Efter gårdagens test på löpband så hade jag lite förväntningar på detta test.
Tog cykeln upp till Spånenområdet, där finns det riktigt fina stigar som gör att steglängden blir naturligt kort, underlaget är mjukt.
Merrell Trail glove ascend goretex
Hade mina tjocka Merrell, 8mm sula, men inget dropp. Tog det väldigt försiktigt första hundra meterna. Sen ökade jag en aning till kanske 5min/km tempo. Det går lite nerför i början så då flöt det på hyfsat. Efter 400 meter ungefär började vänsterhälen göra sig påmind. Som den brukar och även gjorde innan jag fick skadan i högerfoten, men den brukar släppa efter någon kilometer. Efter 500 meter kom första uppförsbacken, då märktes hälen rejält och även foten nu. det gick inte att trycka ifrån med någon av fötterna. Fick ta så korta steg så det kändes som om jag gick. Denna lilla stigrunda är 800 meter ungefär. Efter dessa 800 meter hade jag rejält ont i vänsterhälen. Men så fort jag stannade så släppte det. Högerfoten kändes men inte värre än ett svagt molande.
Tänkte ge upp men tänkte att jag kunde prova lite till på en ännu mer lättlöpt stig. Bara 250 meter lång. Tog det lugnt och kände att hälen släppte precis som den brukar göra. Tog i lite mer på vissa ställen men då kom smärtan i högerfoten tillbaka. Tog några vändor till och vänsterhälens inledande smärta försvann helt. Men däremot kändes det allt mer på ovansidan av högerfoten, där den metatarsala stressfrakturen härjat de sista 5 veckorna. Nu någon timme efteråt så känns det i högerfoten men inget i hälen. Totalt blev det 2,17 kilometer i ett 5:51 tempo.
Ja det känns som om jag är gjord av glas. Så svag i löpningen har jag aldrig känt mig. Helt utan kraft i fråntrampet, speciellt i motlut. Det var kanske dumt att prova men jag ville bara känna mig för lite, trodde inte att det skulle kännas så här mycket. Framför allt inte i vänsterhälen. Ja, nu dröjer det ett tag till. Är svårt med motivationen nu. Både löpning och jobb är svårt för tillfället. Då är det lätt att man deppar ihop. Men får försöka fortsätta med min alternativa träning på gymmet.
Möjligt att jag får ge upp denna satsning nu. Är rädd att jag förstör mig helt till slut. Jag tror på detta med framfotslöpning men jag är kanske för gammal för att klara en så stor omställning som det är för kroppen. Som en helt ny sport. Särskilt med tanke på att jag har varit en av de extremaste hällöpare som funnits.
Tvivlet växer för varje dag. Men får ge det någon chans till innan jag ger upp.
Så gick ännu en natt.....
Tisdag morgon, kändes okej i hälen under kvällen och jag är inte mer stel än vanligt nu på morgonen dagen efter. Så den smärtan som kom så intensivt ett hundratal meter i går var ytterst märklig, eftersom den gick över så fort, även under själva löptestet i går.
Men foten har känts i natt, en molande känsla över foten lite högre upp än vanligt.
Känslan var annars bra igår, så skönt att komma ut i skogen igen, hittade en ny stig igår som jag ska undersöka vidare, det svåra med stigar efter Gudrun 2005 är att det helt plötslig kommer ett snårigt ogenomträngbart slyhygge och stigen försvinner. Så det blir inget flyt i löpningen. Men det är bara att leta vidare. För vid stiglöpning är löpkänslan som bäst. Då jobbar hela kroppen tillsammans och känslan av trötthet blir svagare då så mycket av koncentrationen går åt till att sätta ner fötterna på rätt ställe mellan rötter och stenar. Nu har fåglarna också åter börjat vakna till liv efter en kort vinter och då tänds ytterligare en dimension i den överväldigande känslan. Som sagt det var ingen bra känsla i går men det är bara att försöka bita ihop ett tag till på gymmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar