Spånenmilen, framfotsrunda 172.

Blev en repris från i förgår men med betydligt lägre tempo, blev 10km med ett snitt på 4.40/km ungefär. Lägre medelpuls, 140 jämfört med 158 i förgår.

Dagens runda.

Kände att jag inte var riktigt återhämtad , stum i både ljumskar och framsida lår, ljumskarna släppte efter 5 kilometer ungefär medan låren blev sämre allteftersom rundan fortskred. Men andning och ork var väldigt kontrollerade. det brukar vara så för mig, första rundan efter ett uppehåll går alltid bra medan den andra alltid är tung och seg.

Idag så började jag för första gången fokusera på min andning, det har jag aldrig gjort innan. Men efter en kort stunds uppmärksamhet i prattempo så märkte jag att jag andades ut på samma fot hela tiden. Så förmodligen är det något jag gjort hela tiden.

Det är enligt andningsexperter inte optimalt, man ska andas ut på höger fot varannan gång, för att få maximal balans i kroppen och löpningen, det verkar rimligt. Men för mig är det väldigt svårt att räkna steg, det funkar inte. Så jag såg till att andas ut på varannan vänster varannan höger, det gick bra i prattempo men undrar hur det blir när tempot skruvas upp lite, då blir det lätt att tappa fokus, men om jag försöker att tänka på det och verkligen få in tekniken på de lugnare passen så blir det nog enklare att överföra tekniken på de tuffare passen också.

Hade mina nu sönderklippta Adidas och det kändes bra under löpningen med både tån och min vänsterhäl. Så det var skönt, särskilt sista 2 kilometerna kände jag mig stark och att jag hade bra känsla av att löpsteget var okej. Men ändå svårt när man inte ser sig själv om det verkligen är så.

Lite svalare idag, men sprang åter med bar överkropp, men behövde inte torka svett ur ögonen, i slutet kom det en rätt rejäl regnskur som svalkade skönt.

Avbrutet löpningsförsök.

Tänkte mig en liten lugn runda för att testa om det gick att springa nu. Har provat i princip alla mina skor för att se vilka som känns bäst för tån. Det har blivit mina Merrell Ascend trail med 8mm sula som känts bäst. När jag kom fram till Spånenområdet så börjad jag med ett väldigt lugnt uppvärmningsvarv på 200 meter, i ungefär 6 tempo. Funkade okej.

Men så tryckte jag till lite en gång för att testa men kände direkt att det går inte. Blir att foten reflexmässigt vinklar sig utåt så det blir som ankgång, inte mycket men tillräckligt för att det känns som jag haltar lite lätt. Hade jag haft hungriga vargar efter mig så hade jag nog kunna springa. Men eftersom jag inte hade det så bröt jag innan jag ens börjat.
Känns lite frustrerande för de små trippande försöken jag gjorde hemma idag kändes okej. Men det är stor skillnad med lite lätt trippande jämfört med löpning.

Så det blev direkt till gymmet för crosstrainer och roddmaskin. 30 minuter på trainern varav 25 i ungefär 155 watt, blev helt slut och hade en puls på nära 170 sista 2 minuterna. Sedan roddmaskin 2*2km med ett medel på ungefär 150 watt. Men med endast 30 sekunder kvar så krampade min ena vad ihop sig totalt, så jag fick bryta. Men båda dessa maskinerna funkar bra som ersättning till löpningen.
Idag var det betydligt svalare ute om än väldigt varmt på gymmet, så det var inte så hemskt som jag förväntat mig. Men inomhusluft är alltid värre att andas in när man behöver mycket syre.

Lönåsrundan med Hybriden.

Ännu en cykelrunda, det var en vecka sedan jag slog i min vänstra lilltå. Provade lite försiktigt igår, barfota på gräsmattan, gick sådär, sen tog jag på mig ett par skor med rymlig tåbox, men det funkar inte än med löpning. Idag började jobbet igen och 4 veckors semester är till ända. Jag är trots lilltåskadan nöjd med träningen under semestern, blev lite för lite distanspass men skyller det på värmen i första hand. Så fort jag blir bra i tån ska jag försöka mig på lite längre rundor på söndagar.

Dagens cykling.

Känns ändå okej att jag kan cykla i princip obehindrat. Har blivit 4 rundor sedan tåskadan. Har kört min favoritrunda, ungefär 3 mil, kuperat och bra, backarna går allt bättre för varje gång, idag kände jag mig extra pigg eftersom jag tog helvila igår. Var riktigt hett igår.
Men så som så många gånger innan så brukar jag tappa energi efter backarna på denna rundan och strax innan den sista och längsta backen var jag som vanligt nere i mental dipp, har då cyklat i 50,minuter ungefär.
Fast idag så kom det nya krafter med 5-6 kilometer kvar och jag kunde trycka på rätt bra. det var en skön känsla att få upp pulsen lite, jag har i cykling väldigt svårt att få upp pulsen, tar slut i benen innan jag kommer upp i rätt känsla.
Det funkar på motionscykel men inte ute i verkligheten, där påverkar vind och lutning mycket mer.

Jag hoppas inom de närmaste dagarna kunna springa en lugn testrunda, jag kan nu gå i princip obehindrat men tån är fortfarande väldigt öm, men svullnaden är på väg ner från övriga foten och bli allt mer lokaliserad runt lilltån.

Tandemcykling med dottern.

Blev en fin tur till Örs lantcafé. Perfekt väder, lite lagom vind och runt 22 grader. Det kan dröja ett tag innan jag kan springa igen, har fortfarande svårt att gå, halva foten är svullen. Men som väl är så är det inga problem med att cykla. Känns nästan inget då.

Dagens tandemscykling

Så idag blev det tandemcykling, ett lågintensivt pass med intervallinslag. För vi valde den backiga rundan. Där är de 15 första kilometerna upp och ner hela tiden.

 Väl framme vid caféet så blev det morotstårta och en lakritsmuffins, så var det innan fixade kaloriunderskottet både uppätet och överskridet igen. Jag har en enorm svaghet för sötsaker. Det är min stora akilleshäl för att kunna tappa fett till en perfekt löpningsnivå.
Särskilt nu på semestern har jag fallit in i gamla rutiner med sötsaker minst två gånger per dag. Viktökning har inte låtit vänta på sig. har nog gått upp 2-3 kilo nu på semestern trots daglig träning. Ibland till och med dubbelpass.

Det som är lite konstigt med tåskadan är att jag utan större besvär kunde springa ytterligare 3 kilometer efter själva islaget av tån. Att springa idag vore helt omöjligt, gör ont att bara sätta ner foten. Tror det är något som finns kvar från vår evolutionshistoria, när vi var jägare och samlare, så skulle vi även om vi blev skadade under jakt eller flykt kunna springa vidare ett tag till för att komma i skydd, först därefter kom svullnader och blödningar igång för att så sakteliga börja läka våra kroppar. Gick väl på rent adrenalin för mig. Jag har inte varit hos läkare men troligtvis är den yttersta leden på lilltån bruten. Det kändes så när jag kunde vicka på tån i sidled precis när jag fick av mig skorna. Nu går det inte att ens peta på tån, hela tån samt en del av foten är svullen.

Ikväll var jag på gymmet för första gången på flera månader, testade roddmaskin och crosstrainern, körde 15 minuter på vardera maskin, roddmaskinen var inga som helst problem, crosstrainern var lite sämre i vissa lägen men inte alls så besvärligt som när jag hade stressfrakturen i foten i vintras.

Nu kommer det bli en del gymbesök igen, försökte även lite löpning i höjdhoppsmatta men det var bara att lägga ner med en gång, finns inte en möjlighet som det känns nu. Jag är glad att de andra maskinerna fungerar så pass bra ändå. Kan nog bli minst två veckor utan löpning nu.