Kände mig sliten och stel i vristerna i morse. Gårdagens rätt tuffa tempopass satte sina spår. Men jag sov riktigt gott så nog gjorde det nytta. Annars ingen övrig träningsvärk. Så musklerna i benen börjar nog vänja sig så sakteliga för löpning igen. Högerfoten känns bara ytterst lite, kommer i skov om jag gör extrema böjningar eller djupa tåhävningar. Men hälen vill inte släppa. Jag är enormt trycköm precis på baksidan av hälbenet. Om jag stöter emot det minsta lilla efter en löprunda smärtar det rejält ett par minuter, annars känns det ingenting. Märklig skada eller överansträngning som är så tyst den största delen av tiden.
Fredagar är underbara, då är helt plötsligt det arbete som man på måndagen såg som oöverstigligt och omöjligt att klara av och orka med, som en fjäder man bara blåser bort utan ansträngning. Allt kommer i lyckans skimmer och ljuset från den kommande helgen skiner igenom draperiet av tidens gräns mellan helg och söcken. Att få kränga av sig oket ett par dagar ger ny näring åt en vintertrött kropp och själ som suktar efter vårens nu annalkande ljusa solstrålar. Allt går med lätthet, borta är alla hinder, kvar ligger en väg av lycka och bekymmersfrihet, den kommande måndagen syns så långt borta att inte ens med den vildaste fantasi kan jag framkalla ångest inför den dagen en fredag som denna.
Med denna inre glädje gav jag mig iväg till gymmet för att köra ett lite lättare gympass. Roddmaskin och löpning i höjdhopparmatta var de konditionsgrenar jag utförde. Annars körde jag lite axlar och övre delen av ryggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar