Blev en av de långsammaste stiglöpningsrundorna jag genomfört, har sprungit samma runda nu en hel del gånger och börjar lära mig de olika sluttiderna. 32:43 tog det idag. 5,7km är rundan. Ändå var medelpulsen förhållandevis hög med tanke på den moderata farten, 143 i medelpuls.
Dagens stiglöpning.
Men till mitt försvar, egentligen ett ord jag inte vill använda i detta sammanhang. Vad ska jag försvara? Är det något jag behöver lära mig så är det att ibland ska rundorna vara långsammare än vad de var förra gången utan att det betyder att jag misslyckats eller blivit sämre. Men i alla fall, förutsättningarna var inte optimala inför rundan. Min kropp, och då framför allt min vänsterhäl kändes inte så bra inför rundan. Lite öm hela morgonen. 3 dagars löpning i nästan samma tempo och med samma skor, Adidas Boston, sliter ner mig, det är uppenbart. Jag behöver variationen om jag ska hålla ihop min träning på ett bra sätt.
Det var extremt varmt idag, igen. Det blir en mättad luft i skogen och det känns tungt att andas, mina luftrör besvärade mig även idag, ett evigt harklande trots att jag i början hade en låg ansträngningsnivå. Efter någon kilometer så släppte känningarna i vänsterhälen alltmer. Blev behagligt och jag märkte att det började flyta på fint. Fast idag var jag lite extra mycket på min vakt efter att ha läst i morgontidningen att antalet inkomna patienter till sjukhusen som blivit ormbitna ökat lavinartat i värmen. Där jag springer är det en del partier som verkligen skulle kunna vara perfekta ställen för huggormar. Det kändes som bäst i mitten på rundan, sista delen blev jag rejält trött. Men när jag kom ut på elljusspåret och ungefär 500 meter kvar så tryckte jag på lite hårdare och kom upp lite mer på framfötterna, då kände jag att det finns kraft, trots den sega känslan under själva stiglöpningen.
Efteråt körde jag lite indianhopp, 4*70 som vanligt. Men till min stora förvåningen kändes det riktigt bra och jag hade rejält med kraft och spänst i stegen. Innan har jag som längst kommit 139 meter. Men på den första intervallen idag kom jag 143 meter. Vet inte om det påverkade en aning att det gick förbi lite folk precis i inledningen på den första intervallen, att jag ville göra bra indianhopp när det var lite publik? Det känns för tillfället som om jag har bra kraft i mina muskler men är sliten i leder och senor. Så den dåliga känslan i löpningen som kom i dag, troligtvis brist på återhämtning, står i stark kontrast till Indianhoppen. Men jag tränar ju i första hand löpning, inte indianhopp.
Är lite för tung också för tillfället, det har blivit mycket glass denna semester, samt en hel del pajer. Börjar bli en liten kula på magen. Det är kanske bra, som extra vikt för att träna benmusklerna, men det drar definitivt ner farten. Väger 76 kilo nu. När jag sprang Växjöloppet, 1 maj, låg jag runt 73 kilo. Tror att min absolut optimala vikt för att vara så snabb som möjligt borde vara runt 70 kilo. Men det är svårt att avstå den goda maten, och det är nästan omöjligt att tänka sig ett liv utan lite sötsaker då och då. Men jag måste börja dra ner på glassen så småningom om det inte ska fortsätta med viktökningen.
Vid 12:30 tiden ungefär, så kom det efterlängtade regnet, inte så ofta som man välkomnar regn, men i dag efter över en veckas riktigt hög värme är det skönt. temperaturen var 31,5 på termometern strax innan regnet och åskan bröt ut. Nu vid 13.30 är den nere på 19 grader. En rejäl sänkning och man riktigt känner hur kraften inom en återvänder på ett härligt sätt, när det blir riktigt varmt så är det precis som om kroppen ställer in sig på ett överlevnadsläge och det finns endast energi till det allra nödvändigaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar