Blev ett lite annorlunda pass. Hade först tänkt springa stig på morronen men kände lite i vänsterlåret och tänkte vänta till kvällen i stället. Kroppen brukar mjukna till allt mer ju längre dagen går. Åkte in till Växjö, tog med mig löparsakerna i fall att...
Fick lite massage på den ömmaste punkten i låret av D. Det hjälpte verkligen på ett bra sätt och jag blev sugen att ta en kort runda innan lunchen trots allt. Men kan inte stigarna i Växjö så bra så det fick bli elljusspår blandat med lite asfalt. Fick i hop nästan 9 km. Började i lugnt 5:00 tempo den första km. Men känner fortfarande att jag är lite sladdrig och slarvig i kroppen i denna farten. Så jag ökade något och sprang några km i 4:40 tempo. Därefter blev det ungefär löpning i 4:25 tempo. Då tycker jag att jag har lättare att få till ett bra löpsteg och hållningen skärps till. Utan att andningen blir alltför hög. De första 4 km hade jag medvind och lite lätt nerförslut så då var det väldigt lätt ansträngning, behövde inte lägga fokus på andningen.
När det vände hemåt så kom motvinden och uppförsbackarna. Då blev det löpning i 4-taktsandning, i det låga och bekväma registret. Med puls runt 140-150. Något ansträngande om man använder "Borgskalan", för min del. Tror det är flera månader sedan jag sprang i just detta fartläget. Det ska ju inte vara så bra att lägga för mycket tid i just detta område, enligt flera experter ska man antingen ligga högre eller lägre. Men säga vad man vill, i just detta läge så är det skönt och avkopplande på något sätt och det känns som man kan hålla på väldigt länge. det enda jag kände från kroppen idag var baksidan av vänsterlåret. Men det höll sig på en låg molande nivå. De sista 600 meterna tryckte jag på lite, känslan var att det gick under 4.00 tempo men det var "bara" 4:12 tempo. Känner mig lite stressad av att inte ha mer fart i kroppen för tillfället, men måste hålla mig i skinnet nu och vänta tills lårskadan läkt helt innan jag ger mig på några fartpass.
Ändå skönt på något sätt att få ett renodlat löppass på nästan en månad nu. Hade mina Adidas Boston 3. Kändes väldigt bra, kändes nästan bäst på asfalten, där svarade det bra och det verkar som om baksidan på låret får lite avlastning då.
I söndagskväll blev rodd, strax över 200 watt. Och jag fick ta i rätt rejält, kände mig sliten efter löpningen tidigare under den dagen. Därefter lite överkroppsövningar.
I går körde jag inget på förmiddagen, utan det blev endast kvällspass, det blev crosstrainer, först 20 minuter i nivå 16, därefter 20 minuter på nivå 20. Det blev riktigt slitigt. Det brukar inte kännas så tungt som det gjorde igår. Det var precis att jag orkade hela vägen.
Skadeläget: Det är vänsterlåret som gör sig påmint, speciellt nu på kvällen. Allra värst är det när jag sitter ner, mest i bilen. När jag står upp känner jag inget. Efter dagens löpning så stramar det även lite i vänsterhälen. Men under löpningen kände jag inget.
I
Visar inlägg med etikett distanspass.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett distanspass.. Visa alla inlägg
tisdag 21 juli 2015
lördag 27 juni 2015
Lugn distans 10km+ 18km cykling. Framfotsrunda 320.
Har varit en annorlunda träningsvecka. Har inte blivit någon egen riktigt löpning.
I måndags och onsdags lite korta intervaller med och i dotterns tempo. Vi brukar köra 4*100 + 4*60 meter. Brukar gå i strax under 4:00 tempo. Men i onsdags gick det inte så bra för mig. Mitt i detta passet så kände jag att det brast något på baksidan i vänstra låret. Inte så farligt, men tillräckligt för att jag inte kunde springa obehindrat längre och jag fick avstå helt de sista intervallerna.
Genast efter att man drar på sig någon skada så försöker man analysera, varför. Vad har jag gjort den senaste tiden? Men tycker att jag varit väldigt noga med allt som har med löpning att göra och kör på med mina styrkeövningar. Det som troligtvis var orsaken idag var att jag inte var tillräckligt uppvärmd. För farten var inte så hög att det skulle föranleda någon sådan här bristning. Har råkat ut för något liknande för ett par år sedan. Men då körde jag max på 200 meter. Den gången kändes det mer och jag kunde inte springa på två veckor.
Dagens löpning. Dagens cykelrunda med mountainbiken.
Som väl är denna gången så har jag kunnat köra på helt obehindrat med både roddmaskinen och crosstrainern. Har även funkat med cykel. Testade även höjdhopparmattslöpning och det funkade också bra. Det är bara vid vanlig löpning som jag känner av det.
Så idag var tanken egentligen långpass, men magkänslan sa något annat. Kände inget i låret på den ungefär 1 km långa promenaden för startplatsen för dagens löpning. Värmde upp och det kändes helt okej. Sen satte jag igång. Kände nästan direkt att skadan i låret fortfarande fanns kvar. Men i det relativt låga tempot så funkade det. Runt Bergundasjön är det 11km, hade tänkt mig minst ett varv och eventuellt även något varv extra runt Växjösjön, om det kändes bra även med någon fartökning. Det blev inte värre efter 5-6 km, men efter 7-8 så började det strama alltmer. Efter 9km tryckte jag på lite extra ett par hundra meter. Det kändes okej. Men när jag åter sänkte farten så stramade det rejält. Så efter 10km så stannade jag dagens löprunda. Hade fortfarande drygt 1km tills jag gjort ett varv runt Bergundasjön. Den sista biten gick jag i stället. Så fort jag började gå så upphörde de stramande känslorna i låret.
Jag hade fortfarande mycket energi kvar i kroppen. Så det kändes lite avhugget om det inte skulle bli mer än så här idag. Väl hemma i lägenheten så tog jag fram mountainbiken och körde ett pass med den, 18 km runt Bergundasjön samt Växjösjön och Trummen. Hade lite svårt i början att få upp pulsen, men efter ungefär halva rundan så fick jag upp fart och puls lite. Så totalt blev det 1,5 timmar konditionsträning om än inte löpning som det brukar vara på lördagar.
Hade ju tänkt att denna veckan skulle bli lite lugnare löpmässigt, fast inte så här lugnt. Skador och känningar måste man lyssna på. Det har ändå funkat bra med den alternativa träningen i veckan så jag är trots allt nöjd med det. Kände inte något i vaden idag, men efteråt har det stramat en del i hälen och nedre delen av vänstervaden. För att bli helt smärtfri i vänsterbenet krävs det ett betydligt längre uppehåll. Fast jag hoppas ändå att det ska gå att springa sig ur det så småningom. Bara jag är lyhörd på kroppens signaler.
I onsdags körde jag Crosstrainer, cirka 30 minuter på level 18, 200 watt. Därefter 3*5 minuter i höjdhopparmattan.
I torsdags blev det roddmaskin, 224 watt i snitt i lite över 19 minuter. Jag börjar bli riktigt bra på den här maskinen. Blev trött men inte helt slut. Hade jag tryckt på allt i dag så hade jag troligtvis slagit nytt rekord, det nu rätt gamla rekordet är på 229 watt.
I går blev det åter Crosstrainer, 20 minuter på level 16, därefter lite lägre level men med bara benen för att få det så löplikt som möjligt. Då blev det svettigt och lite tungt.
I måndags och onsdags lite korta intervaller med och i dotterns tempo. Vi brukar köra 4*100 + 4*60 meter. Brukar gå i strax under 4:00 tempo. Men i onsdags gick det inte så bra för mig. Mitt i detta passet så kände jag att det brast något på baksidan i vänstra låret. Inte så farligt, men tillräckligt för att jag inte kunde springa obehindrat längre och jag fick avstå helt de sista intervallerna.
Genast efter att man drar på sig någon skada så försöker man analysera, varför. Vad har jag gjort den senaste tiden? Men tycker att jag varit väldigt noga med allt som har med löpning att göra och kör på med mina styrkeövningar. Det som troligtvis var orsaken idag var att jag inte var tillräckligt uppvärmd. För farten var inte så hög att det skulle föranleda någon sådan här bristning. Har råkat ut för något liknande för ett par år sedan. Men då körde jag max på 200 meter. Den gången kändes det mer och jag kunde inte springa på två veckor.
Dagens löpning. Dagens cykelrunda med mountainbiken.
Som väl är denna gången så har jag kunnat köra på helt obehindrat med både roddmaskinen och crosstrainern. Har även funkat med cykel. Testade även höjdhopparmattslöpning och det funkade också bra. Det är bara vid vanlig löpning som jag känner av det.
Så idag var tanken egentligen långpass, men magkänslan sa något annat. Kände inget i låret på den ungefär 1 km långa promenaden för startplatsen för dagens löpning. Värmde upp och det kändes helt okej. Sen satte jag igång. Kände nästan direkt att skadan i låret fortfarande fanns kvar. Men i det relativt låga tempot så funkade det. Runt Bergundasjön är det 11km, hade tänkt mig minst ett varv och eventuellt även något varv extra runt Växjösjön, om det kändes bra även med någon fartökning. Det blev inte värre efter 5-6 km, men efter 7-8 så började det strama alltmer. Efter 9km tryckte jag på lite extra ett par hundra meter. Det kändes okej. Men när jag åter sänkte farten så stramade det rejält. Så efter 10km så stannade jag dagens löprunda. Hade fortfarande drygt 1km tills jag gjort ett varv runt Bergundasjön. Den sista biten gick jag i stället. Så fort jag började gå så upphörde de stramande känslorna i låret.
Jag hade fortfarande mycket energi kvar i kroppen. Så det kändes lite avhugget om det inte skulle bli mer än så här idag. Väl hemma i lägenheten så tog jag fram mountainbiken och körde ett pass med den, 18 km runt Bergundasjön samt Växjösjön och Trummen. Hade lite svårt i början att få upp pulsen, men efter ungefär halva rundan så fick jag upp fart och puls lite. Så totalt blev det 1,5 timmar konditionsträning om än inte löpning som det brukar vara på lördagar.
Hade ju tänkt att denna veckan skulle bli lite lugnare löpmässigt, fast inte så här lugnt. Skador och känningar måste man lyssna på. Det har ändå funkat bra med den alternativa träningen i veckan så jag är trots allt nöjd med det. Kände inte något i vaden idag, men efteråt har det stramat en del i hälen och nedre delen av vänstervaden. För att bli helt smärtfri i vänsterbenet krävs det ett betydligt längre uppehåll. Fast jag hoppas ändå att det ska gå att springa sig ur det så småningom. Bara jag är lyhörd på kroppens signaler.
I onsdags körde jag Crosstrainer, cirka 30 minuter på level 18, 200 watt. Därefter 3*5 minuter i höjdhopparmattan.
I torsdags blev det roddmaskin, 224 watt i snitt i lite över 19 minuter. Jag börjar bli riktigt bra på den här maskinen. Blev trött men inte helt slut. Hade jag tryckt på allt i dag så hade jag troligtvis slagit nytt rekord, det nu rätt gamla rekordet är på 229 watt.
I går blev det åter Crosstrainer, 20 minuter på level 16, därefter lite lägre level men med bara benen för att få det så löplikt som möjligt. Då blev det svettigt och lite tungt.
torsdag 21 maj 2015
Kuperad distans, 14 km. Framfotsrunda 306
Blev en kantig och rätt så stel och tung runda, trots avsaknad av farthöjningar eller backintervaller. Hade sedan innan bestämt mig för att undvika backintervaller idag. Har märkt att jag är sliten på torsdagar och har tänkt mig att prova lite lugnare pass på just torsdagar för att se om det har en positiv effekt på löpningen i övrigt.
Dagens kuperade distans i 5:00 tempo.
Sista registrerade löprundan var intervallerna i måndags. Men jag hade en väldigt tuff träningskväll i tisdags. Det var en av dom tuffaste träningskvällarna på väldigt länge för min del. Var totalt utpumpad efteråt. När jag kom så åt jag allt jag kom över men blev aldrig riktigt mätt. Det började med ett rätt tufft gympass med rodd i 221 watt i medel. Därefter intensivt pass för överkroppen i gymmets maskiner. Sedan snabbt hem för att äta lite. Tanken sen var att kvällen skulle bli rätt lugn med dotterns orientering, där jag i år varit med henne för att hjälpa där jag kan. Brukar bli lätt jogg blandat med gång. Men när jag ringde för att påminna henne så ville hon inte, hade fått huvudvärk. Kvällen var fin och jag kände mig hyfsat pigg i kroppen så jag cyklade dit själv för att springa en runda.
Kom dit precis innan 18.00 och lyssnade lite på genomgången. Det fanns 3 olika banor att välja på och jag vet inte vad som fick mig att välja den längsta men så blev det i alla fall, 4,6km "fågelvägen". Kanske att jag i min naivitet relaterade och översatte det i ren löpning, inte så långt? Jag gav mig av och det kändes helt okej i början, hittade dom 4 första kontrollerna utan större problem och lyckades hålla mig torr om fötterna så långt. Men sen började energin så sakteliga ta slut och det som slutar fungera först då, i alla fall för mig, är hjärnan. Då kom den första felspringningen och det blev säkert 1 km extra till nästa kontroll. Därefter var jag tvungen att passera ett kärr. Nu var jag blöt om fötterna, men när man orienterar så gör det inte så mycket. Hade allt svårare att hitta kontrollerna nu, men lyckades hitta alla till nr.9. Men därefter valde jag helt fel väg, tog mig igenom ytterligare ett kärr, blöt upp till knäna. Sen blev jag slarvig. Jag visste på ett ungefär var i skogen jag var men läste kartan väldigt slarvigt och tog helt enkelt ett extremt felbeslut. Nästa kontroll var vid en kraftledningsknut, problemet var att jag bestämde mig för fel knut, en som var 7-800 meter ifrån den rätta. Jag var så trött nu att jag inte kunde förstå att det var fel. Trots att jag sprungit på stigarna här säkert över 100 gånger. Det är nästan otäckt hur fel det kan bli. Den knuten jag sprang till var inte ens med på kartan. Jag letade och letade och tittade på kartan men kunde inte förstå att jag var på fel plats. Men det var detaljer som inte stämde, men jag kunde inte då förstå det. Det började regna och jag var både kall och trött. 2 kontroller kvar men jag gav upp. Visste att det ungefär 1 km kvar till målet. Jag tog närmsta stig och kunde stappla in i "mål" besviken och trött så pratade jag med personen som satt ut kontrollerna. Jag förstod fortfarande inte att jag varit vid fel knut. Så jag diskuterade med honom och sa till honom att jag inte kunde förstå att jag inte hittade den 10:e kontrollen. Hade hållit på i över 90 minuter.
Jag cyklade hem, trött och matt i kroppen, blöt och hungrig dessutom. Väl hemma i hemmets lugna vrå började jag studera kartan igen och efter ett tag gick det upp för mig var jag varit och var jag skulle varit. Det är som sagt var konstigt hur dåligt hjärnan kan fungera vid trötthet. Det var en ordentlig läxa för mig. Det blir till att ta en kortare bana nästa gång och vara noggrann. Men hur många gånger har jag inte sagt det till mig själv vad det gäller orientering.
Igår, efter den strapatsrika tisdagen, blev det korta intervaller med dottern, i hennes tempo. Vi körde 3*100 meter + 3*60 meter. Därefter gymmet med nya övningar för lår och höfter. Hoppas kunna få upp lite mer styrka i ben och höfter. Det var delvis därför som det blev tungt i dagens löpning. Träningsvärken från det passet slog på under dagens lugna pass. Kändes i både höfter och lår.
Dagens kuperade distans i 5:00 tempo.
Sista registrerade löprundan var intervallerna i måndags. Men jag hade en väldigt tuff träningskväll i tisdags. Det var en av dom tuffaste träningskvällarna på väldigt länge för min del. Var totalt utpumpad efteråt. När jag kom så åt jag allt jag kom över men blev aldrig riktigt mätt. Det började med ett rätt tufft gympass med rodd i 221 watt i medel. Därefter intensivt pass för överkroppen i gymmets maskiner. Sedan snabbt hem för att äta lite. Tanken sen var att kvällen skulle bli rätt lugn med dotterns orientering, där jag i år varit med henne för att hjälpa där jag kan. Brukar bli lätt jogg blandat med gång. Men när jag ringde för att påminna henne så ville hon inte, hade fått huvudvärk. Kvällen var fin och jag kände mig hyfsat pigg i kroppen så jag cyklade dit själv för att springa en runda.
Kom dit precis innan 18.00 och lyssnade lite på genomgången. Det fanns 3 olika banor att välja på och jag vet inte vad som fick mig att välja den längsta men så blev det i alla fall, 4,6km "fågelvägen". Kanske att jag i min naivitet relaterade och översatte det i ren löpning, inte så långt? Jag gav mig av och det kändes helt okej i början, hittade dom 4 första kontrollerna utan större problem och lyckades hålla mig torr om fötterna så långt. Men sen började energin så sakteliga ta slut och det som slutar fungera först då, i alla fall för mig, är hjärnan. Då kom den första felspringningen och det blev säkert 1 km extra till nästa kontroll. Därefter var jag tvungen att passera ett kärr. Nu var jag blöt om fötterna, men när man orienterar så gör det inte så mycket. Hade allt svårare att hitta kontrollerna nu, men lyckades hitta alla till nr.9. Men därefter valde jag helt fel väg, tog mig igenom ytterligare ett kärr, blöt upp till knäna. Sen blev jag slarvig. Jag visste på ett ungefär var i skogen jag var men läste kartan väldigt slarvigt och tog helt enkelt ett extremt felbeslut. Nästa kontroll var vid en kraftledningsknut, problemet var att jag bestämde mig för fel knut, en som var 7-800 meter ifrån den rätta. Jag var så trött nu att jag inte kunde förstå att det var fel. Trots att jag sprungit på stigarna här säkert över 100 gånger. Det är nästan otäckt hur fel det kan bli. Den knuten jag sprang till var inte ens med på kartan. Jag letade och letade och tittade på kartan men kunde inte förstå att jag var på fel plats. Men det var detaljer som inte stämde, men jag kunde inte då förstå det. Det började regna och jag var både kall och trött. 2 kontroller kvar men jag gav upp. Visste att det ungefär 1 km kvar till målet. Jag tog närmsta stig och kunde stappla in i "mål" besviken och trött så pratade jag med personen som satt ut kontrollerna. Jag förstod fortfarande inte att jag varit vid fel knut. Så jag diskuterade med honom och sa till honom att jag inte kunde förstå att jag inte hittade den 10:e kontrollen. Hade hållit på i över 90 minuter.
Jag cyklade hem, trött och matt i kroppen, blöt och hungrig dessutom. Väl hemma i hemmets lugna vrå började jag studera kartan igen och efter ett tag gick det upp för mig var jag varit och var jag skulle varit. Det är som sagt var konstigt hur dåligt hjärnan kan fungera vid trötthet. Det var en ordentlig läxa för mig. Det blir till att ta en kortare bana nästa gång och vara noggrann. Men hur många gånger har jag inte sagt det till mig själv vad det gäller orientering.
Igår, efter den strapatsrika tisdagen, blev det korta intervaller med dottern, i hennes tempo. Vi körde 3*100 meter + 3*60 meter. Därefter gymmet med nya övningar för lår och höfter. Hoppas kunna få upp lite mer styrka i ben och höfter. Det var delvis därför som det blev tungt i dagens löpning. Träningsvärken från det passet slog på under dagens lugna pass. Kändes i både höfter och lår.
torsdag 19 februari 2015
Distanspass, 13 km, 4:31 tempo. Framfotsrunda 267.
Blev en rätt lugn runda, tyvärr med lite tung torsdagskänsla. Körde lite med dottern också, vi tog oss till idrottsplatsen och sprang lite på den för dagen helt snö och isfria tartanbanan. Det har inte varit så lätt att få med henne på lite lugn jogg. Barn tycker inte om att jogga, det blir för tråkigt för dom, i alla fall för min dotter, hon är 11 år.
Hennes steg är inte så bra när det går lugnt, blir lite fladdrigt och oengagerat, precis som hos mig. Men när hon springer på lite fortare, då blir det genast helt annorlunda, allt kommer på plats, foten landar fint under kroppen, rak och fin hållning. Bra tryck i steget. Så idag blev det ett lugnt uppvärmningsvarv sedan körde vi 5*60 meter, därefter ett nedvarvningsvarv. I dag tyckte hon inte det var så tråkigt. Jag frågade om hon tyckte det var kul, fast riktigt så bra var det inte. Men jag tror ändå hon kan tänka sig göra om det. Tyvärr har hon av någon anledning tröttnat på friidrott, men tycker fortfarande att orientering är kul. Hoppas att det går att få henne att fortsätta med någon form av idrott. Men som sagt, när hon får släppa alla krafter fria på kort sträcka så går det bra.
Dagens pass
Efter denna urladdning för henne så fortsatte jag sedan själv. Har ju tänkt att denna veckan ska bli lugn, så idag blev det inga fartökningar. Det var segt och jag hade bitvis lite känningar i vänsterhälen och det drog även lite över högerfoten. Precis sådär mycket att man börjar att misströsta lite. Var lite låg på energi. Det är helt otroligt vad torsdagarna känns sega för mig. Vet inte om jag byggt upp en mental vägg just för torsdagarna. Att jag genom negativa tankar redan innan passet börjat projicerar så hårt att även om jag egentligen har energi så tar jag med stor effektivitet bort den känslan. Har inte känt mig utsövd riktigt när jag vaknat på morronen denna veckan. Jag brukar stiga upp 5:20 ungefär. Somnar runt 11 och brukar vakna minst en gång per natt i bland 2 gånger. På helgerna blir det någon timmes längre sömn och det känns stor skillnad i pigghet under träning.
Det märks extra tydligt när jag kör roddmaskin. Den senaste tiden har jag kört den maskinen 4 gånger i veckan, måndag, onsdag, fredag och söndag. På lördagarna har det ofta blivit ett långpass löpning på förmiddagen, därefter lugn och ro under resten av lördagen, ofta 8 timmars sömn natten mellan lördag och söndag sedan en lugn promenad under söndagen som enda fysiska ansträngning innan jag åker till gymmet på kvällen och kör rodd + crosstrainer. Då är jag nästan alltid som piggast, de bästa roddtiderna har jag på söndagar, och det känns lätt och fint. Sedan på måndagen går det hyfsat bra trots att jag kört dagen innan. Sedan blir det allt tyngre ju längre veckan går. onsdagen och fredagen är ungefär lika tunga.
När det gäller löpningen så kör jag för tillfället 3 pass i veckan, tisdag, torsdag och lördag. Vill så gärna köra både lördag och söndag. Men vågar inte riktigt än. Har ju problem med min häl, har känts bättre ett tag nu. Men denna veckan har det åter börjat krångla lite, inte vad jag tänkt mig precis. Men i alla fall. Tisdagarna är dom dagarna då kroppen känns bäst. Då är jag ofta pigg både innan och under passet. Därför brukar jag lägga de tunga intervallpassen här, sedan kommer torsdagarna som alldeles för ofta känns tunga och stela. Lördagarnas långpass känns oftast bra. Brukar börja lugnt och sedan lägga in någon form av fartökning, vill gärna att dom ska bli 20 km. Har även märkt att när jag försöker springa lite långsammare, runt 5:00 tempo, som jag behöver köra om jag ska upp i mer pass/vecka, då får jag ofta mer ont i både häl och fötter. Är precis som att jag blir för slarvig med steg och hållning då och därmed snedbelastar kroppen på något sätt. Helst inte under 4:50 tempo som det känns nu. Men måste försöka hitta rätt där om jag ska få upp volymen med löpning på sikt.
Idag blev det som sagt rätt lugnt, låg i bekväm låg 4-taktsandning, under större delen, var bara när jag kom upp till Spånenslingan som det blev extra tungt. Tog ett varv där, inte helt snöfritt men nästintill nu. Jag märkte direkt hur tungt det blev där, i det kuperade elljusspåret som det inte gått att springa i nu på någon månad. Har ju kört bara asfalt nu ett tag, jämnt och fint med lång fina backar. När man kommer till detta elljusspår så blir det helt annorlunda löpning, upp och ner hela tiden. När man inte är van så tar man helt slut, även i detta relativt låga tempo. Så det blir en tuff återanpassning nästa vecka, om jag ska börja köra här igen. Men det är ändå i dessa kuperade spår som träningen biter extra bra. Minst ett pass i veckan i detta kuperade spår så fort snön och isen försvinner helt.
I går blev det 20+20 minuter på rodd och Ct, 200+185 watt. Körde därefter 20 minuters hoppövningar, det är kanske dom som spökar lite i dag. Hade kanske varit bättre att köra dom på fredagen? Men vi får se på lite sikt om inte hälen vill bli lite bättre. Måste bara ha lite tålamod.
Hennes steg är inte så bra när det går lugnt, blir lite fladdrigt och oengagerat, precis som hos mig. Men när hon springer på lite fortare, då blir det genast helt annorlunda, allt kommer på plats, foten landar fint under kroppen, rak och fin hållning. Bra tryck i steget. Så idag blev det ett lugnt uppvärmningsvarv sedan körde vi 5*60 meter, därefter ett nedvarvningsvarv. I dag tyckte hon inte det var så tråkigt. Jag frågade om hon tyckte det var kul, fast riktigt så bra var det inte. Men jag tror ändå hon kan tänka sig göra om det. Tyvärr har hon av någon anledning tröttnat på friidrott, men tycker fortfarande att orientering är kul. Hoppas att det går att få henne att fortsätta med någon form av idrott. Men som sagt, när hon får släppa alla krafter fria på kort sträcka så går det bra.
Dagens pass
Efter denna urladdning för henne så fortsatte jag sedan själv. Har ju tänkt att denna veckan ska bli lugn, så idag blev det inga fartökningar. Det var segt och jag hade bitvis lite känningar i vänsterhälen och det drog även lite över högerfoten. Precis sådär mycket att man börjar att misströsta lite. Var lite låg på energi. Det är helt otroligt vad torsdagarna känns sega för mig. Vet inte om jag byggt upp en mental vägg just för torsdagarna. Att jag genom negativa tankar redan innan passet börjat projicerar så hårt att även om jag egentligen har energi så tar jag med stor effektivitet bort den känslan. Har inte känt mig utsövd riktigt när jag vaknat på morronen denna veckan. Jag brukar stiga upp 5:20 ungefär. Somnar runt 11 och brukar vakna minst en gång per natt i bland 2 gånger. På helgerna blir det någon timmes längre sömn och det känns stor skillnad i pigghet under träning.
Det märks extra tydligt när jag kör roddmaskin. Den senaste tiden har jag kört den maskinen 4 gånger i veckan, måndag, onsdag, fredag och söndag. På lördagarna har det ofta blivit ett långpass löpning på förmiddagen, därefter lugn och ro under resten av lördagen, ofta 8 timmars sömn natten mellan lördag och söndag sedan en lugn promenad under söndagen som enda fysiska ansträngning innan jag åker till gymmet på kvällen och kör rodd + crosstrainer. Då är jag nästan alltid som piggast, de bästa roddtiderna har jag på söndagar, och det känns lätt och fint. Sedan på måndagen går det hyfsat bra trots att jag kört dagen innan. Sedan blir det allt tyngre ju längre veckan går. onsdagen och fredagen är ungefär lika tunga.
När det gäller löpningen så kör jag för tillfället 3 pass i veckan, tisdag, torsdag och lördag. Vill så gärna köra både lördag och söndag. Men vågar inte riktigt än. Har ju problem med min häl, har känts bättre ett tag nu. Men denna veckan har det åter börjat krångla lite, inte vad jag tänkt mig precis. Men i alla fall. Tisdagarna är dom dagarna då kroppen känns bäst. Då är jag ofta pigg både innan och under passet. Därför brukar jag lägga de tunga intervallpassen här, sedan kommer torsdagarna som alldeles för ofta känns tunga och stela. Lördagarnas långpass känns oftast bra. Brukar börja lugnt och sedan lägga in någon form av fartökning, vill gärna att dom ska bli 20 km. Har även märkt att när jag försöker springa lite långsammare, runt 5:00 tempo, som jag behöver köra om jag ska upp i mer pass/vecka, då får jag ofta mer ont i både häl och fötter. Är precis som att jag blir för slarvig med steg och hållning då och därmed snedbelastar kroppen på något sätt. Helst inte under 4:50 tempo som det känns nu. Men måste försöka hitta rätt där om jag ska få upp volymen med löpning på sikt.
Idag blev det som sagt rätt lugnt, låg i bekväm låg 4-taktsandning, under större delen, var bara när jag kom upp till Spånenslingan som det blev extra tungt. Tog ett varv där, inte helt snöfritt men nästintill nu. Jag märkte direkt hur tungt det blev där, i det kuperade elljusspåret som det inte gått att springa i nu på någon månad. Har ju kört bara asfalt nu ett tag, jämnt och fint med lång fina backar. När man kommer till detta elljusspår så blir det helt annorlunda löpning, upp och ner hela tiden. När man inte är van så tar man helt slut, även i detta relativt låga tempo. Så det blir en tuff återanpassning nästa vecka, om jag ska börja köra här igen. Men det är ändå i dessa kuperade spår som träningen biter extra bra. Minst ett pass i veckan i detta kuperade spår så fort snön och isen försvinner helt.
I går blev det 20+20 minuter på rodd och Ct, 200+185 watt. Körde därefter 20 minuters hoppövningar, det är kanske dom som spökar lite i dag. Hade kanske varit bättre att köra dom på fredagen? Men vi får se på lite sikt om inte hälen vill bli lite bättre. Måste bara ha lite tålamod.
tisdag 17 februari 2015
Distans med kort fartökning, 13 km. Framfotsrunda 266
Har tänkt mig en lite lugnare vecka med löpningen. Så idag blev det inte intervaller som det brukar vara på tisdagarna. Utan ett distanspass med kort fartökning mitt i passet, utan att stanna vare sig innan eller efter fartökningen.
Dagens pass
Hade 4:24 fart i snitt över hela passet, under fartökningen blev det 3.56 i snitt över 1,6 km, jag körde fartökningen i nästan samma backe där jag kört långa backintervaller 3 veckor i rad. Det är en snittlutning på 3% ungefär eller 40 höjdmeter. Kändes inte som det gick så fort idag. Men efter ungefär 400 meter i backen, där den flackar ut rejält var jag tvungen att gå över i 3-taktsandning. Det kändes ändå hyfsat kontrollerat ända till toppen på backen, var under en kort period på ett 50-tal meter som jag kände att det var en aning för hårt. Backen är som jag sagt innan helt perfekt att springa i, så jämn i sin lutning, så man kommer snabbt in i ett jämnt tempo. Hade bestämt mig redan innan att inte stanna före eller efter fartökningen, det gick bättre än väntat att återhämta sig efter fartdelen i dag. Annars låg jag inte över 150 slag/ minut någon gång under passet. Första kilometern så skenade pulsen som vanligt så den kan man inte räkna med.
Så idag var det inte någon löpning i det "svarta hålet" där det är lagom hårt. Kände att det var precis på gränsen att jag behövde använda 4-taktsandning sista halvan, men sista 2 kilometerna blev lite tunga. Då kändes det allt mer i benen men pulsen steg inte.
I söndags körde jag rätt hårt på rodden, hade 215 watt i snitt, tangerat pb på den maskinen, 5 km på ungefär 19:30. Då får man kämpa på rätt bra. På Ct efter det var det svårt att klara det vanliga passet på 185 watt i 20 minuter. Därefter hoppövningar i 20 minuter. Så jag var rätt trött efter det passet. I går körde jag rodd och hade besvär med att klara av 205 watt i 20 minuter, därefter körde jag överkroppsövningar i gymmaskinerna.
Hade mina Adidas idag, men det kändes lite mer än vanligt i hälen under passet, även i högerfoten i slutet. Men ändå känner jag nu att det finns lite mer kraft i frånskjutet än vad det gjort på länge. Tror de olika hoppövningarna börjar ge lite effekt.
Dagens pass
Hade 4:24 fart i snitt över hela passet, under fartökningen blev det 3.56 i snitt över 1,6 km, jag körde fartökningen i nästan samma backe där jag kört långa backintervaller 3 veckor i rad. Det är en snittlutning på 3% ungefär eller 40 höjdmeter. Kändes inte som det gick så fort idag. Men efter ungefär 400 meter i backen, där den flackar ut rejält var jag tvungen att gå över i 3-taktsandning. Det kändes ändå hyfsat kontrollerat ända till toppen på backen, var under en kort period på ett 50-tal meter som jag kände att det var en aning för hårt. Backen är som jag sagt innan helt perfekt att springa i, så jämn i sin lutning, så man kommer snabbt in i ett jämnt tempo. Hade bestämt mig redan innan att inte stanna före eller efter fartökningen, det gick bättre än väntat att återhämta sig efter fartdelen i dag. Annars låg jag inte över 150 slag/ minut någon gång under passet. Första kilometern så skenade pulsen som vanligt så den kan man inte räkna med.
Så idag var det inte någon löpning i det "svarta hålet" där det är lagom hårt. Kände att det var precis på gränsen att jag behövde använda 4-taktsandning sista halvan, men sista 2 kilometerna blev lite tunga. Då kändes det allt mer i benen men pulsen steg inte.
I söndags körde jag rätt hårt på rodden, hade 215 watt i snitt, tangerat pb på den maskinen, 5 km på ungefär 19:30. Då får man kämpa på rätt bra. På Ct efter det var det svårt att klara det vanliga passet på 185 watt i 20 minuter. Därefter hoppövningar i 20 minuter. Så jag var rätt trött efter det passet. I går körde jag rodd och hade besvär med att klara av 205 watt i 20 minuter, därefter körde jag överkroppsövningar i gymmaskinerna.
Hade mina Adidas idag, men det kändes lite mer än vanligt i hälen under passet, även i högerfoten i slutet. Men ändå känner jag nu att det finns lite mer kraft i frånskjutet än vad det gjort på länge. Tror de olika hoppövningarna börjar ge lite effekt.
torsdag 22 januari 2015
Progressiv distans med lite backe, 13,7 km, 4:14 tempo. Framfotsrunda 255
Har haft en strulig dag på jobbet med mycket trilskande maskiner som stulit fokus och tid från mina ordinarie arbetsuppgifter, över halva dagen. Som väl var så löste sig allt till 16:00. Så jag kom ändå hem i tid som jag vill.
Frustrerad och irriterad tog jag mig an dagens pass med en dålig känsla och hade inga större förhoppningar om att det skulle kännas bra. Hade på förhand bestämt mig för att springa ute, men det har snöat en del sista dagarna, så ett pass i Spånenområdet är uteslutet nu på ett tag, så jag är förpassad till cykelvägar och asfalt. På morronen när jag skulle cykla till jobbet så var cykelvägarna i ett uselt skick, 4-5 cm snömodd, helt omöjligt att springa i. Men till min stora glädje och ännu större förvåning så hade kommunen trots allt skottat till kvällen. Så det var väldigt fina förutsättningar, bara på ett fåtal ställen som dom haft lite för bråttom och glömt sätta ner snöbladet ordentligt. Men det var under så kort sträcka att det knappt bör nämnas, men jag gör det ändå eftersom jag har en förkärlek att gnälla.
Dagens pass
Det har byggts nya vägar i Alvesta. Tanken är att minska trafiken inne i villaområdena i östra Alvesta, en sorts förkortad ringled. Jag har bara kört med bilen en gång där, jag slogs direkt av att det är i princip konstant lutning hela vägen. Det flackar bara ut på något enstaka ställe. Så jag tänkte testa att köra lång backintervall där. Tog det hyfsat lugnt på vägen dit, 4,73 km. Fick stanna två gånger, vid trafikljus och järnvägsövergång. Hade ungefär 4:20 tempo dit. Kändes lite segt och oinspirerat. det var precis att jag kom in i 4-taktsandning.
Väl framme vid den nya vägen så tog jag en liten paus. Jag ville inte gå på för hårt och riskera att kollapsa halvvägs i backen. Den är 1,7km lång ungefär och har en höjdskillnad på 30 meter totalt, men problemet var att den flackade ut på mitten och gick lite utför också. Så den sprang jag bara en gång, hade 4:20 tempo upp. Kändes bra då backen annars är väldigt jämn i sin lutning, blir ett bra och jämnt tempo. Men på vägen upp såg jag en annan anslutning. Från toppen tog jag den ner och sen en gång upp. Den visade sig vara bättre, även om den flackar ut lite på mitten så är det bara uppför, 40 meters höjdskillnad på cirka 1,36 km, bara 3% lutning. Men på ett väldigt jämnt och fint sätt. Sprang den på 4:20 tempo ungefär, men då fick jag gå över i 3-takt sista 400 meterna. det som jag gillar är att det är många krökar på vägen så då blir det lite lättare när man slipper se toppen alldeles för långt borta. Man kan dela upp backen i hanterbara delar.
På vägen hem tänkte jag ta det lugnt, men det kändes oförskämt bra, så jag tryckte på rätt bra sista 4-5 km. Hade mellan 4:10-4:15 tempo, då fick jag ta i rätt bra, särskilt sista 2 km. Men känslan var bra. Kände mig starkare än på länge i kroppen. Jag märker att om det är lite svagt utför så kommer jag perfekt i steget och det känns fantastiskt bitvis. Som att allt faller på plats då, men sen när det blir flackt så försvinner den känslan. Det är lite märkligt.
Hade lite känningar i vänsterhälen bitvis. Men inget som störde under löpningen, tack vare att backen är så jämn och förhållandevis flack så kändes det bra i hälen och hälsenan. Hade mina Adidas idag. Kändes bra. I detta tempo är dom perfekta.
I går körde jag gympass, rodd lite hårdare än vanligt, 195 watt, ct i 180 watt, 20 + 20 minuter totalt. Därefter, 15 minuters olika hoppövningar. Kände mig pigg på rodden. Lite frustration från jobbet även på den som ville ut.
Frustrerad och irriterad tog jag mig an dagens pass med en dålig känsla och hade inga större förhoppningar om att det skulle kännas bra. Hade på förhand bestämt mig för att springa ute, men det har snöat en del sista dagarna, så ett pass i Spånenområdet är uteslutet nu på ett tag, så jag är förpassad till cykelvägar och asfalt. På morronen när jag skulle cykla till jobbet så var cykelvägarna i ett uselt skick, 4-5 cm snömodd, helt omöjligt att springa i. Men till min stora glädje och ännu större förvåning så hade kommunen trots allt skottat till kvällen. Så det var väldigt fina förutsättningar, bara på ett fåtal ställen som dom haft lite för bråttom och glömt sätta ner snöbladet ordentligt. Men det var under så kort sträcka att det knappt bör nämnas, men jag gör det ändå eftersom jag har en förkärlek att gnälla.
Dagens pass
Det har byggts nya vägar i Alvesta. Tanken är att minska trafiken inne i villaområdena i östra Alvesta, en sorts förkortad ringled. Jag har bara kört med bilen en gång där, jag slogs direkt av att det är i princip konstant lutning hela vägen. Det flackar bara ut på något enstaka ställe. Så jag tänkte testa att köra lång backintervall där. Tog det hyfsat lugnt på vägen dit, 4,73 km. Fick stanna två gånger, vid trafikljus och järnvägsövergång. Hade ungefär 4:20 tempo dit. Kändes lite segt och oinspirerat. det var precis att jag kom in i 4-taktsandning.
Väl framme vid den nya vägen så tog jag en liten paus. Jag ville inte gå på för hårt och riskera att kollapsa halvvägs i backen. Den är 1,7km lång ungefär och har en höjdskillnad på 30 meter totalt, men problemet var att den flackade ut på mitten och gick lite utför också. Så den sprang jag bara en gång, hade 4:20 tempo upp. Kändes bra då backen annars är väldigt jämn i sin lutning, blir ett bra och jämnt tempo. Men på vägen upp såg jag en annan anslutning. Från toppen tog jag den ner och sen en gång upp. Den visade sig vara bättre, även om den flackar ut lite på mitten så är det bara uppför, 40 meters höjdskillnad på cirka 1,36 km, bara 3% lutning. Men på ett väldigt jämnt och fint sätt. Sprang den på 4:20 tempo ungefär, men då fick jag gå över i 3-takt sista 400 meterna. det som jag gillar är att det är många krökar på vägen så då blir det lite lättare när man slipper se toppen alldeles för långt borta. Man kan dela upp backen i hanterbara delar.
På vägen hem tänkte jag ta det lugnt, men det kändes oförskämt bra, så jag tryckte på rätt bra sista 4-5 km. Hade mellan 4:10-4:15 tempo, då fick jag ta i rätt bra, särskilt sista 2 km. Men känslan var bra. Kände mig starkare än på länge i kroppen. Jag märker att om det är lite svagt utför så kommer jag perfekt i steget och det känns fantastiskt bitvis. Som att allt faller på plats då, men sen när det blir flackt så försvinner den känslan. Det är lite märkligt.
Hade lite känningar i vänsterhälen bitvis. Men inget som störde under löpningen, tack vare att backen är så jämn och förhållandevis flack så kändes det bra i hälen och hälsenan. Hade mina Adidas idag. Kändes bra. I detta tempo är dom perfekta.
I går körde jag gympass, rodd lite hårdare än vanligt, 195 watt, ct i 180 watt, 20 + 20 minuter totalt. Därefter, 15 minuters olika hoppövningar. Kände mig pigg på rodden. Lite frustration från jobbet även på den som ville ut.
onsdag 10 december 2014
Lugn distans, 11 km i 5:02 tempo. Framfotsrunda 233.
Blev en lugn runda med en lite tråkig avslutning. Hade först tänkt att jag skulle lagt in en liten och kort fartökning men det blev inte så. Fanns ingen lust idag.
Tycker det är lite konstigt att dessa lugna återhämtande pass ger mig mer känningar än de snabba, jag har svårt att förstå varför. Det enda jag kan tänka mig är dels att jag är ovan vid det lite lägre tempot dels att jag får ett alldeles felaktigt löpsteg när det går saktare.
Idag var det vänstervaden som gjorde sig påmind och det känns även i den nu efteråt. Får se hur det känns i morgon.
Dagens runda.
Blev 5 varv i elljusspåret 2 km hemifrån, sprang även dit och hem. Där har jag sprungit över 5000 varv genom åren, så det är väl kända marker. Hade lite känningar i både vänsterhälen och högerfoten, men det blev bättre efterhand som rundan pågick, men vaden kom efter 7-8 km ungefär lite molande sen blev det lite mer och sista kilometern stramade ännu lite till. Är lite stum nu efteråt.
Vill gärna springa dessa lite långsammare rundorna för att på sikt kunna få upp mängden lite, men när jag få mer ont än på dom snabba passen så är det svårt att motivera sig. Fast och andra sidan kan jag inte springa för snabbt heller, för då bryter det ner så mycket att det inte går att springa 2 dagar i rad ändå. Känns som jag fastnat på något sätt.
Bara att kämpa på, nästa gång blir det bättre, hade hoppats på att kunna köra ett pass i morgon igen, men nu är jag lite osäker på om jag vågar, vi får se.
I går blev det ett lugnt gympass med enbart crosstrainer, 30 minuter level 16, 160 watt. 2*400 steg i höjdhopparmattan, kände mig sliten efter måndagens intervaller. Hade svårt att somna efter det intervallpasset också, var riktigt uppvarvad efter det. Ungefär som om jag sprungit ett väldigt ansträngande millopp.
Lite rosslig blev jag också som satt i även dagen efter, så det var kanske i tuffaste laget. Däremot kände jag inte så mycket i varken fötter eller hälar, inget i vaderna. Det är konstigt eftersom jag känner så mycket efter dagens lugna pass.
Edit: ännu en efteranalys, har dragit ner på de negativa tåhävningarna de senaste 2 veckorna, det kanske kan bidragit till den nu ömmande vaden, annars har jag absolut inte känt någonting innan dagens pass. Tänkte något mer än vanligt på att hålla stegen korta, så det kan ha blivit lite för mycket för vaden. En annan sak, men som är väldigt långsökt, är att precis där jag har ont i vaden, gick det ett stort hål på knästrumpan när jag skulle dra den över hälen, hålet blev på exakt samma ställe. Stort som en halv handflata ungefär. Så, nu har jag i alla fall tillräckligt möjliga orsaker till dagens ömmande vad.
Tycker det är lite konstigt att dessa lugna återhämtande pass ger mig mer känningar än de snabba, jag har svårt att förstå varför. Det enda jag kan tänka mig är dels att jag är ovan vid det lite lägre tempot dels att jag får ett alldeles felaktigt löpsteg när det går saktare.
Idag var det vänstervaden som gjorde sig påmind och det känns även i den nu efteråt. Får se hur det känns i morgon.
Dagens runda.
Blev 5 varv i elljusspåret 2 km hemifrån, sprang även dit och hem. Där har jag sprungit över 5000 varv genom åren, så det är väl kända marker. Hade lite känningar i både vänsterhälen och högerfoten, men det blev bättre efterhand som rundan pågick, men vaden kom efter 7-8 km ungefär lite molande sen blev det lite mer och sista kilometern stramade ännu lite till. Är lite stum nu efteråt.
Vill gärna springa dessa lite långsammare rundorna för att på sikt kunna få upp mängden lite, men när jag få mer ont än på dom snabba passen så är det svårt att motivera sig. Fast och andra sidan kan jag inte springa för snabbt heller, för då bryter det ner så mycket att det inte går att springa 2 dagar i rad ändå. Känns som jag fastnat på något sätt.
Bara att kämpa på, nästa gång blir det bättre, hade hoppats på att kunna köra ett pass i morgon igen, men nu är jag lite osäker på om jag vågar, vi får se.
I går blev det ett lugnt gympass med enbart crosstrainer, 30 minuter level 16, 160 watt. 2*400 steg i höjdhopparmattan, kände mig sliten efter måndagens intervaller. Hade svårt att somna efter det intervallpasset också, var riktigt uppvarvad efter det. Ungefär som om jag sprungit ett väldigt ansträngande millopp.
Lite rosslig blev jag också som satt i även dagen efter, så det var kanske i tuffaste laget. Däremot kände jag inte så mycket i varken fötter eller hälar, inget i vaderna. Det är konstigt eftersom jag känner så mycket efter dagens lugna pass.
Edit: ännu en efteranalys, har dragit ner på de negativa tåhävningarna de senaste 2 veckorna, det kanske kan bidragit till den nu ömmande vaden, annars har jag absolut inte känt någonting innan dagens pass. Tänkte något mer än vanligt på att hålla stegen korta, så det kan ha blivit lite för mycket för vaden. En annan sak, men som är väldigt långsökt, är att precis där jag har ont i vaden, gick det ett stort hål på knästrumpan när jag skulle dra den över hälen, hålet blev på exakt samma ställe. Stort som en halv handflata ungefär. Så, nu har jag i alla fall tillräckligt möjliga orsaker till dagens ömmande vad.
onsdag 3 december 2014
Lugnt distanspass, 14 km i cirka 4:40 tempo. Framfotsrunda 230.
Blev ett bättre pass än i måndags och det var skönt. Har annars känt mig trött och nästan lite hängig under de senaste dagarna. Nästan som om det var en förkylning på gång. Blev ett lite ryckigt pass idag då de första kilometerna var tillsammans med dottern, först följde hon med på cykeln, sen sprang vi ett varv tillsammans i Hagaparkens knappt 1,5 km långa varv. I dag gick det lite trögare för henne än vad det gjort föregående gånger, vi fick stanna 3-4 gånger. Jag är glad att jag får med henne, om något år kan det vara betydligt svårare. Hon är 11 år nu.
Dagens runda.
Efter det blev det ytterligare 9 km på egen hand, blev lite för fort bitvis, men totalt idag hamnade rundan på 4:40 tempo och jag hade som mål att inte gå in i 4-taktsandning. Det lyckades jag med och det kändes bra andningsmässigt. Däremot blev jag väldigt trött i låren sista 3-4 km. Särskilt baksidan av låren. Det verkar som om att jag får mer "känningar" när det går lite saktare. Troligtvis så använder jag musklerna i benen lite annorlunda jämfört med de lite snabbare passen. Ja, framtiden får utvisa den saken. Men problemen med vaderna som kom förra rundan var borta. Känner även att segheten jag känt i kroppen under dagen är mindre nu någon timme efteråt.
Hade mina Adidas och hade lite känningar i hälen och även högerfoten, men det var ett stilla molande som inte bekymrade så mycket som väl var. Är mitt i den lite lugnare periodiseringsveckan.
I går körde jag ett lugnt gympass, 170 i medelwatt på rodden, 180 watt även på ct. Körde lite lätta magövningar efteråt annars lugnt.
Dagens runda.
Efter det blev det ytterligare 9 km på egen hand, blev lite för fort bitvis, men totalt idag hamnade rundan på 4:40 tempo och jag hade som mål att inte gå in i 4-taktsandning. Det lyckades jag med och det kändes bra andningsmässigt. Däremot blev jag väldigt trött i låren sista 3-4 km. Särskilt baksidan av låren. Det verkar som om att jag får mer "känningar" när det går lite saktare. Troligtvis så använder jag musklerna i benen lite annorlunda jämfört med de lite snabbare passen. Ja, framtiden får utvisa den saken. Men problemen med vaderna som kom förra rundan var borta. Känner även att segheten jag känt i kroppen under dagen är mindre nu någon timme efteråt.
Hade mina Adidas och hade lite känningar i hälen och även högerfoten, men det var ett stilla molande som inte bekymrade så mycket som väl var. Är mitt i den lite lugnare periodiseringsveckan.
I går körde jag ett lugnt gympass, 170 i medelwatt på rodden, 180 watt även på ct. Körde lite lätta magövningar efteråt annars lugnt.
måndag 1 december 2014
Tungt distanspass, 10 km 4:56 tempo, framfotsrunda 229
Blev ett väldigt tungt pass, kanske ett av årets tyngsta? Har idag inlett en periodiseringsvecka, har kört på nu i 3 veckor så det är dags för en lite lugnare vecka. Så det var ett lugnt och lätt pass som väntade men ack vad det blev segt, tungt och jobbigt.
Dagens runda
Det började helt okej och jag hade tänkt mig en mil i 5:00 tempo och det blev det ungefär, landade på 4:56. Men det var meningen att det skulle kännas uppbyggande och lätt. Att jag efter rundan skulle vilja springa ett varv till. Men så blev det alltså inte. De första 2 kilometerna kändes som dom brukar, lite stela och stumma. Särskilt nu när det blivit kallt och man är rejält påpälsad. Efter dessa 2 första km så brukar det släppa och det blir allt lättare när kroppen vaknar, men idag kom det inget lyft. Det var oförändrat, efter 3-4 km kommer det lite uppförsbackar och det blev allt tyngre i låren. Efter 5 km, började det strama i vaderna, det har jag inte känt något av på flera månader. Steget i löpningen blev allt mer kraftlöst och stumt. Efter 7,5 km, var jag väldigt nära och välja det kortare alternativet och avbryta rundan, 2 km i förtid. Jag körde dock på så det blev en mil. Men det kändes lika tungt, om inte tyngre idag, än vad de 23 km i lördags gjorde.
Direkt efter så börjar jag analysera, måste ha svar. Det är konstigt, att man inte kan acceptera en dålig runda utan att hitta anledningar? Det har under dagen känts bra i kroppen inga känningar efter lördagens långpass. Inte heller efter det lite annorlunda gympasset igår, som blev en timme i CT, fast med lite lägre ansträngning än vanligt, 160 watt. Körde lite hopp efteråt, det var länge sedan. men körde väldigt lätt. Fast det kan ha varit den annalkande träningsvärken därifrån som framkallades av dagens löpning. Har återigen fått en bekräftelse på att inte ha några andra skor än Adidas på de lugna passen. Körde med Asics racer idag, fast även om dom är lätta och fina så passar dom inte mig på de lite långsammare passen.
Ja, vissa rundor undrar man om man inte lika gärna kunde avstått? Jag vill så gärna se att varje runda är en del på vägen till den perfekta rundan eller loppet på lång sikt. Men när man sitter så här ett par timmar efteråt och försöker sig på en analys så är det svårt, trots att jag verkligen letar efter något positivt med denna rundan så kan jag inte hitta det idag, mer än att den tog slut.
Men det är bara att ta nya tag och jag skadade inte mig, så det är också något jag får ta med mig inför kommande rundor och pass.
Dagens runda
Det började helt okej och jag hade tänkt mig en mil i 5:00 tempo och det blev det ungefär, landade på 4:56. Men det var meningen att det skulle kännas uppbyggande och lätt. Att jag efter rundan skulle vilja springa ett varv till. Men så blev det alltså inte. De första 2 kilometerna kändes som dom brukar, lite stela och stumma. Särskilt nu när det blivit kallt och man är rejält påpälsad. Efter dessa 2 första km så brukar det släppa och det blir allt lättare när kroppen vaknar, men idag kom det inget lyft. Det var oförändrat, efter 3-4 km kommer det lite uppförsbackar och det blev allt tyngre i låren. Efter 5 km, började det strama i vaderna, det har jag inte känt något av på flera månader. Steget i löpningen blev allt mer kraftlöst och stumt. Efter 7,5 km, var jag väldigt nära och välja det kortare alternativet och avbryta rundan, 2 km i förtid. Jag körde dock på så det blev en mil. Men det kändes lika tungt, om inte tyngre idag, än vad de 23 km i lördags gjorde.
Direkt efter så börjar jag analysera, måste ha svar. Det är konstigt, att man inte kan acceptera en dålig runda utan att hitta anledningar? Det har under dagen känts bra i kroppen inga känningar efter lördagens långpass. Inte heller efter det lite annorlunda gympasset igår, som blev en timme i CT, fast med lite lägre ansträngning än vanligt, 160 watt. Körde lite hopp efteråt, det var länge sedan. men körde väldigt lätt. Fast det kan ha varit den annalkande träningsvärken därifrån som framkallades av dagens löpning. Har återigen fått en bekräftelse på att inte ha några andra skor än Adidas på de lugna passen. Körde med Asics racer idag, fast även om dom är lätta och fina så passar dom inte mig på de lite långsammare passen.
Ja, vissa rundor undrar man om man inte lika gärna kunde avstått? Jag vill så gärna se att varje runda är en del på vägen till den perfekta rundan eller loppet på lång sikt. Men när man sitter så här ett par timmar efteråt och försöker sig på en analys så är det svårt, trots att jag verkligen letar efter något positivt med denna rundan så kan jag inte hitta det idag, mer än att den tog slut.
Men det är bara att ta nya tag och jag skadade inte mig, så det är också något jag får ta med mig inför kommande rundor och pass.
onsdag 19 november 2014
Distanspass, 4:45 tempo. Framfotsrunda 223
Blev en seg runda, framför allt första halvan. Blev ungefär det tempot jag tänkt mig. Nästan 14 kilometer totalt idag. Hälen kändes lite från och till, ibland försvann den lite molande känslan helt bara för att några minuter åter komma tillbaka, fram och tillbaka under hela rundan.
Sprang på cykelvägarna i Alvesta, en flack runda som passar bra för distanspass, då allt blir med jämn fart och andning. Kom in i 4-takts andning vid något enstaka kort tillfälle, men annars var puls och andning låg. Runt 130 i medelpuls, första kilometern skenade dock klockan sin vana trogen.
Dagens runda
Hade mina Adidas, kan varit så att det tuffa passet i måndags fortfarande satt kvar i kroppen. I går körde jag ett lugnt gympass, med 20 minuter vardera på rodd och ct. 180 watt i snitt på båda maskinerna.
Mörkret och de tunga molnen vägrar släppa greppet, nu är det lite svårare att hitta energi i vardagen. Vi håller på att slå ett nytt rekord här i Växjötrakten, hittills i november har det varit 1 soltimme. Det tidigare bottenrekordet är från 2003 eller 1993, kommer inte håg vilket nu, men då var det 5 timmars sol under november. Det finns inget i väderprognoserna som tyder på att vi inte ska slå det otroligt tråkiga rekordet.
Sprang på cykelvägarna i Alvesta, en flack runda som passar bra för distanspass, då allt blir med jämn fart och andning. Kom in i 4-takts andning vid något enstaka kort tillfälle, men annars var puls och andning låg. Runt 130 i medelpuls, första kilometern skenade dock klockan sin vana trogen.
Dagens runda
Hade mina Adidas, kan varit så att det tuffa passet i måndags fortfarande satt kvar i kroppen. I går körde jag ett lugnt gympass, med 20 minuter vardera på rodd och ct. 180 watt i snitt på båda maskinerna.
Mörkret och de tunga molnen vägrar släppa greppet, nu är det lite svårare att hitta energi i vardagen. Vi håller på att slå ett nytt rekord här i Växjötrakten, hittills i november har det varit 1 soltimme. Det tidigare bottenrekordet är från 2003 eller 1993, kommer inte håg vilket nu, men då var det 5 timmars sol under november. Det finns inget i väderprognoserna som tyder på att vi inte ska slå det otroligt tråkiga rekordet.
torsdag 28 augusti 2014
Spånemilen, 4:22 tempo. Framfotsrunda 182.
Dagens runda
Blev en lite ryckig runda, det ringde från jobbet precis innan jag skulle starta, sen fick jag ytterligare 2 samtal under rundan, jag sprang i och för sig i prattempo huvuddelen av rundan men hade inga lurar med mig och att springa med luren i örat samtidigt som man ska försöka hjälpa till att lösa uppkomna problem funkar inte så bra. Så det blev två stycken 2-3 minutersstopp. Hade svårt att komma igång igen och det kändes inte så bra. Hade jag varit ute på en temporunda hade jag inte svarat för då är det av yttersta vikt att hålla uppe andning och rytm, de här lite långsammare passen gör det inte så mycket men som sagt idag störde det mer än vanligt då jag fick lite hållkänningar efter att jag kommit igång med löpningen efter stoppen.
Kändes lite sådär idag, körde gympass igår med roddmaskin 142 i medelwatt, 25 minuter. CT 160 i medelwatt, 25 minuter, kände mig sliten under det passet. Är kanske svårt för mig med 3 dagars konditionsträning i rad samtidigt som jag jobbar, har ofta någon timmes sömnbrist och ju längre veckan går desto slitnare brukar jag bli, så torsdagspassen är nästan alltid dom som känns mest slitsamma. Det är svårt att hitta rätt nivå på träningen, vill ju trots allt förbättra mig, men samtidigt inte bli skadad eller dra på mig förkylningar som ofta kommer om ansträngningen blir för hård. För mycket träning bryter ner i stället för att bygga upp. Har provat någon gång med periodisering. Problemet är dock att man får vänta så länge med svaret. Dessutom har man ingen att jämföra sig med. Men så länge det håller ska jag försöka köra 3 dagar i rad. Fast med gympass som mellanpass för att muskulärt variera mig.
Hade mina nya Adidas som är exakt som mina gamla, det som är det stora problemet just nu med dessa, precis som det var med det gamla paret när dom var nya är att jag få brännande känsla under hälen av friktionen, klarar inte mer än en mil i dessa nu. I dag hade jag ändå riktiga löparstrumpor. Men dämpning är helt överlägsen i dessa nya skor. Hade dock lite känningar i min vänsterhäl under hela rundan, men bara på ett molande stadie som inte förvärrades under rundan.
Blev en lite ryckig runda, det ringde från jobbet precis innan jag skulle starta, sen fick jag ytterligare 2 samtal under rundan, jag sprang i och för sig i prattempo huvuddelen av rundan men hade inga lurar med mig och att springa med luren i örat samtidigt som man ska försöka hjälpa till att lösa uppkomna problem funkar inte så bra. Så det blev två stycken 2-3 minutersstopp. Hade svårt att komma igång igen och det kändes inte så bra. Hade jag varit ute på en temporunda hade jag inte svarat för då är det av yttersta vikt att hålla uppe andning och rytm, de här lite långsammare passen gör det inte så mycket men som sagt idag störde det mer än vanligt då jag fick lite hållkänningar efter att jag kommit igång med löpningen efter stoppen.
Kändes lite sådär idag, körde gympass igår med roddmaskin 142 i medelwatt, 25 minuter. CT 160 i medelwatt, 25 minuter, kände mig sliten under det passet. Är kanske svårt för mig med 3 dagars konditionsträning i rad samtidigt som jag jobbar, har ofta någon timmes sömnbrist och ju längre veckan går desto slitnare brukar jag bli, så torsdagspassen är nästan alltid dom som känns mest slitsamma. Det är svårt att hitta rätt nivå på träningen, vill ju trots allt förbättra mig, men samtidigt inte bli skadad eller dra på mig förkylningar som ofta kommer om ansträngningen blir för hård. För mycket träning bryter ner i stället för att bygga upp. Har provat någon gång med periodisering. Problemet är dock att man får vänta så länge med svaret. Dessutom har man ingen att jämföra sig med. Men så länge det håller ska jag försöka köra 3 dagar i rad. Fast med gympass som mellanpass för att muskulärt variera mig.
Hade mina nya Adidas som är exakt som mina gamla, det som är det stora problemet just nu med dessa, precis som det var med det gamla paret när dom var nya är att jag få brännande känsla under hälen av friktionen, klarar inte mer än en mil i dessa nu. I dag hade jag ändå riktiga löparstrumpor. Men dämpning är helt överlägsen i dessa nya skor. Hade dock lite känningar i min vänsterhäl under hela rundan, men bara på ett molande stadie som inte förvärrades under rundan.
lördag 21 juni 2014
2 Varv runt Växjösjön, 11,5 km medeldistans, framfotsrunda 144.
Har inte sprungit sedan förra fredagen. Kände hur det började komma en förkylning i söndags morse, den vill inte bryta ut riktigt förrän på tisdagen och kulminerade på torsdagen. I går väde dock och idag kunde jag åter springa.
Är alltid lite orolig efter en förkylning, så lätt att börja för tidigt, så jag hade koll på pulsen med täta mellanrum, för mig är det en bra indikator på om det finns infektion kvar i kroppen eller inte. Pulsen blir minst 15 slag högre då i jämförelse vid samma ansträngningsnivå när jag är fri från infektion.
Idag så skenade klockan igen men inte direkt vid start som den brukar utan efter en kilometer, men jag fortsatte, kände att den inte kunde stämma och efter några hundra meter så kom den ner till normala nivåer igen. Det brukar även kännas i kroppen om infektionen är kvar, blir rätt snabbt matt då.
Fick dock stanna efter knappt 2 kilometer, för det kändes i min vänsterhäl. 8 dagars löpningsuppehåll hjälper inte. Jag har kört mina negativa tåhävningar som vanligt men denna skada är segdragen.
Hade mina nyinköpta Saucony Kinvara 4.
Är alltid lite orolig efter en förkylning, så lätt att börja för tidigt, så jag hade koll på pulsen med täta mellanrum, för mig är det en bra indikator på om det finns infektion kvar i kroppen eller inte. Pulsen blir minst 15 slag högre då i jämförelse vid samma ansträngningsnivå när jag är fri från infektion.
Idag så skenade klockan igen men inte direkt vid start som den brukar utan efter en kilometer, men jag fortsatte, kände att den inte kunde stämma och efter några hundra meter så kom den ner till normala nivåer igen. Det brukar även kännas i kroppen om infektionen är kvar, blir rätt snabbt matt då.
Fick dock stanna efter knappt 2 kilometer, för det kändes i min vänsterhäl. 8 dagars löpningsuppehåll hjälper inte. Jag har kört mina negativa tåhävningar som vanligt men denna skada är segdragen.
Hade mina nyinköpta Saucony Kinvara 4.
 |
| Saucony Kinvara 4. 4mm dropp |
Dessa är tänkta som en långdistanssko, Rätt mycket dämpning men bara 4mm dropp. Kändes okej ungefär halva rundan, men både i början och slutet kändes det i hälen. Lite lätt molande under själva rundan. Rundan landade på 4:22 i snitt över 11,5km, lite för snabbt men med god marginal till prattempotröskeln, min tröskel där ligger runt 150-155 slag, idag blev medelpulsen 145. Sista 2 km tryckte jag på lite extra och sista 600 meterna gick runt 3,51/km. Då gick pulsen upp rejält och när jag stannade såg var pulsen 171 slag. Nära mitt träningsmax, som jag mätt upp till 177 vid något tilfälle, i slutet på ett tempopass.
Skorna kändes bra i de lite högre farterna, även under detta mellandistanspass var dom sköna. Frågan är bara om hälen krånglat mindre i mina Adidas eller inte som har ungefär lika mycket dämpning men ett dropp på 10mm
Salmingskorna har varit helt kass på dessa pass men har ändå ett dropp på 5mm men betydligt mindre dämpning. Här under ser man skillnaden.
Av någon anledningen har det till och med känts bättre att springa i VFF, helt utan dämpning och dropp än i Salming och Merrell, i alla fall när det gått lite saktare, över 4:15 tempo. Men eftersom jag har mina hälproblem och ännu inte utvecklat mina fot och vadmuskler tillräckligt behöver jag dämpning på dessa lite långsammare passen, i intervaller och tempopass runt 4-4:10 tempo verkar det inte vara några problem med några av alla mina olika skor. Man hade behövt en kopia av sig själv för att kunna testa fullt ut.
Men eftersom det så mycket som påverkar en runda så vet man inte hur det hade känts i just den rundan med ett par andra skor. Historiskt, innan jag påbörjade omställningen av löpsteget bytte jag aldrig skor. Körde alltid med samma, men hade problem på distanser över en mil, fick ont under hälarna och i knäna.
Men som vanligt, tålamod, mycket tålamod krävs. Ändå skönt att i dag åter få svettas lite efter 8 dagars uppehåll från all konditionsträning.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)