Ett jubileum jag helst inte behövt att nämna. Men det är i dag ett faktum. Det blir bättre men det går sakta, en dag som känns bättre följs av en som är sämre. Det är så konstigt med denna skada, att jag tror den är över bara för att vid nästa frånskjut med högerfoten åter känna smärta. Samtidigt har inte vänsterhäl återhämtat sig heller. Samma typ av känsla där också. Kan vara borta helt för att helt plötsligt dyka upp igen. Särskilt morgnarna är värst med 10 minuters stelhet innan det släpper.
Ja, det var ju inte detta jag ville skriva om, men nu är det som det är och jag hoppas att det för någon därute kan vara till hjälp. Det var ett ödesdigert beslut och enormt stort misstag att löpa den rundan som jag gjorde för 6 veckor sedan. Foten var redan överansträngd samtidigt som jag inte lyssnade på varningarna under skaderundan.
I dag blev det 50 minuter på ct, varav 20 var rätt tuffa. Sedan 200 steg *2 i höjdhopparmatta, riktigt jobbigt. Sedan 15 minuter rodd, en ny bekantskap, kändes bättre än väntat. Sedan avslutning på löpband i 5 minuter. Det kändes bra men jag hade de tjocka skorna. Avbröt efter 5 minuter då jag inte ville riskera något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar