Stiglöpning, 38 minuter, 7,3 km. Framfotsrunda 244.

Blev en helt okej för detta 2014 avslutande runda. Stiglöpning, på en 900 meter lång stig, 4 gånger fram och tillbaka. Blev väldigt jämnt tidsmässigt på varje sträcka. Om jag räknar bort dom 2 första som var lite mer av uppvärmningskaraktär så blev det mellan 4:39 - 4:45 i tid på varje sträcka. Tog det rätt så lugnt, dels för att jag vill ha stiglöpningen som en lite mer återhämtande aktivitet, dels för att det var lite halt bitvis.

Dagens stiglöpning


Det kändes bra i fötterna, lite svagt molande i vänsterhälen, men inget som störde under passet. Hade först tänkt mig 10 sträckor men blev lite stel och stum i slutet så det fick räcka med 8 sträckor. Blev 38 minuter i alla fall och det är jag nöjd med. Börjar så sakteliga vänja mig vid stiglöpning igen, det är dock lite hårt på stigarna nu så det kändes lite stumt i nedre delen av ryggen i slutet. Hade mina Merrell-skor detta passet. De passar bra på stig. Lätta och följsamma. Steget blir kort och jag väljer alltid att korta ner i stället för att förlänga steget om det kommer något hinder i vägen såsom stenar eller rötter.

Dagens underlag.

I går körde jag dubbelpass, efter gårdagens löpning så blev cykling 60 minuter med medelwatt på 220 ungefär. Det var segt i början, men efter ungefär 15 minuter släppte den känslan och jag kunde trycka på rätt bra. Trodde det skulle kännas en del i benen idag, men det har varit helt okej och kroppen hann återhämta sig till dagens stiglöpning. Tror det gör väldigt mycket att jag kan sova ut nu på julledigheten. Det blir 8 timmars sömn varje natt och då hinner systemen återställa sig på ett bättre sätt jämfört med under jobbsäsong.

"Riktigt" löppass, 12,5 km, framfotsrunda 243

Blev det första riktiga löppasset utomhus på 18 dagar som jag inte behövde avbryta eller förlägga till löpband eller stigar.

Dagens runda.

Blev bil upp till Spånenområdet. Var lite osäker på hur halt det skulle vara i motionsspåret men det var inga större problem, där fanns vissa isfläckar men inget som påverkade löpningen.

Dagens underlag.

Började med ett varv på 2 km-slingan och då hade jag Asics Kayano 20 på fötterna, dessa skor är mycket dämpade med 10mm dropp. Tycker dom är en aning klumpiga. Men har som mål att använda dessa på långpass i lugnt tempo på främst asfaltsunderlag. Men ville ändå testa dessa i dag på det lite mjukare underlaget som det bjöds på idag. Det kändes helt okej, lite ovant att springa ute igen. Var på överdrivet helspänn, för att kunna ta in alla signaler på eventuella känningar. Vaden var helt okej, kände inget i den under hela passet och det var bra eftersom det var den som hindrat mig från "riktig" löpning den sista tiden. Efter detta första varv var jag lite osäker på hur jag skulle köra resten av passet.

Salming Distance.

Jag bytte skor till Salming Distance. Har inte haft någon bra upplevelse i dessa hittills, har provat dessa vid 2 eller 3 tillfällen tidigare. Väldigt sköna runt foten och relativt lätta dock. Men idag blev dom perfekta, kändes väldigt bra och bitvis var jag helt utan känningar. I mitten och slutet kände jag ett svagt molande i vänsterhälen, men inte mer än med vad jag gör med mina Adidas. Hoppas kunna springa lite lugnare, längre distanser på mjukt underlag med dessa.

Det blev 10 km i det relativt kuperade "Spånenmilen" Var noga med att inte någon gång gå över i 3-taktsandning. Det innebär rätt rejäl fartsänkning i de brantaste uppförsbackarna. Märkte tydligt att jag var svag i benen i uppförsbackarna, det kändes både stelt och svagt i frånskjutet. Det krävs en hel del träning här framöver för att få upp både fart och styrka.
Hade 4:35 tempo under dessa 10 km. Medelpuls på 145. Det märks att jag tappat en del sedan jag körde ett liknande pass här. Även om jag kört på för fullt med alternativ träning blir det inte detsamma när man inte springer utomhus. Men det gäller att inte drabbas av panik nu, utan ta det lugnt och stilla ett tag så jag inte återigen drar på mig någon ny skada.

I går-kväll körde jag ett lite hårdare gympass, det var väldigt kallt i lokalen, vet inte om det påverkade men jag hade 205 i medelwatt på roddmaskinen över 20 minuter, luften var lite lättare att andas. Men det blev tyngre på Crosstrainern i stället. Där fick jag kämpa för att orka hålla 180 watt i 20 minuter. Sedan körde jag steg i höjdhopparmattan, 2*5 minuter. Kör lite lägre knälyft nu. Då är det inga problem att köra 5 minuter. Blir lite annan ansträngning, mer muskulärt trött istället för att andningen och pulsen blir hög.

Drack ingen öl i går kväll, den första helt ölfria dagen på 10 dagar, men en del av dessa dagar har det bara blivit 1 öl och toppen har varit mellan 2-3 öl. Dricker bara veteöl. Erdinger helst. Efter träning på kvällen är det underbart att ta en öl, det räcker. Då slappnar jag av extra både mentalt och muskulärt. Men det är något inom mig som säger att man ska inte dricka alkohol varje dag, vet inte om det är det svenska kynnet eller Luther som spökar i mitt inre.
Kanske är det något från ungdomsåren som sitter kvar, då drack jag riktigt rejält på lördagarna med efterföljande bakfylla som följd och det var inga problem att avstå alkohol nästkommande vecka.
Men om man som nu i mer vuxen ålder bara tar en eller två så blir man aldrig berusad eller bakfull så då kommer allt i ett annat läge. Frågan är om det är positivt eller negativt på lång sikt? Vet inte om det finns några längre studier på om hur kroppen och knoppen påverkas av en eller två öl om dagen?
Hade varit intressant att ta del av det i så fall.

Tröskelpass på löpband, 60 minuter, 14 km/h, 2% lutning. Framfotsrunda 242.

Blev ett helt okej pass. Det kändes bra i vänstervaden under hela passet, så snart hoppas jag åter kunna köra normal löpning utomhus. På något underligt sätt känns det inte som att man springer på riktigt när man springer på löpband, ändå är det helt okej ansträngningsnivå. Det är precis som man missar pass på pass nu. Men jag har i princip kunnat köra på som vanligt om man bortser från långpassen. Det har blivit löpning i princip varannan dag.
Nu har jag missat 3 lördagar i rad. Får se om jag kan få till något nu kommande dagar. Hade först tänkt köra ett lugnt pass ute idag, men det var lite för kallt, runt -12 på förmiddagen. Får lätt problem med luftrören efter löpning när det är under 10 minusgrader ute

Började med 10 minuters uppvärmning. Hade mina Asics ds racer. Lätta och fina skor. Hade bandet på 2% lutning hela tiden. Körde med 4-taktsandning under hela fartdelen, förutom dom 5 sista minuterna som jag körde i 3-takt. Det kändes väldigt kontrollerat ända fram till 50 minuter, sedan började det gå rätt tungt och jag fick ta i rejält sista 10 minuterna. Blev även en kort paus då bandet stänger av sig efter en timme. Då passade jag även på att ta av mig skon då det hade börjat bränna rätt rejält under vänsterhälen av friktionen från strumporna. Det kändes lite i vänsterhälen under delar av passet, men bara ett svagt molande. Det blev 60 minuter med 14 km/h. 2% lutning hela passet.

Dagens pass  Medelpuls på runt 150 och max på lite över 160. Steg sakta men säkert under hela passet.

Det märks att man är ledig nu, tycker kroppen tar emot träningen på ett bättre sätt när man får sova ut lite längre än vanligt. Det var så tydligt under gårdagens pass då jag kände mig riktigt pigg på roddmaskinen, hade inget som helst problem att snitta 195 watt. Jag tycker att förmiddagsträning är det bästa om jag får välja helt fritt. Efter en bra frukost runt 7:30 så blir det lite lugnt fixande med lite småsaker och sedan är det lagom att dra igång träningen runt 10-tiden. Efter träningen blir det lunch och resten av dagen går i ett lugnt tempo med en promenad på eftermiddagen som lite "återhämtningsträning" En eller två öl och en bra film, liggandes i soffan och man mår hur bra som helst. Nu har det gått några dagar av julledigheten och jag börjar komma in i rutinerna som följer i ledighetens spår. Det blir förstås inte så mycket annat "nyttigt" gjort. Men allt har sin tid och just nu har träningen en framskjuten plats i livet.

Progressivt löpbandspass, 75 minuter. Framfotsrunda 241.

Var ett underbart väder ute idag, fast väldigt kallt. -13 grader vid 9-tiden på morronen. Hade eventuellt tänkt mig stiglöpning. Men det fick bli bandet i stället. När jag kom till gymmet var alla banden upptagna. Men precis när jag satt mig för att köra lite rodd medan jag väntade så blev ett ledigt.
Hade mina Asics racer, hela passet. Lutningen satte jag på 2% med en gång och behöll samma lutning igenom hela passet. Det blev ett progressivt pass.

Dagens pass

Började med 10 km/h i 10 minuter, sedan 11 km/h i 10 minuter, 12 km/h i 10 minuter, 13 km/h i 10 minuter. Behövde inte använda mig av 4-taktsandning under denna delen. Men det stramade hela tiden i vänstervaden och kändes även en aning i hälen. Det gick lite fram och tillbaka som vanligt. När det är som sämst så är det på gränsen att jag vill fortsätta men sedan försvinner det nästan helt. Jag kände vid varje fartökning att steget och hållning blev lite stramare och bättre. Tog en liten paus för att få i mig lite vatten efter denna delen, hade glömt flaskan hemma så jag fick gå bort till kranen för att få lite vatten i mig. Sedan satte jag bandet till 14 km/h. Det blev 4-taktsandning rätt snabbt, men det kändes inte så jobbigt som förra gången i samma fart och lutning. Men det gjorde lite ondare i vad och häl denna gången. Det störde den annars fina känslan. Efter 10 minuter stannade jag för att det började bränna av friktionsvärme under vänsterhälen, som vanligt räckte det med att ta av sig skon. Sedan körde jag på 15 minuter till, då fick jag åter stanna och gör om samma sak. tog 10 minuter till sedan ,var jag nöjd. Totalt 35 minuter i 14 km/h.

 Pulsen steg sakta men säkert under hela passet, jag körde de sista 12 minuterna i 3-taktsandning och det kändes jobbigt men ändå stabilt och kontrollerat. Pulsen slutade på 164 ungefär. Men som sagt innan, det var ingen bra känsla i vaden, men denna gången var det på yttersidan av vaden, det stramade. Jag känner att det fortfarande inte går att springa utomhus på ett normalt sätt, det kommer inte vaden hålla för än. Jag kör på med mina negativa tåhävningar igen, och hoppas att det snart ska släppa.

Annars kände jag mig ovanligt pigg i dag. Körde ett 40 minuters gympass i Växjö i går, men gillade inte riktigt crosstrainern som fanns där. Blev ett lite konstigt steg i den, fast var nog mest för att jag var ovan, för i denna rätt så nya maskin så var det annars väldigt likt löpning. Fick i alla fall upp pulsen lite grann och hade medelpuls på ungefär 140 under passet. Fanns en inbyggd fläkt för ansiktet i denna maskin, det var helt perfekt.

Det är lite frustrerande att inte kunna köra utomhuspassen på landsväg, men jag får vara väldigt tacksam för att det ändå funkar på löpband, men om det hade varit bättre att vila helt eller inte är svårt att svara på.

Kort julaftonsrunda, framfotsrunda 240.

Det tillhör ovanligheterna att jag tränar på julafton, men i år blev det ett kort pass. Vi har ingen snö i Alvesta, det har inte varit kallt heller så det finns ingen tjäle i marken. Så stigarna är mjuka och fina. Passar bra för min ömma vad. Men i dag stramade det något mer än vad det gjorde förra stiglöpningspasset. Valde en annan stig idag, som är lite mer löpvänlig och kanske var det därför som vaden ömmade något mer idag.

Dagens runda

Det känns som om att jag sakta men säkert håller på att tappa löpformen lite grann nu när jag inte kan springa på som vanligt. Bara löpband och stigar som funkar. 2 veckor idag som besvären med vaden började. Dagens rätt lugna pass blev lite över 6km, tiden jag höll på var lite drygt 30 minuter.

Provade först en 900 metersstig fram och tillbaka, men det är lite för väglikt en del av sträckan där så jag valde sedan en annan, 750 meter lång, med lite mjukare underlag, bitvis väldigt mjukt då man måste springa vissa delar på spångar för att inte blöta ner fötterna. Men på vissa delar av stigen kan man få fint flyt och ungefär mitt på stigen är det en stigning som gör att man får upp pulsen lite.

Det var 2 av intervallerna som jag tog i lite extra. Men ville inte skada mig eller trampa snett så jag var lite återhållsam. Förutom den lite stramande vaden kändes det lite segt i fötter och vrister denna gången.

I går körde jag på med ett vanligt gympass, men kände mig lite seg efter det rätt hårda tröskelpasset i måndags. Körde 20+20 minuter på roddmaskin och CT, 175+180 i medelwatt. Körde även lite steg i höjhopparmattan. först 5 minuter med lite lägre knälyft. Därefter lite högre knälyft i 4 minuter, för att avsluta med 5 lite lugnare igen.

Tröskelpass på löpbandet, 14 km/h 2% lutning 40 minuter, framfotsrunda 239.

Blev ett helt okej pass, var lite orolig för vänstervaden men den höll hela vägen. Det stramade på bitvis men samtidigt tror jag att jag känner efter lite för mycket under ett sådant här pass när det finns lite kraft över att känna efter. I alla fall under första halvan av passet, sedan blev det rätt jobbigt och fokus låg på att orka hela vägen in i "mål".

Hade mina Asics ds racer hela passet, även under uppvärmning och nerjogg som varade i 10 minuter vardera i 10 km/h med 2% lutning. Sen satte jag farten till 14 km/h och 2% lutning. Första gången jag springer med den kombinationen, efter förra veckans intervaller så förstod jag att det skulle bli för tufft att köra med samma lutning i 15 km/h. Då hade jag verkligen fått gå på max och hade varit tvungen att vara helt utvilad.

Dagens tröskelpass

Pulsen började på 119 och steg sakta under hela passet, slutade på 163 vilket är 88% av min förmodade tävlingsmaxpuls, på träning har jag som mest kommit upp i 175. Medelpuls på 153 under passet. Körde 40 minuter. Det kändes bättre än väntat, det stramade lite i vänstervaden under hela passet men det stabiliserade sig tidigt och blev aldrig värre än ett svagt molande. Kollade stegfrekvensen och den låg på exakt 180 steg/minut. de första 20 minuterna var helt okej, men sedan blev det allt jobbigare och de sista 10 var tunga. Efteråt kände jag mig rejält sliten och var mer än nöjd.

Jag är väldigt glad och tacksam för att löpningen funkar på bandet nu när jag haft sådana problem utomhus. Men hoppas snart kunna köra lite långpass ute. Nu har jag missat 2 lördagar i rad och det är nog inte så bra om jag missar 2 till, då blir det nog rätt lång väg tillbaka tills jag åter klarar 2 mil utan att det ska bli för jobbigt. Men det är bara att ta en dag i taget nu och lyssna noga på kroppen. det fanns en lite rädsla under hela dagens pass att det skulle börja krampa i vaden men som sagt, det hände aldrig.

Tror detta var perfekt tröskelfart för mig just nu. Pulsen steg sakta men säkert, fast det är osäkert om jag klarat en hel timme i denna farten.

I går kväll körde jag ett normalt gympass med 20 minuter vardera på rodd/crosstrainer. lite mer än 185 watt på rodden, kände mig extra stark på den maskinen av någon anledning, möjligt att jag boostat ryggmuskulaturen under lördagen då jag höll på med veden. Det blev 180 i medelwatt på CT, men där var det samma känsla som vanligt.

Kort stiglöpningsrunda, framfotsrunda 238.

Blev en kort, "kännaefterrunda". Kändes helt okej med tanke på gårdagens avbrutna pass. Hade mina Merrell Trail Glove, 8mm dämpning med 0mm dropp. Passar ypperligt på stigar, då dom blir nästan ett med foten och det känns inte alls så klumpigt som det kan göra med traditionella löparskor i skogen och på stigar.

Dagens skor.

Det blev inget högt medeltempo, runt 6 min/km i snitt, vissa delar av denna stig måste man gå eller vara väldigt försiktig då det går på skrå utmed en berghäll, den är dessutom förrädisk med både mossa och rinnande klarvatten på sina ställen som en dag som denna blir till blankis.

Dagens stiglöpning.

Körde bara 4,5 km idag, cirka 25 minuter i tid, ville inte köra för länge nu när jag är så ovan, dessutom körde jag ett par km i går. Nu får jag vänta till julledigheten inträder så jag kan utnyttja dagsljuset. Det molade lite i vaden men inte alls som igår. Annars kändes det helt okej för övrigt i fötter och leder. var nära att stiga snett en gång, men tog det annars väldigt lugnt idag och får vid senare tillfällen försöka vrida upp farten lite. Det finns vissa sträckor på denna stigen som det är möjligt att trycka på lite utan allt för mycket hinder i vägen. Den rundan jag sprang ett varv på idag, är 2 km, varav den ena kilometern är väldigt teknisk och slingrig, där går det inte hålla speciellt hög fart, men det är å andra sidan bra styrketräning för fötterna.

Men annars är det en skön känsla och jag hittar rätt snabbt ett lagom tempo, pulsen blir nästan alltid densamma, 136-140 brukar den pendla mellan. Här funkar det inte med 3 eller 4-taktsandning. det blir alldeles för många och oregelbundna steg/utandning.

Tror inte man ska stirra sig blind på distanser och kilometertider när man springer på stig. Nej, här är det tiden man håller på som räknas. Ett väldigt bra sätt att variera sin löpning och verkligen bygga upp fötter och muskulaturen i benen på ett bra sätt. Det som märktes idag och alla andra gånger när jag sprungit på stig är att kroppen ställer in sig på det korta och oregelbundna steget. För när man kommer ut på vanlig väg så blir det väldigt konstigt och jobbigt att ställa om till ett längre mer vägvinnande steg. Lite synd att jag missat att springa stig sista månaderna, inte sedan jag bröt lilltån i början på juli har jag sprungit stig. Det får bli ändring på det nu, i alla fall så länge som det inte faller någon snö.

Avbrutet pass, igen. Framfotsrunda 237

Fick återigen avbryta ett löppass. Det framgår med all önskvärd tydlighet att man inte längre är 20 år. Det är extra enerverande när man i yngre år aldrig var skadad. Det är jag otroligt tacksam för men det är kanske därför jag blir så besviken och frustrerad när jag inte kan genomföra löppassen som jag planerat. Har i stort sett inte varit helt skadefri sedan oktober 2013. Men har i alla fall kunnat springa större delen av tiden och de flesta rundorna utan begränsningar i fart och kraft.

Dagens avbrutna pass

Har dessutom börjat träna mycket mer än tidigare, fast mycket alternativ träning, såsom rodd och crosstrainer, även en del cykel nu igen sedan senaste vadskadan. Det märkliga är att torsdagens intervallpass på löpbandet inte vållade några större problem, visst kändes vaden, men bara svagt molande och under fartdelarna knappast alls. Så det var med lite förvåning som det kom tillbaka idag. Men det är stor skillnad på frånskjutet utomhus i förhållande till bandet.

Började dagens pass med lite drygt 2 km på stigar, med mina Merrell trail glove. Det kändes bättre än väntat, tog det väldigt lugnt, det var inte heller så blött som jag befarat. Men det är lite svårt att hitta bra stigar nu när det kommit så mycket regn sista tiden. Den jag körde på idag är väldigt löpvänlig. Men bara 900 meter lång så det kommer att bli lite vändor fram och tillbaka. Jag ville inte utmana ödet idag så jag nöjde mej med fram och tillbaka.

Sedan bytte jag till mina nya Asics Kayano 20. Första gången utomhus, funkade fint på bandet i torsdags under uppvärmningsdelen. Men idag kändes dom lite tunga när jag sprungit 2 km i Merrell. Hade tänkt mig ett långpass i dag, i spånenområdet, så jag hade närma till bilen om det började strula med vaden. Kände redan efter 5-600 meter att det kanske inte skulle hålla för ett långpass. Efter 1 km stannade jag till för att sträcka ut lite. Det kändes dessutom tungt i benen och jag hade inte den rätta energin idag. Jag fortsatte igen och det följde lite utförslöpning, det kändes bra men så fort det flackade ut så började det mola i vänstervaden, fast lite mer mitt på baksidan denna gången. Fortsatte och det var samma känsla, det gjorde inte ont men stramade och var något obekvämt. Tänkte att det kanske skulle ge sig efterhand. Men i de kommande uppförsbackarna började det strama allt mer och jag stannade igen. Sträckte lite till och gjorde ett nytt försök, men efter ytterligare någon km gav jag upp. Nu var jag nästan 4 km från bilen dessutom. Vände och tänkte att jag kunde jogga lite lugnt tillbaka men det var så stramt nu att det gick inte. Fick gå och det kunde jag dessbättre göra utan större problem.

Blev bara 6 km totalt idag. Blir lite rådvill inför de kommande passen, kan jag köra på stig? Funkar Löpbandet? Ja, får se hur det går närmaste tiden. Körde därefter till gymmet där jag tänkt basta efter dagens långpass. Men nu var det bara att hoppa upp på motionscykeln först. Det blev 50 minuter i progressivt tempo. Avslutade på 165 i puls och fick mig en riktig genomkörare. Kändes inget i vaden under dagens cykelpass, det är jag oerhört tacksam för. Att denna skadan inte förhindrar alternativträningen.

I går körde rodd och crosstrainer som vanligt, 20+20 minuter i 180 watt. Kändes bättre än väntat efter torsdagens rätt så hårda intervallpass på löpbandet.

Oväntade löpbandsintervaller. Framfotsrunda 236.

Hade inga större förhoppningar om att det skulle funka idag, men överraskande nog så gick det att genomföra ett helt löpningspass igen.
Det kom ett par nya skor igår igen, tror det är det 14:e paret. Asics Kayano 20. Rätt tunga med mycket dämpning, tänkta för de lugnaste passen. ,

Dagens löpbandsintervaller med Garmin

Jag började med dessa i lugn fart 10 km/h i 10 minuter som uppvärmning, redan efter 4-5 minuter började det mola i vaden, då tänkte jag att det är lika bra att bryta direkt. Men körde ändå på och det blev inte värre utan kom och gick.

När jag närmade mig slutet på uppvärmning så tänkte jag att jag kunde fortsätta. Men var helt oförberedd mentalt. I vanliga fall brukar jag veta innan vilket typ av pass jag ska genomföra. Men idag var jag osäker. Jag körde uppvärmningen med 2% lutning och så blev det även i fortsättningen. Jag ökade till 15 km/h. Körde på med Kayano skorna. Den första intervallen blev 5 minuter lång med en rätt seg och jobbig känsla, det kändes lite i vaden men väldigt svagt. Medelpulsen på den blev 143 med slutpuls på 151. Lite lägre än vad känslan var.

Visste fortfarande inte hur jag skulle köra, men beslöt ändå att byta till Asics ds racer. En betydligt lättare sko. Jag körde på i samma fart 15km/h 2% lutning, det kändes lättare nu. Men det var för hårt för att köra en 30-40 minuters distans. Så efter lite övervägande med mig själv så kom jag överens om att köra denna i 10 minuter. det blev rätt tufft efter 5 så då gick jag över i 3-taktsandning och körde sen på så resten av tiden. Den hade medelpuls på 150 och slutpuls på 159.

Sen blev det samma fart och lutning men nu 8 minuter, den hade medel på 155 och slutpuls på 163. Kändes tuff de sista 2 minuterna men trots allt kontrollerad, gick över i 3-taktsandning redan efter 3 minuter.

Nästa intervall i 6 minuter, medelpuls, troligtvis 156, glömde nolla klockan, slutpuls på 166, var väldigt trött sista 2 minuterna. Den gick i 3-takt efter 3 minuter, det började strama i vänstervaden nu. Men över hela vaden, så den där dåliga väldigt lokala känslan fanns inte idag.

Sedan avslutade jag med en 4-minutare. den hade medel på 156 och slutpuls på 164. Kändes inte så jobbig. Gick över i 3-takt efter 2 minuter.

Så det blev totalt 33 minuter i det lite högre tempot. Det var en blandad känsla. Skönt att kunna springa men jag blev väldigt trött trots att pulsen inte var jättehög. Men märkte det sist jag körde löpbandsintervaller också. Att det blir lite lägre puls med lägre fart fast med högre lutning. Löpkänslan var ändå bra och det kändes väldigt bra i vaden. Blir inte samma steg på bandet, så får se om det känns annorlunda utomhus nästa gång då jag måste skjuta ifrån på ett mer aktivt sätt.

Har kört på intensivt med negativa tåhävningar sedan jag fick denna skadan förra veckan, både morron och kväll, 3*15 på varje ben. Samt kört rätt mycket foamroller sista dagarna.

I tisdags blev det ett vanligt pass med rodd och CT 20 minuter på varje, 180 i medelwatt. I går körde jag ett lite annorlunda CT-pass, utan att använda armarna, blev väldigt jobbigt. körde ungefär 35 minuter. Därefter 4*600 steg i höjdhopparmatta, fast mycket lägre med knäna än vanligt, fast lite snabbare tempo. tog ungefär 4 minuter per omgång, men pulsen var inte så hög i slutet. Men det kändes inget i vaden under de övningarna.

Så det var med positiv känsla jag lämnade gymmet idag. Nu ser jag fram mot att det ska gå lika bra utomhus. Vågar dock inte köra ett traditionellt långpass redan nu på lördag. Eventuellt ett kombipass, med lite stiglöpning för att träna upp fötter och vader lite. För att jag fick ont i vaden är ingen otur, utan det är något jag jag gjort fel. Så för att undvika nya skador tror jag det är bra med maximal variation vad gäller både skor, underlag och tempo framöver.

Avbrutet pass, 2,1 km. Framfotsrunda 235.

Återigen en avbruten runda. Har inte känt något i vaden under dagen. Kände heller inget i går. Inte ens när jag sprang de första 1,8 kilometerna, men sen kom det snabbt. Precis som kramp. Då hade jag precis kommit ett varv på Spånens korta varv på lite drygt 2 km. Hade idag tänkt mig lite snabbare pass. Men hann bara springa ett uppvärmningsvarv. Lite frustrerande, minst sagt. Försökte lite tafatt efter att ha masserat lite men det var lönlöst. Hade packat väskan, fall i fall det skulle gå så här, men innerst inne trodde jag att det skulle funka idag. Så det är lite besviket jag konstaterar att det återigen blir ett uppehåll. Kändes väldigt bra i vristerna annars, i början på rundan. Så det var lite synd att jag inte fick chansen till något lite snabbare varv, för att testa hur jag ligger till.

Dagens avbrutna pass

Har åter börjat med negativa tåhävningar efter onsdagens vadbekymmer, jag avslutade nog dessa lite för abrupt för 3-4 veckor sedan. Har i alla fall blivit rejält öm igen i vaderna, träningsvärk av tåhävningarna, fast inte på samma ställe som det nu krampar efter några kilometer.

Det var så här det var i början på omställningen, ständigt krampande vader. Så nu blir jag frustrerad men inte så mycket som jag blev för lite drygt ett år sedan när det var som kämpigast, fast nu trodde jag att denna fasen med krampande vader var ett minne blott. Det enda sättet att få reda på om det har gått över eller inte är att springa, rätt vad det är så funkar det igen. Men har för mig att det brukar ta 2 veckor ungefär.

Frustrerad och lite stressad av situationen körde jag mot gymmet i stället. Det blev cykel i knappt 40 minuter. Värmde upp 10 minuter, sen blev det intervaller. Höjde till level 8 och lite över 110 rpm. Blev medelwatt på mellan 275-290 ungefär, körde i 5 minuter, den första slutade på 158 i puls. Sen 3 minuter lite lugnare, därefter återigen med samma effekt i 5 minuter, den slutade på 160 ungefär. Samma procedur, Den 3.e slutade på 164. Sen blev det 4 minuter lite långsammare, nu började det kännas rejält i benen, men som väl var inget i vaden. Därefter en 5 minutare till i samma effekt, denna slutade på 170 och de 2 sista minuterna var riktigt jobbiga.

I går körde jag 40 minuter, level 18, 180 watt,  på Crosstrainern, kändes inget i vaden på den maskinen heller.

Får se nu hur detta avlöper. Som väl är så funkar maskinerna på gymmet, men det är inte bra om jag tappar för mycket av löpningen igen, det tar tid att komma tillbaka, samt att det är så lätt att dra på sig nya och andra bekymmer i anslutning till löpningen. Alltid något som blir lite för överbelastat om man inte kan hålla igen mängd och intensitet när det väl går att springa igen.

Avbrutet långpass. Framfotsrunda 234

Onsdagens vadproblem kom tillbaka idag igen. Nästan på samma ställe, insidan av vaden ungefär mitt emellan fot och knä. Kände inget igår när jag körde på gymmet eller gick. Inte heller i inledningen på passet kändes det något. Som tur var så glömde jag vattnet hemma så efter någon kilometer sprang jag hem för att hämta vattnet, då hade jag fått ihop 2-3 km. Sen gav jag mig iväg igen, hade tänkt mig 4:30-4:40 tempo för att inte få ett för dåligt steg, har en idé om att det är när det går lite saktare som jag blir slarvig med hållning och steg.

Sen efter 4 kilometer ungefär så kom den dåliga känslan i vaden, samma som i onsdags. Bara lite molande i början, jag stannade till hade hunnit ungefär 2 km hemifrån. Masserade vaden, och fortsatte en liten bit till. Men insåg rätt snabbt att detta skulle inte funka. Jag tänkte att jag kunde köra på runt  cykelbanorna i stället. Så har jag närma hem om det blir för mycket känningar. Så jag vände in mot Alvesta igen. Fast efter några hundra meter kändes det alltmer. Stannade till igen. Så fort jag stannar så försvinner känningarna. Provade igen ett par hundra meter, lite snabbare men det gick inte. Så jag avbröt helt och hållet, ingen mening att ens försöka jogga hem. Har haft så mycket problem med vaderna innan så när det väl kommer så är det bara att bryta för att inte förvärra läget. Någon gång har det gått att springa igenom, men jag vågade inte idag. Lite frustrerande, för det kan vara lite drygt att bli av med dessa problem. Nu efteråt har jag inte ont när jag går eller är stilla, men så fort jag försöker springa eller hoppa så är det som om det krampar till direkt.

Det var frustrerande att inte få genomföra dagens pass så direkt när jag kom hem så stack jag till gymmet och avreagerade mig med 45 minuter på motionscykeln, 225 watt i 45 minuter. Sen var jag i alla fall både svettig och trött

Dagens pass

Körde rätt hårt intervallpass på crosstrainern i torsdags eftersom det blev ett lite sämre löppass än väntat i onsdags. 40 minuter totalt men med 4*5 minuter insprängda höjningar då jag var på lite över 215 Watt 150-160 watt i mellan intervallerna. Det blev rätt tufft pass, körde även rodd efter det. I går blev  ett vanligt pass med 20 minuter vardera på rodd och crosstrainer, ungefär 165 respektive 180 watt.

Lugn distans, 11 km i 5:02 tempo. Framfotsrunda 233.

Blev en lugn runda med en lite tråkig avslutning. Hade först tänkt att jag skulle lagt in en liten och kort fartökning men det blev inte så. Fanns ingen lust idag.
Tycker det är lite konstigt att dessa lugna återhämtande pass ger mig mer känningar än de snabba, jag har svårt att förstå varför. Det enda jag kan tänka mig är dels att jag är ovan vid det lite lägre tempot dels att jag får ett alldeles felaktigt löpsteg när det går saktare.
Idag var det vänstervaden som gjorde sig påmind och det känns även i den nu efteråt. Får se hur det känns i morgon.

Dagens runda.

Blev 5 varv i elljusspåret 2 km hemifrån, sprang även dit och hem. Där har jag sprungit över 5000 varv genom åren, så det är väl kända marker. Hade lite känningar i både vänsterhälen och högerfoten, men det blev bättre efterhand som rundan pågick, men vaden kom efter 7-8 km ungefär lite molande sen blev det lite mer och sista kilometern stramade ännu lite till. Är lite stum nu efteråt.

Vill gärna springa dessa lite långsammare rundorna för att på sikt kunna få upp mängden lite, men när jag få mer ont än på dom snabba passen så är det svårt att motivera sig. Fast och andra sidan kan jag inte springa för snabbt heller, för då bryter det ner så mycket att det inte går att springa 2 dagar i rad ändå. Känns som jag fastnat på något sätt.

Bara att kämpa på, nästa gång blir det bättre, hade hoppats på att kunna köra ett pass i morgon igen, men nu är jag lite osäker på om jag vågar, vi får se.

I går blev det ett lugnt gympass med enbart crosstrainer, 30 minuter level 16, 160 watt. 2*400 steg i höjdhopparmattan, kände mig sliten efter måndagens intervaller. Hade svårt att somna efter det intervallpasset också, var riktigt uppvarvad efter det. Ungefär som om jag sprungit ett väldigt ansträngande millopp.
Lite rosslig blev jag också som satt i även dagen efter, så det var kanske i tuffaste laget. Däremot kände jag inte så mycket i varken fötter eller hälar, inget i vaderna. Det är konstigt eftersom jag känner så mycket efter dagens lugna pass.

Edit: ännu en efteranalys, har dragit ner på de negativa tåhävningarna de senaste 2 veckorna, det kanske kan bidragit till den nu ömmande vaden, annars har jag absolut inte känt någonting innan dagens pass. Tänkte något mer än vanligt på att hålla stegen korta, så det kan ha blivit lite för mycket för vaden. En annan sak, men som är väldigt långsökt, är att precis där jag har ont i vaden, gick det ett stort hål på knästrumpan när jag skulle dra den över hälen, hålet blev på exakt samma ställe. Stort som en halv handflata ungefär. Så, nu har jag i alla fall tillräckligt möjliga orsaker till dagens ömmande vad.

Tuffa löpbandsintervaller, 6*6 minuter, framfotsrunda 232.

Blev lite tuffare än väntat, kände mig rätt pigg under dagen men var lite uppstressad innan passet då klockan skenat iväg lite för mycket innan jag kom igång. Hade pulsklockan med mig men glömde starta den. Så de 2,5 första kom inte med. Jag kollade dock slutpulsen på alla intervallerna, som väl är så visas pulsen även om tidtagningen inte är startad, blev ett lite struligt pass, bytte band precis innan jag skulle starta med fartdelen, fick gå på toa mitt i passet. Så det blev lite sönderryckt och ojämnt med vila mellan intervallerna. Noterade i telefonen efter varje intervall, lutning och fart, så det bidrog också till att koncentrationen inte var på topp hela tiden.

Dagens pass, fast bara 3,5 intervaller som kom med.

Hade på förhand tänkt testa om det var någon skillnad på om jag körde med 2% lutning eller 0,5% lutning fast då med 1 km/h högre fart. Men tyckte att det var lite jobbigare med högre fart än högre lutning. Men tror ändå steget och hållning blir lite bättre med högre lutning.

Jag körde alla intervaller i 6 minuter. Den 1:a körde jag med 2% lutning i 15 km/h, Den kändes lätt och bekväm, slutpuls 155, 3 min joggvila i 10 km/h efter den.

Sen blev den 2:a i 16km/h med 0,5% lutning, slutpuls 159. Kändes också bra och kontrollerad 4-taktsandning hela vägen.

Den 3:e blev åter med 2% lutning 15 km/h, slutpuls 164, kändes också väldigt kontrollerad och var i bekväm 4-taktsandning.

Sen blev det som väl var, tror jag, ett lite längre uppehåll med toabesök. Efter 5-6 minuter så var det dags att lämna det trygga och bekväma för min del. Den 4:e blev i 17 km/h med 0,5% lutning. Den blev snabbt väldigt jobbig, redan efter 2 minuter gick jag över i 3-taktsandning och efter 4 minuter var jag egentligen väldigt nöjd och ville helst avsluta men bet ihop och körde på i 6 minuter som dom andra. Den slutade på 173 i puls och var bland det jobbigaste jag kört i intervallväg. Blev mosig i benen efter den. 2 sådana till var uteslutet i dag, det fanns inte på kartan. Det märktes tydligt att denna fart är inte min kropp van eller bekväm med, framför allt inte i 6 minuter.

 Så den 5:e blev med 0,5% lutning  i 16 km/h, kändes helt plötsligt lugnt, i alla fall i 3 minuter, sedan gick jag över i kontrollerad men jobbig 3-takt sista 3 minuterna, var trött efter den men ändå inte helt slut, pulsen efter den blev 167.

Nu var jag trött och såg inte riktigt fram mot den 6:e och avslutande, hade dessutom börja känna lite i vänsterhälen, alltid värst i mellanjoggen. Mitt i en intervall varken hinner eller orkar jag tänka på hur det känns i fötterna, då är det full fokus på att orka hela vägen ut. Startade till slut den 6:e, 0,5% lutning i 16 km/h, Blev tidigt jobbigt, för jag började ta slut i låren nu. Sista 3 minuterna i 3-takt och de 2 sista minuterna var plågsamma, 170 i slutpuls efter den.

Det var på lite darriga ben jag avlägsnade mig från bandet, helt slut. Hade svårt att stretcha efter dagens pass då det krampade i insidan av låren så fort jag försökte böja benen. Hoppas att dessa pass är bra på lång sikt, för dom är jobbiga. Hade haft väldigt svårt att köra så här hårt ute, särskilt dom sista 3 intervallerna, då är jag säker på att jag vikit ner mig tidigare än vad man gör när man redan bestämt farten och tiden man ska hålla på när man kör på bandet.

Har inte kört något testlopp eller tempo när jag varit lite mer utvilad sedan jag började med dessa 6- minuters intervaller, så jag har inte en aning var jag står. Men helgens fartökning var en liten besvikelse, rent känslomässigt. Men det var bara ett pass, så det går inte dra några växlar av det.

Nu efteråt är jag lite hostig och det känns lite ömt här och där i kroppen när det blir så här tufft som det blev idag.

Hade mina Asics ds racer idag, kändes bra under den snabba delen men lite öm i hälen under mellan joggen.

I går körde jag rodd och crosstrainer, det blev 20 minuter på varje maskin med 180 i medelwatt ungefär, därefter 2*400 steg i höjdhopparmattan, men inte så höga som vanligt, lördagens långpass satt fortfarande i en aning.

Långpass, 21 km med 8 km fartökning, framfotsrunda 231.

Blev lite tuffare än väntat och känslan var att det gick lite snabbare under farthöjningsdelen än vad det gjorde.

Dagens långpass med Garmin

Hade ett cykelpass i går kväll på 50 minuter med 5 minuter riktigt hård cykling insprängt i slutet, vet inte om det satt i kroppen, fast jag kände mig ändå pigg i benen i dag.

 Inledde med att springa 11 km runt Bergundasjön, den första km blev inte loggad, men den var lugn och fin i ungefär 4:45 tempo. Varvet runt sjön gick också i 4:45 tempo i snitt. Det är lite småkuperat runt Bergundasjön, till skillnad från varvet runt Växjösjön som är nästan helt flackt.

När jag kom fram till Växjösjön hade jag tänkt mig en fartökning i nästan 2 varv, eller 8 km. Ville ligga i bekväm 4-taktsandning och hade ingen koll på tempot utan gick helt på känsla. Det skulle helt styras av andningen, tanken var 4-taktsandning, fast i mellanregistret. De första 2 km var i medvind och kändes väldigt lätta. Trodde dessa gick i 4:10 tempo men det var närmare 4:20. Efter 2 km kom jag till sjöns norra ände och det blev först lite sidvind sedan motvind i 2 km. Totalt under dessa 8 lite snabbare km var tempot ungefär 4:22, men känslan var 4:10-4:15. Det blev dessutom väldigt jobbigt på andra varvet och ansträngningen blev de sista 2 km väldigt hög. Gick inte över i 3-taktsandning men borde nog gjort det. Det var ändå skönt att få trycka på lite efter en annars lugn vecka. Det var precis en vecka sedan jag sist körde i 4-taktsandning. Hade nog tänkt mig att ansträngningen från första varvet som var helt enligt planerna skulle fortsätta även under 2:a varvet men det gick inte idag.

Annars kändes det bättre i både vänsterhälen och i högerfoten. Hade mina Adidasskor. Efter dessa 8 lite snabbare km var jag väldigt stum och stel på de 2 sista km hem. Sprang inte direkt hem heller, kände mig tvungen att pusta ett par minuter efter fartdelen idag, det räckte för att hinna stelna till.

 Detta blev en lite för hård avslutning på återhämtningsveckan. Men hoppas ändå att den lugna löpningen i veckan gjort att kroppen åtminstone fått tillräckligt med återhämtning.

Jag gillar att variera långpassen, tycker jag blir stum och stel i benen om hela rundan går i 4:50 tempo. Det blir tröttsamt muskulärt, när jag gör lite fartökningar så blir det en mer jämnt fördelad trötthet och på något paradoxalt sätt så känns det inte så slitsamt.

Ska prova i julhelgen att köra på lite hårdare en hel sådan här runda, men då lite mer utvilad. Är lite orolig för att min dagliga träning som jag hållit på med över en månad nu, kanske inte är så effektiv ändå. Att jag inte får tillräckligt med återhämtning. det blir extra kort återhämtning till mina långpass dessutom,  eftersom jag alltid kör dom på förmiddagen. Som idag, det är bara 15-16 timmar mellan passen.  Det blir lite svårt att dra helt korrekta slutsatser när jag så sällan kör långpass på kvällarna. Kände av de 2 ölen jag tog igår lite grann. Lite seg känsla under dagens första timmar.

Vägde dessutom mina kläder efter passet samt efter att ha tvättat och torkat dom, det regnade inte under dagens pass så viktökningen var bara av svett. Kläderna vägde 2,2 kg efter passet och 1,4 kg efter tvätt och torkning.

Nu på kvällen känner jag mig rätt så pigg trots allt, passet slet inte så hårt som det kändes att det skulle göra precis efteråt.

Alternativ träning när rädslan att bli skadad är för stor.

Hade först tänkt mig lite lugn löpning idag, men det känns lite i högerfoten, den metartarsala stressfrakturen från januari finns fortfarande kvar. Den skadan är verkligen mystisk i sin karaktär. Den kommer och går precis som den vill. Verkar inte spela någon roll om jag gjort något speciellt ansträngande eller inte, den lever sitt egna lilla liv, helt oberoende av allt annat som pågår i kroppen. Jag har ingen akut värk som gör mig sömnlös i området, så det är ändå något positivt, men det känns olustigt och jag är lite rädd att det åter ska bli en stressfraktur av det om jag inte tar det lite lugnt med löpningen.

Torsdagens roddmaskin och Crosstrainerträning med Garmin.

Dagens cykelpass på motionscykel

När jag fick den skadan i vintras var det inte mycket till förvarning, det hade varit extremt svårt att undvika den. Nu när jag tänker på hur den började så hade det varit några rundor innan som jag känt en lite stickande känsla, nästan som domningar i "pekfingertån" på högerfoten. När jag jag läste på om skadan efter att den inträffat så insåg jag att just min fysik verkligen gör att jag kommer i riskzonen för att råka ut för just denna typ av stressfraktur. Om pekfingertån är längre än stortån ökar risken dramatiskt. Jag var helt oförmögen att springa 6-7 veckor efter skadan. Jag hade samtidigt, genom alldeles för stor ökning av löpmängden dragit på mig molande obehagskänslor i  min vänsterhäl. Hade fått för mig efter en riktigt bra period i oktober, helt utan skadekänningar,  att jag skulle springa varje dag, precis som proffsen. Men efter 5:e dagen i rad kom hälproblemen i mitten/slutet november 2013.
En typisk överansträngningsskada, men jag kunde ändå köra på. Fast med besvär. Var under denna period väldigt stel i hälarna och vristerna på morgnarna.

Lite bittert då det under oktober 2013 verkligen hade lossnat och jag hade ett par riktigt fina rundor i VFF. Men det är så lätt att man blir överambitiös. Eftersom jag i princip aldrig varit skadad innan dessa problem började så var jag lite för ivrig. Visst hade jag initiala problem med vaderna vid omställningen till VFF och framfotslandning. Men jag hade det ändå under kontroll.

De bästa upplevelserna vid löpning har varit med VFF. Hade några rundor hösten 2013 samt dagen innan stressfrakturen i högerfoten i januari 2014 som var helt fantastiska känslomässigt. det var som om jag flög fram. Jag hade även samma känsla första 5 km under vårens Växjölopp 2014 i VFF.

När man haft den upplevelsen så vill man dit igen, men det har verkligen inte varit lätt. Just nu känns det avlägset att löpa i VFF, provade senast i tisdags denna veckan, men det var ingen bra känsla. Fick inte ont i vaderna men det kändes tungt i steget. Men inte så konstigt då jag inte sprungit utomhus med VFF sedan i somras.

Då sprang jag ungefär en gång i veckan med VFF på stigar, men en vacker dag, så slog jag i vänster lilltå i en väl dold rot under lingonris så pass illa så jag bröt tån. Sedan dess har jag inte löpt på stigar. Kommer aldrig mer att göra det i VFF. Det är inte att rekommendera. En skön känsla är det men tårna är extremt utsatta och eftersom dom är i enskilda fickor så finns det väldigt lite som kan dela på den enorma belastning på de små tårna i detta läge.

När jag tar upp stiglöpningen igen under kommande vår så kommer det bli i Merrellskor, de är helt perfekta vid stiglöpning, annars har jag haft problem med vänsterhälen i dessa nolldroppsskor. På stigar och vid orientering i obanad terräng är de dock perfekta.

Jag vill så småningom springa ett maraton, har kört på bra under denna hösten med långpass varje lördag, men har inte tillräcklig veckomängd. Det blir 3 löppass i veckan vissa veckor 4. Ungefär 4-5 mil per vecka. Hade gärna velat komma upp i den dubbla mängden men har svårt att komma dit. Har ändå kört på bra med den alternativa träningen i form av roddmaskin och crosstrainer. Roddmaskinen hade jag en fantastisk utveckling på i början på hösten, men det är inte det som är målet med träningen, Jag vill bli en bättre löpare i första hand.

Vägen dit är krokig och det finns massor med hinder på vägen. Insikten om att man inte längre är 20 år och oövervinnlig är svår att ta till sig. Men då fanns ingen tanke på att satsa på löpningen, det kan vara lite bittert att inse nu när åren trillar iväg. Men det är som det är och klockan går inte att vrida bakåt för att göra om. Jag är ändå väldigt tacksam för att jag kan träna på i princip som jag vill. Det är min stora glädje i livet. Jag ser fram mot varje pass och efter dessa pass kommer det en känsla av välbehag och som om man duschar mentalt. Jag värdesätter den dagliga träningen så mycket att jag är väldigt rädd för att ge mig på en mara då skaderisken är så stor. Får se hur det gå under kommande vinter och vår med träningen, kanske att jag kan springa en mara till nästa höst. Men det får framtiden utvisa.

Lugnt distanspass, 14 km i cirka 4:40 tempo. Framfotsrunda 230.

Blev ett bättre pass än i måndags och det var skönt. Har annars känt mig trött och nästan lite hängig under de senaste dagarna. Nästan som om det var en förkylning på gång. Blev ett lite ryckigt pass idag då de första kilometerna var tillsammans med dottern, först följde hon med på cykeln, sen sprang vi ett varv tillsammans i Hagaparkens knappt 1,5 km långa varv. I dag gick det lite trögare för henne än vad det gjort föregående gånger, vi fick stanna 3-4 gånger. Jag är glad att jag får med henne, om något år kan det vara betydligt svårare. Hon är 11 år nu.

Dagens runda.

Efter det blev det ytterligare 9 km på egen hand, blev lite för fort bitvis, men totalt idag hamnade rundan på 4:40 tempo och jag hade som mål att inte gå in i 4-taktsandning. Det lyckades jag med och det kändes bra andningsmässigt. Däremot blev jag väldigt trött i låren sista 3-4 km. Särskilt baksidan av låren. Det verkar som om att jag får mer "känningar" när det går lite saktare. Troligtvis så använder jag musklerna i benen lite annorlunda jämfört med de lite snabbare passen. Ja, framtiden får utvisa den saken. Men problemen med vaderna som kom förra rundan var borta. Känner även att segheten jag känt i kroppen under dagen är mindre nu någon timme efteråt.

Hade mina Adidas och hade lite känningar i hälen och även högerfoten, men det var ett stilla molande som inte bekymrade så mycket som väl var. Är mitt i den lite lugnare periodiseringsveckan.

I går körde jag ett lugnt gympass, 170 i medelwatt på rodden, 180 watt även på ct. Körde lite lätta magövningar efteråt annars lugnt.

Tungt distanspass, 10 km 4:56 tempo, framfotsrunda 229

Blev ett väldigt tungt pass, kanske ett av årets tyngsta? Har idag inlett en periodiseringsvecka, har kört på nu i 3 veckor så det är dags för en lite lugnare vecka. Så det var ett lugnt och lätt pass som väntade men ack vad det blev segt, tungt och jobbigt.

Dagens runda

Det började helt okej och jag hade tänkt mig en mil i 5:00 tempo och det blev det ungefär, landade på 4:56. Men det var meningen att det skulle kännas uppbyggande och lätt. Att jag efter rundan skulle vilja springa ett varv till. Men så blev det alltså inte. De första 2 kilometerna kändes som dom brukar, lite stela och stumma. Särskilt nu när det blivit kallt och man är rejält påpälsad. Efter dessa 2 första km så brukar det släppa och det blir allt lättare när kroppen vaknar, men idag kom det inget lyft. Det var oförändrat, efter 3-4 km kommer det lite uppförsbackar och det blev allt tyngre i låren. Efter 5 km, började det strama i vaderna, det har jag inte känt något av på flera månader. Steget i löpningen blev allt mer kraftlöst och stumt. Efter 7,5 km, var jag väldigt nära och välja det kortare alternativet och avbryta rundan, 2 km i förtid. Jag körde dock på så det blev en mil. Men det kändes lika tungt, om inte tyngre idag, än vad de 23 km i lördags gjorde.

Direkt efter så börjar jag analysera, måste ha svar. Det är konstigt, att man inte kan acceptera en dålig runda utan att hitta anledningar? Det har under dagen känts bra i kroppen inga känningar efter lördagens långpass. Inte heller efter det lite annorlunda gympasset igår, som blev en timme i CT, fast med lite lägre ansträngning än vanligt, 160 watt. Körde lite hopp efteråt, det var länge sedan. men körde väldigt lätt. Fast det kan ha varit den annalkande träningsvärken därifrån som framkallades av dagens löpning. Har återigen fått en bekräftelse på att inte ha några andra skor än Adidas på de lugna passen. Körde med Asics racer idag, fast även om dom är lätta och fina så passar dom inte mig på de lite långsammare passen.

Ja, vissa rundor undrar man om man inte lika gärna kunde avstått? Jag vill så gärna se att varje runda är en del på vägen till den perfekta rundan eller loppet på lång sikt. Men när man sitter så här ett par timmar efteråt och försöker sig på en analys så är det svårt, trots att jag verkligen letar efter något positivt med denna rundan så kan jag inte hitta det idag, mer än att den tog slut.

Men det är bara att ta nya tag och jag skadade inte mig, så det är också något jag får ta med mig inför kommande rundor och pass.

Långpass Växjö- Alvesta, 23 km, 4:33 tempo. Framfotsrunda 228

Blev ett tufft pass till slut. Hade som intention att det skulle gå lite lugnare, men medvind och den rätt så kraftiga kuperingen drev upp tempo lite för högt. Känner nu 5-6 timmar efteråt att jag fortfarande är rejält trött och lite sliten i benen.

Växjö - Alvesta med Garmin.

Det är väldigt annorlunda känsla att springa till något, i stället för att springa rundor som man alltid gör annars. Kan tänka mig att det är en härlig känsla när man, som en del gör, tar bussen eller tåget lagom sträcka iväg från hemmet för att därifrån springa eller cykla hem. Det går ju ta sig dubbelt så långt hemifrån då. Senast jag sprang samma sträcka, fast motsatt riktning, var för nästan ett år sedan. Så nu nästan ett år senare sprang jag hem.

Jag tog några öl i går kväll, det brukar bli två fast igår blev det tre, det kändes lite, inte huvudvärk, men en lite seg känsla och vaknade inte förrän 8:30. Det blev lite för tätt mellan frukost och när löpningen skulle starta. Kom iväg 10:15. Hade glömt mina vattenflaskor i Alvesta så jag fick springa med en halvliters flaska, inte så bra känsla. Runt 0 grader, så det blev en hel del kläder. Det märktes att det blir rätt tungt efter en så här lång sträcka, all svett hamnar i kläderna. Hade varit intressant att väga dom före och efter en runda som denna.

Kom iväg lugnt och stilla, första 4-5 kilometerna genom bokskogen runt Bergundasjön, Kände ingen vind i ryggen där. Men sedan när jag kom ut på vägen mellan Sundet och Bergunda ridskola kände jag tydligt medvinden i ryggen. Då förstod jag att den skulle hjälpa mig hela vägen hem till Alvesta. Följande 4-5 km är flacka, mer nerför än uppför och det gick väldigt lätt ett tag utan att jag märkte av andningen eller behövde fokusera på den, farten sjönk ner till 4:30 ungefär. Lite för fort men det gick ju så lätt. Problemet för mig är att när jag väl kommit in i en fart så har jag svårt för att sakta in. Vet inte varför?
Efter 8-9 km kom den första svackan, kändes segt och lite olustigt, kände att frukosten fanns kvar i magen. Sen kom en bra utförsbacke innan Bergkvara gård och då blev det bättre igen, hade då sänkt farten en liten aning. Sen kom en km med 20 meters höjdstigning, då blev det 4-taktsandning och full fokus på krönet någonstans i fjärran. första gången under dagens runda som jag fick ta i rätt bra. Väl uppe på krönet så är det sen nästan 2 km svagt utför och jag kan åter få ner pulsen. Nere vid den lägsta punkten så är det halvvägs. Kände mig fortfarande hyfsat fräsch.

Men nu börjar det jobbiga. Precis innan man kommer in i Gemla by, först någon km med nästan bara uppför. Sedan 5-6 km, väldigt kuperat, upp och ner som en utdragen tvättbräda. Det kändes och var väldigt slitsamt bitvis. Blir så lätt orytmiskt. Hade inte ont någonstans men runt 15-16 km var det åter mentalt jobbigt. Väl framme i utkanterna av Alvesta kändes det bättre igen, nu var det bara 5 km kvar och mycket av dom nerför eller flackt. Hela sista milen sprangs i 4-taktsandning. Men det var inte konditionen som var det jobbigaste nu, nej ,det var benen som började ta slut. Var stumt och stelt sista 3 km. Började dessutom bränna under vänsterhälen av friktionen från strumporna. Men jag iddes inte stanna. För då hade det varit väldigt svårt att komma igång igen.

Så jag var riktigt trött efter detta passet. Men en skön trötthet, hann dock inte pusta så länge. För jag såg på klockan att jag kunde hinna med en buss lite tidigare tillbaka till Växjö om jag skyndade lite. Slängde i mig lite mat snabbt och matade katten, sen iväg. Det tar ungefär 25 minuter att gå till centrum hemifrån och det var precis vad jag hade på mig i tid. Det blev till att försöka småspringa lite, bitvis, men oj vad det tog emot, väldigt stum och stel i låren nu. Men jag hann till bussen i tid.

Hade mina Adidas och det kändes väldigt bra i hälen idag, även i högerfoten som strulat en del sista tiden. Bara den där irriterande, brännande känslan i slutet, under vänsterhälen. Kollade stegfrekvensen i början när det gick i 4:35 tempo och det var inte mer än runt 164, lågt. Men för mig hänger det ihop med farten, det måste gå i nästan 4:00 tempo om jag ska komma upp i 180, och då utomhus. På löpbandet är det mycket enklare att få upp frekvensen. Vet inte om jag ska ändra på något där precis, kan vara lite kontraproduktivt att fokusera för mycket på frekvensen om löpsteget blir utan kraft i frånskjutet. Jag landar ändå mycket bättre nu, med foten under kroppen. Har inte längre ont i vaderna. Det som fortfarande bekymrar mig är vänsterhälen, annars är jag fri från skador eller känningar.

Igår eftermiddag/kväll körde jag ett halvhårt gympass, 20 + 20 minuter på rodd och Ct, 180 i watt på båda maskinerna. Sen blev det 3*400 steg i höjdhopparmattan. Det var rätt slitsamt.

Kuperat 5-varvspass Spånen, 11,5km, 1 varv med VFF. Framfotsrunda 227

Blev ett konstigt svårbenämnt pass. Mellanmjölk brukar en del kalla det när det varken blir tufft eller långsamt. Hade väldigt svårt att bestämma vilket tempo jag skulle hålla, även under själva passet. Att jag skulle köra minst ett varv i VFF-skor hade jag dock på förhand bestämt.
Pulsbandet är återfunnet men i Växjö så jag fick springa utan idag. Det blev andningen som fick styra dagens pass och tempo.

Dagens pass

Den nya belysningen i det lite drygt 2 km långa spåret möjliggör löpning även under den mörka delen av året. Men det är på gränsen att lamporna står lite för långt ifrån varandra, tyvärr. Spåret är väldigt småkuperat, knixigt och småsvänger hela tiden. Då märks det än tydligare när det blir lite för långt mellan lamporna. Det är vissa partier som man inte ser underlaget. Nu är det hyfsat jämnt men efter att de lite större regnen sköljt bort det översta gruslagret kan det bli lite lurigt att springa här. Det är inte så bra om man stiger ner i en liten håla, det skakar till i hela kroppen om man inte är förberedd på ojämnheten. Jag tror att det kunde fixas med lite starkare lampor. Men det är i alla fall bra att det numera finns lyse.

Jag inledde med ett lugnt varv i 5:00 tempo och det kändes segt och obekvämt. Även lite jobbigt. Tyckte inte det borde gjort det. Jag stannade till efter det varvet och körde lite uppmjukningsövningar för mina ömma fötter och fotleder. sen hade jag tänkt mig 2 varv i rad med mina Adidasskor. 4-taktsandning som max. Blev ett snitt på  4.12 under de 2 varven, första varvet lugnt och kontrollerat, andra varvet allt mer ansträngt men ändå kontrollerad 4-taktsandning. Tycker dock det blir lite svårt under ett par hundra meter ungefär på mitten av spåret, där är det 4 småbackar i tät följd som gör att man helt tappar rytmen. Kändes helt okej i fötterna och hälen.

Därefter blev det lite paus i och med att jag bytte skor. VFF, har inte sprungit utomhus med dessa sedan i somras. Så hade inte en aning om hur det skulle kännas. Första hundra meterna kändes fantastiska. Så lätt och fint men den känslan försvann helt. Det blev en stum och lite klumpig känsla, efter 1 km började jag känna lite i högerfotens ovansida. Körde dock på ändå men höll tillbaka lite. När det var ungefär 800 meter kvar så tryckte jag på lite mer och då kändes det genast bättre med steget. Men därefter kom de sista stigningarna så jag orkade inte riktigt bibehålla farten och då blev även löpkänslan sämre. Hade först tänkt 2 varv men vågade inte riktigt. Detta varvet gick i 4:14 ungefär. Känslan inte så lätt som jag väntat mig. VFF ska vara mest till intervaller och snabba tempo. Men måste vänja mig mycket försiktigt nu för att undvika skador. När man är lite mer van är det helt underbar känsla när det flyter på i dessa skor.

Bytte tillbaka till Adidas och tänkte mig ett sista lite lugnare varv. Men det blev det snabbaste av alla. slutade på 4.09 i snitt. Kunde hålla 4-takt nästan hela vägen, sista 200 meterna gled det över i 3-takt. Det var andra löpare jag mötte och kom ifatt som gjorde att jag tryckte på lite extra, svårt att hålla igen då.

Vet inte om dessa pass är så bra ändå, för jag kom mitt emellan i ansträngningen. Kuperingen gör sitt till att det blir en lite orytmisk känsla. Vågar inte riktigt trycka till heller idag, vet inte varför men var inte mentalt inställd på de riktigt höga farterna idag. Sprang ju intervaller i tisdags. Men det är nog ändå bra om jag kan variera mig en del så det inte bara blir slätlöpning på cykelbanorna i västra Alvesta.

Körde ett halvhårt gympass i går, blev 190 i medelwatt på rodden, var en annan kille jämte mig som hetsade upp mig 10 watt. Sedan CT i 180 watt, 20+20 minuter ungefär.

Löpbandsintervaller 6x6 minuter, framfotsrunda 226.

Blev ett lite annorlunda utförande än innan. Efter 10 minuters uppvärmning så var det dags. Körde med 2% lutning under hela passet, men sänkte i stället farten till 15 km/h i stället för som förra intervallpasset som genomfördes med 16 km/h med 0,5% lutning.
2% lutning märks tydligt men jag tycker att detta passet var något mindre ansträngande än förra intervallpasset med 16 km/h. Hade i och för sig konstant joggvila på 4 minuter mellan varje intervall i 10 km/h. Sammanlagt med lite nerjogg så tog löppasset 1 timme och 20 minuter.

Tycker att jag kommer upp något bättre på framfoten och tycker också det är lättare att hålla ett kortare steg samt att det blir lite bättre hållning när bandet lutar med 2%. Kommer nog att testa detta ett tag framöver. Som sagt innan så kändes inte detta lika jobbigt. Hade inget pulsband, har lyckats förlägga det någonstans, jag har under dagen tröstlöst letat som en galning på alla möjliga och omöjliga ställen. Kan vara i Växjö, men det verkade inte så heller efter lite kontroll även där.
Men i vilket fall som helst så blev det 4-takts andning väldigt snabbt in i intervallerna men jag gick aldrig över till 3-takt i någon intervall även om jag nog borde gjort det de sista minuterna i 5:e och 6:e intervallen. Dom 2 var riktigt tuffa sista 2-3 minuterna. Men återhämtade mig snabbt mellan och kände mig inte lika slut denna gången.

Det känns bra att köra 6 minuter, de 2 sista minuterna är jobbiga men jag tror detta är nyttigt för att få upp uthålligheten lite till. Har inte kört något testlopp på länge så jag har väldigt svårt att säga hur mycket de sista månadernas intervallpass på löpband gjort för utvecklingen?

En annan sak som skiljer från förra intervallpasset är en dags extra löpvila, det gör säkert sitt till. Samt att jag natten till i dag sov helt oavbrutet hela natten, det händer inte ofta. Eller så var det kanske för att solen åter har visat sig nästan hela denna dagen, det glädjer ju och ger lite extra energi. Ja det går att analysera både hit och dit. Jag hade en liten svag tanke på att vrida upp till 16 km/h den sista intervallen men som väl var gjorde jag inte det. Får se om jag kan öka något nästa gång. Ett annat sätt att testa är ju att köra varannan intervall i 16 km/h med 0,5% lutning och sedan varva med varannan i 15 km/h med 2% lutning, under samma pass, då blir det lätt att jämföra känslan av upplevd ansträngning. Men som sagt, rent teknikmässigt så känns det något bättre med 2% lutning.

Hade mina Asics Ds racer, kändes lätta och fina som vanligt, men fick åter känningar i vänsterhälen särskilt dom 2 sista intevallerna var väldigt märkbara. Har dessutom åter börjat känna lite molande känningar i den "metatarsala" stressfrakturen i området på ovansidan vid pekfingertån som kom akut för nästan ett år sedan och som tvingade mig till 7 veckors löpvila i januari och februari. Det märkliga med dom känningarna är att dom kommer och går, kan komma även efter ett pass för att  nästa dag vara helt borta. Väldigt konstigt och ologiskt. Det molade under dagens pass till och från men nu efteråt känns det helt okej trots allt. Fast att vara helt utan känningar är väl ovanligt för löpare?

I går körde jag ett lugnt gympass med rodd och ct. 170 på rodden och 180 på ct. Nu börjar jag märka lite skillnad på de olika maskinerna, jag fick slita ont och det tog emot att hålla 170 watt på rodden, medan ct i 180 watt gick hyfsat lätt. Så jag har tappat kraft på rodden till förmån för ct, lite som jag planerat. Sen avslutade jag det passet med 2*400 steg i höjdhopparmattan. Det var väldigt segt och stumt.

Distanspass på löpband 40 min, framfotsrunda 225.

Har känt mig okej i fötterna idag, blev inget pass på förmiddagen utan slog ihop allt till ett pass nu på kvällen, först rodd i 20 min 180 watt. Därefter blev det löpbandet, ställde upp lutningen till 2% och hade farten på 12,5 km/h. Första 5 minuterna blev kroppen lite stressad och det blev 4-takts andning. Fast sedan så lugnade allt ner sig och jag kunde utan större problem köra på utan att gå upp i 4-taktsandning.

Kände av vänsterhälen lite från och till under passet. Annars så blir det ett något bättre steg med lite mer lutning, lättare att komma upp mer på mellanfoten, var nära ett par gånger att åka av bandet men som väl är så vaknar man till innan det är för sent, vändrullen längst bak på bandet känns tydligt och det är en bra markör för att veta att nu måste man skärpa till sig lite.
Vet inte varför det händer mig, precis som att jag går in i nån slags dvala mentalt och glömmer vad jag håller på med. Speciellt när det inte går så fort. Hade ändå musik i öronen. Det blev 40 minuter i 5:tempo, tycker inte lutningen påverkade så mycket som jag först väntat mig. Däremot blev hållningen bättre och jag höll ungefär 175-180 steg per minut. Hade Asics-skorna. Dom är sköna.

Kuperat långpass med fyra korta fartökningar. Framfotsrunda 224

Blev ett för mig helt nytt upplägg på ett långpass. Blev riktigt trött och sista 5 kilometerna var rejält tuffa och jag hade svårt att hålla uppe farten.
Jag hade i förväg tänkt ut hur jag skulle springa passet och det är bra för då är det inte så lätt att vika ner sig när det börjar ta emot.
Platsen var Spånen, Rundan där är 10 kilometer om jag springer den som jag brukar, fast i dag på långpasslördagen blev det 2 rundor. Det är väldigt kuperat, inga jättestigningar men få flacka meter. Man springer som i en och en halv åtta och därför passerar man samma ställe två gånger nästan överallt. Utmed sjön är det 700 meter som är helt flacka, dom enda på den rundan. Där hade jag på förhand tänkt att lägga in fartökningen.

Dagens kuperade långpass.  20 km i 4:45 tempo.

Jag hade mina Adidas första varvet, efter cirka 2,5 km var det dags för första fartökningen, den blev inte alls bra. Det var som om kroppen bara skrek: Vad f-n håller du på med nu gubbe? Det skulle ju vara långpass, det är väl ingen som jagar livet ur oss här? Sänk farten, det här vill jag inte vara med om en enda meter till, förstått!
 Andningen blev enormt ansträngd och jag blev stressad, kom i otakt och det var först sista hundra meterna av de 700 som jag kände att det blev lite ordning, det gick i 3:37 ungefär. Sen kommer det stigningar direkt efter. Denna flacka delen av rundan är den lägsta punkten på hela rundan. Det tog väldigt lång tid att få ner andningen, säker 700 meter, samtidigt uppför. Sen blev det ytterligare några lugna kilometer innan jag kom tillbaka till det flacka partiet igen fast från andra hållet. Nu blev det lite bättre kontroll, på första intervallen envisades jag med 4-taktsandning hela sträckan, men på denna andra gick jag över i hyfsat kontrollerad 3-takt efter 400 meter. Den blev 3:35. Kändes mycket bättre, nu var kroppen lite mer uppvärmd. Kände att steget var bra och hur jag verkligen kom upp på framfötterna. Återigen så var det tufft att återhämta sig, stigningar igen och rejält trött, är så van vid att stanna efter intervaller. Det är väldigt stor skillnad att bara köra på, visserligen i över 5 tempo men ändå. Jag slutförde rundan i 5:tempo. Totalt landade den milen på 4:45 tempo.

Bytte skor, till mina nya Asics ds racer. Körde på igen i lugnt 5 tempo. Skorna är väldigt sköna, mycket lättare än Adidasskorna, var svårt i början att hålla ner farten. Efter 2,5 km var det dags igen, men nu började jag bli lite trött. Hade 4-takt hela denna intervallen, blev väldigt kontrollerad och tempot blev nu 3:48 istället. Denna kändes bäst av alla 4 fartökningarna och det gick fortare att återhämta sig i kommande stigningar. När rundan vänder och det är 5 km kvar började det kännas rejält i låren. Nu kom tröttheten över mig och jag fick anstränga mig för att hålla 5 tempo kommande kilometer. Hade lite svaga tankar på att hoppa över den sista fartökningen. Men när jag väl var framme så körde jag på ändå och den kändes bättre än väntat och den blev också 3:48 tempo i kontrollerad 4-taktsandning. Men de kommande stigningarna efteråt blev extremt jobbiga och det gick sakta. Det började stelna till ordentligt nu. Sista 2 km är mycket småkuperat och mestadels uppför. Jag ökade farten något bara för att förkorta plågan lite och det kändes faktiskt bättre i låren då.

Totalt sett är jag väldigt nöjd med dagens annorlunda långpass. Är dessutom väldigt nöjd med dom nya skorna, väldigt sköna och lätta, känns nästan som man springer i VFF, väldigt tighta och följsamma, fick lite ondare i vänsterhälen med dessa jämfört med Adidasskorna men det var marginellt. Ska försöka springa mer här, underlaget är ojämnare än asfalt och säkerligen mer skonsamt för mina ömtåliga fotleder och fötter. Nu finns det elljus också hela sträckan, så det går att köra här även på vardagarna.

I torsdags blev det Crosstrainer på gymmet, 45 minuter, körde i 10 minuter på 160 watt, resten i 180 watt, men det var ingen bra känsla alls, kände mig rejält sliten, hade tänkt köra i höjdhopparmattan, men hade inte energi till det. I går, fredag blev det ett kombipass, Rodd + Ct, 20+20 minuter, 180 watt som vanligt på båda maskinerna, lite segt på rodden men Ct gick bättre denna gången. Körde sedan 2*400 steg i höjdhopparmattan, brukar köra 3 gånger. Det var ett tag sedan nu och jag hade inte kraft till att köra 3. Ville spara mig lite till långpasset idag.

Distanspass, 4:45 tempo. Framfotsrunda 223

Blev en seg runda, framför allt första halvan. Blev ungefär det tempot jag tänkt mig. Nästan 14 kilometer totalt idag. Hälen kändes lite från och till, ibland försvann den lite molande känslan helt bara för att några minuter åter komma tillbaka, fram och tillbaka under hela rundan.

Sprang på cykelvägarna i Alvesta, en flack runda som passar bra för distanspass, då allt blir med jämn fart och andning. Kom in i 4-takts andning vid något enstaka kort tillfälle, men annars var puls och andning låg. Runt 130 i medelpuls, första kilometern skenade dock klockan sin vana trogen.

Dagens runda

Hade mina Adidas, kan varit så att det tuffa passet i måndags fortfarande satt kvar i kroppen. I går körde jag ett lugnt gympass, med 20 minuter vardera på rodd och ct. 180 watt i snitt på båda maskinerna.

 Mörkret och de tunga molnen vägrar släppa greppet, nu är det lite svårare att hitta energi i vardagen. Vi håller på att slå ett nytt rekord här i Växjötrakten, hittills i november har det varit 1 soltimme. Det tidigare bottenrekordet är från 2003 eller 1993, kommer inte håg vilket nu, men då var det 5 timmars sol under november. Det finns inget i väderprognoserna som tyder på att vi inte ska slå det otroligt tråkiga rekordet.

Tröskelpass på löpband, 15 km/h i 40 min. Framfotsrunda 222

Har känt mig lite sliten idag, Har varit en relativt tuff träningshelg för mig och det har känts lite segt i benen under hela dagen. Hade ändå bestämt mig innan att jag skulle köra ett tempo/tröskelpass på bandet i kväll.

Hade nya skor idag, kändes helt okej, väldigt lätta. Asics Ds Racer. Hade dom även under uppvärmningen. 8mm dropp. Hoppas en hel del på dessa.

Det började dock kännas lite i hälen ungefär 10 minuter in i den tuffa delen. Blev allt sämre fram till 20 minuter sen släppte det lite och gick lite fram och tillbaka, jag brydde mig inte om att byta under passet. Kände mig lite seg även under passet och ville helst inte stanna, för då hade det blivit tufft att komma igång igen.
Pulsen var stabil, började runt 140, efter halva passet runt 152, i slutet, efter 40 minuter, 163. Bandet på 15 km/h och 0,5% lutning. Som sagt var, det kändes aldrig som jag kom in dagens löpning, som att jag helst ville att det skulle vara över så fort som möjligt. Hade ändå kontrollerad 4-takts andning och bytte fot efter 20 steg. Ett bra sätt att hitta fokus, tiden rann trots allt på rätt bra, sista tio minuterna blev det rätt tufft. Men som jag sagt innan, bandet är bra på det sättet, det var redan bestämt sedan innan hur länge jag skulle hålla på och då är det bara att köra. Hade det varit utomhus idag, med denna sega känsla så hade jag med all sannolikhet sänkt farten. Hade nästan 190 steg/minut. Blir mycket kortare steg på bandet. Så även det kan vara bra för mig som behöver hjälp med att korta stegen och få upp frekvensen lite.

Dagens löpbandspass

3 dagars löpning sätter sina spår, både lördagens pass och dagens var rätt så tuffa. Känslan var som bäst i går på det lugna återhämtningspasset. Det kändes väldigt bra. Nu får jag ta det lite lugnare ett par dagar och hoppas på att kroppen tar emot träningen.

Dubbla pass, framfotsrunda 221.

Blev ett tidigt, återhämtande löppass idag på morronen, vid 9-tiden. Var lite stel i vristerna precis när jag steg upp, fast efter att ha ätit frukost och fått i gång kroppen någon timme senare så var jag redo.

Det kändes lite stumt och stelt första 2 kilometerna, sen släppte det alltmer och jag kom in i ett fint flyt. Låg på mellan 125-130 i puls hela passet, först hade jag tänkt mig ett varv, 6,5 km. Men då det kändes bättre än väntat i både hälen och kroppen i övrigt så körde jag 2 varv och hela rundan blev i stället 11 km. i 5:00 tempo, inga fartökningar. Det andra varvet blev jag dock lite stum i framsidan på låren. Var färdig redan vid 10-tiden. Brukar inte vara klar så tidigt.

Dagens runda

Sen blev det en lugn förmiddag och eftermiddag. Pratade med D, vid 2-tiden. Det gav massor med positiv energi, så det var med lätta steg jag åkte till gymmet framåt 4-tiden. Det blev 50 minuter på crosstrainern i 160 watt på level 16. Hade pulsbandet på mig, låg på mellan 120-130 här också, samma som löpningen tidigare idag. Det var segt första 10-15 minuterna, men sedan gick det allt lättare och det kändes väldigt bra totalt sett.

Det som har varit mest positivt idag var att hälen inte känts alls så mycket som den gjort den sista tiden. Hade mina Adidas idag också.

Om det var extremt mycket november igår så var det än tydligare idag, lite hårdare ostlig vind, lite mer regn i luften och några grader kallare. Men vinden är inget bekymmer när jag kör i 5:00 tempo. Pulsen går upp en aning men när jag kört intervaller fram och tillbaka på samma cykelväg så har det varit extremt jobbigt i motvindspartierna.

Kuperat långpass, 22 km. Med 5 km fartökning. Framfotsrunda 220

Blev ett helt okej pass till slut, kändes segt inledningsvis. Körde CT i torsdags, 45 minuter 160 watt. Igår blev det rodd 20 min. + ct 20 min + löpband 10 min. runt 180 watt på rodden och CT. Löpbandet lugnt och stilla i mellan 5-6 km/h tempo, provade ytterligare ett par nya skor på bandet, Asics ds racer 10, med 8mm dropp. Kändes väldigt sköna i dessa lugna tio minuter. Ska bli spännande att se om dessa är mina kommande favoriter, väldigt lätta.

Vaknade mitt i natten, klockan 3:30 och var klarvaken, tog säkert en timme innan jag kunde somna igen, vet inte varför? Tog 2 öl i gårkväll, men det brukar jag göra på fredagkvällarna, dessutom tidigt igår så jag kände inget av dom innan jag skulle gå och lägga mig. Har blivit mer än två veckor i rad med någon form av konditionsträning nu. Det rullar på bara och jag har inte känt mig speciellt sliten. Tror variationen i min träning gör att det funkar okej. Skulle som jag sagt innan vilja springa mer men så fort jag ökar mängden det minsta lilla så förvärras hälproblemen.

Dagens långpass.

I dag hade jag en plan med långpasset och jag höll mig till den planen nästan hela rundan. Denna rundan är väldigt kuperad inledningsvis. Hade tänkt mig de första 9 kilometerna i 5 tempo, det var inga problem då jag kände mig lite sliten i början på passet och det var dessutom lite motvind.

 Efter 9 km så svänger det tvärt och man springer sedan 5km i NV riktning, eftersom det var ostlig vind så blev det bra medvind nu. Jag ökade farten under dessa 5 km, det är mer nerför än uppför under dessa 5 km enligt klockan, 46 meter nerför och ungefär 30 meter upp. Så jag höll ett bra tempo, de 2 första km i denna fartökning gick i 3:53 tempo, svagt utför och medvind, sedan kommer kilometern som är uppför, då sjönk farten till 4:15 tempo. Sedan nästan 2 kilometer nerför, dessa gick i 3:53 tempo, sista 300 meterna gick jag på max. Fick upp pulsen i 172 där. Jag höll miltempo ungefär, låg väldigt högt i 4-taktsandningen dessa 5 kilometerna. I den långa uppförsbacken så gick jag över i 3-takt ett par hundra meter, likaså i avslutningen. Jag trodde att det skulle gå lite fortare, både nerför och medvind. Men är ändå nöjd, jag är inte i någon formtoppningsperiod för tillfället.

Det är skönt att på något sätt att få trycka på, perfekt när man får lite hjälp av både nerförsbacke och medvind, det blir en bra känsla. När dessa 5 kilometer med fartökning var avklarade var jag tvungen att ta "pustepaus" var helt slut i ett par minuter. Nu väntade 7 kilometer i lugnare fart, samt en rejäl stigning och efterföljande utförslöpa, gick i 4:45 tempo ungefär sista 7 km. Kändes bättre än väntat, fast visst stramade det lite i framsidan på låren, samt att jag återigen fick stanna efter 19 kilometer, då det brände rejält under vänsterhälen. Det räcker med att ta av skon och massera hälen någon minut och sträcka till strumpan sen är det bara att fortsätta. Hela rundan gick i 4:37 tempo totalt.

Är väldigt nöjd med rundan och känner mig hyfsat pigg efteråt, det var första gången jag gjorde en sådan här fartökning mitt i ett långpass, om jag ökar farten annars i ett långpass så brukar det bli progressiv ökning och det går som snabbast i slutet. De gångerna har känslan varit mer slitsam och passet har lämnat en tung känsla trots att det gått lugnt under större delen av rundan. Men idag så lämnar passet en mer lugn känsla trots att det var väldigt hårt under 5 kilometer. Så det är kanske bättre att springa dessa pass på detta vis för att få en bättre känsla efteråt?

Hade mina nya Adidas, bortsett från 19 kilometers stoppet så kändes det bra, hälen höll sig lugn och det var bara i den snabbare delen som skorna kändes en aning tunga. Så dessa är mina bästa skor på de långa sträckorna.

Vädret var så november det bara kan bli, 7-8 grader, tunga moln och en dyster känsla, nu har alla löven lämnat träden och grenarna är kala och fuktdrypande, duggregnet hängde i luften i början. Det lyser ännu inga adventsljusstakar i fönstren och det känns som att alla bara går och vänta på att november ska ta slut eller övergå i vinter. Men som så många år innan så får vi i södra Sverige leva nästan hela hösten/vintern i ett 4 månader långt november. Det är tur man har löpningen att fokusera på. Då blir det lättare att uthärda.

Ojämn distansrunda, 13 km, 4:30 tempo. Framfotsrunda 219

Blev ett för mig ytterst märkligt och ojämnt pass. Hade som mål innan passet att det skulle bli ungefär 10 km i 4:40 tempo, för att kunna köra ett liknande pass redan i morgon, i en strävan att kunna klara 2 dagar i rad.
Det har under dagen känts bra i vänsterhälen och fötterna. Därför tänkte jag ge Salming distance skorna ytterligare en chans. Hade dottern med mig på cykel första varvet.
Kände redan efter 3-400 meter att det inte var helt perfekt, efter 1 km stannade jag som jag brukar om det stramar och molar lite. Gjorde lite uppmjukningsövningar, hade då ungefär 4:50 i tempo. Sedan fortsatte vi i samma fart. Denna runda går på cykelvägar i västra Alvesta, ungefär 10 korsande vägar att ta sig över. Tror vi fick stanna vid nästan allihopa, blir lite extra försiktig när dottern cyklar jämte, svårt att i mörkret få någon ögonkontakt med bilförarna. Start och stopp, ojämnt och ryckigt. Blåste en rätt så frisk ostlig vind, så i ett parti både uppför och motvind. Hälen gjorde alltmer ont och det fick räcka med ett varv med dessa skor.

Väl hemma bytte jag till Adidasskorna och tog ytterligare ett varv. Det kändes bättre i hälen, men molandet fanns där hela tiden. Nu var jag lite frustrerad över att det inte funkade med Salmingskorna, blev lite för fort och kom in i 4:20 tempo, kom in i 4-taktsandning och när jag väl var där så fick det fortsätta resten av rundan. Sen in i  motvindspartiet och fick kämpa lite mer. Med 2,5 km kvar vände det dock hemåt och nu lite lätt nerför och medvind. Då kunde jag inte hålla igen. Så nu tryckte jag till rejält, det kändes både skönt men samtidigt så bröt jag ytterligare en gång mot den tänkta planen. De sista 2,5 kilometerna gick i strax under 4:00 tempo, sista 800 meterna gick jag över i 3-taktsandning och blev rejält trött. Återigen så blev den mycket mer okontrollerad jämfört med löpbandet. Men känner mig pigg efter passet, så dessa 2,5 lite hårdare kilometerna i slutet verkar inte slita så mycket som jag trott.

Dagens pass

Ibland blir det inte som man tänkt sig, inte alls. Dagen har annars varit bra men sen när jag hämtade dottern så berättade hon om lite tråkiga saker som hänt i skolan, det är frustrerande att höra och att det är så svårt att hjälpa med vissa saker. Det bidrog säkert till att humöret blev lite lynnigt under löpningen. Vardagarna bjuder på mycket bekymmer både hit och dit. Löpningen är bra som ventil. Det blir nästan alltid bättre känsla efter löpningen. Man lugnar ner sig och tänker lite klarare igen. När det var riktigt intensiva dagar med massor av överraskande inslag så märks det extra tydligt.

Blir nog ingen runda i morgon, hälen är inte redo ännu. Nu kan jag i alla fall utesluta Salmingskorna, ännu ett vanvettsköp. Men kanske dom kan komma till användning när väl hälskadan går över.


Igår blev det ett lugnt gympass med rodd och ct, 20 minuter på vardera maskin i 180 watt. Jag märker nu att efter att varit konsekvent med att inte överskrida 180 watt på rodden så har jag tappat lite i styrka på den och upplever det allt jobbigare att köra med den watten. Ct blir åt andra hållet, igår kändes det förvånansvärt lätt, körde inget i höjdhopparmattan igår. Hade inte riktigt lust eller energi.

Tufft intervallpass på löpband, 6*6 minuter. Framfotsrunda 218.

Hade med mig pulsbandet idag för att få lite bättre koll på ansträngningsnivån. Kände mig pigg inför passet och såg faktiskt fram mot att att få ta i lite rejält, brukar annars ha ångest inför intervallpass, men har märkt att när jag kör dom på löpband så blir dom mycket mer kontrollerade och farten är jämn. Fast om det ger lika mycket på lång sikt återstår att se?
 När jag kör intervaller utomhus har jag problem med att hitta rätt fart, blir ofta alldeles för snabbt på de första intervallerna  och de blir på tok för ryckiga. Speciellt om jag inte kört på ett tag. Brukar undvika intervaller stor del av säsongen, framför allt på hösten. Men som sagt nu känns det åter lite bättre när jag kör dom på löpband.

Efter en vecka utan tuffa pass så var det dags för ett idag. Intervaller på löpband. Hade först tänkt mig att köra 8*6 minuter, jag brukar köra 4 minuter i vanliga fall, men kände efter 5 minuter på första intervallen att det inte skulle hålla för ett helt pass. Så jag sänkte ambitionen till 6 minuter/intervall.
Det var annorlunda och betydligt mer slitsamt än väntat, jag körde alla 6 i samma hastighet, 16 km/h. Med 0,5% lutning.
De 2 första körde jag med Salming Race, fast efter den andra började det mola allt mer i vänsterhälen så jag bytte tillbaka till Adidas som jag haft på uppvärmningen.
Började varje intervall på mellan 120-130 i puls, blev lite ojämnt tidsmässigt mellan intervallerna i och med skobytet, men ungefär mellan 2-4 minuters vila mellan, från 8 till 10 km/h i  joggvilan.
Jag kollade pulsen i slutet på varje intervall och efter den första var den 157 slag, kontrollerad 4-taktsandning hela vägen, likaså den andra som slutade på 162 slag, den tredje  slutade på165 slag, men nu började jag känna lite trötthet.
Kan ha påverkats lite av skobytet, det är stor viktskillnad på Salming race och mina Adidas.
Den 4:e slutade på 167 slag och jag gick över i 3-taktsandning efter 4 minuter, 5:e slutade på 172 slag och jag gick över i 3-takt efter 3 minuter, denna var nog den tuffaste. Fick kämpa rejält sista 2 minuterna. Den 6:e slutade också på 172, gick över i 3-taktsandning efter 3 minuter. Men eftersom det var den sista så blev den lite lättare mentalt.

Det märktes rejält efteråt, jag var helt slut, väldigt mör i både fötter, ben och huvud. På träning har jag väldigt svårt att komma upp över i 170 i puls, mitt max på träning och löpning är 177 slag, men det var några år sedan på ett tufft tempopass.
I vanliga fall på utomhusintervaller, 6*1000 meter, brukar pulsen maxa på runt 165 på de sista intervallerna.
Det som kändes bra idag var att det blev relativt lång tid i 3-taktsandning. 3 minuter på de 2 sista. Det gick bättre än väntat att byta från 4-takt till 3-takt och jag fick inte panik i slutet på intervallerna, det höll sig trots den hårda ansträngningen på en kontrollerad nivå. Men som sagt, på bandet lyckas jag bättre med att kontrollera 3-takten, men utomhus är det annorlunda då det är så mycket annat som påverkar. Men om jag hela tiden undviker att träna i 3-takt så kommer jag inte att kunna utveckla det heller.

Lite synd att jag inte kunde köra på hela passet i Salmingskorna, men det är en av fördelarna med bandet, mycket lättare att byta skor. Känns som om att det är lite känsligare för hälen på löpband, känner mer där än när jag kör utomhus. Blir ju lite annorlunda steg. Stegfrekvensen låg på lite över 180 när jag kollade. Det kom en annan kille och körde rätt hårt på ett band jämte och jag såg att vi hade samma stegfrekvens när jag låg på 10 km/h och han var i 15 km/h. Det syntes tydligt att han landade på hälen. Han var en van löpare och körde på med hög fart och 2% lutning. Han låg och varierade mellan 12 och 17 km/h i nått slags fartlekspass. Bra hållning i övrigt, det finns så många olika stilar. Det som är det viktigaste är att hålla sig skadefri.

Lugnt återhämtningspass. Framfotsrunda 217.

Blev ett väldigt lugnt återhämtningspass idag på morronen, 6,5 km i 5:15 tempo, en av de långsammaste rundor jag sprungit på väldigt länge. Var lite orolig att det inte skulle kännas som löpning men nu när jag landar med foten mer under kroppen och har ett kortare steg så känns det helt okej att springa i denna farten. Innan när jag landade extremt på hälen, kändes det helt omöjligt att springa i detta tempot. Men om någon sagt till mig att ta i max idag, dagen efter långpasset, så hade jag ändå haft problem att springa mycket snabbare.
 Vänsterhälen kändes helt okej idag, men däremot var det lite ömt under foten på yttersidan, ungefär där jag landar, på mellanfoten.

I natt hade jag vitkålsblad på min häl i ett omslag, men bara runt hälen, har provat innan men utan någon större framgång, har inte haft tålamod så det räckt. Kände mig rastlös på morronen och tänkte att ett lugnt löppass skulle lugna ner mig lite, vaknade dessutom alldeles för tidigt, var upp strax efter 6.

Har varit i Alvesta hela helgen, var väldigt längesedan, känns ovant och jag får helt plötsligt massor med tid över och blir nästan lite överrumplad och vet inte vad jag ska göra med den. Brukar alltid annars lida av tidsbrist, vill aldrig räcka till allt jag vill och behöver göra, men som sagt denna helgen har det varit väldigt annorlunda. Städat lite och lagat mat och bakat äppelpaj. Umgåtts med katten som tycker det är väldigt trevligt att slippa vara själv på helgerna. Har som väl var kunnat träna på bra och körde i eftermiddag ett gympass, passet var som tidigare 20+20 minuter på roddmaskin och CT, runt 180 i medelwatt, efter det blev det lite magstärkande övningar, något jag slarvat med den sista tiden. Nu efteråt så känns det lite mer än vanligt.

Nu är det slut på den lugna träningsveckan, har varit mer pass än vanligt men inget högintensivt, hade tänkt att periodisera lite och köra 3 lite hårdare veckor och sen varva med en lugnare vecka. Det jag vill sikta mot är att köra med större spann på passen, att dom hårda passen ska bli lite hårdare än innan men framför allt att dom lugna passen ska bli lugnare, jag har problem med att köra lite för hårt på de lugna passen och det blir mittemellan på det mesta. Intervaller sliter hårt så vi får se hur det går och vilka skor jag ska ha. På de lugna passen får det i alla fall bli Adidas, inget mer experimenterande på ett tag nu. Det som bekymrar mig lite är hälen, efter att varit bättre ett tag tidigare i höstas så börjar jag åter känna av den.

Dagens runda

Bra långpass i Alvestatrakterna, 22km i 4:57 tempo. Framfotsrunda 216

Har haft en tung vecka på jobbet, novembermörkret ligger som en blöt, kall filt och det är bara början på november, regnet faller nästan varje dag och det är svårt att se ljuset någonstans.
 Har ändå haft min ljuslykta i träningen hela veckan och kvällarnas pass har varit så befriande och upplyftande om man bortser från löpbandspasset i onsdags som blev en liten besvikelse med dom nya Salming distance skorna.
 Dessa tränings pass är som att komma hem och på nått sätt finns det en trygghet i att få svettas en stund varje dag, blir som en mental dusch, alla motgångar och besvikelser runt omkring i tillvaron förminskas till just de bagateller de är, som att man får på sig ett par glasögon som rättar till skärpan.

Märker allt mer att det är träningen i sig som är viktigast för mig, visst har jag mina mål men allt eftersom år läggs till år så blir prestationer och tider av allt mindre betydelse. Jag inser att det är lite väl sent att slå några rekord eller genomföra stora bedrifter som bygger på hård träning. Jag har inte riktigt en kropp som håller för den hårda träningen man måste underkasta sig. Det är så lätt att träningen glider över i ett tillstånd som nästan kan betraktas som sjukligt.

Idag vaknade jag med lite ömma vrister och en lite tråkig, molande känsla i vänsterhälen. Trots att jag inte sprungit sedan i onsdags. Var nästan på väg att ställa in det numera obligatoriska långpasset. Men efter lite velande hit och dit så fick det ändå bli ett försök. Det blev Adidasskorna, de nya. Nu med den nya snörningen som dom visade i Runners World, där man använder även det översta hålet och bildar en ögla där sedan andra sidans snöre träs. Foten ska på detta sätt bli mer stabiliserad i skon.
Och idag kände jag inte alls så mycket besvär, började komma lite svagt efter 18-19 km, men det kan varit inbillning för det var inga problem att slutföra passet.
Höll ett lugnt tempo, 5:00 tempo var målet för dagen, nu är jag mer disciplinerad och börjar inte springa snabbare efter ett tag. Märker dock att om jag inte tänker på det gärna vill glida in i ett 4:40 tempo, det verkar vara mitt defaultläge på lugna pass. men den farten är för hög om jag inte vill slita för mycket på kroppen.
Passet kändes väldigt bra, inga stora problem med hälen, bara lite lätt molande ibland. Kände att andningen var väldigt kontrollerad och kände mig bara lite trött de sista 2-3 kilometerna.


Det bästa är ändå den positiva mentala känslan som infinner sig. Lördag och nästan hela helgen kvar, det bildas positiva tankar som likt varma sommarvindar blåser bort dom dystra negativa regnmolnstankarna som förmörkat mitt sinne nästan hela veckan. Hoppet tänds och framtiden är åter ljus och full med möjligheter. Då känner man enorm tacksamhet. Att genom ett lugnt, långt löppass få denna enorma mentala kick är fantastiskt, just i de ögonblicken är det svårt att önska sig något ytterligare.

Dagens pass

Har nu kört på hela veckan med endast lugna pass, ingen högintensiv löpning. I förgår blev det ett cykelpass, det var väldigt längesedan. Körde på i 200watt i 50 minuter. Pulsen låg mellan 120-130. Blev rejält svettigt ändå. Kändes helt okej i benen. I går körde jag som vanligt med rodd och ct, samma som vanligt, 175 watt på båda maskinerna i 20 minuter.

Löpbandspass med nya skor (Salming Distance), 5:00 tempo. Framfotsrunda 215.

Det var med stor förväntan som jag steg upp på löpbandet efter jobbet. I går kom dom nya Salming Distance skorna. Nu skulle alla mina hälproblem vara ett minne blott, detta var nyckeln som skulle passa in i låset perfekt för att öppna upp dörren till den helt smärtfria löpningen som stängdes för ett år sedan. Under dagen har jag känt mig pigg och helt smärtfri i både häl och fot, det märks att jag bara kört lugna löppass den senaste tiden. Nu kommer piggheten.

Hade helst velat testa dom utomhus men det var ett uselt väder med blåst, regn och mörker. Har blivit lite bekväm denna hösten och drar mig mer än gärna inomhus och till löpbandet. Det kändes bra de första stegen, men så efter 10 minuter började det komma lite känningar i hälen, molande som vanligt, blev inte värre med det men sedan kom det brännande känslor under höger framfot, troligtvis friktionsvärme, det blev allt värre och kom även under vänsterfoten lite senare. Efter 30 minuter fick det var nog med de nya skorna.

Det var med stor besvikelse jag klev av bandet, ännu en gång funkade det inte med andra skor. Nu kan man inte dra bra och korrekta slutsatser efter ett ynka pass. Det är inte rättvist mot skorna. Dom kändes otroligt sköna mot fötterna och satt perfekt. Men idag, på bandet funkade dom inte. Framtiden får utvisa om detta var ännu ett onödigt inköp. Bytte till mina nya Adidas och slutförde passet med dom och till min stora förvåning så kändes det rätt hyfsat med dom, förra passet var det inte så bra. Ja, man blir inte klok på det här?!

Nu måste jag nog börja hejda mig lite med skoinköp. Jag har det sista året haft ett naivt hopp om att mina problem med hälen kan lösas genom olika skor men mitt ständiga stångade mot denna vägg ger inga positiva resultat. Jag började i ren förfäran att räkna alla mina skor och jag kom fram till att jag nu har 11 par. Allt från VFF till Nikes mest dämpade skor. Jag har lärt mig så pass mycket att jag vet vilka skor jag ska använda vid dom snabbare passen, då funkar faktiskt det mesta men allra bäst passar VFF och Salming Race. Men till exempel Salming Race funkar absolut inte i de lugnare farterna. de gånger jag försökt så har det gjort riktigt ont i hälen.

Adidas adizero Boston är dom som funkat minst dåligt på de lugna passen. Men där har jag i stället problem med friktionen under hälen efter 18-19 kilometer.

Jag har läst mig till via olika bloggar och träningssajter att man måste ha tålamod med att ställa om sitt löpsteg. Allt från några månader till 3-4 år i sämsta fall. Jag har enorma problem med mitt tålamod, så dagar som dessa då ens hopp inte infrias blir så tunga. Jag känner ändå någonstans långt inne att detta är rätt väg. Men efter 15-16 månader så hade jag hoppats att jag skulle utvecklats lite bättre än vad jag gjort. Framför allt att jag ännu inte kan springa så mycket som jag vill.

 Men samtidigt har jag kompisar som inte kan springa alls, både hälproblem och en del med knäproblem så det kunde trots allt vara värre än vad det är. Jag ligger på samma nivå som för ett år sedan tidsmässigt men känner mig lite starkare i fotlederna nu och har inte längre ont i vaderna eller i vristerna efter nattens sömn. Så det går kanske sakta framåt ändå. Även om det med det dagliga perspektivet inte går att se det. Som droppen som urholkar stenen.

Passet blev 60 minuter i 5:00 tempo, det kändes lätt och fint i övrigt och hade lugn och fin andning. Stegfrekvensen var 168 de gånger jag kollade. Hade även på mig pulsbandet i dag och pulsen låg mellan 119-128, och var hela passet stabil utan att öka på slutet. Bytte även löpband och som väl var blev det exakt samma puls på det andra bandet. Så mina misstankar om att banden går med olika fart besannades icke. Det var bra för då slipper man bli irriterad om någon har tagit "mitt" band.

Igår körde jag ett lugnt gympass med 175 samt 180 i medelwatt över 20+20 minuter med rodd och CT, Samt 3*400 steg i höjdhopparmatta, det har blivit en hel del dagar i rad med konditionsträning nu, men efter att kört lite lugnare tempo med löpningen så har det ändå känts helt okej i kroppen för övrigt.