Växjöloppet 2015. 10 km. Tid 38:30. Framfotsrunda 297

Så var Växjöloppet 2015 avklarat, det 7:e i rad för min del. Det blev mitt snabbaste hittills. Jag är väldigt nöjd med känslan under loppet i dag. Tror faktiskt att om jag haft lite draghjälp de sista kilometerna kunnat kapa tiden något lite till. Men så blev det inte.

Har haft en väldigt bra träningsperiod, ända sedan början av november förra året har jag varje dag kört någon form av konditionsträning. Senaste tiden löpningen eller rodd, i vintras även crosstrainer. Har även börjat köra en del överkroppsträning. Samt sista månaden även lite stiglöpning. Har även klarat mig i från förkylningar under denna perioden.
Har kört 3 pass med löpning i veckan, mellan 4-5 mil/ vecka. Rätt tuffa intervaller på tisdagar. Backintervaller och distans på torsdagar. På lördagar har det blivit långpass, runt 20 km. Inte sällan med fartökningar inlagda mitt i passet. Under dagens lopp kände jag verkligen att det hade en mening, för jag har aldrig innan under ett lopp känt mig så stark hela vägen in i mål. Tycker inte att jag hade någon egentlig svacka idag.

Sprang det sista passet i tisdags, 3*1000 meter, med en lite stel känsla. Onsdagen + torsdagen bara 2 lätta pass på roddmaskinen, runt 150 watt istället för 200 watt som vanligt. I går kväll blev det en öl bara för att kunna slappna av och sova bättre inför dagens lopp. Har även laddat med totalt 5 dl rödbetsjuice fördelat på 1 dl i onsdags och 2 dl i går och 2 dl, 3 timmar innan start. Har aldrig provat det innan och vet inte hur mycket effekt det gav idag? 

Växjöloppet 2015, Garmin.

Vädret var inte så inbjudande, 4-5 grader och ett lätt regn. Har känt mig nervös under förmiddagen, alltid lika svårt att veta i hur bra form man är. Hade tänkt mig att ligga i 3:50 tempo under första halvan för att sedan se hur det utvecklade sig under loppet. Ville inte förstöra mig som jag gjort några av loppen tidigare år. Hade verkligen stor hjälp av andningstekniken i dag, och var egentligen aldrig direkt plågad. Bara sista kilometern som blev riktigt tung. Ställde mig långt fram i starten. Första kilometern brukar gå fort för min del, men tycker inte det gör något, bara jag lugnar ner mig efter den första kilomtern så går det oftast bra. i dag blev den i 3:35 tempo och det kändes helt okej, inte speciellt jobbig. Men adrenalin och anspänning lurar kroppen. Därefter sänkte jag farten och ut i bokskogen hittade jag en rygg som höll 3:45-3:50 tempo. det kändes väldigt kontrollerat 2:a och 3:e kilometern, men sen blev han jag sprang i ryggen på tröttare, jag gick om honom och hamnade för mig själv, men hade medvind, så det gjorde inget. Den 4:e km lite lätt utför och i skydd av skogen ingen rygg här. Strax innan 5:e km kom jag i fatt en löpare och gick upp i rygg på honom. Höll mig bakom honom ända till vi kom ut till Växjösjön igen. Allt kändes väldigt kontrollerat och stabilt. Men så blev även han trött, han vek åt sidan. Nu fick jag dra i stället. Närmaste löpare framför mig var minst 50 meter före. 3,5 km kvar och 2 av dessa km i motvind. Det var långt i från bra. Men bara att acceptera situationen. Höll mig på rätt sida om gränsen, men kunde inte pressa ur det sista lilla extra när jag inte hade någon draghjälp. Här kan jag ha tappat några sekunder jämfört med förr om åren då jag alltid haft en rygg att följa.
Jag är bra på att bita i om jag har någon framför mig och kan ge det sista då. Fast på något sätt så var det min tur att hjälpa nu. Löparen bakom mig på bilden nedan kom efter loppet och tackade mig för draghjälpen under varvet runt Växjösjön. Under alla andra år har jag varit den som fått hjälp. Men idag så blev fokus i stället att ha en  bra rytm och känsla under denna svåra del av loppet. Andra år jag sprungit Växjöloppet så är det just de sista 3,5 kilometerna runt Växjösjön som de allra negativaste   tankarna kommit. Som: Aldrig mer att jag ställer upp här, nu stannar jag. Varför håller jag på med löpning? Samt andra negativa tankar. Men i år var det annorlunda, lite lugnare och mer trygg på min förmåga på något sätt.
Sista kilometern så är jag väldigt trött men ändå under kontroll på något sätt. Är trött när jag passerar mållinjen men inte alls som de andra gångerna.

Här är 3 bilder, den första efter en km, den andra cirka 200 meter från mål, den 3:e bara ett 50-tal meter innan mål.

Efter 1 km, strax innan tunneln ut mot Bokhultet. Har precis tagit av mig mössan och är på väg att kasta den till D. Fantastiskt nog, hann hon både fånga mössan och ta bilden. I detta läget av loppet kände jag mig väldigt pigg, nästan för pigg.

 Ca:200 meter innan mål. strax innan träbron.
Bilden tagen av min syster, tack så mycket.

Årets upplopp. Bilden tagen av Björn, tack för den.

Hade mina Asics Ds Racer idag och det kändes bra. Nu har jag sprungit 2 lopp med 3-taktsandning, utandning på vart 3:e stegisättning och det passar mig perfekt. Jag känner att jag kontrollerar takt och fart på ett helt annat sätt nu. I dag var det mer mentalt som jag inte pressade mig maximalt. Lite synd men samtidigt så är det viktigt att hitta den rätta känslan och att inte slita ut sig totalt. Känner mig förvånansvärt pigg nu några timmar efter loppet.

Det känns ändå som jag ännu inte gjort mitt bästa 10 km lopp. Det finns mer att utveckla både med löpteknik och kondition. Håller på med att försöka få fram höften mer i löpningen. Där finns det mer att göra och något som jag tror kan spara både tid och energi under loppen.



Växjöloppet 2014 10km, 39:06. Framfotslöpningsrunda 120.

Så kom dagen som varje år är densamma. 1 maj 13:00 går starten till Växjöloppet, 10km, oavsett väder eller form. Då finns det ingen återvändo längre. Startskottet går och varje år är det ovissheten över hur formen är som är den stora frågan.
Allt slit som är nerlagt under ett år ska idag manifesteras under en kort stund. Nu är det dags för den årliga besiktningen. Nervositeten är alltid lika svår, spelar ingen roll att det är för den 6:e gången i rad jag genomför detta lopp.
Jag hade in i det sista svårt att bestämma mig över vilka skor jag skulle använda. Men känslan efter skotestet för två dagar sedan var ändå att använda VFF Spyridon.
Sov bra natten innan men kände av de två ölen vi delat på kvällen innan, kanske inte var optimalt men det gav en avslappnande känsla under kvällen i går och tog bort lite av den annalkande nervositeten. Loppet startar inte förrän 13.00, så hela förmiddagen är en väntan, en väldigt lång väntan.

Kom till Strandbjörket och efter att hämtat ut min nummerlapp så träffades vi i Vidas lag. Jag pratade lite med lagkompisarna om upplägg, att jag haft så svårt att hitta rätt fart, nu fick jag veta att vårt lags snabbaste skulle försöka gå på 4 tempo också och använda klockan till hjälp. Precis som jag också tänkt göra. Det var en bra hjälp och tror nu i efterhand att jag fick en perfekt plats i starten. Värmde upp lite lätt med sakta jogg och fotövningar, kändes bra och inga besvär av pollen, jag hade innan bestämt mig för att inte ryckas med i det alltför höga tempot som de bästa sätter av i. Hade ställt in klockan så att jag kunde se min medeltakt/km. Ville ligga runt 4:00/km i snitt i början. Till skillnad från de förra åren la jag mig lite längre bak i starten, runt 50-70 plats ungefär. Starten gick och det kändes bra i början, kom snabbt in i lagom tempo, andningen var inte så ansträngd en lätt och fin känsla. Efter 7-800 meter kollade jag på klockan, låg på 3:58 tempo, perfekt, för en gångs skull.
De andra åren jag sprungit har det blivit allt från 3:35-3:40 första kilometern, sen har jag fått betala ett högt pris i mitten av loppet. Men i år kom jag ut i ett perfekt tempo. Hade ingen tanke på steglängd eller stegfrekvens idag, men det kändes helt perfekt de första kilometerna. Hade varit intressant att fått dessa data nu i efterhand, för att hitta den fina känslan igen vid senare tillfällen.



Upploppet, ca 200 meter från målet, det är jag i vit tröja. Jag är verkligen så sliten som bilderna visar, i detta läge är det maxpuls som gäller. Fotona tagna av min syster.

 

Det enda som störde var den torra känslan i munnen, som sandpapper. Det var torrt i luften, blåste en sval, byig nordanvind. Så under loppet var det viktigt att hitta bra ryggar när det blev löpning mot norr. Efter att ha sprungit här 5 gånger tidigare så har jag lärt mig rundan och vet alla uppförsbackar och vid vilka ställen det blåser motvind.
Låg stabilt i 3-4 kilometer, hittade bra ryggar i motvindspartierna. När det blev medvind efter 3,5 km ungefär så såg jag på klockan att jag låg på runt 4:00 tempo hittills, jag ökade lite och sprang förbi några löpare, det blev lite glest och jag visste att det efter ytterligare någon kilometer skulle bli lite lätt motvind, sidvind så jag ville ha en bra rygg, fick slita lite för att komma ifatt några. Sen kom en lite långsammare km, den 5:e . blev 4:17. Kändes inte så långsam men klockan var inte perfekt i sin distansvisning idag, fattades 90 meter totalt på dessa 10km, vet inte om det hände något på just den kilometern? Men här kom jag i fatt en hel del unga löpare, ett knixigt parti med stiglöpning och en hel del småkuperat, kunde passera några som höll på att tröttna rejält och hittade till slut en bra rygg.

Kände mig oförskämt pigg efter 5 kilometer. Tog i lite extra ett tag och sprang om några. Blev åter en lucka till nästa grupp av löpare, jag kände att jag måste bara ifatt dessa innan kilometer 6 var till ända för då kommer vi ut till Växjösjön igen och det skulle bli åtminstone 2 km i motvind. Att inte ha någon rygg där är inte bra. Jag fick slita rejält för att täppa till luckan på 20 meter som fanns. Kom ifatt precis innan tunneln, cirka 3,5km kvar. Men då kom jag in i en svacka och den tidigare ansträngningen för att täppa till kostade kraft.

Nu var det inte längre någon bekväm löpning. kom i ett vacuum ett par hundra meter och kände hur vinden bromsade mig, men det var mer än jag som hade problem, sakta men säkert kom jag ifatt trötta löpare. Fick till slut rygg men dessa var alldeles för trötta så jag ville inte ligga för länge bakom dessa för då hade det snart börjat gå för sakta. Tog sikt på nästa rygg 15-20 meter längre fram. Det var viktigt, fick återigen gå på max för att komma ifatt. Dom hörde mitt flåsande och det kändes som dom ökade lite, nu ficka jag inte tappa dessa, för nu var det 1km med rak motvind. Fick ta i nära max för att orka följa dessa. Med lite mer än 1,5km kvar gick jag på rött. Nu var det bara viljan som kunde hjälpa mig, kroppen skrek, stanna, nu vill jag inte att du plågar mig mer. Fick problem med hållningen och var riktigt nära att släppa de två ryggarna jag kämpat mig ifatt, men om jag bara orkade i 500 meter till så skulle det bli löpning i 5-600 meter i medvind som avslutning. Nu gick jag djupt in i mig själv och minns inte denna delen av loppet, är en minneslucka under de följande 500 meterna. Bet i och lyckades hålla ryggarna, nu var det bara 600 meter kvar, men jag var helt slut. Men medvinden gjorde att jag fick ny kraft. Efter mållinjen sjönk jag ihop, jag var trött men inte helt förstörd. Klockan visade 39:09, den officiella tiden blev: 39:06. Lite sämre än förra året.

Växjöloppet 2014, Garmin 305

Men det var mitt utan jämförelse bäst genomförda lopp någonsin. eftersom jag endast tävlat en gång om året så har jag för dålig vana av att springa med andra och rycks lätt med i ett för mig för högt tempo tidigt i loppen och får sen lida enormt av att gå på rött för tidigt i loppet. Men i år fick jag en perfekt start, tror inte det var knappt någon som sprang om mig, jag slutade på 33 plats totalt, det var över 1100 som slutförde detta lopp. Jag har aldrig känt mig så nöjd tidigare. Hade för första gången på över 6 månader inte ont någonstans i kroppen under löpningen. Skorna var otroligt sköna och de första 5 kilometerna var något av det bästa jag genomfört. Strax under 4:00 tempo och knappt trött, det var en känsla jag vill tillbaka till. De 3 sista kilometerna fick jag gräva djupt efter krafter och jag hittade dom någonstans. Nu några timmar efteråt är jag fortfarande i ett hyfsat skick. Förr om åren har jag varit helt förstörd flera dagar efter dessa Växjölopp. I år är det en avslappnad känsla. Det är sådana här dagar som gör att man orkar och vill fortsätta med tunga intervallpass mitt i vintern. Jag vägde 72,5kg strax innan start, 2 kilo mer än förra året, och det är inte muskler. Är fortfarande i min begynnelse vad gäller framfotslöpning. Så jag känner att det finns mer att göra och förbättra under kommande tider.