Längtar efter att springa igen, det är som i vissa av mina mardrömmar jag får i bland, jag springer och springer. Är jagad av något men för det mesta vet jag inte vad det är som jagar mig och skrämmer mig. Men det som gör att det blir mardrömmar är att jag springer och springer men jag kommer ingenstans, fötterna rör sig men jag är stilla, blir allt tröttare och räddare för varje krampaktigt steg. Det obestämda som jagar mig kommer allt närmare och till slut är det ifatt mig, jag får andnöd och paniken sprider sig i kroppen och ångesten är nästintill total. Då, precis då i det sista ögonblicket innan katastrofen, så vaknar jag. Alldeles svettig, precis genomblöt svetten droppar från mig som efter ett hårt milpass mitt i sommaren, under tiden tar jag mig på stapplande ben och onda hälar till toaletten för att lugna ner mig lite. Efter någon minut kommer jag till sans och svettningarna avtar. Känner mig nöjd och tacksam att det onda inte hann ifatt mig denna gången heller.
Nästan alla mina mardrömmar involverar löpning i en eller annan form eller rättare sagt min oförmåga att kunna springa.
Just nu är det en verklighet, jag kan inte springa, inte ett steg. Jag är som väl är inte helt avstängd från konditionsträning, cykling funkar och även crosstrainer till viss del.
Nu har det passerat nästan exakt 6 månader sedan jag började min omställning, kan väl milt påstå att jag just nu befinner mig i en svacka. Men snart vänder det igen, jag längtar så.
Dagen har varit fri från både cykel och crosstraining. Kört lite styrka hemma, med betoning på lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar