Crosstrainer + cykel + 3 minuter löpband.

Hade egentligen tänkt hoppa över träning idag då jag körde ett pass i går. Men jag kände mig oförskämt pigg och var sugen på att köra idag igen. Blev ett hyfsat lugnt pass med 40 minuter CT samt 40 minuter cykel i ett lagom hårt tempo, Lite över prattempo i snitt på båda maskinerna.
Efter att jag stretchat så klev jag upp på löpbandet, det gick bättre än väntat men det är med de rätt så hårt dämpade skorna. Steget känns väldigt konstigt och nästan utan riktig styrsel. Som om jag aldrig sprungit innan. Men jag kände inte så mycket över tårna. Men efteråt var det lite ömt. Körde bara några minuter. provade som mest 14 kilometer i timmen, men det är snabbt, förstår inte hur jag sprungit i den farten? Märklig känsla. Men jag ska snart bli kompis med löpbandet också tänkte jag. Köra intervallerna där. Tror det blir bättre disciplin då.
Dagen har varit bra och jag vaknade upp väldigt glad och pigg, det tillhör tyvärr ovanligheterna nuförtiden men när de dagarna kommer tar jag emot dom med stor tacksamhet.

Crosstrainer + cykel. Lite segt.

Ja, idag var det lite segt. Hela dagen har varit seg, bara gått och väntat på att få träna. Inte varit på något vidare humör under dagen. Mycket problem på jobbet. Inte så svåra att lösa men när dom kommer nästan som på ett radband så stjäl det energi och på bara några morrontimmar så är den energin som skulle räcka hela arbetsdagen förbrukad. Ingen ny finns att hämta ut heller. Det är min mentala energi som tar slut ibland. Då blir jag lätt irriterad och grinig.
Visst det är slutet januari och långt till våren, ingen löpning på 3,5 veckor. Aldrig haft ett så långt skadeuppehåll. Har haft uppehåll tidigare men då på frivillig basis. Skadan är så seg att läka. Känner knappt någon skillnad från en dag till en annan. Men det går sakta, sakta och till slut kan jag springa. Provade lite i tisdags på gymmets löpband men det gick inget vidare. Fick ont under och efteråt. I dag brydde jag mig inte om att prova igen.
Det blev ungefär 50 minuter på CT, varav 20 rätt så hårt. Sedan 30 minuter ungefär på cykel varav 20 minuter rätt hårt.
Kände ändå nu någon timme efteråt att passet gav mig lite ny positiv energi. Nu ska jag ta hand om den och vara på ett bra humör resten av kvällen.

Crosstrainer + anatomistudier.

Idag blev det crosstrainer efter jobbet, hade tänkt köra på lite hårdare idag, men klarade nätt och jämnt av ett 30 minuterspass. Det gjorde mer ont i foten denna gången, lite konstigt men kan bero på träningsvärk sedan sist. När smärtan väl kommer så är det svårt att fokusera på att ta i rejält, det funkar inte på mig. Då tappar jag sugen. Jag körde färdigt passet men med sänkt intensitet. Körde 20 minuter på motionscykel istället.
Körde med de tunna Merrellen idag och ska nästa gång prova med mina gamla löparskor med mera dropp, då avlastar det bättre. Crosstrainern är annars perfekt. Det är betydligt lättare att få upp pulsen med den jämfört med cykeln.
Fick tips av en bloggkompis, Lennart. Han visade mig en länk till en bra bild på hur en fot är uppbyggd med senor och muskler om vartannat. Det är helt otroligt vad saker det finns i en fot. Det är svårt att förstå att det håller i hop så bra som det gör trots allt. Man förstår också efter att tittat på den bilden, här är bilden. , att det kan vara svårt att på lekmannanivå fastställa en skada på ett korrekt sätt. då leder och senor samt muskler går över varandra och kors och tvärs. Så det är lätt att missta sig. Men rent generellt så är det nästan alltid vila som gäller tills smärtorna avtagit och sedan rehab i sakta mak.
Kan tänka mig att elitlöpare blir rejält frustrerade när dom åker på skador, på den nivån tappar man snabbt och det måste vara rejält tålamodsprövande att invänta läkning.
Jag är ändå tacksam att jag kan cykla och köra crosstrainer. Hade jag bara haft lite närmare till bassäng hade jag gärna provat vattenlöpning också. Kanske till helgen, får se.

Ännu en cykelrunda. Hoppas att detta inte blir en cykelblogg!!!

Tredje rundan i rad på cykeln, har inte hänt på 1,5 år. Jag har varit väldigt förskonad från skador vad gäller löpning, den senaste lite längre skadan var när jag sprang Växjöloppet för första gången 2009. En riktig klantig skada. Jag hade för den dagen valt att springa med fotbollstrumpor. Hade då och har fortfarande om än inte så mycket, komplex för mina extremt smala vader. Därför sprang jag med dessa nylonstrumpor. Men redan efter 5 kilometer på min första "tävling" så kände jag hur det började bränna under hälen. Strumporna hade kasat ner en bit och låg och gnodde mot hälen men jag kunde absolut inte stanna för att rätta till, inte en chans. Jag fortsatte med allt större smärta och sista 2 kilometerna på denna 10 kilometerstävling var det riktigt illa. Dels var jag extremt trött, helt fel tränad för ett millopp dels så brann det under vänster häl.
När jag helt slut föll ihop på mållinjen så var jag i spillror. Efter tio minuter kom det funktionärer, förstår inte varför dom lät mig ligga så länge?, Dom bad mig flytta på mig då jag låg i vägen för andra medtävlare. Men det gick inte att resa sig upp, jag var helt utslagen. efter ytterligare 10-15 minuter tillkallades vårdpersonal. Dom formligen släpade mig från målfållan. Gav mig lite vatten och efter 5 minuter började jag komma till sans. Jag tackade för hjälpen och reste mig upp för att gå de knappa 500 meterna till omklädningsrummen. Men när jag skulle sätta ner foten så gick det inte att få ner hälen i marken utan enorm smärta. Jag satte mig ner och tog av skor och strumpor för att undersöka felet. Det var en enorm blåsa över halva hälkudden.
Det tog lite mer än 2 veckor innan jag kunde sätta ner hälen, ytterligarte 1 innan jag kunde springa. Men då hade jag bestämt mig för att aldrig mer springa. så hela sommaren 2009 så cyklade jag istället.
Men denna skadan jag har just nu kommer från överansträngning, sista tiden har jag fått för mig att springa både 2 och 3 dagar i rad. Men eftersom jag dessutom är mitt i en omställning av både löpsteg och till minimalistiska skor så klara min kropp inte riktigt av det upplägget. Förr om åren då jag inte var lika seriös så sprang jag aldrig 2 dagar i rad. Men så var jag heller aldrig skadad. Så det är en svår balansgång. För jag vill ju på sikt bli ännu snabbare, trots en galopperande ålder. Då måste jag på sikt få upp volymen, det räcker inte med 3-4 mil i veckan. Men tålamod, tålamod och sakta ökning av mängd. När jag väl kan börja springa igen så kommer jag åter att tillämpa varannan dag tills jag känner att kroppen är redo för ökning igen.

Dagens cykelrunda.

Fortfarande ont i foten, cykling i stället.

Har fram till i eftermiddag inte känt någon förbättring i foten, men nu i eftermiddag känns det ändå som om det vänt. Inte riktigt lika öm på ovansidan av foten. Haltar fortfarande och kan inte sätta ner foten på ett normalt sätt. Men ändå en liten förbättring.
Det sätter ner humöret när jag inte kan springa som vanligt men som tur är för just denna skadan så funkar cykling. Men idag var det inget vidare väder för det. Ösregn och blåst samt kompakt mörker. Jag rustade mig rejält idag, galonbyxor och stora klumpiga gummistövlar förr att jag skulle hålla mig torr om fötterna, det lyckades så där. Blev blöt ändå fast från insidan istället. Körde samma runda som i tisdags, lite långsammare idag, men det kändes som jag tog i mer. Skönt att det går så bra att cykla trots allt så jag får lite konditionsträning.
Nu är kylan på väg ner över landet, kommer det snö också så blir det lite värre att cykla också. Så hoppas att det släpper i foten rätt så snart. Har så svårt för att träna kondition inomhus, varje gång jag provat så brukar jag bli förkyld, fattar inte varför men det är ett faktum. Sist jag provade på inomhus var ett spinningpass för 6-7 år sedan.
Däremot har det funkat med innebandy alla år men det är inte samma som att köra ren kondition. Vill känna den friska luften i lungorna, blir svårt att andas fullt ut inomhus. För mig känns det som om syret inte räcker till.
Har dessutom köpt ett par nya VFF, dagen innan jag skadade mig beställde jag dom. Känns inte lika inspirerande att hämta ut dom nu. Ett par Spyridon. Blir det kallt nu hade jag behövt ett par vinterskodda Lontra också men tycker dom är lite för dyra. Ingen risk att det blir någon prissänkning heller innan det blir vår och man inte behöver dom.
Men efter senaste skadan så får jag ta det lite stilla med VFF, får bli en försiktig tillvänjning när det väl blir dags för löpning igen.
På ett vis så kan denna skadan visa sig vara bra, för nu får övriga leder som varit lite väl hårt belastade också chans att återhämta sig. Särskilt vänster hälsena som känts lite överansträngd, har visat sig som ont under hälen och upp lite på baksidan av hälen. Även varit lite öm om jag tryckt på baksidan av hälen. Men detta uppehåll läker även sådant, så inget ont som inte har något gott med sig. Det är så jag ska se på denna tiden, som en period av läkning av andra överbelastade leder och senor.

Dagens cykelrunda

Ingen löpning, cyklat i stället.

Någon löpning är inte att tänka på ett tag. Hade enorma problem på jobbet idag med att förflytta mig, fick ha gummitofflor bara för att få in den nu rätt så svullna högerfoten i något skodon. Fick berätta med sänkt huvud vad jag råkat ut för, de flesta på jobbet vet om att jag håller på med löpning och även att jag börjat springa i minimalistiska skor. Det är tyvärr inte första gången jag kommer skadad till jobbet, det har inte varit så här illa någon gång sedan omställningen drog igång men rejält stelt många mornar.
Dom undrar, med all rätt, om det inte är dags att ge upp nu? Nästan 6 månader och fortfarande så mycket problem. Men jag vill inte ge upp nu, någon gång kommer det att släppa. Rundan i lördags, innan jag blev skadad på söndagen var helt otroligt skön. Då kände jag att allt var på rätt väg. Men nu kan det tyvärr ta lite tid innan det blir något löpt. Svullnaden har gått ner en aning idag, men det gör fortfarande väldigt ont när jag ska gå, får gå på hälen och yttersidan av mellanfoten. Försöker jag sätta ner insidan/framsidan smärtar det rejält vid pekfingertåfästet.

Men som tur var så funkade det med  cykling idag, så jag fick lite konditionsträning i alla fall men det är inte detsamma som löpning, hade min brukscykel och körde 5 varv på cykelvägarna i västra Alvesta, 2,4mil, blev det. Svårt att få upp pulsen vid cykling, framför allt nu när jag cyklar så lite, är för svag i dessa muskler för tillfället. Kommer knappt upp i lätt prattempo om jag jämför med löpningen. Men med denna cykeln kan jag inte få något rundtramp. När jag kör med racern lyckas jag lite bättre med det och då kan jag få upp pulsen även vid cykling. Men det som gjorde mig nöjd var att det funkade så bra trots den annars ömmande foten.

Dagens cykelrunda

Fotskada. Höger pekfingertå.

Känns inget vidare i foten idag, vaknade i natt med lite värk och tog en värktablett för att kunna somna om, det lyckades. Har svårt att stödja på foten och under dagen i dag har den svullnat upp ytterligare lite, ungefär som vid en stukning vid vristen.
Men denna typ av skada har jag aldrig innan råkat ut för.
Måste ha varit att jag försökte springa två dagar i rad med VFF, efter mer än en månads frånvaro av dessa skor så blev det lite för mycket för pekfingertån på höger fot. Om det är någon tå som krånglat så är det just denna tå, men mest då i form av lite skavkänslor. Kan minnas att jag i början av omställningen var lite trött i just dessa leder, precis ovanför tåfästena.
Det stora felet jag gjorde igår var att jag inte avbröt rundan. Sprang nästan 3 kilometer trots att det gjorde ont, framförallt efter att jag stannat och verkligen började undersöka skadan närmare när det var 1,5 kilometer kvar. Men envis som jag var och med någon konstig inställning att det är fel att avbryta en tänkt runda, förlängdes återhämtningen av denna skada avsevärt.
Jag var bättre i början på omställningen att lyssna på signalerna, då bröt jag rundor på löpande band och lärde mig övervinna nederlaget i mitt oroliga sinne. Men då var det vaderna som krånglade, eftersom jag avbröt i tid så kunde jag då försiktigt prova igen efter 2-3 dagar. Men nu när foten svullnat upp som den gjort och jag har svårt att gå så kommer det ta minst en vecka innan jag kan springa igen.
Hoppas verkligen att jag genom att skriva ner det nu kommer att dra någon lärdom denna gången och att jag när det händer igen är lyhörd för kroppens varningar när något inte står rätt till under en löprunda.