Stiglöpning Med VFF Spyridon, framfotsrunda 140.

Blev en betydligt bättre runda än i förgår. Stiglöpning stod på schemat, så som det gjort nu den senaste månaden varje lördag. För första gången på väldigt länge så körde jag med mina VFF Spyridon.
I dag funkade det perfekt, var lite stel i vristerna första kilometern men resten av den 6 km långa rundan var i princip helt utan känningar. Jag blev väldigt trött bitvis. Men det brukar jag bli vid stiglöpning.

En av de få nackdelarna med VFF vid stiglöpning. Saker som fastnar mellan tårna.

Jag märker allt mer att det måste vara så att jag i olika farter i min löpning har olika fotisättningar. Eftersom jag har sådan problem bitvis i vissa skor. I farter saktare än 4:10 så funkar det inte med minimalistiska skor för min del. I alla fall inte just nu. Jag tror även att under en sådan här process, som det är att byta löpstil, så genomgår kroppen men framförallt fötterna olika utvecklingsfaser och efterhand så kommer senor och muskler att vara anpassade fullt ut till det nya steget. Men som det är nu så blir fötter och leder "trötta" vid de lägre farterna i de minimalistiska skorna. Troligtvis landar jag då mer på mellanfoten/hälen och då räcker inte dämpningen till i dessa skorna.

Det är svårt att veta vad som är rätt och fel, när man läser olika bloggar om minimalistisk löpning och skor så är lösningarna lika många som det finns bloggar. Jag tror att vi alla är unika individer och vi är alla i olika faser både vad gäller anpassning och förutsättningar så det finns inte ett sätt som är mer rätt eller fel. Jag har försökt plocka det bästa från många olika experter och sen är det bara att prova. I bland blir det fel men det är kanske just då, när det blir fel som man kommer till insikt om vad som passar just mig. Vissa har klarat omställningen på några månader, medans jag läst om dom som det tagit flera år att ställa om löpstil. Nu har jag snart hållit på i ett år. Det har varit betydligt besvärligare än vad jag kunnat ana. Men jag tror trots alla motgångar att detta är rätt. Om jag räknar bort fötterna så har jag inga känningar alls för tillfället. Tålamod är ordet jag har störst problem med.

I dag gick det dock väldigt bra med VFF Spyridon. Trots låg fart, men stiglöpning är undantaget som bekräftar regeln. Stigar är nästan lika mjuka och följsamma som gräs och det blir ett kort steg med lite högre knälyft än vanligt. Helt andra muskler i fötter och ben som arbetar jämfört med traditionell asfaltslöpning.

Här en av de lite mer besvärliga passagerna för dagen, när det ser ut så här så blir steget och löpningen väldigt variationsrik. Men för att undvika skador i fötterna med löpning i VFF med detta underlaget så är det viktigt att inte pulsen blir alltför hög, för när jag blir lite för trött så minskar koncentrationen och det är väldigt lätt att jag stöter i stenar och rötter med tårna och då är det alldeles för lite skydd i dessa skorna. Men om jag kan ligga strax under min prattempotröskel så funkar det perfekt även med dessa skor.

Så det känns som jag är på väg att hitta rätt med de olika skorna vid olika underlag och tempo på passen. Vid intervaller och snabba, korta tempolopp så kommer jag köra med Salmingskorna. Vid stiglöpning blir det VFF Spyridon och vid de långsammare distanspassen blir det mina Adidas i väntan på de i går beställda Saucony kinvara 4. Det blir spännande att prova dom.

Dagens stiglöpningsrunda

För er som går i tankar på att prova springa med VFF så kan jag verkligen rekommendera just stiglöpning. Då tvingas man till ett kort steg som gör att vaderna blir avlastade, ett perfekt sätt att stärka alla de olika musklerna som inte använts i "vanliga" skor. Det räcker med något pass i veckan, då håller man kroppens muskelminne vid liv.