Hade mina Adidas zero på uppvärmningsjoggen till Virdavallen, ca:2 km enkel väg. Var lite stel som vanligt i min vänsterhäl. Men det var lite lugnare än det brukar vara. När jag kom fram bytte jag skor till Merrell trail Glove 2. Tog ett par lugna varv först för att få in känslan med dessa skorna. Kände mig pigg i benen men stel i fötter och vrister.
Tog av mig överdragsbyxorna och sprang i tightsen. Det är en skön känsla. Tyvärr mäter min garmin 305 inte så bra på bana. 1000 meter på klockan inträffar redan efter 950 verkliga meter. Så jag får lägga på ungefär 10 sekunder på mina kilometertider. Idag blev 3:45/km på alla utom den 5:e. Den var seg och jag var rejält stum i vaderna då, blev nog runt 3:55 på den. Annars är jag nöjd med passet. Hittade bra nivå på ansträngningen, det var tufft men ändå kontrollerat. Försökte tänka på hållningen och tekniken hela tiden. Hade ungefär 162 i puls på det sista varvet i varje intervall. Ungefär 90-92% av min maximala träningspuls.
Dagens intervallrunda.
Så det senaste året har inte intervallerna varit så skräckinjagande, men frågan är om det ger lika mycket när jag inte tar i det där sista?
Men jag märker min löpovana, efter 4 intervaller kom det stumhet i benen. Kände mig stel även i vaderna. Så på hemjoggen blev det promenad istället då jag även kände lite i högerfoten. Annars tycker jag mitt steg är som bäst i dessa farter. Känns bra då. Men problemet är att orka hålla denna farten över tid. 1 kilometer med 200 meters gåvila är inga problem men om jag ska köra detta tempo uthålligt krävs det mer träning. Ligger bara på 3 mil i veckan för tillfället. Det duger inte om jag ska utvecklas mer. Måste bara bli återställd i mina fötter först innan jag kan öka mängden lite.
Visar inlägg med etikett 0mm dropp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 0mm dropp. Visa alla inlägg
tisdag 18 mars 2014
söndag 5 januari 2014
Ingen bra runda, tåskada, framfotslöpningsrunda 88.
En runda som aldrig skulle sprungits om jag tänkt efter före! Men hur ofta gör man det? Kan bli ett tags uppehåll om det vill sig illa.
Jag hade en sådan perfekt känsla igår och det gick bra då. Hade mina VFF för första gången på länge. I kväll kände jag mig pigg i kroppen även att D och jag gått en lång promenad på förmiddagen. Hade lite känningar i vänster hälsena, men det har jag haft ett tag och det har gått över efter någon kilometers löpning.
Men troligtvis så var mina tår inte riktigt redo för en ny runda i VFF redan idag. Hade även gjort lite nya tåövningar i går så lederna var nog redan tillräckligt ansträngda.
Men eftersom det kändes så bra i går så hade jag tänkt mig en lugn, kort runda ikväll med VFF. Jag startade lugnt och stilla med lite känningar i nedre delen av vänster hälsena men som det brukar så släppte det efter någon kilometer. Så gick det stilla och lugnt och jag kände att det var ett lugnt och bra prattempo. Men så efter 4 kilometer ungefär började jag känna lite på ovansidan av höger fot, strax ovanför tårna, inte mycket. Fortsatte men det ville inte släppa utan det blev snarare lite värre allteftersom. Började hämma mig men jag fortsatte. Efter 5,5 kilometer och med cirka 1,5 kvar så stannade jag för att känna efter lite noggrannare. Kände att det var leden vid "pekfingertån" som var ömmast. Men ville inte börja gå nu eftersom det hade börjat regna, jag fortsatte de sista 1,5km i ett lugnt tempo. Det blev inte värre men smärtan fanns där hela tiden. Hade jag varit lite smartare så skulle jag avbrutit direkt. Men tydligen är det svårt att acceptera att man faktiskt får avbryta rundor. Att jag aldrig lär mig?!
Nu på kvällen gör varje steg ont och det känns inget vidare. Har för mig jag fick någon liknande sträckning på ovansidan av handen för några år sedan, det var väldigt drygt innan det gick över.
En led jag knappt visste att jag hade? Hittills under omställningen har jag inte haft några problem med tårna. Nu är det som det är och bara att vänta ut. En skada kommer aldrig lägligt? Hoppas bara att jag kan lära mig något av detta.
Tycker att när jag i början av omställningen hade sådan enorma problem med vaderna lärde mig och accepterade avbrutna rundor. Men det har gått några månader sedan sista avbrutna rundan så denna gången lyssnade jag inte trots att signalerna var tydliga, tidigt.
Dagens runda
Jag hade en sådan perfekt känsla igår och det gick bra då. Hade mina VFF för första gången på länge. I kväll kände jag mig pigg i kroppen även att D och jag gått en lång promenad på förmiddagen. Hade lite känningar i vänster hälsena, men det har jag haft ett tag och det har gått över efter någon kilometers löpning.
Men troligtvis så var mina tår inte riktigt redo för en ny runda i VFF redan idag. Hade även gjort lite nya tåövningar i går så lederna var nog redan tillräckligt ansträngda.
Men eftersom det kändes så bra i går så hade jag tänkt mig en lugn, kort runda ikväll med VFF. Jag startade lugnt och stilla med lite känningar i nedre delen av vänster hälsena men som det brukar så släppte det efter någon kilometer. Så gick det stilla och lugnt och jag kände att det var ett lugnt och bra prattempo. Men så efter 4 kilometer ungefär började jag känna lite på ovansidan av höger fot, strax ovanför tårna, inte mycket. Fortsatte men det ville inte släppa utan det blev snarare lite värre allteftersom. Började hämma mig men jag fortsatte. Efter 5,5 kilometer och med cirka 1,5 kvar så stannade jag för att känna efter lite noggrannare. Kände att det var leden vid "pekfingertån" som var ömmast. Men ville inte börja gå nu eftersom det hade börjat regna, jag fortsatte de sista 1,5km i ett lugnt tempo. Det blev inte värre men smärtan fanns där hela tiden. Hade jag varit lite smartare så skulle jag avbrutit direkt. Men tydligen är det svårt att acceptera att man faktiskt får avbryta rundor. Att jag aldrig lär mig?!
Nu på kvällen gör varje steg ont och det känns inget vidare. Har för mig jag fick någon liknande sträckning på ovansidan av handen för några år sedan, det var väldigt drygt innan det gick över.
En led jag knappt visste att jag hade? Hittills under omställningen har jag inte haft några problem med tårna. Nu är det som det är och bara att vänta ut. En skada kommer aldrig lägligt? Hoppas bara att jag kan lära mig något av detta.
Tycker att när jag i början av omställningen hade sådan enorma problem med vaderna lärde mig och accepterade avbrutna rundor. Men det har gått några månader sedan sista avbrutna rundan så denna gången lyssnade jag inte trots att signalerna var tydliga, tidigt.
Dagens runda
lördag 4 januari 2014
Bra runda med VFF Treksport, framfotslöpningsrunda 87.
För första gången på länge så fick jag en bra känsla och kände mig stark hela vägen. Det är en sådan otrolig känsla när det känns som om det finns hur mycket krafter som helst. Vet inte varför men jag har inte använt mina VFF på över en månad. Jag la undan dom när vintern slog till någon vecka i november förra året. Sedan har jag kört med Merrellen i stället.
torsdag 2 januari 2014
Fartlek för första gången, framfotslöpningsrunda 86
Andra dagen i rad med löpning, rätt så besvärsfri från gårdagens löpning i alla fall framåt dagen. Det blev ett rätt så spontant fartlekspass, har aldrig provat innan. I alla fall inte under lite mer strukturerade former. Det blev inte så mycket fart detta passet men ändå tillräckligt för att jag ska känna lite i min vänstra hälsena nu några timmar efter genomförandet.
Jag cyklade upp till Spånenområdet, 5km. Lagom som uppvärmning då det mestadels är uppför. Efter en försiktigt inledning för att känna efter hur nedre delarna av benen kändes så kom den första lilla fartökningen efter 1 kilometer, ungefär 600 meter. Jag glömde dock att "reseta" klockan så jag fick ingen exakt tid men kilometern där fartökningen fanns gick i alla fall på 3:59. Den kändes bra. Men det är inte så konstigt när man är relativt pigg i benen. Dessa 600 meterna var på i princip helt plan mark. Sen kom en stigning så då var ´"leken" över. Kom fram till skidspåret så småningom, då tog jag ett varv där 1250 meter. Med högre fart, 3:55 tempo ungefär. Men den blev för hård för när jag tänkt ta ett lugnare varv efter det hårdare så orkade jag inte direkt utan var tvungen att ta 15 sekunders ståvila innan jag fortsatte. Problemet med varvet är att det avslutas med en lång uppförsbacke så det är lätt att man tar ut sig för mycket. Sen blev det ett par lugna kilometer innan det var dags för 600 meter igen. Samma som dom första 600 meternas fartökning fast nu på hemväg och i lite lätt motvind. Det gick på 3:55 tempo. Inte helt slut efteråt men jag fick sänka rejält för att fixa avslutningen. Totalt blev det lite över 8kilometer. Hade de tunna Merrellen igen.
Dagens runda
Rätt så omväxlande form av träning men väldigt annorlunda för mig. Springer man som jag gjorde idag så undviker man i alla fall väldigt mycket tid i det "svarta hålet". Något annat som slog mig var att vaderna stramade en del efter första fartökningen, men först i den lugna löpningen som följde efteråt. Likadant med de resterande ökningarna, kände inget i vaderna under de ökningarna. Märkte också hur jag skärpte till mig i övrigt också vad gäller hållning och armföring. Jag springer för tillfället alldeles för lite i snabb fart nu och det är stor skillnad på hur jag har min kroppshållning när det går långsamt eller lite snabbare. När jag är långsammare så tenderar jag att lättare tappa hållning och armföring. När det går snabbare kommer det mer med automatik. Tror fartlek är väldigt nyttig träning. Om jag bättre ska tåla fartökningar i ett lopp är det guld värt med sådan här träning, samtidigt som kroppens muskler inte vet hur rundan kommer att bli. Så variation är nyckeln till bättre resultat.
Annars har jag känt mig på ett bra humör idag, var ledig från jobbet och känner att jag kommit in i den stilla lunken som frånvaro av jobb innebär. Skönt att vara återhämtad från magsjukan också. Så den tunga rundan i går var kanske en bra utrensare av det sista av den. Att det är ett nytt år bidrar också, ut med det gamla och in med nya friska tankar om framtiden. Även om detta framfotslöpningsprojekt inte burit så mycket frukt ännu så ser jag med tillförsikt an på den kommande tiden. Vill springa mer än jag gör för tillfället men vågar inte tänja för mycket på gränserna ännu då en överansträngning kan bli så långvarig. Samtidigt måste jag utmana kroppen för att den ska vänja sig så det är en skör balansgång. Har haft lite tankar på att åter lägga in mer cykling mellan dagarna med löpning. Får se de närmaste veckornas känsla i fötter och vader.
Jag cyklade upp till Spånenområdet, 5km. Lagom som uppvärmning då det mestadels är uppför. Efter en försiktigt inledning för att känna efter hur nedre delarna av benen kändes så kom den första lilla fartökningen efter 1 kilometer, ungefär 600 meter. Jag glömde dock att "reseta" klockan så jag fick ingen exakt tid men kilometern där fartökningen fanns gick i alla fall på 3:59. Den kändes bra. Men det är inte så konstigt när man är relativt pigg i benen. Dessa 600 meterna var på i princip helt plan mark. Sen kom en stigning så då var ´"leken" över. Kom fram till skidspåret så småningom, då tog jag ett varv där 1250 meter. Med högre fart, 3:55 tempo ungefär. Men den blev för hård för när jag tänkt ta ett lugnare varv efter det hårdare så orkade jag inte direkt utan var tvungen att ta 15 sekunders ståvila innan jag fortsatte. Problemet med varvet är att det avslutas med en lång uppförsbacke så det är lätt att man tar ut sig för mycket. Sen blev det ett par lugna kilometer innan det var dags för 600 meter igen. Samma som dom första 600 meternas fartökning fast nu på hemväg och i lite lätt motvind. Det gick på 3:55 tempo. Inte helt slut efteråt men jag fick sänka rejält för att fixa avslutningen. Totalt blev det lite över 8kilometer. Hade de tunna Merrellen igen.
Dagens runda
Rätt så omväxlande form av träning men väldigt annorlunda för mig. Springer man som jag gjorde idag så undviker man i alla fall väldigt mycket tid i det "svarta hålet". Något annat som slog mig var att vaderna stramade en del efter första fartökningen, men först i den lugna löpningen som följde efteråt. Likadant med de resterande ökningarna, kände inget i vaderna under de ökningarna. Märkte också hur jag skärpte till mig i övrigt också vad gäller hållning och armföring. Jag springer för tillfället alldeles för lite i snabb fart nu och det är stor skillnad på hur jag har min kroppshållning när det går långsamt eller lite snabbare. När jag är långsammare så tenderar jag att lättare tappa hållning och armföring. När det går snabbare kommer det mer med automatik. Tror fartlek är väldigt nyttig träning. Om jag bättre ska tåla fartökningar i ett lopp är det guld värt med sådan här träning, samtidigt som kroppens muskler inte vet hur rundan kommer att bli. Så variation är nyckeln till bättre resultat.
Annars har jag känt mig på ett bra humör idag, var ledig från jobbet och känner att jag kommit in i den stilla lunken som frånvaro av jobb innebär. Skönt att vara återhämtad från magsjukan också. Så den tunga rundan i går var kanske en bra utrensare av det sista av den. Att det är ett nytt år bidrar också, ut med det gamla och in med nya friska tankar om framtiden. Även om detta framfotslöpningsprojekt inte burit så mycket frukt ännu så ser jag med tillförsikt an på den kommande tiden. Vill springa mer än jag gör för tillfället men vågar inte tänja för mycket på gränserna ännu då en överansträngning kan bli så långvarig. Samtidigt måste jag utmana kroppen för att den ska vänja sig så det är en skör balansgång. Har haft lite tankar på att åter lägga in mer cykling mellan dagarna med löpning. Får se de närmaste veckornas känsla i fötter och vader.
Nyårsdagen och årets första runda, framfotslöpningsrunda 85.
Det blev en tung inledning på det nya året. Efter några dagars uppehåll på grund av magsjuka ett rejält dygn så var det dags för en runda på nyårsdagen. Det var väldigt tungt och jobbigt. Det var troligtvis alldeles för nära inpå frukosten för det kändes som om magen var full med mat.
Nyårsdagens runda
Hade tänkt mig en lite tuffare runda eftersom leder och muskler fått sig lite ofrivillig vila. Men segheten som jag kände i början och som brukar släppa efter ett par kilometer gick inte över, snarare tvärtom fick slita hårt. Pulsen var under prattempo men känslan och vekheten i benen sa något annat. Det gick helt enkelt inte att öka. Jag gjorde något litet försök men kände mig nästa lite illamående av mat och dryck som skvalpade omkring i min mage.
Så årets tyngsta runda är ett faktum likaså årets första. Men känslan var allt annat än bra. Vaderna kändes lite men inte så det påverkade löpningen. Likaså vristerna och hälen. Men som sagt ingen kraft i benen.
Det är det som är så märkligt med löpning, det går nästan aldrig på förhand förutse hur det ska kännas i kroppen under ett pass. Besvikelsen kan blir stor när man inser mitt i ett pass att det inte kommer något "släpp" som gör att det flödar av ny energi. Men det som är positivt är att det förhoppningsvis kommer att kännas bättre under nästa pass.
I dag hade jag de tunna Merrellen
Nyårsdagens runda
Hade tänkt mig en lite tuffare runda eftersom leder och muskler fått sig lite ofrivillig vila. Men segheten som jag kände i början och som brukar släppa efter ett par kilometer gick inte över, snarare tvärtom fick slita hårt. Pulsen var under prattempo men känslan och vekheten i benen sa något annat. Det gick helt enkelt inte att öka. Jag gjorde något litet försök men kände mig nästa lite illamående av mat och dryck som skvalpade omkring i min mage.
Så årets tyngsta runda är ett faktum likaså årets första. Men känslan var allt annat än bra. Vaderna kändes lite men inte så det påverkade löpningen. Likaså vristerna och hälen. Men som sagt ingen kraft i benen.
Det är det som är så märkligt med löpning, det går nästan aldrig på förhand förutse hur det ska kännas i kroppen under ett pass. Besvikelsen kan blir stor när man inser mitt i ett pass att det inte kommer något "släpp" som gör att det flödar av ny energi. Men det som är positivt är att det förhoppningsvis kommer att kännas bättre under nästa pass.
I dag hade jag de tunna Merrellen
söndag 29 december 2013
Lugnt distanspass, framfotslöpningsrunda 84.
Söndag och idag var det dag för en ny tredagarsperiod med löpning. När jag skulle gå ner för trapporna idag var det rejält stelt i vristerna, trots frånvaro av löpning igår. Varje morgon känns det i vristerna de första 10 minuterna. Var bara under det veckolånga uppehållet som dom besvären försvann i min omställning. Hade vilodag igår. Behövlig, var dessutom ute i går och åt en bit mat på restaurang med D och kompisar jag inte träffat på väldigt länge. Vi hade mer eller mindre bestämt innan att vi bara skulle vara med på restaurangen D och jag men vi fortsatte även till den efterföljande puben. Blev nog en 5-6 öl under kvällen, det kändes i morse. Det är konstigt men jag tror aldrig jag vaknat upp efter en festkväll och tänkt följande: Att jag inte drack en öl till? Har aldrig hänt att jag varit missnöjd med att alkoholkonsumtionen varit för låg kvällen innan när man vaknar upp dagen efter.
Vi steg inte upp förrän nio, blev sen frukost och lite halvbråttom ut på vår söndagspromenad. Ett varv runt Bergundasjön, ca:12 kilometer. Underbar natur och omgivning, det tar lite över 2 timmar att gå rundan. En av mina absoluta favoritrundor vad gäller löpning också.
Dagens runda
Så någon timme efter vi kommit hem och ätit en lätt lunch så bestämde jag mig för att springa samma runda. Men var lite orolig då jag under slutet av promenaden känt lite lätt smärta från bakre delen av vänster häl. Smorde in mig med tigerbalsam på både häl och vader. Hade mina tunna Merrell idag. Nu var det länge sedan jag sprang med VFF men dessa har lika tunn sula (4mm) så jag tror inte det spelar någon större roll, I dag var det egentligen meningen att det skulle bli lite snabbare runda men jag kände snabbt att det fick bli en lugn runda. Både promenaden innan och utekvällen i går omöjliggjorde snabbare tempo. Skulle hälen hålla? Den första kilometern var inget vidare, det gjorde ont vid varje nedslag. Men jag tänkte att måste låta det gå någon kilometer innan jag eventuellt avbryter rundan. Men efter 1,5 kilometer ungefär så släppte det i hälen. Jag låg i ett prattempo hela rundan och det kändes bra men jag hade inte klarat av en hård runda idag. Får se om jag kan ta den imorgon istället om det är bättre i hälen. Problemen jag hade förra veckan med lite känningar under främre delen av vänster hältrampdyna har försvunnit.
Under hela denna period med omställningen har jag haft väldigt många olika problem, knappt aldrig samma problem på respektive vänster eller höger ben samtidigt, det brukar vara någon eller några veckors fördröjning. Lite över 5 månader nu. Hur lång tid kommer det att ta innan jag är smärtfri dagen efter en löprunda? Det går inte en dag utan att man tvivlar på denna omställning, framtiden får utvisa om det var rätt eller inte.
Vi steg inte upp förrän nio, blev sen frukost och lite halvbråttom ut på vår söndagspromenad. Ett varv runt Bergundasjön, ca:12 kilometer. Underbar natur och omgivning, det tar lite över 2 timmar att gå rundan. En av mina absoluta favoritrundor vad gäller löpning också.
Dagens runda
Så någon timme efter vi kommit hem och ätit en lätt lunch så bestämde jag mig för att springa samma runda. Men var lite orolig då jag under slutet av promenaden känt lite lätt smärta från bakre delen av vänster häl. Smorde in mig med tigerbalsam på både häl och vader. Hade mina tunna Merrell idag. Nu var det länge sedan jag sprang med VFF men dessa har lika tunn sula (4mm) så jag tror inte det spelar någon större roll, I dag var det egentligen meningen att det skulle bli lite snabbare runda men jag kände snabbt att det fick bli en lugn runda. Både promenaden innan och utekvällen i går omöjliggjorde snabbare tempo. Skulle hälen hålla? Den första kilometern var inget vidare, det gjorde ont vid varje nedslag. Men jag tänkte att måste låta det gå någon kilometer innan jag eventuellt avbryter rundan. Men efter 1,5 kilometer ungefär så släppte det i hälen. Jag låg i ett prattempo hela rundan och det kändes bra men jag hade inte klarat av en hård runda idag. Får se om jag kan ta den imorgon istället om det är bättre i hälen. Problemen jag hade förra veckan med lite känningar under främre delen av vänster hältrampdyna har försvunnit.
Under hela denna period med omställningen har jag haft väldigt många olika problem, knappt aldrig samma problem på respektive vänster eller höger ben samtidigt, det brukar vara någon eller några veckors fördröjning. Lite över 5 månader nu. Hur lång tid kommer det att ta innan jag är smärtfri dagen efter en löprunda? Det går inte en dag utan att man tvivlar på denna omställning, framtiden får utvisa om det var rätt eller inte.
lördag 28 december 2013
Backintervaller, framfotslöpningsrunda 83.
Sitter här på lördagsmorgonen och känner mig sliten och stel i både rygg men framförallt vristerna, igår var det 3:de dagen i rad med löpning. Kände mig pigg innan och eftersom detta blev en kvällsrunda så var det 1,5 dygn mellan aktiviteterna, så kroppen fick lite extra vila.
Cyklade dit i ett lugnt tempo, men är ändå bra uppvärmning, det tar ungefär 20 minuter och det är en höjdskillnad på 50meter och cirka 8 kilometer till detta friluftsområde. Jag springer backintervallerna i ett elljusspår intill själva skidbacken, det är inte lika brant där och man kan ha ett bra flyt i löpningen, blir det för brant så tycker jag att det blir för dålig kvalité på själva löpningen för det blir ett mellanting mellan löpning och gång. Jag värmde upp först ett varv på den relativt flacka motionsslingan på 1200 meter. Det var rejält stelt i vristerna, hade inte känt något under dagen när jag gått omkring hemma i huset. Men så fort jag började springa så kändes det ordentligt. Så stegen blev extremt korta. Så det var med lite oro jag tog mig an den första intervallen, öppnade försiktigt och det kändes inte så mycket i vrister och vader. Märker nu med det "nya" löpsteget och de minimalistiska skorna att det känns mycket lättare i uppförsbackarna. Framför allt att jag nu kortar ner steget rejält, ungefär som om jag cyklar och lägger i en lättare växel när jag kommer in i en uppförsbacke. Jag försöker precis som i cykling att hålla samma frekvens uppför som nerför. Tror att det faktiskt blir lite högre frekvens uppför, men stegen är rejält korta då. Samtidigt försöker jag att hålla överkroppen uppe och blicken fokuserar upp mot krönet på backen, jag hjälper till med armarna och tar i överdrivet mycket med dom, känns som om det hjälper också. Innan när jag sprang i en backe, tappade jag rejält eftersom jag hade mitt långa löpsteg och blev trött snabbare och överkroppen kroknade alltmer och blicken ner på fötterna, inte tillräckligt med syre till den "stängda" bröstkorgen. Tror jag var ungefär på samma nivå konditionsmässigt som då för några år sedan när jag körde backe. Men känner nu att det finns går fortare att återhämta sig uppe på krönet. Så det är mycket teknik i backlöpning. Dagens runda
Precis intill elljusspåren finns det en skidbacke med lift, en av de sydligaste i Sverige. Hanaslöv heter området.
För några år sedan körde jag lite löpträning i skidbacken men det var plågsamt och extremt jobbigt. Kommer så väl i håg första gången, tänkte att det kan väl inte vara så märkvärdigt och körde på som om det var vilken liten backe som helst.
Backen är 500 meter lång och har en fallhöjd på 70 meter.
Den är i 3 etapper, planar ut lite efter varje. På dessa utplanande sträckor är det knappt någon lutning så man lurar sig lite på fallhöjden, för den sista branten är väldigt brant.
I alla fall, glad i hågen tog jag mig an backen, men redan i slutet på första branten kände jag hur andningen var extremt ansträngd. I mitten på den andra branten så var jag helt slut och kollapsade på stället. Jag tog först igen mig genom att sätta handflatorna mot knäna men den återhämtningen dög inte jag fick lägga mig på alla fyra ett tag. Backen hade besegrat mig hur lätt som helst. Moloken och besviken lufsade jag ner från backen och tog cykeln hem. På denna tiden löpte jag bara 5 kilometersrundor 2 gånger i veckan och hade löpningen som ett komplement till cykling och innebandy. Det dröjde ett tag innan jag gav mig på den igen, men jag hade lärt mig att det gäller att disponera krafterna rätt och gången efter gick det bättre, är bara tveksam till om det ger något som löpträning eftersom det blir en blandning mellan joggning och promenadtempo? Men ska ge mig på den igen vid något tillfälle nu när jag har ett kortare steg.
Cyklade dit i ett lugnt tempo, men är ändå bra uppvärmning, det tar ungefär 20 minuter och det är en höjdskillnad på 50meter och cirka 8 kilometer till detta friluftsområde. Jag springer backintervallerna i ett elljusspår intill själva skidbacken, det är inte lika brant där och man kan ha ett bra flyt i löpningen, blir det för brant så tycker jag att det blir för dålig kvalité på själva löpningen för det blir ett mellanting mellan löpning och gång. Jag värmde upp först ett varv på den relativt flacka motionsslingan på 1200 meter. Det var rejält stelt i vristerna, hade inte känt något under dagen när jag gått omkring hemma i huset. Men så fort jag började springa så kändes det ordentligt. Så stegen blev extremt korta. Så det var med lite oro jag tog mig an den första intervallen, öppnade försiktigt och det kändes inte så mycket i vrister och vader. Märker nu med det "nya" löpsteget och de minimalistiska skorna att det känns mycket lättare i uppförsbackarna. Framför allt att jag nu kortar ner steget rejält, ungefär som om jag cyklar och lägger i en lättare växel när jag kommer in i en uppförsbacke. Jag försöker precis som i cykling att hålla samma frekvens uppför som nerför. Tror att det faktiskt blir lite högre frekvens uppför, men stegen är rejält korta då. Samtidigt försöker jag att hålla överkroppen uppe och blicken fokuserar upp mot krönet på backen, jag hjälper till med armarna och tar i överdrivet mycket med dom, känns som om det hjälper också. Innan när jag sprang i en backe, tappade jag rejält eftersom jag hade mitt långa löpsteg och blev trött snabbare och överkroppen kroknade alltmer och blicken ner på fötterna, inte tillräckligt med syre till den "stängda" bröstkorgen. Tror jag var ungefär på samma nivå konditionsmässigt som då för några år sedan när jag körde backe. Men känner nu att det finns går fortare att återhämta sig uppe på krönet. Så det är mycket teknik i backlöpning. Dagens runda
Precis intill elljusspåren finns det en skidbacke med lift, en av de sydligaste i Sverige. Hanaslöv heter området.
För några år sedan körde jag lite löpträning i skidbacken men det var plågsamt och extremt jobbigt. Kommer så väl i håg första gången, tänkte att det kan väl inte vara så märkvärdigt och körde på som om det var vilken liten backe som helst.
Backen är 500 meter lång och har en fallhöjd på 70 meter.
Den är i 3 etapper, planar ut lite efter varje. På dessa utplanande sträckor är det knappt någon lutning så man lurar sig lite på fallhöjden, för den sista branten är väldigt brant.
I alla fall, glad i hågen tog jag mig an backen, men redan i slutet på första branten kände jag hur andningen var extremt ansträngd. I mitten på den andra branten så var jag helt slut och kollapsade på stället. Jag tog först igen mig genom att sätta handflatorna mot knäna men den återhämtningen dög inte jag fick lägga mig på alla fyra ett tag. Backen hade besegrat mig hur lätt som helst. Moloken och besviken lufsade jag ner från backen och tog cykeln hem. På denna tiden löpte jag bara 5 kilometersrundor 2 gånger i veckan och hade löpningen som ett komplement till cykling och innebandy. Det dröjde ett tag innan jag gav mig på den igen, men jag hade lärt mig att det gäller att disponera krafterna rätt och gången efter gick det bättre, är bara tveksam till om det ger något som löpträning eftersom det blir en blandning mellan joggning och promenadtempo? Men ska ge mig på den igen vid något tillfälle nu när jag har ett kortare steg.
fredag 27 december 2013
Stiglöpning Spånen, framfotslöpningsrunda 82
Det var ett tag sedan jag sprang denna form av löpning. Blev en ny bekantskap i slutet på sommaren när jag hade stora problem med mina ömmande vader. Av en ren händelse kom jag in på denna stig som är 4 kilometer lång med mycket besvärlig terräng bitvis, både hala tallrötter och vassa små stenar i ett småkuperat område med en enormt fin sjöutsikt. Stigen är en del av Spånenleden som är en 11 kilometer lång promenadrunda i östra Alvesta. Det är 4 kilometer med gammal stig resten av Spånenleden är mestadels cykelvägar inne i Alvesta samhälle.
Dagens runda
Tempot är väldigt lågt mellan 5-6 min/kilometer. Men eftersom stigen gör väldigt tvära krökar med bara någon meters mellanrum där det är som snirkligast, så tror jag inte gps:n registrerar riktigt rätt längd. I vilket fall som helst så är det en härlig form av omväxling i löpning, jag tror det är riktigt bra att varva med en sådan här runda någon gång i veckan. Helt andra muskler som får jobba. Stegen blir extremt korta bitvis. Pulsen är rätt hög men om jag går ut för hårt första halvan så tar jag i princip helt slut sista 2 kilometerna. Det är så mycket höga lyft på fötterna så det är enormt tröttande i höftmuskulaturen.
Koncentrationen måste vara på högsta nivå hela tiden så att man ser var man sätter ner fötterna någonstans. Fantastiskt hur kroppen trots allt hinner registrera alla hinder som så snabbt dyker upp och att fötterna hinner anpassa sig och ta det ännu lite kortare steget för att undvika att snubbla, stiga snett eller på någon riktigt vass sten som om man trampade på den skulle skära sig igenom sulan. Känslan blir att det går snabbt eftersom allt kommer så nära så trots den modesta farten så är känslan så härlig.
Jag kan bara varmt rekommendera denna form av löpning, om inte annat så som komplementträning.
I en perfekt värld med oceaner av tid och framför allt kraft så skulle jag vilja ha denna stiglöpning som ett varannandags inslag. I ett inte alltför högt tempo, igår låg jag på ungefär 140bpm i snitt. Men var trots den relativt låga medelpulsen helt slut efteråt. Nu var detta i och för sig första gången på över en månad.
Kände stelhet både i vader, vrist. I vristerna släppte det nästan direkt när jag kom in på själva stigen, vaderna var stela lite längre men det besvärade inte mig. Däremot var jag lite stel i kroppen som helhet, detta var trots allt dagen efter ett rätt hårt pass så inte så konstigt om kroppen inte ännu återhämtat sig helt.
Hade de tunna Merrellen idag, dessa är perfekta på stiglöpning, När jag sprang här med VFF så var det mycket vanligare att jag stötte i tårna, så här i denna extremt besvärliga terräng passar det bättre med Merrell.
Dagens runda
Tempot är väldigt lågt mellan 5-6 min/kilometer. Men eftersom stigen gör väldigt tvära krökar med bara någon meters mellanrum där det är som snirkligast, så tror jag inte gps:n registrerar riktigt rätt längd. I vilket fall som helst så är det en härlig form av omväxling i löpning, jag tror det är riktigt bra att varva med en sådan här runda någon gång i veckan. Helt andra muskler som får jobba. Stegen blir extremt korta bitvis. Pulsen är rätt hög men om jag går ut för hårt första halvan så tar jag i princip helt slut sista 2 kilometerna. Det är så mycket höga lyft på fötterna så det är enormt tröttande i höftmuskulaturen.
Koncentrationen måste vara på högsta nivå hela tiden så att man ser var man sätter ner fötterna någonstans. Fantastiskt hur kroppen trots allt hinner registrera alla hinder som så snabbt dyker upp och att fötterna hinner anpassa sig och ta det ännu lite kortare steget för att undvika att snubbla, stiga snett eller på någon riktigt vass sten som om man trampade på den skulle skära sig igenom sulan. Känslan blir att det går snabbt eftersom allt kommer så nära så trots den modesta farten så är känslan så härlig.
Jag kan bara varmt rekommendera denna form av löpning, om inte annat så som komplementträning.
I en perfekt värld med oceaner av tid och framför allt kraft så skulle jag vilja ha denna stiglöpning som ett varannandags inslag. I ett inte alltför högt tempo, igår låg jag på ungefär 140bpm i snitt. Men var trots den relativt låga medelpulsen helt slut efteråt. Nu var detta i och för sig första gången på över en månad.
Kände stelhet både i vader, vrist. I vristerna släppte det nästan direkt när jag kom in på själva stigen, vaderna var stela lite längre men det besvärade inte mig. Däremot var jag lite stel i kroppen som helhet, detta var trots allt dagen efter ett rätt hårt pass så inte så konstigt om kroppen inte ännu återhämtat sig helt.
Hade de tunna Merrellen idag, dessa är perfekta på stiglöpning, När jag sprang här med VFF så var det mycket vanligare att jag stötte i tårna, så här i denna extremt besvärliga terräng passar det bättre med Merrell.
onsdag 25 december 2013
Spånenmilen, Juldagen 2013. Framfotslöpningsrunda 81.
Blev en runda med mycket tid i det svarta hålet. Det svarta hålet är den pulszon som befinner sig strax över gränsen för när du inte längre kan prata obehindrat och 5% till. Enligt boken "Den ultimata löparguiden" så ska man undvika så mycket som möjligt av löpning i den zonen. Antingen ska man träna under den eller över den. Under blir i ett behagligt prattempo, över i ett tempo som motsvarar intervall och den träningen ska endast vara 10% av all träningstid.
Dagens runda
Förr om åren har jag nog legat 85% av träningen i just zonen "Det svarta hålet" En sådan runda som jag gjorde idag är det svårt att undvika eftersom det är så kuperat, för att inte tappa för mycket tempo så blir det att pulsen ökar lite för mycket i uppförsbackarna. I dag blev det dessutom motvind på hemrundan så då blev det extra tufft, var tvungen att sänka farten rejält för att inte bli tvungen att stanna av trötthet, jag märker att över 165 är en gräns som om jag överskrider den mer än 3-4 minuter så tappar jag både hållning och fart. Har haft någon träningsrunda på medelpuls på 161bpm för något år sedan och då går det för fort. Tror den optimala rundan utan att tappa steg och hållning men ändå bibehålla farten är ungefär vid 155-158 bpm i medelpuls.
Har inte hållit min plan med 3 dagars löpning och sen 1 dags vila. Det har blivit varannan dag igen. Ska försöka nu att få upp det dit nu när jag är lite ledig och har mer tid.
Hade de tunna Merrellen idag. Kändes rätt bra i vader och häl, blev lite stum i vaderna men inte så det störde, idag var det orken som försvann efter halva rundan. Doc´k var jag som vanligt väldigt stel på morgonen i mina vrister men känningarna under hälen försvinner allt mer för varje dag.
Första halvan i medvind men det blev för tuff öppning för att klara samma fart sista halvan i motvinden. Dessutom är det en tuff avslutning på denna rundan de 2 sista kilometerna är det väldigt kuperat och med en lång slakmota på ett 3-400 meter innan rundan avslutas i svagt medlut de sista 400 meterna.
Dagens runda
Förr om åren har jag nog legat 85% av träningen i just zonen "Det svarta hålet" En sådan runda som jag gjorde idag är det svårt att undvika eftersom det är så kuperat, för att inte tappa för mycket tempo så blir det att pulsen ökar lite för mycket i uppförsbackarna. I dag blev det dessutom motvind på hemrundan så då blev det extra tufft, var tvungen att sänka farten rejält för att inte bli tvungen att stanna av trötthet, jag märker att över 165 är en gräns som om jag överskrider den mer än 3-4 minuter så tappar jag både hållning och fart. Har haft någon träningsrunda på medelpuls på 161bpm för något år sedan och då går det för fort. Tror den optimala rundan utan att tappa steg och hållning men ändå bibehålla farten är ungefär vid 155-158 bpm i medelpuls.
Har inte hållit min plan med 3 dagars löpning och sen 1 dags vila. Det har blivit varannan dag igen. Ska försöka nu att få upp det dit nu när jag är lite ledig och har mer tid.
Hade de tunna Merrellen idag. Kändes rätt bra i vader och häl, blev lite stum i vaderna men inte så det störde, idag var det orken som försvann efter halva rundan. Doc´k var jag som vanligt väldigt stel på morgonen i mina vrister men känningarna under hälen försvinner allt mer för varje dag.
Första halvan i medvind men det blev för tuff öppning för att klara samma fart sista halvan i motvinden. Dessutom är det en tuff avslutning på denna rundan de 2 sista kilometerna är det väldigt kuperat och med en lång slakmota på ett 3-400 meter innan rundan avslutas i svagt medlut de sista 400 meterna.
måndag 23 december 2013
Asfaltsrunda i tunna Merrell, 11km, Framfotslöpningsrunda nr:80.
Blev 2 varv på Cykelvägsrundan, en väldigt bra runda, flack och de backar som finns är långa och svagt lutande, blir att man kommer in i ett fint flyt i både andning och löpning. I dag var vinden även rätt då det var medvind i den längsta uppförslutan. Hade tänkt springa på förmiddagen idag men dottern var sjuk och det var inte läge att lämna henne ensam. Nu på kvällen så fixade det sig i alla fall så jag kunde komma ut.
Dagens runda
Vaknade stel och stum i vänstervristen och även lite i hälen, inga känningar i vaderna. Släppte efter några timmar men stumheten i hälen har funnits lite hela dagen, fast dock i väldigt lindriga former. Hade tänkt mig 4 varv på elljusspåret, men ändrade mig i sista sekunden.
Jag hade tänkt mig en lugn runda, för denna rundan var bonus i alla fall. Trodde inte jag skulle få hjälp med dottern. Men i vilket fall som helst kände jag rätt tidigt att jag kände mig lätt i steget trots att hälen gjorde sig påmind första 1,5km. Hade de tunna Merrellen idag. I princip ingen dämpning 4 mm sula, noll dropp. Började strax under T1 och kom snabbt in i ett fint flyt. Det är inte ofta jag fått denna sköna känslan sen jag började min omställning. Då är det riktigt skönt att springa. När man känner hur det flyter på utan att man behöver ta ut sig fullständigt. Samtidigt kändes tekniken okej.
Blev negativ split, inte så mycket men ändå. Första varvet var en lugn tillställning och kom bara över T1 i krönen på backarna. andra varvet blev det mer löpning i det svarta hålet. Sista kilometern hade jag medvind och tryckte på lite extra. Skön känsla. Var trött men inte helt slut efter rundan.
Dagens runda
Vaknade stel och stum i vänstervristen och även lite i hälen, inga känningar i vaderna. Släppte efter några timmar men stumheten i hälen har funnits lite hela dagen, fast dock i väldigt lindriga former. Hade tänkt mig 4 varv på elljusspåret, men ändrade mig i sista sekunden.
Jag hade tänkt mig en lugn runda, för denna rundan var bonus i alla fall. Trodde inte jag skulle få hjälp med dottern. Men i vilket fall som helst kände jag rätt tidigt att jag kände mig lätt i steget trots att hälen gjorde sig påmind första 1,5km. Hade de tunna Merrellen idag. I princip ingen dämpning 4 mm sula, noll dropp. Började strax under T1 och kom snabbt in i ett fint flyt. Det är inte ofta jag fått denna sköna känslan sen jag började min omställning. Då är det riktigt skönt att springa. När man känner hur det flyter på utan att man behöver ta ut sig fullständigt. Samtidigt kändes tekniken okej.
Blev negativ split, inte så mycket men ändå. Första varvet var en lugn tillställning och kom bara över T1 i krönen på backarna. andra varvet blev det mer löpning i det svarta hålet. Sista kilometern hade jag medvind och tryckte på lite extra. Skön känsla. Var trött men inte helt slut efter rundan.
torsdag 19 december 2013
Cykelvägsrundan, 1 varv. Med tunna Merrel trail glove.
Efter gårdagens rätt så tuffa runda och med lite värk i hälen under förmiddagen så hade jag egentligen inga planer på löpning idag, men eftersom jag vill springa på lördag om allt funkar så är det bättre att ta vilodagen på fredag istället. Så det blev en kort relativt lugn runda idag.
Smörjde in mig med Tigerbalsam på vader och vrister innan jag gav mig iväg. Första kilometern i regn och motvind, stela vader och en lite ömmande vänster häl och ett mörker som inte är av denna värld så var det verkligen inte lätt att hitta inspiration och glädje. Hade satt igång en metronomapp med 180bpm i lurarna. Kom inte upp till 180 märkte jag, men eftersom det var en lugn runda med stela muskler så hade jag nog inte förväntat mig det. Under korta perioder var jag där men då med väldigt korta steg.
Dagens runda
Om jag är något så när utvilad och utan känningar i mina ben så borde det funka att springa i alla fall runt omkring 180. Men det är en bit kvar innan jag är där känns det som.
Det var otroligt mörkt idag, det blev inte bättre av att det regnade och blåste, mina glasögon gjorde ingen nytta. Vart för lat för att byta till linser innan. Detta gjorde att jag inte missade många vattenpölar, den ena lite djupare än den andra. Mina Merrel trail glove är inte speciellt förlåtande och vattentäta. Så över halva rundan var blött i skorna, men inget som besvärade under en så förhållandevis kort runda. Likadant som igår så blev känningar i benen allt lindrigare under det att rundan fortlöpte. Så sista 2-3 kilometerna var inte så jobbiga som jag befarat, men dagenefterlöpning är ovant för mig och speciellt nu när jag är mitt i min omställning. Vet inte om det är rätt att köra på 2 dagar i rad eller om det varit bättre att hålla mig till varannan dag? Finns inga facit.
Smörjde in mig med Tigerbalsam på vader och vrister innan jag gav mig iväg. Första kilometern i regn och motvind, stela vader och en lite ömmande vänster häl och ett mörker som inte är av denna värld så var det verkligen inte lätt att hitta inspiration och glädje. Hade satt igång en metronomapp med 180bpm i lurarna. Kom inte upp till 180 märkte jag, men eftersom det var en lugn runda med stela muskler så hade jag nog inte förväntat mig det. Under korta perioder var jag där men då med väldigt korta steg.
Dagens runda
Om jag är något så när utvilad och utan känningar i mina ben så borde det funka att springa i alla fall runt omkring 180. Men det är en bit kvar innan jag är där känns det som.
Det var otroligt mörkt idag, det blev inte bättre av att det regnade och blåste, mina glasögon gjorde ingen nytta. Vart för lat för att byta till linser innan. Detta gjorde att jag inte missade många vattenpölar, den ena lite djupare än den andra. Mina Merrel trail glove är inte speciellt förlåtande och vattentäta. Så över halva rundan var blött i skorna, men inget som besvärade under en så förhållandevis kort runda. Likadant som igår så blev känningar i benen allt lindrigare under det att rundan fortlöpte. Så sista 2-3 kilometerna var inte så jobbiga som jag befarat, men dagenefterlöpning är ovant för mig och speciellt nu när jag är mitt i min omställning. Vet inte om det är rätt att köra på 2 dagar i rad eller om det varit bättre att hålla mig till varannan dag? Finns inga facit.
onsdag 18 december 2013
Hagaparksmilen, 4varv, Med tunnmerrellskorna. Framfotslöpningsrunda 77.
Klockan strulade idag. Men kändes som 4.20-4:30 tempo. En lugn inledning, med stela vrister och lite känningar under vänster häl, släppte inte heller efter någon kilometer men fortsatte ändå, när jag kom in på elljusspåret efter 2 kilometers asfaltslöpning så blev det bättre i hälen, men då under första varvet kom istället lite stramningar i vaderna. Känslan var att det närsomhelst kunde dra till och så var den rundan över. Men det hände inte och efter 5-6 kilometer så släppte det mer och mer, det var en skön känsla de avslutande varven och under hemlöpningen på asfalten.
Får se hur jag gör i morgon, meningen är att det ska vara en lugn återhämtningsrunda men om vader och vrister gör sig alltför påminda under morgondagen så hoppar jag av det.
Får se hur jag gör i morgon, meningen är att det ska vara en lugn återhämtningsrunda men om vader och vrister gör sig alltför påminda under morgondagen så hoppar jag av det.
måndag 16 december 2013
Backintervaller med Merrel, framfotslöpningsrunda 76
Hade lite beslutsångest inför dagens träning, kunde inte bestämma mig var eller vilket format det skulle bli idag? Enligt mitt senaste upplägg med 3 dagars löpning och sen en vilodag, så var det dags för intervaller idag. Men kände även idag lite i min vänsterhäl samt liten aning i högervaden så jag ville inte riskera något genom att köra tuffa 6*1000 meter på asfalt.
All snö är borta nu så då öppnar sig återigen möjligheten att köra upp i Spånenområdet med alla dess varierande rundor.Till slut bestämde jag mig för backintervall nära Hanaslövs skidbacke. Jämte Backen finns ett par fina elljusspår med belysning med lagom branta backar som passar för mina backintervaller.
Dagens intervaller.
Så det fick bli cykel dit, 8 kilometer enkel resa, brukar ta lite drygt 20 minuter ungefär beror på vindarna. I dag blåste det en rätt så frisk sydväst, så det gick lätt i uppförsbackarna mot skidbacken.
Intervallerna körde jag på ett nytt ställe, det visade sig att dom var 500 meter långa med en rätt så jämn och inte alltför brant stigning. Jag tycker att jag får ut mest om det inte är för brant, då blir det lättare att bibehålla en bra teknik. Den senaste tiden har jag lärt mig att korta ner stegen rejält och det är stor skillnad när man ska uppför en backe med sådan teknik, blir ett helt annat flyt, ungefär samma frekvens som på platten men med mycket kortare steg. Det blir ett fint flyt och jag blir inte alls så trött som innan då jag attackerade alldeles för hårt, vilket i sin tur ledde till böjd överkropp och ännu större svårigheter med att få tillräckligt med syre till kroppen. Så det blev 6 sådana intervaller med bara ett 15-tal sekunders vila på toppen för att sedan köra lugnt nerför backen igen, hade mellan 125-140 sekunder/ intervall uppför och ungefär 150 nerför. Blev ungefär 4:15/kilometer upp och 4:30/kilometer ner. Väl nere vilade jag tills pulsen var på 100 bpm, cirka 15 sekunder där också. Tycker att det blir fint flyt då om jag inte låter den sjunka mer. Men jag hade god hjälp av vinden idag, det var nog därför det gick så förhållandevis lätt, det visar sig nästa gång, var säkert 7-8 månader sedan jag körde backintervaller. Kände en liten aning i högervaden men inget som påverkade löpningen eller känts något efteråt. Vänsterhälen kändes det knappt något i, så det var skönt. Underlaget var förlåtande då det regnat en hel del sista tiden. Sammantaget med cykling så kändes detta som ett riktigt bra pass.
All snö är borta nu så då öppnar sig återigen möjligheten att köra upp i Spånenområdet med alla dess varierande rundor.Till slut bestämde jag mig för backintervall nära Hanaslövs skidbacke. Jämte Backen finns ett par fina elljusspår med belysning med lagom branta backar som passar för mina backintervaller.
Dagens intervaller.
Så det fick bli cykel dit, 8 kilometer enkel resa, brukar ta lite drygt 20 minuter ungefär beror på vindarna. I dag blåste det en rätt så frisk sydväst, så det gick lätt i uppförsbackarna mot skidbacken.
Intervallerna körde jag på ett nytt ställe, det visade sig att dom var 500 meter långa med en rätt så jämn och inte alltför brant stigning. Jag tycker att jag får ut mest om det inte är för brant, då blir det lättare att bibehålla en bra teknik. Den senaste tiden har jag lärt mig att korta ner stegen rejält och det är stor skillnad när man ska uppför en backe med sådan teknik, blir ett helt annat flyt, ungefär samma frekvens som på platten men med mycket kortare steg. Det blir ett fint flyt och jag blir inte alls så trött som innan då jag attackerade alldeles för hårt, vilket i sin tur ledde till böjd överkropp och ännu större svårigheter med att få tillräckligt med syre till kroppen. Så det blev 6 sådana intervaller med bara ett 15-tal sekunders vila på toppen för att sedan köra lugnt nerför backen igen, hade mellan 125-140 sekunder/ intervall uppför och ungefär 150 nerför. Blev ungefär 4:15/kilometer upp och 4:30/kilometer ner. Väl nere vilade jag tills pulsen var på 100 bpm, cirka 15 sekunder där också. Tycker att det blir fint flyt då om jag inte låter den sjunka mer. Men jag hade god hjälp av vinden idag, det var nog därför det gick så förhållandevis lätt, det visar sig nästa gång, var säkert 7-8 månader sedan jag körde backintervaller. Kände en liten aning i högervaden men inget som påverkade löpningen eller känts något efteråt. Vänsterhälen kändes det knappt något i, så det var skönt. Underlaget var förlåtande då det regnat en hel del sista tiden. Sammantaget med cykling så kändes detta som ett riktigt bra pass.
söndag 15 december 2013
Söndag kväll ett nytt litet bakslag.
I går sprang jag runda 75 i min framfotslöpningsomställning. Hade tänk springa idag också, en kortare runda men kände att det gjorde ont i vänster häl när jag satte ner foten, endast då. Känner inget om jag inte belastar foten.
Kändes rätt bra under gårdagens runda, hade mina tunna merrell trail glove. Inga problem med vaderna men som sagt kände lite i hälen redan då. Blev lite över 12 kilometer i går i rätt så kuperade terräng. Lördagens löprunda
Blev som sagt ännu ett litet bakslag, idag under vår långa söndagspromenad mötte vi massor med löpare, blev så otroligt sugen men har blivit allt försiktigare med löpning om jag har lite känningar, om det är rätt eller inte får man aldrig reda på.
Nu har det snart gått 5 månader sedan jag började med min omställning, snart är det kanske läge att bli lite nervös över om detta verkligen är rätt? Men jag hade en riktigt bra period i oktober då jag inte hade så mycket känningar och dessutom var rätt snabb. Vill dit igen men får skynda långsamt.
Hade tänkt mig följande upplägg närmsta tiden. 3 dagar med löpning, efter det 1 dags vila och coreträning. Första dagen ett distanspass lite tuffare löpning lite över prattempo, sedan en lugn dag, därefter någon form av intervall eller fartlek. Då blir det variation och lite mer mängd. Men det första 3-dagars passet sprack rätt omgående. Distanspasset gick bra men denna söndagens lugna runda fick jag avstå på grund av känningar i hälen. Hoppas kunna genomföra intervaller i morgon.
Kändes rätt bra under gårdagens runda, hade mina tunna merrell trail glove. Inga problem med vaderna men som sagt kände lite i hälen redan då. Blev lite över 12 kilometer i går i rätt så kuperade terräng. Lördagens löprunda
Blev som sagt ännu ett litet bakslag, idag under vår långa söndagspromenad mötte vi massor med löpare, blev så otroligt sugen men har blivit allt försiktigare med löpning om jag har lite känningar, om det är rätt eller inte får man aldrig reda på.
Nu har det snart gått 5 månader sedan jag började med min omställning, snart är det kanske läge att bli lite nervös över om detta verkligen är rätt? Men jag hade en riktigt bra period i oktober då jag inte hade så mycket känningar och dessutom var rätt snabb. Vill dit igen men får skynda långsamt.
Hade tänkt mig följande upplägg närmsta tiden. 3 dagar med löpning, efter det 1 dags vila och coreträning. Första dagen ett distanspass lite tuffare löpning lite över prattempo, sedan en lugn dag, därefter någon form av intervall eller fartlek. Då blir det variation och lite mer mängd. Men det första 3-dagars passet sprack rätt omgående. Distanspasset gick bra men denna söndagens lugna runda fick jag avstå på grund av känningar i hälen. Hoppas kunna genomföra intervaller i morgon.
torsdag 12 december 2013
5:e dagen i rad med löpning, framfotsrunda 74.
Hade mina tjockmerrell idag också, fegade ur lite då jag kände mig rejält stel i vristerna under morgonen och förmiddagen, släppte dock under eftermiddagen och hade inga större krämpor inför dagens pass. Hade tänkt mig ett lite tuffare distanspass på 10km men det blev inte så snabbt som jag tänkt mig. Men någonstans därinne fanns nog ett rätt stort tvivel till några snabba tider idag.
Började lugnt, hade tänkt mig 2 kilometer i lugnt uppvärmningstempo, tittade på klockan efter 500 meter. Samma sak idag igen, pulsen hade skenat till 170, fast jag var knappt andfådd, men idag var jag förberedd så stannade omedelbart och la pekfingret mot halspulsådern, räknade under 15 sekunder, 30 slag, 120/minut. Som jag också tyckte att det kändes som. Förstår inte varför? Finns det någon som mot all förmodan läser detta och har varit med om samma sak? Att under den första kilometern så skenar klockans pulsmätning? Jag har en Garmin 305.
Dagens runda
I alla fall så efter dom 2 första kilometerna så kände jag hur sliten jag var efter 5 dagars löpning. Stum i hela kroppen, ingen värk men stel och stum, lite energilös. Jag bestämde mig rätt snabbt att lägga mig en nivå lägre under rundan, det blev lite under prattempo. Men det var ingen skön känsla, jag blev inte så andfådd men så märklig känsla att inte ha någon energi för att trycka på lite och få upp pulsen, fanns inte, efter lite över 6 kilometer i 4:30 fart ungefär var jag nära att stanna, kände mig helt slut på kraft. men sänkte lite under någon kilometer och kom till slut ut från elljusspåret in mot dom avslutande 4 kilometerna i Alvestas tätort på asfalt och lite mindre kuperad terräng. Allt folk som var runt omkring gjorde att jag skärpte till mig en aning, sträckte på mig och försökte tänka på tekniken, hade totalt glömt bort den på spåret. Då gick det lite lättare, men sen när jag skulle avsluta rundan genom industriområdet så kom tröttheten igen, då var det 3 kilometer kvar, en sista liten uppförsbacke och jag hade sedan resten av rundan med vinden i ryggen. När jag passerat krönet på kullen och efter ett par hundra meter ytterligare återfått andningen på en jämn nivå och med 2 kilometer kvar så hände det något. Då började så sakteliga energin återvända.
Jag trappade succesivt upp tempot och avslutade den sista kilometern på strax över 4 tempo. Hade en skön känsla helt plötsligt och för första gången på hela denna 5-dagrs perioden kände jag att det fanns lite tryck i frånskjutet. Otroligt att det kan bli så, troligtvis mentalt befriande att bara ha en kilometer kvar på en annars sällsynt plågsam runda.
Efteråt kändes det bättre än väntat, inte ont i vaderna eller någon annanstans heller. lite stel och stum i vristerna men det är allt. Jag får säga som en del hockeytränare brukar göra efter en riktigt skitmatch. Resultatet blev 1-10, med periodsiffrorna 0-5,0-5,1-0. Jag vi vann i alla fall sista perioden och det är den känslan vi tar med oss från denna matchen. Likaså gör jag och då lämnar den mig med ett positivt intryck trots allt. Så även om jag gjort en tung period nu så är jag nöjd med att inte fått några skador och hoppas att detta ger resultat så småningom. Det är det som är så svårt med upplägg inom konditionsidrotter, det tar sådan tid innan resultaten visar sig. Jag är visserligen 45 år nu, men har ändå som ambition att fortfarande kunna bli lite bättre.
Började lugnt, hade tänkt mig 2 kilometer i lugnt uppvärmningstempo, tittade på klockan efter 500 meter. Samma sak idag igen, pulsen hade skenat till 170, fast jag var knappt andfådd, men idag var jag förberedd så stannade omedelbart och la pekfingret mot halspulsådern, räknade under 15 sekunder, 30 slag, 120/minut. Som jag också tyckte att det kändes som. Förstår inte varför? Finns det någon som mot all förmodan läser detta och har varit med om samma sak? Att under den första kilometern så skenar klockans pulsmätning? Jag har en Garmin 305.
Dagens runda
I alla fall så efter dom 2 första kilometerna så kände jag hur sliten jag var efter 5 dagars löpning. Stum i hela kroppen, ingen värk men stel och stum, lite energilös. Jag bestämde mig rätt snabbt att lägga mig en nivå lägre under rundan, det blev lite under prattempo. Men det var ingen skön känsla, jag blev inte så andfådd men så märklig känsla att inte ha någon energi för att trycka på lite och få upp pulsen, fanns inte, efter lite över 6 kilometer i 4:30 fart ungefär var jag nära att stanna, kände mig helt slut på kraft. men sänkte lite under någon kilometer och kom till slut ut från elljusspåret in mot dom avslutande 4 kilometerna i Alvestas tätort på asfalt och lite mindre kuperad terräng. Allt folk som var runt omkring gjorde att jag skärpte till mig en aning, sträckte på mig och försökte tänka på tekniken, hade totalt glömt bort den på spåret. Då gick det lite lättare, men sen när jag skulle avsluta rundan genom industriområdet så kom tröttheten igen, då var det 3 kilometer kvar, en sista liten uppförsbacke och jag hade sedan resten av rundan med vinden i ryggen. När jag passerat krönet på kullen och efter ett par hundra meter ytterligare återfått andningen på en jämn nivå och med 2 kilometer kvar så hände det något. Då började så sakteliga energin återvända.
Jag trappade succesivt upp tempot och avslutade den sista kilometern på strax över 4 tempo. Hade en skön känsla helt plötsligt och för första gången på hela denna 5-dagrs perioden kände jag att det fanns lite tryck i frånskjutet. Otroligt att det kan bli så, troligtvis mentalt befriande att bara ha en kilometer kvar på en annars sällsynt plågsam runda.
Efteråt kändes det bättre än väntat, inte ont i vaderna eller någon annanstans heller. lite stel och stum i vristerna men det är allt. Jag får säga som en del hockeytränare brukar göra efter en riktigt skitmatch. Resultatet blev 1-10, med periodsiffrorna 0-5,0-5,1-0. Jag vi vann i alla fall sista perioden och det är den känslan vi tar med oss från denna matchen. Likaså gör jag och då lämnar den mig med ett positivt intryck trots allt. Så även om jag gjort en tung period nu så är jag nöjd med att inte fått några skador och hoppas att detta ger resultat så småningom. Det är det som är så svårt med upplägg inom konditionsidrotter, det tar sådan tid innan resultaten visar sig. Jag är visserligen 45 år nu, men har ändå som ambition att fortfarande kunna bli lite bättre.
måndag 9 december 2013
Framfotslöpningsrunda 71, isigt.
En lugn återhämtningsrunda efter gårdagens medeltuffa milrunda. I morse tänkte jag att ikväll hoppar jag över löpningen, kände mig så stel i vristerna. Det har jag gjort under hela denna omställning, en kvart ungefär varje morgon innan det släpper. Särskilt dagen efter löpning. Efter det nästan en vecka långa uppehållet försvann dom besvären på några dagar.
Idag var det isigt, strax under nollan, inget vidare underlag med andra ord. Men tack vare det isiga underlaget blev stegen naturligt väldigt korta och tempot var förhållandevis lågt, andningen kändes väldigt kontrollerad och jag var noga med att inte någon gång under rundan ta i för mycket. Detta skulle vara en lugnare runda mellan två lite tuffare.
Dagens runda
Har aldrig kört min träning på detta sättet innan, har inte funnits några så här lugna rundor innan. Varannan dag, hårt, har varit melodin tidigare. Men det är en otroligt skön känsla när det går lite lugnare.
Brukar inte få några kickar längre efter träningen men idag boostade det till rejält efteråt, var länge sedan jag var så glad en måndag.
Som sagt löpningen kändes riktigt bra idag, korta fina steg lugn andning och inga vadkänningar heller, hade mina 6mm Merrell, så det kanske bidrog, imorgon blir det dom tunna Merrellen.
Hoppas att kunna köra på några dagar i rad i fortsättningen, att kroppen ska hålla bättre med det skonsammare mellanfotssteget. det återstår att se, blir ett test denna vecka om allt flyter på.
Idag var det isigt, strax under nollan, inget vidare underlag med andra ord. Men tack vare det isiga underlaget blev stegen naturligt väldigt korta och tempot var förhållandevis lågt, andningen kändes väldigt kontrollerad och jag var noga med att inte någon gång under rundan ta i för mycket. Detta skulle vara en lugnare runda mellan två lite tuffare.
Dagens runda
Har aldrig kört min träning på detta sättet innan, har inte funnits några så här lugna rundor innan. Varannan dag, hårt, har varit melodin tidigare. Men det är en otroligt skön känsla när det går lite lugnare.
Brukar inte få några kickar längre efter träningen men idag boostade det till rejält efteråt, var länge sedan jag var så glad en måndag.
Som sagt löpningen kändes riktigt bra idag, korta fina steg lugn andning och inga vadkänningar heller, hade mina 6mm Merrell, så det kanske bidrog, imorgon blir det dom tunna Merrellen.
Hoppas att kunna köra på några dagar i rad i fortsättningen, att kroppen ska hålla bättre med det skonsammare mellanfotssteget. det återstår att se, blir ett test denna vecka om allt flyter på.
söndag 8 december 2013
Söndagsrunda med mina gula Merrelskor.
Hade lite ångest inför dagens runda, den första lite längre på en vecka, sprang i torsdag men bara 5 kilometer i ett lugnt tempo.
Idag ville jag åter upp över milen, men fortfarande lugnt, T1 var målet, precis på gränsen för att kunna prata. Visste dock inte vilka skor jag skulle ha? VFF var uteslutet. Termometern visad på -7 grader vid 10-tiden när jag gav mig av. Det stod mellan mina två olika par Merrel. Trail Glove 4mm sula eller Merrel trail 6mm med Goretex
Dessa har jag bara använt på jobb och som vanlig fritidssko innan. Har inte känts som äkta minimalistiskt löpande med dessa då de har så förhållandevis tjock sula.
Idag ville jag åter upp över milen, men fortfarande lugnt, T1 var målet, precis på gränsen för att kunna prata. Visste dock inte vilka skor jag skulle ha? VFF var uteslutet. Termometern visad på -7 grader vid 10-tiden när jag gav mig av. Det stod mellan mina två olika par Merrel. Trail Glove 4mm sula eller Merrel trail 6mm med Goretex
Dessa har jag bara använt på jobb och som vanlig fritidssko innan. Har inte känts som äkta minimalistiskt löpande med dessa då de har så förhållandevis tjock sula.
Här är dom, fanns ingen annan färg, nu tror jag det finns både blåa och svarta.
Men i alla fall dessa är otroligt sköna att gå i och jag är riktigt nöjd med dessa, och nej, jag är inte sponsrad av Merrel, tyvärr får jag säga då jag gärna hade varit en ambassadör för dessa skor.
Jag började Dagens runda i ett lugnt tempo, pulsen rusade som vanligt första kilometern men som jag sagt tidigare, det måste vara något fel på klockan. Jag sprang på som planerat och det kändes bra, inga känningar i vaden, jag var extra nog med att verkligen sätta ner foten under kroppen idag, för jag hade rejält dämpade skor mot vad jag brukar ha, vill ju inte få kroppen att tro att hälen ska i först igen. Kändes som om tekniken fanns där som den skulle.
Kom till första riktigt branta backen, pulsen skenade iväg lite men det fick vara så, sprang på och när det var cirka, 3 kilometer kvar hade jag bra koll på pulsen och låg strax över prattempo. Men så fick jag se en annan löpare och då sprack alla innan rundan bestämda planer på ett alltigenom jämnt pass. Det blev en kilometer med högt tempo och pulsen var hög nu 160-165, nära mitt träningsmax och jag fick kämpa för att inte falla i hop med hållningen, brukar jag göra om jag blir för trött. När löparen jag jagat plötsligt vände och kom emot mig så var den haren borta, jag försökte utan vidare lyckat resultat åter få ner pulsen de återstående knappa 2 kilometerna. Sänkte farten igen, rejält men pulsen hade bestämt sig för att inte följa med lika snabbt, men till slut sänkte den sig till 157-160. Mitt svarta hål och där jag inte ska vara enligt en träningsbok jag har.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)