Stiglöpning + 1 varv i elljusspåret, 4+2 km. Framfotsrunda 326

Dagens kombinationsrunda.

Blev ett lite annorlunda pass. Var egentligen inte meningen att jag skulle köra varvet i elljusspåret, men efter lite kortare överläggande med mig själv under promenaden till bilen efter avslutad stiglöpning så kom jag fram till att åtminstone köra ett varv. Bara för att känna på hur känslan är att springa i ett jämnt tempo på hyfsat ordnat underlag. Stiglöpningen kändes helt okej med tanke på omständigheterna, låret känns fortfarande, fast något mindre än i onsdags. Annars kändes det piggt i benen. Bara för att inte förvärra lårskadan så blev det bara 4 km stiglöpning idag.

Från avslutningen på stiglöpningen är det ungefär 400 meter till bilen. Det kändes åter bättre i låret när jag gick och jag var lite sugen på att testa lite vanlig löpning också. Så det blev ett varv i det rätt kuperade elljusspåret med grus som underlag. Första 400-500 meterna är i ett svagt nerförslut så det kändes fantastiskt bra, lätt känsla och lugn andning trots relativt bra fart. Men på ett varv så jämnas höjdskillnaderna till slut ut och efter nerförsbacken blev det lite tyngre när det började gå uppför. Överaskande nog kändes det mindre i låret i alla fall på de flackare partierna. I uppförsbackarna kändes det dock lite mer, särskilt i den sista 400 meter långa backen, där stramade det rätt bra.

Men det var härligt att åter känna lite puls, att åter känna andnigen harmoniera med stegen. Blev i 4-takt första km och i 3-takt andra km. Tempot blev 4:15 ungefär i snitt. Svårt att dra några växlar av det. Springer ju väldigt sällan i mellanmjölksregistret nuförtiden. 2/3-delar av detta varvet var i den ansträngningen, sista 1/3-delen fick jag ta i bra och var på gränsen till den höga tröskeln. Så jag har nog tappat mellan 10-15 sekunder/km jämfört med innan lårskadan. Fast det är inte så viktigt just nu. Det var som sagt var väldigt skönt på något konstigt sätt att bli lite trött av löpningen igen.

Det är med positiv känsla jag lämnar detta passet bakom mig. Kanske att jag ska köra liknande upplägg ett par gånger, för att inte stressa fram för mycket med vanlig löpning. Inleda med stiglöpning, den dominerande delen av passet, och sedan avsluta med lite vanlig löpning?

Skadeläget: Ja, låret är inte riktigt bra ännu, ett par timmar efteråt så stramar det en del. vänsterhälen, trycköm men jag kände inget under löpningen, däremot stramade det lite i höger hälsena, väldigt längesedan jag kände något i högerbenet. Kan bero på att jag körde lite väl tungt i vadpressen i går på gymmet. Annars inga problem.

Stiglöpning, 8 km, inkl. 3 km i tröskelpuls. Framfotsrunda 325.

Vaknade med lite låg energi idag. Kände med en gång att det inte heller idag var någon nämnvärd förbättring i baksidan på vänstra låret. Under frukosten kommer åter tankarna på att ge upp löpningen, åtminstone för ett bra tag framöver. För att om möjligt helt läka de skador och känningar som uppkommit via löpningen de senaste åren. Trots att det inte borde vara något svårt beslut så är det ändå något inom mig som inte vill göra på det viset. En ständig kamp mellan de båda sidorna.

För mig är tider och resultat alltmer av underordnad betydelse. Det är klart att jag fortfarande vill utvecklas, men inte till vilket pris som helst. Det känns betydligt viktigare att kunna springa om 10 år än att slå några personliga rekord till kostnaden av att dra på sig så svåra skador att det aldrig mer går att springa. Det är därför jag inte vill ge mig på en mara utan att verkligen vara 100% i form och helt skadefri. Det är så många som fördärvar sig på sådan utmaningar och som sen får ge upp hela löparkarriären. För mig är det inte värt det. Det som är så svårt när det kommer till löparskador är att veta när är det bara en liten känning som går över utan att göra ett uppehåll, när är det något som måste vilas bort genom total avhållsamhet av löpning? Vi är alla individuella och när det för någon måste vilas bort så kan det för någon annan gå över genom att dra ner på volym eller hårdhet i passen.

För min del så är löpningen den träningsform som annars passar min kropp allra bäst, tycker att jag får ut mest av min ansträngning där. Samt när väl kroppen harmonierar med löpningen så finns det inget som slår löpningen rent känslomässigt. Kicken jag får efter ett tufft pass går inte att uppnå genom någon annan träningsform. Det är underbart. Det är den effektivaste träningsformen, behövs nästan dubbelt så lång tid på cykeln för att få ut samma effekt av träningen. Samt att jag med cykeln har väldigt svårt att motivera mig till att köra på med samma höga puls som jag gör när jag springer.

Resan med att ställa om från hällandning till att landa mer på mellanfoten är och har varit en väldigt lång process så här långt, 2 år nu. Jag har lärt mig väldigt mycket på vägen, vet i teorin hur jag ska springa, men är inte riktigt där i praktiken ännu, även om jag är på rätt väg. Jag har gjort misstag på vägen, det största misstaget var att efter en väldigt bra period efter några månader öka mängden alldeles för mycket och när jag trots känningar och varningssignaler från kroppen inte lyssnade utan körde på tills det blev riktiga skador till slut. Det är dessa som fortfarande finns kvar som ett bakgrundsbrus och som ligger och skvalpar samt med jämna mellanrum gör sig påmint om jag ökar på mängden eller belastar för hårt på vissa pass.

Det sista halvåret har jag börjat med en del styrketräning för att stärka upp där jag har varit för svag, särskilt höft och bål. Kör även mycket alternativ träning, roddmaskin och crosstrainer samt cykel. För att hålla uppe en bra grundkondition. Jag har genom vilopulsen fått kvitto på att konditionen är väldigt bra. Men som sagt de muskler, senor och ligament som är viktigta för löpningen är inte riktigt i fas med konditionen.

Dagens stiglöpning.  Blev ett lite annorlunda pass, de första 5 km i ett lugnt tempo. Därefter ökade jag farten rätt rejält sista 3 km. Höll mig på tröskelpuls 150-158, slag idag. Ett tempo jag klarar i max 40-50 minuter ungefär, i alla fall på stiglöpning. Jag kan köra på med lite hårdare puls under längre tid på jämnare underlag. Det är det som skiljer stiglöpning från vanlig löpning. Under fartökningen idag kändes det helt okej. Förra året när jag körde 8 km stiglöpning blev jag mycket tröttare på slutet av passen än vad jag blev idag. Tror att jag är lite starkare i bål och höft nu. Det har haft en positiv inverkan på orken. Fick en bra kick efter passet idag. Det var länge sedan jag tog i lite hårdare på ett löppass. Det är som sagt var den känslan som är den bästa med just löpning.

I måndags kväll blev det Crosstrainer i 30 minuter, på nivå 16. Kände mig lite sliten, ökade till nivå 20 under 3 minuter, men hade ingen energi för att köra på längre än så just då. Därefter överkroppsövningar samt höftövningar.

I går blev det blåbärsplockning i två omgångar, cykel till skogen, sammanlagt 20 km, fast så lugnt att man inte kan räkna det som träning. På kvällen körde jag roddmaskin, 207 watt, 5km, runt 20 minuter. Kändes bättre än väntat. Därefter höjdhopparmattslöpning, 2*5 minuter.

Skadeläget: Ja, ingen nämnvärd förbättring i vänsterlårets baksida. Gör mest ont när jag i sittande ställning böjer mig framåt, då stramar det rejält. Känns även i slutet på roddpassen. Under löpningen känns det svagt molande hela tiden, men blir inte värre under passens gång.
Vänsterhälen, tyvärr tillbaka till samma nivå som innan det tio dagar långa upphållet från löpning. I dag var det åter en molande känsla under hela stiglöpningspasset. Kändes även strax efter uppstigandet i dag. Kör på med negativa tåhävningar som vanligt.

Stiglöpning, 10 km. Framfotsrunda 324.

Känns som att jag är inne i en djup svacka vad gäller löpningen. Blir inte av med den stramande känslan i baksidan på vänsterlåret, i första taget. Nästan 3 veckor nu. Det känns knappt något under andra aktiviteter. Men när jag sätter i gång med löpning så kommer det nästan direkt. Det gör inte så ont att det inte går att fortsätta. Men jag har ingen lust att köra på med lite hårdare pass för tillfället. Det är bara att gilla läget, ingen mening med att bryta ihop över detta, varannan dag så provar jag igen. Kör på med stiglöpning i stilla mak. I dag blev det inte sämre under passet, så alltid något. Men kände mig stel och stum i övrigt och hade inte den lite lättare känslan som jag hade under förra veckans stiglöpning.   

Dagens stiglöpning

Men det beror nog till stor del på att jag körde på ett lite tuffare pass på gymmet igår. Roddmaskin i 222 Watt, 5km som vanligt,  och då blev jag trött i baksidan på låren sista 4-5 minuterna och tog ut mig rejält. Därefter höjdhopparmattslöpning, 2*5 minuter. Sedan olika hoppövningar i 15 minuter, samt lite magövningar. Det passet tog nästan 2 timmar. Kände mig väldigt pigg då, så troligtvis kom det  en liten reaktion under dagens övningar. På söndagsmorgonen var det cykel från Växjö till Alvesta. cirka 25 km. Tog det väldigt lugnt, hade ingen klocka med mig men kan tänka mig att jag låg på mellan 100-110 i medelpuls. Hade min vanliga cykel, inga fungerande växlar på den.

Lördagen var det mest cykling, först hem från Växjö på morgonen, med Hybriden. Lördagsmorgonens cykling
En lugn runda, hade bara strax över 105 i medelpuls. På eftermiddagen ett kort pass med överkroppsövningar på gymmet. Därefter skulle det vara lugnt resten av kvällen. Med lite grillning och ett par öl. Solen gjorde ett ovanligt framträdande på kvällen, så det var riktigt skönt. Tänkte sen framåt 8 på kvällen att jag skulle cykla en kort kvällsrunda i Alvesta. Fast när jag väl kommit upp på cykeln och det var så skönt ute så kom ett sug på att cykla till Växjö igen. Hade ingen klocka på mig och den gamla oväxlade vardagscykeln. Skönt att verkligen njuta av omgivningen när det är en vacker sommarkväll. Det blir så annorlunda vid sådana tillfällen jämfört med när man cyklar för träningens skull.

Stiglöpning, 8 km. Framfotsrunda 323

Det har blivit bekvämt. Inte bra för självkänslan, frågetecknen hopar sig. Har inte en aning för tillfället hur jag står tidsmässigt på mina vanliga rundor. Hade hoppats på en något bättre känsla i baksidan på låret idag men den var densamma som förra gången. Det molar och drar, svagt, men ändå så pass att jag inte vill öka farten. Det är därför som det blir bekvämt. Lätt att hamna i en lunk, runda på runda i samma tempo. Fast det som var positivt med dagens runda var att det kändes betydligt bättre i fötterna och vänsterhälen än på mycket länge.

Stiglöpning, 8 km.

Så det är bara att ha tålamod och inte rusa på med för hårda pass förrän låret har läkt sig helt. Jag är ändå nöjd med denna veckan hittills. Har kört på med 2 pass varje dag. Utan att jag känner mig alldeles för sliten. Hinner återhämta mig och har inte känt någon annan värk eller känningar än just baksidan på låret.

I går hade jag tänkt mig cykel, utomhus. Fast vädret denna veckan har inte varit bra, i går var sämsta dagen hittills, 12-14 grader med regn och blåst. Väldigt motbjudande att ge sig ut på en cykelrunda då. Som väl är så är det bättre väder på gymmet. Så det blev motionscykel där istället som förmiddagspass. Körde på i 35 minuter i 200 Watt. Pulsen började på 110 ungefär och steg sakta men säkert under passet och när jag avslutade så var den uppe på 140. Kändes bra och jag kunde fortsatt ett tag till men ville inte slita för hårt eftersom jag skulle köra ett pass till på kvällen. Blir dock väldigt svettigt.

Det som är bra med motioncykeln är att ansträngning och kadens blir väldigt jämn. Tror det är därför som det känns som att det ger mer än ett pass utomhus. Där ute, i den vilda verkligheten, är det så mycket annat som påverkar, vind och backar samt distans kvar. Puls och ansträngning blir mycket ojämnare. Fast när det är vackert väder ute så är det ändå bättre att köra utomhus. Bara att det inte inträffar så ofta, särskilt inte denna sommaren. Ser inte ut att bli bättre nästa vecka heller.

På kvällen blev det crosstrainer i 30 minuter. 20 minuter på nivå 16. 10 minuter på nivå 18. Kändes okej, fast avbröt något tidigare än tänkt. Kändes lite i låret i slutet. Så jag körde 2*5 minuter i höjdhopparmattan i stället. Därefter lite magövningar.

Annars har veckan rullat på väldigt snabbt, trots att jag varit hemma. Har haft dottern och hennes kusiner här på dagarna så det har varit lite att göra med både mat och fika. Bakade kärleksmums till dom häromdagen och det gick åt som smör i solsken. Eftersom vädret varit uselt så har dom tittat på film. Dom har sett "Trilogin" Tillbaka till framtiden. Den första filmen är 30 år gammal, helt otroligt var tiden går fort. Dessa filmer hade de aldrig hört talas om. Dom är mellan 10-13 år gamla. Fast på något sätt är dom tidlösa. Väldigt uppskattat och varje dag längtade dom efter nästa film. Det som blir extra konstigt är att dom i andra filmen åker framåt i tiden, och det året dom åker till är, just det, 2015. Så det blir lätt tankevurpor och komplicerat. Jämförelse med hur det är i verkligheten och hur filmskaparna tänkt sig att det skulle se ut. Så även jag hade behållning av filmerna, såg dock bara delar av dom.

Annars gillar jag westernfilmer, gärna med Clint Eastwood, som för övrigt Marty i "Tillbaka till framtiden 3" kallar sig. Även Clint Eastwood var okänd för barnen och jag fick försöka förklara för dom vem denna legend är. Visad till slut en snutt av en film med honom för att dom skulle se.
Det är något med friheten, med att inte vara styrd av någon annan, som lockar med Clintans karaktärer. Han har stor moral och skapar och skipar sin rättvisa där lagen inte räcker till eller inte riktigt passar hans syn på rättvisa. Det som kan ifrågasättas är hans något omoderna kvinnosyn.
En annan favoritfilm var det gäller Westerngenren är "True Grit" Jeff Bridges är helt fantastisk i den filmen. Har även sett originalet med John Wayne, men trots att filmerna är identiska manusmässigt så spelas dom så annorlunda. Det är väldigt stor skillnad stilmässigt. Samma där, det är ingen som bestämmer eller styr över honom heller.
Nu har jag köpt en filmserie, som heter Hell on Wheels, har bara sett några avsnitt hittills. Serien är skitig och rå, även där har huvudrollsinnehavaren en stark karaktär och drivs av sin egna inre kompass vad det gäller rättvisa och moral. Han påminner utseendemässigt en hel del om världens före detta bästa hockeyspelare. Peter Forsberg.

Har man som jag växt upp med Macahan på slutet av 70-talet så blir man kanske lite färgad av dessa starka karaktärer. Vem minns inte Zeb? I alla fall vi som är över 40 år. Som man såg fram mot varje nytt avsnitt, helt otroligt. Varje lördagkväll när det drog igång så var det höjdpunkten på veckan. Alla kompisar var lika trollbundna. Det lektes och snackades om varje avsnitt i flera dagar efteråt.
 Ja, allt har sin tid. Barndomen är en tid som ofta kommer upp i minnet just i sommartid när allt annat sorl från jobb och vardag tystnar. Laddade ner just Macahan-serien för några somrar sedan, men det var inte detsamma att se den nu. Just den känslan som fanns när man var barn går inte att återskapa. Magin var borta.

Gårdagens transportcykling till Växjö

Blev en rätt lugn cykling. Lite för tätt inpå löpningen. Kändes tungt, särskilt i början så var det sega ben. Tog en rätt lång promenad i Växjö på kvällen, runt Växjösjön. Mulet och lite småkyligt, hade långbyxor, samt t-shirt och min fleece-tröja. Känns inte som sommar precis. Nästan som tidig höst.

Stiglöpning, 6km. Framfotsrunda 322.

Blev ett nästan identiskt pass jämfört med i  måndags. Hade tänkt mig lite fartökningar men baksidan av låret/rumpan är inte återställd ännu. Så det blev ett väldigt lugnt pass. Lite knixigare stigar än förra gången så det gick något långsammare. Dessa stigpass är tänkta som återhämtande och uppbyggande för fötter och leder. I dag kändes det bra i fötterna. Har använt Asics Ds Racer-skorna, helt perfekta för stiglöpning. Väldigt tunna i sulan och därmed följsamma på det ojämna underlaget. 

Dagens stiglöpning. Farten är inte speciellt hög, känns som det är lite underordnat på just stiglöpning. Mer tiden som man är ute som är det viktiga. I dag blev jag något tröttare än förra gången. Brukar vara så, nästan alltid tyngre känsla på andra passet efter ett uppehåll jämfört med det första.

Det har i stället blivit mycket alternativ träning, 2 pass varje dag. I måndags kväll, ett roddpass, 205 watt i snitt, kändes rätt tungt, därefter överkroppsövningar + höftövningar samt lite benövningar. Kan inte köra några övningar där jag använder baksidan av vänsterlår.

I går förmiddag blev det cykling, 25 km med Hybriden, 25 km/h ungefär. Kändes delvis lite segt, framför allt första milen, efterhand kändes det allt bättre när kroppen mjuknade till.
Blädingeåsrundan, med Hybriden.
 En väldigt vacker runda, nästan uteslutande i gammal lantmiljö på smala men dock asfalterade vägar. På kvällen körde jag crosstrainer, 40 minuter totalt, 20 min på nivå 16+ 10 min nivå 18, samt 10 min nivå 20. De sista 15 minuterna blev både svettiga och rätt jobbiga. Annars kände jag mig piggare än under gårdagens rodd. Därefter 1*5 minuter löpning i höjdhopparmattan, samt lite magövningar.

Nu, denna  kvällen blev det rodd, 205 i medelwatt, ungefär 20 minuter. Kändes rätt tungt. Lite stum i baksidan på båda låren. Därefter överkroppsövningar samt höftövningar.

Har kommit in i 2 pass om dagen. Både på gott och ont. Känns ändå inte som att det tar alldeles för mycket tid från annat. Det är stor skillnad på om man har semester eller jobbar. Att försöka trycka in två pass om dagen när man jobbar skulle vara väldigt svårt. Tror också att jag inte skulle återhämta mig tillräckligt bra eftersom sömnen är lite för kort under jobbvardagar.

Har i och för sig bara kört lugna eller halvhårda pass hittills. Får se hur kroppen reagerar när det blir lite mer fart så småningom. Men väntar tills låret är helt återställt innan jag kör på lite hårdare på löppassen framöver.

Stiglöpning, 6km. Framfotsrunda 321.

9 dagars uppehåll från löpningen blev det denna gången. Tyvärr så räcker det inte om jag ska bli helt fri från känningar i fotleder och hälar, samt baksidan av vänsterlår/skinka, det var just den "skadan" som fick mig att ta detta uppehållet. Känner ändå att det funkar att springa, så om det inte blir värre än vad det är nu så kommer jag åter att försiktigt trappa upp löpningen, köra varannan dag under semestern med stiglöpning, i ett lugnt tempo och i stället variera längden på passen, eventuellt lägga in små fartdelar mitt i stiglöpningspassen, det finns en del grusvägar i anslutning till stigarna som kan vara lämpliga för det.

Dagens stiglöpning.

Passet idag var lugnt, hade en medelpuls på 130 slag. Det kändes som sagt var molande i baksidan på vänsterlåret/skinkan. Samt att det efterhand åter började strama i vänsterhälen. Fast jag blev inte speciellt trött under passet. Tidigare när jag inte sprungit stiglöpning på länge har jag snabbt blivit väldigt trött och i slutet tappat all energi och hållning. Bitvis kändes det väldigt bra i benen också. Nu några timmar efteråt stramar det i både lår och häl. Fast det var rätt väntat. Ändå skönt att vara i gång med löpningen igen.


Det är med blandade känslor jag konstaterar att det är svårt att veta om och hur kroppen läker sig. Något jag märkt sedan jag passerade 45-årsstrecket är att allt tar längre tid. Framför allt att läka skador i ben och fötter. När jag höll på med innebandy och golf som intensivast mellan 30-40-års åldern så var man ofta illa tilltygad och hade väldigt ont efter matcher eller när man kört 2 golfrundor på en och samma dag i tryckande värme, men dagen efter var besvären oftast borta och det var bara att köra på igen.

Det är inte så svårt att hålla uppe från löpningen när det blir definitiva skador, som när jag bröt lilltån förra sommaren eller fick stressfrakturen i foten förra vintern, då gör det så ont att det är helt omöjligt att springa. Men när det är mer molande som det varit med vaderna och baksidan på vänsterhälen då är det betydligt svårare att veta vad som är rätt, vila eller köra på?

Vill inte ta 2 månaders uppehåll nu på sommaren när det är så fint att springa, ljust om kvällarna och varmt så att man slipper massa tunga kläder. Nej, det är i så fall bättre att vänta till hösten, oktober, november även december om det behövs. Då är det ändå mörkt och bistert ute, inte så svårt att köra alternativt träning den tiden på året.

Jaja, det är tråkigt att behöva skriva om dessa ständiga skador och känningar. Vill ju helst berätta om fantastiska tempopass, långa hårda backintervaller i rekordfarter. Tävlingar med ny personliga rekord. Men det blir inte alltid som man tänkt sig här i livet. Fast jag är ändå hoppfull inför framtiden, för jag känner inne i djupet av mig själv att bitarna till slut ska falla på plats och att löpningen ska bli så underbar som den kan vara när allt stämmer.

Jag har en mental bild i mitt huvud som jag brukar tänka på när det går tungt och det är förra årets första 5 km på Växjöloppet, sprang strax under 4.00 tempo och det kändes som jag flög fram, helt utan ansträngning. Det är den lättheten som jag kände då som jag vill återskapa. Förr eller senare kommer den dagen tillbaka.

I går blev det 2 cykelpass i den tryckande värmen, runt 30 grader. Blev 2 lugna pass, det sista var transportcykling hem från Växjö till Alvesta. Blev dock en farthöjning på andra halvan efter att ilskna bromsar ville åt mitt blod. Dom är snabbare än vad man kan tro och jag fick ta i bra för att undkomma blodsugarna.

Söndag förmiddag med Mountainbiken.
Transportcykling på söndag eftermiddag, med Hybriden.

Champsloppet 2015, Framfotsrunda 304.

Blev ett okej lopp, även om jag hoppats på lite bättre tid så är jag ändå nöjd med att jag tog i så bra det gick hela vägen. Det var ingen tidtagning. Så ingen tävling i den bemärkelsen, cirka 300 startande. Banan, runt Växjösjön + Trummen mätte enligt min klocka 8:18 km. Tiden blev 31:27 för min del. 3:51 tempo. Hade förväntat mig att kunna komma ner runt 3:45 tempo i dag, har känts som om det funnits i kroppen. Har laddat hela veckan inför loppet, med minskad mängdträning, kanske att jag körde lite för hårt veckan innan. Men alla dessa analyser är väldigt svåra att få något svar på.

Stod långt fram i starten, som gick klockan 10:00, och det kändes väldigt lätt första kilometern, fick hålla igen, låg i rygg på en annan löpare hela den km. Den gick i 3:47 tempo. Sprang om honom, för han tappade fart allteftersom och hade runt 3:55 tempo när jag sprang om honom. Hade en till framför mig. Kom snabbt i fatt honom också. Då hade det gått ungefär 1,5km av loppet. Efter detta tittade jag inte mer på klockan, utan körde helt på känsla med andningen, kontrollerad 3-taktsandning. Jag var nu själv. Det fanns 2 killar framför mig, men dessa 2 var riktigt snabba, så jag såg dom aldrig under hela loppet. Dom var 3 minuter före mig i mål.

Champsloppet med Garmin

Blev som i ett vacuum. Låg ändå på så hårt jag kunde, men när man springer helt själv blir känslan som ett träningspass. Märker på medelpulsen att den låg på 164 och en maxpuls på 177. Precis som på träning. Verkar inte som om adrenalinkicken kom i dag heller. Kände ändå lite spänning innan start men under loppet så fanns inte den rätta nerven på något sätt. I vilket fall som helst så hade jag inte kunnat springa fortare än vad jag gjorde. Låg precis på mjölksyragränsen hela tiden. I en av dom få uppförsbackarna gick jag över gränsen en kort stund och var tvungen att sänka farten en aning. Km 4-7 gick tyngst, lite motvind bitvis under den delen, hade runt 3:54 tempo då. Sista km fick jag lite extra fart på benen. Kom i mål på en tredje plats totalt. Var en kille som nästan kom ifatt mig sista km. Men höll honom bakom mig.

Känner mig stark i kroppen, men saknar den där lätta känslan som kan komma när man är i riktigt bra form. Fick verkligen kämpa idag för att hålla upp farten, men efter någon minuts pustande efter målgång så är jag pigg igen. Nästan så jag vill ut igen och springa mer. Precis som att jag inte tagit i det där extra som man ska göra under ett lopp. Eftersom loppet är både kortare och flackare än Växjöloppet så hade jag hoppats på en bättre km-tid. Nu är det 2 veckor kvar tills nästa lopp, i Alvesta denna gången. Hoppas jag kan ladda om tills dess.

Växjöloppet 2015. 10 km. Tid 38:30. Framfotsrunda 297

Så var Växjöloppet 2015 avklarat, det 7:e i rad för min del. Det blev mitt snabbaste hittills. Jag är väldigt nöjd med känslan under loppet i dag. Tror faktiskt att om jag haft lite draghjälp de sista kilometerna kunnat kapa tiden något lite till. Men så blev det inte.

Har haft en väldigt bra träningsperiod, ända sedan början av november förra året har jag varje dag kört någon form av konditionsträning. Senaste tiden löpningen eller rodd, i vintras även crosstrainer. Har även börjat köra en del överkroppsträning. Samt sista månaden även lite stiglöpning. Har även klarat mig i från förkylningar under denna perioden.
Har kört 3 pass med löpning i veckan, mellan 4-5 mil/ vecka. Rätt tuffa intervaller på tisdagar. Backintervaller och distans på torsdagar. På lördagar har det blivit långpass, runt 20 km. Inte sällan med fartökningar inlagda mitt i passet. Under dagens lopp kände jag verkligen att det hade en mening, för jag har aldrig innan under ett lopp känt mig så stark hela vägen in i mål. Tycker inte att jag hade någon egentlig svacka idag.

Sprang det sista passet i tisdags, 3*1000 meter, med en lite stel känsla. Onsdagen + torsdagen bara 2 lätta pass på roddmaskinen, runt 150 watt istället för 200 watt som vanligt. I går kväll blev det en öl bara för att kunna slappna av och sova bättre inför dagens lopp. Har även laddat med totalt 5 dl rödbetsjuice fördelat på 1 dl i onsdags och 2 dl i går och 2 dl, 3 timmar innan start. Har aldrig provat det innan och vet inte hur mycket effekt det gav idag? 

Växjöloppet 2015, Garmin.

Vädret var inte så inbjudande, 4-5 grader och ett lätt regn. Har känt mig nervös under förmiddagen, alltid lika svårt att veta i hur bra form man är. Hade tänkt mig att ligga i 3:50 tempo under första halvan för att sedan se hur det utvecklade sig under loppet. Ville inte förstöra mig som jag gjort några av loppen tidigare år. Hade verkligen stor hjälp av andningstekniken i dag, och var egentligen aldrig direkt plågad. Bara sista kilometern som blev riktigt tung. Ställde mig långt fram i starten. Första kilometern brukar gå fort för min del, men tycker inte det gör något, bara jag lugnar ner mig efter den första kilomtern så går det oftast bra. i dag blev den i 3:35 tempo och det kändes helt okej, inte speciellt jobbig. Men adrenalin och anspänning lurar kroppen. Därefter sänkte jag farten och ut i bokskogen hittade jag en rygg som höll 3:45-3:50 tempo. det kändes väldigt kontrollerat 2:a och 3:e kilometern, men sen blev han jag sprang i ryggen på tröttare, jag gick om honom och hamnade för mig själv, men hade medvind, så det gjorde inget. Den 4:e km lite lätt utför och i skydd av skogen ingen rygg här. Strax innan 5:e km kom jag i fatt en löpare och gick upp i rygg på honom. Höll mig bakom honom ända till vi kom ut till Växjösjön igen. Allt kändes väldigt kontrollerat och stabilt. Men så blev även han trött, han vek åt sidan. Nu fick jag dra i stället. Närmaste löpare framför mig var minst 50 meter före. 3,5 km kvar och 2 av dessa km i motvind. Det var långt i från bra. Men bara att acceptera situationen. Höll mig på rätt sida om gränsen, men kunde inte pressa ur det sista lilla extra när jag inte hade någon draghjälp. Här kan jag ha tappat några sekunder jämfört med förr om åren då jag alltid haft en rygg att följa.
Jag är bra på att bita i om jag har någon framför mig och kan ge det sista då. Fast på något sätt så var det min tur att hjälpa nu. Löparen bakom mig på bilden nedan kom efter loppet och tackade mig för draghjälpen under varvet runt Växjösjön. Under alla andra år har jag varit den som fått hjälp. Men idag så blev fokus i stället att ha en  bra rytm och känsla under denna svåra del av loppet. Andra år jag sprungit Växjöloppet så är det just de sista 3,5 kilometerna runt Växjösjön som de allra negativaste   tankarna kommit. Som: Aldrig mer att jag ställer upp här, nu stannar jag. Varför håller jag på med löpning? Samt andra negativa tankar. Men i år var det annorlunda, lite lugnare och mer trygg på min förmåga på något sätt.
Sista kilometern så är jag väldigt trött men ändå under kontroll på något sätt. Är trött när jag passerar mållinjen men inte alls som de andra gångerna.

Här är 3 bilder, den första efter en km, den andra cirka 200 meter från mål, den 3:e bara ett 50-tal meter innan mål.

Efter 1 km, strax innan tunneln ut mot Bokhultet. Har precis tagit av mig mössan och är på väg att kasta den till D. Fantastiskt nog, hann hon både fånga mössan och ta bilden. I detta läget av loppet kände jag mig väldigt pigg, nästan för pigg.

 Ca:200 meter innan mål. strax innan träbron.
Bilden tagen av min syster, tack så mycket.

Årets upplopp. Bilden tagen av Björn, tack för den.

Hade mina Asics Ds Racer idag och det kändes bra. Nu har jag sprungit 2 lopp med 3-taktsandning, utandning på vart 3:e stegisättning och det passar mig perfekt. Jag känner att jag kontrollerar takt och fart på ett helt annat sätt nu. I dag var det mer mentalt som jag inte pressade mig maximalt. Lite synd men samtidigt så är det viktigt att hitta den rätta känslan och att inte slita ut sig totalt. Känner mig förvånansvärt pigg nu några timmar efter loppet.

Det känns ändå som jag ännu inte gjort mitt bästa 10 km lopp. Det finns mer att utveckla både med löpteknik och kondition. Håller på med att försöka få fram höften mer i löpningen. Där finns det mer att göra och något som jag tror kan spara både tid och energi under loppen.



Banintervaller, 5*800 meter. Framfotsrunda 293

Blev ett tungt pass, kände mig sliten i benen. Hade dessutom glömt fylla på vatten, iddes inte vända tillbaka till jobbet för att fylla på. När man inte har något så saknar man det mer än vad man egentligen gör. Värmde upp lite försiktigt och det ringde från jobbet, svarade och tappade genast lite fokus. Varmt idag och nu börjar pollen göra sig lite påmind, har känt mig lite täppt i näsan sista dagarna. Men tror det som bidrog mest till den lite sega känslan idag var att jag både i går och i söndags körde lite stiglöpning, tycker om det, att springa i sakta mak utan klocka. Men samtidigt sliter det säkert lite också. Blev 8 km i söndags och 4 km i går.

Dagens banintervaller

Efter några varvs uppvärmning så drog jag igång. Körde först 3*800 meter sedan pausade jag lite efter att jag var väldigt torr i munnen. Ville ha lite vatten så jag irrade omkring lite på området runt Virdavallen där det kunde tänkas finna lite men hittade inget. När jag kom tillbaka till banan så hade en annan löpare kommit, jag frågade honom och fick några munnar av honom. Sedan körde jag 2 till. Hade då bytt skor, till Asics ds racer, men tycker inte om dom redigt, svarar dåligt på något sätt. den 4:e intervallen blev dock snabbast så lite nytta kanske dom gör. Intervallerna landade mellan 2:48-2:52. Så rätt jämna tidsmässigt. Men som sagt det var en tung och klumpig känsla, kände mig lite stressad också då det på tisdagarna är orientering lite senare på kvällen, så allt måste klaffa på alla håll och kanter. Det passar inte mig alls. Jag vill ha gott om tid på mig, särskilt när jag tränar. Men ibland måste man anpassa sig om man ska få till det.

Känner att det är lite ömt nu ett par timmar efteråt i högerfoten. Förutom stiglöpningen har det blivit styrketräning på söndagskvällen och lite roddmaskin i 210 watt i går kväll i 20 minuter.

Banintervaller, 8*1000 meter, framfotsrunda 284

Körde samma pass för en dryg månad sedan, då hade jag snabbare snittider på intervallerna, men idag kändes det stabilare och mer jämnt över hela passet. Det som skiljde från förra passet var att jag denna gången tog mindre vila mellan intervallerna, förra gången 2-3 minuters vila, denna gången mellan 45-60 sekunder ungefär, skulle resetat klockan i stället för att stoppa den så hade jag vetat mer exakt. Men tanken var i alla fall att pulsen inte någon gång skulle gå under hundra slag. Så efter varje intervall tog jag gåvila tills pulsen sjunkit till lite drygt hundra slag. När man kör på detta sättet blir allt lite jämnare, nackdelen är att jag kanske tar det något lite för lugnt. Hade inte högre maxpuls än 163 på någon intervall idag. På testloppet över 10 km i helgen hade jag som jämförelse 163 i medelpuls. Så det är stor skillnad i ansträngning. Det blev en lite längre vila mellan intervall 4 och 5 eftersom jag då bytte skor.

Men det var ingen bra känsla under passet, kändes inte så lätt i steget som jag väntat mig, möjligt att gårdagens lite hårdare rodd och höjdhopparmattslöpning satt i benen? Efter 4 intervaller bytte jag skor från Adidas till Asics ds racer. Kände ingen större skillnad, konstigt nog. Tror jag landar lite för platt på foten för tillfället. Känns lite klumpigt med Asics skorna, det har det inte gjort innan.

Hade ingen koll på farten under passet, utan ville att känslan och andningen skulle få styra farten, andningen kändes bra och jämn, 3-taktsandning efter ungefär 200-300 meter. Däremot lite tung i steget och fick påminna mig om att komma upp mer i både hållning och steg med jämna mellanrum.

Dagens intervaller

Blev följande tider, 3:39, 3:43, 3:46, 3:47, 3:47, 3:48, 3:45, 3:49.
Till skillnad från förra gången, blev jag inte lika trött på de sista intervallerna idag. Men förra gången var det en elak vind som ställde till det och då blev intervallerna mer ryckiga.

Är ändå rätt nöjd med tiderna, ska försöka köra kommande intervallpass med kortare vila, för att få mer jämnhet i passen. Sen får man ta i lite mer på rena temposträckor i stället. För om jag tar i för hårt på tisdagsintervallerna tar det lite för lång tid att återhämta sig. Kändes helt okej i fötter och hälar under passet, blev dock väldigt stum i vänstervristen och baksidan av låren efteråt.

I söndags blev det rodd i 210 watt, samt överkroppsövningar. I går rodd i 225 i snitt, och då var inledningen lugn, hade mycket frustration från jobbet under gårdagen som ville ut så sista 10 minuterna tog jag i nära max på rodden. Var kanske inte riktigt optimalt för dagens intervaller. Men ibland kommer man in i ett tempo och flyt på rodden och då är det på något konstigt sätt nästan skönt att köra på max i några minuter. Därefter körde jag höjdhopparmattslöpning, 3*5 minuter. Var länge sedan jag kört i den mattan, så det kan också ha påverkat den lite sega känslan under dagens intervaller. Körde lite hårdare där än vanligt.

Kuperade långintervaller, 3x2,08km. Framfotsrunda 276

Har känt mig låg i veckan, inte varit den rätta energin, ändå har jag minska något på de alternativa konditionspassen sista veckan. Har känt att det varit på gränsen att en förkylning ska komma men jag har hittills klarat mig. I dag var det dags för ett mentalt, väldigt tufft pass. Körde något liknande för 11 månader sedan, fast detta var med en intervall extra.

Intervallerna är ett varv,  på  det korta (2,08 km) kuperade spåret uppe i natursköna Spånen, jag brukar oftast njuta av att vara uppe i Spånenområdet. Det är något magiskt och nästan trolskt i omgivningen, särskilt i den fina tallskogen. Men idag var det ingen njutning, möjligtvis sista varvet, då intervallerna var avklarade. Då var det en skön avslappnad känsla, förutom de lite stumma och stela fötterna och vaderna.

Dagens långintervaller.

Körde först ett uppvärmningsvarv i 4:45 tempo med Salming Distance, kändes inte alls bra, stelt och stumt, vet inte vad det är med mig och Salming distance men det vill inte fungera bra. Tycker skorna känns klumpiga men framför allt stumma, det svarar inte någonting. Vet inte vad det beror på? Skorna är underbara att gå i, mjuka och följsamma. Men när jag ska springa så funkar det inte.

Jag bytte skor, till Asics ds racer, dessa är väldigt sköna när det ska gå lite snabbare, men det frestar på vaderna att löpa i dessa tunna skor. Men så länge man springer snabbt i dom så funkar dom helt perfekt, känns som man inte har några skor på sig överhuvudtaget.

Målet med dagens långintervaller var att andningen skulle styra farten. Det svåra på just denna rundan är att det är väldigt kuperat och varvet har en 350 meter lång uppförsbacke strax innan den lite lättare avslutningen. Det som gör det extra svårt är att komma in i backen med rätt fart och när man väl är i backen att inte gå på för hårt, för då stumnar man helt strax innan toppen på den. På den första intervallen gjorde jag det, blev väldigt tufft strax innan toppen och på den lätta avslutningen kunde jag inte öka någonting, utan hade fullt upp med att bara klara av. Fördelen med en stigning så långt in i intervallen är att pulsen drivs upp riktigt högt. Det är för mig väldigt svårt att komma så högt som jag gjorde idag, om jag springer något liknande pass i flackare terräng.

Den första intervallen blev inte bra, för hård och det blev ryckig löpning, den blev med ett snitt på 3:49/km, det är jag väldigt nöjd med tidsmässigt, men jag var helt slut efter den och det var inte meningen. Sedan körde jag den andra och tredje något lugnare, dessa blev 3:56 samt 3:55 i snitt och känslan var betydligt bättre på dessa. Hade ungefär samma tider förra året men då körde jag bara 2 stycken och jag körde dom i början på veckan, brukar vara piggare i benen i början på veckorna. Så det känns som jag är lite bättre i år, men väldigt marginellt. Nu ska jag ha en kommande, lite lugnare vecka med enbart stiglöpning. Bara långpasset på lördag kvar, som kanske blir lite tuffare, vi får se hur det känns i fötter och hälar på lördag.

Andning och puls: På samtliga intervaller inledde jag med 4-taktsandning, ungefär 20 utandningar på respektive fot, cirka 5-600 meter, i svagt nerförslut,  innan det blev 3-taktsandning på resten av varvet. På första varvet gick jag på lite för hårt och det blev ryckigt, när pulsen går över 164 ungefär, då är jag på mitt maximala när jag tränar. kommer jag över den pulsen så tappar jag hållning och kontroll på både fart och andning, bara på en spurt i slutet som jag kan ligga högre än så för att det fortfarande ska vara någorlunda effektivt. På 2:a och 3:e intervallen så styrde andningen på ett bättre sätt och jag var inte helt slut efter dessa och det kändes kontrollerat även om de var tufft.

I går körde jag rodd, strax över 200 watt i 20 minuter, var lite sliten. Därefter överkroppsövningar, stod alltså över ännu ett CT-pass. Får se om det har någon toppande effekt på lite sikt.

Banintervaller 10*400 meter. Framfotsrunda 272

Blev ett annorlunda och tufft pass, körde lite med dottern innan, några lugna uppvärmningsvarv, samt korta intervaller på 60 meter. Sen ett nytt uppvärmningsvarv med andra lite lättare skor. Sista 200 meterna på det varvet körde jag lite snabbare och kände direkt att det skulle bli tufft i dag.

Har aldrig innan kört 400 meters intervaller så det blev en ny och konstig upplevelse. Första blev väldigt ryckig och på den hade jag högst medelpuls efter 250 meter ungefär. Började med alldeles för hög fart på den och blev tvungen att sänka farten lite i slutet på den för att orka hela varvet.

Dagens 10*400 meter

Det lite annorlunda med denna sträckan var att det kändes som jag aldrig kom in i intervallerna. Fick inget jämnt flyt någon gång. De första 200 meterna kändes helt okej men sedan så kommer tröttheten som ett slag i magen, de sista 150 meterna var på alla intervallerna väldigt jobbiga. Så känslan var att det blev allt jobbigare ju längre den höll på och att det aldrig blev stabilt. Körde med 3-taktsandning efter ungefär 200 meter. Men på något sätt kändes det som om det inte räckte till riktigt. Blev dock väldigt jämnt tidsmässigt, från 74-77 sekunder på samtliga. Den sista gick på 77 sekunder. De 2 sista var tuffa. Hade nog lite för lång vila mellan intervallerna, enligt klockan 3 minuters vila mellan varje.

Dessa typer av pass hade det varit bättre att köra i grupp, det är svårt att ta i det sista lilla extra på denna typ av ansträngning. Kändes lite klumpigt i steget idag. Precis som i torsdagens korta, branta backintervaller så fick jag inte upp pulsen. 156 i snitt ungefär på slutet i varje intervall. Ett tecken på att jag inte har de rätta musklerna i benen för dessa farter. Blev i alla fall helt slut efter varje intervall och varje viloperiod  mellan intervallerna blev med händerna på knäna i en halvminut, därefter sakta gåvila ett par minuter innan jag mentalt var redo för nästa.

Nu några timmar efteråt bränner det rätt mycket i låren. Ja, det finns massor med sätt att bli trött på via löpningen, detta var ett av de mer smärtsamma sätten hittills. Eller så är det av ren ovana som jag led extra mycket idag.

Hade mina Asics ds racer under dagens fartdel. Kändes bra i fötter och hälar under passet, Blev lite stum i vaderna på nedjoggen. I söndags körde jag rodd+Ct, 20+20 minuter, kände mig lite sliten, 200+185 Watt, efter det hoppövningar . Igår blev det 200 watt i 20 minuter med rodden, därefter överkroppsövningar.

Banintervaller, 8x1000 meter. Framfotsrunda 269.

Blev ett bra pass till slut. Började med lite löpning med dottern i lite lägre tempo, samt lite uppvärmningsvarv, hade inte bestämt mig innan om det skulle bli 6 eller 8 intervaller. Men efter 3-4 intervaller så bestämde jag mig för att för första gången köra 8 stycken. Innan har max varit 6 stycken.

Förra veckan var utan intervaller och ett relativt lugnt långpass i helgen så förutsättningarna var bra, kroppen har fått vila från löpningen i alla fall ett par dagar. Min Garminklocka har problem med att mäta upp rätt sträcka på bana, det blev allt från 1000 till 1060 meter. Men jag körde med stoppknappen så det blev rätt tider ändå.

I dag blåste det en rätt frisk sydlig vind, Banan ligger rätt högt. Så den är utsatt för vind, den ligger i syd-nordlig riktning så om det blåser från syd eller nord så påverkar det mest. Bara för att det skulle bli så rättvist som möjligt så startade jag varje 1000 meters intervall där jag slutade den förra. Då blev det varannan med lite mer medvind och den andra med lite mer motvind, jag började med medvind. De 2 första var lite för hårda och kändes ryckiga och obekväma, den 3:e lite bättre. Sen kändes dom alltmer jämna i ansträngningen men variationen i tiderna blev stor, trodde inte att vinden skulle påverka så mycket på farten. Det blev följande kilometertider. 3:29+3:35+3:39+3:42+3:35+3:53+3:32+3:56. de 3 sista sticker ut tidsmässigt. De kändes som om de gick i samma fart, men det skiljde som sagt rätt mycket, den näst sista med medvind på upploppet. Den åttonde var tung, då var jag stum i benen och hade lite mjölksyra i benen efter första varvet. Snittet blev 3:40

Dagens intervaller

Kom in i 3-taktsandning efter ungefär 300 meter om jag började i medvind och efter 200 meter när jag började i motvind. De 4 sista kändes stabila i andningen och jag var inte helt slut efter dom. Då på de 4 sista så var det andningen som bestämde farten. Om jag hade tryckt på lite till så hade det blivit ryckigt och jag tror inte jag klarat av 8 stycken. Tror det är viktigt att inte gå på för hårt just på dessa lite längre intervaller. Har kört lite hårdare förr om åren rent puls och andningsmässigt, men då har det blivit så tungt att det har varit ångest inför varje pass med intervaller. Nu blir det på en mer acceptabel nivå och det gör inte så ont under själva intervallerna. Sen om det beror på att jag kunnat köra på bra med alternativträningen eller om det är just för att andningen är överordnad farten eller inte är svårt att svara på.

 Kändes bra i hälen och högerfoten under hela passet. Men sedan när jag skulle jogga ner 2 varv så blev det väldigt stumt i vänster hälsena och vad. Så det slet mer än väntat. Hade Asics ds racer under fartdelen. Tog av lite mer kläder än vanligt, det gör mycket för känslan om det inte är för mycket som fladdrar omkring. Hade tights och shorts utanpå, långärmad tröja samt mössa och tunna fingervantar. Hade strax under 2,5 minuters gåvila i snitt mellan intervallerna.

I söndags körde jag rodd+Ct 20+20 minuter, hade 210+185 i snitt. Efter det blev det lite hoppövningar. I går blev det nytt pb på rodden, 223 i snittwatt över 5km rodd, ungefär 19:20 i tid. Därefter lite överkroppsövningar.

Löpbandsintervaller, 8*4 min. 16 km/h, 2% lutning. Framfotsrunda 254.

Blev ett helt okej pass. Hade helst velat köra ute, men det har kommit snö både i går och idag. Så ett lite snabbare pass ute var inte riktigt att tänka på. Efter 15 minuters uppvärmning i 10 km/h så drog jag igång

Hade bandet på 2% lutning och 16km/h, 3 minuters vila mellan 4 minuters intervallerna, varav 20-30 sekunder helt stilla, sedan 30 sekunders gång, därefter 2 minuters joggvila i 8-9 km/h. Den 4:e intervallen var tyngst mentalt. Hade först tänkt mig 6 stycken. Men tänkte att jag kunde tänja lite på gränserna. Pulsen väldigt jämn på de olika intervallerna. Slutpuls på runt 158 på den första och sedan steg den ungefär med 1 slag/intervall. Den sista slutade på 168. Det blev 3-takts-andning efter ungefär 1 minut, 3 minuter i 3-takt/intervall kändes bra. Som innan så blir allt så mycket mer kontrollerat på bandet. Det var ett tufft pass, men jag har varit tröttare efter dom passen då jag kört 6 minuters intervaller något saktare. Det är bra att ha kört 6 minutarna innan, då blir 4 minutersintervaller inte så jobbiga mentalt. Kändes lite i vänsterhälen under en del av intervallerna. Hade mina Asics DS racer, kändes väldigt sköna idag. Tycker ändå att förra veckans kuperade intervaller utomhus var tuffare än dessa i dag. Trots att det blev 8 stycken.

Dagens intervaller

I går kom jag i samspråk med en lite äldre man på gymmet. Jag vet vem han är och han har varit lärare alla år i Alvesta. Men jag har aldrig pratat med honom. Han kör på med allroundträning på gymmet, mest styrka, Han är 16 år äldre än mig. Vi har hälsat på varandra på gymmet men som sagt, aldrig pratat med varandra. Det blir lätt så på gym, alla är så upptagna med sitt och ibland är man för trött eller för koncentrerad på sin uppgift att det inte funkar att prata. Han har sprungit en del på löpbanden, men mest som uppvärmning, har ändå sett att han har ett fint steg. I går kom han fram till mig och frågade vad jag tränade inför. Han tyckte att jag körde på rätt hårt på de olika maskinerna. Jag sa som det är, jag har inget speciellt mål utan mer att träna. Att jag på sikt vill springa en mara men känner mig långt ifrån för tillfället.
Han berättade då, till min stora förvåning, att han själv sprungit en hel del genom åren, men att han slutade i slutet på 80-talet, efter att läkarna sagt ifrån. Han hade börjat få blod i urinen, nu efteråt så trodde han att det berodde på att han druckit för lite under passen.
 Jag frågade om han sprungit någon mara, det hade han gjort, 4 stycken tror jag det var. I alla fall 3 stycken Stockholmsmaror, tror dom var i rad, den sista 1988, den första på 3,07, den andra på 2:55, tror jag han sa. Den 3:e på 2:43. Oj, sa jag, det var inte dåligt! Tror han hade hamnat på runt 60:e plats. Som 36-åring efter 3 års rätt hårt satsande, med ungefär 9 mil i veckan fördelat på 5 pass, alltid 2 vilodagar i veckan. Han körde aldrig långpassen saktare än 4km/h tempo. Den mesta av hans träning var hård. Växjöloppet 10 km, på 34 minuter.
Jag frågade vad som var det jobbigaste att genomföra, vilket han blivit mest sliten av? Det var den första maran, sa han. Då var han för dåligt förberedd. Jag frågade honom om han inte saknade löpningen. Men eftersom det var på läkarens inrådan så var det ett lätt beslut att ta, samt att eftersom han körde så hårda träningspass så blev det rätt jobbigt mentalt på slutet att ta ut sig så som han gjorde.

Där ser man, tänkte jag efteråt. Bland alla människor här på gymmet som är lite äldre och nu tränar rätt lugnt, finns det före detta nästan elitidrottare, det är rätt häftigt. Man vet aldrig vad som döljer sig bakom våra fasader, det inspirerar. Tror jag hade kunnat få mycket råd av honom angående löpträning, men det får bli en annan gång.

I förgår körde jag, ett vanligt gympass med rodd och ct, lite hårdare än vanligt på rodden, 195 watt. På ct 180 som vanligt. Därefter hoppövningar, 4 olika som jag kör 50 stycken av i set om 3. Tar 15-20 minuter att genomföra. Första gångerna fick jag enorm träningsvärk i magen av alla ställen, men nu har det känts allt bättre de sista gångerna. I går körde jag ct i 40 minuter, 30 minuter i 180 watt, sedan 10 avslutande minuter i 215 watt.

Tröskelpass löpband, 60 min 14 km/h 2% lutning. Framfotsrunda 252

I dag vek jag ner mig. Hade först tänkt mig att springa ett lite lugnare pass i det kuperade Spånenområdet. Men SMHI hotade med både blötsnö och hård blåst, var inte så sugen på det. Så på lunchen plockade jag ihop grejer så jag kunde komma till gymmet direkt efter jobbet. Men det blev aldrig något snöfall här. I stället steg  tempen till 2-3 plusgrader och det blev regn i stället.

Men det lockade inte att springa på löpband ändå. Jag har inga problem med att springa i regn, lider aldrig under passet. Men efteråt när man ska hem, då är det inget vidare att kliva in blöt och svettig i en bil. Cykla 5 kilometer som jag gör på våren och sommaren när jag springer i Spånenområdet är inget vidare. För man blir helt nerkyld halvvägs hem. Så hade jag inte haft löpband så hade jag med all sannolikhet hoppat över dagens pass.

Bandet som jag gillar mest var lyckligtvis ledigt. Efter 10 minuters uppvärmning så satte jag bandet på 14 km/h och 2% lutning. Var lite stum och stel i vänsterhälen inledningsvis och hade lite svårt att hitta en bra rytm. Kändes lite obekvämt och luften var torr. Kom rätt snabbt in i 4-taktsandning höll det under hela passet. Hade inte riktigt bestämt hur länge jag skulle köra, minst 40 minuter i alla fall. Men allteftersom tiden gick kändes det lite bättre med både den torra luften och rytmen. det blev samma känsla som förra gången då jag körde med samma inställningar. Pulsen stiger rätt högt till slut men andningen är under full kontroll, däremot blir jag väldigt trött muskulärt. När jag kör tempopass utomhus blir det inte samma känsla, då känns det som att det är andningen som är den begränsande faktorn.

Dagens löpbandspass

 Det blev 60 minuter totalt. Med en sakta stigande puls. 146 i medelpuls 161 i slutpuls. runt 150 efter 30 minuter. Hade nog blivit något slag högre om jag inte stannat 2 gånger under passet, inga långa stopp, ungefär 1 minut vardera gången, första gången för att svara på ett sms, andra gången för att det åter brände under hälen.
Inte bra. Förstår inte varför. Vet inte om det beror på att jag brände sönder den fullständigt under mitt första Växjölopp för 6 år sedan? Efter det loppet kunde jag inte sätta ner hälen på 2 veckor efter att ha fått en stor blåsa under hälen.

Om jag ska kunna springa ett halvmaraton måste jag hitta en lösning på detta, inte så kul att behöva stanna för att ta av sig skon och sedan sätta på den igen under ett lopp.

Igår körde jag rodd + ct 20+20 minuter 180 watt på båda, därefter 4 olika hoppövningar. Kändes lite bättre denna gången. Blev inte lika trött efteråt. ska försöka få till dessa hoppövningar ett par gånger i veckan.

Terrängintervaller 6*1000 m? Framfotsrunda 251

Körde detta intervallpasset en gång förra året och jag upplevde det som extremt svårt och jobbigt, kanske därför det bara blev en gång det året? Var dock lite längre fram, i mars eller april. Dagens 6*1000 meters intervaller var de första utomhus sedan i somras tror jag. Det var med lite ångest jag drog igång dom idag. Men samtidigt vet jag att dom är nödvändiga för att få upp snabbheten lite.

Blev en lite annan sträckning denna gången, kanske lite för kort dessutom. Körde efter de nyuppsatta kilometermarkeringarna i det nyrenoverade Spånenspåret. Men enligt klockan var det bara 980 meter. Svårt att veta hur dom mätt spåret, har dom också använt GPS-klocka? Det är några tvära kurvor, den ena i lite mer än 90 grader sådant brukar Garminklockan var känslig över. På rundbana mäter Garmin helt fel, men då mäter den åt andra hållet, den mäter längre än vad det verkligen är, idag kortare. Så man vet inte riktigt värdet på intervallerna. Det är stor skillnad på 980 eller 1000 meter.

Dagens intervaller

Den första intervallen gick bra men blev lite ojämn och något för snabb. Den andra var hemsk, alldeles för hård öppning och en mental felbedömning av när den skulle ta slut, de sista 300 meterna var hemska, trodde hela tiden att efter nästa lilla krök så är det färdigt men den sista lilla knixen ville aldrig komma. När det kändes som jag gjort 800 meter så var det mer än 500 meter kvar. Dessa 2 första gick i 3:50 tempo enligt klockan de övriga gick i 3:55-3:58 tempo ungefär. Dessa var mer kontrollerade och kändes helt okej.
Pulsen landade på 164 ungefär i slutet på varje intervall. Kom in i 3-taktsandning efter ungefär 300 meter. Det svåra är att hitta jämnheten, särskilt när det är kuperat som det var idag. Det är i mitten som det är riktigt besvärligt då är terrängen som en tvättbräda, har en bild här under som på ett hyfsat sätt illustrerar terrängen. Då är det lätt att komma ur rytmen, det gjorde jag på den andra intervallen, på den gick jag på lite för hårt i det kuperade mellanpartiet och fick betala ett högt pris de sista 2-300 meterna. Känns lite snopet när jag inte vet om det är 1000 meter eller 980? Men får kvitto på det när jag testar på bana lite längre fram. Men dessa i dag gick lite saktare än förra årets, skiljer nog nästan 10 sekunder. Men de förra året var lite hårdare rent känslomässigt också. Nu kan jag ändå tänka mig att göra om detta passet, det kunde jag inte efter förra året. Tror det är effektivt med att springa på lite hårdare i kuperad terräng. Att det ger bra betalt även på flacka intervaller senare under säsongen.

Från det kuperade partiet av intervallerna.

Underlaget var bra, Hade mina Asics DS racer. Kändes bra i både häl och vad samt fötter, under intervallerna. Men på nedjoggen stramade det överallt i ovan nämnda kroppsdelar, ändå ett tecken på att jag tagit ut mig. Är nöjd med känslan. Särskilt på de 4 sista då jag hade ett fint flyt i både andning och löpning. Visst gick dom 10 sekunder långsammare. Men att göra 6 stycken som den andra intervallen blev hade jag aldrig klarat mentalt.

Det är någon slags hatkärlek över intervaller, särskilt dessa 1000 meters. De är så lynniga och svårbedömda, blir vilan lite för lång mellan intervallerna, som den blev idag, så blir ofta öppningarna något för hårda och det blir extremt tungt i slutet. Men när man får till bra öppningar så kan avslutningen bli helt perfekt och man orkar till och med att få till en spurt. Känslan av den intervallen med spurten är underbar medan den andra är hemsk, ändå går dom oftast lika snabbt. Det som jag dock är lite osäker på är hur hårt man ska köra dessa? Det kanske ska vara blodsmak i munnen för att göra mest nytta?

Igår körde jag ett halvhårt cykelpass på gymmet, 60 minuter totalt, med 20 minuters inledning och avslutning i 200 watt, 95 i kadens. I mittenpartiet vred jag upp till 250 watt i 20 minuter, då fick jag upp pulsen rejält och det var 20 tuffa minuter, möjligt att dom satt i lite idag, men det kändes okej i benen under intervallerna idag. Har inte sprungit sedan i lördags. I söndags körde jag som vanligt 20+20 minuter med rodd + CT, 180 watt som vanligt. Därefter 15-20 minuters olika hoppövningar, Måste försöka få till detta lite oftare. Känner att jag är lite svag i hoppen jämfört med förr om åren.

Tröskelpass 10 km i 4:24 tempo, Spånenmilen, framfotsrunda 249.

Blev ett lite lägre tempo än vad känslan var. Efter 2 km lite lugnare inledning så var känslan att jag fick lite bättre fart under resten av rundan, runt 4:10-4:15 tempo. Men det blev 4:24 i medel.
Mörkret påverkar den känslan mycket. Men det är lite motigt att se tiden rusa iväg åt "fel" håll.

Dagens runda  3 grader, lite lätt smådugg, höstkänsla, inte så mycket vind.

Hade lätta skor, Asics Ds racer. Det var mjukt och lite smorigt i spåret. Tjälen har släppt nu. Men tycker ändå att jag fick bra grepp och kände inte att det påverkade så mycket negativt på fartkänslan. Hade lite molande i vänsterhälen bitvis men kändes bättre än väntat. Sista kilometern kändes det lite i vänstervaden/hälsenan. Fick kämpa på bra sista 2 kilometerna.

Har kört på rätt hårt med träningen annars ett tag, så det är kanske dags att lätta lite på den, har dock inte blivit så mycket löpning som jag velat fast ersatt det med mycket alternativ träning istället. Märker att jag på detta kuperade spåret har svårt i uppförsbackarna, jag får för tillfället sänka farten mer än tidigare för att inte ta helt slut. Så det behövs mer träning i sådan här terräng.

I tisdags kväll blev det rodd + cykel, dubbelpass således eftersom jag sprang på förmiddagen. Kändes helt okej. 175 watt i 20 minuter + 215 på cykeln i 30 minuter.
I går efter årets första jobbdag blev det rodd+CT. som vanligt 175+ 180 watt, kändes lite segt, särskilt rodden. Körde lite ben och hoppövningar efteråt. Det var länge sedan jag körde hoppövningar.

Idag har jag ändå känt mig pigg i kroppen och benen, så jag såg fram mot kvällens runda, som ändå kändes bra i kroppen och jag hade 4-taktsandning hela vägen, förutom i sista uppförsbacken och efterföljande utförslöpa, där gick jag över i 3-takt.

Blandpass + lite backintervaller. Framfotsrunda 248

Blev ett lite annorlunda och oväntat pass. Jag var väldigt noga med uppvärmningen idag. Tog mig 10 minuter med lite lugn jogg och diverse uppmjukningsövningar innan jag startade dagens pass. Hade egentligen inga jätteförhoppningar på att kunna genomföra hela rundan, eftersom jag fick avbryta förra passet, efter lite känningar i vänstervaden/hälsenan.

Jag körde först 2 varv i Spånens rätt kuperade 2,3 km slinga. Hade Asics Kayano 20, för att köra så dämpat som möjligt. Det blev runt 4:25 tempo på dessa 2 första varv. Kändes väldigt stumt och tungt i benen. Var lite för hög fart. Hade 4-taktsandning efter 1 kilometer och sedan behöll jag den andningen hela vägen in. Eftersom det är så kuperat blir dock både puls och andning väldigt ojämn om man håller samma tempo. Andra varvet så stramade det lite i vänstervaden/hälsenan men inga hugg eller speciellt mycket stramande. Men skorna kändes tunga och jag hade med mig Asics Ds racer i bilen.

Efter lite velande så bytte jag ändå skor, var lite orolig att jag skulle få ont i vaden, men ville ändå testa dessa lite. det funkade helt okej. det stramade lite men blev inte sämre än vad det var med de tunga skorna. Tog en lugn kilometer i 4:30 tempo ungefär. Sen kom jag till rundans längsta och jämnaste backe.

Denna backe är 350 meter lång och höjdskillnaden är 13 meter. Allt enligt Garminklockan. Den börjar med väldigt svag lutning de första 150 meterna sedan följer 100 lite brantare meter för att avsluta de sista 100 meterna rätt brant. Tycker det funkar bra med backar som inte är för branta för då blir löpsteget alldeles för lidande. Den första intervallen tog jag det lite lugnt, då jag inte sprungit backintervaller på väldigt länge. Den blev i 4:00 tempo i snitt. Hade rätt låg puls inledningsvis på denna så jag kom inte in i 4-taktsandning förrän efter 150 meter, sedan blev det 4-takt ända tills det var 50 meter kvar, då gick jag över i 3-takt. Men det blev lite okontrollerat och det är svårt när pulsen och andning rusar brant uppåt, både av farten och den tilltagande lutningen.
På den 2:a öppnade jag lite hårdare och hade på förhand bestämt mig att bara köra 10 utandningar på respektive fot i 4-taktsandning och därefter gå över i 3-takt de sista 150 brantaste och jobbigaste meterna. Det funkade helt okej. Den blev i ungefär 3:45 tempo totalt, 1 minut och 20 sekunder. Jag var dock helt slut upp på toppen och fick ta 20 sekunders ståvila med händerna på knäna innan jag lufsade ner för backen igen.
På den 3:e körde jag samma upplägg, drog iväg nästan direkt efter nerjoggen. Tycker det är bra om pulsen inte går ner under 100 slag mellan intervallerna, nerjoggen tog ändå 1:45 ungefär.
Denna kändes också kontrollerad men blev lite "gungig" på något sätt i 3-taktsandningen. Kändes som hela kroppen bytte fot vid utandningarna. Kändes inte riktigt naturligt. Det är svårt att få till jämnheten när det är så korta intervaller och när det brantar till i slutet då man redan är trött.

Dagens pass

Nöjde mig med 3 stycken backintervaller, dels för att det var rejält jobbigt, dels för att jag inte ville riskera att få ont i vaden/hälsenan. Så det blev ett lugnt varv till efter dessa backintervaller, totalt lite över 10 km i dag. Asics Ds racer skorna är helt underbara att springa i. Så lätta och fina, känslan av lätthet blir ännu mer tydlig efter att ha inlett med nästan 5 km i Asics Kayano. Fast till de lite lugnare långpassen ska jag ha Kaynoskorna.

Är väldigt glad över att jag kunde genomföra hela passet. Kände mig lite tung i benen dock. Hoppas att det är den rätt kuperad banan som gör att känslan blir sådan? Det är konstigt att det vissa gånger funkar att springa trots att jag bara två dagar tidigare avbröt ett pass. Kanske var det för att jag avbröt omedelbart? I vilket fall som helst så var det en befriande känsla att kunna springa hela rundan i dag igen.

I söndags kväll körde jag rodd+ cykel 20 minuter/175watt samt 30 minuter/215 watt 100 i snittkadens på cykeln.

I går blev det nästan 2 timmars promenad i skogen på förmiddagen, letade efter lite nya stigar. På kvällen blev ett segt gympass, väldigt tung känsla. Vet inte om 2 timmarspromenaden tog så hårt?
Blev 20 minuter 175 watt på rodden och 180 watt i 20 minuter på Crosstrainern. Därefter körde jag 2 stycken sekvenser i höjdhopparmattan. först 5 minuter med låga knälyft. Därefter 3 minuter med höga lyft.

Lite bilder från stigarna jag springer på.

Tröskel + intervallpass på löpband, framfotsrunda 245.

Hade först tänkt mig lyktstolpsintervaller uppe vid Spånen, men tyckte att det blåste för mycket för att vara ute i skogen. Det fick bli löpband istället, blev lite för tidigt redan vid 08:40 var jag på gymmet. Det finns 5 löpband men bara 3 som är bra och som jag brukar köra snabbare pass på. Det är så drygt om man ska behöva vänta på att banden ska bli lediga och på förmiddagarna brukar det vara bra tryck på gymmet.
Men kände att kroppen inte var riktigt vaken och inte mer än knappt 1 timme sedan jag åt frukost.

Visste inte riktigt vad jag skulle köra, hade på kvällen innan kört rodd och CT som vanligt, 190+180 watt, 20+20 minuter, även 10 minuters höjdhopparmatta samt en hel del mag och benövningar, så jag var lite sliten. Men bestämde mig till slut för tröskelpass i 60 minuter. Men efter 20 minuter började jag förhandla med mig själv. Kände mig sliten och ville inte ta ut mig fullständigt så tidigt på morronen. Så det blev 30 minuter med 14 km/h med 2% lutning,  Körde med 4-taktsandning hela passet. Men tyckte inte jag blev så trött konditionsmässigt idag utan mer en seg känsla i benen i stället. Pulsen var ändå över 160 efter 30 minuter.Brukar bli lite högre ju tidigare jag börjar passen. Efter lite paus så tänkte jag mig lite intervaller istället.

Dagens pass

Ställde bandet på 17 km/h men helt utan lutning, hade precis kommit igång med den första men efter 1 minut så stannade bandet. Sladden lossnade. Ändå tyckte jag att jag var mjuk och fin i steget. Men det är jag nog inte riktigt, för detta händer mig titt som tätt. Fick en ofrivillig paus men kände efter bara 1 minut att det var tuffare än väntat. Drog igång bandet igen och gjorde ett nytt försök.
Det blev 4 minuter och en slutpuls på 171, det är högt för mig. (Har träningsmax på 175).  Fick slita ont de sista 2 minuterna. Redan efter 1 minut gick jag över till 3-takts andning. Det kändes trots att det var så jobbigt ändå kontrollerat på något sätt. 3 och 4-takts-andningen hjälper mig att få en bra rytm och sedan är det bara att köra på. Efter 3 steg så andas jag ut på högerfoten, 3 steg till, sedan utandning på vänsterfoten. Det blir som ett mantra som hjälper till att ändra fokus från att det är så jobbigt till att hålla räkningen. Det blir lite uthärdligare. Men som jag sagt innan. Det funkar perfekt på löpband, men utomhus är det mycket svårare att få till jämnheten. Det är så mycket annat som påverkar.

Efter 3-4 minuter gå + joggvila drog jag ännu en 4 minutare. Blev liknande utfall och känsla. 170 i slutpuls och samma andningsmönster som den första.
Det som känns allra bäst i dessa farter är löpsteg och hållning. Det blir så fint flyt och alla kroppsdelar kommer i synk på något sätt. Man måste helt enkelt skärpa sig på alla punkter för att klara av intervaller i dessa farter.
Sedan tyckte jag att det fick räcka. Kände mig sliten och 39 minuters rätt så hård löpning så tidigt på dagen känns rätt rejält i kroppen. Hade mina Asics ds racer, kändes väldigt lätta och fina hela passet, kände inte mycket i hälen, men lite i högerfoten, där jag hade stressfrakturen för ett år sedan, men bara ett svagt molande.

Körde sedan 3*5 minuter lugn löpning i höjdhopparmatta. Pulsen blir inte hög här utan kör dessa för att träna upp höfterna lite, när jag kör dessa lite lägre knälyften så ligger pulsen runt 130.

Helt ölfritt i går, men hade svårt att somna, kom ur rytmen vid nyårsafton, jag är alldeles för känslig när det gäller att rubba sömnmönster. Vid omställning till vintertid brukar jag få problem i 2-3 veckor med störd sömn. Inte mycket att göra åt och om man missar ett par nätter här och där påverkar inte så mycket. Speciellt inte som nu då det blivit bra sömn under rätt så lång tid då jag har varit julledig.

Tröskelpass på löpband, 60 minuter, 14 km/h, 2% lutning. Framfotsrunda 242.

Blev ett helt okej pass. Det kändes bra i vänstervaden under hela passet, så snart hoppas jag åter kunna köra normal löpning utomhus. På något underligt sätt känns det inte som att man springer på riktigt när man springer på löpband, ändå är det helt okej ansträngningsnivå. Det är precis som man missar pass på pass nu. Men jag har i princip kunnat köra på som vanligt om man bortser från långpassen. Det har blivit löpning i princip varannan dag.
Nu har jag missat 3 lördagar i rad. Får se om jag kan få till något nu kommande dagar. Hade först tänkt köra ett lugnt pass ute idag, men det var lite för kallt, runt -12 på förmiddagen. Får lätt problem med luftrören efter löpning när det är under 10 minusgrader ute

Började med 10 minuters uppvärmning. Hade mina Asics ds racer. Lätta och fina skor. Hade bandet på 2% lutning hela tiden. Körde med 4-taktsandning under hela fartdelen, förutom dom 5 sista minuterna som jag körde i 3-takt. Det kändes väldigt kontrollerat ända fram till 50 minuter, sedan började det gå rätt tungt och jag fick ta i rejält sista 10 minuterna. Blev även en kort paus då bandet stänger av sig efter en timme. Då passade jag även på att ta av mig skon då det hade börjat bränna rätt rejält under vänsterhälen av friktionen från strumporna. Det kändes lite i vänsterhälen under delar av passet, men bara ett svagt molande. Det blev 60 minuter med 14 km/h. 2% lutning hela passet.

Dagens pass  Medelpuls på runt 150 och max på lite över 160. Steg sakta men säkert under hela passet.

Det märks att man är ledig nu, tycker kroppen tar emot träningen på ett bättre sätt när man får sova ut lite längre än vanligt. Det var så tydligt under gårdagens pass då jag kände mig riktigt pigg på roddmaskinen, hade inget som helst problem att snitta 195 watt. Jag tycker att förmiddagsträning är det bästa om jag får välja helt fritt. Efter en bra frukost runt 7:30 så blir det lite lugnt fixande med lite småsaker och sedan är det lagom att dra igång träningen runt 10-tiden. Efter träningen blir det lunch och resten av dagen går i ett lugnt tempo med en promenad på eftermiddagen som lite "återhämtningsträning" En eller två öl och en bra film, liggandes i soffan och man mår hur bra som helst. Nu har det gått några dagar av julledigheten och jag börjar komma in i rutinerna som följer i ledighetens spår. Det blir förstås inte så mycket annat "nyttigt" gjort. Men allt har sin tid och just nu har träningen en framskjuten plats i livet.