Blev ett tufft pass till slut. Hade som intention att det skulle gå lite lugnare, men medvind och den rätt så kraftiga kuperingen drev upp tempo lite för högt. Känner nu 5-6 timmar efteråt att jag fortfarande är rejält trött och lite sliten i benen.
Växjö - Alvesta med Garmin.
Det är väldigt annorlunda känsla att springa till något, i stället för att springa rundor som man alltid gör annars. Kan tänka mig att det är en härlig känsla när man, som en del gör, tar bussen eller tåget lagom sträcka iväg från hemmet för att därifrån springa eller cykla hem. Det går ju ta sig dubbelt så långt hemifrån då. Senast jag sprang samma sträcka, fast motsatt riktning, var för nästan ett år sedan. Så nu nästan ett år senare sprang jag hem.
Jag tog några öl i går kväll, det brukar bli två fast igår blev det tre, det kändes lite, inte huvudvärk, men en lite seg känsla och vaknade inte förrän 8:30. Det blev lite för tätt mellan frukost och när löpningen skulle starta. Kom iväg 10:15. Hade glömt mina vattenflaskor i Alvesta så jag fick springa med en halvliters flaska, inte så bra känsla. Runt 0 grader, så det blev en hel del kläder. Det märktes att det blir rätt tungt efter en så här lång sträcka, all svett hamnar i kläderna. Hade varit intressant att väga dom före och efter en runda som denna.
Kom iväg lugnt och stilla, första 4-5 kilometerna genom bokskogen runt Bergundasjön, Kände ingen vind i ryggen där. Men sedan när jag kom ut på vägen mellan Sundet och Bergunda ridskola kände jag tydligt medvinden i ryggen. Då förstod jag att den skulle hjälpa mig hela vägen hem till Alvesta. Följande 4-5 km är flacka, mer nerför än uppför och det gick väldigt lätt ett tag utan att jag märkte av andningen eller behövde fokusera på den, farten sjönk ner till 4:30 ungefär. Lite för fort men det gick ju så lätt. Problemet för mig är att när jag väl kommit in i en fart så har jag svårt för att sakta in. Vet inte varför?
Efter 8-9 km kom den första svackan, kändes segt och lite olustigt, kände att frukosten fanns kvar i magen. Sen kom en bra utförsbacke innan Bergkvara gård och då blev det bättre igen, hade då sänkt farten en liten aning. Sen kom en km med 20 meters höjdstigning, då blev det 4-taktsandning och full fokus på krönet någonstans i fjärran. första gången under dagens runda som jag fick ta i rätt bra. Väl uppe på krönet så är det sen nästan 2 km svagt utför och jag kan åter få ner pulsen. Nere vid den lägsta punkten så är det halvvägs. Kände mig fortfarande hyfsat fräsch.
Men nu börjar det jobbiga. Precis innan man kommer in i Gemla by, först någon km med nästan bara uppför. Sedan 5-6 km, väldigt kuperat, upp och ner som en utdragen tvättbräda. Det kändes och var väldigt slitsamt bitvis. Blir så lätt orytmiskt. Hade inte ont någonstans men runt 15-16 km var det åter mentalt jobbigt. Väl framme i utkanterna av Alvesta kändes det bättre igen, nu var det bara 5 km kvar och mycket av dom nerför eller flackt. Hela sista milen sprangs i 4-taktsandning. Men det var inte konditionen som var det jobbigaste nu, nej ,det var benen som började ta slut. Var stumt och stelt sista 3 km. Började dessutom bränna under vänsterhälen av friktionen från strumporna. Men jag iddes inte stanna. För då hade det varit väldigt svårt att komma igång igen.
Så jag var riktigt trött efter detta passet. Men en skön trötthet, hann dock inte pusta så länge. För jag såg på klockan att jag kunde hinna med en buss lite tidigare tillbaka till Växjö om jag skyndade lite. Slängde i mig lite mat snabbt och matade katten, sen iväg. Det tar ungefär 25 minuter att gå till centrum hemifrån och det var precis vad jag hade på mig i tid. Det blev till att försöka småspringa lite, bitvis, men oj vad det tog emot, väldigt stum och stel i låren nu. Men jag hann till bussen i tid.
Hade mina Adidas och det kändes väldigt bra i hälen idag, även i högerfoten som strulat en del sista tiden. Bara den där irriterande, brännande känslan i slutet, under vänsterhälen. Kollade stegfrekvensen i början när det gick i 4:35 tempo och det var inte mer än runt 164, lågt. Men för mig hänger det ihop med farten, det måste gå i nästan 4:00 tempo om jag ska komma upp i 180, och då utomhus. På löpbandet är det mycket enklare att få upp frekvensen. Vet inte om jag ska ändra på något där precis, kan vara lite kontraproduktivt att fokusera för mycket på frekvensen om löpsteget blir utan kraft i frånskjutet. Jag landar ändå mycket bättre nu, med foten under kroppen. Har inte längre ont i vaderna. Det som fortfarande bekymrar mig är vänsterhälen, annars är jag fri från skador eller känningar.
Igår eftermiddag/kväll körde jag ett halvhårt gympass, 20 + 20 minuter på rodd och Ct, 180 i watt på båda maskinerna. Sen blev det 3*400 steg i höjdhopparmattan. Det var rätt slitsamt.
Hej Nisse,
SvaraRaderaPå tågresa hör jag hur man ropar ut Alvesta nästa! Jag tycker om att springa långt A-B. Det ger möjlighet till variation på utsikten. Just nu är det tvärstopp då jag blivit förkyld.
Hej Urban.
SvaraRaderaJa, Alvesta är mest känt för sin järnvägsknutpunkt. Ja, det blir en speciell känsla att springa A-B, det kommer jag göra mer. Har varit lite rädd för det dock, då jag haft mina problem hit och dit med olika skador och skoproblem.
Krya på dig från förkylningen, inte kul för tränande människor, innan förkylningen har vänt så brukar jag vara försiktig med träning. I yngre dagar körde jag på ändå, men det gick oftast helt fel då och blev bara än värre och läkningsprocessen fördubblades tidsmässigt.