Lönåsrundan med Hybriden.

Ännu en cykelrunda, det var en vecka sedan jag slog i min vänstra lilltå. Provade lite försiktigt igår, barfota på gräsmattan, gick sådär, sen tog jag på mig ett par skor med rymlig tåbox, men det funkar inte än med löpning. Idag började jobbet igen och 4 veckors semester är till ända. Jag är trots lilltåskadan nöjd med träningen under semestern, blev lite för lite distanspass men skyller det på värmen i första hand. Så fort jag blir bra i tån ska jag försöka mig på lite längre rundor på söndagar.

Dagens cykling.

Känns ändå okej att jag kan cykla i princip obehindrat. Har blivit 4 rundor sedan tåskadan. Har kört min favoritrunda, ungefär 3 mil, kuperat och bra, backarna går allt bättre för varje gång, idag kände jag mig extra pigg eftersom jag tog helvila igår. Var riktigt hett igår.
Men så som så många gånger innan så brukar jag tappa energi efter backarna på denna rundan och strax innan den sista och längsta backen var jag som vanligt nere i mental dipp, har då cyklat i 50,minuter ungefär.
Fast idag så kom det nya krafter med 5-6 kilometer kvar och jag kunde trycka på rätt bra. det var en skön känsla att få upp pulsen lite, jag har i cykling väldigt svårt att få upp pulsen, tar slut i benen innan jag kommer upp i rätt känsla.
Det funkar på motionscykel men inte ute i verkligheten, där påverkar vind och lutning mycket mer.

Jag hoppas inom de närmaste dagarna kunna springa en lugn testrunda, jag kan nu gå i princip obehindrat men tån är fortfarande väldigt öm, men svullnaden är på väg ner från övriga foten och bli allt mer lokaliserad runt lilltån.

Tandemcykling med dottern.

Blev en fin tur till Örs lantcafé. Perfekt väder, lite lagom vind och runt 22 grader. Det kan dröja ett tag innan jag kan springa igen, har fortfarande svårt att gå, halva foten är svullen. Men som väl är så är det inga problem med att cykla. Känns nästan inget då.

Dagens tandemscykling

Så idag blev det tandemcykling, ett lågintensivt pass med intervallinslag. För vi valde den backiga rundan. Där är de 15 första kilometerna upp och ner hela tiden.

 Väl framme vid caféet så blev det morotstårta och en lakritsmuffins, så var det innan fixade kaloriunderskottet både uppätet och överskridet igen. Jag har en enorm svaghet för sötsaker. Det är min stora akilleshäl för att kunna tappa fett till en perfekt löpningsnivå.
Särskilt nu på semestern har jag fallit in i gamla rutiner med sötsaker minst två gånger per dag. Viktökning har inte låtit vänta på sig. har nog gått upp 2-3 kilo nu på semestern trots daglig träning. Ibland till och med dubbelpass.

Det som är lite konstigt med tåskadan är att jag utan större besvär kunde springa ytterligare 3 kilometer efter själva islaget av tån. Att springa idag vore helt omöjligt, gör ont att bara sätta ner foten. Tror det är något som finns kvar från vår evolutionshistoria, när vi var jägare och samlare, så skulle vi även om vi blev skadade under jakt eller flykt kunna springa vidare ett tag till för att komma i skydd, först därefter kom svullnader och blödningar igång för att så sakteliga börja läka våra kroppar. Gick väl på rent adrenalin för mig. Jag har inte varit hos läkare men troligtvis är den yttersta leden på lilltån bruten. Det kändes så när jag kunde vicka på tån i sidled precis när jag fick av mig skorna. Nu går det inte att ens peta på tån, hela tån samt en del av foten är svullen.

Ikväll var jag på gymmet för första gången på flera månader, testade roddmaskin och crosstrainern, körde 15 minuter på vardera maskin, roddmaskinen var inga som helst problem, crosstrainern var lite sämre i vissa lägen men inte alls så besvärligt som när jag hade stressfrakturen i foten i vintras.

Nu kommer det bli en del gymbesök igen, försökte även lite löpning i höjdhoppsmatta men det var bara att lägga ner med en gång, finns inte en möjlighet som det känns nu. Jag är glad att de andra maskinerna fungerar så pass bra ändå. Kan nog bli minst två veckor utan löpning nu.

Stiglöpning med VFF Spyridon, Lilltå skadad.

Blev en lite annorlunda runda då det varit mycket prat om ormar nu. Tycker inte om ormar. Var dessutom på kusinträff i helgen, där fick jag höra att en bekant nyligen blivit biten av en huggorm. Hon hade känt bettet ungefär som ett getingstick och första dygnet var det inga större problem men efter ett dygn svullnade det upp riktigt rejält. Det blev till akuten och sedan en kur med antibiotika. En del av den sträckan jag brukar springa är rätt så stenrik så för att undvika ormar körde jag en sträcka med mindre stenar, så det blir cirka 1 kilometer enkel väg. Sprang den fram och tillbaka 3 gånger så 6 kilometer ungefär. Men jag borde kanske anat oråd, precis innan jag skulle dra igång kom det en tvestjärt krypandes på min arm, så om inte en tudelad tunga skulle orsaka några bekymmer så kanske det var ett varsel med denna tveeggade stjärt istället. För om inte ormrädslan funnits hos mig så hade jag sprungit mitt vanliga varv och då hade jag inte passerat denna elaka rot 6 gånger. Fast å andra sidan så hade jag förr eller senare förmodligen träffat den ändå.


Dagens stiglöpning.

På den 3:e kilometern slog jag i vänster lilltå riktigt rejält. Det händer var och varannan gång men denna gången känns det inte alls bra efteråt, vid själv islaget gjorde det inte jätteont men resten av rundan var jag försiktigare och om jag tryckte ifrån med yttersidan av vänsterfoten eller landade på yttersidan så gjorde det ont. Men som sagt inte mycket mer ont annars än vad det brukar göra när jag slår i tårna.

Ett par timmar efter islaget.

Ett drygt dygn efter islaget.

Precis när jag kom hem och fick av mig skorna så hade det ännu inte hunnit svullna upp, jag vickade lite på tån i sidled, det kändes väldigt konstigt, precis som om det fanns en led i sidled, jag har aldrig brutit något ben innan, men nu har det nog hänt, den yttersta leden på lilltån. Googlade lite och fann att man inom sjukvården inte gör något åt dessa skador om den inte blivit sned. Den verkar hyfsat rak och jag har svårt för att gå till läkare. Har nu under dagen och kvällen haft den i isförband. Den är svullen men inte mer än att jag fick på mig en trätoffla åtminstone.


VFF är inte optimalt på dessa stigar, det är just dessa saker som är den största risken, att slå i tårna. Annars är dessa skor riktigt sköna på stigar, men det ska vara stigar som inte har så mycket dolda faror som dessa stigar har. Just idag var det en liten dold stubbe under blåbärsris precis i kanten av stigen som orsakade smällen. När denna skada går över så får det bli Merrell härnäst på dessa stigar.

Det finns 5-6 olika riktigt svårupptäckta hinder på denna sträckan. Nu måste jag ta mig tid att sakta gå sträckan med en sprayburk med väderbeständig färg och markera alla hinder som kan orsaka skador. Det är en lite tråkig paradox, jag springer på dessa stigar för att få ett kortare och för kroppen skonsammare steg för att undvika överansträngningsskador men samtidigt utsätter jag mina tår för dessa risker, idag så blev en elak stubbe mitt öde. En stubbe jag lyckats "missa" varenda gång innan. Tror jag löpt just denna delen av stigen minst hundra gånger.

Jag tror  mycket på detta med stiglöpning, det är väldigt bra för att träna upp muskler och leder, jag vill inte sluta med att springa på stigar men i fortsättningen får det bli i Merrellskor, då håller jag ihop tårna bättre och det brukar aldrig vara några problem som liknar dessa. Med fivefingers så spretar tårna till och med mer än om man springer helt barfota.

Annars var det som vanligt lite stelt första kilometern, hälen som vanligt. Men det försvann sedan. Efter islaget av tån var det endast det som fanns i mitt huvud resten av rundan.

Lite bilder från dagens stiglöpning.

Började idag att äta färsk ingefära, får vi se om det kan hjälpa mig med mina harklingar, de sista rundorna i värmen så har det varit extra besvärligt, fast igår under intervallerna var det lugnt, lite märkligt. Men det var skönt för det tar kraft att under löpningen behöva hålla på att harkla sig. Särskilt vid hård ansträngning, då känns det nästan hur farten sjunker en aning för att ha kraft till både löpning och harklingar.

Framfotslöpningsrunda 90. Öm, stel och utan kraft i frånskjut

Så nästan 2 veckor efter senaste försöket var det dags igen för ett nytt test. Men det som funkar på löpband går inte i verkligheten. Vet inte vilket som besvärar mest, men jag har problem med båda fötterna. Vänsterhälen och höger framfot på ovansidan strax över tåfästena. Hade mina gula "TjockMerrell". Tog det väldigt lugnt på uppvärmningen men nästan omgående kände jag att det inte gick att skjuta ifrån utan att det gjorde ont. Det är framför allt när det blir motlut som det märks mest. Då måste jag korta steget rejält för att komma upp och framåt. De första 800 meterna idag var på elljusspår och mestadels nerför. Tog dessa som uppvärmning. Sen tog jag den för mig nyfunna stigen på 1,8 kilometer. Det kändes aningen bättre när det blev mjukare underlag och ännu kortare steg. Men så fort det blev motlut kom känningarna och även lite smärta både i hälen och foten. Dagens runda, 4 kilometer i sakta mak

 Hade ett kort parti där det var svagt utför som jag kände att jag sprang annars var det en konstig känsla. Nästan som om jag är rädd för att springa, rädd för smärtan som hela tiden ligger och lurar. Så här länge har jag aldrig innan varit skadad. Känner mig så kraftlös i steget också. För när det inte går att skjuta ifrån så blir hela löpningen rumphuggen.

Efter detta tämligen misslyckade försök till löpning var frustrationen stor. Det blev direkt till gymmet, där körde jag roddmaskin i tio minuter, 150 watt. Sedan blev det 30 minuter på CT också där i 150watt på level 14. Sedan avslutade jag med 3*200 steg i höjdhoppsmatta. Kände mig inte riktigt trött men slutade ändå. Under hela gympasset kände jag inget i varken häl eller fot. Det är tydligt att mina skador är väldigt löprelaterade. Det besynnerliga är att det går så mycket lättare på löpbandet. Jag får fortsätta där minst en vecka till. Nästa helg gör jag ett nytt försök.

Konstig onsdag med stigletning och gymbesök.

Jobbade hemifrån på förmiddagen och skulle efter lunch tillbaka till jobbet, men det blev inte så av olika anledningar. Så efter dessa snabba ändringar tog jag med mig dottern på stigletning i Spånenområdet lite öster om Alvesta i stället. Där finns fortfarande lite vuxen och mogen tallskog kvar. Annars försvann nästan all gammal skog 2005 i Gudrun, i vilket fall som helst är det svårt att hitta några större områden med orörd gammelskog. Överallt dessa ytor med björksly som är omöjliga att gå i ännu värre att försöka springa. Idag hittade vi något som kan bli en runda. Vi fick bryta den en bit då markeringar var försvunna. men efter lite letande så hittade vi åter tråden och stigen. Det kan bli ungefär 2,5-3 kilometer nästan perfekt stiglöpning, bara en kort sträcka på 50 meter ungefär med björksly.

Ungefär så här ser det ut i denna skogen mitt i Småland. En dröm hade varit att försöka få till en stig ända till Växjö, är nog ungefär mellan 1,5- 2 mil fågelvägen. Sen göra en runda av det och vips så har man ett framtida stigmaraton. Det hade varit något för kommunerna Alvesta och Växjö att satsa på istället för att åka på massa resor till Sydafrika som bara kommer en liten del av kommunens invånare till del. Friskvård för alla och ett möjligt framtida storevenemang med ett sådant maraton. Eller enkel resa så blir det en halvmara. Borde gå att fixa för skog saknas inte i alla fall.

Foten har varit lite öm under dagen efter gårdagens löpband, men bara svagt molande, inga problem i natt i alla fall. Men har märkt att jag är trycköm och lite svullen precis under den yttre högra fotknölen. Vet inte varför men kanske en effekt av att jag fått sätta ner högerfoten lite annorlunda under skadeperioden. Vänsterhälen är också trycköm, men det har den varit några månader nu.

Blev 50 minuter på crosstrainern idag, medelwatt på 150, level 14. Sedan 10 minuter ungefär på roddmaskinen, 146 watt i snitt. 2 km.  En lugn dag, ct var ungefär prattempo. Rodden något liknande men jag har fortfarande svårt med tekniken där. Behöver bli lite starkare i armarna.

På jakt efter bra löpstigar.

Nu när ljuset så sakta börjar att återvända på kvällarna efter jobbet så har jag någon dryg timme på mig även på vardagarna för att hitta den optimala stigen för löpning. Jag har en bra stig som är 4 kilometer enkel sträcka men den är bitvis så besvärlig och stenig att det är omöjligt att springa, så det blir lite för dålig rytm. Men den är bra för att stärka alla möjliga sorters löpmuskler i kroppen.

När jag drogs med mina vadbesvär i höstas under de första månaderna av min omställning så var denna stig helt ovärderlig. Där var jag tvungen att korta ner steget på ett naturligt sätt och därmed sparade jag vaderna. Men nu är jag ute efter en stig som samtidigt som den ska vara mjuk och följa naturens ojämnheter så vill jag även att den ska vara möjlig att forcera lite snabbare när det humöret infinner sig. Jag hittade en bra idag, som nästan går runt, bara en kort sträcka som måste löpas 2 gånger för att få ihop ett varv, nästan 2 kilometer lång. Provade även i dag att springa lite på stigen, endast korta sträckor, med promenadskor och jeans samt tjock vinterjacka, men det känns nästan direkt i foten, inte så ont men att det inte är som det ska. Så då är det perfekt med sådana här rundor där jag kan gå i stilla mak för att undersöka möjligheter till framtida löparrundor.

Jag kommer om och när foten blir bra igen att variera min löpning ännu mer. På kort sikt kommer jag att helt undvika asfalt. Mycket stiglöpning för att tvingas till ett kortare steg samt för att spara på vader och fötter innan dom hunnit vänja sig vid det nya steget. Efter den senaste skadan måste jag vara extremt försiktig och lyhörd när kroppen säger ifrån. Men nu längtar jag verkligen, särskilt efter att ha funnit denna fina stig som jag gjorde idag. Den hade en intressant loop som jag inte hann undersöka, mörkret kom snabbare än jag trott. Men i denna tallskog finns det mycket fina förutsättningar för en skonsam löpning framöver.

Löpband, Crosstrainer samt cykel.

Blev i ovan nämnd ordning. Ungefär 1:45 sammanlagt, började med 15 minuter löpning, inledde lätt i 10km/h några minuter, sedan till 12 och 14. Höjde sista 3 minuterna till 15 km/h, med 1% lutning. Det kändes bättre än väntat, helt annat än gårdagen utomhus. Kände inget i vänsterhälen. Men lite i högerfoten, fast inte jätteont utan mer molande. Beror förmodligen på att jag inte behöver trycka ifrån på samma sätt som utomhus. Pulsen gick dock upp rejält hade samma puls som utomhus sista minuterna så visst tar det bra även på löpband, var uppe och nosade på 160 bpm. Så efter gårdagens besvikelse så var detta ändå lite glädjande.

Sedan blev det ungefär 25 minuter på ct, men då kändes det mer i högerfoten hade tänkt köra lite längre där men avbröt lite tidigare. Körde medelhårt där ungefär medelpuls på 140.

Slutligen så blev det en lite dryg timme på cykel i lite över 200watt första 15, sedan 235watt resten. Med 2 stycken 5 minuters intervaller på ca 250watt insprängda i 235wattsblocket. Det kändes rätt bra hela tiden. Är ofta pigg i benen på tisdagar.

I morgon blir det lite vila och återhämtning för den nu lite ömmande foten. Får se hur det känns på torsdag. Men var inne och läste på en liknande blogg om framfotslöpning där stod det att återhämtningen är mellan 6-12 veckor. Jag har varit skadad lite drygt 5 veckor nu.

Så gick ännu en natt......

Har vaknat flera gånger i natt, har gjort ont i foten då, kommit i sjok om 5 minuter i halvtimmesintervaller. Kändes inte i själva löpningen men uppenbarligen är jag lite för het på att komma tillbaka snabbare än vad kroppen accepterar. Fast om jag inte testar så vet jag inte. Men nu måste jag intala mig själv att vänta även med löpband ett tag. Det kändes bra löpmässigt i går på bandet. Så det ska nog funka som igångkörning igen så småningom. Men som sagt mer tålamod krävs.

Lennart "milen sub 40" Om du mot förmodan skulle läsa detta. Vart har du tagit vägen? din sida är borta.

Framfotslöpningsrunda 89. Spånen, frustration.

Det blev inte riktigt som väntat. Tyvärr, besvikelsen är stor. Men vad annat kunde jag väntat mig?
Efter gårdagens test på löpband så hade jag lite förväntningar på detta test.
Tog cykeln upp till Spånenområdet, där finns det riktigt fina stigar som gör att steglängden blir naturligt kort, underlaget är mjukt.

Merrell Trail glove ascend goretex

Hade mina tjocka Merrell, 8mm sula, men inget dropp. Tog det väldigt försiktigt första hundra meterna. Sen ökade jag en aning till kanske 5min/km tempo. Det går lite nerför i början så då flöt det på hyfsat. Efter 400 meter ungefär började vänsterhälen göra sig påmind. Som den brukar och även gjorde innan jag fick skadan i högerfoten, men den brukar släppa efter någon kilometer. Efter 500 meter kom första uppförsbacken, då märktes hälen rejält och även foten nu. det gick inte att trycka ifrån med någon av fötterna. Fick ta så korta steg så det kändes som om jag gick. Denna lilla stigrunda är 800 meter ungefär. Efter dessa 800 meter hade jag rejält ont i vänsterhälen. Men så fort jag stannade så släppte det. Högerfoten kändes men inte värre än ett svagt molande.
Tänkte ge upp men tänkte att jag kunde prova lite till på en ännu mer lättlöpt stig. Bara 250 meter lång. Tog det lugnt och kände att hälen släppte precis som den brukar göra. Tog i lite mer på vissa ställen men då kom smärtan i högerfoten tillbaka. Tog några vändor till och vänsterhälens inledande smärta försvann helt. Men däremot kändes det allt mer på ovansidan av högerfoten, där den metatarsala stressfrakturen härjat de sista 5 veckorna. Nu någon timme efteråt så känns det i högerfoten men inget i hälen. Totalt blev det 2,17 kilometer i ett 5:51 tempo.

Ja det känns som om jag är gjord av glas. Så svag i löpningen har jag aldrig känt mig. Helt utan kraft i fråntrampet, speciellt i motlut. Det var kanske dumt att prova men jag ville bara känna mig för lite, trodde inte att det skulle kännas så här mycket. Framför allt inte i vänsterhälen. Ja, nu dröjer det ett tag till. Är svårt med motivationen nu. Både löpning och jobb är svårt för tillfället. Då är det lätt att man deppar ihop. Men får försöka fortsätta med min alternativa träning på gymmet.
Möjligt att jag får ge upp denna satsning nu. Är rädd att jag förstör mig helt till slut. Jag tror på detta med framfotslöpning men jag är kanske för gammal för att klara en så stor omställning som det är för kroppen. Som en helt ny sport. Särskilt med tanke på att jag har varit en av de extremaste hällöpare som funnits.
Tvivlet växer för varje dag. Men får ge det någon chans till innan jag ger upp.

Så gick ännu en natt.....

Tisdag morgon, kändes okej i hälen under kvällen och jag är inte mer stel än vanligt nu på morgonen dagen efter. Så den smärtan som kom så intensivt ett hundratal meter i går var ytterst märklig, eftersom den gick över så fort, även under själva löptestet i går.
Men foten har känts i natt, en molande känsla över foten lite högre upp än vanligt.

Känslan var annars bra igår, så skönt att komma ut i skogen igen, hittade en ny stig igår som jag ska undersöka vidare, det svåra med stigar efter Gudrun 2005 är att det helt plötslig kommer ett snårigt ogenomträngbart slyhygge och stigen försvinner. Så det blir inget flyt i löpningen. Men det är bara att leta vidare. För vid stiglöpning är löpkänslan som bäst. Då jobbar hela kroppen tillsammans och känslan av trötthet blir svagare då så mycket av koncentrationen går åt till att sätta ner fötterna på rätt ställe mellan rötter och stenar. Nu har fåglarna också åter börjat vakna till liv efter en kort vinter och då tänds ytterligare en dimension i den överväldigande känslan. Som sagt det var ingen bra känsla i går men det är bara att försöka bita ihop ett tag till på gymmet.

Cykel och löpband 5 minuter.

Igår körde jag 40 minuter rätt intensivt på CT, Idag blev det först 1 timmes medelhård cykling på strax över 200 watt med 3 stycken ökningar till lite över 265 watt, varav 2 var 5 minuter långa och den sista 3 minuter. Pulsen var uppe på 167 som högst, vilket är väldigt nära max vad gäller min cykelpuls.
Kändes bra i foten idag, hade först inte tänkt prova löpbandet men tog ett litet test ändå. Hade mina "tjocka" Nikeskor. Körde någon minut på 10km/h. sen ökade jag till 12,5 i 4-5 minuter. Det kändes bättre än väntat. Men jag ville inte för mycket denna första gång. Så jag vred upp till 14 en minut bara för att testa känslan. Det är snabbt men det gick ändå att hantera.
Känner av foten hela tiden, smärtan vandrar omkring över foten, just nu är det mest i tåfästena. Det är väldigt sällan det hugger till av smärta utan nu är det mer en molande värk. Som bitvis är helt borta. Kan göra tåhävningar igen, men om det blir för intensivt och för många så känns det någon timme senare. Hade tänkt prova riktig löpning på stig men vågar ännu inte.
Vänsterhälen gör sig fortfarande påmind, förmodligen är den lågintensiva skadan mer svårläkt än stressfrakturen i foten. Men den har jag ändå sprungit med hela hösten. Frågan är hur mycket det kan ställa till det i framtiden? Hälen brukar vara stel och konstig i någon kilometer sen har det släppt.
I dag är det 5 veckor sedan och jag har helt lagt om min träning, lite för mycket cykel har det blivit i förhållande till CT men eftersom foten smärtat mer vid CT i förhållande till cykel som i princip inte känts någonting så är det inte så konstigt.
Är väldigt sugen på att komma ut och springa nu, det spritter i kroppen efter löpning. Det kommer att bli svårt att hålla igen i början men jag måste om jag inte ska dra på mig nya skador.

Cykel och nytt test av löpband.

I dag blev det nästan 2 timmars motionscykel i ett behagligt tempo, ungefär 110bpm i snitt. Ca:165 watt på denna cykel. Gjorde 2 stycken höjningar till lite över 260 watt, 5 minuter vardera. I slutet på passet. Då kändes det direkt i låren. Men eftersom jag bestämt i förväg att det skulle bli 5 minuter och inte under 250 watt under dessa, så var det bara att köra på, pulsen flög upp rejält, särskilt under sista 5 minutersintervallen, nästan 170 bpm. Det är väldigt nära max för mig på cykel.

Sedan provade jag löpbandet, men kände redan efter 20 sekunder i 10km/h fart att detta går inte så länge, vred upp till 14 km/h bara för att känna känslan. Det var springbart men eftersom foten direkt gjorde sig påmind avbröt jag efter en halvminut. Det är nedslående. Har känt mig starkare i foten idag men så fort det kommer till löpning så funkar det inte.

Hade tänkt mig prova på lite försiktig stiglöpning i helgen, har en fin liten runda som nog är rätt snöfri nu, men efter detta försöket så skjuter jag nog upp den ytterligare en helg.

Crosstrainer och Spinning.

I dag hade jag bokat ett 30 minuters spinningpass. För att bli tillräckligt trött och hinna med allt annat på kvällen så körde jag först 40 minuter på CT, varav 30 var medelhårt.

Det var svårt med spinningen, hade pulsklockan på mig och kom upp i 135 i medelpuls, inte så högt men ändå blev jag väldigt trött. Det var lite nya ställningar som jag inte var riktigt van vid, särskilt partierna där man stod upp. Så det påverkar att tröttheten blev så hög i förhållande till pulsen.
Det märks att jag är så beroende av mätare och tider i min träning. Blev smått frustrerad av att det inte är mätare på cyklarna, ingenting finns det att jämföra med. Bara gå på ren känsla, det var svårt.
"Vrid upp ett snäpp, och ytterligare ett sa instruktören" Men då vred jag nog lite för mycket så då blev det för tungt. Ovissheten över hur ansträngande det kommer att bli gör att jag inte tar i tillräckligt mycket. För jag vill ju orka hela passet, inte kollapsa på cykeln. Men det är svårt när det inte finns mätare. Dessutom så kan jag inte jämföra och se om jag utvecklas heller. Fast vad jag förstått så är det just det som är tjusningen med spinning, känslan. Det är känslan som är viktig.
Min känsla var efteråt att jag blev rejält trött och att jag förmodligen kommer att få viss träningsvärk i morgon. Framför allt i framsidan av låren.

Fotskadan är konstant, tänker inte ens på löpning längre, fast det var nog en liten överdrift. Men jag har på något sätt förlikat mig med den. Nu får det ta den tid det tar, jag har hittat en acceptabel alternaiv träning som gör att jag förhoppningsvis inte tappar för mycket kondition. Jag till och med längtar till gymmet och alla maskiner där. Det trodde jag aldrig skulle hända mig. Träffar många människor också det är inte fel. Det blir alltid något att tala om och med. Även om det är svårt att prata när man är mitt i en tuff intervall på cykeln eller CT. Fast det verkar en del inte märka. Då får jag verkligen anstränga mig för att både kunna träna och prata samtidigt. Fast det är kanske därför andrar har lätt för att prata eftersom dom vet att jag inte orkar säga emot? Får se hur jag ska lägga upp min träning när jag väl kan börja löpa igen. Kommer att använda mig av gymmet också. Speciellt CT tror jag är ett riktigt bra komplement till löpningen.

4 veckors löpningsuppehåll.

Ja, den metatarsala stressfrakturen på höger pekfingertå har ingen större brådska med att lämna min fot och kropp. Tack vare den har jag fått helt nya träningsvanor. För första gången i mitt liv är jag nu inne på gym och kör kondition, trodde jag aldrig skulle hända. Jag gillar det också, är lättare att pressa sig det där lilla sista som kan vara så avgörande om man ska utveckla och förbättra sin kondition. Men hur dessa pass med crosstrainer och cykel kommer att påverka min löpning är ovisst.

I dag körde jag 40+40 minuter CT + cykel, varav 20 minuter på CT var hårt. Den här maskinen som är en crosstrainer vario blir väldigt hoppig och konstig när man tar i rejält. Idag fick jag lite undrande blickar när jag tog i nästan mitt max de sista minuterna. Hela maskinen skakar och lever så jag tror nästan den ska gå sönder. Möjligt att jag har fel teknik? Men jag drar i alla fall uppmärksamhet till mig. Fast det är inget jag strävar efter. På cykeln körde jag hårt i 30 minuter. Runt 225 i watt i medel under dessa 30 minuter ungefär 110 rpm på pedalerna.

Sen ville jag bara prova löpbandet lite igen. Hade mina gamla Nike med rejält hälstöd. Känns inte så mycket under själva löpningen men det kommer efteråt. Körde bara 2 minuter, var mer än nöjd efter de andra maskinerna. Men det känns väldigt konstigt. Som om jag glömt hur man springer. Vred upp en kort stund till 12km/h men då nästan flög jag av bandet. Hoppas verkligen att det är felkalibrerat men eftersom ett annat band jag provade för några dagar sedan gick lika fort så är det nog inte så. Utomhus är 12km/h inget under normala omständigheter. Vill så gärna komma igång igen innan min kropp glömmer att jag är en löpare i första hand.

Fick underbar fotmassage i går kväll och på förmiddagen av D. I dag höll hon på i över en timme. Helt underbart, känner riktigt hur det flödar positiv energi genom foten då. När jag kör CT så känns det i foten men mer som ett molande och det går att uthärda. Det är möjligt att jag skulle avhålla mig den maskinen och bara köra cykling för att skynda på läkningen? Men då är jag rädda att igångsättningen av löpning blir väldigt svår. CT är betydligt mer löplikt jämfört med cykeln.

Jag har numrerat mina rundor och för 4 veckor sedan fastnade jag på runda 88, det är nästan som om det är en förbannelse med just dom siffrorna, de symboliserar en del negativt genom världshistorien så kanske det var därför som jag också skulle få mig en rejäl tankeställare just efter denna runda. Nu har jag fått en månad att tänka över min omställning. Men jag ser ändå med tillförsikt på framtiden även om jag lever i ovisshet för tillfället.

Crosstrainer + cykel + 3 minuter löpband.

Hade egentligen tänkt hoppa över träning idag då jag körde ett pass i går. Men jag kände mig oförskämt pigg och var sugen på att köra idag igen. Blev ett hyfsat lugnt pass med 40 minuter CT samt 40 minuter cykel i ett lagom hårt tempo, Lite över prattempo i snitt på båda maskinerna.
Efter att jag stretchat så klev jag upp på löpbandet, det gick bättre än väntat men det är med de rätt så hårt dämpade skorna. Steget känns väldigt konstigt och nästan utan riktig styrsel. Som om jag aldrig sprungit innan. Men jag kände inte så mycket över tårna. Men efteråt var det lite ömt. Körde bara några minuter. provade som mest 14 kilometer i timmen, men det är snabbt, förstår inte hur jag sprungit i den farten? Märklig känsla. Men jag ska snart bli kompis med löpbandet också tänkte jag. Köra intervallerna där. Tror det blir bättre disciplin då.
Dagen har varit bra och jag vaknade upp väldigt glad och pigg, det tillhör tyvärr ovanligheterna nuförtiden men när de dagarna kommer tar jag emot dom med stor tacksamhet.

Crosstrainer + cykel. Lite segt.

Ja, idag var det lite segt. Hela dagen har varit seg, bara gått och väntat på att få träna. Inte varit på något vidare humör under dagen. Mycket problem på jobbet. Inte så svåra att lösa men när dom kommer nästan som på ett radband så stjäl det energi och på bara några morrontimmar så är den energin som skulle räcka hela arbetsdagen förbrukad. Ingen ny finns att hämta ut heller. Det är min mentala energi som tar slut ibland. Då blir jag lätt irriterad och grinig.
Visst det är slutet januari och långt till våren, ingen löpning på 3,5 veckor. Aldrig haft ett så långt skadeuppehåll. Har haft uppehåll tidigare men då på frivillig basis. Skadan är så seg att läka. Känner knappt någon skillnad från en dag till en annan. Men det går sakta, sakta och till slut kan jag springa. Provade lite i tisdags på gymmets löpband men det gick inget vidare. Fick ont under och efteråt. I dag brydde jag mig inte om att prova igen.
Det blev ungefär 50 minuter på CT, varav 20 rätt så hårt. Sedan 30 minuter ungefär på cykel varav 20 minuter rätt hårt.
Kände ändå nu någon timme efteråt att passet gav mig lite ny positiv energi. Nu ska jag ta hand om den och vara på ett bra humör resten av kvällen.

Crosstrainer + prov av löpband.

Blev 40 minuter i ett relativt lugnt tempo på CT.
Under dagen på jobbet så provade jag att omedvetet springa då jag försökte att avstyra ett kommande driftstopp. Det var en ryggmärgsreflex. De få gånger jag gjort det under skadan har jag omedelbart avbrutit då hjärnan talat om för kroppen hur ont det gör i foten. Men idag gjorde den inte det, blev inte mer än 10-15 steg men ändå. Det kändes men inte så att det högg till.
Därför var jag sugen på att prova löpbandet på gymmet. Till saken hör att jag aldrig provat löpband innan. Jag hade mina gamla rätt så hårt dämpade löparskor på mig då de har funkat bäst på CT. Jag började sakta att gå sedan ökade jag till 10km/h. Tyckte det gick snabbare än vad jag väntat mig, det kändes lite i foten men inte så mycket. Men steget kändes konstigt och klumpigt. Är ju så van att trycka ifrån. här blir det så märklig känsla när det "räcker" med att lyfta foten.
Körde några minuter bara. Kändes lite i vänsterhälen. Provade att öka till 12km/h, tyckte det gick rejält snabbt nu, konstigt. Ute är det inte alls samma känsla med 12 km/h. Troligtvis bara för att jag är så ovan vid denna form av träning. Ökade även lutningen bara för att se hur det kändes. Men kände lite mer i foten så det var lika bra att avbryta helt. Så 3 minuters löpning.  Kände mig som en fullständig nybörjare och som om kroppen hade svårt att hålla ihop alla delarna. Steget blev någon blandning av mellanfotslandning och hällandning. Men inser att jag får vänta ett tag till innan det blir på riktigt. Känns lite nu efteråt men ändå inte så mycket som jag väntat mig. CT kändes bra för foten, bara små känningar men inget som påverkar. Däremot kändes det att jag kört hårt dagen innan.

Crosstrainer + motioncykel och en stund av flow. 21 dagar utan löpning.

Ännu en dag på gymmet, i bland känns det inget i foten när jag går, men så plötsligt skjuter jag ifrån lite för snabbt eller långt med högerfoten. Då blir jag starkt påmind om att skadan är kvar. Foten är fortfarande lite svullen framåt dagen och kvällen efter dagens belastning.
I dag blev det ett rätt så tufft pass. Maxpuls på över 170 på CT. Över 160 på cykel vilket är väldigt ovanligt. Måste hålla på en bra stund för att komma dit. Blev nästan 1.40 totalt idag. Varav ca: 40-50 minuter rätt hårt. Min Garmin 305 vill inte vara med inomhus längre. Tror den är på väg att dö. Har blivit mer och mer problem med den. Inte ens ett 7 knappstryck hjälper längre. Får se vid nästa utomhusaktivitet.
Det finns vissa stunder vid lång hård körning på cykeln som jag känner att jag kommer in i ett annat steg. Lite högre och lite fortare. Pulsen är väldigt hög och belastning nära max. Då är det precis som om det öppnas en ny kraftkälla och det känns inte jobbigt. Bara en härlig känsla av att jag tar i och kroppens alla delar harmonierar med varandra på något underligt sätt. Inte känt så innan, men kan tänka mig att det är det som kallas för "flow". Men det tar tid att komma dit, över en timme måste jag hålla på, i vilket fall som helst var det en bra känsla. Blir kanske så för att på cykel kan jag hålla konstant fart, puls och tempo som ett mantra. Utomhus går det inte på samma sätt för det är så mycket annat som påverkar, väder, vind, upp och nerförsbackar i en salig blandning. Samt att man hela tiden är medveten om hur långt det är kvar av dagens pass. På en motionscykel är det bara att kliva av, aldrig mer än ett tramptag från att ge upp. På ett paradoxalt sätt gör det att jag kan pressa mig hårdare. När jag är ute på en runda vet jag att krafterna måste räcka hela vägen och då är det så lätt att man sänker farten för att vara säker på att verkligen orka hela distansen.

Crosstrainer + Motionscykel, upprepning?!

I dag blev det ett hyfsat pass på gymmet i Alvesta. Vis av torsdagens misstag så började jag med CT idag. Körde 50 minuter på den varav 20 var rätt hårda, hade maxpuls på lite över 170. Fick lite ont i foten men inte så det påverkade nämnvärt denna gången. Nackdelen med denna CT är att den blir hoppig när man försöker ta ut stegen rejält. Det är en Gymmaster vario, en maskin som om man tar det riktigt lugnt bara går med pedalerna upp och ner, precis som om man är ute och går en fin söndagspromenad. Om man däremot vill få upp farten lite så blir det längre steglängd och den maximala ska vara 86cm. När jag tar i rejält så kommer jag i maskinens ytterlägen och varje gång jag stöter i ytterläget så hoppar den till. Men jag börjar hitta en bra medelväg genom att höja motståndet i stället så då får jag upp pulsen rejält men det som gör att det inte blir riktigt löplikt är att frekvensen blir låg.
Efter dessa 50 minuter på CT blev det en halvtimmes cykling i ett rätt hårt och jämnt tempo. Hade effekten på 6:an och försökte hålla strax över 200 watt, det motsvarar på denna cykel en kadens på mellan 105-115. Min puls låg väldigt jämnt under hela denna session, 145 +/- 3-4 slag. Lite över prattempo. Men i slutet blev jag allt tröttare men pulsen höll sig ändå jämn och fin. Sammantaget är jag nöjd med dagens träning. Trots 3 veckors frånvaro av löpning så har jag hittat en acceptabel ersättning och nivå. Frågan är bara hur svårt det blir att börja springa igen. Det känns fortfarande långt borta med löpning. Medelpulsen i dag över hela passet blev 142.

Motionscykel och Crosstrainer.

Ja, för att det ska bli lite omväxling i livet och träningen så vände jag på kuttingen denna gång och började med 50 minuter cykling varav 20 minuter var lite hårdare. Fick lite ont i foten förra gången med CT, så därför började jag med cykling. Hade inte riktigt samma moral och energi denna gången. En lite sämre dag helt enkelt. När jag klev upp CT så var det svårt att hitta motivationen. Körde bara 15-20 minuter på den idag, i ett rätt så lugnt tempo. Kände en del i foten men inte som förra gången. Tror även att den relativt hårda cyklingen satte ner mig i CT.
Blev nästan 1 timme och 15 minuter. Det är klart godkänt tycker jag.
Något bättre i foten men rätt vad det är så glömmer jag mig och då trycker jag ifrån som om jag aldrig varit skadad men då får jag veta att jag lever. Det hugger till rejält. Så någon löpning är ännu inte att tänka på.
Nu har jag på något sätt förlikat mig med det och läkningen tar den tid det tar. Det som blir verkligen svårt när jag väl kan börja på igen är att ta det tillräckligt stilla med upptrappningen. Har även fortsatt ont i vänsterhälen. Så får se vilket som läker fortast.

Crosstrainer och motionscykel.

Blev ett rätt långt pass, lite över 1,5 timmar, bitvis rätt hårt. Började med crosstrainer. Första gången på det lite större gymmet i Alvesta. Där finns det nya typer av crosstrainer, hade lite svårt att hitta bra teknik på dom och när jag ville få upp frekvens så blev det stötigt och lite ryckigt, svänghjulet sitter framtill på dessa. Dom har även gamla med svänghjulet bakåt så får nog bli den typen nästa gång. Men körde kanske lite för länge på crosstrainern för det ömmar lite för mycket över foten nu och jag hade om det inte börjat göra ont kört en stund till på ct.
Det som verkar positivt med ct är att min puls idag var högre än jag får vid hård löpning, idag låg jag flera minuter i rad på en puls på över 170 bpm. Det är väldigt högt för mig Men ändå var jag inte så slut som jag hade varit vid samma puls under löpning. Den pulsen kan jag bara klara en väldigt liten stund när jag löper, oftast i sista minuten vid en avslutande spurt.
Ändå känner jag att min teknik på ct är väldigt bristfällig, bara kört 4 gånger hittills.
Efter det så blev det en stund på cykeln, fick även upp pulsen på den rejält idag, låg på 160 ett tag när det var som jobbigast.
På cykeln kör jag med rätt lågt motstånd men en väldigt hög frekvens, under den jobbiga delen idag var jag uppe på mellan 115-120 varv/minut. Blir så när man har rätt så svaga ben i förhållande till kondition.
Jag har aldrig varit mycket för inomhusträning vad gäller kondition men den här perioden har jag blivit glatt överraskad. Det är mycket folk runt omkring för omväxlings skull. När jag springer är jag alltid ensam, ytterst sällan jag stöter på någon i spåren runt om i Alvesta. Nu har jag dessutom löst årskort via jobbet så om inte annat måste jag gå dit för att få valuta för satsade pengar, dessutom är jag en tvättäkta smålänning.

15 dagar utan löpning, ingen ljusning i sikte.

Längtar efter att springa igen, det är som i vissa av mina mardrömmar jag får i bland, jag springer och springer. Är jagad av något men för det mesta vet jag inte vad det är som jagar mig och skrämmer mig. Men det som gör att det blir mardrömmar är att jag springer och springer men jag kommer ingenstans, fötterna rör sig men jag är stilla, blir allt tröttare och räddare för varje  krampaktigt steg. Det obestämda som jagar mig kommer allt närmare och till slut är det ifatt mig, jag får andnöd och paniken sprider sig i kroppen och ångesten är nästintill total. Då, precis då i det sista ögonblicket innan katastrofen, så vaknar jag. Alldeles svettig, precis genomblöt svetten droppar från mig som efter ett hårt milpass mitt i sommaren, under tiden tar jag mig på stapplande ben och onda hälar till toaletten för att lugna ner mig lite. Efter någon minut kommer jag till sans och svettningarna avtar. Känner mig nöjd och tacksam att det onda inte hann ifatt mig denna gången heller.
Nästan alla mina mardrömmar involverar löpning i en eller annan form eller rättare sagt min oförmåga att kunna springa.
Just nu är det en verklighet, jag kan inte springa, inte ett steg. Jag är som väl är inte helt avstängd från konditionsträning, cykling funkar och även crosstrainer till viss del.
Nu har det passerat nästan exakt 6 månader sedan jag började min omställning, kan väl milt påstå att jag just nu befinner mig i en svacka. Men snart vänder det igen, jag längtar så.
Dagen har varit fri från både cykel och crosstraining. Kört lite styrka hemma, med betoning på lite.