Backintervaller, framfotslöpningsrunda 83.

Sitter här på lördagsmorgonen och känner mig sliten och stel i både rygg men framförallt vristerna, igår var det 3:de dagen i rad med löpning. Kände mig pigg innan och eftersom detta blev en kvällsrunda så var det 1,5 dygn mellan aktiviteterna, så kroppen fick lite extra vila.
Cyklade dit i ett lugnt tempo, men är ändå bra uppvärmning, det tar ungefär 20 minuter och det är en höjdskillnad på 50meter och cirka 8 kilometer till detta friluftsområde. Jag springer backintervallerna i ett elljusspår intill själva skidbacken, det är inte lika brant där och man kan ha ett bra flyt i löpningen, blir det för brant så tycker jag att det blir för dålig kvalité på själva löpningen för det blir ett mellanting mellan löpning och gång. Jag värmde upp först ett varv på den relativt flacka motionsslingan på 1200 meter. Det var rejält stelt i vristerna, hade inte känt något under dagen när jag gått omkring hemma i huset. Men så fort jag började springa så kändes det ordentligt. Så stegen blev extremt korta. Så det var med lite oro jag tog mig an den första intervallen, öppnade försiktigt och det kändes inte så mycket i vrister och vader. Märker nu med det "nya" löpsteget och de minimalistiska skorna att det känns mycket lättare i uppförsbackarna. Framför allt att jag nu kortar ner steget rejält, ungefär som om jag cyklar och lägger i en lättare växel när jag kommer in i en uppförsbacke. Jag försöker precis som i cykling att hålla samma frekvens uppför som nerför. Tror att det faktiskt blir lite högre frekvens uppför, men stegen är rejält korta då. Samtidigt försöker jag att hålla överkroppen uppe och blicken fokuserar upp mot krönet på backen, jag hjälper till med armarna och tar i överdrivet mycket med dom, känns som om det hjälper också. Innan när jag sprang i en backe, tappade jag rejält eftersom jag hade mitt långa löpsteg och blev trött snabbare och överkroppen kroknade alltmer och blicken ner på fötterna, inte tillräckligt med syre till den "stängda" bröstkorgen. Tror jag var ungefär på samma nivå konditionsmässigt som då för några år sedan när jag körde backe. Men känner nu att det finns går fortare att återhämta sig uppe på krönet. Så det är mycket teknik i backlöpning.     Dagens runda


 Precis intill elljusspåren finns det en skidbacke med lift, en av de sydligaste i Sverige. Hanaslöv heter området.
För några år sedan körde jag lite löpträning i skidbacken men det var plågsamt och extremt jobbigt. Kommer så väl i håg första gången, tänkte att det kan väl inte vara så märkvärdigt och körde på som om det var vilken liten backe som helst.
Backen är 500 meter lång och har en fallhöjd på 70 meter.
Den är i 3 etapper, planar ut lite efter varje. På dessa utplanande sträckor är det knappt någon lutning så man lurar sig lite på fallhöjden, för den sista branten är väldigt brant.
I alla fall, glad i hågen tog jag mig an backen, men redan i slutet på första branten kände jag hur andningen var extremt ansträngd. I mitten på den andra branten så var jag helt slut och kollapsade på stället. Jag tog först igen mig genom att sätta handflatorna mot knäna men den återhämtningen dög inte jag fick lägga mig på alla fyra ett tag. Backen hade besegrat mig hur lätt som helst. Moloken och besviken lufsade jag ner från backen och tog cykeln hem. På denna tiden löpte jag bara 5 kilometersrundor 2 gånger i veckan och hade löpningen som ett komplement till cykling och innebandy. Det dröjde ett tag innan jag gav mig på den igen, men jag hade lärt mig att det gäller att disponera krafterna rätt och gången efter gick det bättre, är bara tveksam till om det ger något som löpträning eftersom det blir en blandning mellan joggning och promenadtempo? Men ska ge mig på den igen vid något tillfälle nu när jag har ett kortare steg.

Cykelvägsrundan, 1 varv. Med tunna Merrel trail glove.

Efter gårdagens rätt så tuffa runda och med lite värk i hälen under förmiddagen så hade jag egentligen inga planer på löpning idag, men eftersom jag vill springa på lördag om allt funkar så är det bättre att ta vilodagen på fredag istället. Så det blev en kort relativt lugn runda idag.
 Smörjde in mig med Tigerbalsam på vader och vrister innan jag gav mig iväg. Första kilometern i regn och motvind, stela vader och en lite ömmande vänster häl och ett mörker som inte är av denna värld så var det verkligen inte lätt att hitta inspiration och glädje. Hade satt igång en metronomapp med 180bpm i lurarna. Kom inte upp till 180 märkte jag, men eftersom det var en lugn runda med stela muskler så hade jag nog inte förväntat mig det. Under korta perioder var jag där men då med väldigt korta steg.

Dagens runda

Om jag är något så när utvilad och utan känningar i mina ben så borde det funka att springa i alla fall runt omkring 180. Men det är en bit kvar innan jag är där känns det som.
Det var otroligt mörkt idag, det blev inte bättre av att det regnade och blåste, mina glasögon gjorde ingen nytta. Vart för lat för att byta till linser innan. Detta gjorde att jag inte missade många vattenpölar, den ena lite djupare än den andra. Mina Merrel trail glove är inte speciellt förlåtande och vattentäta. Så över halva rundan var blött i skorna, men inget som besvärade under en så förhållandevis kort runda. Likadant som igår så blev känningar i benen allt lindrigare under det att rundan fortlöpte. Så sista 2-3 kilometerna var inte så jobbiga som jag befarat, men dagenefterlöpning är ovant för mig och speciellt nu när jag är mitt i min omställning. Vet inte om det är rätt att köra på 2 dagar i rad eller om det varit bättre att hålla mig till varannan dag? Finns inga facit.

4:de dagen i rad med löpning, framfotsrunda 73, lugn runda.

Kände mig sliten idag, 4:e dagen i rad med löpning. Idag var det dagen efter intervaller så det var lite tungt i början. Hade för första gången på två veckor mina VFF. Det gjorde att stelheten i vristerna kom fram ännu mer. Första kilometern var väldigt tungt och stelt. Sedan släppte det lite men det blev aldrig någon bekväm löpning och jag undrar om detta är rätt för mig. Att köra med löpning flera dagar i rad? Men om jag ska få upp mina mil/vecka så måste det till sådant.
Vaderna kändes dock bra och låren också. Mest vristerna och en allmän stumhet i kroppen. Det som är bra är att stegen blir naturligt korta.
Rundan var en relativt kort och med ett lugnt tempo. Cirka 6 kilometer lång och jag hade som måla att hålla mig i prattempozonen, tycker jag lyckades med det. men pulsen skenade i början som vanligt. Ska stanna nästa gång och försöka kontrollera med handen mot någon åder. Känns som om det är något fel med klockan.

 Dagens runda

Drömmer om stiglöpningar och dess tjusning, löpning på cykelbanor i december i mörker är inte så inspirerande. Man märker hur mörkret och årstiden begränsar möjligheterna. Fast å andra sidan så blir det så mycket bättre när våren väl kommer. Det är bra med internet där man kan följa med runt om i världen på olika löpningar och årstider. Längtan efter ljusare tider är det som driver och inspirerar oss.