Barfotaintervaller, 4*1000meter på tartan. Framfotsrunda 145.

Blev samma intervaller som fredagen för lite drygt en vecka sedan. Trodde att förkylningen var helt över men när man kommer upp i den ansträngningen som man gör i slutet på en 1000 meters intervall så märker man om man är helt återställd eller inte.

Dagens runda.

Det gick något tyngre än förra gången, åtminstone var känslan sådan. Kändes långsamt men gick i snitt på 3:35/km, vilket var glatt överraskande.  Men som vanligt går alltid min första snabbast. Den var riktigt jobbig mentalt de sista 400 meterna. Sen blir jag lite försiktigare eftersom när den första blir för tuff så vill jag inte vara med om det mer så då drar jag nästan alltid ner första halvan av intervall nr.2 för att få ett jämnare tempo. Man ska ju helst springa intervallerna i ett lätt stegrande schema, men där blir det nästan alltid fel för mig. Intervallerna idag, kändes inte riktigt bekväma eller kontrollerade, möjligt att den sista blev den bästa rent känslomässigt, men där tog jag en lite för lång paus innan jag påbörjade den.

Steget kändes betydligt tyngre idag, kändes som jag klampade rejält med hela foten i nedslaget.
Hade lite ont i hälen första kilometern men det släppte fint på andra uppvärmningskilometern.
Men jag vågar/orkar inte köra mer än 4 stycken ännu. Det känns i pekfingertån när jag springer barfota, då kommer det en lite stickande känsla i överdelen på foten i just den tåns förlängningen. Precis där jag hade den metartarsala stressfrakturen i vintras. Den har ännu inte släppt helt. Men den begränsar  inte löpningen nu, bara att den gör sig lite påmind när jag springer i VFF eller helt barfota. Numer känner jag igen signalerna och avbryter i tid.


Det stora problemet för just mig och som kanske gör det omöjligt att springa några längre distanser barfota eller i VFF är att min pekfingertå är längre än stortån. När det är så visar många undersökningar att risken för stressfraktur i den andra tåleden ökar dramatiskt vid löpning med minimalistiska skor, blir för stor belastning för just den tån. På mig är just den högra foten sådan men inte den vänstra.

I det vita fältet var stressfrakturen, och det finns ibland känningar just i det området.

Både på över och undersidan, när jag springer med "vanliga" skor så kommer det ofta känningar på undersidan av foten, medans det känns mer på ovansidan i VFF. Det är 5 månader sedan den skadan kom, de 2 första månaderna kunde jag inte springa alls. Efter det har jag sprungit, men mer sparsamt i de tunna skorna. Så tillsammans med min krånglande vänsterhäl så är det foten som begränsar för tillfället.

Det svåra är att hitta rätt nivå, att fortfarande kunna springa men utan att åter bli skadad men ändå samtidigt utveckla både muskler och leder för att på sikt kunna springa obehindrat på det viset jag vill. Efter att jag vilat min häl i över 2 månader i samband med stressfrakturen i foten och det inte hjälpte någonting. Så tror jag på att köra på, men med stor försiktighet. Om det är rätt eller fel är omöjligt att svara på.