Vad är det som händer med våra barn? I dag tog jag min vanliga promenad i Teleborgskogen. Igenom skogen skär en cykelväg, eller egentligen ett nätverk av cykelvägar. De utgår från villaområdena nedanför skogen. På andra sidan skogen, uppför en lång backe finns det bland annat en skola. stigningen på backen är nog runt 4-5% i snitt och den är ett par hundra meter lång. I dag kom det en man och en flicka på varsin cykel. Flickan var nog i tio-årsåldern. Ett tiotal meter in i backen så hoppade hon av sin cykel och letade upp mobilen. Sedan gick hon i stället, med huvudet begravt i sin mobil. Med cykeln puttandes framför sig, det såg obekvämt och krångligt ut, hon stödde båda underarmarna mot styret och hade mobilen i ett krampaktigt grepp, med båda händerna. Kroppen lite lätt sned från midjan och uppåt eftersom cykeln var helt på hennes högra sida. Pappan lät frustrerad och utstötte lite grymtande om lathet och brådska i det lilla jag hann höra innan han upptäckte min närvaro, han hade nog hoppats på att flickan skulle orka lite längre upp för backen?
Var det intresset från vad som fanns i mobilen som fick henne att hoppa av cykeln, eller för att det var jobbigt att cykla? Eller en kombination av de båda? I vilket fall, det är inte bra utveckling. Vi har fått våra kroppar av en anledning och vi ska använda dom för att må bra i helheten. Knopp och kropp hänger i hop.
Vad man än ser ett barn eller ungdom utomhus, så är runt 90% av dem fullt upptagna med vad som visas på deras skärmar. Det finns en risk att denna generation blir en av de märkligaste vi nånsin skådat. Frågan är hur dessa människor så småningom kommer att utvecklas? Om man aldrig ser världen med sina egna ögon utan lånar allt från andra genom mobilen. Är det då inte väldigt stor risk att dessa människor sedan växer upp till väldigt passiva människor? Eller är det precis tvärtom, att det som visas på skärmarna är något de själva vill pröva? Så att andra människors kreativitet runt om i världen blir inspiration för de som går med huvudena begravda i sina mobiler. Så kanske det är, hur ska vi veta det? Det får tiden utvisa. Men vågar vi låta detta gigantiska projekt pågå utan någon som helst uppföljning?
I alla fall. När man ska samtala med någon och den andra personen hela tiden kollar i sin mobil, ja, det är väldigt respektlöst och jag tappar snabbt intresset då jag vet att det vi pratar om inte är tillräckligt intressant. Ja kan själv göra det här av och till och blir alltid lika arg på mg själv när jag inser vad jag håller på med. Det är smittsamt det här med att ständigt kolla på mobilen.
Vi kan visa varandra mer respekt och stänga av den när vi samtalar med andra. Det finns alltid tid för att kolla i mobilen vid ett senare tillfälle.
Mobilerna är samtidigt helt fantastiska när det kommer till att få människor i kontakt med varandra. Det är när det går över till ett osunt brukande som det blir fel. Men rätt använd är den ett hjälpmedel mänskligheten har stor nytta av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar