Banintervaller 6*1000 meter med VFF. Framfotsrunda 161. Samt retat upp en vaktmästare.

Kände en aning i halsen på morgonen, var en rätt intensiv gårdag med både löpning och cykling, samt att det var lite kyligt i natt, kan bli lite sådana känningar då. Men har ändå varit pigg och körde som tänkt intervallpasset idag. Fick riktigt ont i fotsulorna sist när jag körde helt barfota så idag fick det bli med VFF.
Hade även tänkt mig 6 stycken så farten blev med tanke på den rätt så tuffa gårdagen och den lite sega känslan idag lite lägre än de sista gångerna jag kört på bana.

Dagens intervaller

 Blev mellan 3:41-3:49 Ungefär. Den första och sista blev 3:41. Låg på lite lägre puls och ansträngning än när jag kört tidigare, ville som sagt inte ta ut mig helt. Vet inte om det är bra att "fega" på detta viset. Men i vilket fall som helst kändes alla utom den sista väldigt kontrollerade och bra i själva löpsteget. Kändes en aning i hälen under uppvärmningen men i intervallerna så var det annat som tog fokus istället. Kände att det var benen som sa ifrån före andningen idag. Så brukar det inte vara, kände lite mjölksyra i den 4:e och 6:e intervallen. Den 6:e körde jag på rejält sista 300 meterna och kom upp i 171 slag i slutet på den. Annars låg jag på 162 ungefär som tak på de övriga, lite lägre som sagt var än vanligt på intervaller. Ungefär den pulsen jag har när jag kör ett hårt tempopass, vilket var länge sedan nu.
Kände mig inte heller så trött och sliten som jag brukar efter 6*1000 meter. Så det återstår se hur det går med återhämtningen denna gången.

Var lite slarvig, som vanligt, och tog cykeln med mig ända in på idrottsplatsen trots att skyltar tydligt säger ifrån att inte göra så, lathet i kombination med att jag glömt nyckel till cykeln bidrog starkt till denna överträdelse. Jag satt och pustade lite i kuren när jag fick se denna bil helt plötsligt komma körandes mot mig, på löparbanorna.Det var anläggningens ena vaktmästare som körde bilen och påminde mig om det olämpliga med att överträda väl skyltade regler vid anläggningens ingång. Han tyckte inte alls att det var märkligt att han själv tog bilen- på löparbanorna - för att tillrättavisa mig för mitt tilltag. Jag hade åtminstone inte ställt cykeln på tartanen, utan istället slitit på asfalten bredvid.

Det är en väldigt fin anläggning vi har mitt i Alvesta, ligger riktigt fint och relativt högt, man slipper svettflugor och mygg här, som man får trängas med i skogen. Men det är inte många som använder löparbanorna spontant. Löpning är inte så stort i Alvesta. Är det någon gång man ser eller möter andra löpare är det i Spånens fritidsområde. Där är det väldigt fint i och för sig, men ibland är det bra att springa på bana, särskilt intervaller tycker jag bli bättre när det går runt. De gånger jag springer 1000 meter på cykelväg fram och tillbaka eller på ett elljusspår blir jobbigare. Det känns lättare mentalt med 1000 meter 2,5 varv än en raksträcka. Som att plågan inte blir lika långvarig. Dessutom helt flackt och om det blåser så jämnar det ut sig bättre med med och motvind jämnt fördelat.

Kuperad intervall 6*1000 meter. Framfotlöpningsrunda 106.

Var nog något av det jobbigaste jag provat vad gäller intervaller. Uppe i Spånens 2 kilometersslinga mätte jag upp 1 kilometer med gps:en. Sen sprang jag den sträckan 6 gånger fram och tillbaka. Ingen av dessa intervaller kändes riktigt bra. Alla blev för hårda i öppningen. Försökte verkligen att börja lugnt de 4 sista men backarna sög kraften ur mig på ett märkligt sätt. Men trots allt tror jag detta är bra träning. Försökte att fokusera på hållningen när tröttheten mitt i en del intervaller var som värst, det hjälper, då flyttas fokus från trötthet till teknik.

Dagens runda

Tycker också att det underlättar psykiskt att köra samma sträcka fram och tillbaka, då blir det "bara" 3 gånger åt varje håll, ett sätt att bryta ner 6 till 2*3. Utmaningen ligger i att hitta rätt utgångsfart. Första intervallen sprang jag på som om det vore en flack kilometer, redan efter första backen 250 meter senare var jag alldeles för trött och kände att andningen var rejält ansträngd. Det blev jobbiga 750 återstående meter på den. Den gick på 3.40 ungefär. De övriga hamnade på mellan 3:45-3:52. Trodde inte att jag höll så pass bra fart, det kändes som en bit över 4 tempo eftersom det var så slitsamt andra delen av alla intervallerna.

De bästa intervallerna är för mig när jag öppnar i ett lugnt och som det visar sig under andra halvan i de intervallerna ett perfekt utgångs tempo, då stiger pulsen sakta men säkert och den andra halvan går oftast fortare. de intervallerna sliter inte alls så hårt. Framför allt inte på psyket. För i en mindre lyckad intervall där det kommer svår trötthet redan under första halvan blir varken snabb eller effektiv. Men samtidigt, och det är där den svåraste biten kommer in, vill man inte få en för långsam intervall där det finns alldeles för mycket krafter kvar på slutet.

Första gången på väldigt länge som jag kände av stumhet i vaderna. Vänsterhälen var som vanligt ett litet bekymmer under hela passet. Jag hade Salmingskorna idag igen, men den fjäderlätta känslan från i förgår var som bortblåst, fick ingen hjälp av skorna idag. Eller så fick jag det men märkte det inte eftersom det slet så hårt med alla småbackar.

De sista 2 kilometernas nerjogg var rejält stumma. Hade ont i både häl och vader. Det var som om detta passet verkligen tänjde på mina gränser till max. Alla delar fick sig en genomkörare. framför allt fötter och underben är stela och stumma nu någon timme senare.
Men det klippet som jag kände i förgår fanns inte där idag. Kom aldrig in i något flyt. Kan berott på höjdhopparmattslöpningen i går, att jag inte var fullt återhämtad från den.

Salmingskorna är nog sköna men att gå från hårt dämpade "traditionella" löparskor är ett tufft steg. Nu har jag sprungit över hundra rundor i "minimalistiska" skor. Har inte varit 100% besvärsfri någon gång. Hade en period i oktober då det kändes som bäst. Men då kunde jag inte hålla mig utan började springa dagligen i stället och då drog jag på mig hälproblemen som fortfarande irriterar och begränsar. Så för mig har det och är fortfarande en kamp. Men så var jag en extrem hällöpare också. Så för de som redan har en hyfsad landning kommer nog inte få så mycket problem. Men i vilket fall som helst måste det skyndas långsamt.

Dagens underlag

Intervaller 6*1000 meter på bana. Framfotlöpningsrunda 99.

Hade mina Adidas zero på uppvärmningsjoggen till Virdavallen, ca:2 km enkel väg. Var lite stel som vanligt i min vänsterhäl. Men det var lite lugnare än det brukar vara. När jag kom fram bytte jag skor till Merrell trail Glove 2. Tog ett par lugna varv först för att få in känslan med dessa skorna. Kände mig pigg i benen men stel i fötter och vrister.
Tog av mig överdragsbyxorna och sprang i tightsen. Det är en skön känsla. Tyvärr mäter min garmin 305 inte så bra på bana. 1000 meter på klockan inträffar redan efter 950 verkliga meter. Så jag får lägga på ungefär 10 sekunder på mina kilometertider. Idag blev 3:45/km på alla utom den 5:e. Den var seg och jag var rejält stum i vaderna då, blev nog runt 3:55 på den. Annars är jag nöjd med passet. Hittade bra nivå på ansträngningen, det var tufft men ändå kontrollerat. Försökte tänka på hållningen och tekniken hela tiden. Hade ungefär 162 i puls på det sista varvet i varje intervall. Ungefär 90-92% av min maximala träningspuls.

Dagens intervallrunda.

Så det senaste året har inte intervallerna varit så skräckinjagande, men frågan är om det ger lika mycket när jag inte tar i det där sista?
Men jag märker min löpovana, efter 4 intervaller kom det stumhet i benen. Kände mig stel även i vaderna. Så på hemjoggen blev det promenad istället då jag även kände lite i högerfoten. Annars tycker jag mitt steg är som bäst i dessa farter. Känns bra då. Men problemet är att orka hålla denna farten över tid. 1 kilometer med 200 meters gåvila är inga problem men om jag ska köra detta tempo uthålligt krävs det mer träning. Ligger bara på 3 mil i veckan för tillfället. Det duger inte om jag ska utvecklas mer. Måste bara bli återställd i mina fötter först innan jag kan öka mängden lite.

6 x 1000m Intervaller, tungt pass. Framfotslöpningsrunda 72.

Hela dagen har jag gruvat och tänkt på kvällens pass som nu är genomfört, brukar alltid vara värre innan än efteråt men idag var det tungt även under själva passet. Har inte kört några tuffa löpningspass på 2 veckor nu. Så det var med en chock kroppen fick den första intervallen, den blev som så många gånger förr alldeles för tuff med en alltför tuff öppning, som sedan fick betalas de sista 500 meterna. Hållningen försvann all världens väg och steget försämrades. Andningen blev för ojämn och okontrollerad. När den var klar så var det tungt att stå inför 5 likadana. Men alla jämna intervaller blev kontrollerade. Lite mer nerför än de udda och lite lätt fin medvind i slutet.

Dagens intervallrunda

Jag kör dessa 1000 meterintervallerna på cykelväg, 1 km åt ena hållet, sedan någon/några minuters ståvila, därefter samma väg tillbaka. Det svåra med 1000 meters intervaller tycker jag är att hitta rätt öppningsfart, vill inte att jag ska ta slut efter 500 meter men samtidigt får det inte bli för lugnt för då ger det inget. men dom snabbaste är nästan alltid dom där jag "vågar" hålla igen i början. Idag blev den första 3.35 och var inte alls bra, för hård öppning och jag tappade både steg och hållning efter 500 meter, blev en rejäl plåga sista 500 meterna. de övriga blev lite lugnare och bättre, runt 3:45 ungefär.

3:de dagen i rad med löpning, vet inte om det hänt innan, vaderna och benen kändes bra. så det var skönt. Men jag har varit trött och slö hela dagen, känt mig såsig och lite sömnig, först efter lunch som jag piggnade till lite. Men det är klart vädret och mörkret just nu inbjuder inte till glädjetjut och energi precis. Det blir spännande att se hur kroppen reagerar på detta för mig tuffa intervallpass. gjorde även 4*70 indianhopp efter intervallerna

Hade dåligt koll på steglängden mitt upp i all trötthet, men möjligt att det blev lite långa steg, hade mina "tjockmerrell" så dom är lite mer förlåtande. Tog dom för allt slask som fortfarande ligger kvar, så tråkigt med dom andra skorna om man blir genomsur direkt på inledningen av en runda, men nästa runda ska jag ha de lite tunnare skorna igen. Verkar som om det veckolånga uppehållet varit bra för mina vader, har inte känt något på dessa tre rundor, var lite orolig inför dagens intervall, för då tänjs allt ut lite extra när man verkligen tar i under en längre tid.