Stiglöpning, 8 km med Merrell trail glove. Framfotsrunda 279.

Är mitt i min lugna vecka, ännu ett stiglöpningspass på schemat. Jag klagade och gnällde över Salming trail skorna förra inlägget. I dag hade jag mina Merrell-skor i stället. Dessa har jag sprungit många stiglöpningspass med. Men eftersom jag inte sprungit stigar på ett halvår så visste jag inte inför denna rundan om det var Salmingskorna eller ovana som var så stort problem förra gången.

Merrell skorna är helt utan dropp, men med rätt tjock sula. Breda i tåboxen och utan innersula. Så det blir en skön kontakt med både skor och underlag. Det var en helt annan känsla idag, nu kände jag igen stiglöpningstekniken och allt hade ett helt annat flyt idag. Merrellskorna är verkligen perfekta för knixiga stigar. På något sätt blir löpningen avslappnad, var bara nära att trampa lite snett en enda gång, förra rundan kändes det oroligt och nervöst mest hela tiden.

Det var ett tag sedan jag sprang med Merrell och med mina hälproblem så har jag undvikit skorna då de frestar rätt hårt på hälsenor och vader. Men på stigar så funkar det helt okej, det är mjukt och steget blir varierande och bitvis väldigt kort.

I dag hade jag visserligen klockan på armen men känslan var ändå väldigt skön, hade bestämt mig för att ta det lugnt och höll det rätt bra, var på sista 2 km som jag tryckte till lite extra. Men totalt sett ett väldigt skönt pass, rätt hög medelpuls men med en skön känsla efteråt.

Blev dock rätt mör i vader och vänster häl, så efter passet cyklade jag direkt till gymmet och körde en del med foamrollern, samt en skön bastu efteråt. Finns en tävling på lördag, men det ska åter bli vinter så jag hoppar över den som det ser ut just nu. Vill inte springa för fullt om det är snöblask och runt nollan.

Dagens stiglöpning

I går körde jag rodd på lite drygt 205 watt, kändes okej. Därefter överkroppsövningar.

Stiglöpning, framfotsrunda 246.

Blev ett lugnt pass idag, återhämtningspass, jag körde dubbelpass i går. Det blev 55 minuter på motionscykel på kvällen i går, det var lite svårt att komma igång med cykelpasset. Efter 10-15 minuter så släppte det en hel del. Började med 20 minuter i 200 watt, ca:95 i kadens. Därefter 225 watt, ca:105 i kadens och avslutade med 15 minuter i 200 watt, ca:95 i kadens. Det var meningen med 20 minuter även på den sista men det började krampa i fötter och vader en hel del. Då började jag verkligen känna mig sliten. Såg ingen anledning att plåga mig igenom dom 5 sista minuterna.

Dagens stiglöpning  Cirka 5 km, 32 minuter.

Sov åter lite oroligt i natt men var ändå hyfsat pigg i benen och kroppen i övrigt när jag drog i gång dagens stiglöpning. Klockan skenar som vanligt iväg första kilometern vad gäller pulsmätningen. Men jag kom på mig själv några gånger med att dra upp intensiteten lite för högt. För mig är en bra grundpuls mellan 135-140 slag då jag kör stiglöpning, då kommer jag in i ett fint flyt. I dag var det viktigt att det gick lugnt och stilla. dels för att vara ett återhämtande pass, dels för att åter försöka bygga upp lite bättre styrka i fotlederna. De 2 första kilometerna var relativt lättlöpta, men på hemvändan tog jag en annan lite besvärligare stig, där man nästan är tvungen att gå bitvis för det är så mycket stenar i stora samlingar på några partier. Hade tänkt mig dagens runda 2 varv, men kände att kroppen inte var redo för det idag. Så för att få ihop åtminstone 30 minuter så tog jag en vända rätt ut i skogen för att se om jag kunde hitta någon ny stig. Men det fanns ingen som var tillräckligt intressant för framtida stiglöpningsrundor. Kändes lite stumt och stelt i vänster vad och häl i slutet och efter passet. Hade tänkt att försöka mig på ett lugnt långpass i morgon.

Stigarna var mjuka och fina igen, all tjäle har försvunnit. Isen ligger dock kvar på sjön Spånen, fast med ett tunt lager vatten på. Kan bli "dubbelis" av det nu när det åter ska frysa på lite. Inga nya nerfallna träd i sikte heller. Fast stigarna jag springer på ligger lite i lä för de elaka västvindarna som brukar vara standard vid stormarna som drar över vårt land med allt tätare mellanrum.

Stiglöpning, 38 minuter, 7,3 km. Framfotsrunda 244.

Blev en helt okej för detta 2014 avslutande runda. Stiglöpning, på en 900 meter lång stig, 4 gånger fram och tillbaka. Blev väldigt jämnt tidsmässigt på varje sträcka. Om jag räknar bort dom 2 första som var lite mer av uppvärmningskaraktär så blev det mellan 4:39 - 4:45 i tid på varje sträcka. Tog det rätt så lugnt, dels för att jag vill ha stiglöpningen som en lite mer återhämtande aktivitet, dels för att det var lite halt bitvis.

Dagens stiglöpning


Det kändes bra i fötterna, lite svagt molande i vänsterhälen, men inget som störde under passet. Hade först tänkt mig 10 sträckor men blev lite stel och stum i slutet så det fick räcka med 8 sträckor. Blev 38 minuter i alla fall och det är jag nöjd med. Börjar så sakteliga vänja mig vid stiglöpning igen, det är dock lite hårt på stigarna nu så det kändes lite stumt i nedre delen av ryggen i slutet. Hade mina Merrell-skor detta passet. De passar bra på stig. Lätta och följsamma. Steget blir kort och jag väljer alltid att korta ner i stället för att förlänga steget om det kommer något hinder i vägen såsom stenar eller rötter.

Dagens underlag.

I går körde jag dubbelpass, efter gårdagens löpning så blev cykling 60 minuter med medelwatt på 220 ungefär. Det var segt i början, men efter ungefär 15 minuter släppte den känslan och jag kunde trycka på rätt bra. Trodde det skulle kännas en del i benen idag, men det har varit helt okej och kroppen hann återhämta sig till dagens stiglöpning. Tror det gör väldigt mycket att jag kan sova ut nu på julledigheten. Det blir 8 timmars sömn varje natt och då hinner systemen återställa sig på ett bättre sätt jämfört med under jobbsäsong.

Kort stiglöpningsrunda, framfotsrunda 238.

Blev en kort, "kännaefterrunda". Kändes helt okej med tanke på gårdagens avbrutna pass. Hade mina Merrell Trail Glove, 8mm dämpning med 0mm dropp. Passar ypperligt på stigar, då dom blir nästan ett med foten och det känns inte alls så klumpigt som det kan göra med traditionella löparskor i skogen och på stigar.

Dagens skor.

Det blev inget högt medeltempo, runt 6 min/km i snitt, vissa delar av denna stig måste man gå eller vara väldigt försiktig då det går på skrå utmed en berghäll, den är dessutom förrädisk med både mossa och rinnande klarvatten på sina ställen som en dag som denna blir till blankis.

Dagens stiglöpning.

Körde bara 4,5 km idag, cirka 25 minuter i tid, ville inte köra för länge nu när jag är så ovan, dessutom körde jag ett par km i går. Nu får jag vänta till julledigheten inträder så jag kan utnyttja dagsljuset. Det molade lite i vaden men inte alls som igår. Annars kändes det helt okej för övrigt i fötter och leder. var nära att stiga snett en gång, men tog det annars väldigt lugnt idag och får vid senare tillfällen försöka vrida upp farten lite. Det finns vissa sträckor på denna stigen som det är möjligt att trycka på lite utan allt för mycket hinder i vägen. Den rundan jag sprang ett varv på idag, är 2 km, varav den ena kilometern är väldigt teknisk och slingrig, där går det inte hålla speciellt hög fart, men det är å andra sidan bra styrketräning för fötterna.

Men annars är det en skön känsla och jag hittar rätt snabbt ett lagom tempo, pulsen blir nästan alltid densamma, 136-140 brukar den pendla mellan. Här funkar det inte med 3 eller 4-taktsandning. det blir alldeles för många och oregelbundna steg/utandning.

Tror inte man ska stirra sig blind på distanser och kilometertider när man springer på stig. Nej, här är det tiden man håller på som räknas. Ett väldigt bra sätt att variera sin löpning och verkligen bygga upp fötter och muskulaturen i benen på ett bra sätt. Det som märktes idag och alla andra gånger när jag sprungit på stig är att kroppen ställer in sig på det korta och oregelbundna steget. För när man kommer ut på vanlig väg så blir det väldigt konstigt och jobbigt att ställa om till ett längre mer vägvinnande steg. Lite synd att jag missat att springa stig sista månaderna, inte sedan jag bröt lilltån i början på juli har jag sprungit stig. Det får bli ändring på det nu, i alla fall så länge som det inte faller någon snö.

Orientering, framfotsrunda 197.

Så var det åter dags för orienteringsträning. Till största delen på kända stigar och grusvägar för min del. Alla kontroller nära stigar och rätt så snällt utsatta.

Dagens orientering

Dagens runda 

Blir inte optimalt för mig för att förbättra min orienteringsförmåga, blev tydligt idag då jag innan första kontrollen kom i fatt en duktig flicka. Men vid varje kontroll och framför allt strax efter så kom hon ifatt mig och sen när hon hittat kontrollen visste hon redan var hon skulle. Medan jag måste stanna upp och stå helt stilla för att kunna lugna ner mig lite och läsa in mig och vart jag ska ta vägen härnäst. Det blir någon slags form av intervallträning samtidigt för mig. Hela rundan flöt på fint och jag hittade alla kontrollerna men så efter sista kontrollen och in mot mål så hade jag alldeles för bråttom och slarvade med kartläsningen, igen. Precis när jag hittat den och höjde blicken så fick jag se hus och villakvarter, då var jag helt säker på att jag var precis bakom huset där vi startat. sprang rakt fram och kom ut fint vid en brandgata, men när jag kom ut så var jag ett hundratal meter för långt norrut. Men jag sprang på vägen ner till där vi startade. Bara det att när jag kom fram så var det helt tomt framför huset inte en människa utanför. Tänkte inte så mycket på det utan satte mig ner och pustade ut. Sedan kom det en man och sa till mig att det fanns lite fika på baksidan av huset. Där var det lite mer folk och där var även målet. Jag missade den sista stigen. När jag efteråt tittade på kartan så var det inte så otydligt. Men vad hjälper det om man inte tittar på den ordentligt?
Kändes lite snopet, när det annars flutit på så fint. Jag har oerhört mycket kvar att lära mig och framför allt att jag måste lugna ner mig.

 Efteråt bjöds det på korv och fika. Väldigt mycket folk med idag. Orienteringen är på frammarsch i Alvesta. Det är kul.En väldigt trevlig sport. Synd bara att jag inte kom på detta lite tidigare i livet. Men dottern är i rätt ålder så för henne finns det hopp.

Kändes stumt i vaderna inledningsvis efter gårdagens rätt tuffa pass. Men när jag sprang i skogen och på de lite mjukare stigarna idag kändes det hur fint som helst. Hade mina Merrell idag.
Dessa är perfekta vid orientering och stiglöpning.

Idag hade jag ingen koll på andningen, full koncentration på orientering idag.

Orientering, framfotsrunda 188.

Blev en rätt jobbig orientering idag, långdistans var på schemat, tyvärr har klockan inte varit med som den brukar och det finns inte mycket av värde att logga.
Men sprang nog ungefär mellan 6-7 kilometer.

Gick bättre än förra gången, men det var på känd mark och jag kunde förlägga den största delen på vägar och större stigar. De flesta av kontrollerna var fasta och en av dom hade jag stött på innan så den var inte så svår. Hade en bra runda på gång men så fick jag problem på kontroll 3, den var väl gömd och en av dom fasta kontrollerna, det fanns inget rött på den utan bara en ofärgad grå stolpe.
Den hade jag inte hittat själv men det gjorde en annan så jag fick hjälp med just den. Annars hittade jag de flesta själv idag.

Den första kontrollen hittade jag men någon annan missade den, men den satt fel visade det sig, bara att jag hade tur och kom från "rätt" håll följandes ett staket, den satt i en hörna av staketet men bara att det var fel hörn, cirka 100 meter felplacerad. men det märkte inte jag eftersom jag följde staket och inte så mycket omgivande terräng.

Hade mina Merrell och blev som vanligt genomsur tidigt på rundan, i skogen gör det inget men idag vart det mycket väglöpning och då var det inget vidare att klafsa omkring, kände mig lite stum och sliten från gårdagen, hade lite känningar i vänsterhälen, den inledande delen idag var rätt uppför slalombacken, ouppvärmd, det var jobbigt och det var nästan gång uppför den.

Men totalt sett en positiv upplevelse även om jag grämer mig över den tredje, väl dolda kontrollen.

Dagens orientering, lite suddigt.

Orienteringsträning, framfotsrunda 184.

I dag var det åter dags för orientering, var ett tag sedan, det märktes. Det var höjdträning som stod på schemat idag, stigar och stenar var bortredigerade från kartan, bara de allra största skogsvägarna som utgör själva konturen var kvar. Så det var till att använda kompass och försöka läsa av höjderna som fanns på kartan och sedan omsätta det i verkligheten, inte så lätt som det låter i alla fall inte för en nybörjare som mig.

Ovan är kartan som användes idag. Tätt mellan kontrollerna, men ändå blev det problem för mig. Missade någon i början. Var lite för slarvig med kompassen. Har för bråttom, ändå går det förtvivlat sakta totalt sett. Tog mig över en timme att "springa" denna banan. Ändå missade jag minst 2 kontroller helt, en av dom kan ha varit borta, då även en av de mer rutinerade hade sagt att den inte fanns. Min vana trogen så gick jag ner mig i ett kärr efter 200 meter. Men som innan så tänker man inte på att man är dyngsur. Jag var rätt så utvilad annars inför dagen och kände att jag hade spring i benen. Men fick inte ut det idag. Dels för att det bara var i skog men framförallt för att jag hade problem med att hitta rätt. Har så dåligt självförtroende så när jag missar eller inte hittar direkt så blir jag osäker och vill vända tillbaka till förra kontrollen för att börja om. Men i längden funkar inte det. Känner mig stressad och då går det ännu sämre, till slut känner jag riktigt hur det blir överhettat i huvudet. Fast när man äntligen hittar en kontroll så är det en härlig känsla.

Kommer att behövas åtskilligt med träning, och att jag ytterligare lugnar ner mig och lär mig att först orientera innan jag försöker med att springa samtidigt. Tiden försvinner helt, Om jag hållit på i en timme eller halvtimme har jag ingen uppfattning om.  

Kändes helt okej i hälen, Hade mina Merrell trail Glove. Fast jag sprang inte många meter idag, blev mest gång. Eller sakta jogg.

Dagens orientering.

En tung, smärtsam runda. Samt lite skoanalys Framfotsrunda 139.

Hade innan dagens runda byggt upp förväntningarna, detta skulle bli en härlig mellandistansrunda runt Bergundasjön, en av mina absoluta favoriter. När jag ska springa runt den sjön är det nästan alltid när jag är hos D i Växjö. Ledighet och lätta fina tankar som omger mitt annars lite dystra sinne. Fick för mig i gårkväll att hälen kändes allt bättre och nu var det nog dags att återigen prova mina Salming Race.

Minns första gången jag använde dessa, en helt fantastisk upplevelse, efter att i över en månad sprungit i Merrells 0mm droppskor efter mitt 2 månader långa skadeuppehåll. Så kändes det som jag flög fram. Hade under 4 minuterstempo i över 2 km. Det var en extremt härlig upplevelse. Nu hade jag äntligen hittat rätt sko! Gången efter så var den effekten som bortblåst, det var som vanligt ömt och stelt i vänsterhälen. Det var med enorm besvikelse jag slutförde den rundan. Tror det var i samband med den rundan som jag började springa i mina gamla traditionella Adidasskor.

Sen blev det VFF Spyridon igen och det kändes bra, men jag var rädd att använda dessa för mycket, det var ju i VFF- skor jag drog på mig stressfrakturen i vintras. Så jag varvade VFF med Adidas och Salmingskorna under uppbyggnaden inför Växjöloppet. Det jag märkt med både VFF och Salmingskorna är att dom passar bäst i de lite högre farterna, helst inte saktare än 4:10 tempo för min del. Precis som om att jag då kommer upp tillräckligt högt på framfoten vid landningen, går det saktare gör det nästan omedelbart ont i min vänsterhäl, då landningen säkert blir mer på mellanfot och kanske till och med på hälen.


Hade ett väldigt ett väldigt fint tempopass på 7.5km 2 veckor innan Växjöloppet. Sprang då med mina Salming Raceskor på 3:50 i medeltempo utan ta ut mig maximalt. Det kändes otroligt bra det passet och det kändes inget i hälen. 2 dagar innan Växjöloppet körde jag 4 stycken 800 meterslopp på elljusspår, 2 varv med Salming 2 varv med VFF Spyridon. Tror det skiljde 2-4 sekunder till Spyridons fördel. Men jag hade en aningen högre medelpuls på de 2 varven, tror jag lite grann, undermedvetet, ville att det skulle gå lite snabbare i dessa. Detta var ett testlopp inför Växjöloppet, Så jag valde Spyridon till Växjöloppet. Det loppet var en av de väldigt sällsynta rundorna helt utan känningar någonstans. dels gick det snabbt för att vara mig, runt 3:55 tempo i snitt. Sen bidrog nog adrenalinkicken till att dämpa övriga känningar, de första 5 kilometerna under Växjöloppet var de bästa kilometerna jag någonsin sprungit, en helt igenom fantastisk känsla av både styrka och snabbhet samtidigt som jag hade full kontroll på både andning och tempo, helt enkelt perfekt.


Första passet efter loppet, blev även det med Spyridon eftersom det var en sådan positiv upplevelse under Växjöloppet, det passet gick i 4:18 tempo och var en dålig upplevelse, med känningar och smärtor. provade ytterligare några rundor men det funkade inte så bra.


Merrellen jag har, 3 olika par, funkar bäst och nästan enbart vid stiglöpning och orientering i helt obanad terräng. Annars är dom obekväma, särskilt dåliga för mig är dom vid farter ungefär runt: 4.20, min prattemponivå.


Mina VFF och Salming Race funkar bäst vid intervaller och riktigt höga farter, då kommer dom verkligen till sin rätt. det fick jag verkligen bekräftat under dagens usla runda. Efter att ha sprungit de sista distanspassen med ytterst få känningar i min vänsterhäl användandes Adidas adidzero Boston 3. Så blev jag stursk och mogen för ett lugnt distanspass med Salmingskorna. Men ack vad det blev dåligt, en av mina botten 5 rundor alla kategorier. Redan efter 1 kilometer kändes det rejält, jag stannade och gjorde olika fotövningar som brukar hjälpa vid dessa besvär. sen drog jag iväg igen och det kändes något bättre de följande 2 kilometerna, hade ungefär 4:20 tempo. Men sen gjorde det alltmer ont i vänsterhälen. Hade även åter känningar i min högerfot, över samma område som jag hade stressfrakturen i vintras, men nu mer över hela framfoten, men mer diffus känning. Ingen smärta. Men i hälen började det övergå från känningar till ren smärta. Men jag fortsatte men nu med sänkt tempo, var nere på 4:30 ungefär. Men det hjälpte inte, efter 10 kilometer var det som värst. Var så försjunken i mina eländestankar att jag sprang fel i Bokhultet, missade en avtagsväg och märkte inget förrän efter 300 meter. då stannade jag och vände sakta om. Nu väldigt modfälld och bekymrad. Ungefär 3 kilometer kvar, jag sänkte ytterligare men det hjälpte inte, märkte att jag nu tappade både hållning och kraft, försökte öka lite men det gick inte, med 1 kilometer kvar och asfaltslöpning kvar, slutade jag att springa och gick istället sista biten.


Det svåra är att veta hur skulle det gått om jag i stället använt mina Adidas? De frågorna får man aldrig svar på. Men jag tycker nog att jag börjar bli väl nojig angående skoval. Förr på hällandningens tid, sprang jag med samma skor hela tiden. Men men, det är bara att försöka vara tålmodig. Det jag lärt mig av dagens misslyckade pass är att vid lägre farter så måste jag ha mina dämpade 10mm droppade Adidasskor, det finns inget alternativ bland min nuvarande skoarsenal i alla fall. Kanske att jag skulle försöka få tag på ett par 5mm droppskor med rejäl dämpning. Salmingskorna har det droppet men saknar i princip dämpning och är väldig smala i sulans mittendel, de känns inte alls stabila i de lite lägre farterna. Men i vaderna känns det inget, bara i hälen. Men som det kändes idag så var det näst intill omöjligt att springa. Tråkigt men ett obevekligt faktum, som smärtar minst lika mycket mentalt som fysiskt.


Det är ett långt äventyr med att byta löpsteg.
Dagens runda

Orientering, framfotsrunda 138.

Oj, det blev en tuff och svår runda för mig idag. Tog en kontroll 2 gånger, missade därmed 1. Det snurrar fortfarande i huvudet efter kvällens orientering. Banan var lagd mestadels i väst till öst, öst till väst. Till slut var jag helt vill och hade inte en aning om var någonstans jag var, märklig känsla när fokus blir så hård på just de enskilda kontrollerna, terrängen runt omkring är ändå hyfsat känd för mig men när det blir så här fram och tillbaka så hade jag till slut ingen koll i den inre bilden var jag var, även om jag hade kartan i hand.


Dagens lite virriga runda.




Idag var förhoppningsvis en lärorik dag, måste börja räkna steg och vara väldigt noga med kompassen, hade hyfsat rätt i början men så slarvade jag mellan 2 kontroller och kom bort mig helt. Fick hjälp att hitta rätt, då visste jag inte alls var jag var, när det kommer en så stor miss så börjar det nästan brinna i huvudet. Så mycket intryck som ska in samtidigt som man ska springa. Jag behöver nog gå istället och verkligen lära mig från grunden. Ska nog ta de lite kortare banorna nästa gång och verkligen ta det lugnt. Låta det ta lite mer tid. Men det är lätt att det skenar iväg då. I dag fick vi lära oss att använda höjdkurvor, är jag inte så bra på måste jag erkänna. Öppen fin skog men som sagt lätt att bli vill när det går fram och tillbaka.


Hälen kändes bra idag, men var nära att skada mig vid några tillfällen, rätt vad det var så bara försvann foten ner i mellan två stenar som var täckta med mossa, sjönk ner till låret, men hade tur som klarade mig utan några men. Det är lätt att tappa gnistan när det går så dåligt. Men jag vet att jag har väldigt svårt inledningsvis när jag ska lära mig nått och blir stressad och nervös under själva lärotiden, men bara jag kommer igenom den första svåra tiden brukar det släppa sen. Bara hoppas att det blir bra till slut. Fick fin hjälp idag igen när jag var lite vilse. Alla i klubben är hjälpsamma.
Bara att kämpa på, ta det lugnare framför allt. Börja lära mig hur långa mina orienteringssteg är. En berättade att han räknade varje vänstersteg, efter 37 hade han sprungit 100 meter. Ett bra tips. Måste kolla själv, mäta upp en sträcka och sen bara testa i obanad terräng.

Orientering, framfotslöpningsrunda 130.

Ojojoj, det var svårt det här med orientering. I dag var det ny skala på kartan i förhållande till förra gången. Helt okända marker för mig också. Så då fick jag problem, beståndsfärgerna var inte heller helt uppdaterade då blir jag osäker och litar inte på instinkten. Har problem med avstånden också. På stigar blir det för kort i förhållande till verkligheten så jag kom gärna lite för långt. Inne i skogen är det tvärtom, blir gärna för kort, tror att rädslan att komma för långt ifrån och därmed vilse gör att jag är lite för snål med avstånden inne i skogen.
När jag tycker mig se ett kärr så är det inte det, men kanske inte så konstigt med tanke på allt regn som föll igår. Som löpare vill man hålla fötterna torra men som orienterare är det snarare tvärtom tycker jag, verkar som om dom flesta verkar tycka att det är lika bra att bli blöt om fötterna så snabbt som möjligt, så är det avklarat.
 Missar man lite i början så blir osäkerheten ännu större. Men det är lärorikt och på lite sikt tror jag ändå att det ska gå bättre. Men det är betydligt svårare än vad jag räknat med, framför allt i helt okänd terräng som det var idag.

Som väl var på denna träning så var det vänliga själar i närheten som fångar upp och hjälper till rätta. Förklarar på ett tålmodigt sätt, det känns ändå tryggt. På stigarna känns det okej, men ibland dyker det upp någon traktorväg som är lite större än väntat och då blir osäkerheten stor. Avståndsbedömningen är nog det största bekymret, har enorma problem, det är möjligt att jag kan "fuska" med gps:en bara för att få in känslan, vet inte om det är tillåtet egentligen?

 Men idag var det färgerna på olika skogsbestånd som inte helt stämde. Det visade sig efteråt och det lurade mig totalt på några ställen. Även någon höjdkurva som saknades och någon skogsväg som inte var helt klockren. Måste också använda kompassen mer och lita på den, jag vet nu hur den funkar men använder den för lite. Mer noggrann och lite långsammare, stanna upp om jag inte vet istället för att chansa och sedan vara helt borta som jag var vid några tillfällen i kväll. Tog 1,5 timmar, en bana som eliten sprungit på mellan 10-15 minuter ungefär. Helt otroligt.

Dagens runda

Stiglöpning, framfotslöpningsrunda 94.

Det blev en tuff runda som liknade ingen annan tidigare sprungen. Började försiktigt och jag kände nästan direkt hur det stramade till i vänsterhälen, har det gjort nu ett par långa månader. Men det släppte när jag sprungit ett par hundra meter på stigen. Har den sista tiden varit och rekat i skogen vid Spånenområdet för att försöka hitta lämpliga stigar och som är sammanhängande så man kan skapa en hyfsat lång runda.
Men det är inte lätt att få den att hänga ihop i en fin cirkel. Blir till att springa samma sträcka 2 gånger och tyvärr är ett parti svårt att få till någon löpning på då det är stiglöst och lite sankt. Så då blir det att "fuska" med en makadambelagd grusväg, hemskt att springa på makadam, man blir oavsiktligt extrem försiktig, delvis för att träffa en vass sten som skär igenom eller att stiga snett.
Men om jag lägger ner lite jobb i skogen och rensar upp efter skogsmaskinerna som slängt sina kvistar och grenar i spåren så kanske det kan bli en sammanhängande stig.
I vilket fall som helst så upplever jag, trots den låga medelhastigheten att stiglöpning verkligen suger energin ur benen. Efter 6-7 kilometer brukar jag ta slut. Konstig känsla eftersom det är relativt kort sträcka men det är klart det blir inget riktigt flyt i löpningen och bitvis måste jag gå eller klättra lite för att ta mig fram. Men jag tror att detta är en perfekt form av löpning minst en gång i veckan för att träna upp styrkan i fötterna. Nu märker jag att jag är otränad. Det ömmar rejält nu så här ett par timmar efteråt. Var nära att stiga snett ett antal gånger men klarade mig från stukningar. I dag hade jag Merrellskorna och det var mycket bättre med dessa 0 droppskor. Mycket lättar att kontrollera fötternas i sättning och känns så mycket enklare än traditionella skor.
Efter 7-8 kilometer fick jag allt mer ont i hälen. Fick stanna och göra lite negativa tåhävningar. Det hjälpte ett bra tag. Så pass att jag kunde avsluta rundan, när det var 500 meter kom jag lite fel på en sten och sträckte ut vänster hälsena rejält. Trodde för ett ögonblick att det blev en stukning. Men efter att ha stretchat efter rundan så försvann känningarna.
Jag gillar stiglöpning men för tillfället är jag alldeles för löpotränad och har i princip, sedan skadeuppehållet ännu inte känt mig bekväm i löpningen. Det går tungt för tillfället och jag saknar det rätta klippet och frånskjutet. Men det kommer att ta tid. Särskilt med tanke på att vänsterhälen dessutom strular en del.

Framfotlöpningsrunda 93, Alvesta Virdavallen.

Tog dottern med mig, hon på cykel, jag via löpning till vår idrottsplats med löparbanor i tartan. Omlagda för ett par år sedan. Hade mina dämpade Adidas på ditvägen, 2 kilometer. Det var lite stelt i vristerna och kände en del i vänsterhälen, bara lite i foten, främst i den lilla uppförsbacken som kommer precis innan idrottsplatsen. Bytte skor när vi kom fram och det blev mina nya Merrell bare access, 8mm tjocka.

 

Det kändes okej, men hela tiden molar det i häl och fot. Men tar det lugnt. Vissa partier trycker jag till ett hundratal meter bara för att känna efter hur det känns med steget.

 Försöker tänka på tekniken, korta steg, upp med bröstet, fram med höften, sänk axlarna. Räknar frekvensen är ungefär 180 steg i minuten vid 4.15 fart. Men måste fokusera på det och känns fortfarande onaturligt. Sen försöker jag tänka på att sänka mina axlar lite. Då ökar frekvensen direkt, märklig känsla. Men så blev effekten.

 Här är en enkel video på hur det ser ut när jag springer nu, Första rundan på bana sedan skadan och med mina Merrell bare access. Här har jag precis vilat och koncentrerar mig på hållningen lite mer än vanligt.

 

Dagens runda 

 

 

Känner mig fortfarande rätt löpsvag. Dels  jag sjunker igenom lite i höften, dels att jag inte har det rätta frånskjutet ännu. Det positiva med dagen runda var att låren inte kändes något. Så tror att jag är på rätt väg. Totalt blev det 8 kilometer, men i korta skov. Så ingen djupare tanke med dagens runda mer att bara känna efter, för att hitta den rätta löpkänslan igen. Men det kommer att ta lite tid innan jag är där igen.

20 minuters löpband + motionscykel och roddmaskin.

Idag började jag med löpbandet, för att vara så fräsch som möjligt. Hade mina Merrell Bare access 2.

 

 

Var lite orolig för hur det skulle kännas med 0 droppsskor. Men det gick bättre än väntat i alla fall under själva löpningen. Får se hur det känns i morgon. Körde 10 min uppvärmning med 10km/h Sedan 10 min med snitt på 14 km/h ökade sista 4 minuterna till 15 km/h. 1 grads lutning. Men då är det tufft, jag blev väldigt trött och jag märker att det är långt till den gamla formen som fanns innan skadan.

 

Sedan blev det 40 minuter på cykeln, 210 i medel watt, varav 2 stycken 5 minutersintervaller i 275 watt. Pulsen var uppe på 170. Det är en av de högsta jag haft på cykel. Efter det 200 steg i höjdhopparmatta. Avslutade sen med 2 km rodd. Men då var jag tom på energi. Sista kilometern fick jag sänka farten rejält. Medelwatt på 139. Högsta motstånd. 

Cykel och löpning på höjdhoppsmatta.

Hade tänkt ta det lite lugnare i dag men det blev ett rätt så tufft pass på gymmets motionscykel. 50 minuter med 5 minuters uppvärmning sedan runt 225 watt med 105 varv/minut. I dessa var det det insprängt 2 stycken 5 minuters intervaller på 275 watt med mellan 105-110 varv /minut. När jag är i slutet på en sådan 5 minutersintervall är jag närma min cykelmaxpuls, idag var jag uppe på 167 i slutet på den andra intervallen.
Sedan blev det ett kort test på löpbandet med min nya Merrell, Bare Access 2. 0mm dropp 8 mm sula

 

Skorna är riktigt sköna men jag kände redan efter några minuter på bandet att det var dumt att fortsätta. Nu måste skadan få lite chans att läka ut. Men så såg jag folk som sprang på stället på en höjdhopparmatta. Så det provade jag också, det funkade riktigt bra, fick inte ont. Det var riktigt jobbigt. Körde 100 steg på varje ben i 3 intervaller. Blev rejält med mjölksyra i slutet på varje intervall. Det kommer jag att göra igen.