Crosstrainer + cykel + 3 minuter löpband.

Hade egentligen tänkt hoppa över träning idag då jag körde ett pass i går. Men jag kände mig oförskämt pigg och var sugen på att köra idag igen. Blev ett hyfsat lugnt pass med 40 minuter CT samt 40 minuter cykel i ett lagom hårt tempo, Lite över prattempo i snitt på båda maskinerna.
Efter att jag stretchat så klev jag upp på löpbandet, det gick bättre än väntat men det är med de rätt så hårt dämpade skorna. Steget känns väldigt konstigt och nästan utan riktig styrsel. Som om jag aldrig sprungit innan. Men jag kände inte så mycket över tårna. Men efteråt var det lite ömt. Körde bara några minuter. provade som mest 14 kilometer i timmen, men det är snabbt, förstår inte hur jag sprungit i den farten? Märklig känsla. Men jag ska snart bli kompis med löpbandet också tänkte jag. Köra intervallerna där. Tror det blir bättre disciplin då.
Dagen har varit bra och jag vaknade upp väldigt glad och pigg, det tillhör tyvärr ovanligheterna nuförtiden men när de dagarna kommer tar jag emot dom med stor tacksamhet.

Crosstrainer + cykel. Lite segt.

Ja, idag var det lite segt. Hela dagen har varit seg, bara gått och väntat på att få träna. Inte varit på något vidare humör under dagen. Mycket problem på jobbet. Inte så svåra att lösa men när dom kommer nästan som på ett radband så stjäl det energi och på bara några morrontimmar så är den energin som skulle räcka hela arbetsdagen förbrukad. Ingen ny finns att hämta ut heller. Det är min mentala energi som tar slut ibland. Då blir jag lätt irriterad och grinig.
Visst det är slutet januari och långt till våren, ingen löpning på 3,5 veckor. Aldrig haft ett så långt skadeuppehåll. Har haft uppehåll tidigare men då på frivillig basis. Skadan är så seg att läka. Känner knappt någon skillnad från en dag till en annan. Men det går sakta, sakta och till slut kan jag springa. Provade lite i tisdags på gymmets löpband men det gick inget vidare. Fick ont under och efteråt. I dag brydde jag mig inte om att prova igen.
Det blev ungefär 50 minuter på CT, varav 20 rätt så hårt. Sedan 30 minuter ungefär på cykel varav 20 minuter rätt hårt.
Kände ändå nu någon timme efteråt att passet gav mig lite ny positiv energi. Nu ska jag ta hand om den och vara på ett bra humör resten av kvällen.

Crosstrainer + prov av löpband.

Blev 40 minuter i ett relativt lugnt tempo på CT.
Under dagen på jobbet så provade jag att omedvetet springa då jag försökte att avstyra ett kommande driftstopp. Det var en ryggmärgsreflex. De få gånger jag gjort det under skadan har jag omedelbart avbrutit då hjärnan talat om för kroppen hur ont det gör i foten. Men idag gjorde den inte det, blev inte mer än 10-15 steg men ändå. Det kändes men inte så att det högg till.
Därför var jag sugen på att prova löpbandet på gymmet. Till saken hör att jag aldrig provat löpband innan. Jag hade mina gamla rätt så hårt dämpade löparskor på mig då de har funkat bäst på CT. Jag började sakta att gå sedan ökade jag till 10km/h. Tyckte det gick snabbare än vad jag väntat mig, det kändes lite i foten men inte så mycket. Men steget kändes konstigt och klumpigt. Är ju så van att trycka ifrån. här blir det så märklig känsla när det "räcker" med att lyfta foten.
Körde några minuter bara. Kändes lite i vänsterhälen. Provade att öka till 12km/h, tyckte det gick rejält snabbt nu, konstigt. Ute är det inte alls samma känsla med 12 km/h. Troligtvis bara för att jag är så ovan vid denna form av träning. Ökade även lutningen bara för att se hur det kändes. Men kände lite mer i foten så det var lika bra att avbryta helt. Så 3 minuters löpning.  Kände mig som en fullständig nybörjare och som om kroppen hade svårt att hålla ihop alla delarna. Steget blev någon blandning av mellanfotslandning och hällandning. Men inser att jag får vänta ett tag till innan det blir på riktigt. Känns lite nu efteråt men ändå inte så mycket som jag väntat mig. CT kändes bra för foten, bara små känningar men inget som påverkar. Däremot kändes det att jag kört hårt dagen innan.

Crosstrainer + motioncykel och en stund av flow. 21 dagar utan löpning.

Ännu en dag på gymmet, i bland känns det inget i foten när jag går, men så plötsligt skjuter jag ifrån lite för snabbt eller långt med högerfoten. Då blir jag starkt påmind om att skadan är kvar. Foten är fortfarande lite svullen framåt dagen och kvällen efter dagens belastning.
I dag blev det ett rätt så tufft pass. Maxpuls på över 170 på CT. Över 160 på cykel vilket är väldigt ovanligt. Måste hålla på en bra stund för att komma dit. Blev nästan 1.40 totalt idag. Varav ca: 40-50 minuter rätt hårt. Min Garmin 305 vill inte vara med inomhus längre. Tror den är på väg att dö. Har blivit mer och mer problem med den. Inte ens ett 7 knappstryck hjälper längre. Får se vid nästa utomhusaktivitet.
Det finns vissa stunder vid lång hård körning på cykeln som jag känner att jag kommer in i ett annat steg. Lite högre och lite fortare. Pulsen är väldigt hög och belastning nära max. Då är det precis som om det öppnas en ny kraftkälla och det känns inte jobbigt. Bara en härlig känsla av att jag tar i och kroppens alla delar harmonierar med varandra på något underligt sätt. Inte känt så innan, men kan tänka mig att det är det som kallas för "flow". Men det tar tid att komma dit, över en timme måste jag hålla på, i vilket fall som helst var det en bra känsla. Blir kanske så för att på cykel kan jag hålla konstant fart, puls och tempo som ett mantra. Utomhus går det inte på samma sätt för det är så mycket annat som påverkar, väder, vind, upp och nerförsbackar i en salig blandning. Samt att man hela tiden är medveten om hur långt det är kvar av dagens pass. På en motionscykel är det bara att kliva av, aldrig mer än ett tramptag från att ge upp. På ett paradoxalt sätt gör det att jag kan pressa mig hårdare. När jag är ute på en runda vet jag att krafterna måste räcka hela vägen och då är det så lätt att man sänker farten för att vara säker på att verkligen orka hela distansen.

Crosstrainer + Motionscykel, upprepning?!

I dag blev det ett hyfsat pass på gymmet i Alvesta. Vis av torsdagens misstag så började jag med CT idag. Körde 50 minuter på den varav 20 var rätt hårda, hade maxpuls på lite över 170. Fick lite ont i foten men inte så det påverkade nämnvärt denna gången. Nackdelen med denna CT är att den blir hoppig när man försöker ta ut stegen rejält. Det är en Gymmaster vario, en maskin som om man tar det riktigt lugnt bara går med pedalerna upp och ner, precis som om man är ute och går en fin söndagspromenad. Om man däremot vill få upp farten lite så blir det längre steglängd och den maximala ska vara 86cm. När jag tar i rejält så kommer jag i maskinens ytterlägen och varje gång jag stöter i ytterläget så hoppar den till. Men jag börjar hitta en bra medelväg genom att höja motståndet i stället så då får jag upp pulsen rejält men det som gör att det inte blir riktigt löplikt är att frekvensen blir låg.
Efter dessa 50 minuter på CT blev det en halvtimmes cykling i ett rätt hårt och jämnt tempo. Hade effekten på 6:an och försökte hålla strax över 200 watt, det motsvarar på denna cykel en kadens på mellan 105-115. Min puls låg väldigt jämnt under hela denna session, 145 +/- 3-4 slag. Lite över prattempo. Men i slutet blev jag allt tröttare men pulsen höll sig ändå jämn och fin. Sammantaget är jag nöjd med dagens träning. Trots 3 veckors frånvaro av löpning så har jag hittat en acceptabel ersättning och nivå. Frågan är bara hur svårt det blir att börja springa igen. Det känns fortfarande långt borta med löpning. Medelpulsen i dag över hela passet blev 142.

Motionscykel och Crosstrainer.

Ja, för att det ska bli lite omväxling i livet och träningen så vände jag på kuttingen denna gång och började med 50 minuter cykling varav 20 minuter var lite hårdare. Fick lite ont i foten förra gången med CT, så därför började jag med cykling. Hade inte riktigt samma moral och energi denna gången. En lite sämre dag helt enkelt. När jag klev upp CT så var det svårt att hitta motivationen. Körde bara 15-20 minuter på den idag, i ett rätt så lugnt tempo. Kände en del i foten men inte som förra gången. Tror även att den relativt hårda cyklingen satte ner mig i CT.
Blev nästan 1 timme och 15 minuter. Det är klart godkänt tycker jag.
Något bättre i foten men rätt vad det är så glömmer jag mig och då trycker jag ifrån som om jag aldrig varit skadad men då får jag veta att jag lever. Det hugger till rejält. Så någon löpning är ännu inte att tänka på.
Nu har jag på något sätt förlikat mig med det och läkningen tar den tid det tar. Det som blir verkligen svårt när jag väl kan börja på igen är att ta det tillräckligt stilla med upptrappningen. Har även fortsatt ont i vänsterhälen. Så får se vilket som läker fortast.

Crosstrainer och motionscykel.

Blev ett rätt långt pass, lite över 1,5 timmar, bitvis rätt hårt. Började med crosstrainer. Första gången på det lite större gymmet i Alvesta. Där finns det nya typer av crosstrainer, hade lite svårt att hitta bra teknik på dom och när jag ville få upp frekvens så blev det stötigt och lite ryckigt, svänghjulet sitter framtill på dessa. Dom har även gamla med svänghjulet bakåt så får nog bli den typen nästa gång. Men körde kanske lite för länge på crosstrainern för det ömmar lite för mycket över foten nu och jag hade om det inte börjat göra ont kört en stund till på ct.
Det som verkar positivt med ct är att min puls idag var högre än jag får vid hård löpning, idag låg jag flera minuter i rad på en puls på över 170 bpm. Det är väldigt högt för mig Men ändå var jag inte så slut som jag hade varit vid samma puls under löpning. Den pulsen kan jag bara klara en väldigt liten stund när jag löper, oftast i sista minuten vid en avslutande spurt.
Ändå känner jag att min teknik på ct är väldigt bristfällig, bara kört 4 gånger hittills.
Efter det så blev det en stund på cykeln, fick även upp pulsen på den rejält idag, låg på 160 ett tag när det var som jobbigast.
På cykeln kör jag med rätt lågt motstånd men en väldigt hög frekvens, under den jobbiga delen idag var jag uppe på mellan 115-120 varv/minut. Blir så när man har rätt så svaga ben i förhållande till kondition.
Jag har aldrig varit mycket för inomhusträning vad gäller kondition men den här perioden har jag blivit glatt överraskad. Det är mycket folk runt omkring för omväxlings skull. När jag springer är jag alltid ensam, ytterst sällan jag stöter på någon i spåren runt om i Alvesta. Nu har jag dessutom löst årskort via jobbet så om inte annat måste jag gå dit för att få valuta för satsade pengar, dessutom är jag en tvättäkta smålänning.

15 dagar utan löpning, ingen ljusning i sikte.

Längtar efter att springa igen, det är som i vissa av mina mardrömmar jag får i bland, jag springer och springer. Är jagad av något men för det mesta vet jag inte vad det är som jagar mig och skrämmer mig. Men det som gör att det blir mardrömmar är att jag springer och springer men jag kommer ingenstans, fötterna rör sig men jag är stilla, blir allt tröttare och räddare för varje  krampaktigt steg. Det obestämda som jagar mig kommer allt närmare och till slut är det ifatt mig, jag får andnöd och paniken sprider sig i kroppen och ångesten är nästintill total. Då, precis då i det sista ögonblicket innan katastrofen, så vaknar jag. Alldeles svettig, precis genomblöt svetten droppar från mig som efter ett hårt milpass mitt i sommaren, under tiden tar jag mig på stapplande ben och onda hälar till toaletten för att lugna ner mig lite. Efter någon minut kommer jag till sans och svettningarna avtar. Känner mig nöjd och tacksam att det onda inte hann ifatt mig denna gången heller.
Nästan alla mina mardrömmar involverar löpning i en eller annan form eller rättare sagt min oförmåga att kunna springa.
Just nu är det en verklighet, jag kan inte springa, inte ett steg. Jag är som väl är inte helt avstängd från konditionsträning, cykling funkar och även crosstrainer till viss del.
Nu har det passerat nästan exakt 6 månader sedan jag började min omställning, kan väl milt påstå att jag just nu befinner mig i en svacka. Men snart vänder det igen, jag längtar så.
Dagen har varit fri från både cykel och crosstraining. Kört lite styrka hemma, med betoning på lite.

Cykling i löparspåren.

Det gäller att passa på när helgen kommer, så skönt med utomhusaktiviteter i dagsljus. I dag var det cykling som gällde, först hade jag tänkt ta min vanliga 3 milsrunda men då det är så öppet på flera ställen så tog jag bort det alternativet eftersom det blåste rejält. Blir så lätt nedkyld då och valde istället att cykla i Spånenområdet. I samma spår som jag brukar springa, fick i hop 3 mil till slut.
En av rundorna där är bara 2 kilometer och det var en del hundägare i dag som var måttligt roade åt mig som cyklade varv på varv och störde dom, men där är inget cykelförbud och mycket skog som skyddar mot den snåla ostliga vinden som blåste idag. Blev varierad cykling då växlarna frusit fast och bara en fungerade så det blev till att ställa sig upp i uppförsbackarna, när allt är som det ska med cykeln blir det ofta mer monotont när kadensen är konstant och jag kan sitta ner nästan överallt. Så för löpningens skull är det nog bättre när jag är tvungen att ställa mig upp på pedalerna.

Det känns allt bättre nu när jag cyklar, två veckors cykling har tagit mig tillbaka till ungefär den nivån jag hade för 1,5 år sedan kan jag tänka mig. I går på gymmet hade jag 215 Watt i snitt med samma puls, 142. Cyklade i nästan 15 minuter med det snittet då hade jag ändå kört 40 minuter på crosstrainern innan, varav 30 minuter rätt hårt. Vet inte om cykeln där på gymmet är kalibrerad men 142 i cykelpuls är på landsväg rätt hård körning och jag kan hålla den pulsen i en timme på cykeln.
Men det känns tyngre på motionscykeln, kanske beror på att watten är konstant medans i verkligheten far den mycket mer upp och ner.
Om jag springer riktigt hårt i 45 minuter har jag en snittpuls på 158-160. Med max på ca:174.

 Men det är inte att förbättra mig på cykeln som har varit målet precis denna vinter. Vill ju utveckla min löpning istället. De förhårdnader som jag fått precis bakom tåfästena på undersidan av foten håller tyvärr på att försvinna. De har kommit som svar på all löpning i minimalistiska skor. Det är sorgligt att se hur fort all den träning försvinner. Det är ingen ljusning i sikte heller. Gör lite ont på ovansidan av foten när jag går och mycket ont om jag försöker trycka ifrån som vid ett löpsteg. I dag var det två veckor sedan skadan kom.

Bra Crosstrainingpass. Lördagkväll.

I dag var det dags för ett nytt löparfritt pass, 2 veckor nu. Hur lång tid ska jag behöva vänta? Men visst doktor Google gav inga muntra besked minsann. Jag letade och letade, det mesta var samstämmigt, ingen gav mig mindre än 4 veckors konvalensens. den "sämsta" doktorn förslog 12 vekor. 12 veckor det är nästan 3 månader. Ja, allt är relativt och det kunde varit värre också. I förra veckan fick jag reda på att en numera pensionerad jobbkollega ramlat illa och brutit fotleden och fick operera foten, minst 6 veckor med gips. så vem är jag att klaga???

Men om denna senaste skadan inte kommit så hade jag inte hittat min nya kompis Crosstrainer, trots att jag får lite ont i foten, dock bättre idag med högt uppbyggda löparskor, den verkar vara perfekt för mig som komplement till löpningen, i torsdags kunde jag inte ta i för det gjorde för ont i foten, så det blev ett relativt lugnt pass. Men idag så tog jag i bättre och hade 3 stycken 10 minuterspass. det första var inte så hårt maxpulsen där blev 155bpm. Men på andra passet så tog jag i bättre och jag maxade 174, den pulsen har jag väldigt svårt att nå vid löpning när den är som allra tyngst. Bara vid slutet av ett långt snabbdistanspass som jag lyckats ta ut mig så på träning. Det var ett positivt besked på det sättet att denna maskin kan verkligen hjälpa mig att bibehålla hyfsad kondition under fotskadeperioden. Men efter dessa 3 rätt tuffa 10 minuterspass tänkte jag köra ett 30 minuterspass lite lugnare men avbröt efter 15 minuter då det gjorde allt mer ont i foten. Satte mig på cykeln i stället och körde 20 minuter på den. Så när jag var färdig med dagens träning var jag nöjd med min insats.

Har gått ungefär en mil också idag, men med visst besvär.
Kommer nog att skaffa ett gymkort nu, har rabatt via jobbet. Tror att Crosstrainern är rätt komplement för en löpare, den känns bättre än cykeln som bara kör benen.
Denna blogg var tänkt som en inspiration för löpare som är intresserade av att gå över till löpning med minimalistiska skor. Men jag är rädd att jag kanske håller på att bli ett avskräckande exempel istället för ett exempel på att det kan gå även vid snart 46 års ålder och över 20 år med hårt dämpade skor. Men nu känns det för sent att vända om, nu kör jag på och får se vad det tar vägen. Får se denna skadeperiod som uppbyggnadsperiod och inlärning av ytterligare ett komplementsverktyg.

Fortfarande ont i pekfingertåfästet.

Så kom då snön till oss också i södra Sverige. Om jag varit i skick att löpa så hade jag förbannat dess ankomst då det är så jobbigt att slira omkring utan att få riktigt fäste i avstampet. Men jag har inte provat att springa i snömodd med det nya mellanfotslandningssteget. Borde funka bättre än mitt gamla långa hällandarsteg.
Idag hade jag några timmar mitt på dagen då jag inte ens tänkte på min skada, hade inga som helst känningar efter att suttit på möte ett par timmar och sedan gått lite stilla med bra dämpade skor. Plötsligt fick jag för mig att nu är allt över med fotskadan, det var ingen stressfraktur, va skönt. Men när jag sekunden senare tryckte till lite med framfoten så blev jag smärtsamt påmind om dess närvaro.

Det är konstigt, när man är avstängd från något så saknar man det helt plötsligt något enormt. Till och med snöslirslöpning saknar jag, trodde aldrig att det skulle inträffa.
Vaknar varje morgon med en förhoppning om att nu är det läkt, nu är jag smärtfri, men redan efter första steget förstår man att det knappt är någon skillnad mot gårdagen, dagarna går och de flesta tankarna går till foten och dess skada. Inte bra, men sista tiden har det verkligen varit så, kanske ett tecken på att löpningen det senaste året blivit allt viktigare för mig. Alla bloggar som inspirerar, klippen och filmerna på Youtube som också bidrar till drömmar om att någon gång kunna springa långt och länge och komma in i den där berömda zonen då man blir ett med sig själv. Det är dit jag vill, ett projekt intressantare än något. För jag är den som ska styra min egen kropp, det finns ingen över mig som pekar och bestämmer hur jag ska göra det. Jag läser lite där och lite här, försöker plocka russinen ur kakan. Jag utvecklar min alldeles egna stil och teknik som kanske är helt fel och som är en återvändsgränd. Men den vägen är ändå min egen och jag kommer inte att bli bitter eller arg på någon annan människa för jag har valt allt detta själv.

Försöker göra lite styrkeövningar för att stärka upp vader och fötter men de flesta övningarna frestar på för hårt, idag körde jag lite utfallssteg och det gick bra första 20 stegen men sedan kom smärtan över foten igen. Blir lätt lite panikkänsla inombords, jag vet hur tufft det blir att börja om igen när det väl går att springa igen. Hur mycket kommer jag att ha tappat? All träningsvärk, men det svåraste blir ändå att skynda långsamt.
Måste, måste lära mig nu. Bara löpning max varannan dag, det har alltid funkat innan, då har min kropp hunnit återhämta sig tillräckligt mycket, måste bli alternativ träning i stället för att få upp konditionen ytterligare, både crosstrainer och cykel.
Får se hur det blir i helgen med träning men cykling utomhus blir betydligt svårare nu när det vita gjort sin ankomst.

Crosstrainer + anatomistudier.

Idag blev det crosstrainer efter jobbet, hade tänkt köra på lite hårdare idag, men klarade nätt och jämnt av ett 30 minuterspass. Det gjorde mer ont i foten denna gången, lite konstigt men kan bero på träningsvärk sedan sist. När smärtan väl kommer så är det svårt att fokusera på att ta i rejält, det funkar inte på mig. Då tappar jag sugen. Jag körde färdigt passet men med sänkt intensitet. Körde 20 minuter på motionscykel istället.
Körde med de tunna Merrellen idag och ska nästa gång prova med mina gamla löparskor med mera dropp, då avlastar det bättre. Crosstrainern är annars perfekt. Det är betydligt lättare att få upp pulsen med den jämfört med cykeln.
Fick tips av en bloggkompis, Lennart. Han visade mig en länk till en bra bild på hur en fot är uppbyggd med senor och muskler om vartannat. Det är helt otroligt vad saker det finns i en fot. Det är svårt att förstå att det håller i hop så bra som det gör trots allt. Man förstår också efter att tittat på den bilden, här är bilden. , att det kan vara svårt att på lekmannanivå fastställa en skada på ett korrekt sätt. då leder och senor samt muskler går över varandra och kors och tvärs. Så det är lätt att missta sig. Men rent generellt så är det nästan alltid vila som gäller tills smärtorna avtagit och sedan rehab i sakta mak.
Kan tänka mig att elitlöpare blir rejält frustrerade när dom åker på skador, på den nivån tappar man snabbt och det måste vara rejält tålamodsprövande att invänta läkning.
Jag är ändå tacksam att jag kan cykla och köra crosstrainer. Hade jag bara haft lite närmare till bassäng hade jag gärna provat vattenlöpning också. Kanske till helgen, får se.

Googlat om min skada i foten. Förmodligen metatarsal stressfraktur i andra tån.

I dag har jag googlat omkring och det var ingen munter läsning och efter att ha läst på många olika sajter så inser jag att det förmodligen är en "metatarsal stressfraktur" i foten. Drabbar ofta löpare som har längre andra tå än stortå, har jag, som också ökar sin träningsmängd för snabbt. Som springer i stumma skor, gjorde jag.
 Om jag har riktig tur är det minst 4 veckors löpvila, om jag har otur, 12 veckors vila från löpning.
Det har gått 10 dagar nu sedan det inträffade och jag kan nästan gå obehindrat men kan inte trycka ifrån med framfoten, då smärtar det. Foten är inte längre svullen och jag har bara haft värk en natt, den första efter skadan.
Som väl är kan jag cykla och med lite besvär även köra på crosstrainer.
Det är bara att försöka smälta och göra det bästa av situationen. Denna omställning har ett högt pris.
Googlade även om känningarna jag haft på vänster utsida häl, men där är det lite mer diffust att avgöra, men allt tyder även där på överansträngning och förmodligen någon sorts inflammation. Det har jag haft över en månad nu. Det var under den ödesdigra perioden med 5dagars löpning i rad som den skadan började.
"To much to soon" Nu är jag en av dom som inte kunde inse det. Hade en alltför bra period i oktober då allt flöt på så bra. Inga känningar då och bra fart och känsla. Gjorde då en för snabb ökning och får nu betala.
Tåskadan är så uppenbar att den skulle komma när jag har facit i hand. Löpning i Merrel vanliga skor i över en månad på raken. På med five fingers på lördagen, sprang 12-13 helt underbara kilometer. Söndagen dagen efter så fick jag för mig att springa 6-7 kilometer till. Det var det stora felet. Efter halva rundan kom känningarna på ovansidan av högerfoten, lite lätt molande men i ökande för varje steg. Efter 1-2 kilometer kände jag att det inte var bra, stannade och kände efter med handen på foten. Men hade 2 kilometer kvar till bilen, tänkte först att jag skulle gå men i ren dumhet och envishet sprang jag sakta, kunde inte trycka ifrån utan fick sänka farten allt mer och till slut landa på utsidan utan att vrida över till insidan av foten de sista 500 meterna. Någonstans i mitt inre skrek någon stanna, stanna och gå sista biten, vad håller du på med! Men i andra örat sa den för dagen vinnande rösten; Fortsätt, det släpper snart, var inte så blödig. Ja om jag bara vetat...
Det är så svårt när man går, eller joggar, baklänges in i framtiden. Hade behövt ögon i nacken denna gången.
Ska verkligen försöka få ut något positivt av detta, inget sker utan mening, Nu  ska jag försöka förstå vad jag ska lära mig av detta.

Cykling igen.

Ja det blev en ny runda på cykeln, foten är inte tillräckligt bra ännu för att användas till löpning. Nu går jag nästan utan att halta så det blir långsamt bättre men om jag provar att trycka i från med framfoten så kommer det tillbaka med obehag.
I dag blev det en lite omväxlande runda upp till vår skidbacke, och några varv i dess nedre regioner som har elljusspår. Mötte en hel del löpare, typiskt när man själv cyklar. När jag brukar springa där på kvällar så finns det inga löpare att möta. Det kändes bra och efter 5-6 rundor i rad på cykeln så börjar benen och kroppen att gilla denna form av träning. Men det är också ytterligare en dag med frånvaro av löpning och lika fort som kroppen lär sig att gilla cykling lika fort glömmer den att gilla löpning. Så det blir en jobbig tid när det väl går att springa igen. Måste vara extra försiktig denna gången känns det som. Mina andra lite längre uppehåll har inte föregåtts av skador utan mer av att jag varit less på löpning.

Dagens cykelrunda

Crosstrainer och nya skor

8 dagar utan löpning nu. Har inte varit på gym på åratal, men efter 3 dagar i rad med cykling i dåligt väder och ingen löpning i sikte så var det dags att åter igen pröva.
Har hört så mycket bra om crosstrainer men aldrig provat själv. I dag var det dags för premiären, var lite orolig för foten men det gjorde inte ont, det kändes lite i vissa lägen men jag hade fullt upp med att hålla reda på alla kroppsdelar samtidigt som jag försökte förstå mig på panelen på maskinen. Efter ett tag och lite hjälp från en löpbandskille så fick jag i gång ett program på 10 minuter. Det var märklig känsla och kändes lite konstigt, men pulsen gick snabbt upp till cykelnivå. Brukar ligga cirka 20 slag under när jag cyklar jämfört med löpning vid samma ansträngningsgrad. Jag körde 3 stycken 10minuters pass. Det sista tog jag i rätt så bra i slutet och äntligen fick jag svettas rejält, det var en skön känsla. Pulsen blev också högre än på cykel och denna träningsform är betydligt mer lik löpning jämfört med cykling. Kände mig pigg och glad efteråt.
Så detta var ett bra pass, fast nu på kvällen känner jag mig lite stel i ryggen, hoppas att jag inte tog i för mycket med armarna och att det nu kommer som känningar i en otränad rygg, vi får se i morgon hur det går. Men i vilket fall som helst så gav detta mersmak.
Precis jämte dessa crosstrainers stod 3 löparband, jag blev väldigt sugen men är nog i alla fall en vecka ifrån någon löpning som det känns nu. Men jag ska prova även löpband. Kan tänka mig att det är lite lättare att köra tuffa intervaller på band eftersom man är tvungen att ta i även om man blir trött, annars flyger man av. Får se hur det blir med det.
 Men efter att ha läst en hel del bloggar här så är det många som använder löpband, framför allt elitlöpare har inget emot dom. Så helt fel är det nog inte. Jag har alltid sprungit ute men vid snöslask så är det inget vidare att halka runt med uselt fäste och med rädsla att det ska finnas isfläckar täckta av snö som ska stjälpa en.

VFF Spyridon.

Fick även mina skor som jag väntat på, det första paret dom skickade åkte i retur eftersom det var en stor söm mitt i en tå. Detta paret har också en liten söm i en tå men jag kommer att prova dessa i alla fall. Orkar inte strula mer nu med att skicka tillbaka ännu en gång. Jag kände i det par jag redan har (VFF Trek sport) och där är också sömmar, fast det har funkat ändå så vi får se. Känns som om det är lite väl bråttom när dom tillverkar skorna. Om det är några problem så är det i tårna har jag märkt, framför allt i övergången mellan sula och överdel. Dessa Spyridon känns lite tightare än mina Treksport, lite mindre i storlekarna men eftersom jag inte sprungit i dom ännu så är det för tidigt att lämna något omdöme, men att bara ha på sig var bekvämt, trots att jag fortfarande har lite ont i min högra pekfingertå. Det är alltid risker med att beställa via nätbutiker men eftersom det är nästan halva priset jämfört med de få affärerna som säljer dessa tåskor så är det ändå värt det.

Ännu en cykelrunda. Hoppas att detta inte blir en cykelblogg!!!

Tredje rundan i rad på cykeln, har inte hänt på 1,5 år. Jag har varit väldigt förskonad från skador vad gäller löpning, den senaste lite längre skadan var när jag sprang Växjöloppet för första gången 2009. En riktig klantig skada. Jag hade för den dagen valt att springa med fotbollstrumpor. Hade då och har fortfarande om än inte så mycket, komplex för mina extremt smala vader. Därför sprang jag med dessa nylonstrumpor. Men redan efter 5 kilometer på min första "tävling" så kände jag hur det började bränna under hälen. Strumporna hade kasat ner en bit och låg och gnodde mot hälen men jag kunde absolut inte stanna för att rätta till, inte en chans. Jag fortsatte med allt större smärta och sista 2 kilometerna på denna 10 kilometerstävling var det riktigt illa. Dels var jag extremt trött, helt fel tränad för ett millopp dels så brann det under vänster häl.
När jag helt slut föll ihop på mållinjen så var jag i spillror. Efter tio minuter kom det funktionärer, förstår inte varför dom lät mig ligga så länge?, Dom bad mig flytta på mig då jag låg i vägen för andra medtävlare. Men det gick inte att resa sig upp, jag var helt utslagen. efter ytterligare 10-15 minuter tillkallades vårdpersonal. Dom formligen släpade mig från målfållan. Gav mig lite vatten och efter 5 minuter började jag komma till sans. Jag tackade för hjälpen och reste mig upp för att gå de knappa 500 meterna till omklädningsrummen. Men när jag skulle sätta ner foten så gick det inte att få ner hälen i marken utan enorm smärta. Jag satte mig ner och tog av skor och strumpor för att undersöka felet. Det var en enorm blåsa över halva hälkudden.
Det tog lite mer än 2 veckor innan jag kunde sätta ner hälen, ytterligarte 1 innan jag kunde springa. Men då hade jag bestämt mig för att aldrig mer springa. så hela sommaren 2009 så cyklade jag istället.
Men denna skadan jag har just nu kommer från överansträngning, sista tiden har jag fått för mig att springa både 2 och 3 dagar i rad. Men eftersom jag dessutom är mitt i en omställning av både löpsteg och till minimalistiska skor så klara min kropp inte riktigt av det upplägget. Förr om åren då jag inte var lika seriös så sprang jag aldrig 2 dagar i rad. Men så var jag heller aldrig skadad. Så det är en svår balansgång. För jag vill ju på sikt bli ännu snabbare, trots en galopperande ålder. Då måste jag på sikt få upp volymen, det räcker inte med 3-4 mil i veckan. Men tålamod, tålamod och sakta ökning av mängd. När jag väl kan börja springa igen så kommer jag åter att tillämpa varannan dag tills jag känner att kroppen är redo för ökning igen.

Dagens cykelrunda.

Fortfarande ont i foten, cykling i stället.

Har fram till i eftermiddag inte känt någon förbättring i foten, men nu i eftermiddag känns det ändå som om det vänt. Inte riktigt lika öm på ovansidan av foten. Haltar fortfarande och kan inte sätta ner foten på ett normalt sätt. Men ändå en liten förbättring.
Det sätter ner humöret när jag inte kan springa som vanligt men som tur är för just denna skadan så funkar cykling. Men idag var det inget vidare väder för det. Ösregn och blåst samt kompakt mörker. Jag rustade mig rejält idag, galonbyxor och stora klumpiga gummistövlar förr att jag skulle hålla mig torr om fötterna, det lyckades så där. Blev blöt ändå fast från insidan istället. Körde samma runda som i tisdags, lite långsammare idag, men det kändes som jag tog i mer. Skönt att det går så bra att cykla trots allt så jag får lite konditionsträning.
Nu är kylan på väg ner över landet, kommer det snö också så blir det lite värre att cykla också. Så hoppas att det släpper i foten rätt så snart. Har så svårt för att träna kondition inomhus, varje gång jag provat så brukar jag bli förkyld, fattar inte varför men det är ett faktum. Sist jag provade på inomhus var ett spinningpass för 6-7 år sedan.
Däremot har det funkat med innebandy alla år men det är inte samma som att köra ren kondition. Vill känna den friska luften i lungorna, blir svårt att andas fullt ut inomhus. För mig känns det som om syret inte räcker till.
Har dessutom köpt ett par nya VFF, dagen innan jag skadade mig beställde jag dom. Känns inte lika inspirerande att hämta ut dom nu. Ett par Spyridon. Blir det kallt nu hade jag behövt ett par vinterskodda Lontra också men tycker dom är lite för dyra. Ingen risk att det blir någon prissänkning heller innan det blir vår och man inte behöver dom.
Men efter senaste skadan så får jag ta det lite stilla med VFF, får bli en försiktig tillvänjning när det väl blir dags för löpning igen.
På ett vis så kan denna skadan visa sig vara bra, för nu får övriga leder som varit lite väl hårt belastade också chans att återhämta sig. Särskilt vänster hälsena som känts lite överansträngd, har visat sig som ont under hälen och upp lite på baksidan av hälen. Även varit lite öm om jag tryckt på baksidan av hälen. Men detta uppehåll läker även sådant, så inget ont som inte har något gott med sig. Det är så jag ska se på denna tiden, som en period av läkning av andra överbelastade leder och senor.

Dagens cykelrunda

Ingen löpning, cyklat i stället.

Någon löpning är inte att tänka på ett tag. Hade enorma problem på jobbet idag med att förflytta mig, fick ha gummitofflor bara för att få in den nu rätt så svullna högerfoten i något skodon. Fick berätta med sänkt huvud vad jag råkat ut för, de flesta på jobbet vet om att jag håller på med löpning och även att jag börjat springa i minimalistiska skor. Det är tyvärr inte första gången jag kommer skadad till jobbet, det har inte varit så här illa någon gång sedan omställningen drog igång men rejält stelt många mornar.
Dom undrar, med all rätt, om det inte är dags att ge upp nu? Nästan 6 månader och fortfarande så mycket problem. Men jag vill inte ge upp nu, någon gång kommer det att släppa. Rundan i lördags, innan jag blev skadad på söndagen var helt otroligt skön. Då kände jag att allt var på rätt väg. Men nu kan det tyvärr ta lite tid innan det blir något löpt. Svullnaden har gått ner en aning idag, men det gör fortfarande väldigt ont när jag ska gå, får gå på hälen och yttersidan av mellanfoten. Försöker jag sätta ner insidan/framsidan smärtar det rejält vid pekfingertåfästet.

Men som tur var så funkade det med  cykling idag, så jag fick lite konditionsträning i alla fall men det är inte detsamma som löpning, hade min brukscykel och körde 5 varv på cykelvägarna i västra Alvesta, 2,4mil, blev det. Svårt att få upp pulsen vid cykling, framför allt nu när jag cyklar så lite, är för svag i dessa muskler för tillfället. Kommer knappt upp i lätt prattempo om jag jämför med löpningen. Men med denna cykeln kan jag inte få något rundtramp. När jag kör med racern lyckas jag lite bättre med det och då kan jag få upp pulsen även vid cykling. Men det som gjorde mig nöjd var att det funkade så bra trots den annars ömmande foten.

Dagens cykelrunda

Fotskada. Höger pekfingertå.

Känns inget vidare i foten idag, vaknade i natt med lite värk och tog en värktablett för att kunna somna om, det lyckades. Har svårt att stödja på foten och under dagen i dag har den svullnat upp ytterligare lite, ungefär som vid en stukning vid vristen.
Men denna typ av skada har jag aldrig innan råkat ut för.
Måste ha varit att jag försökte springa två dagar i rad med VFF, efter mer än en månads frånvaro av dessa skor så blev det lite för mycket för pekfingertån på höger fot. Om det är någon tå som krånglat så är det just denna tå, men mest då i form av lite skavkänslor. Kan minnas att jag i början av omställningen var lite trött i just dessa leder, precis ovanför tåfästena.
Det stora felet jag gjorde igår var att jag inte avbröt rundan. Sprang nästan 3 kilometer trots att det gjorde ont, framförallt efter att jag stannat och verkligen började undersöka skadan närmare när det var 1,5 kilometer kvar. Men envis som jag var och med någon konstig inställning att det är fel att avbryta en tänkt runda, förlängdes återhämtningen av denna skada avsevärt.
Jag var bättre i början på omställningen att lyssna på signalerna, då bröt jag rundor på löpande band och lärde mig övervinna nederlaget i mitt oroliga sinne. Men då var det vaderna som krånglade, eftersom jag avbröt i tid så kunde jag då försiktigt prova igen efter 2-3 dagar. Men nu när foten svullnat upp som den gjort och jag har svårt att gå så kommer det ta minst en vecka innan jag kan springa igen.
Hoppas verkligen att jag genom att skriva ner det nu kommer att dra någon lärdom denna gången och att jag när det händer igen är lyhörd för kroppens varningar när något inte står rätt till under en löprunda.

Ingen bra runda, tåskada, framfotslöpningsrunda 88.

En runda som aldrig skulle sprungits om jag tänkt efter före! Men hur ofta gör man det? Kan bli ett tags uppehåll om det vill sig illa.
Jag hade en sådan perfekt känsla igår och det gick bra då. Hade mina VFF för första gången på länge. I kväll kände jag mig pigg i kroppen även att D och jag gått en lång promenad på förmiddagen. Hade lite känningar i vänster hälsena, men det har jag haft ett tag och det har gått över efter någon kilometers löpning.
Men troligtvis så var mina tår inte riktigt redo för en ny runda i VFF redan idag. Hade även gjort lite nya tåövningar i går så lederna var nog redan tillräckligt ansträngda.
Men eftersom det kändes så bra i går så hade jag tänkt mig en lugn, kort runda ikväll med VFF. Jag startade lugnt och stilla med lite känningar i nedre delen av vänster hälsena men som det brukar så släppte det efter någon kilometer. Så gick det stilla och lugnt och jag kände att det var ett lugnt och bra prattempo. Men så efter 4 kilometer ungefär började jag känna lite på ovansidan av höger fot, strax ovanför tårna, inte mycket. Fortsatte men det ville inte släppa utan det blev snarare lite värre allteftersom. Började hämma mig men jag fortsatte. Efter 5,5 kilometer och med cirka 1,5 kvar så stannade jag för att känna efter lite noggrannare. Kände att det var leden vid "pekfingertån" som var ömmast. Men ville inte börja gå nu eftersom det hade börjat regna, jag fortsatte de sista 1,5km i ett lugnt tempo. Det blev inte värre men smärtan fanns där hela tiden. Hade jag varit lite smartare så skulle jag avbrutit direkt. Men tydligen är det svårt att acceptera att man faktiskt får avbryta rundor. Att jag aldrig lär mig?!
Nu på kvällen gör varje steg ont och det känns inget vidare. Har för mig jag fick någon liknande sträckning på ovansidan av handen för några år sedan, det var väldigt drygt innan det gick över.
En led jag knappt visste att jag hade? Hittills under omställningen har jag inte haft några problem med tårna. Nu är det som det är och bara att vänta ut. En skada kommer aldrig lägligt? Hoppas bara att jag kan lära mig något av detta.
Tycker att när jag i början av omställningen hade sådan enorma problem med vaderna lärde mig och accepterade avbrutna rundor. Men det har gått några månader sedan sista avbrutna rundan så denna gången lyssnade jag inte trots att signalerna var tydliga, tidigt.

Dagens runda

Bra runda med VFF Treksport, framfotslöpningsrunda 87.

För första gången på länge så fick jag en bra känsla och kände mig stark hela vägen. Det är en sådan otrolig känsla när det känns som om det finns hur mycket krafter som helst. Vet inte varför men jag har inte använt mina VFF på över en månad. Jag la undan dom när vintern slog till någon vecka i november förra året. Sedan har jag kört med Merrellen i stället.

Fartlek för första gången, framfotslöpningsrunda 86

Andra dagen i rad med löpning, rätt så besvärsfri från gårdagens löpning i alla fall framåt dagen. Det blev ett rätt så spontant fartlekspass, har aldrig provat innan. I alla fall inte under lite mer strukturerade former. Det blev inte så mycket fart detta passet men ändå tillräckligt för att jag ska känna lite i min vänstra hälsena nu några timmar efter genomförandet.
Jag cyklade upp till Spånenområdet, 5km. Lagom som uppvärmning då det mestadels är uppför. Efter en försiktigt inledning för att känna efter hur nedre delarna av benen kändes så kom den första lilla fartökningen efter 1 kilometer, ungefär 600 meter. Jag glömde dock att "reseta" klockan så jag fick ingen exakt tid men kilometern där fartökningen fanns gick i alla fall på 3:59. Den kändes bra. Men det är inte så konstigt när man är relativt pigg i benen. Dessa 600 meterna var på i princip helt plan mark. Sen kom en stigning så då var ´"leken" över. Kom fram till skidspåret så småningom, då tog jag ett varv där 1250 meter. Med högre fart, 3:55 tempo ungefär. Men den blev för hård för när jag tänkt ta ett lugnare varv efter det hårdare så orkade jag inte direkt utan var tvungen att ta 15 sekunders ståvila innan jag fortsatte. Problemet med varvet är att det avslutas med en lång uppförsbacke så det är lätt att man tar ut sig för mycket. Sen blev det ett par lugna kilometer innan det var dags för 600 meter igen. Samma som dom första 600 meternas fartökning fast nu på hemväg och i lite lätt motvind. Det gick på 3:55 tempo. Inte helt slut efteråt men jag fick sänka rejält för att fixa avslutningen. Totalt blev det lite över 8kilometer. Hade de tunna Merrellen igen.

Dagens runda

 Rätt så omväxlande form av träning men väldigt annorlunda för mig. Springer man som jag gjorde idag så undviker man i alla fall väldigt mycket tid i det "svarta hålet". Något annat som slog mig var att vaderna stramade en del efter första fartökningen, men först i den lugna löpningen som följde efteråt. Likadant med de resterande ökningarna, kände inget i vaderna under de ökningarna. Märkte också hur jag skärpte till mig i övrigt också vad gäller hållning och armföring. Jag springer för tillfället alldeles för lite i snabb fart nu och det är stor skillnad på hur jag har min kroppshållning när det går långsamt eller lite snabbare. När jag är långsammare så tenderar jag att lättare tappa hållning och armföring. När det går snabbare kommer det mer med automatik. Tror fartlek är väldigt nyttig träning. Om jag bättre ska tåla fartökningar i ett lopp är det guld värt med sådan här träning, samtidigt som kroppens muskler inte vet hur rundan kommer att bli. Så variation är nyckeln till bättre resultat.

Annars har jag känt mig på ett bra humör idag, var ledig från jobbet och känner att jag kommit in i den stilla lunken som frånvaro av jobb innebär. Skönt att vara återhämtad från magsjukan också. Så den tunga rundan i går var kanske en bra utrensare av det sista av den. Att det är ett nytt år bidrar också, ut med det gamla och in med nya friska tankar om framtiden. Även om detta framfotslöpningsprojekt inte burit så mycket frukt ännu så ser jag med tillförsikt an på den kommande tiden. Vill springa mer än jag gör för tillfället men vågar inte tänja för mycket på gränserna ännu då en överansträngning kan bli så långvarig. Samtidigt måste jag utmana kroppen för att den ska vänja sig så det är en skör balansgång. Har haft lite tankar på att åter lägga in mer cykling mellan dagarna med löpning. Får se de närmaste veckornas känsla i fötter och vader.

Nyårsdagen och årets första runda, framfotslöpningsrunda 85.

Det blev en tung inledning på det nya året. Efter några dagars uppehåll på grund av magsjuka ett rejält dygn så var det dags för en runda på nyårsdagen. Det var väldigt tungt och jobbigt. Det var troligtvis alldeles för nära inpå frukosten för det kändes som om magen var full med mat.

Nyårsdagens runda

Hade tänkt mig en lite tuffare runda eftersom leder och muskler fått sig lite ofrivillig vila. Men segheten som jag kände i början och som brukar släppa efter ett par kilometer gick inte över, snarare tvärtom fick slita hårt. Pulsen var under prattempo men känslan och vekheten i benen sa något annat. Det gick helt enkelt inte att öka. Jag gjorde något litet försök men kände mig nästa lite illamående av mat och dryck som skvalpade omkring i min mage.
Så årets tyngsta runda är ett faktum likaså årets första. Men känslan var allt annat än bra. Vaderna kändes lite men inte så det påverkade löpningen. Likaså vristerna och hälen. Men som sagt ingen kraft i benen.
Det är det som är så märkligt med löpning, det går nästan aldrig på förhand förutse hur det ska kännas i kroppen under ett pass. Besvikelsen kan blir stor när man inser mitt i ett pass att det inte kommer något "släpp" som gör att det flödar av ny energi. Men det som är positivt är att det förhoppningsvis kommer att kännas bättre under nästa pass.
I dag hade jag de tunna Merrellen