Det har blivit bekvämt. Inte bra för självkänslan, frågetecknen hopar sig. Har inte en aning för tillfället hur jag står tidsmässigt på mina vanliga rundor. Hade hoppats på en något bättre känsla i baksidan på låret idag men den var densamma som förra gången. Det molar och drar, svagt, men ändå så pass att jag inte vill öka farten. Det är därför som det blir bekvämt. Lätt att hamna i en lunk, runda på runda i samma tempo. Fast det som var positivt med dagens runda var att det kändes betydligt bättre i fötterna och vänsterhälen än på mycket länge.
Stiglöpning, 8 km.
Så det är bara att ha tålamod och inte rusa på med för hårda pass förrän låret har läkt sig helt. Jag är ändå nöjd med denna veckan hittills. Har kört på med 2 pass varje dag. Utan att jag känner mig alldeles för sliten. Hinner återhämta mig och har inte känt någon annan värk eller känningar än just baksidan på låret.
I går hade jag tänkt mig cykel, utomhus. Fast vädret denna veckan har inte varit bra, i går var sämsta dagen hittills, 12-14 grader med regn och blåst. Väldigt motbjudande att ge sig ut på en cykelrunda då. Som väl är så är det bättre väder på gymmet. Så det blev motionscykel där istället som förmiddagspass. Körde på i 35 minuter i 200 Watt. Pulsen började på 110 ungefär och steg sakta men säkert under passet och när jag avslutade så var den uppe på 140. Kändes bra och jag kunde fortsatt ett tag till men ville inte slita för hårt eftersom jag skulle köra ett pass till på kvällen. Blir dock väldigt svettigt.
Det som är bra med motioncykeln är att ansträngning och kadens blir väldigt jämn. Tror det är därför som det känns som att det ger mer än ett pass utomhus. Där ute, i den vilda verkligheten, är det så mycket annat som påverkar, vind och backar samt distans kvar. Puls och ansträngning blir mycket ojämnare. Fast när det är vackert väder ute så är det ändå bättre att köra utomhus. Bara att det inte inträffar så ofta, särskilt inte denna sommaren. Ser inte ut att bli bättre nästa vecka heller.
På kvällen blev det crosstrainer i 30 minuter. 20 minuter på nivå 16. 10 minuter på nivå 18. Kändes okej, fast avbröt något tidigare än tänkt. Kändes lite i låret i slutet. Så jag körde 2*5 minuter i höjdhopparmattan i stället. Därefter lite magövningar.
Annars har veckan rullat på väldigt snabbt, trots att jag varit hemma. Har haft dottern och hennes kusiner här på dagarna så det har varit lite att göra med både mat och fika. Bakade kärleksmums till dom häromdagen och det gick åt som smör i solsken. Eftersom vädret varit uselt så har dom tittat på film. Dom har sett "Trilogin" Tillbaka till framtiden. Den första filmen är 30 år gammal, helt otroligt var tiden går fort. Dessa filmer hade de aldrig hört talas om. Dom är mellan 10-13 år gamla. Fast på något sätt är dom tidlösa. Väldigt uppskattat och varje dag längtade dom efter nästa film. Det som blir extra konstigt är att dom i andra filmen åker framåt i tiden, och det året dom åker till är, just det, 2015. Så det blir lätt tankevurpor och komplicerat. Jämförelse med hur det är i verkligheten och hur filmskaparna tänkt sig att det skulle se ut. Så även jag hade behållning av filmerna, såg dock bara delar av dom.
Annars gillar jag westernfilmer, gärna med Clint Eastwood, som för övrigt Marty i "Tillbaka till framtiden 3" kallar sig. Även Clint Eastwood var okänd för barnen och jag fick försöka förklara för dom vem denna legend är. Visad till slut en snutt av en film med honom för att dom skulle se.
Det är något med friheten, med att inte vara styrd av någon annan, som lockar med Clintans karaktärer. Han har stor moral och skapar och skipar sin rättvisa där lagen inte räcker till eller inte riktigt passar hans syn på rättvisa. Det som kan ifrågasättas är hans något omoderna kvinnosyn.
En annan favoritfilm var det gäller Westerngenren är "True Grit" Jeff Bridges är helt fantastisk i den filmen. Har även sett originalet med John Wayne, men trots att filmerna är identiska manusmässigt så spelas dom så annorlunda. Det är väldigt stor skillnad stilmässigt. Samma där, det är ingen som bestämmer eller styr över honom heller.
Nu har jag köpt en filmserie, som heter Hell on Wheels, har bara sett några avsnitt hittills. Serien är skitig och rå, även där har huvudrollsinnehavaren en stark karaktär och drivs av sin egna inre kompass vad det gäller rättvisa och moral. Han påminner utseendemässigt en hel del om världens före detta bästa hockeyspelare. Peter Forsberg.
Har man som jag växt upp med Macahan på slutet av 70-talet så blir man kanske lite färgad av dessa starka karaktärer. Vem minns inte Zeb? I alla fall vi som är över 40 år. Som man såg fram mot varje nytt avsnitt, helt otroligt. Varje lördagkväll när det drog igång så var det höjdpunkten på veckan. Alla kompisar var lika trollbundna. Det lektes och snackades om varje avsnitt i flera dagar efteråt.
Ja, allt har sin tid. Barndomen är en tid som ofta kommer upp i minnet just i sommartid när allt annat sorl från jobb och vardag tystnar. Laddade ner just Macahan-serien för några somrar sedan, men det var inte detsamma att se den nu. Just den känslan som fanns när man var barn går inte att återskapa. Magin var borta.
Gårdagens transportcykling till Växjö
Blev en rätt lugn cykling. Lite för tätt inpå löpningen. Kändes tungt, särskilt i början så var det sega ben. Tog en rätt lång promenad i Växjö på kvällen, runt Växjösjön. Mulet och lite småkyligt, hade långbyxor, samt t-shirt och min fleece-tröja. Känns inte som sommar precis. Nästan som tidig höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar