Stiglöpning på schemat. 4 pass senaste veckan.

Nytt år och nya förhoppningar, har känt att jag senaste tiden inte kan läka ut problemen med baksidan högerlår och vristen med lugn löpning varannan dag på asfalt. Vill gärna undvika att ta ett uppehåll igen med löpningen. Så därför kommer jag framöver att springa på stig då det är möjligt, det som kan förändra det är om det blir mörkt på kvällarna eller om det kommer falla för mycket snö.

Denna veckan har det blivit 4 pass, med allt bättre känsla för varje pass, springer lugnt och har en medelpuls på runt 135-140 slag. Det får inte bli för ansträngande på dessa trixiga stigar. Kommer pulsen upp runt 155-160 så blir det svårt att koncentrera sig 100% på underlaget, och så snubblar man på en rot eller sten.

Jag tror att detta är bra för mina muskler i fötter och ben, det tvingar mig till ett kortare steg och bygger upp en bättre tålighet för distans på asfalt också, då jag nu använder hela kroppen på ett annat sätt jämfört med vanlig löpning på väg. Innan har jag haft stiglöpning som avlastning från vanlig löpning men framöver ska jag försöka att bara kör stig.

Nyårsdagen. Körde ett stiglöpningspass på förmiddagen. Hoppas att det ska hjälpa till att få tillbaka lite bättre känsla i högerbenet.
Hade Boston 5-skorna, kändes okej. Kände av låret och foten lite svagt, inför passet kändes det stumt i foten. Som det gjort den senaste tiden, 2 dagar efter senaste löpningen.
Kommer ta ett tag innan jag vänjer mig vid stiglöpning igen. Hoppas att snön håller sig borta, kommer den så blir det svårt att köra på dessa stigar.

Stiglöpning, 6,18km, 5.53-tempo, MP134, kadens 174. (15 timmar recovery.)
Körde 10 km på spinningcykel på dryga 20 minuter efter detta pass, MP 108.
På kvällen blev det först CT, nivå 16 i 20 minuter, MP 114. Segt inledningsvis sedan släppte det.
Därefter cirka 25 minuters benträning. Körde med 50 respektive 80 kg på lårcurlen, avslutade med några upphopp på plint, kändes sådär. Har tappat mycket spänst. Hoppas kunna förbättra det en del framöver.

Måndagen 2 Januari. En arbetsfri måndag, skönt. Hade lite svårt att somna igår. Kände mig lite sliten i kroppen och avstod träning på förmiddagen, lite välbehövlig städning i stället.
Lite promenad på eftermiddagen med dottern uppe vid Spånen.
På kvällen ett rätt lugnt gympass, tog cykeln dit för ovanlighetens skull, har varit väldigt lat och bekväm de senaste 2 månaderna, bara kört bil dit. Men inte bara lathet utan också för att spara lite tid. Nu när man är ledig är tiden inte lika knapp längre och det är skönt att kunna ta det lite lugnare med allt.
Inledde med roddmaskin, 5km, 175 i medelwatt, tid, 21:22. MP:129. Kändes bra i foten, kände av låret, fast bara svagt.
Därefter bål och överkroppsträning, kändes okej.
Avslutade med cykel, nivå 12, 10km, tid 19.38. MP: 109. Kändes bra i benen.

Tisdagen 3 Januari. Körde ungefär samma pass som i söndags. Kändes lite stumt i vristen inför, inget i låret. Kände av lår och vrist, bitvis, mest i slutet nät tröttheten kom. Annars okej känsla i kroppen, kände mig hyfsat pigg, lite segt första 20 minuterna, för nära inpå mat. Kändes bäst mellan 30-40 minuter.
Stiglöpning Spånen, 9,2km, 5:44-Tempo, MP 137. Max:150. Kadens 174. (17 timmar recovery.)
Körde cykel efter detta passet på gymmet, 5km, tid: 10:53. MP:97. Max 105. Kändes okej i benen.
På kvällen blev det ett kort gympass, hade tänkt mig cykel och benträning först men körde bara cykel.
Kände av låret lite men fot/vrist bra. 10km, Tid 19:54. 107 MP.

Onsdagen 4 Januari. Blev kvällspass på gymmet, inledde med CT, nivå 16. 20 min. 111 i MP. Kändes bra i ben och fötter.
Därefter bål och överkroppsstyrka, har fått lite ont i högeraxeln igen så kunde inte köra alla överkroppsövningarna. Annars okej känsla.
Avslutade med Cykel. Nivå 12, 10km, tid: 19:17. MP: 117. Kändes bra i benen.

Torsdagen 5 Januari. Blev åter ett stiglöpningspass. Kändes bättre än förra gången, segt i början och lite stum i vristen, men tror det beror lite på skorna jag hade idag. Kände bara av låret svagt.
Hade Nike Lunartempo 2. Lätta skor men lite för stumma och höga i vristen för att vara optimala för mina fötter när man ska springa stiglöpning. Är 8mm dropp, men ändå kändes det som jag sprang med hällandning.
Stiglöpning Spånen, 10.27km, 5:23-tempo, 138 MP, Kadens, 175 (19 timmar recovery.)

Ska prova Salming Distance nästa gång, dessa har funkat bra innan på stig. Adidas Boston 5 funkade också okej de 2 första gångerna nu denna vintern, men även dessa lite stela på stig.
De som varit bäst innan var Merrell-skorna, 0mm dropp, men vågar inte använda dessa nu när jag inte är fullt återställd i lår och vrist. Annars är dom hittills överlägsna alla andra skor jag prövat på stigar.
Är ändå nöjd med dagens pass, börjar komma in i stiglöpningen bättre nu. Men man kan inte driva på för hårt och få riktigt hög puls, då kommer lätt snedstegen och det är lätt att trampa snett eller snubbla på någon rot.
Tycker om att springa på stig, man får bara tänka bort tempot och istället gå på känsla och puls. Samt att försöka hitta en bra rytm. Bitvis kom jag in i fin rytm idag.
Körde 5km spinningcykel efter, 106 i MP. Tid:10:20. Kändes bra i benen.

Fredagen 6 Januari. Blev ett cykelpass i Ronneby Brunns gym, inte de bästa cyklarna, men tillräckligt bra att cykla i 20 minuter i alla fall. Medelpuls: 106. Maxpuls 118. Lite segt första 10 minuterna sedan lite bättre känsla. Kändes bra i foten. Låret kändes bra under cyklingen. Men hade problem i bilen på vägen mellan Växjö och Ronneby. Lite drygt en timme i bilen i går, då kändes det inte så bra.
Inte så stora problem på vägen hem idag.

Lördagen 7 Januari. Stiglöpning igen, denna gång i tilltagande snöfall, lite svårt att se rötter och småstenar, inte säkert att det funkar att springa här nästa vecka, dessutom kommer det hinna bli mörkt ett par veckor till efter jobbet. Får se hur jag ska göra. Kan bli lite riskabelt att springa med pannlampa om det samtidigt ligger snö över stigen. Det kändes svagt i baksidan av högerlåret under hela passet, vristen är bättre och det kändes bara lite stumt sista 2-3km.
Annars var det väldigt bra känsla i kroppen, kände mig pigg under hela passet blev inte trött i benen i slutet heller som jag brukar bli vid stiglöpning.
Möjligt att det rätt moderata tempot bidrar, har en rätt jämn pulskurva under hela passet. I dag blev det dessutom cirka 1km på grusväg, vilket drog upp tempot jämfört med föregående pass.
Detta var 4:e passet på stig i rad, nu börjar fötter och ben bli mer vana och det känns allt bättre. Får se hur mycket det påverkar asfaltslöpningen framöver.
Stiglöpning Spånen, 11,41km, 5:18-tempo. 138MP Kadens, 173.  (18 timmar recovery.)

Banintervaller + 2 andra löppass.

Blev inte den löparvecka jag tänkt mig. Körde intervaller i måndags, på bana, gick rätt bra men orkade bara 8 av tänkta 10.
Sedan tänkte jag åter prova med löpning 2 dagar i rad, körde ett kort stiglöpningspass på 4km på onsdagen. Dagen efter var jag lite stum i baksidan av högerlåret men körde ändå ett kuperat distanspass i värmen strax efter 16-tiden. Hade tänkt mig 13km, men blev allt stummare i låret ju längre rundan fortskred. Bestämde mig vid 9km att inte springa sista 2,5km slingan. När jag närmade mig sista uppförsbacken undvek jag även den och gick istället de sista 700 meterna.
Det var lite nedslående, har försökt innan med 2 löppass dagarna efter varandra men det vill inte riktigt funka.
Även dagens pass bytte jag mot cykel istället, dels beroende på värmen dels för att jag vill vila låret någon dag till innan jag springer igen.

Nedan följer den gångna veckans träning.

Söndagen 29 maj. Var och tittade på min bror som tävlade i Växjö Triathlon. Väldigt kul att se, dom körde den olympiska distansen. Extremt vältränade killar och tjejer.
Själv körde jag en kort runda medans dom cyklade sina 4 mil.
15km cykel med Hybriden. 24 km/h.
När jag kom hem på kvällen så körde jag cirka 30 minuter olika löpskoleövningar och benstyrka. Kändes trots allt okej i benen efter gårdagens löpning.
Kände mig lite stel i ländryggen i morse.

Måndagen 30 maj. Väldigt varmt idag, hade tänkt mig kuperade "70/40"- intervaller uppe vid Spånen, men ångrade mig i det sista och körde på bana istället. Var inte speciellt motiverad eller laddad, har känt en aning i foten i dag och var lite orolig att det skulle förvärras av intervaller, samtidigt känner jag att det behövs lite mera fart ibland.
Planen var 10 stycken. på 350meter, sedan gåvila i 50 meter innan jag kör på igen. Det blev för hårt idag. Vilan ska egentligen vara 20 sekunder mellan varje intervall, då blir man tvungen att dra ner tempot under intervallerna. Men det blev som det blev och under löpningen kändes det bra.

Träffade en löpare också och vi pratade en del, han är äldre än mig men har varit på en väldigt hög nivå när han var som bäst, 31.30 på milen är väldigt bra. Han springer 7 mil i veckan, varje dag. Han siktar på att tillhöra Sverigeeliten om några år i M70 på 5km och uppåt. Ska bli kul att följa. Han kollade lite när jag sprang, så det gjorde nog att jag drog upp tempot lite högre än vad jag borde.

Det blev följande tider och medel och maxpuls på intervallerna, ungefär 40 sekunders gåvila mellan varje.
1:a 67 sekunder. 136 medelpuls, 157 max.
2:a 67. 147/161.
3.e 67. 150/163,
4:e 70. 148/163.
5:e 66. 152/167.
6:e 66. 153/171.
7:e 65. 161/172.
8:e 69. 159/171.

Rätt bra tider, men för lite för hårt. Efter den 8.e så fanns det inte mental energi kvar för dom 2 sista, lite synd att jag vek ner mig, men efteråt känns det ändå okej, inte helt slut i kroppen.
"70/40" intervaller. 8*350 meter. På bana.

Tisdag 31 maj. Blev först en omväg till gymmet från jobbet med vardagscykeln + ryggsäck. Jag sitter väldigt upprätt på den så luftmotståndet är inte det bästa om man vill att det ska fort. Men tanken idag, var att få lite distans på låg pulsnivå. Blev medelpuls på 113, precis lagom.
Brukscykeln, 15km. Medelpuls 113.
Därefter blev det bål och benövningar på gymmet, körde något lägre vikter än vanligt på lårcurlen, 10 kg under, ungefär. Kändes okej.

Onsdag 1 juni. Blev en rätt intensiv träningsdag om än i rätt lugnt tempo. Men ansträngningen känns rätt hög ändå när det är så varmt. Men kroppen blir samtidigt lite mjukare på något sätt.

Var även konditionstest på jobbet idag. Men det testet varade bara i 6 minuter och jag hade medelpuls på 110. 150 watts belastning på motionscykeln, kadens skulle ligga på runt 50. Värdet blev 6,2. Vid samma puls men med stigande ålder så sjunker värdet. Vet egentligen inte vad detta testet är värt? Eftersom man inte tar i mer än så här.

Efter jobbet blev det först 1 mil tillsammans med dottern. 17km/h blev medelfarten och 4-5 småstopp för dricka och passering av besvärliga korsningar.

Sedan cyklade jag upp till Spånen, 5km. Sedan stiglöpning i 4km. Det var längesedan. Tror det är nästan ett år sedan. Jag tror mycket på denna stiglöpning som komplement och avlastning till den vanliga löpningen. Får se om kroppen vill vara med på detta också.
Stiglöpning, 4km. Spånen
Därefter direkt till gymmet för 20 minuters överkroppsträning.

Torsdag 2 juni. Det finns bra löprundor och det finns mindre bra rundor. Dagens runda tillhörde inte den förstnämnda. Ingen bra känsla någon gång under dagens pass. Väldigt varmt, 27-28 grader. Passar inte mig. Men har ändå hunnit vänja mig rätt bra sista veckan, fast idag var det alldeles för varmt för löpning.

Började rundan med mina gamla Adidas Boston 3, för att få till lite variation med skorna, men det är alldeles för daterade nu. Stumma och utan respons i frånskjutet.
Bytte till Boston Boost 5, efter 2,5km, kändes bättre.

Har känt av baksidan av högerlåret en aning under dagen, inte ont men att det stramat. Under dagens runda kändes det okej första 4-5km men sen började det dra och strama alltmer i baksidan av högerlåret. När det var 5km kvar bestämde jag mig för att inte springa det sista 2,5km-varvet i elljuslingan. När jag kom fram till sista backen med 700 meter kvar så undvek jag även den. Det kändes inte bra i låret. Hoppas att jag bröt i tid så det inte blev någon ny skada.

Det kan vara en kombination av värmen och att jag sprang stiglöpning igår, försöker med långa mellanrum att springa två dagar i rad, men det verkar vara omöjligt för min kropp.
Det blir till att fortsätta med 3 pass i veckan tills högerlåret gått över helt och hållet.
Kände även av vänsterhälen mer än jag brukar i slutet av rundan.
Kuperad distans. 10km, 4:42 tempo.

Fredagen 3 Juni. Återigen en högsommardag, enda felet med det är att man inte är ledig. Då hade man kunnat njuta i fulla drag, nåja, tids nog blir det semester och om allt går bra så blir det liknande väder i juli.
Har känt av högerlåret en del idag, men mindre än väntat. Har inte känt något i foten. Värst var det som vanligt, i bilen in till Växjö i kväll.
Blev ett cykelpass i Växjö, runt de 3 sjöarna, glömde pulsbandet hemma, men uppskattar pulsen till runt 110-115 i snitt. Kändes bra i benen och kände inget i låret under cyklingen, hade Hybriden.
3 sjöar runt, Växjö, med Hybriden, 20km. 24km/h

Lördagen 4 juni. Var meningen att jag skulle springa idag, men det var fortfarande väldigt varmt och med den dåliga känslan som kom i torsdags, gjorde att jag i stället tog cykel.
Cyklade från Växjö till Alvesta med Hybriden, matade katten och vattnade trädgårdslandet. Sedan tog jag racern tillbaka till Växjö, 52km totalt. Hade inget pulsband med hybriden, men låg nog runt 115 i snitt. runt 120 i snitt totalt. Kändes bra i låret under cyklingen.
Hybrid+Racer, 52km, 27,5km/h.

Stiglöpning + 1 varv i elljusspåret, 4+2 km. Framfotsrunda 326

Dagens kombinationsrunda.

Blev ett lite annorlunda pass. Var egentligen inte meningen att jag skulle köra varvet i elljusspåret, men efter lite kortare överläggande med mig själv under promenaden till bilen efter avslutad stiglöpning så kom jag fram till att åtminstone köra ett varv. Bara för att känna på hur känslan är att springa i ett jämnt tempo på hyfsat ordnat underlag. Stiglöpningen kändes helt okej med tanke på omständigheterna, låret känns fortfarande, fast något mindre än i onsdags. Annars kändes det piggt i benen. Bara för att inte förvärra lårskadan så blev det bara 4 km stiglöpning idag.

Från avslutningen på stiglöpningen är det ungefär 400 meter till bilen. Det kändes åter bättre i låret när jag gick och jag var lite sugen på att testa lite vanlig löpning också. Så det blev ett varv i det rätt kuperade elljusspåret med grus som underlag. Första 400-500 meterna är i ett svagt nerförslut så det kändes fantastiskt bra, lätt känsla och lugn andning trots relativt bra fart. Men på ett varv så jämnas höjdskillnaderna till slut ut och efter nerförsbacken blev det lite tyngre när det började gå uppför. Överaskande nog kändes det mindre i låret i alla fall på de flackare partierna. I uppförsbackarna kändes det dock lite mer, särskilt i den sista 400 meter långa backen, där stramade det rätt bra.

Men det var härligt att åter känna lite puls, att åter känna andnigen harmoniera med stegen. Blev i 4-takt första km och i 3-takt andra km. Tempot blev 4:15 ungefär i snitt. Svårt att dra några växlar av det. Springer ju väldigt sällan i mellanmjölksregistret nuförtiden. 2/3-delar av detta varvet var i den ansträngningen, sista 1/3-delen fick jag ta i bra och var på gränsen till den höga tröskeln. Så jag har nog tappat mellan 10-15 sekunder/km jämfört med innan lårskadan. Fast det är inte så viktigt just nu. Det var som sagt var väldigt skönt på något konstigt sätt att bli lite trött av löpningen igen.

Det är med positiv känsla jag lämnar detta passet bakom mig. Kanske att jag ska köra liknande upplägg ett par gånger, för att inte stressa fram för mycket med vanlig löpning. Inleda med stiglöpning, den dominerande delen av passet, och sedan avsluta med lite vanlig löpning?

Skadeläget: Ja, låret är inte riktigt bra ännu, ett par timmar efteråt så stramar det en del. vänsterhälen, trycköm men jag kände inget under löpningen, däremot stramade det lite i höger hälsena, väldigt längesedan jag kände något i högerbenet. Kan bero på att jag körde lite väl tungt i vadpressen i går på gymmet. Annars inga problem.

Stiglöpning, 8 km, inkl. 3 km i tröskelpuls. Framfotsrunda 325.

Vaknade med lite låg energi idag. Kände med en gång att det inte heller idag var någon nämnvärd förbättring i baksidan på vänstra låret. Under frukosten kommer åter tankarna på att ge upp löpningen, åtminstone för ett bra tag framöver. För att om möjligt helt läka de skador och känningar som uppkommit via löpningen de senaste åren. Trots att det inte borde vara något svårt beslut så är det ändå något inom mig som inte vill göra på det viset. En ständig kamp mellan de båda sidorna.

För mig är tider och resultat alltmer av underordnad betydelse. Det är klart att jag fortfarande vill utvecklas, men inte till vilket pris som helst. Det känns betydligt viktigare att kunna springa om 10 år än att slå några personliga rekord till kostnaden av att dra på sig så svåra skador att det aldrig mer går att springa. Det är därför jag inte vill ge mig på en mara utan att verkligen vara 100% i form och helt skadefri. Det är så många som fördärvar sig på sådan utmaningar och som sen får ge upp hela löparkarriären. För mig är det inte värt det. Det som är så svårt när det kommer till löparskador är att veta när är det bara en liten känning som går över utan att göra ett uppehåll, när är det något som måste vilas bort genom total avhållsamhet av löpning? Vi är alla individuella och när det för någon måste vilas bort så kan det för någon annan gå över genom att dra ner på volym eller hårdhet i passen.

För min del så är löpningen den träningsform som annars passar min kropp allra bäst, tycker att jag får ut mest av min ansträngning där. Samt när väl kroppen harmonierar med löpningen så finns det inget som slår löpningen rent känslomässigt. Kicken jag får efter ett tufft pass går inte att uppnå genom någon annan träningsform. Det är underbart. Det är den effektivaste träningsformen, behövs nästan dubbelt så lång tid på cykeln för att få ut samma effekt av träningen. Samt att jag med cykeln har väldigt svårt att motivera mig till att köra på med samma höga puls som jag gör när jag springer.

Resan med att ställa om från hällandning till att landa mer på mellanfoten är och har varit en väldigt lång process så här långt, 2 år nu. Jag har lärt mig väldigt mycket på vägen, vet i teorin hur jag ska springa, men är inte riktigt där i praktiken ännu, även om jag är på rätt väg. Jag har gjort misstag på vägen, det största misstaget var att efter en väldigt bra period efter några månader öka mängden alldeles för mycket och när jag trots känningar och varningssignaler från kroppen inte lyssnade utan körde på tills det blev riktiga skador till slut. Det är dessa som fortfarande finns kvar som ett bakgrundsbrus och som ligger och skvalpar samt med jämna mellanrum gör sig påmint om jag ökar på mängden eller belastar för hårt på vissa pass.

Det sista halvåret har jag börjat med en del styrketräning för att stärka upp där jag har varit för svag, särskilt höft och bål. Kör även mycket alternativ träning, roddmaskin och crosstrainer samt cykel. För att hålla uppe en bra grundkondition. Jag har genom vilopulsen fått kvitto på att konditionen är väldigt bra. Men som sagt de muskler, senor och ligament som är viktigta för löpningen är inte riktigt i fas med konditionen.

Dagens stiglöpning.  Blev ett lite annorlunda pass, de första 5 km i ett lugnt tempo. Därefter ökade jag farten rätt rejält sista 3 km. Höll mig på tröskelpuls 150-158, slag idag. Ett tempo jag klarar i max 40-50 minuter ungefär, i alla fall på stiglöpning. Jag kan köra på med lite hårdare puls under längre tid på jämnare underlag. Det är det som skiljer stiglöpning från vanlig löpning. Under fartökningen idag kändes det helt okej. Förra året när jag körde 8 km stiglöpning blev jag mycket tröttare på slutet av passen än vad jag blev idag. Tror att jag är lite starkare i bål och höft nu. Det har haft en positiv inverkan på orken. Fick en bra kick efter passet idag. Det var länge sedan jag tog i lite hårdare på ett löppass. Det är som sagt var den känslan som är den bästa med just löpning.

I måndags kväll blev det Crosstrainer i 30 minuter, på nivå 16. Kände mig lite sliten, ökade till nivå 20 under 3 minuter, men hade ingen energi för att köra på längre än så just då. Därefter överkroppsövningar samt höftövningar.

I går blev det blåbärsplockning i två omgångar, cykel till skogen, sammanlagt 20 km, fast så lugnt att man inte kan räkna det som träning. På kvällen körde jag roddmaskin, 207 watt, 5km, runt 20 minuter. Kändes bättre än väntat. Därefter höjdhopparmattslöpning, 2*5 minuter.

Skadeläget: Ja, ingen nämnvärd förbättring i vänsterlårets baksida. Gör mest ont när jag i sittande ställning böjer mig framåt, då stramar det rejält. Känns även i slutet på roddpassen. Under löpningen känns det svagt molande hela tiden, men blir inte värre under passens gång.
Vänsterhälen, tyvärr tillbaka till samma nivå som innan det tio dagar långa upphållet från löpning. I dag var det åter en molande känsla under hela stiglöpningspasset. Kändes även strax efter uppstigandet i dag. Kör på med negativa tåhävningar som vanligt.

Stiglöpning, 10 km. Framfotsrunda 324.

Känns som att jag är inne i en djup svacka vad gäller löpningen. Blir inte av med den stramande känslan i baksidan på vänsterlåret, i första taget. Nästan 3 veckor nu. Det känns knappt något under andra aktiviteter. Men när jag sätter i gång med löpning så kommer det nästan direkt. Det gör inte så ont att det inte går att fortsätta. Men jag har ingen lust att köra på med lite hårdare pass för tillfället. Det är bara att gilla läget, ingen mening med att bryta ihop över detta, varannan dag så provar jag igen. Kör på med stiglöpning i stilla mak. I dag blev det inte sämre under passet, så alltid något. Men kände mig stel och stum i övrigt och hade inte den lite lättare känslan som jag hade under förra veckans stiglöpning.   

Dagens stiglöpning

Men det beror nog till stor del på att jag körde på ett lite tuffare pass på gymmet igår. Roddmaskin i 222 Watt, 5km som vanligt,  och då blev jag trött i baksidan på låren sista 4-5 minuterna och tog ut mig rejält. Därefter höjdhopparmattslöpning, 2*5 minuter. Sedan olika hoppövningar i 15 minuter, samt lite magövningar. Det passet tog nästan 2 timmar. Kände mig väldigt pigg då, så troligtvis kom det  en liten reaktion under dagens övningar. På söndagsmorgonen var det cykel från Växjö till Alvesta. cirka 25 km. Tog det väldigt lugnt, hade ingen klocka med mig men kan tänka mig att jag låg på mellan 100-110 i medelpuls. Hade min vanliga cykel, inga fungerande växlar på den.

Lördagen var det mest cykling, först hem från Växjö på morgonen, med Hybriden. Lördagsmorgonens cykling
En lugn runda, hade bara strax över 105 i medelpuls. På eftermiddagen ett kort pass med överkroppsövningar på gymmet. Därefter skulle det vara lugnt resten av kvällen. Med lite grillning och ett par öl. Solen gjorde ett ovanligt framträdande på kvällen, så det var riktigt skönt. Tänkte sen framåt 8 på kvällen att jag skulle cykla en kort kvällsrunda i Alvesta. Fast när jag väl kommit upp på cykeln och det var så skönt ute så kom ett sug på att cykla till Växjö igen. Hade ingen klocka på mig och den gamla oväxlade vardagscykeln. Skönt att verkligen njuta av omgivningen när det är en vacker sommarkväll. Det blir så annorlunda vid sådana tillfällen jämfört med när man cyklar för träningens skull.

Stiglöpning, 8 km. Framfotsrunda 323

Det har blivit bekvämt. Inte bra för självkänslan, frågetecknen hopar sig. Har inte en aning för tillfället hur jag står tidsmässigt på mina vanliga rundor. Hade hoppats på en något bättre känsla i baksidan på låret idag men den var densamma som förra gången. Det molar och drar, svagt, men ändå så pass att jag inte vill öka farten. Det är därför som det blir bekvämt. Lätt att hamna i en lunk, runda på runda i samma tempo. Fast det som var positivt med dagens runda var att det kändes betydligt bättre i fötterna och vänsterhälen än på mycket länge.

Stiglöpning, 8 km.

Så det är bara att ha tålamod och inte rusa på med för hårda pass förrän låret har läkt sig helt. Jag är ändå nöjd med denna veckan hittills. Har kört på med 2 pass varje dag. Utan att jag känner mig alldeles för sliten. Hinner återhämta mig och har inte känt någon annan värk eller känningar än just baksidan på låret.

I går hade jag tänkt mig cykel, utomhus. Fast vädret denna veckan har inte varit bra, i går var sämsta dagen hittills, 12-14 grader med regn och blåst. Väldigt motbjudande att ge sig ut på en cykelrunda då. Som väl är så är det bättre väder på gymmet. Så det blev motionscykel där istället som förmiddagspass. Körde på i 35 minuter i 200 Watt. Pulsen började på 110 ungefär och steg sakta men säkert under passet och när jag avslutade så var den uppe på 140. Kändes bra och jag kunde fortsatt ett tag till men ville inte slita för hårt eftersom jag skulle köra ett pass till på kvällen. Blir dock väldigt svettigt.

Det som är bra med motioncykeln är att ansträngning och kadens blir väldigt jämn. Tror det är därför som det känns som att det ger mer än ett pass utomhus. Där ute, i den vilda verkligheten, är det så mycket annat som påverkar, vind och backar samt distans kvar. Puls och ansträngning blir mycket ojämnare. Fast när det är vackert väder ute så är det ändå bättre att köra utomhus. Bara att det inte inträffar så ofta, särskilt inte denna sommaren. Ser inte ut att bli bättre nästa vecka heller.

På kvällen blev det crosstrainer i 30 minuter. 20 minuter på nivå 16. 10 minuter på nivå 18. Kändes okej, fast avbröt något tidigare än tänkt. Kändes lite i låret i slutet. Så jag körde 2*5 minuter i höjdhopparmattan i stället. Därefter lite magövningar.

Annars har veckan rullat på väldigt snabbt, trots att jag varit hemma. Har haft dottern och hennes kusiner här på dagarna så det har varit lite att göra med både mat och fika. Bakade kärleksmums till dom häromdagen och det gick åt som smör i solsken. Eftersom vädret varit uselt så har dom tittat på film. Dom har sett "Trilogin" Tillbaka till framtiden. Den första filmen är 30 år gammal, helt otroligt var tiden går fort. Dessa filmer hade de aldrig hört talas om. Dom är mellan 10-13 år gamla. Fast på något sätt är dom tidlösa. Väldigt uppskattat och varje dag längtade dom efter nästa film. Det som blir extra konstigt är att dom i andra filmen åker framåt i tiden, och det året dom åker till är, just det, 2015. Så det blir lätt tankevurpor och komplicerat. Jämförelse med hur det är i verkligheten och hur filmskaparna tänkt sig att det skulle se ut. Så även jag hade behållning av filmerna, såg dock bara delar av dom.

Annars gillar jag westernfilmer, gärna med Clint Eastwood, som för övrigt Marty i "Tillbaka till framtiden 3" kallar sig. Även Clint Eastwood var okänd för barnen och jag fick försöka förklara för dom vem denna legend är. Visad till slut en snutt av en film med honom för att dom skulle se.
Det är något med friheten, med att inte vara styrd av någon annan, som lockar med Clintans karaktärer. Han har stor moral och skapar och skipar sin rättvisa där lagen inte räcker till eller inte riktigt passar hans syn på rättvisa. Det som kan ifrågasättas är hans något omoderna kvinnosyn.
En annan favoritfilm var det gäller Westerngenren är "True Grit" Jeff Bridges är helt fantastisk i den filmen. Har även sett originalet med John Wayne, men trots att filmerna är identiska manusmässigt så spelas dom så annorlunda. Det är väldigt stor skillnad stilmässigt. Samma där, det är ingen som bestämmer eller styr över honom heller.
Nu har jag köpt en filmserie, som heter Hell on Wheels, har bara sett några avsnitt hittills. Serien är skitig och rå, även där har huvudrollsinnehavaren en stark karaktär och drivs av sin egna inre kompass vad det gäller rättvisa och moral. Han påminner utseendemässigt en hel del om världens före detta bästa hockeyspelare. Peter Forsberg.

Har man som jag växt upp med Macahan på slutet av 70-talet så blir man kanske lite färgad av dessa starka karaktärer. Vem minns inte Zeb? I alla fall vi som är över 40 år. Som man såg fram mot varje nytt avsnitt, helt otroligt. Varje lördagkväll när det drog igång så var det höjdpunkten på veckan. Alla kompisar var lika trollbundna. Det lektes och snackades om varje avsnitt i flera dagar efteråt.
 Ja, allt har sin tid. Barndomen är en tid som ofta kommer upp i minnet just i sommartid när allt annat sorl från jobb och vardag tystnar. Laddade ner just Macahan-serien för några somrar sedan, men det var inte detsamma att se den nu. Just den känslan som fanns när man var barn går inte att återskapa. Magin var borta.

Gårdagens transportcykling till Växjö

Blev en rätt lugn cykling. Lite för tätt inpå löpningen. Kändes tungt, särskilt i början så var det sega ben. Tog en rätt lång promenad i Växjö på kvällen, runt Växjösjön. Mulet och lite småkyligt, hade långbyxor, samt t-shirt och min fleece-tröja. Känns inte som sommar precis. Nästan som tidig höst.

Stiglöpning, 6km. Framfotsrunda 322.

Blev ett nästan identiskt pass jämfört med i  måndags. Hade tänkt mig lite fartökningar men baksidan av låret/rumpan är inte återställd ännu. Så det blev ett väldigt lugnt pass. Lite knixigare stigar än förra gången så det gick något långsammare. Dessa stigpass är tänkta som återhämtande och uppbyggande för fötter och leder. I dag kändes det bra i fötterna. Har använt Asics Ds Racer-skorna, helt perfekta för stiglöpning. Väldigt tunna i sulan och därmed följsamma på det ojämna underlaget. 

Dagens stiglöpning. Farten är inte speciellt hög, känns som det är lite underordnat på just stiglöpning. Mer tiden som man är ute som är det viktiga. I dag blev jag något tröttare än förra gången. Brukar vara så, nästan alltid tyngre känsla på andra passet efter ett uppehåll jämfört med det första.

Det har i stället blivit mycket alternativ träning, 2 pass varje dag. I måndags kväll, ett roddpass, 205 watt i snitt, kändes rätt tungt, därefter överkroppsövningar + höftövningar samt lite benövningar. Kan inte köra några övningar där jag använder baksidan av vänsterlår.

I går förmiddag blev det cykling, 25 km med Hybriden, 25 km/h ungefär. Kändes delvis lite segt, framför allt första milen, efterhand kändes det allt bättre när kroppen mjuknade till.
Blädingeåsrundan, med Hybriden.
 En väldigt vacker runda, nästan uteslutande i gammal lantmiljö på smala men dock asfalterade vägar. På kvällen körde jag crosstrainer, 40 minuter totalt, 20 min på nivå 16+ 10 min nivå 18, samt 10 min nivå 20. De sista 15 minuterna blev både svettiga och rätt jobbiga. Annars kände jag mig piggare än under gårdagens rodd. Därefter 1*5 minuter löpning i höjdhopparmattan, samt lite magövningar.

Nu, denna  kvällen blev det rodd, 205 i medelwatt, ungefär 20 minuter. Kändes rätt tungt. Lite stum i baksidan på båda låren. Därefter överkroppsövningar samt höftövningar.

Har kommit in i 2 pass om dagen. Både på gott och ont. Känns ändå inte som att det tar alldeles för mycket tid från annat. Det är stor skillnad på om man har semester eller jobbar. Att försöka trycka in två pass om dagen när man jobbar skulle vara väldigt svårt. Tror också att jag inte skulle återhämta mig tillräckligt bra eftersom sömnen är lite för kort under jobbvardagar.

Har i och för sig bara kört lugna eller halvhårda pass hittills. Får se hur kroppen reagerar när det blir lite mer fart så småningom. Men väntar tills låret är helt återställt innan jag kör på lite hårdare på löppassen framöver.

Stiglöpning, 6km. Framfotsrunda 321.

9 dagars uppehåll från löpningen blev det denna gången. Tyvärr så räcker det inte om jag ska bli helt fri från känningar i fotleder och hälar, samt baksidan av vänsterlår/skinka, det var just den "skadan" som fick mig att ta detta uppehållet. Känner ändå att det funkar att springa, så om det inte blir värre än vad det är nu så kommer jag åter att försiktigt trappa upp löpningen, köra varannan dag under semestern med stiglöpning, i ett lugnt tempo och i stället variera längden på passen, eventuellt lägga in små fartdelar mitt i stiglöpningspassen, det finns en del grusvägar i anslutning till stigarna som kan vara lämpliga för det.

Dagens stiglöpning.

Passet idag var lugnt, hade en medelpuls på 130 slag. Det kändes som sagt var molande i baksidan på vänsterlåret/skinkan. Samt att det efterhand åter började strama i vänsterhälen. Fast jag blev inte speciellt trött under passet. Tidigare när jag inte sprungit stiglöpning på länge har jag snabbt blivit väldigt trött och i slutet tappat all energi och hållning. Bitvis kändes det väldigt bra i benen också. Nu några timmar efteråt stramar det i både lår och häl. Fast det var rätt väntat. Ändå skönt att vara i gång med löpningen igen.


Det är med blandade känslor jag konstaterar att det är svårt att veta om och hur kroppen läker sig. Något jag märkt sedan jag passerade 45-årsstrecket är att allt tar längre tid. Framför allt att läka skador i ben och fötter. När jag höll på med innebandy och golf som intensivast mellan 30-40-års åldern så var man ofta illa tilltygad och hade väldigt ont efter matcher eller när man kört 2 golfrundor på en och samma dag i tryckande värme, men dagen efter var besvären oftast borta och det var bara att köra på igen.

Det är inte så svårt att hålla uppe från löpningen när det blir definitiva skador, som när jag bröt lilltån förra sommaren eller fick stressfrakturen i foten förra vintern, då gör det så ont att det är helt omöjligt att springa. Men när det är mer molande som det varit med vaderna och baksidan på vänsterhälen då är det betydligt svårare att veta vad som är rätt, vila eller köra på?

Vill inte ta 2 månaders uppehåll nu på sommaren när det är så fint att springa, ljust om kvällarna och varmt så att man slipper massa tunga kläder. Nej, det är i så fall bättre att vänta till hösten, oktober, november även december om det behövs. Då är det ändå mörkt och bistert ute, inte så svårt att köra alternativt träning den tiden på året.

Jaja, det är tråkigt att behöva skriva om dessa ständiga skador och känningar. Vill ju helst berätta om fantastiska tempopass, långa hårda backintervaller i rekordfarter. Tävlingar med ny personliga rekord. Men det blir inte alltid som man tänkt sig här i livet. Fast jag är ändå hoppfull inför framtiden, för jag känner inne i djupet av mig själv att bitarna till slut ska falla på plats och att löpningen ska bli så underbar som den kan vara när allt stämmer.

Jag har en mental bild i mitt huvud som jag brukar tänka på när det går tungt och det är förra årets första 5 km på Växjöloppet, sprang strax under 4.00 tempo och det kändes som jag flög fram, helt utan ansträngning. Det är den lättheten som jag kände då som jag vill återskapa. Förr eller senare kommer den dagen tillbaka.

I går blev det 2 cykelpass i den tryckande värmen, runt 30 grader. Blev 2 lugna pass, det sista var transportcykling hem från Växjö till Alvesta. Blev dock en farthöjning på andra halvan efter att ilskna bromsar ville åt mitt blod. Dom är snabbare än vad man kan tro och jag fick ta i bra för att undkomma blodsugarna.

Söndag förmiddag med Mountainbiken.
Transportcykling på söndag eftermiddag, med Hybriden.

Stiglöpning, 7 km. Framfotsrunda 308.

Blev en helt okej runda om man bortser från stramande vänstervad sista km. Särskilt med tanke på att det var länge sedan jag körde ett lite längre stiglöpningspass. Har tänkt mig en lite lugnare vecka, då det på lördag finns ett nytt lopp. ATC-loppet, i Alvesta. Men vet inte hur mycket av tävlingskänsla som kommer att infinna sig? Verkar inte vara så många anmälda.

Men ändå ett kul initiativ, det var många år sedan det sprangs något lopp i Alvesta. Tycker dock att det görs ett rätt så stort misstag detta loppet. ATC:s lokaler ligger I början på den östra sidan i Alvesta. Som de flesta vet så är Alvesta mest känd för sin järnvägsknutpunkt. Därför kan det här loppet bli lite konstigt. Järnvägsspåret mellan Alvesta och Växjö ska passeras 2 gånger. Precis i början och ungefär 300 meter innan målgång. Det är en livligt trafikerad sträcka och bommarna går ner med väldigt god marginal. Vet inte hur man ska agera? I början blir det förmodligen rättvist eftersom fältet vid en eventuell tågpasseringen är väl samlat. Men i slutet på loppet är det kanske inte helt optimalt att behöva vänta 3-4 minuter på ett tåg när man har 300 meter kvar av 10,7 km:s hård löpning. Vete katten om man inte springer över spåret ändå, om det är fritt? Får se vad som händer?

Dagens stiglöpning.

Men som sagt, det var med en lite dyster känsla jag avslutade dagens annars så fina pass. Vaden är lite stum fortfarande, körde på med foamroller och bastu efteråt för att lindra en aning. Passet kändes annars riktigt bra bitvis, att jag är lite starkare i benen, trots att jag inte sprungit stigar på ett tag. Förra året när jag körde samma pass var det väldigt jobbigt andra halvan, i säkert 4-5 pass innan det släppte lite. Det märks tydligt i kroppen att det är andra muskler i ben och fötter som används. Hade Salming Trail-skorna i dag. kändes bättre än första gången. Men dom är i stummaste laget i sulan.

I går körde jag 2 km väldigt lugn stiglöpning med och i dotterns tempo. Därefter roddmaskin, 215 watt i snitt. En seg känsla inledningsvis, men efterhand funkade det allt bättre. Därefter lite överkroppsövningar, samt de nya höftövningarna som jag kört för 3:e gången nu. Tycker mig känna redan nu att dom gör nytta. Får se om ett par veckor till.

Stiglöpning, 8 km med Merrell trail glove. Framfotsrunda 279.

Är mitt i min lugna vecka, ännu ett stiglöpningspass på schemat. Jag klagade och gnällde över Salming trail skorna förra inlägget. I dag hade jag mina Merrell-skor i stället. Dessa har jag sprungit många stiglöpningspass med. Men eftersom jag inte sprungit stigar på ett halvår så visste jag inte inför denna rundan om det var Salmingskorna eller ovana som var så stort problem förra gången.

Merrell skorna är helt utan dropp, men med rätt tjock sula. Breda i tåboxen och utan innersula. Så det blir en skön kontakt med både skor och underlag. Det var en helt annan känsla idag, nu kände jag igen stiglöpningstekniken och allt hade ett helt annat flyt idag. Merrellskorna är verkligen perfekta för knixiga stigar. På något sätt blir löpningen avslappnad, var bara nära att trampa lite snett en enda gång, förra rundan kändes det oroligt och nervöst mest hela tiden.

Det var ett tag sedan jag sprang med Merrell och med mina hälproblem så har jag undvikit skorna då de frestar rätt hårt på hälsenor och vader. Men på stigar så funkar det helt okej, det är mjukt och steget blir varierande och bitvis väldigt kort.

I dag hade jag visserligen klockan på armen men känslan var ändå väldigt skön, hade bestämt mig för att ta det lugnt och höll det rätt bra, var på sista 2 km som jag tryckte till lite extra. Men totalt sett ett väldigt skönt pass, rätt hög medelpuls men med en skön känsla efteråt.

Blev dock rätt mör i vader och vänster häl, så efter passet cyklade jag direkt till gymmet och körde en del med foamrollern, samt en skön bastu efteråt. Finns en tävling på lördag, men det ska åter bli vinter så jag hoppar över den som det ser ut just nu. Vill inte springa för fullt om det är snöblask och runt nollan.

Dagens stiglöpning

I går körde jag rodd på lite drygt 205 watt, kändes okej. Därefter överkroppsövningar.

Stiglöpning, 7,5 km. Salming Trail T1. Framfotsrunda 278.

Inledde dagens stiglöpning med lite korta intervaller med dottern. Det går bättre och bättre för henne. Verkar som det funkar bättre med korta intensiva pass än lite längre joggpass, då blir hon uttråkad.

Efter det tog jag cykeln upp till Spånenområdet, lite drygt 5 km enkel väg. Nu börjar det bli lite varmare ute så det funkar att cykla även efter ett löppass. Är det för kallt ute så blir jag väldigt fort nerkyld efter att ha sprungit. Att cykla 5 kilometer då funkar inte för mig.

Dagens stiglöpning  

Har tänkt mig att denna veckan ska bli en lugnare vecka utan några tunga intervallpass, stiglöpning brukar funka bra då, blir inte så hög puls, även om jag blir trött i benen. Hade stora förväntningar på de nyinköpta Salming Trail-skorna, men måste tyvärr säga att dom var en stor besvikelse.

Salming Trail,
 

Kändes alldeles för styva i sulan. Nästan som om jag hade ett par brädor under fötterna. Ska inte döma ut dom efter ett pass, det är orättvist. Men första intrycket brukar oftast stämma. Förra  sommaren sprang jag en hel del stigpass. I denna terrängen.



Dagens underlag.

Då hade jag Merrellskor eller VFF-skor. De allra skönaste, men skulle det visa sig, och farligaste var just VFF-skorna. Var helt fantastisk känsla med nära kontakt mot underlaget, följsamt och mjukt blev steget, det var en fröjd att springa ända tills jag bröt lilltån mot en väl dold rot under blåbärsris. Sedan dess har jag inte använt dom skorna på stigar och kommer inte heller att göra mer. Tårna är alldeles för utsatta.

Däremot har jag 4 par olika  Merrellskor, dessa har alla varit väldigt bra på just stigar, väldigt följsamma och breda i tåboxen, mjuka i hålfoten och inte alls så styva i sulan som Salming Trail. Det är just den styva hålfoten som är problemet för mig med Salmingskorna. När jag springer på stigar tycker jag det är viktigt att känna närheten med underlaget, att fötternas muskler får jobba på rätt sätt, då krävs det att det blir mjuk och så nära kontakt som möjligt. Annars tror jag det är väldigt lätt att stukar sig i samband med att man trampar snett på det ojämna underlaget. Det jag främst vill åt med stiglöpningen är att träna upp musklerna i fötterna.

Inte så kul att "dissa" ett par skor. Speciellt som jag verkligen tror på själva konceptet som Salming kör, med 5mm dropp. Likadant att Salming så tydligt delar upp i olika sortiment, är också bra. Har sedan innan, Race och Distance modellen, Racen är jag riktigt nöjd med, de gånger jag använt skorna har dom varit perfekta. Men funkar bara när det ska gå riktigt snabbt. Distance har inte varit bra på mina fötter, har känts stumma och klumpiga. Har vid upprepade tillfällen försökt använda dom till dom lugna passen, men inte haft någon bra känsla i dom. Känns som att steget nästan dör i själva kontakten med underlaget, sen vid frånskjutet är det som att börja om från stillastående, ingen rekyl på något sätt.

Alla människor har unika löpstilar och förutsättningar i fötter och leder. Det är omöjligt för en skotillverkare att göra alla nöjda.

Jag ska köra samma pass på torsdag, då kommer jag använda mina allra tjockaste Merrell. Blir ett bra tillfälle att jämföra, ska ju vara så ärlig att säga att jag är väldigt ovan vid stiglöpning för tillfället. Har inte blivit något riktigt pass sedan i höstas.




Merrel Trail Glove

I går blev det ett roddpass, 20 minuter med strax över 200 watt, kändes helt okej. Därefter lite överkroppsövningar och 2x5 minuter löpning i höjdhopparmattan. 

Stiglöpning, framfotsrunda 246.

Blev ett lugnt pass idag, återhämtningspass, jag körde dubbelpass i går. Det blev 55 minuter på motionscykel på kvällen i går, det var lite svårt att komma igång med cykelpasset. Efter 10-15 minuter så släppte det en hel del. Började med 20 minuter i 200 watt, ca:95 i kadens. Därefter 225 watt, ca:105 i kadens och avslutade med 15 minuter i 200 watt, ca:95 i kadens. Det var meningen med 20 minuter även på den sista men det började krampa i fötter och vader en hel del. Då började jag verkligen känna mig sliten. Såg ingen anledning att plåga mig igenom dom 5 sista minuterna.

Dagens stiglöpning  Cirka 5 km, 32 minuter.

Sov åter lite oroligt i natt men var ändå hyfsat pigg i benen och kroppen i övrigt när jag drog i gång dagens stiglöpning. Klockan skenar som vanligt iväg första kilometern vad gäller pulsmätningen. Men jag kom på mig själv några gånger med att dra upp intensiteten lite för högt. För mig är en bra grundpuls mellan 135-140 slag då jag kör stiglöpning, då kommer jag in i ett fint flyt. I dag var det viktigt att det gick lugnt och stilla. dels för att vara ett återhämtande pass, dels för att åter försöka bygga upp lite bättre styrka i fotlederna. De 2 första kilometerna var relativt lättlöpta, men på hemvändan tog jag en annan lite besvärligare stig, där man nästan är tvungen att gå bitvis för det är så mycket stenar i stora samlingar på några partier. Hade tänkt mig dagens runda 2 varv, men kände att kroppen inte var redo för det idag. Så för att få ihop åtminstone 30 minuter så tog jag en vända rätt ut i skogen för att se om jag kunde hitta någon ny stig. Men det fanns ingen som var tillräckligt intressant för framtida stiglöpningsrundor. Kändes lite stumt och stelt i vänster vad och häl i slutet och efter passet. Hade tänkt att försöka mig på ett lugnt långpass i morgon.

Stigarna var mjuka och fina igen, all tjäle har försvunnit. Isen ligger dock kvar på sjön Spånen, fast med ett tunt lager vatten på. Kan bli "dubbelis" av det nu när det åter ska frysa på lite. Inga nya nerfallna träd i sikte heller. Fast stigarna jag springer på ligger lite i lä för de elaka västvindarna som brukar vara standard vid stormarna som drar över vårt land med allt tätare mellanrum.

Stiglöpning, 38 minuter, 7,3 km. Framfotsrunda 244.

Blev en helt okej för detta 2014 avslutande runda. Stiglöpning, på en 900 meter lång stig, 4 gånger fram och tillbaka. Blev väldigt jämnt tidsmässigt på varje sträcka. Om jag räknar bort dom 2 första som var lite mer av uppvärmningskaraktär så blev det mellan 4:39 - 4:45 i tid på varje sträcka. Tog det rätt så lugnt, dels för att jag vill ha stiglöpningen som en lite mer återhämtande aktivitet, dels för att det var lite halt bitvis.

Dagens stiglöpning


Det kändes bra i fötterna, lite svagt molande i vänsterhälen, men inget som störde under passet. Hade först tänkt mig 10 sträckor men blev lite stel och stum i slutet så det fick räcka med 8 sträckor. Blev 38 minuter i alla fall och det är jag nöjd med. Börjar så sakteliga vänja mig vid stiglöpning igen, det är dock lite hårt på stigarna nu så det kändes lite stumt i nedre delen av ryggen i slutet. Hade mina Merrell-skor detta passet. De passar bra på stig. Lätta och följsamma. Steget blir kort och jag väljer alltid att korta ner i stället för att förlänga steget om det kommer något hinder i vägen såsom stenar eller rötter.

Dagens underlag.

I går körde jag dubbelpass, efter gårdagens löpning så blev cykling 60 minuter med medelwatt på 220 ungefär. Det var segt i början, men efter ungefär 15 minuter släppte den känslan och jag kunde trycka på rätt bra. Trodde det skulle kännas en del i benen idag, men det har varit helt okej och kroppen hann återhämta sig till dagens stiglöpning. Tror det gör väldigt mycket att jag kan sova ut nu på julledigheten. Det blir 8 timmars sömn varje natt och då hinner systemen återställa sig på ett bättre sätt jämfört med under jobbsäsong.

Kort julaftonsrunda, framfotsrunda 240.

Det tillhör ovanligheterna att jag tränar på julafton, men i år blev det ett kort pass. Vi har ingen snö i Alvesta, det har inte varit kallt heller så det finns ingen tjäle i marken. Så stigarna är mjuka och fina. Passar bra för min ömma vad. Men i dag stramade det något mer än vad det gjorde förra stiglöpningspasset. Valde en annan stig idag, som är lite mer löpvänlig och kanske var det därför som vaden ömmade något mer idag.

Dagens runda

Det känns som om att jag sakta men säkert håller på att tappa löpformen lite grann nu när jag inte kan springa på som vanligt. Bara löpband och stigar som funkar. 2 veckor idag som besvären med vaden började. Dagens rätt lugna pass blev lite över 6km, tiden jag höll på var lite drygt 30 minuter.

Provade först en 900 metersstig fram och tillbaka, men det är lite för väglikt en del av sträckan där så jag valde sedan en annan, 750 meter lång, med lite mjukare underlag, bitvis väldigt mjukt då man måste springa vissa delar på spångar för att inte blöta ner fötterna. Men på vissa delar av stigen kan man få fint flyt och ungefär mitt på stigen är det en stigning som gör att man får upp pulsen lite.

Det var 2 av intervallerna som jag tog i lite extra. Men ville inte skada mig eller trampa snett så jag var lite återhållsam. Förutom den lite stramande vaden kändes det lite segt i fötter och vrister denna gången.

I går körde jag på med ett vanligt gympass, men kände mig lite seg efter det rätt hårda tröskelpasset i måndags. Körde 20+20 minuter på roddmaskin och CT, 175+180 i medelwatt. Körde även lite steg i höjhopparmattan. först 5 minuter med lite lägre knälyft. Därefter lite högre knälyft i 4 minuter, för att avsluta med 5 lite lugnare igen.

Kort stiglöpningsrunda, framfotsrunda 238.

Blev en kort, "kännaefterrunda". Kändes helt okej med tanke på gårdagens avbrutna pass. Hade mina Merrell Trail Glove, 8mm dämpning med 0mm dropp. Passar ypperligt på stigar, då dom blir nästan ett med foten och det känns inte alls så klumpigt som det kan göra med traditionella löparskor i skogen och på stigar.

Dagens skor.

Det blev inget högt medeltempo, runt 6 min/km i snitt, vissa delar av denna stig måste man gå eller vara väldigt försiktig då det går på skrå utmed en berghäll, den är dessutom förrädisk med både mossa och rinnande klarvatten på sina ställen som en dag som denna blir till blankis.

Dagens stiglöpning.

Körde bara 4,5 km idag, cirka 25 minuter i tid, ville inte köra för länge nu när jag är så ovan, dessutom körde jag ett par km i går. Nu får jag vänta till julledigheten inträder så jag kan utnyttja dagsljuset. Det molade lite i vaden men inte alls som igår. Annars kändes det helt okej för övrigt i fötter och leder. var nära att stiga snett en gång, men tog det annars väldigt lugnt idag och får vid senare tillfällen försöka vrida upp farten lite. Det finns vissa sträckor på denna stigen som det är möjligt att trycka på lite utan allt för mycket hinder i vägen. Den rundan jag sprang ett varv på idag, är 2 km, varav den ena kilometern är väldigt teknisk och slingrig, där går det inte hålla speciellt hög fart, men det är å andra sidan bra styrketräning för fötterna.

Men annars är det en skön känsla och jag hittar rätt snabbt ett lagom tempo, pulsen blir nästan alltid densamma, 136-140 brukar den pendla mellan. Här funkar det inte med 3 eller 4-taktsandning. det blir alldeles för många och oregelbundna steg/utandning.

Tror inte man ska stirra sig blind på distanser och kilometertider när man springer på stig. Nej, här är det tiden man håller på som räknas. Ett väldigt bra sätt att variera sin löpning och verkligen bygga upp fötter och muskulaturen i benen på ett bra sätt. Det som märktes idag och alla andra gånger när jag sprungit på stig är att kroppen ställer in sig på det korta och oregelbundna steget. För när man kommer ut på vanlig väg så blir det väldigt konstigt och jobbigt att ställa om till ett längre mer vägvinnande steg. Lite synd att jag missat att springa stig sista månaderna, inte sedan jag bröt lilltån i början på juli har jag sprungit stig. Det får bli ändring på det nu, i alla fall så länge som det inte faller någon snö.

Avbrutet pass, igen. Framfotsrunda 237

Fick återigen avbryta ett löppass. Det framgår med all önskvärd tydlighet att man inte längre är 20 år. Det är extra enerverande när man i yngre år aldrig var skadad. Det är jag otroligt tacksam för men det är kanske därför jag blir så besviken och frustrerad när jag inte kan genomföra löppassen som jag planerat. Har i stort sett inte varit helt skadefri sedan oktober 2013. Men har i alla fall kunnat springa större delen av tiden och de flesta rundorna utan begränsningar i fart och kraft.

Dagens avbrutna pass

Har dessutom börjat träna mycket mer än tidigare, fast mycket alternativ träning, såsom rodd och crosstrainer, även en del cykel nu igen sedan senaste vadskadan. Det märkliga är att torsdagens intervallpass på löpbandet inte vållade några större problem, visst kändes vaden, men bara svagt molande och under fartdelarna knappast alls. Så det var med lite förvåning som det kom tillbaka idag. Men det är stor skillnad på frånskjutet utomhus i förhållande till bandet.

Började dagens pass med lite drygt 2 km på stigar, med mina Merrell trail glove. Det kändes bättre än väntat, tog det väldigt lugnt, det var inte heller så blött som jag befarat. Men det är lite svårt att hitta bra stigar nu när det kommit så mycket regn sista tiden. Den jag körde på idag är väldigt löpvänlig. Men bara 900 meter lång så det kommer att bli lite vändor fram och tillbaka. Jag ville inte utmana ödet idag så jag nöjde mej med fram och tillbaka.

Sedan bytte jag till mina nya Asics Kayano 20. Första gången utomhus, funkade fint på bandet i torsdags under uppvärmningsdelen. Men idag kändes dom lite tunga när jag sprungit 2 km i Merrell. Hade tänkt mig ett långpass i dag, i spånenområdet, så jag hade närma till bilen om det började strula med vaden. Kände redan efter 5-600 meter att det kanske inte skulle hålla för ett långpass. Efter 1 km stannade jag till för att sträcka ut lite. Det kändes dessutom tungt i benen och jag hade inte den rätta energin idag. Jag fortsatte igen och det följde lite utförslöpning, det kändes bra men så fort det flackade ut så började det mola i vänstervaden, fast lite mer mitt på baksidan denna gången. Fortsatte och det var samma känsla, det gjorde inte ont men stramade och var något obekvämt. Tänkte att det kanske skulle ge sig efterhand. Men i de kommande uppförsbackarna började det strama allt mer och jag stannade igen. Sträckte lite till och gjorde ett nytt försök, men efter ytterligare någon km gav jag upp. Nu var jag nästan 4 km från bilen dessutom. Vände och tänkte att jag kunde jogga lite lugnt tillbaka men det var så stramt nu att det gick inte. Fick gå och det kunde jag dessbättre göra utan större problem.

Blev bara 6 km totalt idag. Blir lite rådvill inför de kommande passen, kan jag köra på stig? Funkar Löpbandet? Ja, får se hur det går närmaste tiden. Körde därefter till gymmet där jag tänkt basta efter dagens långpass. Men nu var det bara att hoppa upp på motionscykeln först. Det blev 50 minuter i progressivt tempo. Avslutade på 165 i puls och fick mig en riktig genomkörare. Kändes inget i vaden under dagens cykelpass, det är jag oerhört tacksam för. Att denna skadan inte förhindrar alternativträningen.

I går körde rodd och crosstrainer som vanligt, 20+20 minuter i 180 watt. Kändes bättre än väntat efter torsdagens rätt så hårda intervallpass på löpbandet.

Stiglöpning Spånen, med VFF Spyridon. Framfotsrunda 168

Blev en av de långsammaste stiglöpningsrundorna jag genomfört, har sprungit samma runda nu en hel del gånger och börjar lära mig de olika sluttiderna. 32:43 tog det idag. 5,7km är rundan. Ändå var medelpulsen förhållandevis hög med tanke på den moderata farten, 143 i medelpuls.

Dagens stiglöpning.

Men till mitt försvar, egentligen ett ord jag inte vill använda i detta sammanhang. Vad ska jag försvara? Är det något jag behöver lära mig så är det att ibland ska rundorna vara långsammare än vad de var förra gången utan att det betyder att jag misslyckats eller blivit sämre. Men i alla fall, förutsättningarna var inte optimala inför rundan. Min kropp, och då framför allt min vänsterhäl kändes inte så bra inför rundan. Lite öm hela morgonen. 3 dagars löpning i nästan samma tempo och med samma skor, Adidas Boston, sliter ner mig, det är uppenbart. Jag behöver variationen om jag ska hålla ihop min träning på ett bra sätt.

Det var extremt varmt idag, igen. Det blir en mättad luft i skogen och det känns tungt att andas, mina luftrör besvärade mig även idag, ett evigt harklande trots att jag i början hade en låg ansträngningsnivå. Efter någon kilometer så släppte känningarna i vänsterhälen alltmer. Blev behagligt och jag märkte att det började flyta på fint. Fast idag var jag lite extra mycket på min vakt efter att ha läst i morgontidningen att antalet inkomna patienter till sjukhusen som blivit ormbitna ökat lavinartat i värmen. Där jag springer är det en del partier som verkligen skulle kunna vara perfekta ställen för huggormar. Det kändes som bäst i mitten på rundan, sista delen blev jag rejält trött. Men när jag kom ut på elljusspåret och ungefär 500 meter kvar så tryckte jag på lite hårdare och kom upp lite mer på framfötterna, då kände jag att det finns kraft, trots den sega känslan under själva stiglöpningen.

Efteråt körde jag lite indianhopp, 4*70 som vanligt. Men till min stora förvåningen kändes det riktigt bra och jag hade rejält med kraft och spänst i stegen. Innan har jag som längst kommit 139 meter. Men på den första intervallen idag kom jag 143 meter. Vet inte om det påverkade en aning att det gick förbi lite folk precis i inledningen på den första intervallen, att jag ville göra bra indianhopp när det var lite publik? Det känns för tillfället som om jag har bra kraft i mina muskler men är sliten i leder och senor. Så den dåliga känslan i löpningen som kom i dag, troligtvis brist på återhämtning, står i stark kontrast till Indianhoppen. Men jag tränar ju i första hand löpning, inte indianhopp.

Är lite för tung också för tillfället, det har blivit mycket glass denna semester, samt en hel del pajer. Börjar bli en liten kula på magen. Det är kanske bra, som extra vikt för att träna benmusklerna, men det drar definitivt ner farten. Väger 76 kilo nu. När jag sprang Växjöloppet, 1 maj, låg jag runt 73 kilo. Tror att min absolut optimala vikt för att vara så snabb som möjligt borde vara runt 70 kilo. Men det är svårt att avstå den goda maten, och det är nästan omöjligt att tänka sig ett liv utan lite sötsaker då och då. Men jag måste börja dra ner på glassen så småningom om det inte ska fortsätta med viktökningen.

Vid 12:30 tiden ungefär, så kom det efterlängtade regnet, inte så ofta som man välkomnar regn, men i dag efter över en veckas riktigt hög värme är det skönt. temperaturen var 31,5 på termometern strax innan regnet och åskan bröt ut. Nu vid 13.30 är den nere på 19 grader. En rejäl sänkning och man riktigt känner hur kraften inom en återvänder på ett härligt sätt, när det blir riktigt varmt så är det precis som om kroppen ställer in sig på ett överlevnadsläge och det finns endast energi till det allra nödvändigaste.

Stiglöpning,med VFF Spyridon. Spånen, framfotsrunda 162.

Börja få rutin på de här stiglöpningsrundorna nu. Blev en lite lugnare runda efter gårdagens intervaller. Kände mig pigg både före och i alla fall inledningen av rundan, hade minst 7-8 slag lägre medelpuls denna rundan än förra och den tog 2 minuter längre tid att genomföra.

Det som är positivt är att jag nu kunnat springa för 5:e dagen i rad, inga längre distanser men ändå. Jag har ju haft som tanke att dessa stiglöpningsrundor på 6 kilometer ska vara återhämtningsrundor och samtidigt bygga upp leder och ligament i fötter och ben. Att köra dessa varannan dag om jag lyckas få till löpning varje dag utan att gå sönder.

Cyklar dit och idag märkte jag för första gången denna sommar att den ökade mängden cykling börja ge lite resultat, Kändes oförskämt lätt att ta mig upp för den rätt långa och branta backen när man kom till den östra delen av Alvesta

Dagens stiglöpning

Hade mina VFF Spryridon, kändes helt okej, lite stel inledningsvis i hälen men under själva rundan kände jag inget, kom tillbaka en svag känning på de avslutande indianhoppen.

Körde som de andra gångerna 4*70 indianhopp. Men idag kom jag inte så långt som förra gången, runt 110-120 meter ungefär. Där kändes det att det varit intervaller igår.

Stiglöpning, framfotsrunda 160 + Tandemcylkling. Samt lite "Vackertväderfridagarstankar"

Dagens stiglöpningsrunda.

Dagens Tandemscykling

Blev en bra löprunda, särskilt med tanke på att gårdagens runda fick avbrytas ett par hundra meter från sitt tänkta slut.
I dag hade jag som vanligt, de sista stiglöpningsrundorna, mina VFF Spyridon. Det kändes en aning i hälen i början samt under uppvärmningen men det släppte lite senare. Gick dock ut lite för hårt idag, blev väldigt trött sista kilometern, svettades rätt så rejält också, vilket gjorde att det rann ner svett i ögonen, det svider enormt, så jag beslöt mig för att stanna och torka bort lite av det onda, men precis när jag tänkte tanken så blev jag tvungen att blunda till för det sved så mycket och då slog jag i högertån i en rot. Det kändes inget vidare. När man springer med VFF på dessa stigar så måste det vara full uppmärksamhet på var man ska sätta ner sina fötter. Nu blev det ett ögonblick av lite mörker och då var smällen ett faktum. Men inget som gått sönder men lite svullen blev lilltån. Torkade bort det sista ur ögonen och haltade lite försiktigt igång på den sista kilometern. Hann inte mer än tio meter sen slog jag i vänsterfoten. Det är tydligt att jag inte var riktigt på plats mentalt. Nu haltade jag lika mycket på båda fötterna och därmed så försvann haltandet, fast istället blev det nästan gång den sista biten innan stigen tog slut.

Nu brukar jag köra lite lugnare på stigar, särskilt med VFF, eftersom tårna är så utsatta. Skulle man slå i med full fart så finns risk för långvariga skador. För mig är det inga större problem när jag är pigg, tillfällena när jag slår i tårna är nästan alltid i slutet på rundorna. Särskilt utsatt är jag vid rejäl trötthet. Då finns inte tillräckligt med koncentration.

 Men när jag använt Merrellskorna har det varit bättre.
Men nu vill jag få tillfälle att köra på en del rundor med VFF så då finns det inte riktigt tid för Merrell. Om och när jag klara lite längre distanser med VFF på vanliga löprundor så kommer jag säkerligen gå tillbaka till Merrellskorna på stiglöpningspassen, då är tårna betydligt mer skyddade.

Körde även 4*70 indianhopp efter löpningen. På den längsta kom jag 139 meter på den kortaste mäktade jag med 110 meter, är lite osäker på meterna eftersom jag stegade dom. När det blir så långa indianhopp så försvinner det höga knälyftet, vet inte nyttan med det men har fått för mig att de långa indianhoppen är bra för det är mer löplikt.

I eftermiddag så cyklade jag och dottern i till D för att fika lite, blev 47km totalt. Kände riktigt trött sista milen. Men det gick lugnt och stilla. Ett bra lågpulspass. Var perfekt cykelväder, 20 grader ungefär, medvind på invägen till Växjö sedan en alltmer mojnande vind på hemvägen.

Tycker det känns bra med att ha semester samtidigt som man tränar, kroppen får mer tid att återhämta sig när man kan sova lite längre, under arbetsperioderna så blir det för lite sömn och massor med annat som "måste" göras. Det finns inte tillräckligt med energi för min del. Det är synd då det är ungefär 48 sådana veckor och bara 4 semesterveckor om året. Det hade varit bra att jobba mindre, 5-6 timmar om dagen hade räckt. Då hade det funnits mer tid för både träning men framför allt för återhämtning. Men det är inte så samhället tycker att man ska arbeta, det är konstigt att det gått så trögt med att komma under 8 timmar/dag. Vilka krafter är det som vill att vi tvunget ska arbeta 8 timmar om dagen?
Med all denna massiva och växande arbetslöshet, framför allt hos ungdomarna, så borde vi dela på arbetet. Om vi jobbade 5 timmar om dagen så blev 15 timmar mindre i veckan. 37% mindre. Dessa timmar hade vi kunnat ge till våra ungdomar istället som riskera att hamn i ett livslångt elände med arbetslöshet och meninglös tillvaro, dessutom starkt beroende av sina föräldrar.
Vi hade fått sänka vår levnadsstandard en aning men måste vi åka på 3 utlandssemestrar om året? Måste vi byta fullt fungerande bilar och andra tekniska detaljer bara för att alla andra gör det?
Hela samhället har ett feltänk. När krisen 2008 var som värst så stod Reinfeldt på barrikaderna och skrek till oss att: Köp, ni måste konsumera, annars kommer vi aldrig ur denna djupa kris.
Det mesta i livet som verkligen betyder något och som har substans i sig är som väl är trots allt fortfarande billigt och med små medel kan man få ut fantastiskt mycket av sin fritid och det finns ingen anledning att lämna Sverige heller, vi har så mycket vackert och för de flesta av oss ännu helt oupptäckt. Vad slår en svensk sommardag? Att få cykla på en småländsk byväg genom ett sommarlandskap när blommorna är i sin prakt, med alla dessa dofter och fågelkvitter är det bästa som finns. Den bästa tiden är före midsommar men då jobbar nästan alla.

Tycker man skulle införa "vackertväderfridagar" Om det visar sig i prognoserna att mellan 1 Maj-31 Augusti utlovas vackert väder med fint solsken så skulle man få ledigt från arbetet om man ville, dessa dagar kunde sedan betalas tillbaka en regnig novemberlördag eller söndag om det skulle behövas. Kan man i stället komma överens med sin arbetsgivare om ledighet så är det förstås ännu bättre. Dessutom kan man också se det på följande vis. Att i stället för att "plågas" inomhus en vacker sommardag så kan man få sig massor med livgivande energi och stärka både kropp och själ till förmån för arbetsgivaren då det med all sannolikhet skulle leda till minskad sjukfrånvaro när de tunga höstmånaderna kommer. Skulle vara intressant att göra ett sådant projekt. Det skulle förstås vara svårt i alla verksamheter, men eftersom vi ändå har massor med människor som är osysselsatta så skulle det bara vara att anställa en del av dessa så det fanns lite buffert personalmässigt. Jag är helt övertygad om att samhällsekonomiskt så skulle det bli en total succé.

Stiglöpning med fivefingers, framfotsrunda 158.

Blev en rätt så bra runda till slut, har hittat "min" stiglöpningsrunda nu. Den är 5km lång effektivt, men om jag börjar där elljusspåret börjar blir det totalt 6km fast då med 500 meter inledning och avslutning på grus istället.


Skulle sprungit igår egentligen men kände att kroppen behövde lite extra återhämtning, dessutom var det uruselt väder så det beslutet var inte så svårt att ta. Nästan så jag trodde att det var en förkylning på gång också. Då brukar jag ta lite vitlöksklyftor för att mota i grind, för det mesta funkar det. I dag på morgonen kände jag mig lite seg. Men när jag väl bestämt mig för att springa idag så blev jag piggare direkt.


Tror att om jag istället tänkt att; jag kanske ändå håller på att bli förkyld, bättre att stanna hemma idag också, så hade jag sänt iväg denna negativa tanke till min kropp och så hade jag blivit förkyld. Det är bra med en positiv grundsyn på allt här i livet, då blir allt så mycket enklare, MEN.


Bara att jag får kämpa enormt med mina tankar. Känner mig som Sisyfos, han som rullade stenen uppför berget varje dag bara för att nästa dag vara tvungen att börja om igen.
Varje morgon börjar med en kamp om vilken sida som ska vakna först hos mig, ska det bli den negativa eller ska det bli den positiva. Är det en måndag i november så är det alltid den negativa som vinner. Jag vaknar och så är den dagen förstörd. Sen läggs den ena stenen på den andra och till slut är ryggsäcken med det negativa så tung att jag stapplar fram på darriga och svaga ben, och då är det kanske inte mer än förmiddag!
Allt går emot mig, hela världen testar mig med all sin jävelskap. Vill bara gå och gömma mig någonstans och kan inte se en enda människa i ögonen. Dessa dagar är inte så bra men tyvärr är dom det ändå på något sätt.
 För då har man en botten, en kontrast. Detta är den mörka sidan. Eftersom man ändå överlevde den dagen så har man sedan en referens och när det kommer ljusare dagar så blir dom väldigt ljusa eftersom dessa dagar ställs mot de mörka. Det är skillnaden på det ljusa och det mörka som är graden av lycka. Så om man aldrig har några dåliga dagar så kan man heller inte ha några bra dagar. Tror livet hade blivit bra mycket tråkigare om man aldrig haft några riktigt dåliga dagar eftersom då blir det heller aldrig några riktigt bra dagar heller, det är skillnaden på dessa som är att leva livet.


Så på något sätt är nyckeln att uthärda dessa dåliga dagar utan att må dåligt, känns som en omöjlig paradox? Men om man kan tänka sig förbi och över berget av problem så blir det lite lättare. Vetskapen om att det finns en topp som snart är passerad gör att det blir lättare. Som en jobbig intervall ungefär, det gör ont men den har en ände. Snart får jag vila.


För att komma ur en dålig dag har motionen varit helt avgörande för mig. Det är då som oket lyfts av och en stunds skingrande av tankarna är vad som behövs för att kunna se sina tidigare oöverstigliga problem som betydligt mindre och lösliga helt plötsligt. Om det mot förmodan inte hjälper så kommer sedan sömnen som en ytterligare hjälp för att se saker från sin rätta sida.


Det är därför som jag är så beroende av min kropp, om den inte funkar som det är tänkt eller om jag är sjuk så blir allt så mycket svårare. Droger funkar inte på mig, jag kan få en enorm kick av alkohol. Men det är en bedräglig flykt från verkligheten, den är så flyktig och kortvarig. Dagen efter så ska priset betalas och då blir det alltid till en alltför hög kostnad.


Det som är svårt för mig är att hitta "rätt" nivå. För samtidigt som det viktigaste är att må bra av sin motion så vill jag även utveckla och förbättra mig, det är det som motiverar mig mest. Fast om jag går för fort fram efter jakten på förbättringar så skadar jag mig och då kommer det en negativ spiral eftersom jag måste göra uppehåll. Så att hitta balansen är det svåra. Samt att se och känna skillnaden på en förmodad skada eller bara en "känning". När jag var yngre så var det aldrig några problem att köra på, var aldrig skadad. Visst hade jag ont efter en del innebandymatcher men det gick alltid snabbt över. Det är först nu när jag de senaste åren allt mer koncentrerat mig på löpning som skador har blivit en ingrediens i träningen. Det är nog kombinationen av enformighet och stigande ålder som lett fram till det. Så nu när jag fortfarande är mitt i mitt omställande av löpsteg så är variationen nyckeln till en skadefri tillvaro.
Dagens runda   Körde efter rundan även 70*4 indianhopp. Då kändes inte hälen någonting.