9,2km tempo på Virdavallens löparbanor, framfotslöpningsrunda 110.

Hade inte bestämt riktigt förrän löpning drog igång vilket typ av pass jag skulle köra. Bara att det skulle vara ett flackt pass med mina Adidasskor. Allt för att lindra känningarna i vänsterhälen som begränsade förra rundan.
Värmde upp 5 varv med lite långsammare löpning, det kändes som vanligt efter 600 meter i hälen men till skillnad från förra gången så släppte det sedan allteftersom uppvärmningen fortskred.

Dagens runda. Jag tryckte reset vid varje varvpassering. missade dock två gånger, då det blev lite över 800 meter på de intervallerna.

Sen blev det 9,2 km tuff löpning, jag gick på rött efter 5 kilometer och fick verkligen kämpa sista kilometerna, trodde att det skulle bli en mil men missade 2 varv. Tappade räkningen och Garmin går inte att lita på när man kör på bana. Det blir mellan 410-430 meter på ett 400 metersvarv.
Pulsen låg jämnt på 160, då är jag känslig, fartökning då,  och jag tar slut och tappar både steg och hållning. Det innebär för tillfället strax över 4 tempo. Så jag är lite långsammare än vad jag var förra året vid denna tiden. Jag hade lite draghjälp av 3 ungdomar som körde 200 meter sen bytte dom mot nästa kille som körde 200 meter, dom var 3 stycken. så 200 meter/person sen vila tills dom andra 2 sprungit sina 200 meter. Så höll dom på ungefär 5 kilometer av min löpning. Dom var lite snabbare än mig men jag höjde mig ändå lite än om jag varit utan draghjälp. När dom väl slutade kände jag tröttheten komma och jag var tvungen att sänka farten efter att vara nära att passera min övre gräns.

Det är svårt mentalt för mig att springa ensam på bana, speciellt om jag ska springa lite längre distanser. Idag var det en retfull nordanvind som gjorde löpningen lite ryckig. Ena långsidan i motvind den andra i medvind. När det blåser från väst påverkar inte vinden lika mycket då det bara blir lite motvind på ena kortsidan.

Märker att framför allt uthålligheten inte finns där på samma sätt. Har inte fått till volymen p.g.a skadorna jag haft. Har känt mig lite stressad och kört på med kvalitet istället. Möjligt att det är fel.

Smorde in mig rejält med Tigerbalsam idag, samt Adidasskorna och dessutom på flack tartanbana. Så det var ändå skönt att hälen höll, även om jag är rätt öm nu ett par timmar efteråt.

Får vi se hur nästa pass blir, vet inte om jag hinner på fredag, kanske blir lördag i stället. Kanske dags för lite längre återhämtning för att kroppen ska absorbera lite bättre.

6*1000 meter intervaller, Virdavallen. Framfotslöpningsrunda 102.

Efter några uppvärmningsvarv så bytte jag till mina "Merrell bare access 2" Det var första gången jag sprang med dessa. 4mm sula 0mm dropp. Under och efter uppvärmningen så hade jag lite känningar i min vänsterhäl, men efter skobytet så släppte det.

Dagens runda.

De 2 första intervallerna blev för tuffa och för snabba. Låg på 3:35 ungefär på första och några sekunder långsammare på andra. Så den tredje och fjärde blev runt 3:45. den femte var seg och blev något liknande men med en väldigt stum känsla, började stumna i vaderna denna gången. Den sjätte  var mer kontrollerad och kändes bra i upplägget, men med den sämsta tiden, runt 3.50. Idealet för intervaller är att den första ska gå i samma fart som den sista, ska finnas så mycket kraft kvar.
Men jag har problem med att träffa rätt på 1000 meters intervaller. Så lätt att jag rusar iväg på de första, när jag fortfarande är pigg i benen. sen finns det inget kvar till de sista. Samt att det är kämpigt att ge sig på de följande efter två så hårda i början. Då får man kämpa mot sina negativa tankar. Hade svårt att komma ihåg tekniken idag. När jag blir för trött så går all fokus på att hitta rätt andning och fart för att klara hela intervallen. Varje 1000 meters intervall följs av 200 meters gåvila på lite mer än 2 minuter. Så det flyter på fint men samtidigt bävar man för nästa intervall när det bara återstår 50 meters gåvila innan nästa intervall ska dra igång. Hinner ändå få ner puls och andning tillräckligt för att kunna dra igång igen.

Virdavallen i slutet på mars.

Körde lite indianhopp efter och avslutade med 2 varvs jogg, men var helt slut i vader och kropp. Blev nästan gång. Hade hunnit bli lite kall under indianhoppen.
Om jag jämför med förra året vid denna tiden så var jag bara något snabbare på intervallerna än vad jag är nu, ett par sekunder per kilometer. Men jag är inte alls lika uthållig. där skiljer det mycket, är inte van vid långa distanser. Måste försöka få in lite längre pass med fart. Är fortfarande lite orolig för min häl och har undvikit asfalt som jag bara använde förra året vid denna tiden. Men det har kostat på att ställa om löpsteget, över hundra rundor nu och en bra bir kvar till det "perfekta" steget. Mina största problem just nu är att få fram höften, där måste jag hitta en bra teknikövning så det kommer mer naturligt.