Distans 10 km, inkl. 2 korta fartökningar. Framfotsrunda 294

Blev en lugn och faktiskt riktigt skön torsdagsrunda, har tänkt mig släppa lite på träningen nu inför 1:a maj. Då går Växjöloppet. Har velat mellan 10 och 21 km, men tror det blir 10 km, har aldrig sprungit en halvmara på "tävling" så vet inte om jag är riktigt redo för det än. Dessutom har jag sprungit Växjöloppets 10 km 6 år i rad nu. Så det har blivit en tradition.

Att toppa formen lagom till ett lopp är inte så lätt, förra året var jag skadad både januari och februari och hade bråttom att komma i form till 1:a maj. körde bara kvalitetspass när jag väl sprang. Låg på 3 pass i veckan, precis som nu. Det som skiljer detta året från förra är att jag kört lite längre långpass detta året på lördagarna. Samt mer alternativ träning på "vilodagarna". Så jag känner mig i bättre form än förra året. Men har när jag provat att springa på lite hårdare pass i år inte känt den där lättheten i kroppen som jag känt förr om åren när jag börjar komma i form. Det är möjligt att upplägget med någon form av konditionsträning varje dag sedan början av november förra året inte är rätt melodi, men jag tycker ändå att jag mått bra i övrigt, i alla fall fysiskt.

I dag blev det 10 km i det kuperade spåret uppe vid Spånens fritidsområde. Jag har blivit allt bättre på att springa lite långsammare när jag väl bestämt mig för det, idag låg jag på mellan 4:50-5:00 tempo under den lugna delen och det kändes helt okej, ändå kändes det som jag sprang. På den enda lite längre sammanhängande flacka delen på denna runda sprang jag på både utvägen och hemvägen en snabbare del, på ena hållet mättes det till 700 meter, på andra hållet mättes samma sträcka 650 meter på min Garminklocka. Tycker ändå att jag resetade klockan på exakt samma ställe på båda hållen. Så på ena hållet blev tempot 3.35 på andra 3.45. vet inte vilket som stämmer bäst. Men det jag ville med dagens fartökning var att känna den lätta känslan, det kändes även om det inte var den rätta, lätta känslan, ändå bra. Jag stannade inte före eller efter fartökningarna utan allt i ett svep.

En annan sak jag verkligen försökte fokusera på idag under fartdelen var att få med höften, att få fram den i en bättre position, det är inte lätt och det känns konstigt att springa så. Även att axlarna var mer nersänkta och hållningen så rakt som möjligt, i de bästa stunderna kändes det som att jag fick med mig alla positionerna samt 3-taktsandningen. Men så fort jag börja bli lite trött så faller det ihop en aning. Det finns verkligen mycket att jobba på vad det gäller teknik. Men säkerligen mycket tid att tjäna om man får till alla delarna. Men det som är svårt med att få fram höften är att man måste vara väldigt stark i bålen. Så det krävs både löpträning och fysträning vid sidan om den vanliga löpningen.

Kändes rätt bra i fötterna, igår var jag lite öm i högerfoten men i dag var det nästan borta, vänsterhälen nästan inte alls kännbar.

I går blev det tandemcykling med dottern, cirka 18 km. Därefter lite överkroppsträning på gymmet.

Distans + branta backintervaller. framfotsrunda 273.

Var nära att ställa in dagens pass, då det inte känts så bra i foten under dagen, måste ha hänt något under gårdagens hoppövningar. har haft samma känsla förr och särskilt när jag höll på med innebandyn. det är precis som det sätts in en kniv i framsidan på vristen, där foten går över i underben. Men bara i vissa lägen, det brukar komma plötsligt men också bara försvinna hux flux, ibland efter någon dag ibland som idag, att det försvinner under passet, eller uppvärmningen. Men istället så hade jag under hela dagens pass lite känningar där jag hade stressfrakturen för 14 månader sedan, över tårna på högerfoten. Men det är mer molande och gör aldrig riktigt ont.

Det är svårt att veta om man som jag kunde idag, springa igenom känningarna eller om man som det hänt någon gång, att man drar på sig någon skada. det är hårfint många gånger. Men jag har märkt nu efter någon månad med hoppövningar att det är riskabelt att köra dom dagen efter ett intervallpass. då är kroppen inte redo. Fast som jag tränar nu med 3 lite hårdare löppass i veckan så passar det aldrig, finns bara en dag över i veckan och det tror jag är för lite. Så nu är jag lite konfunderad, kanske att jag ska köra lite hoppövningar i samband med dom korta intervallerna på tisdagarna i stället. då blir all belastning en och samma dag och fötterna får åter 2 dagar på sig att komma i form, lagom till nästa löppass.

Hade tänkt mig 500 meter långa flacka backintervaller insprängt i distanspasset på 10 km, men måndagens snöfall låg fortfarande kvar på vissa ställen och mitt i den tänkta intervallbacken var det omöjligt att springa med lite mera fart och tryck i steget. så det blev till att ändra fokus. De branta korta backarna var däremot helt snöfria och det var tydligen meningen att jag åter skulle springa de mjölksyraframkallande backarna ännu en gång. Var ju helt slut efter förra torsdagens pass. Men nu hade jag inget val. Så jag körde på, hade faktiskt en lite bättre känsla denna gången,

Försökte tänka positivt i de tuffaste delarna nära slutet när det gjorde ont i låren. Tänkte, så ont gör det inte, blicken upp mot toppen, inte så långt kvar, snart får du vila, det gör inte lika ont som när du har gjort rotfyllningar, eller hur? Nej, det är klart men jag vill ändå stanna nu. Ja men snart är du uppe, kom igen nu. Du vet att det känns skönt efteråt. När du sprungit 3 stycken så har du gjort hälften. Kom igen lite nu. gör det verkligen så ont som du säger? Just det, du kan om du bara vill. Det är kontrasterna som gör att det är mening att leva, vill du leva i mellanmjölk hela tiden? För njutningen efteråt är exakt lika hög som smärtan är under passet. Som en pendel, det vet du eller hur? Dessutom är det torsdag och snart får du vila ut lite. Det här fixar du, du vill ju inte vara sämre än förra veckan? Så går tankarna i backen. Samtidigt på toppen är det en fantastisk utsikt. Långt borta kan man se den nedåtgående solen, det var lite kallare än väntat men ändå ligger det förväntan om vår i luften.

Dagens backintervaller med Garmin

Kollade efteråt hur det gick för en vecka sedan, och jag körde några sekunder snabbare denna gången. Man blir bra på det man tränar. Men det går inte att köra alla olika pass samtidigt, det gäller att sålla och välja ut dom man tror passar bäst, i dag hade jag på känn att de lite flackare skulle passa bäst men naturen ville annorlunda, naturen brukar ha rätt. Jag blev nästan lika trött som förra gången under dom sista 2 kilometerna, i sista uppförsbacken nästan svartnade för ögonen. Pulsen är inte speciellt hög men musklerna är tomma på energi. En märklig känsla som jag bara fått under dessa pass. Kan vara så att den kuperade terrängen de sista 2 km drar ur det sista ur kroppen, eller så är det torsdagssyndromet?!

I går körde jag rodd + Ct, 20+20 minuter, 200+185 watt. Därefter lite hoppövningar. Har känt någron dag innan och igår att det varit en förkylning på gång men i dag torsdag kändes det lite bättre igen i kroppen.

Forsdala-Benestadsrundan, 12km mellandistans. Framfotsrunda 159.

Blev en lugn inledning, kändes lite i baksidan av vänsterhälen första kilometern. Hade mina nya Adidas, som är tänkta till lite längre lugnare distanser. Men i dag fick jag problem, igen med dessa skor. Blir en brännande känsla under främre delen av hälkudden. Svårt under löpningen att avgöra om det beror på yttre faktorer, såsom strumpor som gnider emot eller om det är något med hälsenefästet som spökar. Idag kom det inte på allvar förrän efter 10 kilometer, men med bara 400 meter kvar så avbröt jag. Det hade inte gått att fortsätta längre än så idag.

Blev genast lite orolig om jag dragit på mig en ny sorts skada, hälsporre eller något annat som har med hälsenefästet att göra. Men så fort jag fick av mig skorna så försvann det, lyckligtvis hade det inte heller hunnit bli någon blåsa under hälen.

2009 sprang jag Växjöloppet första gången, med fotbollsstrumpor, det var inte så bra. Efter 5 kilometer började det kännas att strumporna kasade runt i skorna, men jag ville inte stanna, efter 8 kilometer gjorde det rejält ont varje steg. sista kilometern gick på ren vilja, men då gjorde det extremt ont av både trötthet men framför allt under hälen. Då drog jag på mig en jätteblåsa under hälen. Större än en 5 krona. Jag kunde inte sätta ner foten på 2 veckor. Det tog säkert en månad innan jag sprang igen. Har för mig att jag hade ett par Nike då.

Lite märkligt att jag får dessa med problem med dessa skor som är en exakt kopia av dom Adidas jag redan har. Det som skiljer är ett par hundra mil. Men jag har för mig att jag hade lite problem i början även med det paret. men då hade jag en mer utpräglad hällandning och hade jämnt problem med allt för stor friktion mot hälkudden efter 8-9 kilometer.

Dagens runda

Annars kändes det  helt okej, blev en rätt lugn runda med 4:30 i snitt. En väldigt flack runda, blir ett fint flyt i ansträngningen då.Tog dock i lite mer i slutet, men sista kilometern gick det inte att koncentrera sig riktigt efter som det brände så mycket under hälen.  Det får bli lite invänjning av dessa skor också. Har en massa par nu som jag inte kan använda av olika anledningar. Att hitta rätt skor är inte lätt. Särskilt inte när man dras med efterhängsna småskador.