Stiglöpning, framfotslöpningsrunda 94.

Det blev en tuff runda som liknade ingen annan tidigare sprungen. Började försiktigt och jag kände nästan direkt hur det stramade till i vänsterhälen, har det gjort nu ett par långa månader. Men det släppte när jag sprungit ett par hundra meter på stigen. Har den sista tiden varit och rekat i skogen vid Spånenområdet för att försöka hitta lämpliga stigar och som är sammanhängande så man kan skapa en hyfsat lång runda.
Men det är inte lätt att få den att hänga ihop i en fin cirkel. Blir till att springa samma sträcka 2 gånger och tyvärr är ett parti svårt att få till någon löpning på då det är stiglöst och lite sankt. Så då blir det att "fuska" med en makadambelagd grusväg, hemskt att springa på makadam, man blir oavsiktligt extrem försiktig, delvis för att träffa en vass sten som skär igenom eller att stiga snett.
Men om jag lägger ner lite jobb i skogen och rensar upp efter skogsmaskinerna som slängt sina kvistar och grenar i spåren så kanske det kan bli en sammanhängande stig.
I vilket fall som helst så upplever jag, trots den låga medelhastigheten att stiglöpning verkligen suger energin ur benen. Efter 6-7 kilometer brukar jag ta slut. Konstig känsla eftersom det är relativt kort sträcka men det är klart det blir inget riktigt flyt i löpningen och bitvis måste jag gå eller klättra lite för att ta mig fram. Men jag tror att detta är en perfekt form av löpning minst en gång i veckan för att träna upp styrkan i fötterna. Nu märker jag att jag är otränad. Det ömmar rejält nu så här ett par timmar efteråt. Var nära att stiga snett ett antal gånger men klarade mig från stukningar. I dag hade jag Merrellskorna och det var mycket bättre med dessa 0 droppskor. Mycket lättar att kontrollera fötternas i sättning och känns så mycket enklare än traditionella skor.
Efter 7-8 kilometer fick jag allt mer ont i hälen. Fick stanna och göra lite negativa tåhävningar. Det hjälpte ett bra tag. Så pass att jag kunde avsluta rundan, när det var 500 meter kom jag lite fel på en sten och sträckte ut vänster hälsena rejält. Trodde för ett ögonblick att det blev en stukning. Men efter att ha stretchat efter rundan så försvann känningarna.
Jag gillar stiglöpning men för tillfället är jag alldeles för löpotränad och har i princip, sedan skadeuppehållet ännu inte känt mig bekväm i löpningen. Det går tungt för tillfället och jag saknar det rätta klippet och frånskjutet. Men det kommer att ta tid. Särskilt med tanke på att vänsterhälen dessutom strular en del.

Olika GPS distanser Garmin 305 vs Iphone/Funbeat.

Idag körde jag med båda systemen. Till min stora förvåning så skiljde det rejält på de olika systemen
På min Garmin 305 blev 15,09 km på tiden 1,29. På Iphonen med Funbeats app blev 15,70 km på tiden 1,28. 610 meters skillnad. Det är mycket. Men jag ska inte dra för stora växlar på detta än för jag var den mesta tiden i skogen och gjorde många stopp när jag rekade kommande löpstigar. När jag cyklade mitt i Alvesta så var dom exakta i sina längdangivelser. Ska testa igen för att se om det finns mönster. Jag har haft min Garmin på Växjöloppet som är en kontrollmätt bana och då visade den exakt längd båda gångerna jag använt den där. Dagens rekrunda med Garmin 305
Dagens rekrunda med Iphone/Funbeat

Här hade jag tänkt springa i morgon. Jag mätte upp rundan idag och kom till 1,8 kilometer mestadels fin stiglöpning. Ska bli roligt att få testa den med lite löpning. När jag var på väg hem kändes det verkligen som om våren var på gång. Det känns i luften. Men det är alldeles för tidigt. Som vanligt så kommer det säkerligen ett bakslag i mars. Foten känns allt bättre så imorgon ska jag som sagt testa igen. Då är det nog värre med min vänsterhäl, den gör sig mer påmind än högerfoten. Har kört med negativa tåhävningar en vecka nu. När jag läst på olika bloggar så verkar det som om det är bra medicin mot det. Men det kan vara riktigt dryga återhämtningstider på onda hälar och överansträngda vadmuskler som troligtvis ligger i botten för just mina hälproblem. En del menar att det kan ta ett år. Låter otroligt men jag har haft mina besvär i 3-4 månader nu. Men jag har ändå hela tiden kunnat springa utan att det hämmat mig alltför mycket. Det har försvunnit efter någon kilometers löpning och sen inte varit något problem resten av rundan inte ens när jag sprang 21,7 kilometer. Men däremot varje morgon så är jag stel i cirka tio minuter.