Löpfritt

Åter en vecka utan löpning. Man blir bra på det man tränar och just nu är jag väldigt bra på crosstrainer, har inte varit så stark på den maskinen innan. Men det finns inga tävlingar eller gemensamma utmaningar i den sporten, inga andras referenser heller. För alla maskiner är olika i utformning och wattvisning. Man kan bara jämföra med sig själv för att se utvecklingskurvan. I veckan körde jag 60 minuter varav 50 minuter var på nivå 20. Det har jag inte klarat innan. Det var jobbigt i slutet men inte så att jag blev liggandes efteråt. Innan lårskadan hade jag inte klarat det, max 20 minuter på den nivån.
Frågan är om jag kan ta med mig något av denna utveckling till löpningen så småningom?
Låret, ja, det lever sitt eget liv. Ena dagen kan det kännas riktigt bra, bara för att dagen efter åter kännas besvärligt och långt från löpbart.

Söndagen den 30/8. Blev en kort promenad med D på förmiddagen, senare på eftermiddagen en lite längre med dottern. Det blev varmt på eftermiddagen, runt 22 grader. Kanske den sista lediga sommardagen, för detta året?
Nu på kvällen, åter in på gymmet för att köra alternativt, det blev crosstrainer: först 10 minuter uppvärmning på nivå 16. Sedan 20 minuter på nivå 20, rätt ansträngande. Kände mig starkare än i fredags, då jag körde samma konditionspass. Därefter överkroppsövningar och lite magövningar, undvek ben och höftövningar idag, då det känts lite i låret när jag stretchat.

Måndagen den 31/8. Trots måndag efter att det varit helgproduktion på jobbet, samt inventering, så blev det en helt okej dag. Gjorde det jag hade tänkt mig, visst var det lite missöden här och där men inget att göra någon större affär av.
På gymmet blev det först roddmaskin, hade tänkt mig strax över 200 watt i snitt, men märkte rätt omgående att jag var extra pigg dagen till ära. Så till slut landade snittet på 224, 5km ungefär 19,5 minuter. Jag kunde ta i riktigt bra hela vägen. Kändes inget i låret under den träningen.
Därefter körde jag 3*5 minuter i höjdhopparmattan, halvhårt. Kändes också bra.
 Sedan blev det lite höftövningar, men där kändes tyvärr låret igen, hade 15kg:s belastning på bakdraget. körde 3 omgångar och på den sista sänkte jag till 12,5kg.
Ja, det är en lång tid förgången sedan lårskadan och ännu synes ingen ände. Men vi kämpar på, till slut släpper det.

Tisdagen den 1/9. September inleddes med buller och bång. Det blixtrade och åskade så det var stört omöjligt att sova. Till och med när jag blundade så såg jag de starka blixtarna. Känns som det var det första åskovädret för detta året. Vad jag minns åskade det mycket mer förr i tiden?
Har känt mig lite modfälld idag, lite oinspirerad på jobbet, kommer tyvärr alldeles för ofta i dessa negativa stämningar. Att jag inte kan springa stör också en del, framför allt när det är så segt att få det till att läka. I de mesta situationerna känner jag inte av skadan men så fort jag sträcker ut i ytterlägena så finns den där i baksidan på låret.
Eftersom det var orientering med dottern vid 18:00, ombytt och klar blev det ett kort och intensivt gympass innan. Körde minimalt med kondition idag, crosstrainer, nivå 16 i 20 minuter. Precis att jag blev svettig i slutet. Därefter överkroppsövningar.
Det var första orienteringsträningen för denna höst för våran del, missat de 2 första. Jag skuggar dottern, eller är kanske lite för närma, men hon fixar det bra, idag var det fokus på att följa höjdkurvor till nästa kontroll, samt att gå på kompass mellan några andra kontroller. Hon fixade alla själv, bara en jag fick hjälpa till lite. Banan var 2,3 km i kuperad terräng. Blev som vanligt helt genomsur. Det var väldigt blöt i skogen.
 Hon är till skillnad från mig noggrann med orienteringen. När jag försöker själv så springer jag för fort, jag kommer alldeles för ofta fel.
Vi skulle behövt byta lite med varandra, jag fick hennes förmåga att orientera och hon fick lite av min löpförmåga, även om den för tillfället inte är mycket att ha.

Onsdagen den 2/9. En lugn dag på jobbet, fick mycket gjort.
På kvällen först en väldigt lugn runda med dottern i motionsspåret vid Hagaparken, 1,4km. Till skillnad från förgående vecka så fortsatte jag inte själv utan det blev ett pass på gymmet lite senare.

Blev ett bra pass på crosstrainern, först 10 minuter på nivå 16. Därefter hela 50 minuter på nivå 20. Kände mig stark idag och det blev aldrig riktigt jobbigt. Hade mittenmaskinen, vet inte om det är så att den är extra snäll? Men har provat att byta mitt i ett pass någon gång tidigare men inte märkt någon skillnad. Om dom är likadant kalibrerade så är det märkligt hur mycket det kan skilja i känslan av jobbighet från gång till gång? Har blivit lite mer crosstrainer sista tiden, är rodden som blivit lite lidande av det. Men eftersom crosstrainer är lite mer löplikt tycker jag det är bättre att ersätta så mycket som möjligt av löppassen på den maskinen.

Sedan körde jag 5 minuter i höjdhopparmattan, men var inte motiverad till mer än så, kände mig lite stel efter det långa crosstrainerpasset. Provade lite höftövningar men det kändes inte så bra i låret. Så jag körde lättare än vanligt för att få mer genomströmning än styrketräning.

Torsdagen den 3/9. Ingen ljusning i sikte vad gäller lårskadan, den finns där, tyst, men vid tänjning så kommer den fram som ett spöke. Visar sig, för att påminna mig om att inte springa.
Var en bra dag på jobbet, inga krånglande maskiner i min närhet.
På kvällen blev det åter ett gympass, eftersom det var rätt tufft i går så blev det i dag, roddmaskin i 205 watt, kändes torsdagsjobbigt. Därefter blev det överkroppsövningar och lite ben och magövningar. Ett bra gympass, känslan var lugn och bekväm efter gårdagens lilla urladdning. Tror det är så man ska försöka få till sin träning, i vågor. En dag med lite tuffare och nästa dag lite lugnare. Precis som rytmen i livet i övrigt.

Fredagen den 4/9. Kom till jobbet, skulle ändra lite i en maskin för att få ett lite bättre produktionsresultat, hann precis göra ändringen innan en annan maskin kollapsade mitt framför ögonen, strax efter 7:00 på morgonen. Det blev 2 timmar extra i hyvleriet på morgonen. Men eftersom jag redan hade fixat helgens körorders så stressade det inte mig så mycket som det brukar göra. Resten av jobbdagen blev bra.
På kvällen körde jag ett gympass. blev crosstrainer.
10 minuter på nivå 16.  slutpuls 111.
40 minuter på nivå 18.  slutpuls 125. Det lite märkliga här var att pulsen var helt stabil ända till slutet. Den brukar alltid öka. Men kan vara så att belastningen inte var tillräckligt hög för att få fram den progressiva utvecklingen av pulsen.

Lördagen den 5/9. Regn och rusk mötte mig med full kraft under dagens cykeltur. Jag hade glömt varför jag inte cyklar när det regnar i vanliga fall. Men i dag blev jag med full kraft påmind om de negativa effekterna av dylik aktivitet. Kände mig som en dränkt råtta efter dagens pass och var riktigt nerkyld om fötterna, tårna var helt vita och jag saknade känsel. Efter en kvart i duschen så började de åter få tillbaka känsel och färg.
Inledde dagens runda rätt lugnt, ville inte ta ut mig för hårt idag men det blev ändå ett progressivt pass. Tror det var för att jag frös allt mer om fötterna ju längre passet fortlöpte.
Mountainbike, 35km. 23,5km/h
Trots den relativt höga medelpulsen, 123 slag/minut, så blev medelfarten "bara" 23,5km/h. Men då ska man veta att terrängen är väldigt knixig, på många ställen kan man inte cykla med full fart utan att ta stora risker att kollidera med hundar och/eller dess ägare. Man får allt som oftast det onda ögat av de i förra meningen nämnda objekt. Trots att jag i god tid sänker farten och visar, enligt mig, stor hänsyn och respekt. Men jag tycker om terrängen, den är omväxlande och böljande, jag kommer in i en fin rytm och det flyter på. Kände lite i låret under dagens runda. Ännu ingen löpning i sikte.

Försiktig löpningsuppstart. Framfotsrundor 328+329.

Har åter börjat med lite löpning, får vara försiktig nu i början, framför allt med längden på rundorna, blev en runda i dag och en i måndags. Har tänkt att köra på med löpning varannan dag. Runt 5-6 km/gång. Samtidigt vara lyhörd på kroppens signaler. Är ännu inte helt återställd från lårskadan, men att springa lite kortare sträckor som jag gjort de senaste dagarna påverkar inte nämnvärt.

Söndagen den 23/8. Kändes bättre än väntat i vänsterlåret idag. Verkar inte som att den korta löprundan igår satt några spår i låret. Däremot känner jag att det redan idag kommer lite träningsvärk i rumpan. Blev en promenad i förmiddags i den kanske sista riktiga lediga sommardagen för detta året. Torr och visset i naturen. Bladen har bleknat betänkligt sista dagarna och det finns redan en hel del gulnande löv på björkarna.
På eftermiddagen blev det en kort cykelrunda med dottern och senare på kvällen ett gympass.
Körde crosstrainer idag. Först 10 minuter på nivå 16, som uppvärmning. Därefter 30 minuter på nivå 20. Ansträngande men under kontroll. sedan blev det överkroppsövningar och höftövningar. Kändes bättre i vänsterlåret idag och kunde öka till förrförra gångens belastning på bakdraget, 15kg.

Måndagen den 24/8. Blev en konstig jobbdag, lite strul på morronen med söndriga maskiner, jag hjälpte till en liten stund.
På eftermiddagen var det besök hos Previas sjukgymnast. Har haft mina problem hit och dit. Framför allt med ländryggen, den blir trött och stum periodvis. Senaste tiden när jag inte sprungit så har det blivit sämre, så lika bra att få kroppen uppkollad av en expert. Som väl var så hittade han inga direkta konstigheter och påpekade att han hittills inte träffat någon helt symetrisk människa. Jag fick visa honom de olika övningarna jag gör, han tyckte inte så mycket om de övningarna där ländryggen kom i ett statiskt läge, de skulle jag undvika. Han gav mig bra tips på mer dynamiska övningar med boll.
 Jag berättade om min träning och han tyckte att jag nog borde lägga in någon vilodag då och då. Där var vi inte riktigt överens, men jag kommer vara mer lyhörd på signaler från kroppen. Jag kör ju dessutom inte hårt 2 dagar i rad, det tyckte han var bra i alla fall. Fick också lite bra tips om sitt och ståställningar när jag är på kontoret. Ska prata med honom om en månad igen.
Tillbaka till jobbet, där var det nya maskiner som strulade, den ena var jag med och fick igång, men den andra är jag för dåligt insatt i så den fick någon annan fixa till.

Därefter iväg till Spånen, hade tänkt mig en lugn runda på 2 varv, Öppnade lugnt och hade ingen koll på farten, kändes som 4.45 ungefär men var "bara" 4.57 på de 2 första km, så jag ökade lite på andra varvet, då fick jag kämpa lite och kom in i 4-taktsandning. Sista km blev jag stum i framsidan på låren, troligtvis träningsvärk från i förgår. Framfotsrunda 328, 4,5km. 4:45 tempo. Annars kändes det okej, lite svagt molande från vänsterlåret. Men blev trött i slutet. Så det är en lång väg tillbaka till vårens form. Nu måste jag ha stort tålamod. Hade mina vanliga Adidas adizero Boston 3.
Därefter till gymmet, körde roddmaskin, 205 watt i 20 minuter, 5km,  blev väldigt jobbigt, löpningen satte sina spår. Pulsen på 150 slag redan efter 2 km. Slutpuls på 161. Därefter lite stretchövningar och bastu.

Tisdagen den 25/8. En stimmig och stökig dag på jobbet, maskiner som strular och jag ligger efter med mina ordinarie sysslor samtidigt som det åter ska börja produceras på helgerna, vilket innebär 30% ökning mot normalt. Inte bra för min låga stresströskel.
Efter jobbet blev det gymmet. Crosstrainer, 20 minuter på nivå 16. Den lägsta konditionsansträngningen för min del just nu. Tänkt att detta skulle bli en återhämtningsdag. Körde överkroppsövningar samt höft och benövningar. Känner fortfarande av låret på dessa övningar, är uppe på 15 kg belastning, borde vara 17,5 på bakdragsövningen. Men kändes ändå en aning bättre jämfört med i söndags.

Onsdagen den 26/8. Blev en okej jobbdag, mycket att göra men ändå utan större missöden. På kvällen en löprunda, först ett lugnt varv med dottern, 1,4 km i 6:30 tempo. sen körde jag 4 varv till.
5.7km i 4:15 tempo. Framfotsrunda 329.
Blev helt okej känsla, körde på i 4 taktstempo med andningen och hade 4:25 tempo ungefär, rätt lagom tempo för mig för att få bra löpkänsla. Lagom ansträngande, mellanmjölksfart. Sista km tryckte jag på mera och fick en slutpuls på 168, vilket är högt för mig, sista km i 3-taktsandning. Kändes lite i vänsterbenet, men mer uppåt rumpan. Annars en bra känsla i kroppen, särskilt sista km, det var längesedan jag tryckte på lite hårdare vad gäller löpning.
Det är en märklig känsla när man kommer på tröskelnivå i löpningen, det är både en njutning och plåga på en och samma gång. När man hittat en stabil puls, även om den är hög, så är det en känsla av att kunna hålla på väldigt länge och man känner sig stark i steget.

Lite mat och sen till gymmet för ett crosstrainerpass, blev först 10 min på nivå 16, uppvärmning. Kändes lite segt och stelt efter löpningen. sedan blev 20 minuter på nivå 20. Väldigt tungt, framförallt de första 10 minuterna sedan, blev jag riktigt varm och då blev det helt plötsligt en lättare känsla. Fast det känns tufft efter löpning, även om löpningen är relativt kort tidsmässigt just nu.

Fortsatta, alternativa träningar.

Lördag 8 augusti. Typiskt augustiväder, varmt, fuktigt och klibbigt, ingen sol på förmiddagen utan i stället ett stilla regn, ingen vind, också karaktäristiskt för augusti. Detta är enligt mig den bästa cykelmånaden i Sverige. Det varma vädret gör att muskler och leder håller sig mjuka och följsamma även när man är ute lite längre. Cyklade ner till stan på förmiddagen och köpte ett par nya SPD-skor. Det blev stor skillnad i känslan under följande cykeltur. Inga mer ofrivilliga släpp från pedalerna. Körde på rätt hårt i går så idag blev det ett lite lugnare pass, hade klockan på även under cykelturen ner till stan som egentligen inte var träning utan mer av transportkaraktär, totalt 7km som var transport av dagens loggade pass. Samt de sista 1,5 km som var lugna nervarvningskm.

Dagens cykling, 31 km med mountainbiken.

Kände lite i låret efter den inledande turen till cykelaffären men efter att ha höjt sadeln några millimeter så avtog den molande känslan, runt Bergundasjön blir man lite begränsad av de tvära kurvorna och den bitvis rätt dålig sikten. Så där går det inte att trycka till för hårt om det ska vara hyfsat säkert både för mig och andra. Hade en mil under dagens runda på asfalten som jag körde lite hårdare, blev ett snitt på 28km/h under den milen. Annars lugn cykling idag. Har kommit in allt mer i cyklingen. Problemet med det brukar vara att det jag vinner och utvecklas i cykling tappar jag i motsvarande grad i löpningen. Får se hur det blir när det väl är dags för löpning igen.


Söndagen 9 augusti. På eftermiddagen blev det en tur med tandemcykeln tillsammans med dottern i ett lugnt tempo. Vi stannade halvvägs vid Hagesjön och fikade. En helt perfekt dag, cirka 21 grader varmt och solen skinande från en i princip klarblå himmel. Svag nordvästlig vind, med friskhet i sig, hög och fin luft trots att vi är mitt i augusti. Sådan här dagar är det tyvärr inte så många på ett år dessutom när man är ledig. Cykling blev lugn, men i uppförsbackarna, som är rätt många på denna Lönåsrunda, där fick vi båda kämpa på rätt hårt. Turen är ungefär 33 km lång.

Dagens tamdemcykling. Tyvärr ingen höjddata i helgen från Garmin.

På kvällen blev det ett gympass, 20 minuter på crosstrainer, nivå 18. Kändes väldigt segt första 5 minuterna innan pulsen och svettningen kom igång, därefter överkroppsövningar samt ben och höftövningar. Något starkare i vänsterlåret idag men väldigt marginellt, körde med samma vikter som förra gången men med en något bättre känsla.

Måndagen 10 augusti. Känt mig lite stel i korsryggen under dagen. På kvällen blev det först lite promenad och blåbärsplockning i skogen tillsammans med dottern, därefter ett gympass. Roddmaskin 20 minuter, 210 watt i medel, och det var slitsamt och tungt, vet inte om det var för att det var så varmt därinne. Sedan 3*5 minuter i höjdhopparmattan, det kändes piggare, fast körde inte så hårt i dag, samt lite magövningar, låret har känts som vanligt, när jag stretchar och tänjer i ytterläget så känns det. Likadant om jag böjer mig fram på raka ben så stramar det tidigt i den rörelsen.

Tisdagen 11 augusti. Samma känsla i korsryggen i dag. Trött känsla, särskilt på förmiddagen. Efter jobbet direkt till gymmet. Blev rätt tufft på crosstrainern.
10 min uppvärmning på nivå 16.
20 min nivå 20. (200 Watt) Kändes under kontroll, ansträngande.
10 min nivå 22. (240 Watt) Under kontroll men väldigt ansträngande.
20 min nivå 20. Under kontroll första 10 min, därefter väldigt ansträngande, sista 5 minuterna väldigt tunga.
Inte en torr fläck på något klädesplagg, till och med byxorna var genomblöta. Jag blir trött på ett annorlunda sätt jämfört med löpning. Blir rätt hög puls men inte samma hårda andning som vid löpning.
Efter detta lite höftövningar, kändes okej, något bättre än förra gången i vänsterlåret, men fortfarande med samma vikter, cirka 80% av tyngden jämför med innan skadan.

Onsdagen 12 augusti. Lugnt på jobbet och lite bättre känsla i ryggen i dag. Efter jobbet en lugn cykeltur med dottern i det vackra vädret, cirka 10km. Därefter cykling till D i Växjö, blev 27km. Men hade ingen vidare kraft idag utan det blev en lugn tur.

Dagens cykling 

GPS-klockan strulade med pulsen som skenade iväg i början på turen. Hade medvind så cyklingen kändes väldigt lätt men som sagt, fanns ingen lust med att trycka till något extra i dag.


Torsdagen 13 augusti. Blev transportcykling direkt på morgonen, annorlunda men trevligt. Strax innan 7 kom jag iväg från Växjö, mot Alvesta. Var framme strax innan 8. Det är den enda konditionsträningen för idag. På kvällen blev det ett intensivt gympass, då jag hade lite tidsbrist. Körde överkropp och höftövningar. I dag ökade jag något på övningarna där jag använder baksidan på vänsterlår. Kändes okej, men långt ifrån perfekt. Känns som jag är långt i från löpning för tillfället. Skadan lever sitt eget liv, ena dagen känns det knappt något, bara för att dagen efter återigen kännas.
Dagens cykeltur 25 km cirka 25/km/h

Fredagen 14 augusti. Ännu en underbar sommardag lider mot sitt obevekliga slut. Försöker att njuta så mycket det går. Förmiddagen och en liten bit av eftermiddagen ägnades åt det nödvändiga arbetet. Sen blev en lugn cykeltur med dottern upp till Spånenområdet, 5 km. Väl där så gick vi ett par kilometer utmed Spånensjön. Hem för lite fika. Sedan packade jag tandemcykeln. Behövde ha med mig datorn och lite öl, samt lite kläder. Hade bara en cykelväska hemma så cykeln blev snedlastad. Om det var något jag lärde mig på Sverigecyklingen för några år sedan så var det hur viktigt det är med att fördela packnigen så jämnt det bara går på båda sidorna av cykeln. För annars börja den skaka av obalansen om man försöker stå upp i backarna. I dag blev det snett, och jag kunde inte stå upp i de brantaste backarna. Så det blev en rätt tuff tur till Växjö. Jag fick dessutom njuta av en ihållande motvind. Men det gjorde absolut ingenting. Hade ingen brådska idag utan bara njöt av den ljumma vinden i det underbara solskenet. Fredag dessutom, kan det bli bättre? Det gick inte fort idag, bara 19km/h. Men jag fick ändå min träning, särskilt för benen.

Dagens tandemcykling.

Har tyvärr börjat lägga på lite onödig vikt runt magen. Efter så lång tid utan löpning så blir det priset man får betala. Jag har samma matlust som innan löpningsuppehållet. Men gör inte av med lika mycket energi på de olika alternativa träningsformerna så då är viktuppgången oundviklig.
Mitt vänsterlår har känts okej idag, har mer vandrat upp mot skinkan under dagen. Får se hur det känns i morgon efter den ensamma tandemcyklingen idag.

Lördagen 15 augusti. Blev ett mountainbikepass på förmiddagen. Dagens mountainbikepass
Körde ungefär samma upplägg som jag gjorde i våras när jag sprang mina långpass på lördagar. Lugnt i början och slutet och med fartökning mitt i. 11 km i lugn fart, med en snittpuls på strax över 100. Bara att klockan återigen skenade iväg med pulsen de första 5 km. Så det stämmer inte med medelpuls heller. Efter 11 km kom jag fram till Växjösjön och då ökade jag fart och ansträngning. Körde ett varv runt Växjösjön+Trummen, det blev nästan exakt 7 km. Hade medelfart på 31,2km/h. Det är rätt bra för min del på den cykeln. Medelpulsen under fartdelen var 144. Också bra. Hade mjölksyra i benen under andra halvan av fartdelen. Därefter blev lite drygt en mil till i lugnt tempo.

Efter att jag kommit hem efter cyklingen så provade jag lite i löparspåret. Bara för att känna efter lite. Sprang sakta i ett par hundra meter, sedan gick jag ett par hundra meter. Provade så 3 gånger. Kändes väldigt konstigt. Ingen kraft i frånskjutet. Började rätt så omgående att strama i baksidan på vänsterlåret. Hade inte väntat mig att det skulle kännas helt perfekt, men inte att det skulle börja strama så snabbt. Det här kommer att ta tid att läka. Jag är fortfarande trycköm på baksidan av vänsterhälen.

Alternativ träning, igen.

Skulle sprungit en kort runda igår men det funkade inte, kände lite mer än molande i baksidan på vänsterlåret så fort jag tog ett löpsteg. Efter uppvärmningen avbröt jag passet. Hade säkert kunnat springa om jag var jagad av något men det skulle bara försämra skadeläget ytterligare. Är bara att konstatera att passet jag sprang i tisdags, som kändes helt okej, aldrig skulle ha sprungits. Det är konstigt hur klart allt blir i eftertanksamhetens skarpa sken? Det är så livet levs, man går baklänges in i framtiden med blicken fäst mot dåtiden.

I onsdags blev det ett lite annorlunda cykel/gång-pass. Onsdagens cykel/gång-runda
Cyklade med Mountainbiken mot Notteryd, ett naturreservat utanför Växjö. Där finns en stig runt området på 7 km ungefär. Hade tänkt mig att jag kunde cykla den, fast det var ingen bra idé. Det var stig, riktigt besvärlig stig, kuperat och massor med stenar och rötter. Här är det till och med svårt att springa, skulle vara väldigt svårt att komma under 6:00 tempo, i alla fall dom 2-3 km som jag gick innan jag hittade en grusväg ut ur reservatet. Rundan blev nästan 30 km, allt i ett rätt lugnt tempo. En sak som överaskade mig på ett positivt sätt var att i en lång utförsbacke efter golfbanan i Fylleryd var att pulsen sjönk ända ner till 46 slag. Det har jag inte varit med om innan under ett cykelpass, under 60 har hänt innan men inte så här lågt. Möjligt att jag är i bra konditionsform? Men jag har inget "forum" att manifestera den inom. Löpning har det inte blivit mycket av den senaste månaden, roddmaskin och crosstrainer har jag inga andras referenser att jämföra med. Tror att förra veckan, med dubbelpass nästan varje dag nu visar sig i formkurvan rent pulsmässigt i alla fall.

Eftersom jag ställde in löppasset igår så blev det crosstrainer i stället. Först nivå 16 i 10 minuter, hade runt 105 i medelpuls. Sen nivå 18 i 20 minuter, 120 i medelpuls, väldigt låg puls för att vara mig. Därefter 20 minuter på nivå 20, hade runt 135 i medelpuls. Också lågt. Kände mig väldigt stark och behövde inte gå på max som jag fick göra på samma typ av pass förra veckan. Det är stor skillnad på att köra ett konditionspass om dagen jämfört med som förra veckans 2 pass. Körde även 10 minuter på rodden, 225 watt i snitt, pulsen runt 150, också rätt lågt.

Idag, fredag blev det ett lite över 4 mil långt cykelpass. Rätt kuperat bitvis. Cykelrunda med mountainbiken.
Tog det rätt lugnt. Mer som ett långpass om jag skulle sprungit. Kändes lite i vänsterlåret, men bara i de brantaste uppförsbackarna. Den avslutande halvan av rundan har jag aldrig cyklat innan, så jag fick stanna ett par gånger för att säkerställa att jag inte cyklade helt fel. En del väldigt krävande backar, som drog upp pulsen en del. Tyvärr rätt kyligt. Det vill inte bli sommar. Särskilt här i inlandet, så kommer det varje dag rätt tunga mörka moln, även om det inte regnar så kan man inte njuta av solen. Samt i kombination med västvinden som råder, så blir det höstkänsla.

Alternativ träning.

Har valt bort löpningen sedan i lördags, har inte känts bra i baksidan på låret. En sträckning förra onsdagen som ändå blev snabbt bättre och jag körde 10 km i lugnt tempo i lördags. Fast det var nog för tidigt. I slutet på det passet så stramade det rätt bra och på söndagen var det inte bra, kändes även när vi gick på en lugn söndagspromenad.

Så nu har det inte blivit mycket sprunget på 2 veckor. Kör på med altenativ träning så länge och tänkte att detta måste få gå över helt. Har även mer eller mindre kroniska problem med min vänsterhäl och till och från även med känningar i högerfoten. Dessa problem är av mer molande och inte så besvärande karaktär att det inte går att springa. Fast jag har varit lite sugen på ett längre uppehåll för att läka även dessa skador, fast då tror jag det behövs upp till 6 månader av total löpvila.

Fast ska jag ta så lång vila tror jag det blir väldigt svårt att komma tillbaka överhuvudtaget. I alla fall till den nivå jag kommit till nu. Men risken jag tar med att fortsätta springa med de här molande besvären kan vara att jag drar på mig så allvarliga skador i dessa nu kroniska problemområden att jag inte kan springa mer i detta liv. Så det är ett svårt beslut att ta och hittills har det ändå känts som att det kanske blir lite bättre så småningom.

Nu har äntligen sommaren kommit och det har med ens blivit rejält varmt. När det är så här varmt så har jag problem med att springa. Får ingen kraft i löpningen, det är precis som att all energi går åt till att svettas under löpturerna. Så på ett sätt kom den här senaste skadan ändå hyfsat olämpligt. För en skada kommer väl aldrig lämpligt?

Jag har ändå varit lyckligt lottad då jag kunnat köra på med altenativ träning under denna korta period. Allt det andra jag tränar har funkat utan större besvär. Har koncentrerat träningen till Crosstrainer och roddmaskin. Har ännu inte tagit ut racern. Förra året tror jag det blev en runda med den. Åren dessförinnan säkert upp mot 200-300 mil. Får se om jag tar ut den kommande varma dagar? För om det är någon gång det är skönt att köra racer så är det just när det börjar närma sig 30 gradersstrecket.

I söndags blev det roddmaskin 210 watt i 20 minuter, med efterföljande överkroppsövningar och höftövningar. men den höftövningen där jag också belastar baksidan av låret funkade inte. Annars kändes det passet helt okej.

I måndags blev crosstrainer totalt 50 minuter. Jag kör på olika nivåer. Maskinen går upp till nivå 25 och när jag började på denna maskin förra vintern så var det riktigt tungt att köra i 10 minuter på nivå 15. Pulsen blev då riktigt hög och det var lika jobbigt som att köra ett tempopass löpning. Men under förra vintern och hela denna vintern har det blivit allt lättare. Nu körde jag på Nivå 16 i 20 minuter, känns väldigt lätt, mer som uppvärmning. Därefter 10 minuter på nivå 18. Lite tyngre och ansträngande. Därefter 15 minuter på nivå 20. Efter dessa 15 minuter var jag rejält trött. Därefter 5 minuter nervarvning på nivå 16. Efter lite vila så blev 3*5 minuter löpning i höjdhopparmattan. Funkade också bra vad gäller baksidan på låret.

I går körde jag roddmaskin igen 210 watt i 20 minuter. Kändes lite tyngre än vanligt. Överkroppsövningar och begränsade höftövningar därefter. Samt lite hoppövningar, men det har känts lite i högerfoten efter dom.

I dag blev det en kopia av måndagens CT-pass, med den skillnaden att jag ökade 5 minuter på nivå 20. Så totalt 55 minuter. Ingen höjdhopparmatta i dag.

Gympass. Lilltån öm.

Blev ett nytt gympass idag, har haft lite ont i tån de senaste dagarna, lite om nätterna också, men ändå kunnat sova bra. Vet inte om jag genom löpningen förvärrar och fördröjer läkningen. Men tycker jag varit så försiktig jag kunnat och bara sprungit med Adidasskorna.
Det är lite drygt 2 veckor sedan det hände och tån har hela tiden varit svullen, ibland även del av foten. Är öm, men den mesta tiden tänker jag inte på det, bara om jag går med skor på mig som det stör extra mycket. Men inte när jag springer, fast rätt rejält efteråt.
det är möjligt att det är nya nervbanor som håller på att dras i tån och att det är det som känns lite om nätterna.
Så för att ge tån lite extra vila så blev det igår helt lugnt, förutom en väldigt lugn cykelrunda med dottern. Hade tänkt mig intervaller på löpband idag men valde bort löpningen helt.

Blev istället crosstrainer i 20 minuter, level 16. 160-170watt, 90-95 varv/minut, kändes lättare än sist.
Därefter 25 minuter på motioncykel. level 7 i 15 minuter, 200 watt, 90-100 varv/minut. i detta pass la jag in 2 stycken 5 minutersintervaller på level 8. 265-275 watt, 105-110 varv/ minut. I slutet på dessa går jag i princip på max. Därefter körde jag rodd i cirka 23 minuter. snitt på 135 watt ungefär. Började första halvan på drygt 140 men sista halvan kände jag att energin rann ur kroppen. Sista 5 minuterna var jag nära kramp i både vader och baksida lår. Men totalt sett känner jag efter några rodd och crosstrainerpass att jag är lite starkare på dessa maskiner.

Jag har haft det lite motigt mentalt vid sidan av träningen ett tag nu, så då blir motionen ännu viktigare för mig, ett andningshål som gör att hjärnan får tänka på annat ett litet tag, kanske därför jag var extra motiverad att köra detta för mig rätt så tuffa pass idag. Brukar även få en positiv effekt ett tag efteråt också. Får se hur det känns i tån närmsta tiden, det får avgöra hur det blir med löpningen framöver. Tacksam över att det funkar med maskinerna istället.

Avbrutet löpningsförsök.

Tänkte mig en liten lugn runda för att testa om det gick att springa nu. Har provat i princip alla mina skor för att se vilka som känns bäst för tån. Det har blivit mina Merrell Ascend trail med 8mm sula som känts bäst. När jag kom fram till Spånenområdet så börjad jag med ett väldigt lugnt uppvärmningsvarv på 200 meter, i ungefär 6 tempo. Funkade okej.

Men så tryckte jag till lite en gång för att testa men kände direkt att det går inte. Blir att foten reflexmässigt vinklar sig utåt så det blir som ankgång, inte mycket men tillräckligt för att det känns som jag haltar lite lätt. Hade jag haft hungriga vargar efter mig så hade jag nog kunna springa. Men eftersom jag inte hade det så bröt jag innan jag ens börjat.
Känns lite frustrerande för de små trippande försöken jag gjorde hemma idag kändes okej. Men det är stor skillnad med lite lätt trippande jämfört med löpning.

Så det blev direkt till gymmet för crosstrainer och roddmaskin. 30 minuter på trainern varav 25 i ungefär 155 watt, blev helt slut och hade en puls på nära 170 sista 2 minuterna. Sedan roddmaskin 2*2km med ett medel på ungefär 150 watt. Men med endast 30 sekunder kvar så krampade min ena vad ihop sig totalt, så jag fick bryta. Men båda dessa maskinerna funkar bra som ersättning till löpningen.
Idag var det betydligt svalare ute om än väldigt varmt på gymmet, så det var inte så hemskt som jag förväntat mig. Men inomhusluft är alltid värre att andas in när man behöver mycket syre.

Nytt gymbesök med Ct och cykel i ett rätt lugnt tempo.

Efter gårdagens relativt lyckade löparpass så har det tänts ett hopp om löpning igen. Var så glad under hela gårdagen. Blev inte sämre av att träffa D senare under dagen. Kvällen blev lugn med en film och god mat. Sov gott i natt.
På morgonen var jag som vanligt lite stel i mina vrister, men ändå inte så konstigt med tanke på löpningen, kände även lite i högerfoten men som väl var så släppte det också efter ett par timmar. Har under lång tid varit stel i mina vrister på morgnarna. Även innan jag påbörjade omställningen.
Men annars börjar jag även känna en förbättring i min vänsterhäl. Men det går sakta, får kämpa på med mina excentriska tåhävningar.
På gymmet ikväll blev 30 minuter på CT och 25 minuter på cykeln i ett lagom hårt tempo. Strax över prattempo. Sen sprang jag 3*200 steg i höjdhopparmatta som avslutning.

En lugn fredag på gymmet.

Efter sju veckors löpningsuppehåll så ändras rutinerna vad gäller träning. Gymmet på fredagar har blivit en trevlig rutin. I dag blev det ett lugnt pass på crosstrainern och roddmaskinen. Ca: 25 minuter på varje maskin med en puls på strax över 110 i snitt.
Nu är det exakt 2 månader kvar till Växjöloppet och det känns inte bra för min del. I morgon hade jag tänkt prova igen med lite lugn stiglöpning. Men att springa en mil i strax under 4 min/km tempo känns väldigt avlägset. Jag hade någon runda i oktober då jag kände att jag verkligen kunde trycka på men sedan förra årets lopp är dom rundorna lätt räknade på ena handens fingrar.
Jag ska försöka men är så osäker och väldigt rädd att träna för mycket och för hårt med löpningen och dra på mig en ny skada.
Omställningen jag håller på med är en långsiktig satsning men någonstans djupt därinne hade jag hoppats på en betydligt mindre smärtsamt omställning. Skadan är ännu inte över och för tillfället har jag en skada i varje fot. Inte så smärtsamma om jag håller mig lugn men efter förra lördagens utomhuspass så förstår jag att det kan dröja ett långt tag till innan jag kan löpa helt utan smärta.
Men om allt faller på plats till slut så hoppas jag på många fina år i löparspåren.

Löpband 40 minuter + Crosstrainer.

I dag blev det 40 minuter totalt på löpbandet, 10 minuters uppvärmning i 10km/h tempo sedan 30 minuter i 14km/h tempo. Efter 10 minuter i det högre tempot började pulsen stiga från 138 ungefär och sedan ökade den 1 slag varannan minut ungefär. Vid uppvärmningen så hade jag 160 steg/minut. Vid 14km´så kom jag upp i 175-180 ungefär. Försöker tänka på fotisättningen, så att den kommer under kroppen. Sista 10 minuterna stramade det i utsidan av låren, på båda sidorna, inga känningar i vaderna överhuvudtaget. Men i foten är det ett konstant molande, precis på gränsen till att göra ont men det stannar vid obehagskänslor. Likaså hälen, men den är mer diffus, kommer och går var femte minut, visar sig en minut också som ett molande. Sen försvinner han för att åter igen komma tillbaka efter 5 minuter. det är så svårt att veta om jag ska fortsätta eller inte. Vissa känningar är så svåra att avgöra om det kan bli bestående skador av eller om det bara är övergående. Men hur som helst så bestämde jag lite tyst inom mig att köra i 30 minuter. Fick bära eller brista. Det blev inte värre vare sig i foten eller hälen. Men efteråt i duschen så stod jag på något lite konstigt sätt, lite med tyngden på framfoten, då högg det till igen, men bara i en viss vinkel. Nu några timmar efteråt är det okej, det känns men inga smärtor. Har lite problem med den torra luften på gymmet, när jag springer vill jag ha lite mer syresatt luft, efter ett tag vänjer jag dock mig okej. Men kan tänka mig om jag kör intervall på bandet att det blir tufft med andningen. Får se när det väl blir dags.
Kände mig inte speciellt trött efteråt men sedan när det var dags för ct så märkte jag redan efter 5 minuter hur trött jag blev. Körde ändå på level 14 och 150 watt. Något jag när jag är pigg kan hålla 40 minuter på den maskinen. Men vid tio minuter fick jag slita rejält och efter 15 var jag helt slut. Så löpningen tar hårdare än jag tror. sen blev det lite avslappnande cykling och stretch.

6 veckors löpningsuppehåll.

Ett jubileum jag helst inte behövt att nämna. Men det är i dag ett faktum. Det blir bättre men det går sakta, en dag som känns bättre följs av en som är sämre. Det är så konstigt med denna skada, att jag tror den är över bara för att vid nästa frånskjut med högerfoten åter känna smärta. Samtidigt har inte vänsterhäl återhämtat sig heller. Samma typ av känsla där också. Kan vara borta helt för att helt plötsligt dyka upp igen. Särskilt morgnarna är värst med 10 minuters stelhet innan det släpper.

Ja, det var ju inte detta jag ville skriva om, men nu är det som det är och jag hoppas att det för någon därute kan vara till hjälp. Det var ett ödesdigert beslut och enormt stort misstag att löpa den rundan som jag gjorde för 6 veckor sedan. Foten var redan överansträngd  samtidigt som jag inte lyssnade på varningarna under skaderundan.

I dag blev det 50 minuter på ct, varav 20 var rätt tuffa. Sedan 200 steg *2 i höjdhopparmatta, riktigt jobbigt. Sedan 15 minuter rodd, en ny bekantskap, kändes bättre än väntat. Sedan avslutning på löpband i 5 minuter. Det kändes bra men jag hade de tjocka skorna. Avbröt efter 5 minuter då jag inte ville riskera något.

Salmings nya löparskor.

Har läst en del om en ny sko som ska lanseras i mars 2014. Den verkar riktigt intressant. Det ska tydligen vara 4 olika modeller, alla för olika tillfällen och terränger. Täcker upp alla behov. Droppet på dessa skor är 5mm på 3 modeller och 3mm på en modell. Jag är väldigt nyfiken på dessa. Ska så fort som möjligt skaffa mig ett par. Fast nu har jag skaffat mig 3 nya par skor och inte sprungit en enda meter i någon av dom. Så varför ska jag skaffa mig ett 4:de par? Ja, den frågan är verkligen berättigad. Svaret är jag er få läsare till denna blogg tyvärr skyldig. Jag återkommer om detta då jag funnit en verklig orsak till detta köpfrosseri i skor. Jag håller på att transformeras till ett manligt svar på Imelda Marcos som hade en ansenlig samling av skor. Just nu har jag en förkärlek för Merrells skor. Jag har fyra par nu och alla är otroligt sköna men svåra att anpassa sig till då jag på över 40 år inte använt skor med 0mm dropp. Salmings nya löparskor

Idag blev det ett lugnt pass på crosstrainern, 45 minuter lite under prattempo. kände mig pigg efteråt men foten tyckte inte om passet. den domnade lite efterhand som passet fortskred. Inget löpband eller löpning i sikte. Det är drygt nu, snart 6 veckor.

Träning som medicin.

Efter tisdagens pass, som blev lite för tufft för den skadade högerfoten så har det varit två tunga dagar som följt. Det har varit tungt och oinspirerat på jobbet. Tror inte den ömmande foten varit hela orsaken till den känslan men den har säkert bidragit. Särskilt tungt blir det när jag har en svag känsla av att nu är skadan över. För det kändes riktigt bra på löpbandet i tisdags. Visst fanns det lite värk men det var så svagt att det inte störde löpingen på bandet.

Idag så hade jag bestämt att inte springa på något band. Det blev crosstrainer och motionscykel. Ct i 30 minuter varav 8 minuter uppvärming sedan rätt så tufft på level 15 och ungefär 175watt i snitt.
Sedan 45 minuter på cykeln, varav 5 minuter uppvärmning sedan snitt på 210Watt med 100 i kadens. I dessa 40 minuter så la jag in 2 stycken 5 minuters pass med 275 watt. Den sista av dom tog musten ur mig rejält, hade svårt att få ner pulsen efter den 5 minutaren.

 Efter passet fick jag min kick, den slog till tidigt. Redan innan jag klev in i duschen. Det var skönt efter nästan två dagar i ett eländigt tillstånd rent mentalt. Det är i sådana här lägen som jag är så tacksam över att jag har min träning. Utan den vet jag inte om jag suttit här och skrivit något. Den ger så mycket energi och glädje. Särskilt efter de hårdare passen när jag dessutom har haft en vilodag innan ja då kickar det till rejält i hjärnan.

Foten känns bättre i kväll efter att varit försiktig med belastning idag. Det kändes lite i CT men väldigt lite. Däremot när jag skulle tända kvällsbrasan och gick ner på knä och med stöd på tårna då när jag stramade tårna i sina ytterlägen då kändes det igen. Så det blir nog även 6 veckor, minst, innan jag kan springa på riktigt igen. Rundan i måndags kan knappt räknas men jag hade åtminstone ambitionen av att springa då även om jag hade stora besvär. Löpbandet verkar ändå något lindrigare som uppstart. Men väntar tills söndag eller måndag innan jag provar igen. Hoppas tiden tills dess blir en vän till foten.

Merrell Road Glove 2. 4mm sula.

 

Merrell Bare Access 2. 8mm sula

 

Idag kom ytterligare ett par skor, Merrell Road Glove 2. Verkar riktigt sköna. Jag passar på att köpa på mig nu, väldigt billiga för tillfället verkar som om det kommer nya modeller inom kort. Nu bara måste det funka med framfotslöpning i minimalistiska skor. Nu har jag 4 par Merrell med allt från 2 till 8 mm sula. Hade tänkt mig att när jag väl kommer igång med löpningen igen variera rejält ed skorna. Mina VFF kommer jag inledningsvis bara använda på elljusspår och väldigt försiktigt i början. De tjockast Merrellen på asfalt och de mittemellan på band och vid intervaller. Får vi se hur det går. De senaste 2 paren har jag ännu inte hunnit springa i. Likaså mina VFF Spyridon. Det paret kom dagen efter skadan. Men jag är lite orolig för dom då det finns lite vassa kanter i tåfickorna. Men måste testa dom först innan jag dömer ut dom. Problemet är bara att det blir svårt att reklamera när det gått så lång tid. Fick ändå första av dessa utbytta då det var en jättekant på de första jag fick. När det andra paret dök upp så var det bara en liten kant på en tå. Men jag ville inte skicka tillbaka ännu en gång. Kanske visar sig vara dumt och bekvämt. Det får framtiden utvisa. Men i vilket fall som helst nu har jag verkligen skor att vraka och välja mellan.

Löpband, Crosstrainer samt cykel.

Blev i ovan nämnd ordning. Ungefär 1:45 sammanlagt, började med 15 minuter löpning, inledde lätt i 10km/h några minuter, sedan till 12 och 14. Höjde sista 3 minuterna till 15 km/h, med 1% lutning. Det kändes bättre än väntat, helt annat än gårdagen utomhus. Kände inget i vänsterhälen. Men lite i högerfoten, fast inte jätteont utan mer molande. Beror förmodligen på att jag inte behöver trycka ifrån på samma sätt som utomhus. Pulsen gick dock upp rejält hade samma puls som utomhus sista minuterna så visst tar det bra även på löpband, var uppe och nosade på 160 bpm. Så efter gårdagens besvikelse så var detta ändå lite glädjande.

Sedan blev det ungefär 25 minuter på ct, men då kändes det mer i högerfoten hade tänkt köra lite längre där men avbröt lite tidigare. Körde medelhårt där ungefär medelpuls på 140.

Slutligen så blev det en lite dryg timme på cykel i lite över 200watt första 15, sedan 235watt resten. Med 2 stycken 5 minuters intervaller på ca 250watt insprängda i 235wattsblocket. Det kändes rätt bra hela tiden. Är ofta pigg i benen på tisdagar.

I morgon blir det lite vila och återhämtning för den nu lite ömmande foten. Får se hur det känns på torsdag. Men var inne och läste på en liknande blogg om framfotslöpning där stod det att återhämtningen är mellan 6-12 veckor. Jag har varit skadad lite drygt 5 veckor nu.

Så gick ännu en natt......

Har vaknat flera gånger i natt, har gjort ont i foten då, kommit i sjok om 5 minuter i halvtimmesintervaller. Kändes inte i själva löpningen men uppenbarligen är jag lite för het på att komma tillbaka snabbare än vad kroppen accepterar. Fast om jag inte testar så vet jag inte. Men nu måste jag intala mig själv att vänta även med löpband ett tag. Det kändes bra löpmässigt i går på bandet. Så det ska nog funka som igångkörning igen så småningom. Men som sagt mer tålamod krävs.

Lennart "milen sub 40" Om du mot förmodan skulle läsa detta. Vart har du tagit vägen? din sida är borta.

Cykel och löpband 5 minuter.

Igår körde jag 40 minuter rätt intensivt på CT, Idag blev det först 1 timmes medelhård cykling på strax över 200 watt med 3 stycken ökningar till lite över 265 watt, varav 2 var 5 minuter långa och den sista 3 minuter. Pulsen var uppe på 167 som högst, vilket är väldigt nära max vad gäller min cykelpuls.
Kändes bra i foten idag, hade först inte tänkt prova löpbandet men tog ett litet test ändå. Hade mina "tjocka" Nikeskor. Körde någon minut på 10km/h. sen ökade jag till 12,5 i 4-5 minuter. Det kändes bättre än väntat. Men jag ville inte för mycket denna första gång. Så jag vred upp till 14 en minut bara för att testa känslan. Det är snabbt men det gick ändå att hantera.
Känner av foten hela tiden, smärtan vandrar omkring över foten, just nu är det mest i tåfästena. Det är väldigt sällan det hugger till av smärta utan nu är det mer en molande värk. Som bitvis är helt borta. Kan göra tåhävningar igen, men om det blir för intensivt och för många så känns det någon timme senare. Hade tänkt prova riktig löpning på stig men vågar ännu inte.
Vänsterhälen gör sig fortfarande påmind, förmodligen är den lågintensiva skadan mer svårläkt än stressfrakturen i foten. Men den har jag ändå sprungit med hela hösten. Frågan är hur mycket det kan ställa till det i framtiden? Hälen brukar vara stel och konstig i någon kilometer sen har det släppt.
I dag är det 5 veckor sedan och jag har helt lagt om min träning, lite för mycket cykel har det blivit i förhållande till CT men eftersom foten smärtat mer vid CT i förhållande till cykel som i princip inte känts någonting så är det inte så konstigt.
Är väldigt sugen på att komma ut och springa nu, det spritter i kroppen efter löpning. Det kommer att bli svårt att hålla igen i början men jag måste om jag inte ska dra på mig nya skador.

Crosstrainer och Spinning.

I dag hade jag bokat ett 30 minuters spinningpass. För att bli tillräckligt trött och hinna med allt annat på kvällen så körde jag först 40 minuter på CT, varav 30 var medelhårt.

Det var svårt med spinningen, hade pulsklockan på mig och kom upp i 135 i medelpuls, inte så högt men ändå blev jag väldigt trött. Det var lite nya ställningar som jag inte var riktigt van vid, särskilt partierna där man stod upp. Så det påverkar att tröttheten blev så hög i förhållande till pulsen.
Det märks att jag är så beroende av mätare och tider i min träning. Blev smått frustrerad av att det inte är mätare på cyklarna, ingenting finns det att jämföra med. Bara gå på ren känsla, det var svårt.
"Vrid upp ett snäpp, och ytterligare ett sa instruktören" Men då vred jag nog lite för mycket så då blev det för tungt. Ovissheten över hur ansträngande det kommer att bli gör att jag inte tar i tillräckligt mycket. För jag vill ju orka hela passet, inte kollapsa på cykeln. Men det är svårt när det inte finns mätare. Dessutom så kan jag inte jämföra och se om jag utvecklas heller. Fast vad jag förstått så är det just det som är tjusningen med spinning, känslan. Det är känslan som är viktig.
Min känsla var efteråt att jag blev rejält trött och att jag förmodligen kommer att få viss träningsvärk i morgon. Framför allt i framsidan av låren.

Fotskadan är konstant, tänker inte ens på löpning längre, fast det var nog en liten överdrift. Men jag har på något sätt förlikat mig med den. Nu får det ta den tid det tar, jag har hittat en acceptabel alternaiv träning som gör att jag förhoppningsvis inte tappar för mycket kondition. Jag till och med längtar till gymmet och alla maskiner där. Det trodde jag aldrig skulle hända mig. Träffar många människor också det är inte fel. Det blir alltid något att tala om och med. Även om det är svårt att prata när man är mitt i en tuff intervall på cykeln eller CT. Fast det verkar en del inte märka. Då får jag verkligen anstränga mig för att både kunna träna och prata samtidigt. Fast det är kanske därför andrar har lätt för att prata eftersom dom vet att jag inte orkar säga emot? Får se hur jag ska lägga upp min träning när jag väl kan börja löpa igen. Kommer att använda mig av gymmet också. Speciellt CT tror jag är ett riktigt bra komplement till löpningen.

Ännu ingen ljusning i sikte.

I går kändes det bra, kunde trycka ifrån utan att det gjorde ont på ovansidan av foten. Men sprang inte utan bara tryckte ifrån när jag gick. Så kom kvällen och jag tog en 5 kilometer lång promenad med mina tjocka Merrellskor. Tycker om dessa, är behagliga att gå i. Under promenaden tog jag korta steg och kände inte mycket i foten. Höll hög frekvens och det flöt på fint. När jag kom hem körde jag lite utfallssteg, fast med skor på för att undvika för mycket vikning av tårna i ytterlägena. Sen framåt 21-tiden så började det kännas igen. Inte smärta men det molade hela tiden.
Blev lite besviken, under natten vaknade jag och det gjorde ont då. Men efter att ha varit på toa så släppte det snabbt och jag kunde somna om. Under dagen idag har det varit ömt igen och bitvis har det kommit som hugg. Så det är helt klart att någon löpning är det inte tal om på ett bra tag till. Det enda positiva med det är att jag fortfarande har känningar i min vänsterhäl. Så förhoppningsvis läker dessa ungefär samtidigt.
Idag blev det rätt tufft på gymmet i stället. CT 40 minuter, varav 20 hårt. 50 minuter på cykel varav 40 hårt. Fick ut min frustration där och särskilt sista 10 minuterna på cykeln var bra. Då låg jag nära min cykelmaxpuls. Det blir som att komma in i en andra eller tredje andning, trötthet försvinner och det enda fokus som finns är klockan. Sakta räknar den ner men jag känner mig inte trött, bara stark och det är enormt härlig känsla som är svår att överträffa. Fast för mig kommer det först efter en bra stunds träning i hyfsat hårt tempo. Och för det mesta kommer känslan inte ändå utan tröttheten sköljer över mig i stället och jag väljer den enkla vägen igen. Har märkt att jag aldrig kommer in i den här känslan på torsdagspassen som är rätt lika tisdagspassen.
Det sätter ner humöret när läkningen går bakåt vissa dagar. Så frustrerande att det går så sakta och veta att dagarna bara rinner iväg. Växjöloppet 1 maj som kändes så avlägset för några veckor sedan känns nu oroväckande nära. Har svårt att se att jag kommer att vara i löpbart skick då, någon upprepning av förra årets fina tid är det inte tal om. Jag kommer inte hinna komma dit. Men det är faktiskt inte viktigt nu. Inte det minsta. Jag vill ju komma längre än så på sikt. Allt har sin tid och de här relativt snabba loppen är kanske ett avslutat kapitel för min del. I alla fall känns det så när det är som dystrast.

4 veckors löpningsuppehåll.

Ja, den metatarsala stressfrakturen på höger pekfingertå har ingen större brådska med att lämna min fot och kropp. Tack vare den har jag fått helt nya träningsvanor. För första gången i mitt liv är jag nu inne på gym och kör kondition, trodde jag aldrig skulle hända. Jag gillar det också, är lättare att pressa sig det där lilla sista som kan vara så avgörande om man ska utveckla och förbättra sin kondition. Men hur dessa pass med crosstrainer och cykel kommer att påverka min löpning är ovisst.

I dag körde jag 40+40 minuter CT + cykel, varav 20 minuter på CT var hårt. Den här maskinen som är en crosstrainer vario blir väldigt hoppig och konstig när man tar i rejält. Idag fick jag lite undrande blickar när jag tog i nästan mitt max de sista minuterna. Hela maskinen skakar och lever så jag tror nästan den ska gå sönder. Möjligt att jag har fel teknik? Men jag drar i alla fall uppmärksamhet till mig. Fast det är inget jag strävar efter. På cykeln körde jag hårt i 30 minuter. Runt 225 i watt i medel under dessa 30 minuter ungefär 110 rpm på pedalerna.

Sen ville jag bara prova löpbandet lite igen. Hade mina gamla Nike med rejält hälstöd. Känns inte så mycket under själva löpningen men det kommer efteråt. Körde bara 2 minuter, var mer än nöjd efter de andra maskinerna. Men det känns väldigt konstigt. Som om jag glömt hur man springer. Vred upp en kort stund till 12km/h men då nästan flög jag av bandet. Hoppas verkligen att det är felkalibrerat men eftersom ett annat band jag provade för några dagar sedan gick lika fort så är det nog inte så. Utomhus är 12km/h inget under normala omständigheter. Vill så gärna komma igång igen innan min kropp glömmer att jag är en löpare i första hand.

Fick underbar fotmassage i går kväll och på förmiddagen av D. I dag höll hon på i över en timme. Helt underbart, känner riktigt hur det flödar positiv energi genom foten då. När jag kör CT så känns det i foten men mer som ett molande och det går att uthärda. Det är möjligt att jag skulle avhålla mig den maskinen och bara köra cykling för att skynda på läkningen? Men då är jag rädda att igångsättningen av löpning blir väldigt svår. CT är betydligt mer löplikt jämfört med cykeln.

Jag har numrerat mina rundor och för 4 veckor sedan fastnade jag på runda 88, det är nästan som om det är en förbannelse med just dom siffrorna, de symboliserar en del negativt genom världshistorien så kanske det var därför som jag också skulle få mig en rejäl tankeställare just efter denna runda. Nu har jag fått en månad att tänka över min omställning. Men jag ser ändå med tillförsikt på framtiden även om jag lever i ovisshet för tillfället.

Crosstrainer + cykel + 3 minuter löpband.

Hade egentligen tänkt hoppa över träning idag då jag körde ett pass i går. Men jag kände mig oförskämt pigg och var sugen på att köra idag igen. Blev ett hyfsat lugnt pass med 40 minuter CT samt 40 minuter cykel i ett lagom hårt tempo, Lite över prattempo i snitt på båda maskinerna.
Efter att jag stretchat så klev jag upp på löpbandet, det gick bättre än väntat men det är med de rätt så hårt dämpade skorna. Steget känns väldigt konstigt och nästan utan riktig styrsel. Som om jag aldrig sprungit innan. Men jag kände inte så mycket över tårna. Men efteråt var det lite ömt. Körde bara några minuter. provade som mest 14 kilometer i timmen, men det är snabbt, förstår inte hur jag sprungit i den farten? Märklig känsla. Men jag ska snart bli kompis med löpbandet också tänkte jag. Köra intervallerna där. Tror det blir bättre disciplin då.
Dagen har varit bra och jag vaknade upp väldigt glad och pigg, det tillhör tyvärr ovanligheterna nuförtiden men när de dagarna kommer tar jag emot dom med stor tacksamhet.

Crosstrainer + cykel. Lite segt.

Ja, idag var det lite segt. Hela dagen har varit seg, bara gått och väntat på att få träna. Inte varit på något vidare humör under dagen. Mycket problem på jobbet. Inte så svåra att lösa men när dom kommer nästan som på ett radband så stjäl det energi och på bara några morrontimmar så är den energin som skulle räcka hela arbetsdagen förbrukad. Ingen ny finns att hämta ut heller. Det är min mentala energi som tar slut ibland. Då blir jag lätt irriterad och grinig.
Visst det är slutet januari och långt till våren, ingen löpning på 3,5 veckor. Aldrig haft ett så långt skadeuppehåll. Har haft uppehåll tidigare men då på frivillig basis. Skadan är så seg att läka. Känner knappt någon skillnad från en dag till en annan. Men det går sakta, sakta och till slut kan jag springa. Provade lite i tisdags på gymmets löpband men det gick inget vidare. Fick ont under och efteråt. I dag brydde jag mig inte om att prova igen.
Det blev ungefär 50 minuter på CT, varav 20 rätt så hårt. Sedan 30 minuter ungefär på cykel varav 20 minuter rätt hårt.
Kände ändå nu någon timme efteråt att passet gav mig lite ny positiv energi. Nu ska jag ta hand om den och vara på ett bra humör resten av kvällen.