Skulle sprungit en kort runda igår men det funkade inte, kände lite mer än molande i baksidan på vänsterlåret så fort jag tog ett löpsteg. Efter uppvärmningen avbröt jag passet. Hade säkert kunnat springa om jag var jagad av något men det skulle bara försämra skadeläget ytterligare. Är bara att konstatera att passet jag sprang i tisdags, som kändes helt okej, aldrig skulle ha sprungits. Det är konstigt hur klart allt blir i eftertanksamhetens skarpa sken? Det är så livet levs, man går baklänges in i framtiden med blicken fäst mot dåtiden.
I onsdags blev det ett lite annorlunda cykel/gång-pass. Onsdagens cykel/gång-runda
Cyklade med Mountainbiken mot Notteryd, ett naturreservat utanför Växjö. Där finns en stig runt området på 7 km ungefär. Hade tänkt mig att jag kunde cykla den, fast det var ingen bra idé. Det var stig, riktigt besvärlig stig, kuperat och massor med stenar och rötter. Här är det till och med svårt att springa, skulle vara väldigt svårt att komma under 6:00 tempo, i alla fall dom 2-3 km som jag gick innan jag hittade en grusväg ut ur reservatet. Rundan blev nästan 30 km, allt i ett rätt lugnt tempo. En sak som överaskade mig på ett positivt sätt var att i en lång utförsbacke efter golfbanan i Fylleryd var att pulsen sjönk ända ner till 46 slag. Det har jag inte varit med om innan under ett cykelpass, under 60 har hänt innan men inte så här lågt. Möjligt att jag är i bra konditionsform? Men jag har inget "forum" att manifestera den inom. Löpning har det inte blivit mycket av den senaste månaden, roddmaskin och crosstrainer har jag inga andras referenser att jämföra med. Tror att förra veckan, med dubbelpass nästan varje dag nu visar sig i formkurvan rent pulsmässigt i alla fall.
Eftersom jag ställde in löppasset igår så blev det crosstrainer i stället. Först nivå 16 i 10 minuter, hade runt 105 i medelpuls. Sen nivå 18 i 20 minuter, 120 i medelpuls, väldigt låg puls för att vara mig. Därefter 20 minuter på nivå 20, hade runt 135 i medelpuls. Också lågt. Kände mig väldigt stark och behövde inte gå på max som jag fick göra på samma typ av pass förra veckan. Det är stor skillnad på att köra ett konditionspass om dagen jämfört med som förra veckans 2 pass. Körde även 10 minuter på rodden, 225 watt i snitt, pulsen runt 150, också rätt lågt.
Idag, fredag blev det ett lite över 4 mil långt cykelpass. Rätt kuperat bitvis. Cykelrunda med mountainbiken.
Tog det rätt lugnt. Mer som ett långpass om jag skulle sprungit. Kändes lite i vänsterlåret, men bara i de brantaste uppförsbackarna. Den avslutande halvan av rundan har jag aldrig cyklat innan, så jag fick stanna ett par gånger för att säkerställa att jag inte cyklade helt fel. En del väldigt krävande backar, som drog upp pulsen en del. Tyvärr rätt kyligt. Det vill inte bli sommar. Särskilt här i inlandet, så kommer det varje dag rätt tunga mörka moln, även om det inte regnar så kan man inte njuta av solen. Samt i kombination med västvinden som råder, så blir det höstkänsla.
Dagboksanteckningar om framförallt löpning, men även andra saker som kommer upp.
Visar inlägg med etikett cykel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett cykel. Visa alla inlägg
fredag 24 juli 2015
fredag 21 mars 2014
Alvesta - Växjö med Hybridcykeln.
Just denna sträcka jag cyklade idag har jag sprungit en gång. Det var den längsta hittills. 21,7 kilometer. Det var innan min skada i foten. Nu känns det avlägset med den distansen. Men förhoppningsvis kommer det nya sådana dagar och löpturer.
Har känt lite i hälen under dagen.
Fick lite info på jobbet idag, det kommer att bli förändringar för mig. Har haft det lite svårt sista tiden med både motivation och stress. Hoppas verkligen att de förändringar som står till buds nu kommer att ge tillbaka glädjen i arbetslivet.
Har känt lite i hälen under dagen.
Fick lite info på jobbet idag, det kommer att bli förändringar för mig. Har haft det lite svårt sista tiden med både motivation och stress. Hoppas verkligen att de förändringar som står till buds nu kommer att ge tillbaka glädjen i arbetslivet.
måndag 10 mars 2014
Lönåsrundan på cykel. 30 kilometer.
En av mina absoluta favoritrundor med cykel. Lite drygt 3 mil. Kuperat på asfalt men ändå ren landsbygd hela rundan om man bortser från början och slut i Alvesta tätort. Nedan en bild från toppen av Härlövsbacken, med blicken ner mot Gåvetorp. En backe på cirka 700 meter i 3 jobbiga etapper. När toppen på denna är avklarad så är det slut med backarna för denna rundan har man sedan lite nordvästlig vind så blir dom avslutande 5-6 kilometerna en fröjd. Fast idag kände jag mig lite sliten. Fick inte upp tempo och puls riktigt. Är van vid motionscykeln på gymmet som är enklare på något sätt. Där ändrar sig inte förutsättningarna under runda så mycket som det gör ute i det fria. Vinden är en lurig motståndare som gärna blåser emot kommer det sedan en backe innan man hunnit hämtat andan så är det lätt att jag växlar ner istället för att ta i. Höll en medelfart på ungefär 25km/h. Med min hybridcykel, en blandning av vanlig brukscykel och racer. Väger ungefär 16 kilo. utan bockstyre. Väldigt skön att köra med. Racern blir mer hardcore och enbart träningscykel. Med denna kan jag med gott samvete faktiskt ta det lite lugnare och njuta en del också.
Dagen inleddes med en lika vacker morronvy när jag cyklade till jobbet.
Dagen inleddes med en lika vacker morronvy när jag cyklade till jobbet.
Men tyvärr så tog magin slut här, jobbet bjöd på idel motgångar och problem i en för mig, i alla fall idag, aldrig sinande ström. Som väl var kom jag dock hem vid 16 som vanligt och kunde få ut lite av min inre stress och frustration på cykelrundan. Men det suger energi i massor för mig med dagar som denna. Fast jag kanske vänjer mig, har bara haft detta jobbet i 27 år?!
Träningen blir en oas. Där hjälper det att kämpa för att se resultat. På jobbet hjälper det inte att kämpa på samma sätt. resultatet blir ändå alltid detsamma i slutet på månaden. Kanske det som gör att motivationen för träning är större än jobb.
Foten har känts lite bättre idag även hälen. Men var stel i ryggen i stället. Hade planer på ett gympass istället idag. Men när det är så mycket vår i luften som det var idag så är det svårt för mig att gå in på gymmet. Men jag måste verkligen fortsätta där för att bygga upp lite styrka i min alldeles för klena kropp.
tisdag 25 februari 2014
Motioncykelpass som kändes rätt tufft.
Idag blev det lite över en timme på cykeln. 2 rätt hårda 25 minuterspass på mellan 210-220 Watt. Med 2 stycken 5 minutersintervaller med nästan 275 i Watt. Kände mig rätt sliten efter den första 5 minutaren. Fick mjölksyra i låren. Sen ringde telefonen och jag fick ett ofrivilligt uppehåll på 5 minuter. Det gjorde att jag kom ner fint i puls till andra 25 minutersintervallen och kunde köra på lite hårdare i slutet på det. Kände mig pigg och endorfinstinn efter det passet.
Sen blev 3*200 steg i höjdhopparmattan.
Foten har trots allt känts bra idag trots den relativt långa löptiden på bandet i går. Visst är det lite ömt om jag trycker på foten, likaså hälen men fötterna besvärar mig inget om jag inte försöker springa.
Börjar bli rejält sugen på löpning ute nu när ljuset börjar komma tillbaka och temperaturen är behaglig ute. Igår var det inget vidare att gå in i ett kvavt gym. Tror det kommer bli det svåraste om jag ska köra intervaller på bandet inomhus. Att vänja sig vid den syrefattiga luften.
Sen blev 3*200 steg i höjdhopparmattan.
Foten har trots allt känts bra idag trots den relativt långa löptiden på bandet i går. Visst är det lite ömt om jag trycker på foten, likaså hälen men fötterna besvärar mig inget om jag inte försöker springa.
Börjar bli rejält sugen på löpning ute nu när ljuset börjar komma tillbaka och temperaturen är behaglig ute. Igår var det inget vidare att gå in i ett kvavt gym. Tror det kommer bli det svåraste om jag ska köra intervaller på bandet inomhus. Att vänja sig vid den syrefattiga luften.
söndag 23 februari 2014
Motionscykel + Roddmaskin i lugnt tempo.
Blev en lugn eftermiddag på gymmet idag. 50 minuter på cykeln, level 6. 90 rpm, 175watt, samt en medelpuls på ca:110. Blir svettig efter en kvart ungefär men ligger ändå en bit under prattempo. Därefter 5 km på roddmaskinen hade strax över 100watt i snitt. Blev väldigt trött i baksidan av låren upp mot rumpan. Tog 25 minuter ungefär. Jobbigt i slutet men blir inte svettig av detta tempo i rodd. ca.28 drag per minut.
Fortfarande besviken efter gårdagen negativa löppass. Det är inte utan tvivel jag tänker fortsätta denna satsning. Men måste ha mer variation i både underlag och skor. Så fort Salmings nya skor blir tillgängliga så ska jag köpa ett par. Dessa tror jag starkt på.
7 veckor i dag sedan jag åkte på skadan i foten. Som sagt det återstår ännu en tid innan jag kan springa på riktigt igen. Ska försöka på löpband i veckan som kommer, men i skogen dröjer det ett tag till.
Fortfarande besviken efter gårdagen negativa löppass. Det är inte utan tvivel jag tänker fortsätta denna satsning. Men måste ha mer variation i både underlag och skor. Så fort Salmings nya skor blir tillgängliga så ska jag köpa ett par. Dessa tror jag starkt på.
7 veckor i dag sedan jag åkte på skadan i foten. Som sagt det återstår ännu en tid innan jag kan springa på riktigt igen. Ska försöka på löpband i veckan som kommer, men i skogen dröjer det ett tag till.
torsdag 20 februari 2014
20 minuters löpband + motionscykel och roddmaskin.
Idag började jag med löpbandet, för att vara så fräsch som möjligt. Hade mina Merrell Bare access 2.
Var lite orolig för hur det skulle kännas med 0 droppsskor. Men det gick bättre än väntat i alla fall under själva löpningen. Får se hur det känns i morgon. Körde 10 min uppvärmning med 10km/h Sedan 10 min med snitt på 14 km/h ökade sista 4 minuterna till 15 km/h. 1 grads lutning. Men då är det tufft, jag blev väldigt trött och jag märker att det är långt till den gamla formen som fanns innan skadan.
Sedan blev det 40 minuter på cykeln, 210 i medel watt, varav 2 stycken 5 minutersintervaller i 275 watt. Pulsen var uppe på 170. Det är en av de högsta jag haft på cykel. Efter det 200 steg i höjdhopparmatta. Avslutade sen med 2 km rodd. Men då var jag tom på energi. Sista kilometern fick jag sänka farten rejält. Medelwatt på 139. Högsta motstånd.
tisdag 18 februari 2014
Roddmaskin, löpband och motionscykel i nämnd ordning.
Det har känts bättre i foten, bara korta stunder med lite lätt smärta. Vänsterhälen dock fortfarande stel på morgnarna. Men har börjat med "negativa" tåhävningar på en trappstege för att verkligen sträcka ut muskulaturen. Men som med allt annat så krävs det tålamod. Minst tre veckors sträckande innan resultat. Det är nog alla dessa långsamma processer i våra kroppar som ställer till det för oss. Vi har inte tålamod att vänta på förändringar.
Roddmaskin i ungefär 20 minuter, 4 kilometer, svårt med snittwatten men tror den var runt 110 ungefär. Fick upp pulsen i slutet, hade motståndet på 8 av tio.
Sen blev löpband, hade mina Adidas zero, Börjad lugnt i någon minut 10km/h. Sen ökade jag till 12 och rätt snabbt till 14. Körde så i tio minuter ungefär, sen blev 2 minuter i 15 och jag avslutade med 1 minut i 16km/h. 1 grads lutning. Pulsen skenade iväg och den liknade utomhus. Foten kändes mest efter 4-5 minuter, var nära att bryta då men körde på lite till, försökte vara noga med fotisättning men tycker det är svårt med känslan på band. Det känns som om foten dock är i mattan under kortare tid än om jag kör på fast underlag. Fick inte ont i foten under hela 15 minuterspasset men det kändes lite lätt molande till slut. Därefter blev det 25 minuter på cykeln. varav 20 rätt hårt, varav 5 mycket hårt för mig. Hade tänkt mig 50 minuter på cykeln. Men energin till det fanns inte idag. Efter den hårda 5 minutaren då jag låg på 275 watt i snitt och pulsen var 167 så försvann energin. Jag trampade tio minuter till på ungefär 200 watt. Pulsen gick ner men energin kom inte tillbaks. Jag avslutade sen med 200 steg *2, löpning i höjdhoppsmatta. Det var tungt idag, fick mjölksyra redan efter halva tiden under första intervallen. Så idag fick kroppen slita hårt. Har svårt att ta ut mig till mjölksyrenivå i vanliga fall men i mattan kommer den snabbt. Känner inget i foten heller vid denna form av löpning. Så bra som rehab.
Roddmaskin i ungefär 20 minuter, 4 kilometer, svårt med snittwatten men tror den var runt 110 ungefär. Fick upp pulsen i slutet, hade motståndet på 8 av tio.
Sen blev löpband, hade mina Adidas zero, Börjad lugnt i någon minut 10km/h. Sen ökade jag till 12 och rätt snabbt till 14. Körde så i tio minuter ungefär, sen blev 2 minuter i 15 och jag avslutade med 1 minut i 16km/h. 1 grads lutning. Pulsen skenade iväg och den liknade utomhus. Foten kändes mest efter 4-5 minuter, var nära att bryta då men körde på lite till, försökte vara noga med fotisättning men tycker det är svårt med känslan på band. Det känns som om foten dock är i mattan under kortare tid än om jag kör på fast underlag. Fick inte ont i foten under hela 15 minuterspasset men det kändes lite lätt molande till slut. Därefter blev det 25 minuter på cykeln. varav 20 rätt hårt, varav 5 mycket hårt för mig. Hade tänkt mig 50 minuter på cykeln. Men energin till det fanns inte idag. Efter den hårda 5 minutaren då jag låg på 275 watt i snitt och pulsen var 167 så försvann energin. Jag trampade tio minuter till på ungefär 200 watt. Pulsen gick ner men energin kom inte tillbaks. Jag avslutade sen med 200 steg *2, löpning i höjdhoppsmatta. Det var tungt idag, fick mjölksyra redan efter halva tiden under första intervallen. Så idag fick kroppen slita hårt. Har svårt att ta ut mig till mjölksyrenivå i vanliga fall men i mattan kommer den snabbt. Känner inget i foten heller vid denna form av löpning. Så bra som rehab.
lördag 15 februari 2014
Cykel och löpning på höjdhoppsmatta.
Hade tänkt ta det lite lugnare i dag men det blev ett rätt så tufft pass på gymmets motionscykel. 50 minuter med 5 minuters uppvärmning sedan runt 225 watt med 105 varv/minut. I dessa var det det insprängt 2 stycken 5 minuters intervaller på 275 watt med mellan 105-110 varv /minut. När jag är i slutet på en sådan 5 minutersintervall är jag närma min cykelmaxpuls, idag var jag uppe på 167 i slutet på den andra intervallen.
Sedan blev det ett kort test på löpbandet med min nya Merrell, Bare Access 2. 0mm dropp 8 mm sula
Sedan blev det ett kort test på löpbandet med min nya Merrell, Bare Access 2. 0mm dropp 8 mm sula
Skorna är riktigt sköna men jag kände redan efter några minuter på bandet att det var dumt att fortsätta. Nu måste skadan få lite chans att läka ut. Men så såg jag folk som sprang på stället på en höjdhopparmatta. Så det provade jag också, det funkade riktigt bra, fick inte ont. Det var riktigt jobbigt. Körde 100 steg på varje ben i 3 intervaller. Blev rejält med mjölksyra i slutet på varje intervall. Det kommer jag att göra igen.
fredag 14 februari 2014
Salmings nya löparskor.
Har läst en del om en ny sko som ska lanseras i mars 2014. Den verkar riktigt intressant. Det ska tydligen vara 4 olika modeller, alla för olika tillfällen och terränger. Täcker upp alla behov. Droppet på dessa skor är 5mm på 3 modeller och 3mm på en modell. Jag är väldigt nyfiken på dessa. Ska så fort som möjligt skaffa mig ett par. Fast nu har jag skaffat mig 3 nya par skor och inte sprungit en enda meter i någon av dom. Så varför ska jag skaffa mig ett 4:de par? Ja, den frågan är verkligen berättigad. Svaret är jag er få läsare till denna blogg tyvärr skyldig. Jag återkommer om detta då jag funnit en verklig orsak till detta köpfrosseri i skor. Jag håller på att transformeras till ett manligt svar på Imelda Marcos som hade en ansenlig samling av skor. Just nu har jag en förkärlek för Merrells skor. Jag har fyra par nu och alla är otroligt sköna men svåra att anpassa sig till då jag på över 40 år inte använt skor med 0mm dropp. Salmings nya löparskor
Idag blev det ett lugnt pass på crosstrainern, 45 minuter lite under prattempo. kände mig pigg efteråt men foten tyckte inte om passet. den domnade lite efterhand som passet fortskred. Inget löpband eller löpning i sikte. Det är drygt nu, snart 6 veckor.
Idag blev det ett lugnt pass på crosstrainern, 45 minuter lite under prattempo. kände mig pigg efteråt men foten tyckte inte om passet. den domnade lite efterhand som passet fortskred. Inget löpband eller löpning i sikte. Det är drygt nu, snart 6 veckor.
torsdag 13 februari 2014
Träning som medicin.
Efter tisdagens pass, som blev lite för tufft för den skadade högerfoten så har det varit två tunga dagar som följt. Det har varit tungt och oinspirerat på jobbet. Tror inte den ömmande foten varit hela orsaken till den känslan men den har säkert bidragit. Särskilt tungt blir det när jag har en svag känsla av att nu är skadan över. För det kändes riktigt bra på löpbandet i tisdags. Visst fanns det lite värk men det var så svagt att det inte störde löpingen på bandet.
Idag så hade jag bestämt att inte springa på något band. Det blev crosstrainer och motionscykel. Ct i 30 minuter varav 8 minuter uppvärming sedan rätt så tufft på level 15 och ungefär 175watt i snitt.
Sedan 45 minuter på cykeln, varav 5 minuter uppvärmning sedan snitt på 210Watt med 100 i kadens. I dessa 40 minuter så la jag in 2 stycken 5 minuters pass med 275 watt. Den sista av dom tog musten ur mig rejält, hade svårt att få ner pulsen efter den 5 minutaren.
Efter passet fick jag min kick, den slog till tidigt. Redan innan jag klev in i duschen. Det var skönt efter nästan två dagar i ett eländigt tillstånd rent mentalt. Det är i sådana här lägen som jag är så tacksam över att jag har min träning. Utan den vet jag inte om jag suttit här och skrivit något. Den ger så mycket energi och glädje. Särskilt efter de hårdare passen när jag dessutom har haft en vilodag innan ja då kickar det till rejält i hjärnan.
Foten känns bättre i kväll efter att varit försiktig med belastning idag. Det kändes lite i CT men väldigt lite. Däremot när jag skulle tända kvällsbrasan och gick ner på knä och med stöd på tårna då när jag stramade tårna i sina ytterlägen då kändes det igen. Så det blir nog även 6 veckor, minst, innan jag kan springa på riktigt igen. Rundan i måndags kan knappt räknas men jag hade åtminstone ambitionen av att springa då även om jag hade stora besvär. Löpbandet verkar ändå något lindrigare som uppstart. Men väntar tills söndag eller måndag innan jag provar igen. Hoppas tiden tills dess blir en vän till foten.
Idag kom ytterligare ett par skor, Merrell Road Glove 2. Verkar riktigt sköna. Jag passar på att köpa på mig nu, väldigt billiga för tillfället verkar som om det kommer nya modeller inom kort. Nu bara måste det funka med framfotslöpning i minimalistiska skor. Nu har jag 4 par Merrell med allt från 2 till 8 mm sula. Hade tänkt mig att när jag väl kommer igång med löpningen igen variera rejält ed skorna. Mina VFF kommer jag inledningsvis bara använda på elljusspår och väldigt försiktigt i början. De tjockast Merrellen på asfalt och de mittemellan på band och vid intervaller. Får vi se hur det går. De senaste 2 paren har jag ännu inte hunnit springa i. Likaså mina VFF Spyridon. Det paret kom dagen efter skadan. Men jag är lite orolig för dom då det finns lite vassa kanter i tåfickorna. Men måste testa dom först innan jag dömer ut dom. Problemet är bara att det blir svårt att reklamera när det gått så lång tid. Fick ändå första av dessa utbytta då det var en jättekant på de första jag fick. När det andra paret dök upp så var det bara en liten kant på en tå. Men jag ville inte skicka tillbaka ännu en gång. Kanske visar sig vara dumt och bekvämt. Det får framtiden utvisa. Men i vilket fall som helst nu har jag verkligen skor att vraka och välja mellan.
Idag så hade jag bestämt att inte springa på något band. Det blev crosstrainer och motionscykel. Ct i 30 minuter varav 8 minuter uppvärming sedan rätt så tufft på level 15 och ungefär 175watt i snitt.
Sedan 45 minuter på cykeln, varav 5 minuter uppvärmning sedan snitt på 210Watt med 100 i kadens. I dessa 40 minuter så la jag in 2 stycken 5 minuters pass med 275 watt. Den sista av dom tog musten ur mig rejält, hade svårt att få ner pulsen efter den 5 minutaren.
Efter passet fick jag min kick, den slog till tidigt. Redan innan jag klev in i duschen. Det var skönt efter nästan två dagar i ett eländigt tillstånd rent mentalt. Det är i sådana här lägen som jag är så tacksam över att jag har min träning. Utan den vet jag inte om jag suttit här och skrivit något. Den ger så mycket energi och glädje. Särskilt efter de hårdare passen när jag dessutom har haft en vilodag innan ja då kickar det till rejält i hjärnan.
Foten känns bättre i kväll efter att varit försiktig med belastning idag. Det kändes lite i CT men väldigt lite. Däremot när jag skulle tända kvällsbrasan och gick ner på knä och med stöd på tårna då när jag stramade tårna i sina ytterlägen då kändes det igen. Så det blir nog även 6 veckor, minst, innan jag kan springa på riktigt igen. Rundan i måndags kan knappt räknas men jag hade åtminstone ambitionen av att springa då även om jag hade stora besvär. Löpbandet verkar ändå något lindrigare som uppstart. Men väntar tills söndag eller måndag innan jag provar igen. Hoppas tiden tills dess blir en vän till foten.
Idag kom ytterligare ett par skor, Merrell Road Glove 2. Verkar riktigt sköna. Jag passar på att köpa på mig nu, väldigt billiga för tillfället verkar som om det kommer nya modeller inom kort. Nu bara måste det funka med framfotslöpning i minimalistiska skor. Nu har jag 4 par Merrell med allt från 2 till 8 mm sula. Hade tänkt mig att när jag väl kommer igång med löpningen igen variera rejält ed skorna. Mina VFF kommer jag inledningsvis bara använda på elljusspår och väldigt försiktigt i början. De tjockast Merrellen på asfalt och de mittemellan på band och vid intervaller. Får vi se hur det går. De senaste 2 paren har jag ännu inte hunnit springa i. Likaså mina VFF Spyridon. Det paret kom dagen efter skadan. Men jag är lite orolig för dom då det finns lite vassa kanter i tåfickorna. Men måste testa dom först innan jag dömer ut dom. Problemet är bara att det blir svårt att reklamera när det gått så lång tid. Fick ändå första av dessa utbytta då det var en jättekant på de första jag fick. När det andra paret dök upp så var det bara en liten kant på en tå. Men jag ville inte skicka tillbaka ännu en gång. Kanske visar sig vara dumt och bekvämt. Det får framtiden utvisa. Men i vilket fall som helst nu har jag verkligen skor att vraka och välja mellan.
tisdag 11 februari 2014
Löpband, Crosstrainer samt cykel.
Blev i ovan nämnd ordning. Ungefär 1:45 sammanlagt, började med 15 minuter löpning, inledde lätt i 10km/h några minuter, sedan till 12 och 14. Höjde sista 3 minuterna till 15 km/h, med 1% lutning. Det kändes bättre än väntat, helt annat än gårdagen utomhus. Kände inget i vänsterhälen. Men lite i högerfoten, fast inte jätteont utan mer molande. Beror förmodligen på att jag inte behöver trycka ifrån på samma sätt som utomhus. Pulsen gick dock upp rejält hade samma puls som utomhus sista minuterna så visst tar det bra även på löpband, var uppe och nosade på 160 bpm. Så efter gårdagens besvikelse så var detta ändå lite glädjande.
Sedan blev det ungefär 25 minuter på ct, men då kändes det mer i högerfoten hade tänkt köra lite längre där men avbröt lite tidigare. Körde medelhårt där ungefär medelpuls på 140.
Slutligen så blev det en lite dryg timme på cykel i lite över 200watt första 15, sedan 235watt resten. Med 2 stycken 5 minuters intervaller på ca 250watt insprängda i 235wattsblocket. Det kändes rätt bra hela tiden. Är ofta pigg i benen på tisdagar.
I morgon blir det lite vila och återhämtning för den nu lite ömmande foten. Får se hur det känns på torsdag. Men var inne och läste på en liknande blogg om framfotslöpning där stod det att återhämtningen är mellan 6-12 veckor. Jag har varit skadad lite drygt 5 veckor nu.
Så gick ännu en natt......
Har vaknat flera gånger i natt, har gjort ont i foten då, kommit i sjok om 5 minuter i halvtimmesintervaller. Kändes inte i själva löpningen men uppenbarligen är jag lite för het på att komma tillbaka snabbare än vad kroppen accepterar. Fast om jag inte testar så vet jag inte. Men nu måste jag intala mig själv att vänta även med löpband ett tag. Det kändes bra löpmässigt i går på bandet. Så det ska nog funka som igångkörning igen så småningom. Men som sagt mer tålamod krävs.
Lennart "milen sub 40" Om du mot förmodan skulle läsa detta. Vart har du tagit vägen? din sida är borta.
Sedan blev det ungefär 25 minuter på ct, men då kändes det mer i högerfoten hade tänkt köra lite längre där men avbröt lite tidigare. Körde medelhårt där ungefär medelpuls på 140.
Slutligen så blev det en lite dryg timme på cykel i lite över 200watt första 15, sedan 235watt resten. Med 2 stycken 5 minuters intervaller på ca 250watt insprängda i 235wattsblocket. Det kändes rätt bra hela tiden. Är ofta pigg i benen på tisdagar.
I morgon blir det lite vila och återhämtning för den nu lite ömmande foten. Får se hur det känns på torsdag. Men var inne och läste på en liknande blogg om framfotslöpning där stod det att återhämtningen är mellan 6-12 veckor. Jag har varit skadad lite drygt 5 veckor nu.
Så gick ännu en natt......
Har vaknat flera gånger i natt, har gjort ont i foten då, kommit i sjok om 5 minuter i halvtimmesintervaller. Kändes inte i själva löpningen men uppenbarligen är jag lite för het på att komma tillbaka snabbare än vad kroppen accepterar. Fast om jag inte testar så vet jag inte. Men nu måste jag intala mig själv att vänta även med löpband ett tag. Det kändes bra löpmässigt i går på bandet. Så det ska nog funka som igångkörning igen så småningom. Men som sagt mer tålamod krävs.
Lennart "milen sub 40" Om du mot förmodan skulle läsa detta. Vart har du tagit vägen? din sida är borta.
söndag 9 februari 2014
Cykel och löpband 5 minuter.
Igår körde jag 40 minuter rätt intensivt på CT, Idag blev det först 1 timmes medelhård cykling på strax över 200 watt med 3 stycken ökningar till lite över 265 watt, varav 2 var 5 minuter långa och den sista 3 minuter. Pulsen var uppe på 167 som högst, vilket är väldigt nära max vad gäller min cykelpuls.
Kändes bra i foten idag, hade först inte tänkt prova löpbandet men tog ett litet test ändå. Hade mina "tjocka" Nikeskor. Körde någon minut på 10km/h. sen ökade jag till 12,5 i 4-5 minuter. Det kändes bättre än väntat. Men jag ville inte för mycket denna första gång. Så jag vred upp till 14 en minut bara för att testa känslan. Det är snabbt men det gick ändå att hantera.
Känner av foten hela tiden, smärtan vandrar omkring över foten, just nu är det mest i tåfästena. Det är väldigt sällan det hugger till av smärta utan nu är det mer en molande värk. Som bitvis är helt borta. Kan göra tåhävningar igen, men om det blir för intensivt och för många så känns det någon timme senare. Hade tänkt prova riktig löpning på stig men vågar ännu inte.
Vänsterhälen gör sig fortfarande påmind, förmodligen är den lågintensiva skadan mer svårläkt än stressfrakturen i foten. Men den har jag ändå sprungit med hela hösten. Frågan är hur mycket det kan ställa till det i framtiden? Hälen brukar vara stel och konstig i någon kilometer sen har det släppt.
I dag är det 5 veckor sedan och jag har helt lagt om min träning, lite för mycket cykel har det blivit i förhållande till CT men eftersom foten smärtat mer vid CT i förhållande till cykel som i princip inte känts någonting så är det inte så konstigt.
Är väldigt sugen på att komma ut och springa nu, det spritter i kroppen efter löpning. Det kommer att bli svårt att hålla igen i början men jag måste om jag inte ska dra på mig nya skador.
Kändes bra i foten idag, hade först inte tänkt prova löpbandet men tog ett litet test ändå. Hade mina "tjocka" Nikeskor. Körde någon minut på 10km/h. sen ökade jag till 12,5 i 4-5 minuter. Det kändes bättre än väntat. Men jag ville inte för mycket denna första gång. Så jag vred upp till 14 en minut bara för att testa känslan. Det är snabbt men det gick ändå att hantera.
Känner av foten hela tiden, smärtan vandrar omkring över foten, just nu är det mest i tåfästena. Det är väldigt sällan det hugger till av smärta utan nu är det mer en molande värk. Som bitvis är helt borta. Kan göra tåhävningar igen, men om det blir för intensivt och för många så känns det någon timme senare. Hade tänkt prova riktig löpning på stig men vågar ännu inte.
Vänsterhälen gör sig fortfarande påmind, förmodligen är den lågintensiva skadan mer svårläkt än stressfrakturen i foten. Men den har jag ändå sprungit med hela hösten. Frågan är hur mycket det kan ställa till det i framtiden? Hälen brukar vara stel och konstig i någon kilometer sen har det släppt.
I dag är det 5 veckor sedan och jag har helt lagt om min träning, lite för mycket cykel har det blivit i förhållande till CT men eftersom foten smärtat mer vid CT i förhållande till cykel som i princip inte känts någonting så är det inte så konstigt.
Är väldigt sugen på att komma ut och springa nu, det spritter i kroppen efter löpning. Det kommer att bli svårt att hålla igen i början men jag måste om jag inte ska dra på mig nya skador.
fredag 7 februari 2014
Cykel och nytt test av löpband.
I dag blev det nästan 2 timmars motionscykel i ett behagligt tempo, ungefär 110bpm i snitt. Ca:165 watt på denna cykel. Gjorde 2 stycken höjningar till lite över 260 watt, 5 minuter vardera. I slutet på passet. Då kändes det direkt i låren. Men eftersom jag bestämt i förväg att det skulle bli 5 minuter och inte under 250 watt under dessa, så var det bara att köra på, pulsen flög upp rejält, särskilt under sista 5 minutersintervallen, nästan 170 bpm. Det är väldigt nära max för mig på cykel.
Sedan provade jag löpbandet, men kände redan efter 20 sekunder i 10km/h fart att detta går inte så länge, vred upp till 14 km/h bara för att känna känslan. Det var springbart men eftersom foten direkt gjorde sig påmind avbröt jag efter en halvminut. Det är nedslående. Har känt mig starkare i foten idag men så fort det kommer till löpning så funkar det inte.
Hade tänkt mig prova på lite försiktig stiglöpning i helgen, har en fin liten runda som nog är rätt snöfri nu, men efter detta försöket så skjuter jag nog upp den ytterligare en helg.
Sedan provade jag löpbandet, men kände redan efter 20 sekunder i 10km/h fart att detta går inte så länge, vred upp till 14 km/h bara för att känna känslan. Det var springbart men eftersom foten direkt gjorde sig påmind avbröt jag efter en halvminut. Det är nedslående. Har känt mig starkare i foten idag men så fort det kommer till löpning så funkar det inte.
Hade tänkt mig prova på lite försiktig stiglöpning i helgen, har en fin liten runda som nog är rätt snöfri nu, men efter detta försöket så skjuter jag nog upp den ytterligare en helg.
torsdag 6 februari 2014
Crosstrainer och Spinning.
I dag hade jag bokat ett 30 minuters spinningpass. För att bli tillräckligt trött och hinna med allt annat på kvällen så körde jag först 40 minuter på CT, varav 30 var medelhårt.
Det var svårt med spinningen, hade pulsklockan på mig och kom upp i 135 i medelpuls, inte så högt men ändå blev jag väldigt trött. Det var lite nya ställningar som jag inte var riktigt van vid, särskilt partierna där man stod upp. Så det påverkar att tröttheten blev så hög i förhållande till pulsen.
Det märks att jag är så beroende av mätare och tider i min träning. Blev smått frustrerad av att det inte är mätare på cyklarna, ingenting finns det att jämföra med. Bara gå på ren känsla, det var svårt.
"Vrid upp ett snäpp, och ytterligare ett sa instruktören" Men då vred jag nog lite för mycket så då blev det för tungt. Ovissheten över hur ansträngande det kommer att bli gör att jag inte tar i tillräckligt mycket. För jag vill ju orka hela passet, inte kollapsa på cykeln. Men det är svårt när det inte finns mätare. Dessutom så kan jag inte jämföra och se om jag utvecklas heller. Fast vad jag förstått så är det just det som är tjusningen med spinning, känslan. Det är känslan som är viktig.
Min känsla var efteråt att jag blev rejält trött och att jag förmodligen kommer att få viss träningsvärk i morgon. Framför allt i framsidan av låren.
Fotskadan är konstant, tänker inte ens på löpning längre, fast det var nog en liten överdrift. Men jag har på något sätt förlikat mig med den. Nu får det ta den tid det tar, jag har hittat en acceptabel alternaiv träning som gör att jag förhoppningsvis inte tappar för mycket kondition. Jag till och med längtar till gymmet och alla maskiner där. Det trodde jag aldrig skulle hända mig. Träffar många människor också det är inte fel. Det blir alltid något att tala om och med. Även om det är svårt att prata när man är mitt i en tuff intervall på cykeln eller CT. Fast det verkar en del inte märka. Då får jag verkligen anstränga mig för att både kunna träna och prata samtidigt. Fast det är kanske därför andrar har lätt för att prata eftersom dom vet att jag inte orkar säga emot? Får se hur jag ska lägga upp min träning när jag väl kan börja löpa igen. Kommer att använda mig av gymmet också. Speciellt CT tror jag är ett riktigt bra komplement till löpningen.
Det var svårt med spinningen, hade pulsklockan på mig och kom upp i 135 i medelpuls, inte så högt men ändå blev jag väldigt trött. Det var lite nya ställningar som jag inte var riktigt van vid, särskilt partierna där man stod upp. Så det påverkar att tröttheten blev så hög i förhållande till pulsen.
Det märks att jag är så beroende av mätare och tider i min träning. Blev smått frustrerad av att det inte är mätare på cyklarna, ingenting finns det att jämföra med. Bara gå på ren känsla, det var svårt.
"Vrid upp ett snäpp, och ytterligare ett sa instruktören" Men då vred jag nog lite för mycket så då blev det för tungt. Ovissheten över hur ansträngande det kommer att bli gör att jag inte tar i tillräckligt mycket. För jag vill ju orka hela passet, inte kollapsa på cykeln. Men det är svårt när det inte finns mätare. Dessutom så kan jag inte jämföra och se om jag utvecklas heller. Fast vad jag förstått så är det just det som är tjusningen med spinning, känslan. Det är känslan som är viktig.
Min känsla var efteråt att jag blev rejält trött och att jag förmodligen kommer att få viss träningsvärk i morgon. Framför allt i framsidan av låren.
Fotskadan är konstant, tänker inte ens på löpning längre, fast det var nog en liten överdrift. Men jag har på något sätt förlikat mig med den. Nu får det ta den tid det tar, jag har hittat en acceptabel alternaiv träning som gör att jag förhoppningsvis inte tappar för mycket kondition. Jag till och med längtar till gymmet och alla maskiner där. Det trodde jag aldrig skulle hända mig. Träffar många människor också det är inte fel. Det blir alltid något att tala om och med. Även om det är svårt att prata när man är mitt i en tuff intervall på cykeln eller CT. Fast det verkar en del inte märka. Då får jag verkligen anstränga mig för att både kunna träna och prata samtidigt. Fast det är kanske därför andrar har lätt för att prata eftersom dom vet att jag inte orkar säga emot? Får se hur jag ska lägga upp min träning när jag väl kan börja löpa igen. Kommer att använda mig av gymmet också. Speciellt CT tror jag är ett riktigt bra komplement till löpningen.
tisdag 4 februari 2014
Ännu ingen ljusning i sikte.
I går kändes det bra, kunde trycka ifrån utan att det gjorde ont på ovansidan av foten. Men sprang inte utan bara tryckte ifrån när jag gick. Så kom kvällen och jag tog en 5 kilometer lång promenad med mina tjocka Merrellskor. Tycker om dessa, är behagliga att gå i. Under promenaden tog jag korta steg och kände inte mycket i foten. Höll hög frekvens och det flöt på fint. När jag kom hem körde jag lite utfallssteg, fast med skor på för att undvika för mycket vikning av tårna i ytterlägena. Sen framåt 21-tiden så började det kännas igen. Inte smärta men det molade hela tiden.
Blev lite besviken, under natten vaknade jag och det gjorde ont då. Men efter att ha varit på toa så släppte det snabbt och jag kunde somna om. Under dagen idag har det varit ömt igen och bitvis har det kommit som hugg. Så det är helt klart att någon löpning är det inte tal om på ett bra tag till. Det enda positiva med det är att jag fortfarande har känningar i min vänsterhäl. Så förhoppningsvis läker dessa ungefär samtidigt.
Idag blev det rätt tufft på gymmet i stället. CT 40 minuter, varav 20 hårt. 50 minuter på cykel varav 40 hårt. Fick ut min frustration där och särskilt sista 10 minuterna på cykeln var bra. Då låg jag nära min cykelmaxpuls. Det blir som att komma in i en andra eller tredje andning, trötthet försvinner och det enda fokus som finns är klockan. Sakta räknar den ner men jag känner mig inte trött, bara stark och det är enormt härlig känsla som är svår att överträffa. Fast för mig kommer det först efter en bra stunds träning i hyfsat hårt tempo. Och för det mesta kommer känslan inte ändå utan tröttheten sköljer över mig i stället och jag väljer den enkla vägen igen. Har märkt att jag aldrig kommer in i den här känslan på torsdagspassen som är rätt lika tisdagspassen.
Det sätter ner humöret när läkningen går bakåt vissa dagar. Så frustrerande att det går så sakta och veta att dagarna bara rinner iväg. Växjöloppet 1 maj som kändes så avlägset för några veckor sedan känns nu oroväckande nära. Har svårt att se att jag kommer att vara i löpbart skick då, någon upprepning av förra årets fina tid är det inte tal om. Jag kommer inte hinna komma dit. Men det är faktiskt inte viktigt nu. Inte det minsta. Jag vill ju komma längre än så på sikt. Allt har sin tid och de här relativt snabba loppen är kanske ett avslutat kapitel för min del. I alla fall känns det så när det är som dystrast.
Blev lite besviken, under natten vaknade jag och det gjorde ont då. Men efter att ha varit på toa så släppte det snabbt och jag kunde somna om. Under dagen idag har det varit ömt igen och bitvis har det kommit som hugg. Så det är helt klart att någon löpning är det inte tal om på ett bra tag till. Det enda positiva med det är att jag fortfarande har känningar i min vänsterhäl. Så förhoppningsvis läker dessa ungefär samtidigt.
Idag blev det rätt tufft på gymmet i stället. CT 40 minuter, varav 20 hårt. 50 minuter på cykel varav 40 hårt. Fick ut min frustration där och särskilt sista 10 minuterna på cykeln var bra. Då låg jag nära min cykelmaxpuls. Det blir som att komma in i en andra eller tredje andning, trötthet försvinner och det enda fokus som finns är klockan. Sakta räknar den ner men jag känner mig inte trött, bara stark och det är enormt härlig känsla som är svår att överträffa. Fast för mig kommer det först efter en bra stunds träning i hyfsat hårt tempo. Och för det mesta kommer känslan inte ändå utan tröttheten sköljer över mig i stället och jag väljer den enkla vägen igen. Har märkt att jag aldrig kommer in i den här känslan på torsdagspassen som är rätt lika tisdagspassen.
Det sätter ner humöret när läkningen går bakåt vissa dagar. Så frustrerande att det går så sakta och veta att dagarna bara rinner iväg. Växjöloppet 1 maj som kändes så avlägset för några veckor sedan känns nu oroväckande nära. Har svårt att se att jag kommer att vara i löpbart skick då, någon upprepning av förra årets fina tid är det inte tal om. Jag kommer inte hinna komma dit. Men det är faktiskt inte viktigt nu. Inte det minsta. Jag vill ju komma längre än så på sikt. Allt har sin tid och de här relativt snabba loppen är kanske ett avslutat kapitel för min del. I alla fall känns det så när det är som dystrast.
söndag 2 februari 2014
4 veckors löpningsuppehåll.
Ja, den metatarsala stressfrakturen på höger pekfingertå har ingen större brådska med att lämna min fot och kropp. Tack vare den har jag fått helt nya träningsvanor. För första gången i mitt liv är jag nu inne på gym och kör kondition, trodde jag aldrig skulle hända. Jag gillar det också, är lättare att pressa sig det där lilla sista som kan vara så avgörande om man ska utveckla och förbättra sin kondition. Men hur dessa pass med crosstrainer och cykel kommer att påverka min löpning är ovisst.
I dag körde jag 40+40 minuter CT + cykel, varav 20 minuter på CT var hårt. Den här maskinen som är en crosstrainer vario blir väldigt hoppig och konstig när man tar i rejält. Idag fick jag lite undrande blickar när jag tog i nästan mitt max de sista minuterna. Hela maskinen skakar och lever så jag tror nästan den ska gå sönder. Möjligt att jag har fel teknik? Men jag drar i alla fall uppmärksamhet till mig. Fast det är inget jag strävar efter. På cykeln körde jag hårt i 30 minuter. Runt 225 i watt i medel under dessa 30 minuter ungefär 110 rpm på pedalerna.
Sen ville jag bara prova löpbandet lite igen. Hade mina gamla Nike med rejält hälstöd. Känns inte så mycket under själva löpningen men det kommer efteråt. Körde bara 2 minuter, var mer än nöjd efter de andra maskinerna. Men det känns väldigt konstigt. Som om jag glömt hur man springer. Vred upp en kort stund till 12km/h men då nästan flög jag av bandet. Hoppas verkligen att det är felkalibrerat men eftersom ett annat band jag provade för några dagar sedan gick lika fort så är det nog inte så. Utomhus är 12km/h inget under normala omständigheter. Vill så gärna komma igång igen innan min kropp glömmer att jag är en löpare i första hand.
Fick underbar fotmassage i går kväll och på förmiddagen av D. I dag höll hon på i över en timme. Helt underbart, känner riktigt hur det flödar positiv energi genom foten då. När jag kör CT så känns det i foten men mer som ett molande och det går att uthärda. Det är möjligt att jag skulle avhålla mig den maskinen och bara köra cykling för att skynda på läkningen? Men då är jag rädda att igångsättningen av löpning blir väldigt svår. CT är betydligt mer löplikt jämfört med cykeln.
Jag har numrerat mina rundor och för 4 veckor sedan fastnade jag på runda 88, det är nästan som om det är en förbannelse med just dom siffrorna, de symboliserar en del negativt genom världshistorien så kanske det var därför som jag också skulle få mig en rejäl tankeställare just efter denna runda. Nu har jag fått en månad att tänka över min omställning. Men jag ser ändå med tillförsikt på framtiden även om jag lever i ovisshet för tillfället.
I dag körde jag 40+40 minuter CT + cykel, varav 20 minuter på CT var hårt. Den här maskinen som är en crosstrainer vario blir väldigt hoppig och konstig när man tar i rejält. Idag fick jag lite undrande blickar när jag tog i nästan mitt max de sista minuterna. Hela maskinen skakar och lever så jag tror nästan den ska gå sönder. Möjligt att jag har fel teknik? Men jag drar i alla fall uppmärksamhet till mig. Fast det är inget jag strävar efter. På cykeln körde jag hårt i 30 minuter. Runt 225 i watt i medel under dessa 30 minuter ungefär 110 rpm på pedalerna.
Sen ville jag bara prova löpbandet lite igen. Hade mina gamla Nike med rejält hälstöd. Känns inte så mycket under själva löpningen men det kommer efteråt. Körde bara 2 minuter, var mer än nöjd efter de andra maskinerna. Men det känns väldigt konstigt. Som om jag glömt hur man springer. Vred upp en kort stund till 12km/h men då nästan flög jag av bandet. Hoppas verkligen att det är felkalibrerat men eftersom ett annat band jag provade för några dagar sedan gick lika fort så är det nog inte så. Utomhus är 12km/h inget under normala omständigheter. Vill så gärna komma igång igen innan min kropp glömmer att jag är en löpare i första hand.
Fick underbar fotmassage i går kväll och på förmiddagen av D. I dag höll hon på i över en timme. Helt underbart, känner riktigt hur det flödar positiv energi genom foten då. När jag kör CT så känns det i foten men mer som ett molande och det går att uthärda. Det är möjligt att jag skulle avhålla mig den maskinen och bara köra cykling för att skynda på läkningen? Men då är jag rädda att igångsättningen av löpning blir väldigt svår. CT är betydligt mer löplikt jämfört med cykeln.
Jag har numrerat mina rundor och för 4 veckor sedan fastnade jag på runda 88, det är nästan som om det är en förbannelse med just dom siffrorna, de symboliserar en del negativt genom världshistorien så kanske det var därför som jag också skulle få mig en rejäl tankeställare just efter denna runda. Nu har jag fått en månad att tänka över min omställning. Men jag ser ändå med tillförsikt på framtiden även om jag lever i ovisshet för tillfället.
fredag 31 januari 2014
Crosstrainer + cykel + 3 minuter löpband.
Hade egentligen tänkt hoppa över träning idag då jag körde ett pass i går. Men jag kände mig oförskämt pigg och var sugen på att köra idag igen. Blev ett hyfsat lugnt pass med 40 minuter CT samt 40 minuter cykel i ett lagom hårt tempo, Lite över prattempo i snitt på båda maskinerna.
Efter att jag stretchat så klev jag upp på löpbandet, det gick bättre än väntat men det är med de rätt så hårt dämpade skorna. Steget känns väldigt konstigt och nästan utan riktig styrsel. Som om jag aldrig sprungit innan. Men jag kände inte så mycket över tårna. Men efteråt var det lite ömt. Körde bara några minuter. provade som mest 14 kilometer i timmen, men det är snabbt, förstår inte hur jag sprungit i den farten? Märklig känsla. Men jag ska snart bli kompis med löpbandet också tänkte jag. Köra intervallerna där. Tror det blir bättre disciplin då.
Dagen har varit bra och jag vaknade upp väldigt glad och pigg, det tillhör tyvärr ovanligheterna nuförtiden men när de dagarna kommer tar jag emot dom med stor tacksamhet.
Efter att jag stretchat så klev jag upp på löpbandet, det gick bättre än väntat men det är med de rätt så hårt dämpade skorna. Steget känns väldigt konstigt och nästan utan riktig styrsel. Som om jag aldrig sprungit innan. Men jag kände inte så mycket över tårna. Men efteråt var det lite ömt. Körde bara några minuter. provade som mest 14 kilometer i timmen, men det är snabbt, förstår inte hur jag sprungit i den farten? Märklig känsla. Men jag ska snart bli kompis med löpbandet också tänkte jag. Köra intervallerna där. Tror det blir bättre disciplin då.
Dagen har varit bra och jag vaknade upp väldigt glad och pigg, det tillhör tyvärr ovanligheterna nuförtiden men när de dagarna kommer tar jag emot dom med stor tacksamhet.
torsdag 30 januari 2014
Crosstrainer + cykel. Lite segt.
Ja, idag var det lite segt. Hela dagen har varit seg, bara gått och väntat på att få träna. Inte varit på något vidare humör under dagen. Mycket problem på jobbet. Inte så svåra att lösa men när dom kommer nästan som på ett radband så stjäl det energi och på bara några morrontimmar så är den energin som skulle räcka hela arbetsdagen förbrukad. Ingen ny finns att hämta ut heller. Det är min mentala energi som tar slut ibland. Då blir jag lätt irriterad och grinig.
Visst det är slutet januari och långt till våren, ingen löpning på 3,5 veckor. Aldrig haft ett så långt skadeuppehåll. Har haft uppehåll tidigare men då på frivillig basis. Skadan är så seg att läka. Känner knappt någon skillnad från en dag till en annan. Men det går sakta, sakta och till slut kan jag springa. Provade lite i tisdags på gymmets löpband men det gick inget vidare. Fick ont under och efteråt. I dag brydde jag mig inte om att prova igen.
Det blev ungefär 50 minuter på CT, varav 20 rätt så hårt. Sedan 30 minuter ungefär på cykel varav 20 minuter rätt hårt.
Kände ändå nu någon timme efteråt att passet gav mig lite ny positiv energi. Nu ska jag ta hand om den och vara på ett bra humör resten av kvällen.
Visst det är slutet januari och långt till våren, ingen löpning på 3,5 veckor. Aldrig haft ett så långt skadeuppehåll. Har haft uppehåll tidigare men då på frivillig basis. Skadan är så seg att läka. Känner knappt någon skillnad från en dag till en annan. Men det går sakta, sakta och till slut kan jag springa. Provade lite i tisdags på gymmets löpband men det gick inget vidare. Fick ont under och efteråt. I dag brydde jag mig inte om att prova igen.
Det blev ungefär 50 minuter på CT, varav 20 rätt så hårt. Sedan 30 minuter ungefär på cykel varav 20 minuter rätt hårt.
Kände ändå nu någon timme efteråt att passet gav mig lite ny positiv energi. Nu ska jag ta hand om den och vara på ett bra humör resten av kvällen.
måndag 27 januari 2014
Crosstrainer + motioncykel och en stund av flow. 21 dagar utan löpning.
Ännu en dag på gymmet, i bland känns det inget i foten när jag går, men så plötsligt skjuter jag ifrån lite för snabbt eller långt med högerfoten. Då blir jag starkt påmind om att skadan är kvar. Foten är fortfarande lite svullen framåt dagen och kvällen efter dagens belastning.
I dag blev det ett rätt så tufft pass. Maxpuls på över 170 på CT. Över 160 på cykel vilket är väldigt ovanligt. Måste hålla på en bra stund för att komma dit. Blev nästan 1.40 totalt idag. Varav ca: 40-50 minuter rätt hårt. Min Garmin 305 vill inte vara med inomhus längre. Tror den är på väg att dö. Har blivit mer och mer problem med den. Inte ens ett 7 knappstryck hjälper längre. Får se vid nästa utomhusaktivitet.
Det finns vissa stunder vid lång hård körning på cykeln som jag känner att jag kommer in i ett annat steg. Lite högre och lite fortare. Pulsen är väldigt hög och belastning nära max. Då är det precis som om det öppnas en ny kraftkälla och det känns inte jobbigt. Bara en härlig känsla av att jag tar i och kroppens alla delar harmonierar med varandra på något underligt sätt. Inte känt så innan, men kan tänka mig att det är det som kallas för "flow". Men det tar tid att komma dit, över en timme måste jag hålla på, i vilket fall som helst var det en bra känsla. Blir kanske så för att på cykel kan jag hålla konstant fart, puls och tempo som ett mantra. Utomhus går det inte på samma sätt för det är så mycket annat som påverkar, väder, vind, upp och nerförsbackar i en salig blandning. Samt att man hela tiden är medveten om hur långt det är kvar av dagens pass. På en motionscykel är det bara att kliva av, aldrig mer än ett tramptag från att ge upp. På ett paradoxalt sätt gör det att jag kan pressa mig hårdare. När jag är ute på en runda vet jag att krafterna måste räcka hela vägen och då är det så lätt att man sänker farten för att vara säker på att verkligen orka hela distansen.
I dag blev det ett rätt så tufft pass. Maxpuls på över 170 på CT. Över 160 på cykel vilket är väldigt ovanligt. Måste hålla på en bra stund för att komma dit. Blev nästan 1.40 totalt idag. Varav ca: 40-50 minuter rätt hårt. Min Garmin 305 vill inte vara med inomhus längre. Tror den är på väg att dö. Har blivit mer och mer problem med den. Inte ens ett 7 knappstryck hjälper längre. Får se vid nästa utomhusaktivitet.
Det finns vissa stunder vid lång hård körning på cykeln som jag känner att jag kommer in i ett annat steg. Lite högre och lite fortare. Pulsen är väldigt hög och belastning nära max. Då är det precis som om det öppnas en ny kraftkälla och det känns inte jobbigt. Bara en härlig känsla av att jag tar i och kroppens alla delar harmonierar med varandra på något underligt sätt. Inte känt så innan, men kan tänka mig att det är det som kallas för "flow". Men det tar tid att komma dit, över en timme måste jag hålla på, i vilket fall som helst var det en bra känsla. Blir kanske så för att på cykel kan jag hålla konstant fart, puls och tempo som ett mantra. Utomhus går det inte på samma sätt för det är så mycket annat som påverkar, väder, vind, upp och nerförsbackar i en salig blandning. Samt att man hela tiden är medveten om hur långt det är kvar av dagens pass. På en motionscykel är det bara att kliva av, aldrig mer än ett tramptag från att ge upp. På ett paradoxalt sätt gör det att jag kan pressa mig hårdare. När jag är ute på en runda vet jag att krafterna måste räcka hela vägen och då är det så lätt att man sänker farten för att vara säker på att verkligen orka hela distansen.
lördag 25 januari 2014
Crosstrainer + Motionscykel, upprepning?!
I dag blev det ett hyfsat pass på gymmet i Alvesta. Vis av torsdagens misstag så började jag med CT idag. Körde 50 minuter på den varav 20 var rätt hårda, hade maxpuls på lite över 170. Fick lite ont i foten men inte så det påverkade nämnvärt denna gången. Nackdelen med denna CT är att den blir hoppig när man försöker ta ut stegen rejält. Det är en Gymmaster vario, en maskin som om man tar det riktigt lugnt bara går med pedalerna upp och ner, precis som om man är ute och går en fin söndagspromenad. Om man däremot vill få upp farten lite så blir det längre steglängd och den maximala ska vara 86cm. När jag tar i rejält så kommer jag i maskinens ytterlägen och varje gång jag stöter i ytterläget så hoppar den till. Men jag börjar hitta en bra medelväg genom att höja motståndet i stället så då får jag upp pulsen rejält men det som gör att det inte blir riktigt löplikt är att frekvensen blir låg.
Efter dessa 50 minuter på CT blev det en halvtimmes cykling i ett rätt hårt och jämnt tempo. Hade effekten på 6:an och försökte hålla strax över 200 watt, det motsvarar på denna cykel en kadens på mellan 105-115. Min puls låg väldigt jämnt under hela denna session, 145 +/- 3-4 slag. Lite över prattempo. Men i slutet blev jag allt tröttare men pulsen höll sig ändå jämn och fin. Sammantaget är jag nöjd med dagens träning. Trots 3 veckors frånvaro av löpning så har jag hittat en acceptabel ersättning och nivå. Frågan är bara hur svårt det blir att börja springa igen. Det känns fortfarande långt borta med löpning. Medelpulsen i dag över hela passet blev 142.
Efter dessa 50 minuter på CT blev det en halvtimmes cykling i ett rätt hårt och jämnt tempo. Hade effekten på 6:an och försökte hålla strax över 200 watt, det motsvarar på denna cykel en kadens på mellan 105-115. Min puls låg väldigt jämnt under hela denna session, 145 +/- 3-4 slag. Lite över prattempo. Men i slutet blev jag allt tröttare men pulsen höll sig ändå jämn och fin. Sammantaget är jag nöjd med dagens träning. Trots 3 veckors frånvaro av löpning så har jag hittat en acceptabel ersättning och nivå. Frågan är bara hur svårt det blir att börja springa igen. Det känns fortfarande långt borta med löpning. Medelpulsen i dag över hela passet blev 142.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)