Asfaltsrunda i tunna Merrell, 11km, Framfotslöpningsrunda nr:80.

Blev 2 varv på Cykelvägsrundan, en väldigt bra runda, flack och  de backar som finns är långa och svagt lutande, blir att man kommer in i ett fint flyt i både andning och löpning. I dag var vinden även rätt då det var medvind i den längsta uppförslutan. Hade tänkt springa på förmiddagen idag men dottern var sjuk och det var inte läge att lämna henne ensam. Nu på kvällen så fixade det sig i alla fall så jag kunde komma ut.

Dagens runda

Vaknade stel och stum i vänstervristen och även lite i hälen, inga känningar i vaderna. Släppte efter några timmar men stumheten i hälen har funnits lite hela dagen, fast dock i väldigt lindriga former. Hade tänkt mig 4 varv på elljusspåret, men ändrade mig i sista sekunden.
Jag hade tänkt mig en lugn runda, för denna rundan var bonus i alla fall. Trodde inte jag skulle få hjälp med dottern. Men i vilket fall som helst kände jag rätt tidigt att jag kände mig lätt i steget trots att hälen gjorde sig påmind första 1,5km. Hade de tunna Merrellen idag. I princip ingen dämpning 4 mm sula, noll dropp. Började strax under T1 och kom snabbt in i ett fint flyt. Det är inte ofta jag fått denna sköna känslan sen jag började min omställning. Då är det riktigt skönt att springa. När man känner hur det flyter på utan att man behöver ta ut sig fullständigt. Samtidigt kändes tekniken okej.
Blev negativ split, inte så mycket men ändå. Första varvet var en lugn tillställning och kom bara över T1 i krönen på backarna. andra varvet blev det mer löpning i det svarta hålet. Sista kilometern hade jag medvind och tryckte på lite extra. Skön känsla. Var trött men inte helt slut efter rundan.

Söndagkväll och Löpning i det "svarta hålet"

Har tagit ett för mig drastiskt beslut, ingen löpning på en vecka. Kommer att köra lite cykel istället. Tanken är att mina hårt ansatta vader och vrister ska få sig en rejäl chans till vila och återhämtning. Har kört på sedan i somras med i princip inget uppehåll, 67 rundor hittills med framfotslöpning, varannan dag, någon enstaka gång med 2 dagars uppehåll, men i snitt varannan dag, med allt från 2,5 km till 18,5km rundor men ett snitt på 8-10 km ungefär.
Märker att jag sista månaden tappat i fart och även uthållighet, tror mycket beror på alltför stort fokus på framfotslöpning.
Har inte cyklat en enda runda i November och väldigt sparsamt innan dess med max en 3-milsrunda i veckan. Det var där jag fick flera timmars grundkonditionsträning, jag har inte lyckats ersätta den med löpning på samma sätt. Det får jag resultat på nu en månad senare. Har även haft svårt att motivera mig för dom lite hårdare tempopassen.

Särskilt efter att jag börjat läsa lite löparböcker, den jag tänker på i första hand är boken "Den ultimata löparguiden" Av Sally Edwards, Carl Foster och Roy M. Wallak.
Handlar mycket om pulsbaserad träning, har jag kört en hel del för några år sedan men har tyckt det varit svårt då jag inte riktigt tyckt min maxpuls varit så lätt att få fram. Har två gånger varit uppe i 188 bpm/minut. Båda tillfällena vid upploppet i tävlingar på 10 kilometer. Då har jag tömt mig fullständigt men kan tänka mig att det ändå funnits lite till. Vid träning kommer jag aldrig över 175 även om jag försöker tömma mig helt. Vet inte om adrenalin, nervositet och anspänning som följer med tävling driver upp ytterligare 15 slag. I så fall är det meningslöst att sedan göra program efter maxpuls. För vem kan med säkerhet säga sin maxpuls? När vet man att man är på max? Frågor som är omöjliga att svara på.

Men i denna bok "Den ultimata löparguiden" utgår man från tröskelpuls, den puls du har när du kan prata utan ansträngning, när du kommer över den gränsen och inte längre kan prata obehindrat ja då har du passerat din tröskelpuls, T1 kallar dom den för, sen utgår alla zoner utifrån den i stället. Låter mycket säkrare i mina öron, då kan alla hitta rätt med lätthet. Det som är lite unikt i deras bok, tror jag i alla fall, för det var första gången jag läste detta. Det är att man ska undvika att befinna sig i zonen mellan T1 och T2, dvs mellan 100-105% av din tröskelpuls, för mig innebär det 150-158 slag/minut. Inte så munter läsning för mig om jag tittar bakåt. De flesta lite hårdare tempospassen ligger exakt där för mig, men den träning är värdelös enligt dom, för hård för att kunna bygga upp uthålligheten men för lätt för att kroppen ska bli starkare. Så lite tid som möjligt i den zonen. Jag vet inte om deras koncept passar mig men jag ska ändå ge det en chans. Dom kallar den zonen i mellan T1 och T2 för det svarta hålet.

Lördagens runda  Ett distanspass på 12 kilometer, i 4:30 fart ungefär, försökte ligga under T1 hela rundan, även i uppförsbackarna. Blev lite högt på en del toppar men kändes segt och tungt i dag igen, länge sedan lättheten fanns där nu, har som sagt backat sista månaden.