg på henne att hon var rejält trött, så jag frågade henne om hon ville ta 8 kilometer istället. Men till min förvåning så sa hon: 1 mil, högt och bestämt. Det var kul att hon visade sådan vilja trots tröttheten. Sen kämpade vi på och till slut var vi nästan framme, jag sa till henne att snart kan du se bilen. När hon ett par meter senare fick se den brast hon ut i glädje, då förstod hon att det var nära samt att hon klarat hela rundan. Det var kul. På detta sättet så fick vi båda motion.

Det blev lite lugnare än vanligt, men lite snabbare än tänkt med tanke på min nya strategi att köra lite lugnare 2 gånger i veckan. Lite synd att även tisdagarna blivit lite lugnare tack vare orienteringen men det är ändå bra att köra med några månader utan intervaller. Kan börja med dom i sensommar igen, samt hoppas på att hälen har läkt då.
Var högsommarvarmt idag, 26 grader visade termometern vid starten.

Hade mina Adidas, kändes i hälen men inte ont mer molande som det varit ett tag nu. Men tempot idag var skönt i värmen, kändes riktigt bra och jag hade perioder då jag ville trycka på lite men höll ändå igen och det är bra att träna även på det, känns som jag kan acceptera att även springa dessa lite långsammare rundorna också, har annars blivit så lätt att jag kommer in i det "svarta hålet" Ett tempo som tydligen ska vara det sämsta tänkbara. Strax över gränsen för att man ska kunna prata, ett tempo där du kan hålla på ungefär en timme. Där ska man inte träna enligt vissa experter. Man ska ligga under de flesta passen och sen istället köra riktigt hårt ibland, intervaller eller tempo som man klarar under 20-30 minuter i stället. Svårt att veta då man inte kan jämföra de olika uppläggen. Nu innan Växjöloppet körde jag bara mellanhårda pass, det gick ändå hyfsat på loppet men vet inte hur det gått om jag kört på detta sättet i stället?

Mellandistanspass Spånen, framfotslöpningsrunda, 129

Blev ännu ett mittemellan pass. Hade tänkt mig ett lite lugnare tempo, men hamnade på 4:30, det kändes förvånansvärt bra med tanke på stiglöpningen igår och en långpromenad med D på morgonen, vi gick över 13km runt Bergundasjön. Kände mig lite stum och stel i hälen efter promenaden. Men nu framåt kvällen så hade det släppt.
Det brukar bli bra första passet med Adidasskorna om jag kört med VFF eller Merrell rundan innan. Precis som om fötterna välkomnar den lilla lindring det innebär med lite mer stöd. Men effekten sitter bara i en runda. Just nu växlar jag bra mellan skorna körde 4 pass denna veckan med 3 olika sorters skor. Tror det är ett bra sätt att få ordning på mina häl och fotproblem.

Tyckte att det korta steget som stiglöpningen medförde igår satt kvar idag. Hade nog lite högre frekvens än vad jag brukar.

Dagens runda Blev medeltempo på 4:30 över nästan 12km medelpuls 135. En fin runda efter ett rätt kraftfullt regn. 12 grader varmt, med andra ord, perfekta yttre förhållanden.

Ett mellanmjölkspass, framfotslöpningsrunda 127.

Efter min nya "plan" så ska jag springa lugnare ett tag för att få hälen att läka snabbare. Men än görs det inga framsteg, snarare bakåtsteg. För om det kändes riktigt bra i söndags så var det lite sämre i tisdags under orienteringen, men då hade jag fullt upp med att hitta rätt så det fanns ingen fokus kvar till att bry sig om en krånglande häl, den fick vänta på sin tur av min hjärna.

Så idag var det dags för en lugn runda, hälen gjorde ett nytt försök att säga till hjärnan att; Du löpning är inget vi ska hålla på med, eller hur? Denna gången lyssnade hjärnan mer och kände hur det molade och värkte mer än på de två senaste rundorna. Höll 4:40 tempo ungefär över nästan 12km i lite varierad terräng, även en bit på asfalt. Sprang på helt nya ställen och kom ut från en skogsväg lite annorlunda än vad jag tänkt mig så det fick bli ett par kilometer på asfalt.

Men det positiva idag var de fina vägarna som finns lite norr om Hanaslöv, där kommer det bli många fina rundor. Ska reka lite mer så jag hittar de fina stigarna också.

Jag känner annars att konditionen är bra och jag blev inte speciellt trött. Men hälen var inte bra idag och då sätter det ner både humör och stämning. Det är svårt att tänka på något annat än hur mycket det känns. Men jag försöker hela tiden ändra fokus men lyckas tyvärr inget vidare. Hade mina Adidas. Tycker ändå att jag utan större bekymmer kan landa på mellanfoten istället för hälen. Så själva ändringen av löpsteget är rätt så cementerad vid det här laget.

Det kanske är så att jag måste ha tre dagars mellanrum mellan rundorna. Det hade jag förra vecka och då var det inga problem nu har jag kört med varannan dag igen men får tillbaka problemen nästan direkt. Får se, ska avvakta lite till.

Dagens runda. 4:36 tempo över lite drygt 11 km.

Lugn runda i hällregn. 12km i 5:00 tempo Framfotslöpningsrunda 125

Hade precis börjat värma upp när himmelens portar öppnade sig. Det höll på i över en halvtimme. Blev riktigt genomdränkt. Nästan så jag började frysa, har jag sällan varit med om på en löprunda. Blev en runda i 5:00 tempo. Det var väldigt länge sedan jag medvetet tog det så relativt lugnt. Men det blev en fin runda och det kändes bra i hälen, bara lite i slutet, då blev jag även trött i höfterna. Hade mina Adidas idag. Hade nog blivit 4:50 tempo om jag inte under 1 km varit tvungen att delvis gå då det var hopplöst blöt på en skogsväg. En skogsmaskin hade nyligen kört där också så där det inte stod vatten var det gyttja och lera.


 

 

Annars är jag väldigt nöjd med rundan, kändes väldigt skönt att ta det lite lugnare. Behöver mer sådan här löpning för att jag inte ska tröttna och samtidigt bygga upp lite styrka i fötter och ligament. Efter den hårda löpningen innan Växjöloppet så bröt det nog ner mer än det stärkte i alla fall muskulärt. Dagens runda.

Stiglöpning Spånenleden, framfotslöpningsrunda 124.

Igår lördag var det dags för en ny runda. 3 dagars uppehåll igen. Det gjorde skillnad för fotens skull, hade inte alls lika ont i hälen idag. Det var mer en lite molande känsla. Blev en bra runda ett lagom tempo på delvis väldigt svårsprungna partier. Bilden jag visar är på ett av de mer lättlöpta ställena. Just på sådana stigar är det helt perfekt att springa, även om det inte går speciellt snabbt så är känslan av att det gör det. Man känner riktigt hur hela kroppen får vara med. Alla delar måste vara på helspänn för alla småhinder som rötter och stenar som dyker upp. Luften var perfekt, cirka 15 grader och uppehåll efter en hel natts regn. Lite blött på vissa ställen men inte så störde nämnvärt.
Hade mina Merrellskor idag. De är helt överlägsna alla andra skor i just sådan här terräng.

Dagens runda