Löpbandsintervaller. 6*4minuter. Framfotsrunda 185

Blev ett bra intervallpass, samma som förra gången. Efter 10 minuters uppvärmning så drog det igång, allt med 0,5% lutning. Sedan blev det 15 km/h i 4 minuter. 16 km/h i 4minuter, 17 km/h i 4 minuter. Därefter skobyte, från Adidas till Merrell, Sedan omvänd ordning. Den sista körde jag åter i Adidas, fick lite känningar i hälen med Merrellskorna på 17+16 km intervallerna. Annars var det ingen större skillnad löpmässigt, vid skobytet, möjligt att det kändes något lättare med Merrellen.

Blev lite längre vila mellan 16-17 km/h intervallerna, 4 minuter på 10 km/h. Andningen är kontrollerad på 16 intervallerna, efter 2 minuter ungefär kommer jag in i 3-takt, för mig innebär det utandning på vart 3:e steg. Det känns ändå möjligt. En nivå som hade varit perfekt att kunna lära sig att uthärda på lite längre intervaller så småningom. Däremot 17 intervallerna så kommer 3-takten redan efter någon minut och med en minut kvar så blir det okontrollerat och jag får ta i rejält för att klara sista minuten. Efter dom så blir jag hängande någon halvminut över räckena. När jag kört 15 intervallerna kan jag gå direkt ner till 10km/h utan paus och jag kommer aldrig in i 3-takt på dom utan ligger mer på 5-takt.

Det här med 3-takts-andning tror jag kan vara till stor nytta framöver, framför allt vid de tuffare intervallerna och milloppen. Där är min övre gräns för tillfället, kommer jag över tre-takt så tappar jag snabbt både i fart och hållning. Det har förmodligen alltid varit så men jag har aldrig innan tänkt på detta, bara efter att ha läst om det på andra bloggar.

Hade samma band som förra gången, då borde i alla fall farten vara densamma. Med denna lutningen på bandet så känns det som jag är rätt så nära ansträngningsgraden utomhus, kanske något lägre.

Fick dock en konstig känsla på 16 och 17 intervallerna, efter 2-3 minuter så kändes som jag stod helt still, det gör man i och för sig på ett sätt men ändå inte. Nästan så att jag var rädd för att jag skulle sluta springa helt plötsligt och fara rätt in i den stora glasväggen bakom. Precis som om hjärnan somnar på något sätt, trots att ansträngningen är så hög som den ändå är.

När man kör så här så är det en skön känsla när den andra 17 intervallen är avklarad, då är det värsta över. Efteråt svettades jag enormt och trots att jag väntade 20 minuter med att duscha så eftersvettades jag rejält.

Annars kändes det bra i huvudet efteråt, efter denna lilla urladdning så släppte en del av den nedstämdhet som förmörkat mitt sinne de senaste dagarna.

Backintervaller, 6*500 meter, med Merrellskor, framfotsrunda 181.

Blev ett bra intervallpass. Jag har haft löpningsuppehåll sedan i lördags. Körde ett väldigt segt gympass i söndags. Kände mig riktigt sliten då. Så gårdagen var fri från konditionsträning.

Dagens intervaller.

Kände mig som vanligt seg och var inte speciellt sugen på att plåga mig idag. Men efter att ha värmt upp i 2 kilometer så bytte jag skor och satte på mig mina Merrell skor. Sedan fanns det ingen återvändo. 6 gånger uppför backen med joggvila nerför. Det kändes bra med dessa lite lättare skor, speciellt i backpartierna, men på det flacka partiet kändes det lite klumpigt och steget kändes tungt. Men farten var högre än förra gången. Låg på mellan 1:56-2:04. De 2 sista var långsammast. Det var på absolut max idag, i alla fall sista 150 meterna i varje intervall.
 Det är fördelen, eller hur man ska se på det?, med just backintervaller, vare sig man vill eller inte så blir man helt slut vid backintervaller. Det är svårt att komma upp i samma ansträngning på flacka intervaller, i alla fall för mig. Det som är något förmildrande i detta fallet är att dom är relativt korta. Skulle kunna prova att öka dom hundra meter till men tror att löpsteget blir lidande i slutet i så fall.

Det var första gången sedan lilltåskadan som jag körde i "minimalistiska" skor.

Merrell Bare access 2 

 Kändes bättre än väntat. Men tror det var bra att jag både värmde upp och joggade ner i mina Adidas. Det som också var glädjande var att tån inte gjorde sig påmind speciellt mycket, kände lite i vänsterhälen på 5:e och 6:e intervallen. Hade min puls på runt 168 i avslutningen på intervallerna idag, brukar komma upp i 160, så det var ett tecken på att kroppen var lite extra utvilad. Blev lite längre nerjoggar mellan själva intervallerna. Men jag tycker ändå det är bättre att köra hårdare på själva intervallerna istället för att vara för strikt på pausvilan. Tror det är risk att man då medvetet sänker nivån lite för mycket bara för att orka och då kommer man inte riktigt så högt i puls och ansträngning som är bäst för utvecklingen av kroppen.

Ett gympass, med löpbandsintervaller. Framfotsrunda 173.

Blev ett lite annorlunda gympass idag, lördagar har ju innan tåskadan varit vigda åt stiglöpning. Men jag är inte där ännu på ett tag känner jag. Tån är fortfarande öm och jag vill inte stöta i den i onödan.
Vet egentligen inte om jag ska räkna detta gymbesök som ett framfotspass? Men så får det bli, det var trots allt 16 minuter hård löpning på gymmet idag.

Hade inte tänkt mig någon löpning men var sugen på att känna känslan på löpbandet igen. Provade i vintras i samband med fotskadan, men då funkade det inget vidare.

Idag var det en bättre känsla hade mina Merrell skor med 6mm sula, noll dropp. Började annars med
Rodd: 5km medelwatt på 119 i 23:52 minuter. Därefter
Crosstrainer: Level 16 med 95 i frekvens medelwatt 170, 10 minuter. sedan var jag rejält uppvärmd.

Körde sedan 4 stycken 4 minuters intervaller varav 2 med 15km/h och 2 med 16km/h, varav 2 var utan skor. Det kändes bra trots allt. Jag körde helt utan lutning på bandet. Jag tror intervaller på band passar mig utmärkt, det är betydligt lättare att bara köra på, bestämma sig och sedan bara köra, farten är jämn inget som stör i övrigt, bara fullt fokus på att klara av. Så i fortsättningen blir det intervaller inomhus. Vet att det inte motsvarar verkligheten men får gå på pulsen också, idag hade jag inget pulsband med mig så jag vet inte riktigt ansträngningsnivån, men klart är i alla fall att 16 km/h på bandet inte är lika jobbigt som 16 km/h utomhus. Men om jag kan öka till 17-18 istället så kanske det blir lagom.
Vi får se, men det ska bli intressant att testa. Har aldrig innan sprungit på band innan förutom de få tester jag gjorde i vintras.

Kändes helt okej i hälen, men tån svullnade upp lite mer än den gjort när jag kört med mina Adidas.

Stiglöpning Fyllerydsområdet, framfotsrunda 136.

Blev en lite tung runda. Kände mig lite matt, nästan som om det var en förkylning på gång. Hade tänkt mig att springa på stigarna i Fyllerydskogen, så blev det men eftersom det var första gången och jag inte hittar speciellt bra blev det lite virrigt, minst sagt.


Stigarna är väldigt fina men när man inte riktigt vet var man är i skogen och att det är ett virrvarr av korsande stigar så hade det behövts en bra orienteringskarta för att hitta en bra runda, nu blev det planlöst och utan riktig inspiration. Fick ihop 7 km trots allt, men i ett lågt tempo. Men eftersom det är lördag och det är lite tanke att jag ska springa en runda i morgon så var det bara bra.


Hade mina Merrell bare access skor, hade lite ont i hälen inledningsvis men efter 10 minuter släppte det.


Annars är den stora begivenheten Stockholms maraton idag. Det vill jag också springa en dag, men det känns avlägset just nu. Men i framtiden...




Dagens runda

Orientering Hanaslöv, framfotsrunda 134.

Denna gången gick det bättre än förra. Totaltiden är långsam men idag lyckades jag hitta några kontroller med hjälp av kompassen i obanad terräng, det var kul. Blev som vanligt blöt om fötterna, men på något konstigt sätt så tänker man inte ens på det.


Det har annars varit en rätt tung dag privat med småbekymmer både hit och dit. Så det var så befriande att få tankarna på något helt annat halvannan timme. Tiden försvinner helt, jag är som det så populärt heter att man ska vara, i nuet, som för ett barn försvinner tid och även rum bitvis.


När tröttheten kommer efter en lite längre löpsträcka så försvinner min uppmärksamhet. Och det är det som är det svåra med orientering att kunna vara skärpt även när man är trött. Så för en nybörjare går det inte att springa på för fullt, dels för terrängen men framför allt för att man så lätt tappar bort sig. Då gäller det att ha ställen som fångar upp på kartan så man inte kommer bort sig helt. I dag var det återigen i halvkänd terräng, det underlättade. Kom lite fel någon gång men måste vara mer flexibel på att kartan inte alltid stämmer vad gäller traktorvägar och beståndsgränser. Samt att använda sig av höjdkurvorna som hjälp, det är överkurs för mig än så länge.
Men stigar som fångar upp är enorma hjälpmedel för mig, i den obanade skogen är det betydligt svårare och jag litar inte riktigt på mitt omdöme, så därför var klockan till hjälp för att få lite hjälp med avstånden, men det är inte tillåtet. Så frågan är om jag ska fortsätta med det? För man blir lite "lat" om man går efter den men samtidigt är det en trygghet på något sätt för att inte komma bort sig helt. Får se hur det blir i fortsättningen. Men det är roligt när det flyter på. Kartläsningen är svår, det tar tid att lära sig se detaljerna.


Hade lite ont under uppvärmningen i min vänsterhäl, men kände inget orienteringen. Det blir så ryckig löpning blandat med gång och en hel del stillastående kartläsning och kompasstagning. Men så småningom släpper det förhoppningsvis allt mer. Måste träna och fråga de rutinerade vid problem, annars tar det alldeles för lång tid att lära sig denna komplicerade sport.
Dagens runda
Hade mina Merrell bare access.

Stiglöpning Spånenleden, 8km. Framfotslöpningsrunda 132.

Blev åter en stigrunda, har blivit så de senaste lördagarna, på radion i morse varnade dom för kraftigt regn och åska framåt förmiddagen, det ville jag undvika, så det blev en extremt tidig runda för mig. Kände mig lite stel inledningsvis men det släppte efter ett tag, den krånglande vänsterhälen besvärade under första halvan men sen lugnade den ner sig betydligt.
Stiglöpning är något speciellt. Har märkt att när det går som bäst är när jag hittar rätt tempo, pulsen mellan 140-150, strax under min prattröskel. Det går inte som snabbast men 8 kilomters stiglöpning är inte detsamma som 8 kilometer på mer lättillgänglig terräng. Tröttheten kommer tidigare och slår till så hårt om man går ut för hårt. Dessutom ökar skaderisken när tröttheten sätter in, ett lite för svagt benlyft över en rot eller en sten kan betyda ett smärtsamt fall.

Tog 2 öl tidigt i gårkväll och kände otroligt nog av dom under dagens löpning, ett lätt illamående som inte ville släppa förrän framåt lunchen idag. Måste vara någon gen som antingen saknas eller är defekt på mig. Är otroligt känslig, särskilt på fredagar, efter en lång arbetsvecka. Tror asiater har samma "problem" blir lätt bakfulla. Det är en balansgång, för det är en skön avslappnande känsla med en eller två öl på fredagen. Har sista halvåret fastnat för Veteöl av märket Erdinger. Riktigt gott och att dricka en Carlsberg nu är som att dricka avslaget vatten, trots samma alkoholhalt.

 Hann inte undan för regnet, under de sista tio minuterna så kom det och för att säkerställa att jag blev riktigt genomdränkt så öppnade sig himmelen under den 15 minuter långa hemfärden på cykel. Men efter en löprunda tycker jag inte det spelar så stor roll. Det är värre om man är på väg ut.

Hade mina Merrell bare access 2. Perfekta på stigar med mycket rötter och stenar. Noll dropp.
Dagens runda

Stiglöpning Spånenleden, framfotslöpningsrunda 124.

Igår lördag var det dags för en ny runda. 3 dagars uppehåll igen. Det gjorde skillnad för fotens skull, hade inte alls lika ont i hälen idag. Det var mer en lite molande känsla. Blev en bra runda ett lagom tempo på delvis väldigt svårsprungna partier. Bilden jag visar är på ett av de mer lättlöpta ställena. Just på sådana stigar är det helt perfekt att springa, även om det inte går speciellt snabbt så är känslan av att det gör det. Man känner riktigt hur hela kroppen får vara med. Alla delar måste vara på helspänn för alla småhinder som rötter och stenar som dyker upp. Luften var perfekt, cirka 15 grader och uppehåll efter en hel natts regn. Lite blött på vissa ställen men inte så störde nämnvärt.
Hade mina Merrellskor idag. De är helt överlägsna alla andra skor i just sådan här terräng.

Dagens runda

6*1000 meter intervaller, Virdavallen. Framfotslöpningsrunda 102.

Efter några uppvärmningsvarv så bytte jag till mina "Merrell bare access 2" Det var första gången jag sprang med dessa. 4mm sula 0mm dropp. Under och efter uppvärmningen så hade jag lite känningar i min vänsterhäl, men efter skobytet så släppte det.

Dagens runda.

De 2 första intervallerna blev för tuffa och för snabba. Låg på 3:35 ungefär på första och några sekunder långsammare på andra. Så den tredje och fjärde blev runt 3:45. den femte var seg och blev något liknande men med en väldigt stum känsla, började stumna i vaderna denna gången. Den sjätte  var mer kontrollerad och kändes bra i upplägget, men med den sämsta tiden, runt 3.50. Idealet för intervaller är att den första ska gå i samma fart som den sista, ska finnas så mycket kraft kvar.
Men jag har problem med att träffa rätt på 1000 meters intervaller. Så lätt att jag rusar iväg på de första, när jag fortfarande är pigg i benen. sen finns det inget kvar till de sista. Samt att det är kämpigt att ge sig på de följande efter två så hårda i början. Då får man kämpa mot sina negativa tankar. Hade svårt att komma ihåg tekniken idag. När jag blir för trött så går all fokus på att hitta rätt andning och fart för att klara hela intervallen. Varje 1000 meters intervall följs av 200 meters gåvila på lite mer än 2 minuter. Så det flyter på fint men samtidigt bävar man för nästa intervall när det bara återstår 50 meters gåvila innan nästa intervall ska dra igång. Hinner ändå få ner puls och andning tillräckligt för att kunna dra igång igen.

Virdavallen i slutet på mars.

Körde lite indianhopp efter och avslutade med 2 varvs jogg, men var helt slut i vader och kropp. Blev nästan gång. Hade hunnit bli lite kall under indianhoppen.
Om jag jämför med förra året vid denna tiden så var jag bara något snabbare på intervallerna än vad jag är nu, ett par sekunder per kilometer. Men jag är inte alls lika uthållig. där skiljer det mycket, är inte van vid långa distanser. Måste försöka få in lite längre pass med fart. Är fortfarande lite orolig för min häl och har undvikit asfalt som jag bara använde förra året vid denna tiden. Men det har kostat på att ställa om löpsteget, över hundra rundor nu och en bra bir kvar till det "perfekta" steget. Mina största problem just nu är att få fram höften, där måste jag hitta en bra teknikövning så det kommer mer naturligt.