6*1000 meter intervaller med VFF+barfota, framfotsrunda 169.

Blev en lite annorlunda intervallrunda idag. Började med 1200 meter uppvärmning med mina Adidasskor. Sen bytte jag till VFF Spyridon och körde ytterligare ett halvt varv innan intervallerna drog igång. Körde de 3 första som vanligt med 200 meters gåvila mellan dom. Blev 3:34,3:42 och 3:44 på dessa 3 och en tung känsla, fick verkligen kämpa på dessa 3. Efter den tredje tog jag en lite längre paus. Den 4:e intervallen missade jag att logga på klockan, måste tryckt på stoppknappen i stället för resetknappen efter 3:e intervallen. Men den var nog ungefär som den 3:e, runt 3:45. Efter den var jag väldigt trött, hade sedan innan bestämt mig för 6 stycken. Tog längre vila innan jag började med 5:an, samt körde både den och 6:an barfota. Det hjälpte till mentalt för att kunna kämpa på, både på 5:an och 6:an gick jag ut lugnt första 400 meterna. Dessa gick på 3:39 samt 3:37. Men extra lång vila mellan 5:an och 6:an. Kändes som det behövdes i värmen.

Dagens intervaller

Trots löpvila i går så var det segt i benen, fick ingen riktigt bra känsla och intervallerna kändes lite ryckiga och obekväma, kom inte in i något bra och jämnt flyt. Hade lite känningar i hälen under uppvärmningsvarven, men under intervallerna var det en bra känsla förutom i den 4:e intervallen då det började kännas lite stumt i fotlederna. Men på 5:an och 6:an som kördes helt barfota var det en alltigenom bra känsla. Blev inte öm under fotsulorna denna gången, så nästa gång kan jag nog köra 3 stycken helt barfota.

Intervaller är svåra att köra och är mentalt tungt innan och under själva passet. De gånger jag lyckas träffa rätt med utgångsfarten kan dom bli riktigt bra att genomföra och känslan är inte så hemsk som de som blir ryckiga och med för snabb utgångsfart. Men om man ska förbättra sig så finns det inget bättre än intervaller. Har dock alltid kört mina ensamma, är det någon gång man skulle ha nytta av att vara fler så är det under intervaller. Kom i håg när jag i yngre dagar tränade fotboll. Då körde vi olika löpövningar och det var stor skillnad när det blev ett tävlingsmoment med de andra. Det är lättare att ta ut sig då. Nu har jag bara klockan att kämpa mot. Men som idag när det är varmt så är det lätt att växla ner lite för tidigt och för mycket.

Men nu några timmar efteråt är det en skön känsla trots allt. Idag parkerade jag cykeln på anvisad plats. Men det var två löpare på plats när jag kom och dessa hade tagit med sig sina cyklar, in på 6:e banan dessutom. Utanför sekretariatet. Att dom vågade? Men den vaktmästaren som tillrättavisade mig var kanske på semester, jag såg i alla fall inte till honom idag. I vilket fall som helst så är det roligt att det finns en del som utnyttjar våra fina löparbanor.

Blev även lite tandemcykling mitt på dagen, efter lunchen. Det var varmt, vi cyklade cirka 25 kilomter med 17km/h i medelfart, lugnt och stilla men sög ändå musten ur mig och dottern eftersom det var så varmt.
Dagens tandemcykling.

Barfota intervaller, 4x1000 meter. Framfotsrunda 150.

Blev åter intervaller, kändes lite i vänsterhälen under uppvärmningskilometerna till Virdavallens idrottsplats, var seg och hade ingen större lust till intervaller idag, men det brukar kännas så. När jag väl fått av mig skorna och tagit ett lugnt uppvärmningsvarv barfota så drog jag igång.
Tyckte jag fick till jämnare fart idag jämfört med de andra gångerna, de tre första gick på strax över 3:30 tempo den sista blev 3:36 tempo. Men det kändes inte så fort. Den tredje blev bäst, rent känslomässigt, fick perfekt första varv och kände att jag var stark sista 600 meterna på den. Men den 4:de var det tyngre. Brukar ju springa 6 intervaller men barfota klara jag inte mer än fyra för tillfället, trampdynorna tar mycket stryk, men vaderna och hälen är tysta så där finns nog tillräckligt med kraft  i alla fall

Dagens intervallrunda.

Idag blev jag sliten direkt efteråt, körde indianhopp som vanligt men hade inte så mycket kraft i dom som jag brukar ha. Hemjoggen blev tung och stel och gick i sakta mak.

Blev öm i fötterna idag, har känt lite de andra gångerna men denna gången gjorde det riktigt ont när jag satte på mig skorna igen, precis som jag fått en tagg i framfotens trampdyna. annars är det skön känsla att springa barfota, är bara alldeles för otränad i mina trampdynor. Det finns inget skyddande skikt som det gjorde när man som liten sprang barfota hela sommaren, då var fötterna som gjorda av tjock läderhud. Det krävs mycket barfota gång utomhus för att få till det skyddet. Får se om jag kan öka mängden lite när semestern nalkas.

Barfotaintervaller, 4*1000meter på tartan. Framfotsrunda 145.

Blev samma intervaller som fredagen för lite drygt en vecka sedan. Trodde att förkylningen var helt över men när man kommer upp i den ansträngningen som man gör i slutet på en 1000 meters intervall så märker man om man är helt återställd eller inte.

Dagens runda.

Det gick något tyngre än förra gången, åtminstone var känslan sådan. Kändes långsamt men gick i snitt på 3:35/km, vilket var glatt överraskande.  Men som vanligt går alltid min första snabbast. Den var riktigt jobbig mentalt de sista 400 meterna. Sen blir jag lite försiktigare eftersom när den första blir för tuff så vill jag inte vara med om det mer så då drar jag nästan alltid ner första halvan av intervall nr.2 för att få ett jämnare tempo. Man ska ju helst springa intervallerna i ett lätt stegrande schema, men där blir det nästan alltid fel för mig. Intervallerna idag, kändes inte riktigt bekväma eller kontrollerade, möjligt att den sista blev den bästa rent känslomässigt, men där tog jag en lite för lång paus innan jag påbörjade den.

Steget kändes betydligt tyngre idag, kändes som jag klampade rejält med hela foten i nedslaget.
Hade lite ont i hälen första kilometern men det släppte fint på andra uppvärmningskilometern.
Men jag vågar/orkar inte köra mer än 4 stycken ännu. Det känns i pekfingertån när jag springer barfota, då kommer det en lite stickande känsla i överdelen på foten i just den tåns förlängningen. Precis där jag hade den metartarsala stressfrakturen i vintras. Den har ännu inte släppt helt. Men den begränsar  inte löpningen nu, bara att den gör sig lite påmind när jag springer i VFF eller helt barfota. Numer känner jag igen signalerna och avbryter i tid.


Det stora problemet för just mig och som kanske gör det omöjligt att springa några längre distanser barfota eller i VFF är att min pekfingertå är längre än stortån. När det är så visar många undersökningar att risken för stressfraktur i den andra tåleden ökar dramatiskt vid löpning med minimalistiska skor, blir för stor belastning för just den tån. På mig är just den högra foten sådan men inte den vänstra.

I det vita fältet var stressfrakturen, och det finns ibland känningar just i det området.

Både på över och undersidan, när jag springer med "vanliga" skor så kommer det ofta känningar på undersidan av foten, medans det känns mer på ovansidan i VFF. Det är 5 månader sedan den skadan kom, de 2 första månaderna kunde jag inte springa alls. Efter det har jag sprungit, men mer sparsamt i de tunna skorna. Så tillsammans med min krånglande vänsterhäl så är det foten som begränsar för tillfället.

Det svåra är att hitta rätt nivå, att fortfarande kunna springa men utan att åter bli skadad men ändå samtidigt utveckla både muskler och leder för att på sikt kunna springa obehindrat på det viset jag vill. Efter att jag vilat min häl i över 2 månader i samband med stressfrakturen i foten och det inte hjälpte någonting. Så tror jag på att köra på, men med stor försiktighet. Om det är rätt eller fel är omöjligt att svara på.

Annorlunda Intervallrunda på tartan, delvis barfota. 4*1000 meter, framfotsrunda 143.

Dagens runda


Blev en annorlunda, rätt rolig runda. Har inte kört intervaller på nästan 2 månader nu och hade egentligen inga planer på det idag heller, men så blev det ändå till slut.
Dottern följde med på sin cykel, men eftersom dagen har varit väldigt skurbetonad så fick det bli en runda till Virdavallens anläggning i Alvesta. Fotbollsplan med omgivande tartanbana som är hyfsat nyrenoverad.
Precis innan vi kom fram så började det regna, jag tryckte på lite extra sista kilometern och till min förvåning gick den på 3:53. Kändes inte så.
Sen följde lite rast och vila under läktarens tak i väntan på att skyfallet skulle avta. Tio minuter senare var så dags. Körde först 2 uppvärmningsvarv i mina Adidas.
Sen tänkte jag ta en tusing, bara för att få en referens på vad jag står ungefär. Den första gick på 3:45 ungefär. Går inte riktigt att lita på Gps:en på bana. Mäter gärna för långt. Så tusen meter kan bli allt från 1000 till 1060 meter. Men idag var klockan förvånansvärt exakt. Jag kör med resetknappen så jag får rätt bra koll om den mäter fel.
Sen fick jag för mig att springa en intervall i bara strumporna, det blev 2 dom gick på knappt 3:40. Hyfsat kontrollerade också. Blev inte helt slut. Det kändes fritt och skönt på något sätt. Lite ovant men absolut inte ont.
Sen körde jag en 4:de helt barfota, har jag aldrig gjort innan. Det var lite som att ligga på en spikmatta, både ont och skönt på samma gång. Men en otrolig skön och lätt känsla samtidigt. Försökte springa så avslappnat som möjligt. Kändes också bra, gick även den på knappa 3:40. Men under den sista började jag bli lite stel i min häl.
Men inget ont i vaderna. På hemjoggen gjorde det lite ont i min häl, blev stel. Men totalt sett var det ett upplyftande pass och kanske är intervalluppehållet slut. Får se hur hälen känns framöver.
Men jag springer gärna dessa intervaller igen barfota på tartan.