Motionscykel och Crosstrainer.

Ja, för att det ska bli lite omväxling i livet och träningen så vände jag på kuttingen denna gång och började med 50 minuter cykling varav 20 minuter var lite hårdare. Fick lite ont i foten förra gången med CT, så därför började jag med cykling. Hade inte riktigt samma moral och energi denna gången. En lite sämre dag helt enkelt. När jag klev upp CT så var det svårt att hitta motivationen. Körde bara 15-20 minuter på den idag, i ett rätt så lugnt tempo. Kände en del i foten men inte som förra gången. Tror även att den relativt hårda cyklingen satte ner mig i CT.
Blev nästan 1 timme och 15 minuter. Det är klart godkänt tycker jag.
Något bättre i foten men rätt vad det är så glömmer jag mig och då trycker jag ifrån som om jag aldrig varit skadad men då får jag veta att jag lever. Det hugger till rejält. Så någon löpning är ännu inte att tänka på.
Nu har jag på något sätt förlikat mig med det och läkningen tar den tid det tar. Det som blir verkligen svårt när jag väl kan börja på igen är att ta det tillräckligt stilla med upptrappningen. Har även fortsatt ont i vänsterhälen. Så får se vilket som läker fortast.

Cykling i löparspåren.

Det gäller att passa på när helgen kommer, så skönt med utomhusaktiviteter i dagsljus. I dag var det cykling som gällde, först hade jag tänkt ta min vanliga 3 milsrunda men då det är så öppet på flera ställen så tog jag bort det alternativet eftersom det blåste rejält. Blir så lätt nedkyld då och valde istället att cykla i Spånenområdet. I samma spår som jag brukar springa, fick i hop 3 mil till slut.
En av rundorna där är bara 2 kilometer och det var en del hundägare i dag som var måttligt roade åt mig som cyklade varv på varv och störde dom, men där är inget cykelförbud och mycket skog som skyddar mot den snåla ostliga vinden som blåste idag. Blev varierad cykling då växlarna frusit fast och bara en fungerade så det blev till att ställa sig upp i uppförsbackarna, när allt är som det ska med cykeln blir det ofta mer monotont när kadensen är konstant och jag kan sitta ner nästan överallt. Så för löpningens skull är det nog bättre när jag är tvungen att ställa mig upp på pedalerna.

Det känns allt bättre nu när jag cyklar, två veckors cykling har tagit mig tillbaka till ungefär den nivån jag hade för 1,5 år sedan kan jag tänka mig. I går på gymmet hade jag 215 Watt i snitt med samma puls, 142. Cyklade i nästan 15 minuter med det snittet då hade jag ändå kört 40 minuter på crosstrainern innan, varav 30 minuter rätt hårt. Vet inte om cykeln där på gymmet är kalibrerad men 142 i cykelpuls är på landsväg rätt hård körning och jag kan hålla den pulsen i en timme på cykeln.
Men det känns tyngre på motionscykeln, kanske beror på att watten är konstant medans i verkligheten far den mycket mer upp och ner.
Om jag springer riktigt hårt i 45 minuter har jag en snittpuls på 158-160. Med max på ca:174.

 Men det är inte att förbättra mig på cykeln som har varit målet precis denna vinter. Vill ju utveckla min löpning istället. De förhårdnader som jag fått precis bakom tåfästena på undersidan av foten håller tyvärr på att försvinna. De har kommit som svar på all löpning i minimalistiska skor. Det är sorgligt att se hur fort all den träning försvinner. Det är ingen ljusning i sikte heller. Gör lite ont på ovansidan av foten när jag går och mycket ont om jag försöker trycka ifrån som vid ett löpsteg. I dag var det två veckor sedan skadan kom.

Bra Crosstrainingpass. Lördagkväll.

I dag var det dags för ett nytt löparfritt pass, 2 veckor nu. Hur lång tid ska jag behöva vänta? Men visst doktor Google gav inga muntra besked minsann. Jag letade och letade, det mesta var samstämmigt, ingen gav mig mindre än 4 veckors konvalensens. den "sämsta" doktorn förslog 12 vekor. 12 veckor det är nästan 3 månader. Ja, allt är relativt och det kunde varit värre också. I förra veckan fick jag reda på att en numera pensionerad jobbkollega ramlat illa och brutit fotleden och fick operera foten, minst 6 veckor med gips. så vem är jag att klaga???

Men om denna senaste skadan inte kommit så hade jag inte hittat min nya kompis Crosstrainer, trots att jag får lite ont i foten, dock bättre idag med högt uppbyggda löparskor, den verkar vara perfekt för mig som komplement till löpningen, i torsdags kunde jag inte ta i för det gjorde för ont i foten, så det blev ett relativt lugnt pass. Men idag så tog jag i bättre och hade 3 stycken 10 minuterspass. det första var inte så hårt maxpulsen där blev 155bpm. Men på andra passet så tog jag i bättre och jag maxade 174, den pulsen har jag väldigt svårt att nå vid löpning när den är som allra tyngst. Bara vid slutet av ett långt snabbdistanspass som jag lyckats ta ut mig så på träning. Det var ett positivt besked på det sättet att denna maskin kan verkligen hjälpa mig att bibehålla hyfsad kondition under fotskadeperioden. Men efter dessa 3 rätt tuffa 10 minuterspass tänkte jag köra ett 30 minuterspass lite lugnare men avbröt efter 15 minuter då det gjorde allt mer ont i foten. Satte mig på cykeln i stället och körde 20 minuter på den. Så när jag var färdig med dagens träning var jag nöjd med min insats.

Har gått ungefär en mil också idag, men med visst besvär.
Kommer nog att skaffa ett gymkort nu, har rabatt via jobbet. Tror att Crosstrainern är rätt komplement för en löpare, den känns bättre än cykeln som bara kör benen.
Denna blogg var tänkt som en inspiration för löpare som är intresserade av att gå över till löpning med minimalistiska skor. Men jag är rädd att jag kanske håller på att bli ett avskräckande exempel istället för ett exempel på att det kan gå även vid snart 46 års ålder och över 20 år med hårt dämpade skor. Men nu känns det för sent att vända om, nu kör jag på och får se vad det tar vägen. Får se denna skadeperiod som uppbyggnadsperiod och inlärning av ytterligare ett komplementsverktyg.

Fortfarande ont i pekfingertåfästet.

Så kom då snön till oss också i södra Sverige. Om jag varit i skick att löpa så hade jag förbannat dess ankomst då det är så jobbigt att slira omkring utan att få riktigt fäste i avstampet. Men jag har inte provat att springa i snömodd med det nya mellanfotslandningssteget. Borde funka bättre än mitt gamla långa hällandarsteg.
Idag hade jag några timmar mitt på dagen då jag inte ens tänkte på min skada, hade inga som helst känningar efter att suttit på möte ett par timmar och sedan gått lite stilla med bra dämpade skor. Plötsligt fick jag för mig att nu är allt över med fotskadan, det var ingen stressfraktur, va skönt. Men när jag sekunden senare tryckte till lite med framfoten så blev jag smärtsamt påmind om dess närvaro.

Det är konstigt, när man är avstängd från något så saknar man det helt plötsligt något enormt. Till och med snöslirslöpning saknar jag, trodde aldrig att det skulle inträffa.
Vaknar varje morgon med en förhoppning om att nu är det läkt, nu är jag smärtfri, men redan efter första steget förstår man att det knappt är någon skillnad mot gårdagen, dagarna går och de flesta tankarna går till foten och dess skada. Inte bra, men sista tiden har det verkligen varit så, kanske ett tecken på att löpningen det senaste året blivit allt viktigare för mig. Alla bloggar som inspirerar, klippen och filmerna på Youtube som också bidrar till drömmar om att någon gång kunna springa långt och länge och komma in i den där berömda zonen då man blir ett med sig själv. Det är dit jag vill, ett projekt intressantare än något. För jag är den som ska styra min egen kropp, det finns ingen över mig som pekar och bestämmer hur jag ska göra det. Jag läser lite där och lite här, försöker plocka russinen ur kakan. Jag utvecklar min alldeles egna stil och teknik som kanske är helt fel och som är en återvändsgränd. Men den vägen är ändå min egen och jag kommer inte att bli bitter eller arg på någon annan människa för jag har valt allt detta själv.

Försöker göra lite styrkeövningar för att stärka upp vader och fötter men de flesta övningarna frestar på för hårt, idag körde jag lite utfallssteg och det gick bra första 20 stegen men sedan kom smärtan över foten igen. Blir lätt lite panikkänsla inombords, jag vet hur tufft det blir att börja om igen när det väl går att springa igen. Hur mycket kommer jag att ha tappat? All träningsvärk, men det svåraste blir ändå att skynda långsamt.
Måste, måste lära mig nu. Bara löpning max varannan dag, det har alltid funkat innan, då har min kropp hunnit återhämta sig tillräckligt mycket, måste bli alternativ träning i stället för att få upp konditionen ytterligare, både crosstrainer och cykel.
Får se hur det blir i helgen med träning men cykling utomhus blir betydligt svårare nu när det vita gjort sin ankomst.

Cykling igen.

Ja det blev en ny runda på cykeln, foten är inte tillräckligt bra ännu för att användas till löpning. Nu går jag nästan utan att halta så det blir långsamt bättre men om jag provar att trycka i från med framfoten så kommer det tillbaka med obehag.
I dag blev det en lite omväxlande runda upp till vår skidbacke, och några varv i dess nedre regioner som har elljusspår. Mötte en hel del löpare, typiskt när man själv cyklar. När jag brukar springa där på kvällar så finns det inga löpare att möta. Det kändes bra och efter 5-6 rundor i rad på cykeln så börjar benen och kroppen att gilla denna form av träning. Men det är också ytterligare en dag med frånvaro av löpning och lika fort som kroppen lär sig att gilla cykling lika fort glömmer den att gilla löpning. Så det blir en jobbig tid när det väl går att springa igen. Måste vara extra försiktig denna gången känns det som. Mina andra lite längre uppehåll har inte föregåtts av skador utan mer av att jag varit less på löpning.

Dagens cykelrunda

Fotskada. Höger pekfingertå.

Känns inget vidare i foten idag, vaknade i natt med lite värk och tog en värktablett för att kunna somna om, det lyckades. Har svårt att stödja på foten och under dagen i dag har den svullnat upp ytterligare lite, ungefär som vid en stukning vid vristen.
Men denna typ av skada har jag aldrig innan råkat ut för.
Måste ha varit att jag försökte springa två dagar i rad med VFF, efter mer än en månads frånvaro av dessa skor så blev det lite för mycket för pekfingertån på höger fot. Om det är någon tå som krånglat så är det just denna tå, men mest då i form av lite skavkänslor. Kan minnas att jag i början av omställningen var lite trött i just dessa leder, precis ovanför tåfästena.
Det stora felet jag gjorde igår var att jag inte avbröt rundan. Sprang nästan 3 kilometer trots att det gjorde ont, framförallt efter att jag stannat och verkligen började undersöka skadan närmare när det var 1,5 kilometer kvar. Men envis som jag var och med någon konstig inställning att det är fel att avbryta en tänkt runda, förlängdes återhämtningen av denna skada avsevärt.
Jag var bättre i början på omställningen att lyssna på signalerna, då bröt jag rundor på löpande band och lärde mig övervinna nederlaget i mitt oroliga sinne. Men då var det vaderna som krånglade, eftersom jag avbröt i tid så kunde jag då försiktigt prova igen efter 2-3 dagar. Men nu när foten svullnat upp som den gjort och jag har svårt att gå så kommer det ta minst en vecka innan jag kan springa igen.
Hoppas verkligen att jag genom att skriva ner det nu kommer att dra någon lärdom denna gången och att jag när det händer igen är lyhörd för kroppens varningar när något inte står rätt till under en löprunda.

6 x 1000m Intervaller, tungt pass. Framfotslöpningsrunda 72.

Hela dagen har jag gruvat och tänkt på kvällens pass som nu är genomfört, brukar alltid vara värre innan än efteråt men idag var det tungt även under själva passet. Har inte kört några tuffa löpningspass på 2 veckor nu. Så det var med en chock kroppen fick den första intervallen, den blev som så många gånger förr alldeles för tuff med en alltför tuff öppning, som sedan fick betalas de sista 500 meterna. Hållningen försvann all världens väg och steget försämrades. Andningen blev för ojämn och okontrollerad. När den var klar så var det tungt att stå inför 5 likadana. Men alla jämna intervaller blev kontrollerade. Lite mer nerför än de udda och lite lätt fin medvind i slutet.

Dagens intervallrunda

Jag kör dessa 1000 meterintervallerna på cykelväg, 1 km åt ena hållet, sedan någon/några minuters ståvila, därefter samma väg tillbaka. Det svåra med 1000 meters intervaller tycker jag är att hitta rätt öppningsfart, vill inte att jag ska ta slut efter 500 meter men samtidigt får det inte bli för lugnt för då ger det inget. men dom snabbaste är nästan alltid dom där jag "vågar" hålla igen i början. Idag blev den första 3.35 och var inte alls bra, för hård öppning och jag tappade både steg och hållning efter 500 meter, blev en rejäl plåga sista 500 meterna. de övriga blev lite lugnare och bättre, runt 3:45 ungefär.

3:de dagen i rad med löpning, vet inte om det hänt innan, vaderna och benen kändes bra. så det var skönt. Men jag har varit trött och slö hela dagen, känt mig såsig och lite sömnig, först efter lunch som jag piggnade till lite. Men det är klart vädret och mörkret just nu inbjuder inte till glädjetjut och energi precis. Det blir spännande att se hur kroppen reagerar på detta för mig tuffa intervallpass. gjorde även 4*70 indianhopp efter intervallerna

Hade dåligt koll på steglängden mitt upp i all trötthet, men möjligt att det blev lite långa steg, hade mina "tjockmerrell" så dom är lite mer förlåtande. Tog dom för allt slask som fortfarande ligger kvar, så tråkigt med dom andra skorna om man blir genomsur direkt på inledningen av en runda, men nästa runda ska jag ha de lite tunnare skorna igen. Verkar som om det veckolånga uppehållet varit bra för mina vader, har inte känt något på dessa tre rundor, var lite orolig inför dagens intervall, för då tänjs allt ut lite extra när man verkligen tar i under en längre tid.

Det blev 4 dagars löpningsuppehåll denna gången.

I dag blev det en kort runda i blåsten, kom hem från jobbet med stor frustration och ville få utlopp för all uppdämd irritation. Hade tänkt vänta tills lördag med löpning men tänkte att en kort lugn runda inte kunde skada så mycket.
Vädret var allt annat än inbjudande, hård blåst med regn och vid vissa stunder lite lätt snöinslag. Det blev 5km i 4:30 fart. Lugnt och kontrollerat, blev lite trött i några uppförsbackar.
Tror det var bra att jag sprang denna korta rundan redan idag, för det stramade på rätt bra, i vaderna, tidigt på denna rundan. För att undvika någon dragning i vaderna denna gång kortade jag stegen rejält sista 2km. Det brukar vara säkert.
Känner nu några timmar senare att det stramar lite fortfarande och om jag väntat till lördag och då istället försökt mig på milen eller längre så hade jag nog fått problem.
Tanken är att köra lite hårdare nästa vecka. Men får se hur det blir med det. Lätt att tappa modet i mörkret.
I dag hade jag mina Merrel, trail glove. För att det var så kallt och blött ute, men dom ger inget skydd mot regn dom heller. Dessutom missade jag en stor vattenpöl så över halva rundan sprang jag med en lite tyngre högerfot.
Det jag är lite orolig för är att jag nu springer rundor med målsättning att undvika "det svarta hålet". Är att jag tappar i fart, men måste försöka ha tålamod med ändringen för det är betydligt behagligare att springa strax under tröskel 1 än över den. Men då måste jag samtidigt ta i lite mer på dom högpulserande passen. Det blir en utmaning.
Dagens runda

3:de dagen utan löpning.

Ja, ingen löpning idag heller, kroppen protesterar inte ett dugg, verkar som om den inte har några problem med ett uppehåll?!
Körde lite coreträning hemma, samt hopp i tabataformat, men inte så intensivt mellan hoppen.
Hoppen är bra grundträning, i morgon hoppas jag att det blir en cykelrunda.

Har varit på ett uselt humör idag, svårt att hitta motivationen, men så brukar det vara måndag/tisdag. Något jag måste jobba bort, men för att få dom riktigt bra dagarna så måste det komma riktigt dåliga också för att man ska kunna se kontrasterna. Då är det bättre att dom kommer på måndag/tisdag eftersom dom dagarna mer eller mindre ändå är fördärvade. Tänk om dom kom på lördag/söndag i stället, vad hemskt det skulle vara?