Tandemcykling med dottern.

Blev en fin tur till Örs lantcafé. Perfekt väder, lite lagom vind och runt 22 grader. Det kan dröja ett tag innan jag kan springa igen, har fortfarande svårt att gå, halva foten är svullen. Men som väl är så är det inga problem med att cykla. Känns nästan inget då.

Dagens tandemscykling

Så idag blev det tandemcykling, ett lågintensivt pass med intervallinslag. För vi valde den backiga rundan. Där är de 15 första kilometerna upp och ner hela tiden.

 Väl framme vid caféet så blev det morotstårta och en lakritsmuffins, så var det innan fixade kaloriunderskottet både uppätet och överskridet igen. Jag har en enorm svaghet för sötsaker. Det är min stora akilleshäl för att kunna tappa fett till en perfekt löpningsnivå.
Särskilt nu på semestern har jag fallit in i gamla rutiner med sötsaker minst två gånger per dag. Viktökning har inte låtit vänta på sig. har nog gått upp 2-3 kilo nu på semestern trots daglig träning. Ibland till och med dubbelpass.

Det som är lite konstigt med tåskadan är att jag utan större besvär kunde springa ytterligare 3 kilometer efter själva islaget av tån. Att springa idag vore helt omöjligt, gör ont att bara sätta ner foten. Tror det är något som finns kvar från vår evolutionshistoria, när vi var jägare och samlare, så skulle vi även om vi blev skadade under jakt eller flykt kunna springa vidare ett tag till för att komma i skydd, först därefter kom svullnader och blödningar igång för att så sakteliga börja läka våra kroppar. Gick väl på rent adrenalin för mig. Jag har inte varit hos läkare men troligtvis är den yttersta leden på lilltån bruten. Det kändes så när jag kunde vicka på tån i sidled precis när jag fick av mig skorna. Nu går det inte att ens peta på tån, hela tån samt en del av foten är svullen.

Ikväll var jag på gymmet för första gången på flera månader, testade roddmaskin och crosstrainern, körde 15 minuter på vardera maskin, roddmaskinen var inga som helst problem, crosstrainern var lite sämre i vissa lägen men inte alls så besvärligt som när jag hade stressfrakturen i foten i vintras.

Nu kommer det bli en del gymbesök igen, försökte även lite löpning i höjdhoppsmatta men det var bara att lägga ner med en gång, finns inte en möjlighet som det känns nu. Jag är glad att de andra maskinerna fungerar så pass bra ändå. Kan nog bli minst två veckor utan löpning nu.

Stiglöpning med VFF Spyridon, Lilltå skadad.

Blev en lite annorlunda runda då det varit mycket prat om ormar nu. Tycker inte om ormar. Var dessutom på kusinträff i helgen, där fick jag höra att en bekant nyligen blivit biten av en huggorm. Hon hade känt bettet ungefär som ett getingstick och första dygnet var det inga större problem men efter ett dygn svullnade det upp riktigt rejält. Det blev till akuten och sedan en kur med antibiotika. En del av den sträckan jag brukar springa är rätt så stenrik så för att undvika ormar körde jag en sträcka med mindre stenar, så det blir cirka 1 kilometer enkel väg. Sprang den fram och tillbaka 3 gånger så 6 kilometer ungefär. Men jag borde kanske anat oråd, precis innan jag skulle dra igång kom det en tvestjärt krypandes på min arm, så om inte en tudelad tunga skulle orsaka några bekymmer så kanske det var ett varsel med denna tveeggade stjärt istället. För om inte ormrädslan funnits hos mig så hade jag sprungit mitt vanliga varv och då hade jag inte passerat denna elaka rot 6 gånger. Fast å andra sidan så hade jag förr eller senare förmodligen träffat den ändå.


Dagens stiglöpning.

På den 3:e kilometern slog jag i vänster lilltå riktigt rejält. Det händer var och varannan gång men denna gången känns det inte alls bra efteråt, vid själv islaget gjorde det inte jätteont men resten av rundan var jag försiktigare och om jag tryckte ifrån med yttersidan av vänsterfoten eller landade på yttersidan så gjorde det ont. Men som sagt inte mycket mer ont annars än vad det brukar göra när jag slår i tårna.

Ett par timmar efter islaget.

Ett drygt dygn efter islaget.

Precis när jag kom hem och fick av mig skorna så hade det ännu inte hunnit svullna upp, jag vickade lite på tån i sidled, det kändes väldigt konstigt, precis som om det fanns en led i sidled, jag har aldrig brutit något ben innan, men nu har det nog hänt, den yttersta leden på lilltån. Googlade lite och fann att man inom sjukvården inte gör något åt dessa skador om den inte blivit sned. Den verkar hyfsat rak och jag har svårt för att gå till läkare. Har nu under dagen och kvällen haft den i isförband. Den är svullen men inte mer än att jag fick på mig en trätoffla åtminstone.


VFF är inte optimalt på dessa stigar, det är just dessa saker som är den största risken, att slå i tårna. Annars är dessa skor riktigt sköna på stigar, men det ska vara stigar som inte har så mycket dolda faror som dessa stigar har. Just idag var det en liten dold stubbe under blåbärsris precis i kanten av stigen som orsakade smällen. När denna skada går över så får det bli Merrell härnäst på dessa stigar.

Det finns 5-6 olika riktigt svårupptäckta hinder på denna sträckan. Nu måste jag ta mig tid att sakta gå sträckan med en sprayburk med väderbeständig färg och markera alla hinder som kan orsaka skador. Det är en lite tråkig paradox, jag springer på dessa stigar för att få ett kortare och för kroppen skonsammare steg för att undvika överansträngningsskador men samtidigt utsätter jag mina tår för dessa risker, idag så blev en elak stubbe mitt öde. En stubbe jag lyckats "missa" varenda gång innan. Tror jag löpt just denna delen av stigen minst hundra gånger.

Jag tror  mycket på detta med stiglöpning, det är väldigt bra för att träna upp muskler och leder, jag vill inte sluta med att springa på stigar men i fortsättningen får det bli i Merrellskor, då håller jag ihop tårna bättre och det brukar aldrig vara några problem som liknar dessa. Med fivefingers så spretar tårna till och med mer än om man springer helt barfota.

Annars var det som vanligt lite stelt första kilometern, hälen som vanligt. Men det försvann sedan. Efter islaget av tån var det endast det som fanns i mitt huvud resten av rundan.

Lite bilder från dagens stiglöpning.

Började idag att äta färsk ingefära, får vi se om det kan hjälpa mig med mina harklingar, de sista rundorna i värmen så har det varit extra besvärligt, fast igår under intervallerna var det lugnt, lite märkligt. Men det var skönt för det tar kraft att under löpningen behöva hålla på att harkla sig. Särskilt vid hård ansträngning, då känns det nästan hur farten sjunker en aning för att ha kraft till både löpning och harklingar.

6*1000 meter intervaller med VFF+barfota, framfotsrunda 169.

Blev en lite annorlunda intervallrunda idag. Började med 1200 meter uppvärmning med mina Adidasskor. Sen bytte jag till VFF Spyridon och körde ytterligare ett halvt varv innan intervallerna drog igång. Körde de 3 första som vanligt med 200 meters gåvila mellan dom. Blev 3:34,3:42 och 3:44 på dessa 3 och en tung känsla, fick verkligen kämpa på dessa 3. Efter den tredje tog jag en lite längre paus. Den 4:e intervallen missade jag att logga på klockan, måste tryckt på stoppknappen i stället för resetknappen efter 3:e intervallen. Men den var nog ungefär som den 3:e, runt 3:45. Efter den var jag väldigt trött, hade sedan innan bestämt mig för 6 stycken. Tog längre vila innan jag började med 5:an, samt körde både den och 6:an barfota. Det hjälpte till mentalt för att kunna kämpa på, både på 5:an och 6:an gick jag ut lugnt första 400 meterna. Dessa gick på 3:39 samt 3:37. Men extra lång vila mellan 5:an och 6:an. Kändes som det behövdes i värmen.

Dagens intervaller

Trots löpvila i går så var det segt i benen, fick ingen riktigt bra känsla och intervallerna kändes lite ryckiga och obekväma, kom inte in i något bra och jämnt flyt. Hade lite känningar i hälen under uppvärmningsvarven, men under intervallerna var det en bra känsla förutom i den 4:e intervallen då det började kännas lite stumt i fotlederna. Men på 5:an och 6:an som kördes helt barfota var det en alltigenom bra känsla. Blev inte öm under fotsulorna denna gången, så nästa gång kan jag nog köra 3 stycken helt barfota.

Intervaller är svåra att köra och är mentalt tungt innan och under själva passet. De gånger jag lyckas träffa rätt med utgångsfarten kan dom bli riktigt bra att genomföra och känslan är inte så hemsk som de som blir ryckiga och med för snabb utgångsfart. Men om man ska förbättra sig så finns det inget bättre än intervaller. Har dock alltid kört mina ensamma, är det någon gång man skulle ha nytta av att vara fler så är det under intervaller. Kom i håg när jag i yngre dagar tränade fotboll. Då körde vi olika löpövningar och det var stor skillnad när det blev ett tävlingsmoment med de andra. Det är lättare att ta ut sig då. Nu har jag bara klockan att kämpa mot. Men som idag när det är varmt så är det lätt att växla ner lite för tidigt och för mycket.

Men nu några timmar efteråt är det en skön känsla trots allt. Idag parkerade jag cykeln på anvisad plats. Men det var två löpare på plats när jag kom och dessa hade tagit med sig sina cyklar, in på 6:e banan dessutom. Utanför sekretariatet. Att dom vågade? Men den vaktmästaren som tillrättavisade mig var kanske på semester, jag såg i alla fall inte till honom idag. I vilket fall som helst så är det roligt att det finns en del som utnyttjar våra fina löparbanor.

Blev även lite tandemcykling mitt på dagen, efter lunchen. Det var varmt, vi cyklade cirka 25 kilomter med 17km/h i medelfart, lugnt och stilla men sög ändå musten ur mig och dottern eftersom det var så varmt.
Dagens tandemcykling.

Lönåsrundan med Hybriden. Cykling.

Blev cykling idag. Hade först tänkt mig ett lugnare längre pass idag. Men kände mig sliten idag igen i mina fotleder och vänsterhälen. Så bättre att fötterna får vila någon dag nu.

Dagens cykelrunda

Blev min vanligaste cykelrunda, Lönåsrundan. En väldigt fin runda i typisk småländsk natur. Den är dessutom relativt kuperad så det blir naturlig intervallträning om man vill dra på lite extra. Fast idag tog jag det hyfsat lugnt. Medelfarten blev dock högre än väntat i förhållande till den låga medelpulsen.

Det var väldigt lugnt ute, lite svag sydostlig vind cirka 22 grader, rätt fuktigt i luften. Perfekt väder för cykling. Man blir precis lagom varm.

Det var ett tag sedan jag cyklade denna rundan. Märker hur man saknar omgivningarna, allt är sig likt. Husen är på plats, även människorna känner jag igen om dom händelsevis är ute. Några hälsar på mig, känner säkert igen mig nu efter alla dessa rundor jag gjort förbi Lönås. Det märks att sommaren har passerat zenit nu. Det börjar att vissna lite här och lite där. Fåglarnas kvitter blir allt tystare och man lägger inte ens märke till det mer än att allt blir så tyst. Men vid första tanken saknar man inte fågelkvittret, men det är ändå tystheten som kan komma så här riktigt vindstilla sommardagar som både är skönt men samtidigt lite sorgliga. Sommaren redan på väg bort, jag som inte knappt ens kommit ner i varv från jobbet ännu. Var tar tiden vägen? Cykelrundorna blir kanske lite fler framöver om jag inte kan återhämta mig lite bättre från löpningen så måste jag ha det som alternativträning.

Stiglöpning Spånen, med VFF Spyridon. Framfotsrunda 168

Blev en av de långsammaste stiglöpningsrundorna jag genomfört, har sprungit samma runda nu en hel del gånger och börjar lära mig de olika sluttiderna. 32:43 tog det idag. 5,7km är rundan. Ändå var medelpulsen förhållandevis hög med tanke på den moderata farten, 143 i medelpuls.

Dagens stiglöpning.

Men till mitt försvar, egentligen ett ord jag inte vill använda i detta sammanhang. Vad ska jag försvara? Är det något jag behöver lära mig så är det att ibland ska rundorna vara långsammare än vad de var förra gången utan att det betyder att jag misslyckats eller blivit sämre. Men i alla fall, förutsättningarna var inte optimala inför rundan. Min kropp, och då framför allt min vänsterhäl kändes inte så bra inför rundan. Lite öm hela morgonen. 3 dagars löpning i nästan samma tempo och med samma skor, Adidas Boston, sliter ner mig, det är uppenbart. Jag behöver variationen om jag ska hålla ihop min träning på ett bra sätt.

Det var extremt varmt idag, igen. Det blir en mättad luft i skogen och det känns tungt att andas, mina luftrör besvärade mig även idag, ett evigt harklande trots att jag i början hade en låg ansträngningsnivå. Efter någon kilometer så släppte känningarna i vänsterhälen alltmer. Blev behagligt och jag märkte att det började flyta på fint. Fast idag var jag lite extra mycket på min vakt efter att ha läst i morgontidningen att antalet inkomna patienter till sjukhusen som blivit ormbitna ökat lavinartat i värmen. Där jag springer är det en del partier som verkligen skulle kunna vara perfekta ställen för huggormar. Det kändes som bäst i mitten på rundan, sista delen blev jag rejält trött. Men när jag kom ut på elljusspåret och ungefär 500 meter kvar så tryckte jag på lite hårdare och kom upp lite mer på framfötterna, då kände jag att det finns kraft, trots den sega känslan under själva stiglöpningen.

Efteråt körde jag lite indianhopp, 4*70 som vanligt. Men till min stora förvåningen kändes det riktigt bra och jag hade rejält med kraft och spänst i stegen. Innan har jag som längst kommit 139 meter. Men på den första intervallen idag kom jag 143 meter. Vet inte om det påverkade en aning att det gick förbi lite folk precis i inledningen på den första intervallen, att jag ville göra bra indianhopp när det var lite publik? Det känns för tillfället som om jag har bra kraft i mina muskler men är sliten i leder och senor. Så den dåliga känslan i löpningen som kom i dag, troligtvis brist på återhämtning, står i stark kontrast till Indianhoppen. Men jag tränar ju i första hand löpning, inte indianhopp.

Är lite för tung också för tillfället, det har blivit mycket glass denna semester, samt en hel del pajer. Börjar bli en liten kula på magen. Det är kanske bra, som extra vikt för att träna benmusklerna, men det drar definitivt ner farten. Väger 76 kilo nu. När jag sprang Växjöloppet, 1 maj, låg jag runt 73 kilo. Tror att min absolut optimala vikt för att vara så snabb som möjligt borde vara runt 70 kilo. Men det är svårt att avstå den goda maten, och det är nästan omöjligt att tänka sig ett liv utan lite sötsaker då och då. Men jag måste börja dra ner på glassen så småningom om det inte ska fortsätta med viktökningen.

Vid 12:30 tiden ungefär, så kom det efterlängtade regnet, inte så ofta som man välkomnar regn, men i dag efter över en veckas riktigt hög värme är det skönt. temperaturen var 31,5 på termometern strax innan regnet och åskan bröt ut. Nu vid 13.30 är den nere på 19 grader. En rejäl sänkning och man riktigt känner hur kraften inom en återvänder på ett härligt sätt, när det blir riktigt varmt så är det precis som om kroppen ställer in sig på ett överlevnadsläge och det finns endast energi till det allra nödvändigaste.

Bergundasjön runt, Framfotsrunda 167.

Blev en väldigt lugn runda, 3:e dagen i rad med löpning. Med samma skor dessutom, idag kändes det stelt och stumt. Märktes tydligt att jag inte var återhämtad tillräckligt för löpning idag.
Blev 4:55 tempo ungefär. Hade ont i hälen inledningsvis och stannade efter en kilometer och gjorde ytterligare uppvärmningsövningar för fötterna. Lika varmt idag som föregående dagar. Runt 26-27 grader.

Dagens runda

Har haft lite bekymmer med luftrören de sista 3 dagarna, harklar mig ideligen. Vet inte om det är värmen som påverkar extra mycket? Denna rundan liksom förra Bergundasjörunda blev jag som tröttast efter 10 km ungefär. De följande 2 kilometerna var de 2 bästa. Då släppte alla känningar i hälen, samt att jag fick mer krafter. Lite märkligt. Får se hur det känns i morgon. Men efter att ha sprungit i Växjö ett tag nu så blir det åter Alvesta löpning härnäst. Om allt känns okej i morgon så blir det stiglöpning. Behöver variera mig nu. Det är så tydligt att om jag kör på för likartade pass så tycker inte kroppen om det.

Jag är ingen storkonsument av alkohol men framåt fredagen tar jag gärna en öl på kvällen. Jag har sedan ett tag tillbaka tyckt att veteöl varit klart godast och favoriten har sedan länge varit Erdinger. En underbar öl, att dricka t.ex Carlsberg efter att hittat veteöl är som att dricka vatten. Det är så mycket mer smak i vetöl än "traditionell" öl. Men till min stora besvikelse så var Erdinger slut idag på bolaget. Jag tycker inte så mycket om de andra veteölsorterna som bolaget erbjudit. Men idag så fick jag syn på denna pärla. Helt underbar smak. Frisk och sommarlätt, lite fruktig smak. En ny favorit?!

En ny favoritöl.

Växjösjön+ Trummen runt. Framfotsrunda 166.

Blev en lugn återhämtningsrunda som gick lite för fort i mitten. Men det kändes okej i både häl och övriga kroppsdelar, var lite öm i framsidan av låren sista 3 kilometerna.

Dagens runda

Väldigt varmt även idag, skulle egentligen kört intervaller nu men tycker det är för varmt för närvarande. Det får vänta minst till helgen.
Tycker om att springa på förmiddagen, då har man resten av dagen lite slappare och det blir en skön avslappnande känsla.
Har gått över förväntan att springa dagar efter varandra, om man bortser från min vänsterhäl, men i vilket fall som helst blir den inte sämre, utan ligger på samma nivå. Har inte känt mycket de senaste dagarna under själva löpningen men är som vanligt väldigt öm om jag stöter till hälen mot något.
I slutet idag körde jag på i 4:00 tempo, det kändes väldigt snabbt, dagar som dessa så kan jag inte förstå att jag orkat springa i detta tempo en mil.

Bergundasjön runt, 12,5 km, 4:20 tempo. Framfotsrunda 165

Har varit bortrest två dagar, hade tänkt löpa en av dessa dagar men det passade aldrig in. Dessutom var det väldigt varmt och jag har sovit lite sämre dessa nätter så har känt mig lite extra slö. Men idag vaknade jag efter en god natts sömn och var redo igen.

Dagens runda

Det blev Bergundasjön runt igen, precis som föregående runda i söndags. Denna gången körde jag dock på lite hårdare. Kändes lite stelt som vanligt i hälen första kilometern. Men det släppte efter ett tag. Det var väldigt varmt och jag kom inte iväg förrän 11-tiden. Största delen av denna rundan är i skydd från solen från varierande trädsorter. Men mellan 5:e och 7:e kilometern, så är det inte så mycket träd och då blir det väldigt varmt, känns som huvudet kokar.

De första kilometerna var annars lugna ansträngningsmässigt, men efter 6-7 kilometer blev det tyngre och runt 10 kilometer var det riktigt tungt. Men sen kom jag in i ett fint flyt igen och kände mig hyfsat stark sista 2-3 kilometerna. Då ska man veta att den sista kilometern i princip går uppför hela tiden. Låg på T1 under större delen av passet rent andningsmässigt men pulsen var högre än väntat de sista 5 kilometerna. Men det är väl värmen som driver på minst 10 slag mer än normalt.

Men annars kändes det bra och det fanns lite till att trycka på med om det hade behövts, fast inte under kilomter 9-10, då gick jag på rött. Det var lite över 25 grader och solsken.

Bergundasjön runt, 12,5km, 4:50 tempo. Framfotsrunda 164.

Blev en lugn återhämtningsrunda, i värmen. Runt 25 grader idag också. Men börjar så sakta vänja mig, eller så är det det för dagen väldigt moderata tempot som gjorde löpning i dag bitvis rätt behaglig. Var sista 2 kilometerna som mestadels går uppför som pulsen och andningen blev ansträngd.

Dagens runda

 Det är fint runt Bergundasjön, på många sätt. Men idag märkte jag att vid solsken så är partiet i bokskogen fantastiskt, svalt och lagom varmt. Så den skogen skyddar mot allt som kommer från himmeln. Sprang där en gång i somras och det var relativt kraftigt regn, men när jag kom in i bokskogens skyddande atmosfär så var dom som att springa inomhus. Man kunde höra hur bladen på bokarna tog emot regnet men det kom inget på mig. det var också en härlig känsla.

Blir allt bättre på att köra de här långsamma passen, innan har jag inte klarat av att hålla mig utan det har blivit ett alltför högt tempo efter tag. Men ska jag kunna springa varje dag så måste en del av passen vara så långsamma.

Svettades enormt mycket efter passet idag, tog säkert 30-40 minuter innan jag var hyfsat sval igen så det var någon mening att duscha, utan att eftersvettas. En härlig känsla efteråt och jag fylls av inre lugn och glädje efter dessa typ av pass. Hälen kändes bra och jag hade mina gamla Adidas. Är dock fortfarande väldigt trycköm på baksidan av hälen. Det märktes när jag skulle ta på mig skorna idag. Då stötte jag till baksidan av hälen lite hastigt och vårdslöst med baksidan av min hand. Då smärtar det. Så det är inte över men så länge det håller sig på denna nivån så funkar det. Tror det var 6:e dagen i rad med löpning, tror jag inte jag gjort innan.

Växjösjön 2 varv, 11,5km i 4:30 fart. framfotsrunda 163.

Blev en bra runda, i 4:30 tempo, lite mer än 11km. Hade mina Adidas och det kändes bra de första 8-9 kilometerna, de 3 sista kilometerna flög både puls och andning upp en aning för att kunna bi behålla farten, men den sänktes till 4:35-4:40 sista 2 kilomterna. Det som är bra med denna rundan är att den är flack, går runt en sjö.

Hade mina gamla Adidas i dag och det kändes väldigt bra. Lite ont sista kilometern, men totalt sett väldigt bra.

Dagens runda

Värmen har åter kommit tillbaka och det var 25 grader idag, dessutom en svag vind så det fanns inte mycket som svalkade, de första 7-8 kilometerna var det heller inget bekymmer, men sedan så kommer det, allt på en gång, precis som om kroppen när det väl passerar tröskeln till när den tycker att det är för varmt, riktigt skenar iväg och tröttheten kommer riktigt snabbt och pulsen går upp rejält om jag försöker hålla samma fart.
Fram till den 8:e kilometern så hade jag haft ett behagligt tempo och andningen var kontrollerad även pulsen. Men efter det så var jag tvungen att sänka farten lite till för att inte komma på rött.

Märkte idag att jag väger 3 kilo mer än jag gjorde när Växjöloppet gick, och tyvärr är det inte bara muskler. Har ett alltför stort sötsug. Nu på sommaren är det svårt att hejda sig, har blivit lite glass varje kväll. En underbar vana rent smakmässigt och känslomässigt men ett gissel för midjemåttet. Fett och socker i kombination som det är i glass är den absolut sämsta kombinationen om man vill behålla en lägre vikt. Väger nu 76 kilo. Lite för mycket för att vara optimalt för löpningen, men jag har ingen panik att komma ner men vill å andra sidan inte att det ska öka ännu mer. För det är svårt att gå tillbaka.

Stiglöpning,med VFF Spyridon. Spånen, framfotsrunda 162.

Börja få rutin på de här stiglöpningsrundorna nu. Blev en lite lugnare runda efter gårdagens intervaller. Kände mig pigg både före och i alla fall inledningen av rundan, hade minst 7-8 slag lägre medelpuls denna rundan än förra och den tog 2 minuter längre tid att genomföra.

Det som är positivt är att jag nu kunnat springa för 5:e dagen i rad, inga längre distanser men ändå. Jag har ju haft som tanke att dessa stiglöpningsrundor på 6 kilometer ska vara återhämtningsrundor och samtidigt bygga upp leder och ligament i fötter och ben. Att köra dessa varannan dag om jag lyckas få till löpning varje dag utan att gå sönder.

Cyklar dit och idag märkte jag för första gången denna sommar att den ökade mängden cykling börja ge lite resultat, Kändes oförskämt lätt att ta mig upp för den rätt långa och branta backen när man kom till den östra delen av Alvesta

Dagens stiglöpning

Hade mina VFF Spryridon, kändes helt okej, lite stel inledningsvis i hälen men under själva rundan kände jag inget, kom tillbaka en svag känning på de avslutande indianhoppen.

Körde som de andra gångerna 4*70 indianhopp. Men idag kom jag inte så långt som förra gången, runt 110-120 meter ungefär. Där kändes det att det varit intervaller igår.

Banintervaller 6*1000 meter med VFF. Framfotsrunda 161. Samt retat upp en vaktmästare.

Kände en aning i halsen på morgonen, var en rätt intensiv gårdag med både löpning och cykling, samt att det var lite kyligt i natt, kan bli lite sådana känningar då. Men har ändå varit pigg och körde som tänkt intervallpasset idag. Fick riktigt ont i fotsulorna sist när jag körde helt barfota så idag fick det bli med VFF.
Hade även tänkt mig 6 stycken så farten blev med tanke på den rätt så tuffa gårdagen och den lite sega känslan idag lite lägre än de sista gångerna jag kört på bana.

Dagens intervaller

 Blev mellan 3:41-3:49 Ungefär. Den första och sista blev 3:41. Låg på lite lägre puls och ansträngning än när jag kört tidigare, ville som sagt inte ta ut mig helt. Vet inte om det är bra att "fega" på detta viset. Men i vilket fall som helst kändes alla utom den sista väldigt kontrollerade och bra i själva löpsteget. Kändes en aning i hälen under uppvärmningen men i intervallerna så var det annat som tog fokus istället. Kände att det var benen som sa ifrån före andningen idag. Så brukar det inte vara, kände lite mjölksyra i den 4:e och 6:e intervallen. Den 6:e körde jag på rejält sista 300 meterna och kom upp i 171 slag i slutet på den. Annars låg jag på 162 ungefär som tak på de övriga, lite lägre som sagt var än vanligt på intervaller. Ungefär den pulsen jag har när jag kör ett hårt tempopass, vilket var länge sedan nu.
Kände mig inte heller så trött och sliten som jag brukar efter 6*1000 meter. Så det återstår se hur det går med återhämtningen denna gången.

Var lite slarvig, som vanligt, och tog cykeln med mig ända in på idrottsplatsen trots att skyltar tydligt säger ifrån att inte göra så, lathet i kombination med att jag glömt nyckel till cykeln bidrog starkt till denna överträdelse. Jag satt och pustade lite i kuren när jag fick se denna bil helt plötsligt komma körandes mot mig, på löparbanorna.Det var anläggningens ena vaktmästare som körde bilen och påminde mig om det olämpliga med att överträda väl skyltade regler vid anläggningens ingång. Han tyckte inte alls att det var märkligt att han själv tog bilen- på löparbanorna - för att tillrättavisa mig för mitt tilltag. Jag hade åtminstone inte ställt cykeln på tartanen, utan istället slitit på asfalten bredvid.

Det är en väldigt fin anläggning vi har mitt i Alvesta, ligger riktigt fint och relativt högt, man slipper svettflugor och mygg här, som man får trängas med i skogen. Men det är inte många som använder löparbanorna spontant. Löpning är inte så stort i Alvesta. Är det någon gång man ser eller möter andra löpare är det i Spånens fritidsområde. Där är det väldigt fint i och för sig, men ibland är det bra att springa på bana, särskilt intervaller tycker jag bli bättre när det går runt. De gånger jag springer 1000 meter på cykelväg fram och tillbaka eller på ett elljusspår blir jobbigare. Det känns lättare mentalt med 1000 meter 2,5 varv än en raksträcka. Som att plågan inte blir lika långvarig. Dessutom helt flackt och om det blåser så jämnar det ut sig bättre med med och motvind jämnt fördelat.

Stiglöpning, framfotsrunda 160 + Tandemcylkling. Samt lite "Vackertväderfridagarstankar"

Dagens stiglöpningsrunda.

Dagens Tandemscykling

Blev en bra löprunda, särskilt med tanke på att gårdagens runda fick avbrytas ett par hundra meter från sitt tänkta slut.
I dag hade jag som vanligt, de sista stiglöpningsrundorna, mina VFF Spyridon. Det kändes en aning i hälen i början samt under uppvärmningen men det släppte lite senare. Gick dock ut lite för hårt idag, blev väldigt trött sista kilometern, svettades rätt så rejält också, vilket gjorde att det rann ner svett i ögonen, det svider enormt, så jag beslöt mig för att stanna och torka bort lite av det onda, men precis när jag tänkte tanken så blev jag tvungen att blunda till för det sved så mycket och då slog jag i högertån i en rot. Det kändes inget vidare. När man springer med VFF på dessa stigar så måste det vara full uppmärksamhet på var man ska sätta ner sina fötter. Nu blev det ett ögonblick av lite mörker och då var smällen ett faktum. Men inget som gått sönder men lite svullen blev lilltån. Torkade bort det sista ur ögonen och haltade lite försiktigt igång på den sista kilometern. Hann inte mer än tio meter sen slog jag i vänsterfoten. Det är tydligt att jag inte var riktigt på plats mentalt. Nu haltade jag lika mycket på båda fötterna och därmed så försvann haltandet, fast istället blev det nästan gång den sista biten innan stigen tog slut.

Nu brukar jag köra lite lugnare på stigar, särskilt med VFF, eftersom tårna är så utsatta. Skulle man slå i med full fart så finns risk för långvariga skador. För mig är det inga större problem när jag är pigg, tillfällena när jag slår i tårna är nästan alltid i slutet på rundorna. Särskilt utsatt är jag vid rejäl trötthet. Då finns inte tillräckligt med koncentration.

 Men när jag använt Merrellskorna har det varit bättre.
Men nu vill jag få tillfälle att köra på en del rundor med VFF så då finns det inte riktigt tid för Merrell. Om och när jag klara lite längre distanser med VFF på vanliga löprundor så kommer jag säkerligen gå tillbaka till Merrellskorna på stiglöpningspassen, då är tårna betydligt mer skyddade.

Körde även 4*70 indianhopp efter löpningen. På den längsta kom jag 139 meter på den kortaste mäktade jag med 110 meter, är lite osäker på meterna eftersom jag stegade dom. När det blir så långa indianhopp så försvinner det höga knälyftet, vet inte nyttan med det men har fått för mig att de långa indianhoppen är bra för det är mer löplikt.

I eftermiddag så cyklade jag och dottern i till D för att fika lite, blev 47km totalt. Kände riktigt trött sista milen. Men det gick lugnt och stilla. Ett bra lågpulspass. Var perfekt cykelväder, 20 grader ungefär, medvind på invägen till Växjö sedan en alltmer mojnande vind på hemvägen.

Tycker det känns bra med att ha semester samtidigt som man tränar, kroppen får mer tid att återhämta sig när man kan sova lite längre, under arbetsperioderna så blir det för lite sömn och massor med annat som "måste" göras. Det finns inte tillräckligt med energi för min del. Det är synd då det är ungefär 48 sådana veckor och bara 4 semesterveckor om året. Det hade varit bra att jobba mindre, 5-6 timmar om dagen hade räckt. Då hade det funnits mer tid för både träning men framför allt för återhämtning. Men det är inte så samhället tycker att man ska arbeta, det är konstigt att det gått så trögt med att komma under 8 timmar/dag. Vilka krafter är det som vill att vi tvunget ska arbeta 8 timmar om dagen?
Med all denna massiva och växande arbetslöshet, framför allt hos ungdomarna, så borde vi dela på arbetet. Om vi jobbade 5 timmar om dagen så blev 15 timmar mindre i veckan. 37% mindre. Dessa timmar hade vi kunnat ge till våra ungdomar istället som riskera att hamn i ett livslångt elände med arbetslöshet och meninglös tillvaro, dessutom starkt beroende av sina föräldrar.
Vi hade fått sänka vår levnadsstandard en aning men måste vi åka på 3 utlandssemestrar om året? Måste vi byta fullt fungerande bilar och andra tekniska detaljer bara för att alla andra gör det?
Hela samhället har ett feltänk. När krisen 2008 var som värst så stod Reinfeldt på barrikaderna och skrek till oss att: Köp, ni måste konsumera, annars kommer vi aldrig ur denna djupa kris.
Det mesta i livet som verkligen betyder något och som har substans i sig är som väl är trots allt fortfarande billigt och med små medel kan man få ut fantastiskt mycket av sin fritid och det finns ingen anledning att lämna Sverige heller, vi har så mycket vackert och för de flesta av oss ännu helt oupptäckt. Vad slår en svensk sommardag? Att få cykla på en småländsk byväg genom ett sommarlandskap när blommorna är i sin prakt, med alla dessa dofter och fågelkvitter är det bästa som finns. Den bästa tiden är före midsommar men då jobbar nästan alla.

Tycker man skulle införa "vackertväderfridagar" Om det visar sig i prognoserna att mellan 1 Maj-31 Augusti utlovas vackert väder med fint solsken så skulle man få ledigt från arbetet om man ville, dessa dagar kunde sedan betalas tillbaka en regnig novemberlördag eller söndag om det skulle behövas. Kan man i stället komma överens med sin arbetsgivare om ledighet så är det förstås ännu bättre. Dessutom kan man också se det på följande vis. Att i stället för att "plågas" inomhus en vacker sommardag så kan man få sig massor med livgivande energi och stärka både kropp och själ till förmån för arbetsgivaren då det med all sannolikhet skulle leda till minskad sjukfrånvaro när de tunga höstmånaderna kommer. Skulle vara intressant att göra ett sådant projekt. Det skulle förstås vara svårt i alla verksamheter, men eftersom vi ändå har massor med människor som är osysselsatta så skulle det bara vara att anställa en del av dessa så det fanns lite buffert personalmässigt. Jag är helt övertygad om att samhällsekonomiskt så skulle det bli en total succé.

Forsdala-Benestadsrundan, 12km mellandistans. Framfotsrunda 159.

Blev en lugn inledning, kändes lite i baksidan av vänsterhälen första kilometern. Hade mina nya Adidas, som är tänkta till lite längre lugnare distanser. Men i dag fick jag problem, igen med dessa skor. Blir en brännande känsla under främre delen av hälkudden. Svårt under löpningen att avgöra om det beror på yttre faktorer, såsom strumpor som gnider emot eller om det är något med hälsenefästet som spökar. Idag kom det inte på allvar förrän efter 10 kilometer, men med bara 400 meter kvar så avbröt jag. Det hade inte gått att fortsätta längre än så idag.

Blev genast lite orolig om jag dragit på mig en ny sorts skada, hälsporre eller något annat som har med hälsenefästet att göra. Men så fort jag fick av mig skorna så försvann det, lyckligtvis hade det inte heller hunnit bli någon blåsa under hälen.

2009 sprang jag Växjöloppet första gången, med fotbollsstrumpor, det var inte så bra. Efter 5 kilometer började det kännas att strumporna kasade runt i skorna, men jag ville inte stanna, efter 8 kilometer gjorde det rejält ont varje steg. sista kilometern gick på ren vilja, men då gjorde det extremt ont av både trötthet men framför allt under hälen. Då drog jag på mig en jätteblåsa under hälen. Större än en 5 krona. Jag kunde inte sätta ner foten på 2 veckor. Det tog säkert en månad innan jag sprang igen. Har för mig att jag hade ett par Nike då.

Lite märkligt att jag får dessa med problem med dessa skor som är en exakt kopia av dom Adidas jag redan har. Det som skiljer är ett par hundra mil. Men jag har för mig att jag hade lite problem i början även med det paret. men då hade jag en mer utpräglad hällandning och hade jämnt problem med allt för stor friktion mot hälkudden efter 8-9 kilometer.

Dagens runda

Annars kändes det  helt okej, blev en rätt lugn runda med 4:30 i snitt. En väldigt flack runda, blir ett fint flyt i ansträngningen då.Tog dock i lite mer i slutet, men sista kilometern gick det inte att koncentrera sig riktigt efter som det brände så mycket under hälen.  Det får bli lite invänjning av dessa skor också. Har en massa par nu som jag inte kan använda av olika anledningar. Att hitta rätt skor är inte lätt. Särskilt inte när man dras med efterhängsna småskador.

Stiglöpning med fivefingers, framfotsrunda 158.

Blev en rätt så bra runda till slut, har hittat "min" stiglöpningsrunda nu. Den är 5km lång effektivt, men om jag börjar där elljusspåret börjar blir det totalt 6km fast då med 500 meter inledning och avslutning på grus istället.


Skulle sprungit igår egentligen men kände att kroppen behövde lite extra återhämtning, dessutom var det uruselt väder så det beslutet var inte så svårt att ta. Nästan så jag trodde att det var en förkylning på gång också. Då brukar jag ta lite vitlöksklyftor för att mota i grind, för det mesta funkar det. I dag på morgonen kände jag mig lite seg. Men när jag väl bestämt mig för att springa idag så blev jag piggare direkt.


Tror att om jag istället tänkt att; jag kanske ändå håller på att bli förkyld, bättre att stanna hemma idag också, så hade jag sänt iväg denna negativa tanke till min kropp och så hade jag blivit förkyld. Det är bra med en positiv grundsyn på allt här i livet, då blir allt så mycket enklare, MEN.


Bara att jag får kämpa enormt med mina tankar. Känner mig som Sisyfos, han som rullade stenen uppför berget varje dag bara för att nästa dag vara tvungen att börja om igen.
Varje morgon börjar med en kamp om vilken sida som ska vakna först hos mig, ska det bli den negativa eller ska det bli den positiva. Är det en måndag i november så är det alltid den negativa som vinner. Jag vaknar och så är den dagen förstörd. Sen läggs den ena stenen på den andra och till slut är ryggsäcken med det negativa så tung att jag stapplar fram på darriga och svaga ben, och då är det kanske inte mer än förmiddag!
Allt går emot mig, hela världen testar mig med all sin jävelskap. Vill bara gå och gömma mig någonstans och kan inte se en enda människa i ögonen. Dessa dagar är inte så bra men tyvärr är dom det ändå på något sätt.
 För då har man en botten, en kontrast. Detta är den mörka sidan. Eftersom man ändå överlevde den dagen så har man sedan en referens och när det kommer ljusare dagar så blir dom väldigt ljusa eftersom dessa dagar ställs mot de mörka. Det är skillnaden på det ljusa och det mörka som är graden av lycka. Så om man aldrig har några dåliga dagar så kan man heller inte ha några bra dagar. Tror livet hade blivit bra mycket tråkigare om man aldrig haft några riktigt dåliga dagar eftersom då blir det heller aldrig några riktigt bra dagar heller, det är skillnaden på dessa som är att leva livet.


Så på något sätt är nyckeln att uthärda dessa dåliga dagar utan att må dåligt, känns som en omöjlig paradox? Men om man kan tänka sig förbi och över berget av problem så blir det lite lättare. Vetskapen om att det finns en topp som snart är passerad gör att det blir lättare. Som en jobbig intervall ungefär, det gör ont men den har en ände. Snart får jag vila.


För att komma ur en dålig dag har motionen varit helt avgörande för mig. Det är då som oket lyfts av och en stunds skingrande av tankarna är vad som behövs för att kunna se sina tidigare oöverstigliga problem som betydligt mindre och lösliga helt plötsligt. Om det mot förmodan inte hjälper så kommer sedan sömnen som en ytterligare hjälp för att se saker från sin rätta sida.


Det är därför som jag är så beroende av min kropp, om den inte funkar som det är tänkt eller om jag är sjuk så blir allt så mycket svårare. Droger funkar inte på mig, jag kan få en enorm kick av alkohol. Men det är en bedräglig flykt från verkligheten, den är så flyktig och kortvarig. Dagen efter så ska priset betalas och då blir det alltid till en alltför hög kostnad.


Det som är svårt för mig är att hitta "rätt" nivå. För samtidigt som det viktigaste är att må bra av sin motion så vill jag även utveckla och förbättra mig, det är det som motiverar mig mest. Fast om jag går för fort fram efter jakten på förbättringar så skadar jag mig och då kommer det en negativ spiral eftersom jag måste göra uppehåll. Så att hitta balansen är det svåra. Samt att se och känna skillnaden på en förmodad skada eller bara en "känning". När jag var yngre så var det aldrig några problem att köra på, var aldrig skadad. Visst hade jag ont efter en del innebandymatcher men det gick alltid snabbt över. Det är först nu när jag de senaste åren allt mer koncentrerat mig på löpning som skador har blivit en ingrediens i träningen. Det är nog kombinationen av enformighet och stigande ålder som lett fram till det. Så nu när jag fortfarande är mitt i mitt omställande av löpsteg så är variationen nyckeln till en skadefri tillvaro.
Dagens runda   Körde efter rundan även 70*4 indianhopp. Då kändes inte hälen någonting.

Backintervaller, Hanaslövsbacken. Framfotsrunda 157.

Blev ett annorlunda backintervallpass. Tror inte jag kört några backintervaller sedan innan Växjöloppet i maj. Det har varit lite ömt i hälen och jag har dragit mig för att köra vanliga intervaller. Men så kom jag att tänka på backintervaller i Hanaslöv i stället. Lite mer intensivt, väl framme vid Hanaslöv, efter en 8 kilometer fin cykeltur så ändrade jag mig till att köra i skidbacken i stället.

Det var flera år sedan jag "sprang" där. Minns allra första gången, då sprang jag i samma fart som jag håller på flack terräng, då kom jag knappt en tredjedel av backen innan jag av total trötthet bara föll ihop.

Denna skidbacke är 450 meter lång med en höjdskillnad enligt GPS klockan på cirka 55meter. Det är extremt brant precis innan den tar slut och där går det väldigt sakta, 6:40 tempo höll jag i snitt uppför. Jag körde 4 intervaller uppför, de blev rätt jämna, från 2:52 till 3:00 minuter. Den snabbaste blev lite för tuff, där började jag lite för snabbt i början och fick betala ett högt pris strax innan toppen. Ska försöka köra dessa lite oftare, men det är mentalt jobbigt att köra dessa intervaller och det blir inte så bra löpteknik på dom, men för variationen skull så passar det bra om man kunde få in ett sådant här pass åtminstone en gång varannan vecka. Sen köra "vanliga" backintervaller däremellan. I kombination med flacka 6*1000 meter så skulle det vara perfekt med 2 intevallpass i veckan. Det svåra är dock att få kroppen att gå med på det utan att gå sönder. Nu har jag kört på med löpning 5 av de 6 senaste dagarna. Däremellan en del cykling också. Men tycker att det funkat rätt bra trots allt. Visst har det mestadels varit väldigt lugn löpning, dessutom inga längre sträckor. Jag har försökt att variera så mycket som möjligt både med underlag och tempo. Bara för att få kroppen att hålla för lite intensivare träning ett tag framöver.

Här är den brantaste delen av backen.

När jag kört dom andra backintervallerna i elljusspåret jämte har det varit ungefär 500 meter långt och cirka 20 meters höjdskillnad. Då har jag nästan varit nere i 4km tempo. Så det är stor skillnad. Det är knappt springbart. Blir nästan gång på de brantaste ställena. Men det är annorlunda belastningar på kroppen och framför allt för fötter och ben.

Det svåra är att hitta rätt utgångsfart, blir det för hög öppningsfart så finns det inte en möjlighet att orka hela vägen upp. Det som är bra med denna typen av intervaller är att plågsamheten är relativt kort, tog ungefär 3 minuter att komma upp. Man hinner inte lida så mycket under 3 minuter. Annorlunda muskler som sätts i arbete, får jobba högt upp på fötterna och med extremt korta steg. I slutet är det svårt att inte vika ihop sig och falla i hop med överkroppen. Tröttheten gör att koncentrationen på hållningen försvinner i takt med att orken tryter.

Blir extremt korta steg och man blir tvungen att landa på framfoten, det är bara ett parti i slutet där hela foten sätts ner. Det kändes okej i hälen, tog det lugnt ner i backen, bromsade i stället för att släppa på. Försökte på några ställen trycka på utför men mina VFF funkar inte riktigt bra när det blir så brant. Det känns som om tårna på skorna vill upp i fötterna, klämmer rejält.

Dagens backintervaller.

Hade mina VFF Spyridon, värmde upp ett varv på elljusslingan i mina nya Adidas, resten av passet i VFF. Blev ett bra pass totalt, med lugn transportcykling över 90 minuter träning med varierande ansträngningsnivå.

Här är utsikten från toppen.

Stiglöpning, med fivefingers, 5km. Framfotsrunda 156

Blev förmiddagslöpning, har ju bestämt mig för att köra dessa stiglöpningspass som återhämtningslöpning. Går allt som jag tänkt mig så ska det vara denna runda varannan dag nu på semestern.

Dagens stiglöpning.

Men efter nästan en veckas semester nu så har jag fortfarande inte kommit ner i varv så pass mycket att jag kan sova lite längre på morgnarna, vaknar alldeles för tidigt. Fast om några dagar hoppas jag att kommit ner så mycket i varv att jag kan få lite mer återhämtningssömn.
Hade lite ont inledningsvis i min vänsterhäl på dagens runda, men det släppte efter någon kilometer, var dock lite trött i ryggen under rundan och blev riktigt trött sista kilometern.
Det var svalare idag och det blåste en svalkande ostlig vind från den kalla sjön, Spånen. Så jämfört med igår så slet inte detta passet lika mycket.
Fivefingers är som sagt var väldigt bra i denna typ av terräng. Dessa rundor ska i första hand inte gå fort utan mer som en styrketräning för fötterna med alla dessa varierande steg och vinklar på fötterna som blir effekten av den extremt varierande underlaget.
Den enda nackdelen med VFF är att det fastnar gräs och framförallt ormbunkar mellan tårna. Men sulan är tillräckligt tjock för att undvika några smärtor från stenar och rötter.

Här sprang jag idag, fast en lite äldre bild.

Dubbelpass? Årets första racerrunda. 33km

Ja, nu i kväll blev det ännu ett konditionspass. Men i kväll på racern, första rundan för året på den cykeln. Gick bättre än väntat och jag kunde ta i rätt bra under denna turen, blev lite krampkänningar precis i slutet men inte så jag behövde avbryta rundan.
Så nu är jag nöjd för denna dagen.
Rundan är nog den jag kört mest genom åren. Har säkert cyklat den närmare 100 gånger genom åren. I dag var det bra vindar, nordostliga. Då kommer det en skön medvind på hemvägen. Rundan är 33km ungefär och har några bra backar. Där kände jag att det var länge sedan jag kört racer, hade mycket lägre fart där än jag brukar men annars blev snittet för rundan strax över 30km/h. Det är jag väldigt nöjd med. Värmen är inget problem på cykeln. Det är bara skönt och man känner hur man blir mjuk i kroppen när man cyklar i sådan här värme. Men löpningen innan idag var inte alls så behaglig trots att jag hade nästan lika hög medelpuls på cykelrundan idag.
Så vid värme är det klart bättre för min del att köra konditionsträning på cykeln i stället. Fast ska jag bli bättre på löpningen får det inte bli för mycket cykel heller, det är en svår balansgång.
Min medelpuls brukar vara ungefär 15 slag lägre vid cykling jämfört vid löpning vid samma ansträngningsnivå.

Kvällens racerrunda.

Här min racer, en Trek från 2009.

Lite sliten efter 2 konditionspass.

Spånen, framfotsrunda 155 i nya Adidas zero Boston 3.

Blev en tung runda med 27 gradig värme. Hade ont i hälen hela rundan, blev allt värre ju längre rundan fortskred. Denna gången var det på ett nytt ställe. Precis under hälen, där hälsenan har sitt fäste.
Kan ha berott på de nya skorna. Är annars identiska med mina gamla. Det som skiljer är ett par hundra mils användning. Trodde först jag fått fel storlek, såg minst ett nummer längre ut än mina gamla. Men det är tydligt att dom ändrar form allteftersom som dom används.

Semester och tid för träning jämfört när man jobbar. Rundan i dag var tuff, visste innan att jag skulle plågas svårt eftersom jag illa tål att springa i värme. Men om man aldrig tränar i värme (27 grader) så kommer man heller aldrig att bli bättre på att springa i värme. Blev en lugn och relativt kort runda 8km i nästan 4.40 tempo. Blev ändå riktigt trött sista kilomtern som mestadels går uppför i och för sig men ändå, värmen sänker mig verkligen. Fast som alltid, så känner jag mig pigg och nöjd strax efteråt, brukar sitta i ett par timmar innan jag kommer tillbaka till normala må bra nivåer.

Dagens runda

Det kommer att svalna om ett par dagar, får se om det kan bli lite intervaller då, just nu känns det inte som någon bra idé att köra intervaller.

Kolboda, 2 mil söder om Kalmar, framfotsrunda 153+154.

Blev 2 löpningspass nere i Kolboda, vid min brors sommarstuga. En runda i måndags, ungefär 8km. Sedan en runda i går, cirka 10km. 4:23 tempo samt 4:35 tempo ungefär. Finns inget internet där så det blev ett sammanslaget pass i klockan.


Måndagen + tisdagens rundor.


Det var riktigt varmt båda dagarna, så det blev 2 relativt lugna rundor, den i måndags var rätt tuff i slutet, då jag förgäves försökte springa ifrån irriterande "svettflugor" sådan som vill krypa in i ögonen. Från ingenstans så kommer dom i hundratal och hänger envist med de sista kilometerna. Det blåste inget heller så inga problem för dom att hålla jämn takt med mig.


Hade mina Adidas båda passen, fördelen med att springa här är att det är väldigt flackt, så när man kör lite lugnare pass och det är nästan vindstilla är det lätt att komma in i ett jämnt och fint tempo.
Har även blivit en del bad så här i inledningen på semestern.


Hade en bra känsla i hälen, har varit trycköm som vanligt men under dessa 2 dagar så har det varit lindrigt i hälen under själva löpningen.


Extremt varmt, jag har det väldigt svårt i värmen, jag beundrar verkligen dom som kan springa ett maraton i sådan här värme, tror inte jag fixat det?
Blir så mosig och slö, har väldigt svårt att få ut någon kraft ur kroppen. Har haft lite svårt att sova i två nätter, så känner mig lite sliten och trött just nu. Möjligt att om jag fått några veckor i denna värmen att kroppen till slut acklimatiserat sig.

Tandemcykling, lågintensivt långpass.

Premiärturen med den nyinköpta tandemcykeln gick till Örs lantcafé. Blev nästa 4 mil. Det känns i benen nu efteråt. Vi höll ungefär 20km i timmen i snitt, men pausade många gånger och hade en lång fikapaus på cafét. Cafét byggdes och renoverades av min syster och hennes man i mitten på nittiotalet. Var väldigt populärt utflyktsmål och drog mängder med folk till lilla Ör. Men de sålde för ett antal år sedan och nu är det inte så mycket folk som besöker cafét. Men det har utvecklat Ör och runt omkring caféet finns det både trädgårdsaffärer och andra butiker som säljer lokalproducerade varor och kläder. En by av affärer och ett populärt utflyktsmål, särskilt nu på sommaren med alla utländska turister.

Dagens tandemcykling med Garmin

Liter bilder från caféet, det är en nostalgitripp att komma in där, även bild på cykeln. En robust sak som är väldigt följsam, helt gjord i stål så den är rätt tung, men med 7 växlar så tog vi oss även upp för "Gåvetorpsbacken" den är lång och brant. Men jag märker att jag inte är tränad för cykling. Blir rejält trött i benen och har inte alls den kraften jag brukar ha i benen vid denna tiden på året. Med denna cykeln kan jag och dottern komma ut på lite längre turer tillsammans, det är perfekt. Första gången hon var med ute på en så här lång tur. Men hon tyckte det var kul och tog i bra i uppförsbackarna, det märktes direkt när hon bara trampade med, då gick genast tyngre.

Stiglöpning i fivefingers. Framfotsrunda 152.

Blev en nästan 6 km lång stiglöpningsrunda. Efter att i torsdags åter misströstat efter ett uselt pass, med låg energi och hälkänningar så blev morronens pass en positiv upplevelse. Hade som förra lördagen mina VFF Spyridon på fötterna. Var lite öm och stel i fotleder och vänsterhälen under min knappa tiominutersuppvärmning. Men när jag efter ungefär 500 meters eljusspårslöpning kom in på stigarna så släppte det direkt. Resten av rundan blev väldigt bra, hade på förhand bestämt mig för att ta det lugn men det blev lite väl hög medelpuls.


Dagens runda


Tog ett lite längre stopp halvvägs för blåbärsinventering. Dom är mogna nu men väldigt ojämnt utbud, på vissa ställen är dom både stora och i rejäla mängder medan dom på andra ställen bara några hundra meter bort är nästan helt slut. Tror inte så många varit och plockat ännu men det verkar nästan så.


Blåbärspaj är helt underbart, och det ska helst vara lokalt plockade bär, jag har haft enorma problem med myggen detta året så efter en timmes plockning har bara blivit någon liter så det är ett högt pris man får betala för pajen, men det är kanske därför den blir extra god. Men nu har jag skaffat mig en myggnätshatt, får vi se hur det blir nästa gång.
Fast i dag mötte jag en hel del blåbärsplockare så nu blir det konkurens om bären.

Medeldistanspass 14km, framfotsrunda 151

Blev en lugn runda, hade känt mig hyfsat pigg under dagen och inte speciellt ont i hälen. Men kände tidigt under dagens runda att det skulle bli tungt. Av någon anledning är det väldigt ofta så på torsdagar.


Möjligt att tisdagens intervaller fortfarande satt i benen, hade känningar i vänsterhälen hela rundan, lite lätt molande. Efter 8-9 kilometer så började jag bli lite stum i låren, trots det moderata tempot.


Torsdagarna är så ofta tunga rent löpmässigt, kan bero på att jag ofta kör intervaller på tisdagar och att dessa intervaller sliter så pass hårt att jag fortfarande inte är återhämtad? Med stigande ålder behövs det allt längre återhämtning. Men det kan också vara så att på torsdagar så har man mer eller mindre konstant sömnbrist i 4 dagar, jag sover bra. Men det blir inte mer än mellan 6-6,5 timmar.
På helgerna blir det någon timme mer och lugnare rent allmänt. Snart stundar semester, då får vi se hur kroppen reagerar, brukar ta minst en vecka att komma ner i varv.


Ja, kroppen blir man aldrig klok på, dagar man känner sig trött och eländig kan bli helt fantastiska löprundor på. Medan det väldigt ofta är tvärtom också, som idag, rätt så pigg innan men med tung och seg känsla hela rundan. Vissa rundor kan vara sega inledningsvis men sedan efter några kilometer så släpper det. Men idag var det tyvärr en allt igenom tung runda.
Får ta med mig att jag trots allt fick ihop 14 kilometer.




Dagens runda




Hade mina Adidas idag, Men dom kändes inte så sköna som dom brukar, fortfarande lite öm under trampdynorna efter tisdagens intervaller. Blev 14 km i 4:40 tempo.

Barfota intervaller, 4x1000 meter. Framfotsrunda 150.

Blev åter intervaller, kändes lite i vänsterhälen under uppvärmningskilometerna till Virdavallens idrottsplats, var seg och hade ingen större lust till intervaller idag, men det brukar kännas så. När jag väl fått av mig skorna och tagit ett lugnt uppvärmningsvarv barfota så drog jag igång.
Tyckte jag fick till jämnare fart idag jämfört med de andra gångerna, de tre första gick på strax över 3:30 tempo den sista blev 3:36 tempo. Men det kändes inte så fort. Den tredje blev bäst, rent känslomässigt, fick perfekt första varv och kände att jag var stark sista 600 meterna på den. Men den 4:de var det tyngre. Brukar ju springa 6 intervaller men barfota klara jag inte mer än fyra för tillfället, trampdynorna tar mycket stryk, men vaderna och hälen är tysta så där finns nog tillräckligt med kraft  i alla fall

Dagens intervallrunda.

Idag blev jag sliten direkt efteråt, körde indianhopp som vanligt men hade inte så mycket kraft i dom som jag brukar ha. Hemjoggen blev tung och stel och gick i sakta mak.

Blev öm i fötterna idag, har känt lite de andra gångerna men denna gången gjorde det riktigt ont när jag satte på mig skorna igen, precis som jag fått en tagg i framfotens trampdyna. annars är det skön känsla att springa barfota, är bara alldeles för otränad i mina trampdynor. Det finns inget skyddande skikt som det gjorde när man som liten sprang barfota hela sommaren, då var fötterna som gjorda av tjock läderhud. Det krävs mycket barfota gång utomhus för att få till det skyddet. Får se om jag kan öka mängden lite när semestern nalkas.