Löpbandsintervaller 6x6 minuter, framfotsrunda 226.

Blev ett lite annorlunda utförande än innan. Efter 10 minuters uppvärmning så var det dags. Körde med 2% lutning under hela passet, men sänkte i stället farten till 15 km/h i stället för som förra intervallpasset som genomfördes med 16 km/h med 0,5% lutning.
2% lutning märks tydligt men jag tycker att detta passet var något mindre ansträngande än förra intervallpasset med 16 km/h. Hade i och för sig konstant joggvila på 4 minuter mellan varje intervall i 10 km/h. Sammanlagt med lite nerjogg så tog löppasset 1 timme och 20 minuter.

Tycker att jag kommer upp något bättre på framfoten och tycker också det är lättare att hålla ett kortare steg samt att det blir lite bättre hållning när bandet lutar med 2%. Kommer nog att testa detta ett tag framöver. Som sagt innan så kändes inte detta lika jobbigt. Hade inget pulsband, har lyckats förlägga det någonstans, jag har under dagen tröstlöst letat som en galning på alla möjliga och omöjliga ställen. Kan vara i Växjö, men det verkade inte så heller efter lite kontroll även där.
Men i vilket fall som helst så blev det 4-takts andning väldigt snabbt in i intervallerna men jag gick aldrig över till 3-takt i någon intervall även om jag nog borde gjort det de sista minuterna i 5:e och 6:e intervallen. Dom 2 var riktigt tuffa sista 2-3 minuterna. Men återhämtade mig snabbt mellan och kände mig inte lika slut denna gången.

Det känns bra att köra 6 minuter, de 2 sista minuterna är jobbiga men jag tror detta är nyttigt för att få upp uthålligheten lite till. Har inte kört något testlopp på länge så jag har väldigt svårt att säga hur mycket de sista månadernas intervallpass på löpband gjort för utvecklingen?

En annan sak som skiljer från förra intervallpasset är en dags extra löpvila, det gör säkert sitt till. Samt att jag natten till i dag sov helt oavbrutet hela natten, det händer inte ofta. Eller så var det kanske för att solen åter har visat sig nästan hela denna dagen, det glädjer ju och ger lite extra energi. Ja det går att analysera både hit och dit. Jag hade en liten svag tanke på att vrida upp till 16 km/h den sista intervallen men som väl var gjorde jag inte det. Får se om jag kan öka något nästa gång. Ett annat sätt att testa är ju att köra varannan intervall i 16 km/h med 0,5% lutning och sedan varva med varannan i 15 km/h med 2% lutning, under samma pass, då blir det lätt att jämföra känslan av upplevd ansträngning. Men som sagt, rent teknikmässigt så känns det något bättre med 2% lutning.

Hade mina Asics Ds racer, kändes lätta och fina som vanligt, men fick åter känningar i vänsterhälen särskilt dom 2 sista intevallerna var väldigt märkbara. Har dessutom åter börjat känna lite molande känningar i den "metatarsala" stressfrakturen i området på ovansidan vid pekfingertån som kom akut för nästan ett år sedan och som tvingade mig till 7 veckors löpvila i januari och februari. Det märkliga med dom känningarna är att dom kommer och går, kan komma även efter ett pass för att  nästa dag vara helt borta. Väldigt konstigt och ologiskt. Det molade under dagens pass till och från men nu efteråt känns det helt okej trots allt. Fast att vara helt utan känningar är väl ovanligt för löpare?

I går körde jag ett lugnt gympass med rodd och ct. 170 på rodden och 180 på ct. Nu börjar jag märka lite skillnad på de olika maskinerna, jag fick slita ont och det tog emot att hålla 170 watt på rodden, medan ct i 180 watt gick hyfsat lätt. Så jag har tappat kraft på rodden till förmån för ct, lite som jag planerat. Sen avslutade jag det passet med 2*400 steg i höjdhopparmattan. Det var väldigt segt och stumt.

Mellandistanspass, 13km, framfotsrunda 146.

Tog det lugnt inledningsvis, var lite orolig för hälen men det kändes bra hela rundan, däremot lite känningar i min högerfot, där skadan i vintras var.
Blev hemifrån upp till Spånenområdet sen tillbaka hem. 13km i 4.30 tempo, 2 rätt rejäla backar som höjer pulsen en del.


Dagens runda


Jag höjde farten i den långa nerförsbacken innan järnvägen, 500meter lång backe ungefär med rätt flack terräng både innan och efter. Den kilometern gick på 3:57.
Annars var det en lugn runda i prattempo, förutom uppförsbackarna, i dom är jag inte så pratbar. Medelpulsen blev lite högre än vad känslan var. Kanske inte helt återställd från förkylningen, eller så är det backarna som driver upp pulsen mer än vad man tror.


Hade mina Adidasskor, var lite orolig för hälen inför rundan men den höll sig tyst, däremot lite känningar i min högerfot, i samma område som jag hade den metartarsala stressfrakturen. Kände lite stumhet i vaderna sista 2 kilometerna.


Men annars är jag nöjd med rundan. det var väldigt bra väder, 20 grader ungefär och i princip vindstilla. Luften kändes bra att inandas.

Barfotaintervaller, 4*1000meter på tartan. Framfotsrunda 145.

Blev samma intervaller som fredagen för lite drygt en vecka sedan. Trodde att förkylningen var helt över men när man kommer upp i den ansträngningen som man gör i slutet på en 1000 meters intervall så märker man om man är helt återställd eller inte.

Dagens runda.

Det gick något tyngre än förra gången, åtminstone var känslan sådan. Kändes långsamt men gick i snitt på 3:35/km, vilket var glatt överraskande.  Men som vanligt går alltid min första snabbast. Den var riktigt jobbig mentalt de sista 400 meterna. Sen blir jag lite försiktigare eftersom när den första blir för tuff så vill jag inte vara med om det mer så då drar jag nästan alltid ner första halvan av intervall nr.2 för att få ett jämnare tempo. Man ska ju helst springa intervallerna i ett lätt stegrande schema, men där blir det nästan alltid fel för mig. Intervallerna idag, kändes inte riktigt bekväma eller kontrollerade, möjligt att den sista blev den bästa rent känslomässigt, men där tog jag en lite för lång paus innan jag påbörjade den.

Steget kändes betydligt tyngre idag, kändes som jag klampade rejält med hela foten i nedslaget.
Hade lite ont i hälen första kilometern men det släppte fint på andra uppvärmningskilometern.
Men jag vågar/orkar inte köra mer än 4 stycken ännu. Det känns i pekfingertån när jag springer barfota, då kommer det en lite stickande känsla i överdelen på foten i just den tåns förlängningen. Precis där jag hade den metartarsala stressfrakturen i vintras. Den har ännu inte släppt helt. Men den begränsar  inte löpningen nu, bara att den gör sig lite påmind när jag springer i VFF eller helt barfota. Numer känner jag igen signalerna och avbryter i tid.


Det stora problemet för just mig och som kanske gör det omöjligt att springa några längre distanser barfota eller i VFF är att min pekfingertå är längre än stortån. När det är så visar många undersökningar att risken för stressfraktur i den andra tåleden ökar dramatiskt vid löpning med minimalistiska skor, blir för stor belastning för just den tån. På mig är just den högra foten sådan men inte den vänstra.

I det vita fältet var stressfrakturen, och det finns ibland känningar just i det området.

Både på över och undersidan, när jag springer med "vanliga" skor så kommer det ofta känningar på undersidan av foten, medans det känns mer på ovansidan i VFF. Det är 5 månader sedan den skadan kom, de 2 första månaderna kunde jag inte springa alls. Efter det har jag sprungit, men mer sparsamt i de tunna skorna. Så tillsammans med min krånglande vänsterhäl så är det foten som begränsar för tillfället.

Det svåra är att hitta rätt nivå, att fortfarande kunna springa men utan att åter bli skadad men ändå samtidigt utveckla både muskler och leder för att på sikt kunna springa obehindrat på det viset jag vill. Efter att jag vilat min häl i över 2 månader i samband med stressfrakturen i foten och det inte hjälpte någonting. Så tror jag på att köra på, men med stor försiktighet. Om det är rätt eller fel är omöjligt att svara på.

En lugn fredag på gymmet.

Efter sju veckors löpningsuppehåll så ändras rutinerna vad gäller träning. Gymmet på fredagar har blivit en trevlig rutin. I dag blev det ett lugnt pass på crosstrainern och roddmaskinen. Ca: 25 minuter på varje maskin med en puls på strax över 110 i snitt.
Nu är det exakt 2 månader kvar till Växjöloppet och det känns inte bra för min del. I morgon hade jag tänkt prova igen med lite lugn stiglöpning. Men att springa en mil i strax under 4 min/km tempo känns väldigt avlägset. Jag hade någon runda i oktober då jag kände att jag verkligen kunde trycka på men sedan förra årets lopp är dom rundorna lätt räknade på ena handens fingrar.
Jag ska försöka men är så osäker och väldigt rädd att träna för mycket och för hårt med löpningen och dra på mig en ny skada.
Omställningen jag håller på med är en långsiktig satsning men någonstans djupt därinne hade jag hoppats på en betydligt mindre smärtsamt omställning. Skadan är ännu inte över och för tillfället har jag en skada i varje fot. Inte så smärtsamma om jag håller mig lugn men efter förra lördagens utomhuspass så förstår jag att det kan dröja ett långt tag till innan jag kan löpa helt utan smärta.
Men om allt faller på plats till slut så hoppas jag på många fina år i löparspåren.

Löpband och roddmaskin.

Började med 10 minuters uppvärmning i 10km/h. Därefter 10 minuter i 14km/h som följdes av ytterligare 10 minuter i 15km/h. Sen hade jag tänkt mig att avsluta med 2 minuter i 16km/h men så gick ena skosnöret upp. Så det blev en välbehövlig paus, när det var knutet och det var dags att återuppta det avbrutna passet så kom en jobbarkompis och pratade lite. Så efter ytterligare någon minut blev det dags med en rätt så låg puls igen. Så det blev lite lätt upptrappning igen i någon minut sen blev 4 minuter i 16km/h.
Men efter dessa 4 minuter var jag rejält trött. Hade haft svårt att fortsätta någon längre stund i det tempot. Har problem med den kvava luften i gymmet. På de andra maskinerna stör det mig inte alls så mycket. Ändå får jag hög puls både på crosstrainern och motionscykeln. Jag får träningsvärk på utsidan av låren av löpbandet, har jag aldrig känt innan på utomhuslöpning. Även vänsterhälen känns hela tiden. Foten kändes idag också men inte alls som innan. Mer som att det klämmer lite men ingen smärta under hela passet.
Hade mina Adidas zero. Hade lite svårare idag att hålla 180 steg/minut i alla fall var jag under det när det gick i 14km/h.
Sen blev det 5 kilometer på roddmaskinen men gick ut alldeles för hårt, runt 160Watt. efter 3 kilometer fick jag stanna några minuter för att sträcka ut baksidan av låren. Sen fortsatte jag de sista 2 kilometerna lite lugnare, men maskinen räknade watt även när jag vilade så medelwatten blev 127. Tror jag höll på ungefär 25 minuter. Men det var rejält tröttande idag.
Verkar som om löpbandet tar rejält med energi jämfört med om jag börjar med rodd, crosstrainer eller motionscykel. Börjar jag med någon av de andra maskinerna så är det inte alls så jobbigt att gå på någon annan och jag kan rätt lätt hålla på över 1 timme sammanlagt. Men nu när jag kört 2 lite hårdare löppass denna veckan så har jag inte alls mycket energi kvar till någon av de andra maskinerna.
Verkar som foten håller bättre nu, men det är bara på löpband hittills. Kändes nästan lika bra förra veckan och då blev det ändå en enorm besvikelse på stiglöpningen i lördags så vi får se. Hälen vill inte släppa. Kämpar på med mina tåhävningar, både positiva och negativa, men har bara hållit på lite drygt en vecka med det så kan inte förvänta mig några resultat än av den träningen.

Motioncykelpass som kändes rätt tufft.

Idag blev det lite över en timme på cykeln. 2 rätt hårda 25 minuterspass på mellan 210-220 Watt. Med 2 stycken 5 minutersintervaller med nästan 275 i Watt. Kände mig rätt sliten efter den första 5 minutaren. Fick mjölksyra i låren. Sen ringde telefonen och jag fick ett ofrivilligt uppehåll på 5 minuter. Det gjorde att jag kom ner fint i puls till andra 25 minutersintervallen och kunde köra på lite hårdare i slutet på det. Kände mig pigg och endorfinstinn efter det passet.
Sen blev 3*200 steg i höjdhopparmattan.
Foten har trots allt känts bra idag trots den relativt långa löptiden på bandet i går. Visst är det lite ömt om jag trycker på foten, likaså hälen men fötterna besvärar mig inget om jag inte försöker springa.
Börjar bli rejält sugen på löpning ute nu när ljuset börjar komma tillbaka och temperaturen är behaglig ute. Igår var det inget vidare att gå in i ett kvavt gym. Tror det kommer bli det svåraste om jag ska köra intervaller på bandet inomhus. Att vänja sig vid den syrefattiga luften.

Löpband 40 minuter + Crosstrainer.

I dag blev det 40 minuter totalt på löpbandet, 10 minuters uppvärmning i 10km/h tempo sedan 30 minuter i 14km/h tempo. Efter 10 minuter i det högre tempot började pulsen stiga från 138 ungefär och sedan ökade den 1 slag varannan minut ungefär. Vid uppvärmningen så hade jag 160 steg/minut. Vid 14km´så kom jag upp i 175-180 ungefär. Försöker tänka på fotisättningen, så att den kommer under kroppen. Sista 10 minuterna stramade det i utsidan av låren, på båda sidorna, inga känningar i vaderna överhuvudtaget. Men i foten är det ett konstant molande, precis på gränsen till att göra ont men det stannar vid obehagskänslor. Likaså hälen, men den är mer diffus, kommer och går var femte minut, visar sig en minut också som ett molande. Sen försvinner han för att åter igen komma tillbaka efter 5 minuter. det är så svårt att veta om jag ska fortsätta eller inte. Vissa känningar är så svåra att avgöra om det kan bli bestående skador av eller om det bara är övergående. Men hur som helst så bestämde jag lite tyst inom mig att köra i 30 minuter. Fick bära eller brista. Det blev inte värre vare sig i foten eller hälen. Men efteråt i duschen så stod jag på något lite konstigt sätt, lite med tyngden på framfoten, då högg det till igen, men bara i en viss vinkel. Nu några timmar efteråt är det okej, det känns men inga smärtor. Har lite problem med den torra luften på gymmet, när jag springer vill jag ha lite mer syresatt luft, efter ett tag vänjer jag dock mig okej. Men kan tänka mig om jag kör intervall på bandet att det blir tufft med andningen. Får se när det väl blir dags.
Kände mig inte speciellt trött efteråt men sedan när det var dags för ct så märkte jag redan efter 5 minuter hur trött jag blev. Körde ändå på level 14 och 150 watt. Något jag när jag är pigg kan hålla 40 minuter på den maskinen. Men vid tio minuter fick jag slita rejält och efter 15 var jag helt slut. Så löpningen tar hårdare än jag tror. sen blev det lite avslappnande cykling och stretch.

Motionscykel + Roddmaskin i lugnt tempo.

Blev en lugn eftermiddag på gymmet idag. 50 minuter på cykeln, level 6. 90 rpm, 175watt, samt en medelpuls på ca:110. Blir svettig efter en kvart ungefär men ligger ändå en bit under prattempo. Därefter 5 km på roddmaskinen hade strax över 100watt i snitt. Blev väldigt trött i baksidan av låren upp mot rumpan. Tog 25 minuter ungefär. Jobbigt i slutet men blir inte svettig av detta tempo i rodd. ca.28 drag per minut.

Fortfarande besviken efter gårdagen negativa löppass. Det är inte utan tvivel jag tänker fortsätta denna satsning. Men måste ha mer variation i både underlag och skor. Så fort Salmings nya skor blir tillgängliga så ska jag köpa ett par. Dessa tror jag starkt på.

7 veckor i dag sedan jag åkte på skadan i foten. Som sagt det återstår ännu en tid innan jag kan springa på riktigt igen. Ska försöka på löpband i veckan som kommer, men i skogen dröjer det ett tag till.

Framfotslöpningsrunda 90. Öm, stel och utan kraft i frånskjut

Så nästan 2 veckor efter senaste försöket var det dags igen för ett nytt test. Men det som funkar på löpband går inte i verkligheten. Vet inte vilket som besvärar mest, men jag har problem med båda fötterna. Vänsterhälen och höger framfot på ovansidan strax över tåfästena. Hade mina gula "TjockMerrell". Tog det väldigt lugnt på uppvärmningen men nästan omgående kände jag att det inte gick att skjuta ifrån utan att det gjorde ont. Det är framför allt när det blir motlut som det märks mest. Då måste jag korta steget rejält för att komma upp och framåt. De första 800 meterna idag var på elljusspår och mestadels nerför. Tog dessa som uppvärmning. Sen tog jag den för mig nyfunna stigen på 1,8 kilometer. Det kändes aningen bättre när det blev mjukare underlag och ännu kortare steg. Men så fort det blev motlut kom känningarna och även lite smärta både i hälen och foten. Dagens runda, 4 kilometer i sakta mak

 Hade ett kort parti där det var svagt utför som jag kände att jag sprang annars var det en konstig känsla. Nästan som om jag är rädd för att springa, rädd för smärtan som hela tiden ligger och lurar. Så här länge har jag aldrig innan varit skadad. Känner mig så kraftlös i steget också. För när det inte går att skjuta ifrån så blir hela löpningen rumphuggen.

Efter detta tämligen misslyckade försök till löpning var frustrationen stor. Det blev direkt till gymmet, där körde jag roddmaskin i tio minuter, 150 watt. Sedan blev det 30 minuter på CT också där i 150watt på level 14. Sedan avslutade jag med 3*200 steg i höjdhoppsmatta. Kände mig inte riktigt trött men slutade ändå. Under hela gympasset kände jag inget i varken häl eller fot. Det är tydligt att mina skador är väldigt löprelaterade. Det besynnerliga är att det går så mycket lättare på löpbandet. Jag får fortsätta där minst en vecka till. Nästa helg gör jag ett nytt försök.

20 minuters löpband + motionscykel och roddmaskin.

Idag började jag med löpbandet, för att vara så fräsch som möjligt. Hade mina Merrell Bare access 2.

 

 

Var lite orolig för hur det skulle kännas med 0 droppsskor. Men det gick bättre än väntat i alla fall under själva löpningen. Får se hur det känns i morgon. Körde 10 min uppvärmning med 10km/h Sedan 10 min med snitt på 14 km/h ökade sista 4 minuterna till 15 km/h. 1 grads lutning. Men då är det tufft, jag blev väldigt trött och jag märker att det är långt till den gamla formen som fanns innan skadan.

 

Sedan blev det 40 minuter på cykeln, 210 i medel watt, varav 2 stycken 5 minutersintervaller i 275 watt. Pulsen var uppe på 170. Det är en av de högsta jag haft på cykel. Efter det 200 steg i höjdhopparmatta. Avslutade sen med 2 km rodd. Men då var jag tom på energi. Sista kilometern fick jag sänka farten rejält. Medelwatt på 139. Högsta motstånd. 

Konstig onsdag med stigletning och gymbesök.

Jobbade hemifrån på förmiddagen och skulle efter lunch tillbaka till jobbet, men det blev inte så av olika anledningar. Så efter dessa snabba ändringar tog jag med mig dottern på stigletning i Spånenområdet lite öster om Alvesta i stället. Där finns fortfarande lite vuxen och mogen tallskog kvar. Annars försvann nästan all gammal skog 2005 i Gudrun, i vilket fall som helst är det svårt att hitta några större områden med orörd gammelskog. Överallt dessa ytor med björksly som är omöjliga att gå i ännu värre att försöka springa. Idag hittade vi något som kan bli en runda. Vi fick bryta den en bit då markeringar var försvunna. men efter lite letande så hittade vi åter tråden och stigen. Det kan bli ungefär 2,5-3 kilometer nästan perfekt stiglöpning, bara en kort sträcka på 50 meter ungefär med björksly.

Ungefär så här ser det ut i denna skogen mitt i Småland. En dröm hade varit att försöka få till en stig ända till Växjö, är nog ungefär mellan 1,5- 2 mil fågelvägen. Sen göra en runda av det och vips så har man ett framtida stigmaraton. Det hade varit något för kommunerna Alvesta och Växjö att satsa på istället för att åka på massa resor till Sydafrika som bara kommer en liten del av kommunens invånare till del. Friskvård för alla och ett möjligt framtida storevenemang med ett sådant maraton. Eller enkel resa så blir det en halvmara. Borde gå att fixa för skog saknas inte i alla fall.

Foten har varit lite öm under dagen efter gårdagens löpband, men bara svagt molande, inga problem i natt i alla fall. Men har märkt att jag är trycköm och lite svullen precis under den yttre högra fotknölen. Vet inte varför men kanske en effekt av att jag fått sätta ner högerfoten lite annorlunda under skadeperioden. Vänsterhälen är också trycköm, men det har den varit några månader nu.

Blev 50 minuter på crosstrainern idag, medelwatt på 150, level 14. Sedan 10 minuter ungefär på roddmaskinen, 146 watt i snitt. 2 km.  En lugn dag, ct var ungefär prattempo. Rodden något liknande men jag har fortfarande svårt med tekniken där. Behöver bli lite starkare i armarna.

Roddmaskin, löpband och motionscykel i nämnd ordning.

Det har känts bättre i foten, bara korta stunder med lite lätt smärta. Vänsterhälen dock fortfarande stel på morgnarna. Men har börjat med "negativa" tåhävningar på en trappstege för att verkligen sträcka ut muskulaturen. Men som med allt annat så krävs det tålamod. Minst tre veckors sträckande innan resultat. Det är nog alla dessa långsamma processer i våra kroppar som ställer till det för oss. Vi har inte tålamod att vänta på förändringar.

Roddmaskin i ungefär 20 minuter, 4 kilometer, svårt med snittwatten men tror den var runt 110 ungefär. Fick upp pulsen i slutet, hade motståndet på 8 av tio.
Sen blev löpband, hade mina Adidas zero, Börjad lugnt i någon minut 10km/h. Sen ökade jag till 12 och rätt snabbt till 14. Körde så i tio minuter ungefär, sen blev 2 minuter i 15 och jag avslutade med 1 minut i 16km/h. 1 grads lutning. Pulsen skenade iväg och den liknade utomhus. Foten kändes mest efter 4-5 minuter, var nära att bryta då men körde på lite till, försökte vara noga med fotisättning men tycker det är svårt med känslan på band. Det känns som om foten dock är i mattan under kortare tid än om jag kör på fast underlag. Fick inte ont i foten under hela 15 minuterspasset men det kändes lite lätt molande till slut. Därefter blev det 25 minuter på cykeln. varav 20 rätt hårt, varav 5 mycket hårt för mig. Hade tänkt mig 50 minuter på cykeln. Men energin till det fanns inte idag. Efter den hårda 5 minutaren då jag låg på 275 watt i snitt och pulsen var 167 så försvann energin. Jag trampade tio minuter till på ungefär 200 watt. Pulsen gick ner men energin kom inte tillbaks. Jag avslutade sen med 200 steg *2, löpning i höjdhoppsmatta. Det var tungt idag, fick mjölksyra redan efter halva tiden under första intervallen. Så idag fick kroppen slita hårt. Har svårt att ta ut mig till mjölksyrenivå i vanliga fall men i mattan kommer den snabbt. Känner inget i foten heller vid denna form av löpning. Så bra som rehab.

På jakt efter bra löpstigar.

Nu när ljuset så sakta börjar att återvända på kvällarna efter jobbet så har jag någon dryg timme på mig även på vardagarna för att hitta den optimala stigen för löpning. Jag har en bra stig som är 4 kilometer enkel sträcka men den är bitvis så besvärlig och stenig att det är omöjligt att springa, så det blir lite för dålig rytm. Men den är bra för att stärka alla möjliga sorters löpmuskler i kroppen.

När jag drogs med mina vadbesvär i höstas under de första månaderna av min omställning så var denna stig helt ovärderlig. Där var jag tvungen att korta ner steget på ett naturligt sätt och därmed sparade jag vaderna. Men nu är jag ute efter en stig som samtidigt som den ska vara mjuk och följa naturens ojämnheter så vill jag även att den ska vara möjlig att forcera lite snabbare när det humöret infinner sig. Jag hittade en bra idag, som nästan går runt, bara en kort sträcka som måste löpas 2 gånger för att få ihop ett varv, nästan 2 kilometer lång. Provade även i dag att springa lite på stigen, endast korta sträckor, med promenadskor och jeans samt tjock vinterjacka, men det känns nästan direkt i foten, inte så ont men att det inte är som det ska. Så då är det perfekt med sådana här rundor där jag kan gå i stilla mak för att undersöka möjligheter till framtida löparrundor.

Jag kommer om och när foten blir bra igen att variera min löpning ännu mer. På kort sikt kommer jag att helt undvika asfalt. Mycket stiglöpning för att tvingas till ett kortare steg samt för att spara på vader och fötter innan dom hunnit vänja sig vid det nya steget. Efter den senaste skadan måste jag vara extremt försiktig och lyhörd när kroppen säger ifrån. Men nu längtar jag verkligen, särskilt efter att ha funnit denna fina stig som jag gjorde idag. Den hade en intressant loop som jag inte hann undersöka, mörkret kom snabbare än jag trott. Men i denna tallskog finns det mycket fina förutsättningar för en skonsam löpning framöver.

6 veckors löpningsuppehåll.

Ett jubileum jag helst inte behövt att nämna. Men det är i dag ett faktum. Det blir bättre men det går sakta, en dag som känns bättre följs av en som är sämre. Det är så konstigt med denna skada, att jag tror den är över bara för att vid nästa frånskjut med högerfoten åter känna smärta. Samtidigt har inte vänsterhäl återhämtat sig heller. Samma typ av känsla där också. Kan vara borta helt för att helt plötsligt dyka upp igen. Särskilt morgnarna är värst med 10 minuters stelhet innan det släpper.

Ja, det var ju inte detta jag ville skriva om, men nu är det som det är och jag hoppas att det för någon därute kan vara till hjälp. Det var ett ödesdigert beslut och enormt stort misstag att löpa den rundan som jag gjorde för 6 veckor sedan. Foten var redan överansträngd  samtidigt som jag inte lyssnade på varningarna under skaderundan.

I dag blev det 50 minuter på ct, varav 20 var rätt tuffa. Sedan 200 steg *2 i höjdhopparmatta, riktigt jobbigt. Sedan 15 minuter rodd, en ny bekantskap, kändes bättre än väntat. Sedan avslutning på löpband i 5 minuter. Det kändes bra men jag hade de tjocka skorna. Avbröt efter 5 minuter då jag inte ville riskera något.

Cykel och löpning på höjdhoppsmatta.

Hade tänkt ta det lite lugnare i dag men det blev ett rätt så tufft pass på gymmets motionscykel. 50 minuter med 5 minuters uppvärmning sedan runt 225 watt med 105 varv/minut. I dessa var det det insprängt 2 stycken 5 minuters intervaller på 275 watt med mellan 105-110 varv /minut. När jag är i slutet på en sådan 5 minutersintervall är jag närma min cykelmaxpuls, idag var jag uppe på 167 i slutet på den andra intervallen.
Sedan blev det ett kort test på löpbandet med min nya Merrell, Bare Access 2. 0mm dropp 8 mm sula

 

Skorna är riktigt sköna men jag kände redan efter några minuter på bandet att det var dumt att fortsätta. Nu måste skadan få lite chans att läka ut. Men så såg jag folk som sprang på stället på en höjdhopparmatta. Så det provade jag också, det funkade riktigt bra, fick inte ont. Det var riktigt jobbigt. Körde 100 steg på varje ben i 3 intervaller. Blev rejält med mjölksyra i slutet på varje intervall. Det kommer jag att göra igen.

 

Salmings nya löparskor.

Har läst en del om en ny sko som ska lanseras i mars 2014. Den verkar riktigt intressant. Det ska tydligen vara 4 olika modeller, alla för olika tillfällen och terränger. Täcker upp alla behov. Droppet på dessa skor är 5mm på 3 modeller och 3mm på en modell. Jag är väldigt nyfiken på dessa. Ska så fort som möjligt skaffa mig ett par. Fast nu har jag skaffat mig 3 nya par skor och inte sprungit en enda meter i någon av dom. Så varför ska jag skaffa mig ett 4:de par? Ja, den frågan är verkligen berättigad. Svaret är jag er få läsare till denna blogg tyvärr skyldig. Jag återkommer om detta då jag funnit en verklig orsak till detta köpfrosseri i skor. Jag håller på att transformeras till ett manligt svar på Imelda Marcos som hade en ansenlig samling av skor. Just nu har jag en förkärlek för Merrells skor. Jag har fyra par nu och alla är otroligt sköna men svåra att anpassa sig till då jag på över 40 år inte använt skor med 0mm dropp. Salmings nya löparskor

Idag blev det ett lugnt pass på crosstrainern, 45 minuter lite under prattempo. kände mig pigg efteråt men foten tyckte inte om passet. den domnade lite efterhand som passet fortskred. Inget löpband eller löpning i sikte. Det är drygt nu, snart 6 veckor.

Träning som medicin.

Efter tisdagens pass, som blev lite för tufft för den skadade högerfoten så har det varit två tunga dagar som följt. Det har varit tungt och oinspirerat på jobbet. Tror inte den ömmande foten varit hela orsaken till den känslan men den har säkert bidragit. Särskilt tungt blir det när jag har en svag känsla av att nu är skadan över. För det kändes riktigt bra på löpbandet i tisdags. Visst fanns det lite värk men det var så svagt att det inte störde löpingen på bandet.

Idag så hade jag bestämt att inte springa på något band. Det blev crosstrainer och motionscykel. Ct i 30 minuter varav 8 minuter uppvärming sedan rätt så tufft på level 15 och ungefär 175watt i snitt.
Sedan 45 minuter på cykeln, varav 5 minuter uppvärmning sedan snitt på 210Watt med 100 i kadens. I dessa 40 minuter så la jag in 2 stycken 5 minuters pass med 275 watt. Den sista av dom tog musten ur mig rejält, hade svårt att få ner pulsen efter den 5 minutaren.

 Efter passet fick jag min kick, den slog till tidigt. Redan innan jag klev in i duschen. Det var skönt efter nästan två dagar i ett eländigt tillstånd rent mentalt. Det är i sådana här lägen som jag är så tacksam över att jag har min träning. Utan den vet jag inte om jag suttit här och skrivit något. Den ger så mycket energi och glädje. Särskilt efter de hårdare passen när jag dessutom har haft en vilodag innan ja då kickar det till rejält i hjärnan.

Foten känns bättre i kväll efter att varit försiktig med belastning idag. Det kändes lite i CT men väldigt lite. Däremot när jag skulle tända kvällsbrasan och gick ner på knä och med stöd på tårna då när jag stramade tårna i sina ytterlägen då kändes det igen. Så det blir nog även 6 veckor, minst, innan jag kan springa på riktigt igen. Rundan i måndags kan knappt räknas men jag hade åtminstone ambitionen av att springa då även om jag hade stora besvär. Löpbandet verkar ändå något lindrigare som uppstart. Men väntar tills söndag eller måndag innan jag provar igen. Hoppas tiden tills dess blir en vän till foten.

Merrell Road Glove 2. 4mm sula.

 

Merrell Bare Access 2. 8mm sula

 

Idag kom ytterligare ett par skor, Merrell Road Glove 2. Verkar riktigt sköna. Jag passar på att köpa på mig nu, väldigt billiga för tillfället verkar som om det kommer nya modeller inom kort. Nu bara måste det funka med framfotslöpning i minimalistiska skor. Nu har jag 4 par Merrell med allt från 2 till 8 mm sula. Hade tänkt mig att när jag väl kommer igång med löpningen igen variera rejält ed skorna. Mina VFF kommer jag inledningsvis bara använda på elljusspår och väldigt försiktigt i början. De tjockast Merrellen på asfalt och de mittemellan på band och vid intervaller. Får vi se hur det går. De senaste 2 paren har jag ännu inte hunnit springa i. Likaså mina VFF Spyridon. Det paret kom dagen efter skadan. Men jag är lite orolig för dom då det finns lite vassa kanter i tåfickorna. Men måste testa dom först innan jag dömer ut dom. Problemet är bara att det blir svårt att reklamera när det gått så lång tid. Fick ändå första av dessa utbytta då det var en jättekant på de första jag fick. När det andra paret dök upp så var det bara en liten kant på en tå. Men jag ville inte skicka tillbaka ännu en gång. Kanske visar sig vara dumt och bekvämt. Det får framtiden utvisa. Men i vilket fall som helst nu har jag verkligen skor att vraka och välja mellan.

Löpband, Crosstrainer samt cykel.

Blev i ovan nämnd ordning. Ungefär 1:45 sammanlagt, började med 15 minuter löpning, inledde lätt i 10km/h några minuter, sedan till 12 och 14. Höjde sista 3 minuterna till 15 km/h, med 1% lutning. Det kändes bättre än väntat, helt annat än gårdagen utomhus. Kände inget i vänsterhälen. Men lite i högerfoten, fast inte jätteont utan mer molande. Beror förmodligen på att jag inte behöver trycka ifrån på samma sätt som utomhus. Pulsen gick dock upp rejält hade samma puls som utomhus sista minuterna så visst tar det bra även på löpband, var uppe och nosade på 160 bpm. Så efter gårdagens besvikelse så var detta ändå lite glädjande.

Sedan blev det ungefär 25 minuter på ct, men då kändes det mer i högerfoten hade tänkt köra lite längre där men avbröt lite tidigare. Körde medelhårt där ungefär medelpuls på 140.

Slutligen så blev det en lite dryg timme på cykel i lite över 200watt första 15, sedan 235watt resten. Med 2 stycken 5 minuters intervaller på ca 250watt insprängda i 235wattsblocket. Det kändes rätt bra hela tiden. Är ofta pigg i benen på tisdagar.

I morgon blir det lite vila och återhämtning för den nu lite ömmande foten. Får se hur det känns på torsdag. Men var inne och läste på en liknande blogg om framfotslöpning där stod det att återhämtningen är mellan 6-12 veckor. Jag har varit skadad lite drygt 5 veckor nu.

Så gick ännu en natt......

Har vaknat flera gånger i natt, har gjort ont i foten då, kommit i sjok om 5 minuter i halvtimmesintervaller. Kändes inte i själva löpningen men uppenbarligen är jag lite för het på att komma tillbaka snabbare än vad kroppen accepterar. Fast om jag inte testar så vet jag inte. Men nu måste jag intala mig själv att vänta även med löpband ett tag. Det kändes bra löpmässigt i går på bandet. Så det ska nog funka som igångkörning igen så småningom. Men som sagt mer tålamod krävs.

Lennart "milen sub 40" Om du mot förmodan skulle läsa detta. Vart har du tagit vägen? din sida är borta.

Framfotslöpningsrunda 89. Spånen, frustration.

Det blev inte riktigt som väntat. Tyvärr, besvikelsen är stor. Men vad annat kunde jag väntat mig?
Efter gårdagens test på löpband så hade jag lite förväntningar på detta test.
Tog cykeln upp till Spånenområdet, där finns det riktigt fina stigar som gör att steglängden blir naturligt kort, underlaget är mjukt.

Merrell Trail glove ascend goretex

Hade mina tjocka Merrell, 8mm sula, men inget dropp. Tog det väldigt försiktigt första hundra meterna. Sen ökade jag en aning till kanske 5min/km tempo. Det går lite nerför i början så då flöt det på hyfsat. Efter 400 meter ungefär började vänsterhälen göra sig påmind. Som den brukar och även gjorde innan jag fick skadan i högerfoten, men den brukar släppa efter någon kilometer. Efter 500 meter kom första uppförsbacken, då märktes hälen rejält och även foten nu. det gick inte att trycka ifrån med någon av fötterna. Fick ta så korta steg så det kändes som om jag gick. Denna lilla stigrunda är 800 meter ungefär. Efter dessa 800 meter hade jag rejält ont i vänsterhälen. Men så fort jag stannade så släppte det. Högerfoten kändes men inte värre än ett svagt molande.
Tänkte ge upp men tänkte att jag kunde prova lite till på en ännu mer lättlöpt stig. Bara 250 meter lång. Tog det lugnt och kände att hälen släppte precis som den brukar göra. Tog i lite mer på vissa ställen men då kom smärtan i högerfoten tillbaka. Tog några vändor till och vänsterhälens inledande smärta försvann helt. Men däremot kändes det allt mer på ovansidan av högerfoten, där den metatarsala stressfrakturen härjat de sista 5 veckorna. Nu någon timme efteråt så känns det i högerfoten men inget i hälen. Totalt blev det 2,17 kilometer i ett 5:51 tempo.

Ja det känns som om jag är gjord av glas. Så svag i löpningen har jag aldrig känt mig. Helt utan kraft i fråntrampet, speciellt i motlut. Det var kanske dumt att prova men jag ville bara känna mig för lite, trodde inte att det skulle kännas så här mycket. Framför allt inte i vänsterhälen. Ja, nu dröjer det ett tag till. Är svårt med motivationen nu. Både löpning och jobb är svårt för tillfället. Då är det lätt att man deppar ihop. Men får försöka fortsätta med min alternativa träning på gymmet.
Möjligt att jag får ge upp denna satsning nu. Är rädd att jag förstör mig helt till slut. Jag tror på detta med framfotslöpning men jag är kanske för gammal för att klara en så stor omställning som det är för kroppen. Som en helt ny sport. Särskilt med tanke på att jag har varit en av de extremaste hällöpare som funnits.
Tvivlet växer för varje dag. Men får ge det någon chans till innan jag ger upp.

Så gick ännu en natt.....

Tisdag morgon, kändes okej i hälen under kvällen och jag är inte mer stel än vanligt nu på morgonen dagen efter. Så den smärtan som kom så intensivt ett hundratal meter i går var ytterst märklig, eftersom den gick över så fort, även under själva löptestet i går.
Men foten har känts i natt, en molande känsla över foten lite högre upp än vanligt.

Känslan var annars bra igår, så skönt att komma ut i skogen igen, hittade en ny stig igår som jag ska undersöka vidare, det svåra med stigar efter Gudrun 2005 är att det helt plötslig kommer ett snårigt ogenomträngbart slyhygge och stigen försvinner. Så det blir inget flyt i löpningen. Men det är bara att leta vidare. För vid stiglöpning är löpkänslan som bäst. Då jobbar hela kroppen tillsammans och känslan av trötthet blir svagare då så mycket av koncentrationen går åt till att sätta ner fötterna på rätt ställe mellan rötter och stenar. Nu har fåglarna också åter börjat vakna till liv efter en kort vinter och då tänds ytterligare en dimension i den överväldigande känslan. Som sagt det var ingen bra känsla i går men det är bara att försöka bita ihop ett tag till på gymmet.

Cykel och löpband 5 minuter.

Igår körde jag 40 minuter rätt intensivt på CT, Idag blev det först 1 timmes medelhård cykling på strax över 200 watt med 3 stycken ökningar till lite över 265 watt, varav 2 var 5 minuter långa och den sista 3 minuter. Pulsen var uppe på 167 som högst, vilket är väldigt nära max vad gäller min cykelpuls.
Kändes bra i foten idag, hade först inte tänkt prova löpbandet men tog ett litet test ändå. Hade mina "tjocka" Nikeskor. Körde någon minut på 10km/h. sen ökade jag till 12,5 i 4-5 minuter. Det kändes bättre än väntat. Men jag ville inte för mycket denna första gång. Så jag vred upp till 14 en minut bara för att testa känslan. Det är snabbt men det gick ändå att hantera.
Känner av foten hela tiden, smärtan vandrar omkring över foten, just nu är det mest i tåfästena. Det är väldigt sällan det hugger till av smärta utan nu är det mer en molande värk. Som bitvis är helt borta. Kan göra tåhävningar igen, men om det blir för intensivt och för många så känns det någon timme senare. Hade tänkt prova riktig löpning på stig men vågar ännu inte.
Vänsterhälen gör sig fortfarande påmind, förmodligen är den lågintensiva skadan mer svårläkt än stressfrakturen i foten. Men den har jag ändå sprungit med hela hösten. Frågan är hur mycket det kan ställa till det i framtiden? Hälen brukar vara stel och konstig i någon kilometer sen har det släppt.
I dag är det 5 veckor sedan och jag har helt lagt om min träning, lite för mycket cykel har det blivit i förhållande till CT men eftersom foten smärtat mer vid CT i förhållande till cykel som i princip inte känts någonting så är det inte så konstigt.
Är väldigt sugen på att komma ut och springa nu, det spritter i kroppen efter löpning. Det kommer att bli svårt att hålla igen i början men jag måste om jag inte ska dra på mig nya skador.