Hade mina tjockmerrell idag också, fegade ur lite då jag kände mig rejält stel i vristerna under morgonen och förmiddagen, släppte dock under eftermiddagen och hade inga större krämpor inför dagens pass. Hade tänkt mig ett lite tuffare distanspass på 10km men det blev inte så snabbt som jag tänkt mig. Men någonstans därinne fanns nog ett rätt stort tvivel till några snabba tider idag.
Började lugnt, hade tänkt mig 2 kilometer i lugnt uppvärmningstempo, tittade på klockan efter 500 meter. Samma sak idag igen, pulsen hade skenat till 170, fast jag var knappt andfådd, men idag var jag förberedd så stannade omedelbart och la pekfingret mot halspulsådern, räknade under 15 sekunder, 30 slag, 120/minut. Som jag också tyckte att det kändes som. Förstår inte varför? Finns det någon som mot all förmodan läser detta och har varit med om samma sak? Att under den första kilometern så skenar klockans pulsmätning? Jag har en Garmin 305.
Dagens runda
I alla fall så efter dom 2 första kilometerna så kände jag hur sliten jag var efter 5 dagars löpning. Stum i hela kroppen, ingen värk men stel och stum, lite energilös. Jag bestämde mig rätt snabbt att lägga mig en nivå lägre under rundan, det blev lite under prattempo. Men det var ingen skön känsla, jag blev inte så andfådd men så märklig känsla att inte ha någon energi för att trycka på lite och få upp pulsen, fanns inte, efter lite över 6 kilometer i 4:30 fart ungefär var jag nära att stanna, kände mig helt slut på kraft. men sänkte lite under någon kilometer och kom till slut ut från elljusspåret in mot dom avslutande 4 kilometerna i Alvestas tätort på asfalt och lite mindre kuperad terräng. Allt folk som var runt omkring gjorde att jag skärpte till mig en aning, sträckte på mig och försökte tänka på tekniken, hade totalt glömt bort den på spåret. Då gick det lite lättare, men sen när jag skulle avsluta rundan genom industriområdet så kom tröttheten igen, då var det 3 kilometer kvar, en sista liten uppförsbacke och jag hade sedan resten av rundan med vinden i ryggen. När jag passerat krönet på kullen och efter ett par hundra meter ytterligare återfått andningen på en jämn nivå och med 2 kilometer kvar så hände det något. Då började så sakteliga energin återvända.
Jag trappade succesivt upp tempot och avslutade den sista kilometern på strax över 4 tempo. Hade en skön känsla helt plötsligt och för första gången på hela denna 5-dagrs perioden kände jag att det fanns lite tryck i frånskjutet. Otroligt att det kan bli så, troligtvis mentalt befriande att bara ha en kilometer kvar på en annars sällsynt plågsam runda.
Efteråt kändes det bättre än väntat, inte ont i vaderna eller någon annanstans heller. lite stel och stum i vristerna men det är allt. Jag får säga som en del hockeytränare brukar göra efter en riktigt skitmatch. Resultatet blev 1-10, med periodsiffrorna 0-5,0-5,1-0. Jag vi vann i alla fall sista perioden och det är den känslan vi tar med oss från denna matchen. Likaså gör jag och då lämnar den mig med ett positivt intryck trots allt. Så även om jag gjort en tung period nu så är jag nöjd med att inte fått några skador och hoppas att detta ger resultat så småningom. Det är det som är så svårt med upplägg inom konditionsidrotter, det tar sådan tid innan resultaten visar sig. Jag är visserligen 45 år nu, men har ändå som ambition att fortfarande kunna bli lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar