Det blev en bra runda även om jag körde en intervall mindre än tänkt. Det stramade alltmer i vänstervaden så jag ville inte riskera något. Det började mola redan dagen innan Champsloppet, efter de korta, intensiva intervallerna. Men har inte känt något i vaden under vila. det kändes en aning i går under en lite längre skogspromenad. ´
Dagens kuperade intervaller.
Annars kände jag mig pigg i benen idag, brukar vara bra träningsdagar i början på arbetsveckan. Har tänkt mig ta det lite lugnare på torsdagarna framöver, har ju kört mycket backintervaller då. Men kanske att det sliter mer än det gör nytta? Bättre att köra lite hårdare måndagar/tisdagar, samt lördagar i stället, så får vi se hur kroppen svarar på det. På torsdagarna blir det lugn distans i stället, gärna i kuperad terräng, men utan fartökningar eller intervallinslag. Brukar ju vara sliten på torsdagar. Kanske att jag istället lägger in ett lugnt Stiglöpningspass på onsdagar, på det sättet får jag upp volymen lite till utan att det ska slita för mycket på kroppen.
Har börjat köra riktigt lugnt på distanspassen också, inte under 5:00 tempo är tanken, börjar att vänja mig alltmer vid det. Men måste vara observant på hållning och att få med mig höften, nu i fredags när jag hade flickvännen till att kolla och filma vid lugnare farter så var det inte alls bra med hållningen. Det mindre bra för min del var att jag inte kunde känna felen själv. Så nu måste jag vara extra noga i de lite lägre farterna.
Började idag med ett lugnt varv, 5.00 tempo. Därefter var det dags för första intervallvarvet, rundan mäter 2,1km och är rejält kuperad, inte många flacka meter. Börjar snällt med en rätt lång flack utförslöpa, men det får man betala tillbaka på den andra kilometern. Intervallerna blev otroligt jämna, 3:50 tempo på samtliga, i snitt. Kändes bra bitvis, jag kunde trycka på bra i de småkuperade backarna, men i den sista nästan 400 meter långa backen var jag tvungen att sänka farten rätt rejält. Tog lång vila mellan, minst 4-5 minuter. På första intervallen hade jag Adidasskorna på de 2 följande hade jag Salming Race. På den första var jag väldigt pigg så det är svårt att säga hur mycket skobytet påverkade? Men uppenbarligen verkar det inte göra alltför mycket skillnad tidsmässigt. Skulle ha kört 4 stycken och bytt varannan gång för att få så tillförlitligt resultat som möjligt, men får spara det till en annan gång.
Efteråt blev det 15 minuter med foamroller på gymmet. Det kändes bra i vaden efteråt. I går körde jag roddmaskin, 210 watt i 20 minuter. Därefter lite överkroppsövningar. Kändes rätt okej i benen.
Visar inlägg med etikett Salming race.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Salming race.. Visa alla inlägg
måndag 18 maj 2015
fredag 15 maj 2015
Banintervaller. 4*300 + 1*400 meter. Framfotsrunda 303
Har i dag kört ett lite annorlunda upplägg inför ett lopp. Inspiration till dagens pass har jag fått via Springs chefredaktör, men modifierade det lite och anpassade till vad som jag tycker är lagom inför ett lopp. Det blev 4*300 meter. De 2 första i Adidasskor och de 2 sista i Salming Race. I princip samma fart. Den sista blev lite snabbare än dom andra men jag tog i lite mer på den. Efter ett tags vila körde jag även en lite lugnare 400 meters intervall. 300-ingarna blev mellan 55-59 sekunder. 400-ingen blev 1:26. Det kändes hyfsat lätt. Men när det blir så här korta intervaller så hinner pulsen aldrig komma upp riktigt, när intervallerna slutade hade jag en puls på runt 155, strax under min tröskelpuls.
Dagens intervaller
Hade min flickvän med mig idag, hon tittade på hur jag sprang och såg en del brister, framför allt när jag springer lite saktare. Jag tenderar till att dra bak min högersida och även att höger axel kommer högre än vänster axel. Hon har tidigare påpekat detta när vi är ute och går. Då har jag känt det själv, och försökt rätta till. Men i dag när jag springer så känner jag inte detta själv, det oroar mig lite. När jag blir trött och tappar hållningen, det märker jag tydligt och det känns direkt. Men den här vridningen som jag har märker jag inte. Kanske därför som jag har haft problem med att jag får lite ont både här och där när jag springer i ett lite långsammare tempo? När jag springer lite fortare ser det något bättre ut.
Tror jag dragit på mig mina defekter genom både innebandy men framför allt golfen. Jag hade stora problem med min rygg, när jag spelade som mest. Hade en del riktigt svåra ryggskott och kände verkligen att jag blev sned i ryggen vid några tillfällen. Även innebandyn har bidragit, tacklingar som tagit illa och massor med stukade fötter. Det är inte så konstigt om det kommer lite defekter efter alla dessa år med idrott. Jag försöker genom styrketräning rätta till mina ryggproblem. Trodde att jag var rätt rak nu men med andras ögon så får man bekräftelse på att det inte är färdigt än.
Här är en video på dagens intervaller. Efter ungefär 120 meter i medvind under den sista 400 meters intervallen. 3:35 tempo, ungefär.
I tisdags körde jag roddmaskin, 210 watt i cirka 20 minuter. Därefter överkroppsövningar, kändes helt okej. I onsdags blev det stiglöpning med dottern, 2 lugna km, därefter roddmaskin i 140 watt, cirka 23 minuter, väldigt lugnt, kändes också bra. I går, torsdags, blev det tandemcykling med dottern. 3,4 mil, i kuperad terräng, bitvis rätt jobbigt. Märker tydligt hur otränad jag är för cykling. Det krampade lite i benen på kvällen. Har druckit en flaska rödbetsjuice, 5 dl, under dagen. någon öl nu i kväll. Sedan är det till att stiga upp redan vid 7-tiden i morgon, för att få i sig mat i god tid innan loppet. Det startar redan klockan 10.
Dagens intervaller
Hade min flickvän med mig idag, hon tittade på hur jag sprang och såg en del brister, framför allt när jag springer lite saktare. Jag tenderar till att dra bak min högersida och även att höger axel kommer högre än vänster axel. Hon har tidigare påpekat detta när vi är ute och går. Då har jag känt det själv, och försökt rätta till. Men i dag när jag springer så känner jag inte detta själv, det oroar mig lite. När jag blir trött och tappar hållningen, det märker jag tydligt och det känns direkt. Men den här vridningen som jag har märker jag inte. Kanske därför som jag har haft problem med att jag får lite ont både här och där när jag springer i ett lite långsammare tempo? När jag springer lite fortare ser det något bättre ut.
Tror jag dragit på mig mina defekter genom både innebandy men framför allt golfen. Jag hade stora problem med min rygg, när jag spelade som mest. Hade en del riktigt svåra ryggskott och kände verkligen att jag blev sned i ryggen vid några tillfällen. Även innebandyn har bidragit, tacklingar som tagit illa och massor med stukade fötter. Det är inte så konstigt om det kommer lite defekter efter alla dessa år med idrott. Jag försöker genom styrketräning rätta till mina ryggproblem. Trodde att jag var rätt rak nu men med andras ögon så får man bekräftelse på att det inte är färdigt än.
Här är en video på dagens intervaller. Efter ungefär 120 meter i medvind under den sista 400 meters intervallen. 3:35 tempo, ungefär.
I tisdags körde jag roddmaskin, 210 watt i cirka 20 minuter. Därefter överkroppsövningar, kändes helt okej. I onsdags blev det stiglöpning med dottern, 2 lugna km, därefter roddmaskin i 140 watt, cirka 23 minuter, väldigt lugnt, kändes också bra. I går, torsdags, blev det tandemcykling med dottern. 3,4 mil, i kuperad terräng, bitvis rätt jobbigt. Märker tydligt hur otränad jag är för cykling. Det krampade lite i benen på kvällen. Har druckit en flaska rödbetsjuice, 5 dl, under dagen. någon öl nu i kväll. Sedan är det till att stiga upp redan vid 7-tiden i morgon, för att få i sig mat i god tid innan loppet. Det startar redan klockan 10.
måndag 11 maj 2015
Banintervaller, 3*1000 meter. Framfotsrunda 302.
Blev bättre än väntat tidsmässigt, men med en stel och lite kantig känsla. Har kört på rätt hårt sedan förra veckan och igår blev det ett lite tuffare gympass. Så det var nog det som gav den lite stela känslan idag. Nu blir det lugnt resten av veckan. På lördag är det dags igen, 8,5 km ungefär i Champsloppet. Känner mig inte speciellt laddad eller sugen på det ännu, men med ett par dagars lugnare träning så hoppas jag att både den lätta och pigga känslan kommer till lördag.
Dagens intervaller
Jag värmde upp nästan 2 km innan jag bytte skor till Salming Race. Målet idag var lite bra fartkänsla, visste innan att det inte skulle kännas lika lätt som för 2 veckor sedan när jag körde samma pass. Lite hårdare träning tätare inpå denna gången. Blåste mer idag, så på den första och tredje intervallen hade jag en långsida mer med medvind. Det blev 3:30+3:38+3:35 tidsmässigt, den andra med mer motvind. Körde dom lite hårdare än förra gången och fick ta ståvila efter varje intervall. Kändes bra i medvinden, då kände jag en viss lätthet och tyckte att jag kom upp bra i steget. Men lika lätt som det gick i medvinden, lika tungt gick det i motvinden. Då kändes det väldigt motigt och långsamt.
I går blev det roddmaskin i 210 watt ungefär, därefter 3*5 minuter höjdhopparmattslöpning. Samt lite magövningar. Har känt mig lite stum och stel i korsryggen under dagen. Behövs lite lugnare dagar nu. Sedan hoppas jag som sagt vara pigg till på lördag.
Dagens intervaller
Jag värmde upp nästan 2 km innan jag bytte skor till Salming Race. Målet idag var lite bra fartkänsla, visste innan att det inte skulle kännas lika lätt som för 2 veckor sedan när jag körde samma pass. Lite hårdare träning tätare inpå denna gången. Blåste mer idag, så på den första och tredje intervallen hade jag en långsida mer med medvind. Det blev 3:30+3:38+3:35 tidsmässigt, den andra med mer motvind. Körde dom lite hårdare än förra gången och fick ta ståvila efter varje intervall. Kändes bra i medvinden, då kände jag en viss lätthet och tyckte att jag kom upp bra i steget. Men lika lätt som det gick i medvinden, lika tungt gick det i motvinden. Då kändes det väldigt motigt och långsamt.
I går blev det roddmaskin i 210 watt ungefär, därefter 3*5 minuter höjdhopparmattslöpning. Samt lite magövningar. Har känt mig lite stum och stel i korsryggen under dagen. Behövs lite lugnare dagar nu. Sedan hoppas jag som sagt vara pigg till på lördag.
tisdag 28 april 2015
Banintervaller, 3*1000 meter. Framfotsrunda 296
Känns konstigt att köra så relativt korta pass som jag gjort sista veckan, precis när jag känner att jag kommit i gång så bryter jag, allt i förhoppning om att kroppen ska svara bra nu på fredag. Då går Växjöloppet av stapeln
Dagens intervaller
Hade först tänkt mig 3 *800 meter, men mitt i den första intervallen så ångrade jag mig och körde 1000 meter i stället. Tanken var att hitta ett fint flyt och en lätt och avslappnad känsla, men det kändes inte så lätt som i lördags, mer en lite kantig och stel känsla. Framför allt på den första, men det brukar vara så med intervaller för min del. På den första är inte kroppen vaken och det blir lätt lite för fort. svårt att hitta rytmen. Den andra och tredje blev jämnare och mer rytmiska. Kändes dock lite i vänsterhälen. lite stumt och stelt. Jag körde med gåvila/joggvila mellan intervallerna. vilan mellan den första och andra blev 1:30 ungefär mellan 2:a och 3:de blev det 1.47.
Intervallerna gick på 3:35+3:42+3:38. Den första och tredje var lite för hårda för att hålla över lite längre tid. Den 2:a kändes bra men var även den en aning för hårt. Tror runt 3.50 är hållbart just idag. Men nu blir det inga mer löppass innan 1:a maj. Bana är tacksamt på det sättet att det är utan lutning och idag var det ingen vind. Växjöloppet är rätt kuperat bitvis, särskilt inne i skogen. Så det blir annorlunda löpning mot idag.
Hade mina Salming Race idag under fartdelen. Kändes lätt men inte så lätt som jag förväntat mig, lite stel i dag, ändå värmde jag upp i över 10 minuter. Andningen kändes kontrollerad, blev 3-takt efter ungefär 2-300 meter. Försökte springa så avslappnat som möjligt och att få fram och upp höften men i dag kändes det inget vidare jämfört med i lördags. Konstig att det kan kännas så olika? Pollen har börjat göra sig påmind, jag lider inte alls så mycket nuförtiden som för ett tiotal år sedan. Men när det är som värst kliar det i ögonen och blir lite täppt i näsan. Nästan som en förkylning. Det kommer och går under dagen, i sjok.
I går körde jag roddmaskin, 205 watt i 20 minuter, därefter lite magövningar. I söndags blev det 4 km lugn stiglöpning, därefter lite överkroppsövningar. I kväll blir det lite orienteringsträning med dottern.
Dagens intervaller
Hade först tänkt mig 3 *800 meter, men mitt i den första intervallen så ångrade jag mig och körde 1000 meter i stället. Tanken var att hitta ett fint flyt och en lätt och avslappnad känsla, men det kändes inte så lätt som i lördags, mer en lite kantig och stel känsla. Framför allt på den första, men det brukar vara så med intervaller för min del. På den första är inte kroppen vaken och det blir lätt lite för fort. svårt att hitta rytmen. Den andra och tredje blev jämnare och mer rytmiska. Kändes dock lite i vänsterhälen. lite stumt och stelt. Jag körde med gåvila/joggvila mellan intervallerna. vilan mellan den första och andra blev 1:30 ungefär mellan 2:a och 3:de blev det 1.47.
Intervallerna gick på 3:35+3:42+3:38. Den första och tredje var lite för hårda för att hålla över lite längre tid. Den 2:a kändes bra men var även den en aning för hårt. Tror runt 3.50 är hållbart just idag. Men nu blir det inga mer löppass innan 1:a maj. Bana är tacksamt på det sättet att det är utan lutning och idag var det ingen vind. Växjöloppet är rätt kuperat bitvis, särskilt inne i skogen. Så det blir annorlunda löpning mot idag.
Hade mina Salming Race idag under fartdelen. Kändes lätt men inte så lätt som jag förväntat mig, lite stel i dag, ändå värmde jag upp i över 10 minuter. Andningen kändes kontrollerad, blev 3-takt efter ungefär 2-300 meter. Försökte springa så avslappnat som möjligt och att få fram och upp höften men i dag kändes det inget vidare jämfört med i lördags. Konstig att det kan kännas så olika? Pollen har börjat göra sig påmind, jag lider inte alls så mycket nuförtiden som för ett tiotal år sedan. Men när det är som värst kliar det i ögonen och blir lite täppt i näsan. Nästan som en förkylning. Det kommer och går under dagen, i sjok.
I går körde jag roddmaskin, 205 watt i 20 minuter, därefter lite magövningar. I söndags blev det 4 km lugn stiglöpning, därefter lite överkroppsövningar. I kväll blir det lite orienteringsträning med dottern.
tisdag 14 april 2015
10 km kuperat tröskelpass. Framfotsrunda 290
Blev ett väldigt bra pass tidsmässigt, jag är väldigt nöjd med tiden. 3.59 i medeltempo. Så fort har jag aldrig sprungit denna rundan. För 1,5 år sedan hade jag 4:02 tempo en gång, då mer utvilad men även det passet en tisdag. De flesta 10km passen i denna kuperade terräng det senaste året har landat runt 4.10-4.15 i snitt. Känslan var att det gick ungefär så fort idag också..
Dagens tröskelpass.
Har suttit ner hela dagen på jobbet, dels för att jag känt mig lite trött i korsryggen, dels för att ha så pigga ben som möjligt inför detta passet. Hade först tänkt mig ett 7.5km långt testpass på flackare terräng, på Alvesta cykelbanor. Men var inte riktigt upplagd för att ta i så hårt idag. Vädret inte så trevligt heller, 4 grader och regn, brukar vara intervaller annars på tisdagarna men när vädret är så motbjudande så tycker jag det blir lättare att motivera sig om man bara kan köra på utan stopp. Då hålls värmen uppe också. Så dagens pass blev trots allt bra vädermässigt. Bra med syre i den regnmättade luften.
Har sedan lördagens långpass kört 2 dagar i rad med stiglöpning, väldigt lugnt, knappt svettig efter de två rundorna. Strax över 6.15 tempo. I söndags 2 km, igår efter jobbet 4km. På söndagkvällen körde jag rodd + höjdhopparmattslöpning 2*5 minuter, därefter hoppövningar i en kvart, har känts allt bättre i högerfoten, därför har jag åter börjat köra lite försiktigt med hoppövningar igen. I går körde jag överkroppsövningar efter stiglöpningen.
Hade Salming Race skorna under dagens pass, helt perfekt känsla idag med dom. Dessa skor är underbara att springa med när det ska gå lite fortare. Hade ingen koll på tempot under passet, ville inte bli stressad av klockan, ville fokusera på andningen, 3-taktsandningen hela vägen. Var noga med att inte gå på för hårt i uppförsbackarna, tycker jag hamnade på rätt sida hela passet. I de brantaste backarna gick det kanske något för hårt nära toppen men överlag låg jag i en jämn ansträngning. Medelpuls på 160, så det är nära mitt träningsmax. Men ändå var känslan i benen lite tung, inte den där riktigt lätta känslan man kan ha när man börjar närma sig formen. Väger fortfarande 75 kg. Har försökt dra ner lite på chokladen sista 2 veckorna men det ger ingen snabb effekt.
Under passet kände jag inget i högerfoten och knappt något i vänster hälsena heller, blev lite stum i vänstervaden sista km. I uppförsbackarna kändes det helt okej men på flacken hade jag inte det rätta klippet i steget. Känner att jag har orken för 10 km i ett högt tempo, troligtvis för alla långpassen under vintern och våren. Men saknar den lätta känslan som är så underbar när den infinner sig. Men den kommer nog när jag drar ner lite på intensiteten så småningom.
Dagens tröskelpass.
Har suttit ner hela dagen på jobbet, dels för att jag känt mig lite trött i korsryggen, dels för att ha så pigga ben som möjligt inför detta passet. Hade först tänkt mig ett 7.5km långt testpass på flackare terräng, på Alvesta cykelbanor. Men var inte riktigt upplagd för att ta i så hårt idag. Vädret inte så trevligt heller, 4 grader och regn, brukar vara intervaller annars på tisdagarna men när vädret är så motbjudande så tycker jag det blir lättare att motivera sig om man bara kan köra på utan stopp. Då hålls värmen uppe också. Så dagens pass blev trots allt bra vädermässigt. Bra med syre i den regnmättade luften.
Har sedan lördagens långpass kört 2 dagar i rad med stiglöpning, väldigt lugnt, knappt svettig efter de två rundorna. Strax över 6.15 tempo. I söndags 2 km, igår efter jobbet 4km. På söndagkvällen körde jag rodd + höjdhopparmattslöpning 2*5 minuter, därefter hoppövningar i en kvart, har känts allt bättre i högerfoten, därför har jag åter börjat köra lite försiktigt med hoppövningar igen. I går körde jag överkroppsövningar efter stiglöpningen.
Hade Salming Race skorna under dagens pass, helt perfekt känsla idag med dom. Dessa skor är underbara att springa med när det ska gå lite fortare. Hade ingen koll på tempot under passet, ville inte bli stressad av klockan, ville fokusera på andningen, 3-taktsandningen hela vägen. Var noga med att inte gå på för hårt i uppförsbackarna, tycker jag hamnade på rätt sida hela passet. I de brantaste backarna gick det kanske något för hårt nära toppen men överlag låg jag i en jämn ansträngning. Medelpuls på 160, så det är nära mitt träningsmax. Men ändå var känslan i benen lite tung, inte den där riktigt lätta känslan man kan ha när man börjar närma sig formen. Väger fortfarande 75 kg. Har försökt dra ner lite på chokladen sista 2 veckorna men det ger ingen snabb effekt.
Under passet kände jag inget i högerfoten och knappt något i vänster hälsena heller, blev lite stum i vänstervaden sista km. I uppförsbackarna kändes det helt okej men på flacken hade jag inte det rätta klippet i steget. Känner att jag har orken för 10 km i ett högt tempo, troligtvis för alla långpassen under vintern och våren. Men saknar den lätta känslan som är så underbar när den infinner sig. Men den kommer nog när jag drar ner lite på intensiteten så småningom.
torsdag 26 mars 2015
Korta backintervaller, utför. Framfotsrunda 282
Blev ett annorlunda pass. Har aldrig innan kört något liknande. Läste om det i tidningen Spring, ett sätt att få upp fartkänslan i kroppen. Chefredaktören själv som rekommenderade just denna typ av pass, och han är ju extremt snabb för sin ålder. Ja, varför inte testa. Letade upp en backe i Spånen med svagt nerförslut, enligt klockan 250 meter lång och med en höjdskillnad på 4 meter, men tror det är lite mer i verkligheten, om det är något Garmin 305 har problem med så är det att återge en korrekt höjdåtergivning, har ändå höjdkorrigering påslagen.
Började med ett lugnt varv på 2,3 km, hade mina Adidas på mig under den rundan, bytte sedan skor till Salming Race. Otroligt sköna, sitter som gjutna på fötterna. Men nästan obefintlig dämpning, 5 mm dropp. Körde sedan 6 stycken med rätt hög fart, enligt klockan mellan 41-45 sekunder, troligvis 250 långa. Blir km fart på 2:45 ungefär. Inte riktigt på max i början på intervallerna, men sista 100 meterna i lite mer nerförslut, på absoluta max, en konstig känsla, det är precis som man inte riktigt hinner med på något sätt. Känns okontrollerat. Tyvärr så fick jag lite ont i högerfoten på de 2 sista intervallerna, lite mer än molande och det var inte så bra känsla under nedvarvningen. Hade som väl var bytt skor igen innan dess. Men ändå var det en stickande känsla under höger framfot, precis som det var i "pekfingertån" innan jag åkte på stressfrakturen i högerfoten. Känns även nu efteråt, om jag belastar foten. Kanske inte så konstigt med tanke på vilka påfrestningar det blir på framfoten vid denna typ av löpning. Men fartkänslan var ändå häftig, kände mig bitvis stark i själva löpningen och man känner verkligen hur man skärper till både hållning och steg i dessa farter. Men att människor springer så här fort i 10 km är för mig helt ofattbart. Nu hade jag ändå nerförsbacke, och sprang 250 meter. Hade hängt med i ungefär ett halvt varv när de bästa kör 10000 meter, lite deprimerande på något sätt.
Lite tråkigt med foten, har känt mig riktigt bra i fötterna under dagen, säkert de 2 lite lugnare veckorna som vilat fötterna lite, nu känns det som jag är tillbaka till tiden för 2 veckor sedan, då det molade ungefär som det gör efter dagens pass.
Dagens intervaller
Det är inte kul när man hela tiden balanserar på en tunn lina, vill ju utvecklas men för allt i världen inte bli skadad igen. Försöker variera passen så mycket det bara går, använda olika typer av skor, kör så mycket styrketräning för fötter och vader som det bara går utan att för den skull överbelasta. Just nu känns det verkligen som att det är mina svaga fötter och fotleder som begränsar mig. Men det är bara att försöka vara tålmodig. Hade tänkt mig att eventuellt springa en 10 km:s tävling på lördag, men har i ärlighetens namn tvekat under dagen, innan denna känning kom. Fast då har jag känt att jag inte har den mentala kraften riktigt att ladda på med. Nu känns det än mer osäkert, har dock försökt toppa till formen nu de 2 senaste veckorna, får se om jag kör ett testlopp på 10 km i alla fall. Allt beror på hur foten utvecklar sig. Vill prova på 10 km i tävlingsfart innan jag går in i en tyngre träningsperiod igen.
I går körde jag ett roddpass på nästan 20 minuter med ett snitt på 210 watt, kändes helt okej, inte så sliten i slutet som jag blivit innan. Därefter lite överkroppsövningar.
Började med ett lugnt varv på 2,3 km, hade mina Adidas på mig under den rundan, bytte sedan skor till Salming Race. Otroligt sköna, sitter som gjutna på fötterna. Men nästan obefintlig dämpning, 5 mm dropp. Körde sedan 6 stycken med rätt hög fart, enligt klockan mellan 41-45 sekunder, troligvis 250 långa. Blir km fart på 2:45 ungefär. Inte riktigt på max i början på intervallerna, men sista 100 meterna i lite mer nerförslut, på absoluta max, en konstig känsla, det är precis som man inte riktigt hinner med på något sätt. Känns okontrollerat. Tyvärr så fick jag lite ont i högerfoten på de 2 sista intervallerna, lite mer än molande och det var inte så bra känsla under nedvarvningen. Hade som väl var bytt skor igen innan dess. Men ändå var det en stickande känsla under höger framfot, precis som det var i "pekfingertån" innan jag åkte på stressfrakturen i högerfoten. Känns även nu efteråt, om jag belastar foten. Kanske inte så konstigt med tanke på vilka påfrestningar det blir på framfoten vid denna typ av löpning. Men fartkänslan var ändå häftig, kände mig bitvis stark i själva löpningen och man känner verkligen hur man skärper till både hållning och steg i dessa farter. Men att människor springer så här fort i 10 km är för mig helt ofattbart. Nu hade jag ändå nerförsbacke, och sprang 250 meter. Hade hängt med i ungefär ett halvt varv när de bästa kör 10000 meter, lite deprimerande på något sätt.
Lite tråkigt med foten, har känt mig riktigt bra i fötterna under dagen, säkert de 2 lite lugnare veckorna som vilat fötterna lite, nu känns det som jag är tillbaka till tiden för 2 veckor sedan, då det molade ungefär som det gör efter dagens pass.
Dagens intervaller
Det är inte kul när man hela tiden balanserar på en tunn lina, vill ju utvecklas men för allt i världen inte bli skadad igen. Försöker variera passen så mycket det bara går, använda olika typer av skor, kör så mycket styrketräning för fötter och vader som det bara går utan att för den skull överbelasta. Just nu känns det verkligen som att det är mina svaga fötter och fotleder som begränsar mig. Men det är bara att försöka vara tålmodig. Hade tänkt mig att eventuellt springa en 10 km:s tävling på lördag, men har i ärlighetens namn tvekat under dagen, innan denna känning kom. Fast då har jag känt att jag inte har den mentala kraften riktigt att ladda på med. Nu känns det än mer osäkert, har dock försökt toppa till formen nu de 2 senaste veckorna, får se om jag kör ett testlopp på 10 km i alla fall. Allt beror på hur foten utvecklar sig. Vill prova på 10 km i tävlingsfart innan jag går in i en tyngre träningsperiod igen.
I går körde jag ett roddpass på nästan 20 minuter med ett snitt på 210 watt, kändes helt okej, inte så sliten i slutet som jag blivit innan. Därefter lite överkroppsövningar.
måndag 10 november 2014
Tufft intervallpass på löpband, 6*6 minuter. Framfotsrunda 218.
Hade med mig pulsbandet idag för att få lite bättre koll på ansträngningsnivån. Kände mig pigg inför passet och såg faktiskt fram mot att att få ta i lite rejält, brukar annars ha ångest inför intervallpass, men har märkt att när jag kör dom på löpband så blir dom mycket mer kontrollerade och farten är jämn. Fast om det ger lika mycket på lång sikt återstår att se?
När jag kör intervaller utomhus har jag problem med att hitta rätt fart, blir ofta alldeles för snabbt på de första intervallerna och de blir på tok för ryckiga. Speciellt om jag inte kört på ett tag. Brukar undvika intervaller stor del av säsongen, framför allt på hösten. Men som sagt nu känns det åter lite bättre när jag kör dom på löpband.
Efter en vecka utan tuffa pass så var det dags för ett idag. Intervaller på löpband. Hade först tänkt mig att köra 8*6 minuter, jag brukar köra 4 minuter i vanliga fall, men kände efter 5 minuter på första intervallen att det inte skulle hålla för ett helt pass. Så jag sänkte ambitionen till 6 minuter/intervall.
Det var annorlunda och betydligt mer slitsamt än väntat, jag körde alla 6 i samma hastighet, 16 km/h. Med 0,5% lutning.
De 2 första körde jag med Salming Race, fast efter den andra började det mola allt mer i vänsterhälen så jag bytte tillbaka till Adidas som jag haft på uppvärmningen.
Började varje intervall på mellan 120-130 i puls, blev lite ojämnt tidsmässigt mellan intervallerna i och med skobytet, men ungefär mellan 2-4 minuters vila mellan, från 8 till 10 km/h i joggvilan.
Jag kollade pulsen i slutet på varje intervall och efter den första var den 157 slag, kontrollerad 4-taktsandning hela vägen, likaså den andra som slutade på 162 slag, den tredje slutade på165 slag, men nu började jag känna lite trötthet.
Kan ha påverkats lite av skobytet, det är stor viktskillnad på Salming race och mina Adidas.
Den 4:e slutade på 167 slag och jag gick över i 3-taktsandning efter 4 minuter, 5:e slutade på 172 slag och jag gick över i 3-takt efter 3 minuter, denna var nog den tuffaste. Fick kämpa rejält sista 2 minuterna. Den 6:e slutade också på 172, gick över i 3-taktsandning efter 3 minuter. Men eftersom det var den sista så blev den lite lättare mentalt.
Det märktes rejält efteråt, jag var helt slut, väldigt mör i både fötter, ben och huvud. På träning har jag väldigt svårt att komma upp över i 170 i puls, mitt max på träning och löpning är 177 slag, men det var några år sedan på ett tufft tempopass.
I vanliga fall på utomhusintervaller, 6*1000 meter, brukar pulsen maxa på runt 165 på de sista intervallerna.
Det som kändes bra idag var att det blev relativt lång tid i 3-taktsandning. 3 minuter på de 2 sista. Det gick bättre än väntat att byta från 4-takt till 3-takt och jag fick inte panik i slutet på intervallerna, det höll sig trots den hårda ansträngningen på en kontrollerad nivå. Men som sagt, på bandet lyckas jag bättre med att kontrollera 3-takten, men utomhus är det annorlunda då det är så mycket annat som påverkar. Men om jag hela tiden undviker att träna i 3-takt så kommer jag inte att kunna utveckla det heller.
Lite synd att jag inte kunde köra på hela passet i Salmingskorna, men det är en av fördelarna med bandet, mycket lättare att byta skor. Känns som om att det är lite känsligare för hälen på löpband, känner mer där än när jag kör utomhus. Blir ju lite annorlunda steg. Stegfrekvensen låg på lite över 180 när jag kollade. Det kom en annan kille och körde rätt hårt på ett band jämte och jag såg att vi hade samma stegfrekvens när jag låg på 10 km/h och han var i 15 km/h. Det syntes tydligt att han landade på hälen. Han var en van löpare och körde på med hög fart och 2% lutning. Han låg och varierade mellan 12 och 17 km/h i nått slags fartlekspass. Bra hållning i övrigt, det finns så många olika stilar. Det som är det viktigaste är att hålla sig skadefri.
måndag 27 oktober 2014
Löpbandsintervaller. Delvis i VFF. Framfotsrunda 210,
Blev nästan en kopia av förra måndagens intervallpass. Kände mig lite seg under dagen och såg inte riktigt fram mot passet, förhandlade med själv om jag inte kunde byta till ett lite lindrigare tempopass i stället, men jag lyckades övertala mig själv till slut att köra intervaller, då det betalar sig någon gång framöver på ett bättre sätt än ett tempopass som så lätt riskerar att bli ett "mittimellanpass".
Värmde upp med Salmingskorna, sen bytte jag till VFF, körde i 0,5% lutning och alla intervaller utom en pågick i 4 minuter, det var 18 km:aren i mitten som jag körde 3 minuter. de två första körde jag med VFF, 15+16 km/h. Sen fick jag lite molande känningar där jag hade stressfrakturen i högerfoten i vintras. Ville så gärna köra på någon till eftersom det var en lätt känsla men vill inte riskera något så jag bytte tillbaka till Salming Race igen. Körde sedan på och den första 17 intervallen gick som planerat och jag kom in i rätt så kontrollerad 3-taktsandning efter lite drygt 2 minuter.
Därefter var det dags för den jobbiga 18 km/h intervallen, blev 3-taktsandning efter 1 minut, denna gången klarade jag med rätt så stort besvär 3 minuter, det kändes inte lika okontrollerat som förra gången men jag hade inte mer än 3 minuter i kroppen idag. Det som var bra var att jag inte blev lika stressad av den relativt höga farten som jag blev förra gången, men andningen kommer aldrig i balans i denna farten, blir allt mer ansträngt och vill inte plana ut som den gör när jag kör i 16 km/h. Hoppas så småningom att jag ska vänja mig ännu lite bättre.
Därefter blev det följande trappa neråt, 17+16+16. Inte samma lätta känsla som förra gången, benen blev rejält stumma efter 18 km:aren. Så fick slita rätt ont på de 3 sista. När jag steg av bandet efter en dryg timme så var det på lite stappliga och ostadiga ben. Var helt slut och hade inte en tanke på att köra i någon höjdhopparmatta. Jag är nöjd med passet och det gick som jag tänkt mig förutom den något tunga känslan på de 3 sista intervallerna. Kände av vänsterhälen lite i början, särskilt på uppvärmningen, släppte sedan allt mer som passet pågick.
I går körde jag ett rätt så lugnt gympass, rodd i 175 watt och CT i ungefär samma. Har tänkt att minska effekten något i rodden till förmån för CT, då den är något mer lik löpningen. Därefter blev det 3*400 steg i höjdhopparmattan.
Värmde upp med Salmingskorna, sen bytte jag till VFF, körde i 0,5% lutning och alla intervaller utom en pågick i 4 minuter, det var 18 km:aren i mitten som jag körde 3 minuter. de två första körde jag med VFF, 15+16 km/h. Sen fick jag lite molande känningar där jag hade stressfrakturen i högerfoten i vintras. Ville så gärna köra på någon till eftersom det var en lätt känsla men vill inte riskera något så jag bytte tillbaka till Salming Race igen. Körde sedan på och den första 17 intervallen gick som planerat och jag kom in i rätt så kontrollerad 3-taktsandning efter lite drygt 2 minuter.
Därefter var det dags för den jobbiga 18 km/h intervallen, blev 3-taktsandning efter 1 minut, denna gången klarade jag med rätt så stort besvär 3 minuter, det kändes inte lika okontrollerat som förra gången men jag hade inte mer än 3 minuter i kroppen idag. Det som var bra var att jag inte blev lika stressad av den relativt höga farten som jag blev förra gången, men andningen kommer aldrig i balans i denna farten, blir allt mer ansträngt och vill inte plana ut som den gör när jag kör i 16 km/h. Hoppas så småningom att jag ska vänja mig ännu lite bättre.
Därefter blev det följande trappa neråt, 17+16+16. Inte samma lätta känsla som förra gången, benen blev rejält stumma efter 18 km:aren. Så fick slita rätt ont på de 3 sista. När jag steg av bandet efter en dryg timme så var det på lite stappliga och ostadiga ben. Var helt slut och hade inte en tanke på att köra i någon höjdhopparmatta. Jag är nöjd med passet och det gick som jag tänkt mig förutom den något tunga känslan på de 3 sista intervallerna. Kände av vänsterhälen lite i början, särskilt på uppvärmningen, släppte sedan allt mer som passet pågick.
I går körde jag ett rätt så lugnt gympass, rodd i 175 watt och CT i ungefär samma. Har tänkt att minska effekten något i rodden till förmån för CT, då den är något mer lik löpningen. Därefter blev det 3*400 steg i höjdhopparmattan.
måndag 20 oktober 2014
Löpbandsintervaller, framfotsrunda 207.
Kände mig lite stel och öm i övre delarna av vaderna och baksidan av högerknät. Kom nu i eftermiddag och jag kan inte riktigt härleda till varför. Så var lite tveksam om jag skulle köra ett relativt tufft intervallpass. Men det blev ändå så och efter passet så känns det helt okej men jag var extra trött efter dagens pass och det tog lite längre tid att komma in i duschen och att masa sig hem. Cykelturen hem i mörker och vindpinande regn i ansiktet gjorde inte saken bättre. Nu är det höst på riktigt, nästa vecka är det vintertid och det massiva mörkret sänker sig redan vid halvfemtiden eller tidigare de närmaste tre månaderna.
Förr om åren har detta varit en tung tid, har alltid sprungit utomhus, har aldrig funnits en tanke på löpband, men i vintras upptäckte även jag detta med löpband och nu vill jag hellre köra intervaller där än utomhus. En sån här dag med mörker, regn och rusk inbjuder inte till löpning utomhus. Det blev hela passet i Salming Race och fick lite ont i hälen inledningsvis men efter andra intervallen släppte det och jag tänkte inte mer på det under passet.
Det blev 6 stycken intervaller i 4 minuter samt en i 2 minuter, allt med 0,5% lutning. Började med 15 km/h sedan 16 km/h och 2 stycken med 17 km/h. Därefter tog jag en 2 minutare med 18 km/h. Sedan avslutades det hela med 2 stycken 16 km/h. Var helt slut efter dagens pass och hade ingen ork till några höjdhopparmattssteg. Kunde hålla 4-takstandning på alla 16km intervallerna på 17 km blev det 3-taktsandning efter 2 minuter. På 18 km blev det efter 1 minut. Men den var riktigt jobbig. Där blev jag inte alls bekväm med farten, det var precis att jag mäktade med 2 minuter. Hade inte gått många sekunder till på den. Får se nästa gång, om det finns möjlighet att öka längden något på den. Hade samma band som förra gången. Hade 3 minuters joggvila mellan intervallerna, mellan 8-10 km/h, blev dock 4 minuter mellan och efter 17 km/h intervallerna.
Jag är nöjd med känslan idag och kunde ta i bra. Salming skorna är helt perfekta i dessa farter, känns så lätta och som om man nästan är barfota, skon blir som ett med foten. Det som åter blivit lidande är VFF-löpningen, det var två veckor sedan senast. Inte riktigt bra men det är svårt att få till alla passen som man vill. Möjligt att jag kan köra halva intervallpasset med dessa nästa gång.
I går var det ett gympass med rodd och CT, kunde hålla 210 i medelwatt och blir numera trött rent andningsmässigt på den maskinen. Sedan körde jag CT och höll några watt högre än vanligt, runt 170 denna gången, totalt 45 minuter på dessa maskiner.
Förr om åren har detta varit en tung tid, har alltid sprungit utomhus, har aldrig funnits en tanke på löpband, men i vintras upptäckte även jag detta med löpband och nu vill jag hellre köra intervaller där än utomhus. En sån här dag med mörker, regn och rusk inbjuder inte till löpning utomhus. Det blev hela passet i Salming Race och fick lite ont i hälen inledningsvis men efter andra intervallen släppte det och jag tänkte inte mer på det under passet.
Det blev 6 stycken intervaller i 4 minuter samt en i 2 minuter, allt med 0,5% lutning. Började med 15 km/h sedan 16 km/h och 2 stycken med 17 km/h. Därefter tog jag en 2 minutare med 18 km/h. Sedan avslutades det hela med 2 stycken 16 km/h. Var helt slut efter dagens pass och hade ingen ork till några höjdhopparmattssteg. Kunde hålla 4-takstandning på alla 16km intervallerna på 17 km blev det 3-taktsandning efter 2 minuter. På 18 km blev det efter 1 minut. Men den var riktigt jobbig. Där blev jag inte alls bekväm med farten, det var precis att jag mäktade med 2 minuter. Hade inte gått många sekunder till på den. Får se nästa gång, om det finns möjlighet att öka längden något på den. Hade samma band som förra gången. Hade 3 minuters joggvila mellan intervallerna, mellan 8-10 km/h, blev dock 4 minuter mellan och efter 17 km/h intervallerna.
Jag är nöjd med känslan idag och kunde ta i bra. Salming skorna är helt perfekta i dessa farter, känns så lätta och som om man nästan är barfota, skon blir som ett med foten. Det som åter blivit lidande är VFF-löpningen, det var två veckor sedan senast. Inte riktigt bra men det är svårt att få till alla passen som man vill. Möjligt att jag kan köra halva intervallpasset med dessa nästa gång.
I går var det ett gympass med rodd och CT, kunde hålla 210 i medelwatt och blir numera trött rent andningsmässigt på den maskinen. Sedan körde jag CT och höll några watt högre än vanligt, runt 170 denna gången, totalt 45 minuter på dessa maskiner.
måndag 13 oktober 2014
Löpbandsintervaller med Salming Race, framfotsrunda 203
Blev ett bra pass, det brukar annars inte intervallpass bli, svårt att få till jämnheten i intervaller. Fast när man kör dom på löpband så blir det oftast som man förväntar sig. Jag har märkt att det är lite olika fart på banden i gymmet. i dag hade jag första bandet, som hittills verkar var det som speglar utomhusverkligheten bäst. Jag kör alltid med 0,5% lutning och då känns det nästan lika jobbigt som utomhus. Det som underlättar en aning är att det blir så jämn känsla, när man slipper motvind och uppförslut.
Hade mina Salming Race. Hade dessa senast under höstmilen. Väldigt sköna skor när det går lite fortare. Hade även med mig VFF-skorna men iddes inte byta idag. Efter andra intervallen kändes det dock lite i vänsterhälen, men som väl var blev det åter bättre i intervallen efter och sen var det en helt acceptabel känsla resten av passet.
Började med 10 minuters uppvärmning sedan blev 4 minuter i 15 km/h. 4 min i 16 km/h, Dessa kändes hyfsat lätta och jag kunde ligga kvar i 4 taktsandning, blev visserligen jobbigt sista 2 minuterna av den sista 16 km intervallen men ändå kontrollerat. Därefter blev det 2 stycken 17 km/h intervaller i 4 minuter vardera. Där blev det 4-takts andning i 2 minuter och 2 minuter i 3-taktsandning. Till skillnad från utomhus känns det på bandet kontrollerat med 3- taktsandningen, det är bara bytet mellan som kan vara lite struligt. Det känns som om mitt steg är lite kortare på bandet, kanske därför som det blir mer kontrollerat? Därefter blev 2 stycken 16 km intervaller, en i 4 minuter och den avslutande i 5 minuter. Hade ungefär 3 minuters sakta joggvila mellan intervallerna. Totalt sett väldigt bra känsla, blev väldigt trött men ändå kontrollerat med andningen hela tiden. Hade tänkt prova någon minut i 18 km/h men vek ner mig. Får bli nästa gång.
Därefter lite hopp i höjdhopparmatta, brukar köra 3*400 men fick korta ner lite, blev alldeles för trött på de första, den blev 200 steg. nästa 300 och den sista 400 steg. När jag cyklade hemåt efteråt fanns det inte mycket kraft kvar i benen.
Körde ett gympass i går med Roddmaskin och CT. 190 i medelwatt på rodden. CT som vanligt. Därefter 3*400 steg i höjdhopparmatta. Lite segt igår efter långpasset i lördags. Men det brukar kännas rätt så segt efter dom passen.
 |
| Salming Race, 5mm dropp. |
Hade mina Salming Race. Hade dessa senast under höstmilen. Väldigt sköna skor när det går lite fortare. Hade även med mig VFF-skorna men iddes inte byta idag. Efter andra intervallen kändes det dock lite i vänsterhälen, men som väl var blev det åter bättre i intervallen efter och sen var det en helt acceptabel känsla resten av passet.
Började med 10 minuters uppvärmning sedan blev 4 minuter i 15 km/h. 4 min i 16 km/h, Dessa kändes hyfsat lätta och jag kunde ligga kvar i 4 taktsandning, blev visserligen jobbigt sista 2 minuterna av den sista 16 km intervallen men ändå kontrollerat. Därefter blev det 2 stycken 17 km/h intervaller i 4 minuter vardera. Där blev det 4-takts andning i 2 minuter och 2 minuter i 3-taktsandning. Till skillnad från utomhus känns det på bandet kontrollerat med 3- taktsandningen, det är bara bytet mellan som kan vara lite struligt. Det känns som om mitt steg är lite kortare på bandet, kanske därför som det blir mer kontrollerat? Därefter blev 2 stycken 16 km intervaller, en i 4 minuter och den avslutande i 5 minuter. Hade ungefär 3 minuters sakta joggvila mellan intervallerna. Totalt sett väldigt bra känsla, blev väldigt trött men ändå kontrollerat med andningen hela tiden. Hade tänkt prova någon minut i 18 km/h men vek ner mig. Får bli nästa gång.
Därefter lite hopp i höjdhopparmatta, brukar köra 3*400 men fick korta ner lite, blev alldeles för trött på de första, den blev 200 steg. nästa 300 och den sista 400 steg. När jag cyklade hemåt efteråt fanns det inte mycket kraft kvar i benen.
Körde ett gympass i går med Roddmaskin och CT. 190 i medelwatt på rodden. CT som vanligt. Därefter 3*400 steg i höjdhopparmatta. Lite segt igår efter långpasset i lördags. Men det brukar kännas rätt så segt efter dom passen.
lördag 20 september 2014
Musikmilen, tävling. Tid:39:01. Framfotsrunda 192
Blev en bra tävling och jag är nöjd med både resultatet och själva känslan. I går var jag lite tveksam då jag känt lite i högervaden, Men efter en bra natts sömn så kändes det bättre i dag på morronen. I gårkväll blev det två Erdinger starköl på kvällen. Det gav mig en avslappnad känsla under kvällen och gjorde att jag sov så bra. Kan tänka mig att det för många låter konstigt och oseriöst, men jag har en tendens att inför saker, som jag tycker är viktiga för mig, att stressa upp mig rejält dagen innan och då blir det allt som oftast dålig sömn som resultat. Erdinger veteöl, är något väldigt speciellt i både smak och effekt vid träning. På mig funkar det väldigt bra, men vill betona att jag väldigt sällan dricker mer än 2 stycken. Jag är inte ute efter berusningen utan mer den avslappnande känslan. Har druckit just Erdinger nu i över ett år på lördagar och ibland även på fredagar.
Så vid 9:30 blev det till att cykla ner till stan och efteranmäla sig. Väl hemma igen hos D, så kom det lite fjärilar i magen, var så osäker på formen och om jag toppat formen rätt. Hade inga referenser denna gången, så var väldigt osäker på vilken fart jag skulle kunna hålla. Men som jag sagt innan, idag var det känslan som var viktigast för mig. De sista dagarna har varit relativt lugna träningsmässigt.
Musikmilen med Garminklockan, Medelpuls 169. Maxpuls 185
Väl på startlinjen var det nervöst och spänt. Öppnade första kilometern på 3:43, alldeles för snabbt men det kändes lätt och jag blev inte så orolig, kom snabbt in i 4-taktsandning och hade i början lite svårt att räkna så jag tappade bort mig lite ibland blev 15 steg innan jag bytta till den andra foten ibland upp mot 20. Men det var trångt och jag letade efter bra ryggar med lagom tempo. Efter 1 kilometer blev det lite mer utkristalliserat och fältet tunnades ut allt mer. Hittade en rygg som höll 3:52 tempo, bestämde mig för att hänga på honom, 2:a till 4:e kilometern flöt på fint och det kändes väldigt kontrollerat med 4-taktsandningen, bytte fot utan besvär vart 20 steg ungefär. Men mellan 4:e till 5:e kilometern steg ansträngningen lite och jag låg på absolut max på 4-taktsandningen nu, föll då och då ur den och det blev lite okontrollerat. Ville helst inte släppa honom för det fanns ingen annan i direkt närhet, vi låg lite i ett vakuum. Vid 5 kilometer tog jag lite vatten, men fick inte i mig knappt något, kanske en mun. 5 kilometer passerades på 19:14, lite väl hårt. Nu hade jag riktigt svårt att följa ryggen. Då kom en liten backe, jag lyckades suga i hela vägen upp men efter utförslöpan som följde blev jag tvungen att släppa, då hade vi börjat komma ifatt en del tröttnande löpare så det fanns lite andra ryggar att följa.
Jag gick i detta läge över i en naturlig 3-taktsandning, ansträngning var högre och det började bli tufft, Här hade jag en svacka både fartmässigt och mentalt, hittade en ny rygg efter 5,5 men han hade tröttnat för mycket så jag var tvungen att springa om honom. Fick se en ny 30-40 meter fram. Men sprang säkert 1 kilometer ensam innan jag var ifatt honom. Det var en kille jag kände. Han är 3 år äldre än mig och började träna för 4 år sedan. Hans utvecklingskurva är helt otrolig. Jag hade inte sett honom innan i loppet så han hade varit före mig hela tiden. Jag fick kämpa på rätt bra innan jag fick hans rygg. Jag förivrade mig dock inte utan låg hela tiden på en kontrollerad 3-takts andning. Jag låg bakom honom i 5-600 meter och kände att vi höll en stabil fart.
Men så vid 7,5 kilometer så svänger banan nästan 180 grader. Killen framför mig blir anvisad att svänga, av vägvakter, men dom visar honom rätt in i avspärrningarna och han får tvärstopp, jag ser hela tiden vad som är på väg att hända och hinner i sista stund undvika att gå samma öde till mötes. Att få tvärstopp vid sådana här ansträngningar så pass långt in i loppet är inte bra. Jag sprang om och förbi honom, hade ingen ny rygg att ta sikte på, nu började även uppförsbackarna komma, men jag höll mig fokuserad och tänkte på min andning. Det flöt på och det började bli mer publik igen och med 1 kilometer kvar fick jag syn på en kille men han var långt framför, nu visste jag att det var nära mål, men det var bara uppför nu, inte så brant men uppför. Vid Domkyrkan var det 500 meter kvar och jag kände att nu var det bara att ge allt, pulsen var 180 nu. Jag kom ifatt en kille och tryckte till. trodde att det var ungefär 100 meter kvar, men missbedömde rejält, det var nästan 300 meter kvar och uppför. Fick ta ut det allra sista som fanns kvar. Föll ihop helt slut efter mållinjen pulsen var då 185, vilket blev dagens högsta puls.
Jag är väldigt nöjd med de första 8 kilometerna som kändes helt under kontroll. Det som förbryllar mig återigen vid tävling är min höga medelpuls och även maxpuls. På träning kommer jag aldrig över 175 hur mycket jag än tar ut mig. På ett riktigt hårt tempopass som motsvarar detta lopp rent ansträngningsmässigt brukar medelpulsen var 160, idag var den 169. Har haft samma erfarenhet tidigare också. På Växjöloppet för 3 år sedan hade jag 188 i maxpuls vid målgång. Det sägs att maxpulsen minskar med 1 slag/år. Verkar stämma bra på mig. Jag vägde 74 kilo på morronen, 2 kilo mer än min bästa tid på milen för 1,5 år sedan. Men detta loppet var väldigt kontrollerat för att vara mig. Kände mig aldrig orolig för att inte orka, visst öppnade jag lite för hårt, de sista 5 kilometerna gick lite saktare än de första. Men den sista kilometern är uppför och de sista 5 är även mer kuperade än de första 5 kilometerna.
Det var en folkfest i stan och riktigt trevlig stämning utmed banan, men tyvärr så klarar jag inte att ta in allt runt omkring. All energi går till löpningen. Orkestrarna utmed banan hörde jag med jämna mellanrum men såg dom inte. Vädret var väldigt bra, soligt cirka 20 grader och i princip vindstilla.
Jag är nöjd med känslan idag, har kunnat träna på bra sista tiden, men skulle kanske för att optimera min tid ännu lite mer behövt dra ner på mängden några dagar tidigare. Hade mina Salming Race idag och det kändes perfekt, inte lika skönt som VFF i våras men bra nära. Dessa skor funkar i lite högre farter men är väldigt slitsamma för lederna vid farter över 4:15 för mig. Då funkar dom inte.
Till skillnad från tidigare lopp känner jag mig inte helt slut nu så här några timmar efteråt, tror det beror på att jag de sista veckorna fått in ett långpass i veckan. Har lite funderingar på att prova på Växjö maraton senare i höst, Vi får se hur det flyter på med träningen framöver, Men jag ska lägga ännu mer fokus på de långa passen framöver.
Så vid 9:30 blev det till att cykla ner till stan och efteranmäla sig. Väl hemma igen hos D, så kom det lite fjärilar i magen, var så osäker på formen och om jag toppat formen rätt. Hade inga referenser denna gången, så var väldigt osäker på vilken fart jag skulle kunna hålla. Men som jag sagt innan, idag var det känslan som var viktigast för mig. De sista dagarna har varit relativt lugna träningsmässigt.
Musikmilen med Garminklockan, Medelpuls 169. Maxpuls 185
Väl på startlinjen var det nervöst och spänt. Öppnade första kilometern på 3:43, alldeles för snabbt men det kändes lätt och jag blev inte så orolig, kom snabbt in i 4-taktsandning och hade i början lite svårt att räkna så jag tappade bort mig lite ibland blev 15 steg innan jag bytta till den andra foten ibland upp mot 20. Men det var trångt och jag letade efter bra ryggar med lagom tempo. Efter 1 kilometer blev det lite mer utkristalliserat och fältet tunnades ut allt mer. Hittade en rygg som höll 3:52 tempo, bestämde mig för att hänga på honom, 2:a till 4:e kilometern flöt på fint och det kändes väldigt kontrollerat med 4-taktsandningen, bytte fot utan besvär vart 20 steg ungefär. Men mellan 4:e till 5:e kilometern steg ansträngningen lite och jag låg på absolut max på 4-taktsandningen nu, föll då och då ur den och det blev lite okontrollerat. Ville helst inte släppa honom för det fanns ingen annan i direkt närhet, vi låg lite i ett vakuum. Vid 5 kilometer tog jag lite vatten, men fick inte i mig knappt något, kanske en mun. 5 kilometer passerades på 19:14, lite väl hårt. Nu hade jag riktigt svårt att följa ryggen. Då kom en liten backe, jag lyckades suga i hela vägen upp men efter utförslöpan som följde blev jag tvungen att släppa, då hade vi börjat komma ifatt en del tröttnande löpare så det fanns lite andra ryggar att följa.
Jag gick i detta läge över i en naturlig 3-taktsandning, ansträngning var högre och det började bli tufft, Här hade jag en svacka både fartmässigt och mentalt, hittade en ny rygg efter 5,5 men han hade tröttnat för mycket så jag var tvungen att springa om honom. Fick se en ny 30-40 meter fram. Men sprang säkert 1 kilometer ensam innan jag var ifatt honom. Det var en kille jag kände. Han är 3 år äldre än mig och började träna för 4 år sedan. Hans utvecklingskurva är helt otrolig. Jag hade inte sett honom innan i loppet så han hade varit före mig hela tiden. Jag fick kämpa på rätt bra innan jag fick hans rygg. Jag förivrade mig dock inte utan låg hela tiden på en kontrollerad 3-takts andning. Jag låg bakom honom i 5-600 meter och kände att vi höll en stabil fart.
Men så vid 7,5 kilometer så svänger banan nästan 180 grader. Killen framför mig blir anvisad att svänga, av vägvakter, men dom visar honom rätt in i avspärrningarna och han får tvärstopp, jag ser hela tiden vad som är på väg att hända och hinner i sista stund undvika att gå samma öde till mötes. Att få tvärstopp vid sådana här ansträngningar så pass långt in i loppet är inte bra. Jag sprang om och förbi honom, hade ingen ny rygg att ta sikte på, nu började även uppförsbackarna komma, men jag höll mig fokuserad och tänkte på min andning. Det flöt på och det började bli mer publik igen och med 1 kilometer kvar fick jag syn på en kille men han var långt framför, nu visste jag att det var nära mål, men det var bara uppför nu, inte så brant men uppför. Vid Domkyrkan var det 500 meter kvar och jag kände att nu var det bara att ge allt, pulsen var 180 nu. Jag kom ifatt en kille och tryckte till. trodde att det var ungefär 100 meter kvar, men missbedömde rejält, det var nästan 300 meter kvar och uppför. Fick ta ut det allra sista som fanns kvar. Föll ihop helt slut efter mållinjen pulsen var då 185, vilket blev dagens högsta puls.
Jag är väldigt nöjd med de första 8 kilometerna som kändes helt under kontroll. Det som förbryllar mig återigen vid tävling är min höga medelpuls och även maxpuls. På träning kommer jag aldrig över 175 hur mycket jag än tar ut mig. På ett riktigt hårt tempopass som motsvarar detta lopp rent ansträngningsmässigt brukar medelpulsen var 160, idag var den 169. Har haft samma erfarenhet tidigare också. På Växjöloppet för 3 år sedan hade jag 188 i maxpuls vid målgång. Det sägs att maxpulsen minskar med 1 slag/år. Verkar stämma bra på mig. Jag vägde 74 kilo på morronen, 2 kilo mer än min bästa tid på milen för 1,5 år sedan. Men detta loppet var väldigt kontrollerat för att vara mig. Kände mig aldrig orolig för att inte orka, visst öppnade jag lite för hårt, de sista 5 kilometerna gick lite saktare än de första. Men den sista kilometern är uppför och de sista 5 är även mer kuperade än de första 5 kilometerna.
Det var en folkfest i stan och riktigt trevlig stämning utmed banan, men tyvärr så klarar jag inte att ta in allt runt omkring. All energi går till löpningen. Orkestrarna utmed banan hörde jag med jämna mellanrum men såg dom inte. Vädret var väldigt bra, soligt cirka 20 grader och i princip vindstilla.
Jag är nöjd med känslan idag, har kunnat träna på bra sista tiden, men skulle kanske för att optimera min tid ännu lite mer behövt dra ner på mängden några dagar tidigare. Hade mina Salming Race idag och det kändes perfekt, inte lika skönt som VFF i våras men bra nära. Dessa skor funkar i lite högre farter men är väldigt slitsamma för lederna vid farter över 4:15 för mig. Då funkar dom inte.
Till skillnad från tidigare lopp känner jag mig inte helt slut nu så här några timmar efteråt, tror det beror på att jag de sista veckorna fått in ett långpass i veckan. Har lite funderingar på att prova på Växjö maraton senare i höst, Vi får se hur det flyter på med träningen framöver, Men jag ska lägga ännu mer fokus på de långa passen framöver.
tisdag 16 september 2014
Invigning av ny belysning i Spånen, framfotsrunda 191
Blev en väldigt annorlunda träning idag, började med lite lätt orientering, följde med dottern på hennes runda. Huvudeventet idag var invigningen av den nya belysningen i ett av motionsspåren i Spånenområdet, i utkanten av östra Alvesta. Det har inte funnits någon belysning där sedan Gudrunstormen 2005. Men så nu i år har det blivit fart och med stor hjälp av frivilliga inom orienteringsklubben och andra så är det nu fixat.
Efter invigning och att belysningen tänts så var det dags för tipspromenad eller löpning, ett varv. För min del blev det löpning och tyckte det passade bra att ta i för fullt under lite drygt 2 km som spåret är. Med tanke på Musikmilen på lördag. Bra att få köra hårt för att testa hur det känns.
Men känslan blev sådär, blev ingen riktig uppvärmning och att köra så hårt utan att värma upp tycker jag blir stor chock för kroppen. I alla fall det börjar med en fin utförslöpa i ett par hundra meter, sedan blev det ett litet stopp för det var utdelning av lotter utmed spåret. Jag kom iväg från det och började ta i rejält. Hade ingen koll på andning till att börja med men märkte när jag la fokus på det att jag var i 4-taktsandning. Men spåret är extremt småkuperat, upp och ner hela tiden, så det är svårt att hitta flytet, försökte under allt hårdare ansträngning hitta in i 3-taktsandning men det gick inte att få till på ett bra sätt. Blev stressad och kände att jag inte hade någon koll. Men körde på och efter 1,3 km så kom jag in i 3-takts andning, men det kändes stressat och obekvämt. Efter ytterligare 100 meter så börjar den sista långa stigningen och då drog jag ner lite på farten för att orka. Då kom 3-taktsandningen med automatik men den blev alldeles för hård och utom kontroll. Väl på toppen så återstod det bara utförslöpning i ett par hundra meter men jag kom aldrig in i ett kontrollerat andningsmönster idag.
Det var något av det mest ansträngande jag gjort sedan Växjöloppet i våras. Märker det om inte annat på att jag fortfarande, nästan 2 timmar efteråt hostar lite.
Till min stora besvikelse så har klockan inte funkat så jag fick inga tider på hur fort det gått. Men ansträngning var hög och jag kände lite blodsmak i munnen efteråt. Har inte ont i några fötter eller leder nu, så det är positivt, får se hur det känns i morgon. Hade mina Salming Race, det kändes bra. Tror på dessa skor när jag kör lite snabbare, då kommer dom verkligen till sin rätt.
Men till på lördag står jag i stor ovisshet över formen, Måste bli väldigt mer kontrollerat då. Börjar med 4.00 fart och se hur det känns efter några kilometer. Har för lite tid med andningstekniken för att veta om jag ska köra på 4-takt eller 3-takt. Så det blir ett litet experiment, men det måste bli lugnare än idag. Inleda med 4-takt men det kanske visar sig att det då går för sakta. Ja, det blir spännande.
Efter invigning och att belysningen tänts så var det dags för tipspromenad eller löpning, ett varv. För min del blev det löpning och tyckte det passade bra att ta i för fullt under lite drygt 2 km som spåret är. Med tanke på Musikmilen på lördag. Bra att få köra hårt för att testa hur det känns.
Men känslan blev sådär, blev ingen riktig uppvärmning och att köra så hårt utan att värma upp tycker jag blir stor chock för kroppen. I alla fall det börjar med en fin utförslöpa i ett par hundra meter, sedan blev det ett litet stopp för det var utdelning av lotter utmed spåret. Jag kom iväg från det och började ta i rejält. Hade ingen koll på andning till att börja med men märkte när jag la fokus på det att jag var i 4-taktsandning. Men spåret är extremt småkuperat, upp och ner hela tiden, så det är svårt att hitta flytet, försökte under allt hårdare ansträngning hitta in i 3-taktsandning men det gick inte att få till på ett bra sätt. Blev stressad och kände att jag inte hade någon koll. Men körde på och efter 1,3 km så kom jag in i 3-takts andning, men det kändes stressat och obekvämt. Efter ytterligare 100 meter så börjar den sista långa stigningen och då drog jag ner lite på farten för att orka. Då kom 3-taktsandningen med automatik men den blev alldeles för hård och utom kontroll. Väl på toppen så återstod det bara utförslöpning i ett par hundra meter men jag kom aldrig in i ett kontrollerat andningsmönster idag.
Det var något av det mest ansträngande jag gjort sedan Växjöloppet i våras. Märker det om inte annat på att jag fortfarande, nästan 2 timmar efteråt hostar lite.
Till min stora besvikelse så har klockan inte funkat så jag fick inga tider på hur fort det gått. Men ansträngning var hög och jag kände lite blodsmak i munnen efteråt. Har inte ont i några fötter eller leder nu, så det är positivt, får se hur det känns i morgon. Hade mina Salming Race, det kändes bra. Tror på dessa skor när jag kör lite snabbare, då kommer dom verkligen till sin rätt.
Men till på lördag står jag i stor ovisshet över formen, Måste bli väldigt mer kontrollerat då. Börjar med 4.00 fart och se hur det känns efter några kilometer. Har för lite tid med andningstekniken för att veta om jag ska köra på 4-takt eller 3-takt. Så det blir ett litet experiment, men det måste bli lugnare än idag. Inleda med 4-takt men det kanske visar sig att det då går för sakta. Ja, det blir spännande.
torsdag 5 juni 2014
En tung, smärtsam runda. Samt lite skoanalys Framfotsrunda 139.
Hade innan dagens runda byggt upp förväntningarna, detta skulle bli en härlig mellandistansrunda runt Bergundasjön, en av mina absoluta favoriter. När jag ska springa runt den sjön är det nästan alltid när jag är hos D i Växjö. Ledighet och lätta fina tankar som omger mitt annars lite dystra sinne. Fick för mig i gårkväll att hälen kändes allt bättre och nu var det nog dags att återigen prova mina Salming Race.
Minns första gången jag använde dessa, en helt fantastisk upplevelse, efter att i över en månad sprungit i Merrells 0mm droppskor efter mitt 2 månader långa skadeuppehåll. Så kändes det som jag flög fram. Hade under 4 minuterstempo i över 2 km. Det var en extremt härlig upplevelse. Nu hade jag äntligen hittat rätt sko! Gången efter så var den effekten som bortblåst, det var som vanligt ömt och stelt i vänsterhälen. Det var med enorm besvikelse jag slutförde den rundan. Tror det var i samband med den rundan som jag började springa i mina gamla traditionella Adidasskor.
Sen blev det VFF Spyridon igen och det kändes bra, men jag var rädd att använda dessa för mycket, det var ju i VFF- skor jag drog på mig stressfrakturen i vintras. Så jag varvade VFF med Adidas och Salmingskorna under uppbyggnaden inför Växjöloppet. Det jag märkt med både VFF och Salmingskorna är att dom passar bäst i de lite högre farterna, helst inte saktare än 4:10 tempo för min del. Precis som om att jag då kommer upp tillräckligt högt på framfoten vid landningen, går det saktare gör det nästan omedelbart ont i min vänsterhäl, då landningen säkert blir mer på mellanfot och kanske till och med på hälen.
Hade ett väldigt ett väldigt fint tempopass på 7.5km 2 veckor innan Växjöloppet. Sprang då med mina Salming Raceskor på 3:50 i medeltempo utan ta ut mig maximalt. Det kändes otroligt bra det passet och det kändes inget i hälen. 2 dagar innan Växjöloppet körde jag 4 stycken 800 meterslopp på elljusspår, 2 varv med Salming 2 varv med VFF Spyridon. Tror det skiljde 2-4 sekunder till Spyridons fördel. Men jag hade en aningen högre medelpuls på de 2 varven, tror jag lite grann, undermedvetet, ville att det skulle gå lite snabbare i dessa. Detta var ett testlopp inför Växjöloppet, Så jag valde Spyridon till Växjöloppet. Det loppet var en av de väldigt sällsynta rundorna helt utan känningar någonstans. dels gick det snabbt för att vara mig, runt 3:55 tempo i snitt. Sen bidrog nog adrenalinkicken till att dämpa övriga känningar, de första 5 kilometerna under Växjöloppet var de bästa kilometerna jag någonsin sprungit, en helt igenom fantastisk känsla av både styrka och snabbhet samtidigt som jag hade full kontroll på både andning och tempo, helt enkelt perfekt.
Första passet efter loppet, blev även det med Spyridon eftersom det var en sådan positiv upplevelse under Växjöloppet, det passet gick i 4:18 tempo och var en dålig upplevelse, med känningar och smärtor. provade ytterligare några rundor men det funkade inte så bra.
Merrellen jag har, 3 olika par, funkar bäst och nästan enbart vid stiglöpning och orientering i helt obanad terräng. Annars är dom obekväma, särskilt dåliga för mig är dom vid farter ungefär runt: 4.20, min prattemponivå.
Mina VFF och Salming Race funkar bäst vid intervaller och riktigt höga farter, då kommer dom verkligen till sin rätt. det fick jag verkligen bekräftat under dagens usla runda. Efter att ha sprungit de sista distanspassen med ytterst få känningar i min vänsterhäl användandes Adidas adidzero Boston 3. Så blev jag stursk och mogen för ett lugnt distanspass med Salmingskorna. Men ack vad det blev dåligt, en av mina botten 5 rundor alla kategorier. Redan efter 1 kilometer kändes det rejält, jag stannade och gjorde olika fotövningar som brukar hjälpa vid dessa besvär. sen drog jag iväg igen och det kändes något bättre de följande 2 kilometerna, hade ungefär 4:20 tempo. Men sen gjorde det alltmer ont i vänsterhälen. Hade även åter känningar i min högerfot, över samma område som jag hade stressfrakturen i vintras, men nu mer över hela framfoten, men mer diffus känning. Ingen smärta. Men i hälen började det övergå från känningar till ren smärta. Men jag fortsatte men nu med sänkt tempo, var nere på 4:30 ungefär. Men det hjälpte inte, efter 10 kilometer var det som värst. Var så försjunken i mina eländestankar att jag sprang fel i Bokhultet, missade en avtagsväg och märkte inget förrän efter 300 meter. då stannade jag och vände sakta om. Nu väldigt modfälld och bekymrad. Ungefär 3 kilometer kvar, jag sänkte ytterligare men det hjälpte inte, märkte att jag nu tappade både hållning och kraft, försökte öka lite men det gick inte, med 1 kilometer kvar och asfaltslöpning kvar, slutade jag att springa och gick istället sista biten.
Det svåra är att veta hur skulle det gått om jag i stället använt mina Adidas? De frågorna får man aldrig svar på. Men jag tycker nog att jag börjar bli väl nojig angående skoval. Förr på hällandningens tid, sprang jag med samma skor hela tiden. Men men, det är bara att försöka vara tålmodig. Det jag lärt mig av dagens misslyckade pass är att vid lägre farter så måste jag ha mina dämpade 10mm droppade Adidasskor, det finns inget alternativ bland min nuvarande skoarsenal i alla fall. Kanske att jag skulle försöka få tag på ett par 5mm droppskor med rejäl dämpning. Salmingskorna har det droppet men saknar i princip dämpning och är väldig smala i sulans mittendel, de känns inte alls stabila i de lite lägre farterna. Men i vaderna känns det inget, bara i hälen. Men som det kändes idag så var det näst intill omöjligt att springa. Tråkigt men ett obevekligt faktum, som smärtar minst lika mycket mentalt som fysiskt.
Det är ett långt äventyr med att byta löpsteg.
Dagens runda
Minns första gången jag använde dessa, en helt fantastisk upplevelse, efter att i över en månad sprungit i Merrells 0mm droppskor efter mitt 2 månader långa skadeuppehåll. Så kändes det som jag flög fram. Hade under 4 minuterstempo i över 2 km. Det var en extremt härlig upplevelse. Nu hade jag äntligen hittat rätt sko! Gången efter så var den effekten som bortblåst, det var som vanligt ömt och stelt i vänsterhälen. Det var med enorm besvikelse jag slutförde den rundan. Tror det var i samband med den rundan som jag började springa i mina gamla traditionella Adidasskor.
Sen blev det VFF Spyridon igen och det kändes bra, men jag var rädd att använda dessa för mycket, det var ju i VFF- skor jag drog på mig stressfrakturen i vintras. Så jag varvade VFF med Adidas och Salmingskorna under uppbyggnaden inför Växjöloppet. Det jag märkt med både VFF och Salmingskorna är att dom passar bäst i de lite högre farterna, helst inte saktare än 4:10 tempo för min del. Precis som om att jag då kommer upp tillräckligt högt på framfoten vid landningen, går det saktare gör det nästan omedelbart ont i min vänsterhäl, då landningen säkert blir mer på mellanfot och kanske till och med på hälen.
Hade ett väldigt ett väldigt fint tempopass på 7.5km 2 veckor innan Växjöloppet. Sprang då med mina Salming Raceskor på 3:50 i medeltempo utan ta ut mig maximalt. Det kändes otroligt bra det passet och det kändes inget i hälen. 2 dagar innan Växjöloppet körde jag 4 stycken 800 meterslopp på elljusspår, 2 varv med Salming 2 varv med VFF Spyridon. Tror det skiljde 2-4 sekunder till Spyridons fördel. Men jag hade en aningen högre medelpuls på de 2 varven, tror jag lite grann, undermedvetet, ville att det skulle gå lite snabbare i dessa. Detta var ett testlopp inför Växjöloppet, Så jag valde Spyridon till Växjöloppet. Det loppet var en av de väldigt sällsynta rundorna helt utan känningar någonstans. dels gick det snabbt för att vara mig, runt 3:55 tempo i snitt. Sen bidrog nog adrenalinkicken till att dämpa övriga känningar, de första 5 kilometerna under Växjöloppet var de bästa kilometerna jag någonsin sprungit, en helt igenom fantastisk känsla av både styrka och snabbhet samtidigt som jag hade full kontroll på både andning och tempo, helt enkelt perfekt.
Första passet efter loppet, blev även det med Spyridon eftersom det var en sådan positiv upplevelse under Växjöloppet, det passet gick i 4:18 tempo och var en dålig upplevelse, med känningar och smärtor. provade ytterligare några rundor men det funkade inte så bra.
Merrellen jag har, 3 olika par, funkar bäst och nästan enbart vid stiglöpning och orientering i helt obanad terräng. Annars är dom obekväma, särskilt dåliga för mig är dom vid farter ungefär runt: 4.20, min prattemponivå.
Mina VFF och Salming Race funkar bäst vid intervaller och riktigt höga farter, då kommer dom verkligen till sin rätt. det fick jag verkligen bekräftat under dagens usla runda. Efter att ha sprungit de sista distanspassen med ytterst få känningar i min vänsterhäl användandes Adidas adidzero Boston 3. Så blev jag stursk och mogen för ett lugnt distanspass med Salmingskorna. Men ack vad det blev dåligt, en av mina botten 5 rundor alla kategorier. Redan efter 1 kilometer kändes det rejält, jag stannade och gjorde olika fotövningar som brukar hjälpa vid dessa besvär. sen drog jag iväg igen och det kändes något bättre de följande 2 kilometerna, hade ungefär 4:20 tempo. Men sen gjorde det alltmer ont i vänsterhälen. Hade även åter känningar i min högerfot, över samma område som jag hade stressfrakturen i vintras, men nu mer över hela framfoten, men mer diffus känning. Ingen smärta. Men i hälen började det övergå från känningar till ren smärta. Men jag fortsatte men nu med sänkt tempo, var nere på 4:30 ungefär. Men det hjälpte inte, efter 10 kilometer var det som värst. Var så försjunken i mina eländestankar att jag sprang fel i Bokhultet, missade en avtagsväg och märkte inget förrän efter 300 meter. då stannade jag och vände sakta om. Nu väldigt modfälld och bekymrad. Ungefär 3 kilometer kvar, jag sänkte ytterligare men det hjälpte inte, märkte att jag nu tappade både hållning och kraft, försökte öka lite men det gick inte, med 1 kilometer kvar och asfaltslöpning kvar, slutade jag att springa och gick istället sista biten.
Det svåra är att veta hur skulle det gått om jag i stället använt mina Adidas? De frågorna får man aldrig svar på. Men jag tycker nog att jag börjar bli väl nojig angående skoval. Förr på hällandningens tid, sprang jag med samma skor hela tiden. Men men, det är bara att försöka vara tålmodig. Det jag lärt mig av dagens misslyckade pass är att vid lägre farter så måste jag ha mina dämpade 10mm droppade Adidasskor, det finns inget alternativ bland min nuvarande skoarsenal i alla fall. Kanske att jag skulle försöka få tag på ett par 5mm droppskor med rejäl dämpning. Salmingskorna har det droppet men saknar i princip dämpning och är väldig smala i sulans mittendel, de känns inte alls stabila i de lite lägre farterna. Men i vaderna känns det inget, bara i hälen. Men som det kändes idag så var det näst intill omöjligt att springa. Tråkigt men ett obevekligt faktum, som smärtar minst lika mycket mentalt som fysiskt.
Det är ett långt äventyr med att byta löpsteg.
Dagens runda
tisdag 29 april 2014
Skotest, VFF Spyridon eller Salming race. Framfotslöpningsrunda 119.
Jag har haft lite svårt att bestämma vilka skor som jag springer bäst i, så idag gjorde jag ett test med de 2 olika alternativen.
Fick bli en kort runda idag, så jag cyklade bort till Hagaparken som ligger ett par kilometer hemifrån.
Körde först ett varv, 850 ungefär. Väldigt lugnt uppvärmningsvarv, det var väldigt stelt och ömt, höll 5 tempo ungefär. Hälen var inte i bra skick idag. Efter det varvet körde jag en del fotövningar för att få igång kroppen, sedan körde jag ytterligare ett varv som uppvärmning, nu var det bättre men inte bra i hälen, har problem i motlut framförallt. Blir väldigt korta steg för att kompensera avsaknaden av kraft i frånskjutet. Under dessa 2 varv hade jag Salmingskorna.
Dagens runda
Sedan körde jag ett hårt varv med Salmingskorna, det tog 3:06, det kändes i hälen hela tiden men själva löpkänslan var ändå okej. Sedan bytte jag till VFF Spyridon. Det var en friare känsla. Framför allt för tårna är det en skön känsla. Det som slår mig är att det inte känns ett dugg hårdare att springa helt utan dämpning, det gjorde det i början. Så bar det iväg i samma tempo, tanken var att ansträngningen skulle vara densamma. Jag ville även få besked om vilka som var snabbast att springa i. De första 200 meterna kändes otroligt bra i dessa skor, mycket friare och mjukare på något sätt. Men det är i ett läge då kroppen inte hunnit få någon trötthet i sig och lite lätt utför också. Men vänsterhälen kändes bättre med dessa skorna, men kan även berott på att jag blev alltmer uppvärmd. Kändes som om jag tog i lite mer i slutet med dessa, bara för att jag ville att det skulle vara lite snabbare med dessa. Det blev 3:04. Medelpulsen 2 slag högre. Anstängningskänslan densamma. Resultatet är så jämnt så det går inte att avgöra vilka skor som var "snabbast". Men det kändes bättre i VFF rent löpmässigt. Framför allt hälen. Det känns inte stummare att springa i VFF, snarare tvärtom, underlaget här är hårt packat grus, lite småkuperat, typiskt elljusspår.
Fick bli en kort runda idag, så jag cyklade bort till Hagaparken som ligger ett par kilometer hemifrån.
Körde först ett varv, 850 ungefär. Väldigt lugnt uppvärmningsvarv, det var väldigt stelt och ömt, höll 5 tempo ungefär. Hälen var inte i bra skick idag. Efter det varvet körde jag en del fotövningar för att få igång kroppen, sedan körde jag ytterligare ett varv som uppvärmning, nu var det bättre men inte bra i hälen, har problem i motlut framförallt. Blir väldigt korta steg för att kompensera avsaknaden av kraft i frånskjutet. Under dessa 2 varv hade jag Salmingskorna.
Dagens runda
Sedan körde jag ett hårt varv med Salmingskorna, det tog 3:06, det kändes i hälen hela tiden men själva löpkänslan var ändå okej. Sedan bytte jag till VFF Spyridon. Det var en friare känsla. Framför allt för tårna är det en skön känsla. Det som slår mig är att det inte känns ett dugg hårdare att springa helt utan dämpning, det gjorde det i början. Så bar det iväg i samma tempo, tanken var att ansträngningen skulle vara densamma. Jag ville även få besked om vilka som var snabbast att springa i. De första 200 meterna kändes otroligt bra i dessa skor, mycket friare och mjukare på något sätt. Men det är i ett läge då kroppen inte hunnit få någon trötthet i sig och lite lätt utför också. Men vänsterhälen kändes bättre med dessa skorna, men kan även berott på att jag blev alltmer uppvärmd. Kändes som om jag tog i lite mer i slutet med dessa, bara för att jag ville att det skulle vara lite snabbare med dessa. Det blev 3:04. Medelpulsen 2 slag högre. Anstängningskänslan densamma. Resultatet är så jämnt så det går inte att avgöra vilka skor som var "snabbast". Men det kändes bättre i VFF rent löpmässigt. Framför allt hälen. Det känns inte stummare att springa i VFF, snarare tvärtom, underlaget här är hårt packat grus, lite småkuperat, typiskt elljusspår.
torsdag 24 april 2014
Tempo, 7,5km, på träningsmax, framfotslöpningsrunda 117.
Har haft stor vånda och ångest inför detta pass, jag ville ha ett kvitto på formen och var därför tvungen att prestera på max för min del. har haft löpningsuppehåll i 3 dagar, har annars sedan skadeuppehållet kört på i 1,5 månader med träning varannan dag, men nu en vecka innan Växjöloppet har jag tänkt att drar ner lite på passen. Har dessutom haft lite besvär av pollen, men de två sista dagarna har det lättat lite sedan vinden vände och det kom lite friskare luft från nordost.
Hälen har varit och är ett bekymmer som ligger och gäckar i bakgrunden, varje morgon talar den om att den inte är nöjd, i morse var det inget undantag trots 3 dagars löpningsuppehåll. Så idag när jag skulle springa ett lite tuffare pass som dessutom nästan hela vägen är asfalt så vågade jag inte köra med de tre sista rundornas skor, VFF Spyridon, det fick bli Salmingskorna. Men idag var det ingen "boost" som första gången jag använde dom. Men jag fick heller inte ont i hälen under själva passet. Så valet var om inte rätt så i alla fall inte fel.
Dagens runda
Hade tänkt mig 4:00 fart första km för att få en negativ split. Men det lyckades jag inte med, Blev 3:40 på de två första km i lite lätt nerförsbacke och jag kände att det gick alldeles för fort. Första km är det inga större problem men efter 2 km så blev det riktigt jobbigt. Blev automatiskt en sänkning för annars hade det aldrig gått att genomföra hela passet. Sedan visste jag att efter 2,5km ungefär så skulle det bli rejäl motvind ute på de öppna fälten. Så då var jag inne i en tuff km som gick på 4:00. Nu låg jag precis på gränsen. Hade svårt att hålla mig på rätt sida, steget blev lite för långt och jag hade tendens att sjunka ihop. km 4 inleddes även den i motvind för att efter ungefär halva bli sidvind. Det var skönt med lite avlastning. Nu efter halva sträckan visste jag att det inte skulle bli mer rak motvind, så det stärkte psyket lite. Men det kändes inte lätt någon gång under resten av rundan. Låg på lite för hårt. km 5 blev den långsammaste med 4:04 i lite svag motvind men framför allt med en lång slakmota som suger rejält i benen. Efter den km så svänger rundan och det blir en bra avslutning vindmässigt, 1,5 km i rak medvind och lite svagt utför. Perfekt, för nu var jag riktigt trött. gick på rött och hade svårt att hålla korta steg men framförallt att hålla upp överkroppen. Sista kilomtern minns jag knappt, bara att det gjorde väldigt ont i hela kroppen. Nu var pulsen väldigt hög och jag ville bara stanna under hela denna sista kilometer. De två sista km gick på 3:50 ungefär. Nu någon timme efteråt är jag stel i både vader och häl. Men känner mig avslappnad och lugn i psyket.
Totalt blev 3:52 i snitt på hela rundan, medelpuls på 161, har bara varit på denna höga medelpuls 2-3 gånger innan på träning. Rundan blev ungefär lika jobbig som jag befarat. Nu efteråt är jag glad att jag klarade av den, är nöjd med tiderna men inte med känslan, blev för tungt och spänt. Men springer alldeles för lite tempo nu så jag är inte van vid denna nivå på ansträngning. Kommer nog ändå sikta på att springa med VFF framöver.
Hälen har varit och är ett bekymmer som ligger och gäckar i bakgrunden, varje morgon talar den om att den inte är nöjd, i morse var det inget undantag trots 3 dagars löpningsuppehåll. Så idag när jag skulle springa ett lite tuffare pass som dessutom nästan hela vägen är asfalt så vågade jag inte köra med de tre sista rundornas skor, VFF Spyridon, det fick bli Salmingskorna. Men idag var det ingen "boost" som första gången jag använde dom. Men jag fick heller inte ont i hälen under själva passet. Så valet var om inte rätt så i alla fall inte fel.
Dagens runda
Hade tänkt mig 4:00 fart första km för att få en negativ split. Men det lyckades jag inte med, Blev 3:40 på de två första km i lite lätt nerförsbacke och jag kände att det gick alldeles för fort. Första km är det inga större problem men efter 2 km så blev det riktigt jobbigt. Blev automatiskt en sänkning för annars hade det aldrig gått att genomföra hela passet. Sedan visste jag att efter 2,5km ungefär så skulle det bli rejäl motvind ute på de öppna fälten. Så då var jag inne i en tuff km som gick på 4:00. Nu låg jag precis på gränsen. Hade svårt att hålla mig på rätt sida, steget blev lite för långt och jag hade tendens att sjunka ihop. km 4 inleddes även den i motvind för att efter ungefär halva bli sidvind. Det var skönt med lite avlastning. Nu efter halva sträckan visste jag att det inte skulle bli mer rak motvind, så det stärkte psyket lite. Men det kändes inte lätt någon gång under resten av rundan. Låg på lite för hårt. km 5 blev den långsammaste med 4:04 i lite svag motvind men framför allt med en lång slakmota som suger rejält i benen. Efter den km så svänger rundan och det blir en bra avslutning vindmässigt, 1,5 km i rak medvind och lite svagt utför. Perfekt, för nu var jag riktigt trött. gick på rött och hade svårt att hålla korta steg men framförallt att hålla upp överkroppen. Sista kilomtern minns jag knappt, bara att det gjorde väldigt ont i hela kroppen. Nu var pulsen väldigt hög och jag ville bara stanna under hela denna sista kilometer. De två sista km gick på 3:50 ungefär. Nu någon timme efteråt är jag stel i både vader och häl. Men känner mig avslappnad och lugn i psyket.
Totalt blev 3:52 i snitt på hela rundan, medelpuls på 161, har bara varit på denna höga medelpuls 2-3 gånger innan på träning. Rundan blev ungefär lika jobbig som jag befarat. Nu efteråt är jag glad att jag klarade av den, är nöjd med tiderna men inte med känslan, blev för tungt och spänt. Men springer alldeles för lite tempo nu så jag är inte van vid denna nivå på ansträngning. Kommer nog ändå sikta på att springa med VFF framöver.
måndag 31 mars 2014
Roddmaskin och höjdhopparmattslöpning
Blev en stillsam kväll på gymmet med roddmaskin i ett moderat tempo, medelwatt på 140 under 22 minuter motsvarande 5km. Lite överkroppsövningar därefter för att sedan av sluta med lite löpning i höjdhopparmatta. Blev 2*250 sedan 1*400 steg i mattan. Det är alltid värst med den första, vet inte varför men sen är det precis som om kroppen hittar tempo och mjölksyran kommer inte lika lätt.
Har fått för mig att just dessa steg i mattan är bra för att få rätt stegisättning för en luttrad hällandare. Det blir perfekt med foten rakt under kroppen, löpningen sker utan att jag förflyttar mig framåt.
Annars har det varit lite dagen efter känsla hela dagen. Har varit seg och lite omotiverad. Visst påverkar sommartidens inträde. Somnade en timme senare än vanligt. Fast fick stiga upp en tidigare. då är förutsättningarna förändrade. Jag brukar ha problem med dessa tidsomställningar, men den på hösten stör mig mer än denna på våren. Då kan det ta upp till 2 veckor innan jag hittat rätt i mina rutiner. Jag tycker det hade varit bättre att i stället ha ständig sommartid.
Dessa lite sega dagar behövs också, annars kan man inte glädjas så mycket åt de fria dagarna som kommer med helgen, men visst hade det varit läge att i vårt rika land införa 4 dagars arbetsvecka? Då hade vi fått lite mer tid att göra oss själva rättvisa. De 4 dagarna vi är på jobbet hade blivit mer lustfyllda. Obalansen som råder nu mellan arbetsdagar och lediga dagar är stressande för "moderna" människor som vill förverkliga både sig själva och sina barn. Det saknas helt enkelt tid.
Är lite ambivalent inför kommande rundor, ska jag fortsätta med den väldigt positiva överraskningen Salming Race? Men finns i så fall risk att jag "glömmer" bort löpning i hardcore skor som Merrell eller VFF. Fast jag är lite lockad eftersom jag haft sådana problem så länge nu med min vänsterhäl. Idag känns det bra, fast vid lite längre stillasittande gör hälen sig påmind vid efterföljande uppstigning och första stegen. Men nu i kväll har det känts lite bättre än innan så här dagen efter ett löppass.
Har fått för mig att just dessa steg i mattan är bra för att få rätt stegisättning för en luttrad hällandare. Det blir perfekt med foten rakt under kroppen, löpningen sker utan att jag förflyttar mig framåt.
Annars har det varit lite dagen efter känsla hela dagen. Har varit seg och lite omotiverad. Visst påverkar sommartidens inträde. Somnade en timme senare än vanligt. Fast fick stiga upp en tidigare. då är förutsättningarna förändrade. Jag brukar ha problem med dessa tidsomställningar, men den på hösten stör mig mer än denna på våren. Då kan det ta upp till 2 veckor innan jag hittat rätt i mina rutiner. Jag tycker det hade varit bättre att i stället ha ständig sommartid.
Dessa lite sega dagar behövs också, annars kan man inte glädjas så mycket åt de fria dagarna som kommer med helgen, men visst hade det varit läge att i vårt rika land införa 4 dagars arbetsvecka? Då hade vi fått lite mer tid att göra oss själva rättvisa. De 4 dagarna vi är på jobbet hade blivit mer lustfyllda. Obalansen som råder nu mellan arbetsdagar och lediga dagar är stressande för "moderna" människor som vill förverkliga både sig själva och sina barn. Det saknas helt enkelt tid.
Är lite ambivalent inför kommande rundor, ska jag fortsätta med den väldigt positiva överraskningen Salming Race? Men finns i så fall risk att jag "glömmer" bort löpning i hardcore skor som Merrell eller VFF. Fast jag är lite lockad eftersom jag haft sådana problem så länge nu med min vänsterhäl. Idag känns det bra, fast vid lite längre stillasittande gör hälen sig påmind vid efterföljande uppstigning och första stegen. Men nu i kväll har det känts lite bättre än innan så här dagen efter ett löppass.
söndag 30 mars 2014
Salming Race, framfotslöpningsrunda 105.
Så fick jag äntligen skorna som jag haft så höga förväntningar på Salming Race.
Blev en sen runda nu i kväll. Idag på morronen så blev det en promenad runt Bergundasjön, 13km ungefär. Hade Salmingskorna på mig. Efter 6 km började jag få lite ont i hälarna, skoskav. Brukar få det med nästan alla nya skor. Enda undantaget är alla mina Merrell skor.
Så det blev lite barfotapromenad, gick sådär, är inte något härdad under fotsulorna än.
I kväll blev det premiär för dessa skor. Otroligt lätta, vägde dom, 190 gram/sko. Blev en märklig runda. Hade ont i vänsterhälen under uppvärmningen. Efter 500 meter var det som värst, var nära att bryta men sen släppte det lite. Efter 2 kilometer så stannade jag och gjorde lite olika övningar för att mjuka upp ytterligare. Sen blev 8 km löpning, första 4 tog jag det hyfsat lugnt, skorna kändes otroligt sköna. Efter att ha sprungit med 0mm dropp med Merrellskorna ett tag nu var det som att landa på bomull. Försökte hitta rätt känsla och var noga med hållning. Efter halva rundan och i lite nerförslut med en efterkommande flack kilometer tryckte jag på rejält. Blev trött men kände under den kilometern att steget var bra och att jag kom fram med bröst och höft som jag inte känt på väldigt länge. Härlig känsla. den kilometern som var flack som sagt var gick på 3.58. Så fort har jag inte sprungit på väldigt länge. Efter det blev det 2 kilometer kuperad avslutning som gick saktare. Men ändå med bra fart och bra hållning. Men då var jag nära mitt max och de kilometrarna gick på 4:08 ungefär.
I kväll var en sådan härlig runda med hög och fin luft, kände mig stark på avslutningen, brukar jag inte göra. När dessa rundor dyker upp är det härligt att springa och det gör inte ont att ta i. Är visserligen lite stel i vänsterhälen nu. Men tror att dessa skor kommer att hjälpa mig bra. Ska försöka att kombinera med Merrell och även VFF när väl hälen släpper lite. Salmingskorna på lite längre distanser med hårdare underlag är tanken.
Blev en sen runda nu i kväll. Idag på morronen så blev det en promenad runt Bergundasjön, 13km ungefär. Hade Salmingskorna på mig. Efter 6 km började jag få lite ont i hälarna, skoskav. Brukar få det med nästan alla nya skor. Enda undantaget är alla mina Merrell skor.
 |
| Salming Race, 5 mm dropp. 190 gram. Dagens runda.
|
I kväll blev det premiär för dessa skor. Otroligt lätta, vägde dom, 190 gram/sko. Blev en märklig runda. Hade ont i vänsterhälen under uppvärmningen. Efter 500 meter var det som värst, var nära att bryta men sen släppte det lite. Efter 2 kilometer så stannade jag och gjorde lite olika övningar för att mjuka upp ytterligare. Sen blev 8 km löpning, första 4 tog jag det hyfsat lugnt, skorna kändes otroligt sköna. Efter att ha sprungit med 0mm dropp med Merrellskorna ett tag nu var det som att landa på bomull. Försökte hitta rätt känsla och var noga med hållning. Efter halva rundan och i lite nerförslut med en efterkommande flack kilometer tryckte jag på rejält. Blev trött men kände under den kilometern att steget var bra och att jag kom fram med bröst och höft som jag inte känt på väldigt länge. Härlig känsla. den kilometern som var flack som sagt var gick på 3.58. Så fort har jag inte sprungit på väldigt länge. Efter det blev det 2 kilometer kuperad avslutning som gick saktare. Men ändå med bra fart och bra hållning. Men då var jag nära mitt max och de kilometrarna gick på 4:08 ungefär.
I kväll var en sådan härlig runda med hög och fin luft, kände mig stark på avslutningen, brukar jag inte göra. När dessa rundor dyker upp är det härligt att springa och det gör inte ont att ta i. Är visserligen lite stel i vänsterhälen nu. Men tror att dessa skor kommer att hjälpa mig bra. Ska försöka att kombinera med Merrell och även VFF när väl hälen släpper lite. Salmingskorna på lite längre distanser med hårdare underlag är tanken.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)