Körde samma pass för en dryg månad sedan, då hade jag snabbare snittider på intervallerna, men idag kändes det stabilare och mer jämnt över hela passet. Det som skiljde från förra passet var att jag denna gången tog mindre vila mellan intervallerna, förra gången 2-3 minuters vila, denna gången mellan 45-60 sekunder ungefär, skulle resetat klockan i stället för att stoppa den så hade jag vetat mer exakt. Men tanken var i alla fall att pulsen inte någon gång skulle gå under hundra slag. Så efter varje intervall tog jag gåvila tills pulsen sjunkit till lite drygt hundra slag. När man kör på detta sättet blir allt lite jämnare, nackdelen är att jag kanske tar det något lite för lugnt. Hade inte högre maxpuls än 163 på någon intervall idag. På testloppet över 10 km i helgen hade jag som jämförelse 163 i medelpuls. Så det är stor skillnad i ansträngning. Det blev en lite längre vila mellan intervall 4 och 5 eftersom jag då bytte skor.
Men det var ingen bra känsla under passet, kändes inte så lätt i steget som jag väntat mig, möjligt att gårdagens lite hårdare rodd och höjdhopparmattslöpning satt i benen? Efter 4 intervaller bytte jag skor från Adidas till Asics ds racer. Kände ingen större skillnad, konstigt nog. Tror jag landar lite för platt på foten för tillfället. Känns lite klumpigt med Asics skorna, det har det inte gjort innan.
Hade ingen koll på farten under passet, utan ville att känslan och andningen skulle få styra farten, andningen kändes bra och jämn, 3-taktsandning efter ungefär 200-300 meter. Däremot lite tung i steget och fick påminna mig om att komma upp mer i både hållning och steg med jämna mellanrum.
Dagens intervaller
Blev följande tider, 3:39, 3:43, 3:46, 3:47, 3:47, 3:48, 3:45, 3:49.
Till skillnad från förra gången, blev jag inte lika trött på de sista intervallerna idag. Men förra gången var det en elak vind som ställde till det och då blev intervallerna mer ryckiga.
Är ändå rätt nöjd med tiderna, ska försöka köra kommande intervallpass med kortare vila, för att få mer jämnhet i passen. Sen får man ta i lite mer på rena temposträckor i stället. För om jag tar i för hårt på tisdagsintervallerna tar det lite för lång tid att återhämta sig. Kändes helt okej i fötter och hälar under passet, blev dock väldigt stum i vänstervristen och baksidan av låren efteråt.
I söndags blev det rodd i 210 watt, samt överkroppsövningar. I går rodd i 225 i snitt, och då var inledningen lugn, hade mycket frustration från jobbet under gårdagen som ville ut så sista 10 minuterna tog jag i nära max på rodden. Var kanske inte riktigt optimalt för dagens intervaller. Men ibland kommer man in i ett tempo och flyt på rodden och då är det på något konstigt sätt nästan skönt att köra på max i några minuter. Därefter körde jag höjdhopparmattslöpning, 3*5 minuter. Var länge sedan jag kört i den mattan, så det kan också ha påverkat den lite sega känslan under dagens intervaller. Körde lite hårdare där än vanligt.
tisdag 31 mars 2015
lördag 28 mars 2015
10 km test, 39:13. Växjöloppsbanan. Framfotsrunda 283
Blev ett helt okej test. Fanns en tävling idag, Arenavarvet, men kände mig inte redo för det loppet. Högerfoten kändes inte bra efter torsdagens snabbintervaller i nerförsbacke, vaknade några gånger natten mellan torsdagen och fredagen, då någon gång bestämde jag mig definitivt att inte ställa upp i Arenavarvet.
I går kväll så masserades foten av D, tror det är något magiskt i hennes fingrar. För jag kände redan när hon höll på att det släppte spänningar i foten, kände inget under natten och idag kändes det nästan som vanligt, bara ett svagt molande kvar. Jag hade ändå förberrett mig som att jag skulle springa tävlingen. Korta pass i veckan med rätt lindriga intervaller. En lugn förra vecka, helt utan intervaller. Så på ett sätt en lite formtoppning. Kände dock av de snabba intervallerna en aning i bak och framsidan av låren. I övrigt utan några större besvär. Så jag ville ändå testa var jag står rent formmässigt på 10 km. Nu hade jag chansen.
Dagens 10 km:s test. 39:13
Så jag sprang Växjöloppsbanan, ville samtidigt, utan tävlingshetsen, testa att springa i 3-taktsandning hela rundan. Fast kontrollerat. Tog cykeln från Teleborg ner till Strandbjörkshallen, där bytte jag om till lite mindre kläder. Hade mina "tjocka" Adidasskor, allt för att undvika att åter slå upp skadan i högerfoten, vill helst springa med lite lättare skor men dessa, Adidas, har jag haft på alla långpass och känner mig bekväm med dom. Ett par löpartights samt shorts utanpå dom, 2 t-shirts, varav den yttersta tight, för att få en lite lättare känsla. Samt ett par tunna vantar och mössa.
Hade även två lätta vattenflaskor ungefär en dl vatten i varje. Passar bra i händerna och störde inte under löpningen idag. Men kanske lite onödigt att fylla dom helt, för jag drack bara 2 munnar under loppet. Fast när det blir tävling tror jag ändå att jag ska springa med flaskor, men med bara lite vatten i. För det som är värst på tävlingar är att det klibbar igen i munnen av torrhetskänsla. Det händer mig nästan jämnt, och då har jag aldrig något vatten tillgängligt. Bara det som brukar serveras efter 5km, fast det får man i muggar, väldigt svårt att dricka, springades i full fart, ur en mugg. I dag hade jag dessa väldigt små flaskor med hela tiden och då kan man helt själv välja när man ska dricka, jag passade på att dricka i slutet på nerförsbackar då andhämtning och puls är som lägst under ett sådant här tufft pass.
Ville att andningen skulle styra farten idag, kollade på klockan de 2 första km för att inte gå på för hårt i början, första km blev för snabb, men eftersom man är pigg och ännu inte fått upp pulsen så tror jag inte det gör så mycket, bara man inte springer mer än 1 km i "överfart" då finns risk att man får betala för det i slutet. Så efter den först km lugnade jag ner mig lite, kom in i andningen på ett kontrollerat sätt. Km 2-5 kändes väldigt bra, trots löpning i kuperad terräng, samt ett parti på 700-800 meter i ren stiglöpning, synd att dom har lagt in det i bansträckningen, ett tungt parti av banan. Efter den 5:e km började det bli lite tyngre, men andningen var ändå kontrollerad, behöll steg och hållning på ett bra sätt, enligt mig själv i alla fall, för en utomstående kan det synts annorlunda. Märkte även efteråt när jag kollade pulsen, att den efter 5:e km var hög och var så in i "mål" När jag kom fram till Växjösjön med 3,5 km kvar kändes det helt okej, höll mig på rätt sida om gränsen. Men nu var det på högsta nivå utan att tappa kontrollen. Med 2 km kvar började det dock bli riktigt tungt. Nu började det kännas rejält i både ben och andning. Fast inte så outhärdligt som det kan göra på tävling. Ändå skön känsla när man bara har 2 km kvar, snart blir det lite vila. Sista km var dock riktigt jobbig, då vänder banan mot sydväst och vinden var precis rätt emot. Ingen att gömma sig bakom heller. Hade riktigt hög medelpuls sista km, 172 i medel, 174 som max. Brukar kunna komma upp i 175 i maxpuls på träning. Den sista kilometern blev därmed lite okontrollerad och jag kände att jag tappade steget och hållningen rejält. Ingen rygg att gömma sig bakom heller. Hade 163 i medelpuls över hela rundan, det är högt för att vara mig på träning. Då brukar det inte vara långt från träningsmax för min del.
I mål var jag väldigt trött men inte helt utsliten. Efter någon minuts knästående vila kunde jag jogga ner någon km. Känslan idag var bra, men inte perfekt. Kändes inte så lätt i steget som väntat. 3-taktsandningen känner jag mig alltmer bekväm med. Nu känns det som jag sitter i förarsätet när jag springer. Blir det för hög fart så känner jag det mycket bättre med denna andningskontroll. Sänker farten en aning och får åter kontroll på kropp och fart. Det är en trygghet som jag saknat förr om åren. Jag har säkert sprungit med 3-taktsandning förr om åren med, som något slags default, men då har jag inte varit medveten om det. Jag är lite för tung för tillfället, väger mellan 75-76 kg. Har visserligen lite mer muskler på överkroppen, men ringarna runt magen är svåra att få bort, där är nog 2-4 kg för mycket som inte bidrar med något positivt för löpningen i alla fall.
Men det är just detta som är svårt, ska man leva helt asketiskt? För att kanske springa 2 minuter snabbare? Skulle verkligen ville testa en gång, men är inte riktigt beredd att betala priset med att helt avhålla mig både choklad och öl. Annars har jag kunnat träna på väldigt bra hela våren, inga förkylningar som stört. Någon form av konditionsträning varje dag sedan börja av november. Det som jag inte är 100% nöjd med är att jag känt mig tvungen att begränsa mig till "bara" 3 löppass i veckan. De 2 senaste månaderna har det blivit intervaller både på tisdagar och torsdagar, har försökt variera så mycket det bara går i både fart och längd, i slutet har det blivit mycket fart. På lördagarna har det blivit långpass, runt 20km, inte sällan med någon form av fartökning. Har försökt att köra på i 4 veckorsblock, 3 veckor "hårt", sedan en vecka utan intervaller. Har legat på ungefär 4 mil löpning i veckan i snitt under detta året. Som ersättning för de bortprioriterade distanspassen med löpning har det blivit roddmaskin och Crosstrainer Den sista månaden har jag dock valt bort Ct till förmån för mer överkroppsträning. Får vi se om det kan hjälpa mig.
Hoppas snart kunna öka på löpningen lite, för om jag ska kunna få ner tiderna lite till på milen så måste det till mer distanspass, men utan att bli skadad.
I går körde jag roddmaskin, strax över 205 watt, sedan lite överkroppsövningar. Kändes som sagt var en del i högerfoten, så jag har inte vågat köra några hoppövningar sista veckorna, hoppas även kunna återuppta det så småningom, tror det är väldigt bra för löpningen, att träna hopp av olika slag.
I går kväll så masserades foten av D, tror det är något magiskt i hennes fingrar. För jag kände redan när hon höll på att det släppte spänningar i foten, kände inget under natten och idag kändes det nästan som vanligt, bara ett svagt molande kvar. Jag hade ändå förberrett mig som att jag skulle springa tävlingen. Korta pass i veckan med rätt lindriga intervaller. En lugn förra vecka, helt utan intervaller. Så på ett sätt en lite formtoppning. Kände dock av de snabba intervallerna en aning i bak och framsidan av låren. I övrigt utan några större besvär. Så jag ville ändå testa var jag står rent formmässigt på 10 km. Nu hade jag chansen.
Dagens 10 km:s test. 39:13
Så jag sprang Växjöloppsbanan, ville samtidigt, utan tävlingshetsen, testa att springa i 3-taktsandning hela rundan. Fast kontrollerat. Tog cykeln från Teleborg ner till Strandbjörkshallen, där bytte jag om till lite mindre kläder. Hade mina "tjocka" Adidasskor, allt för att undvika att åter slå upp skadan i högerfoten, vill helst springa med lite lättare skor men dessa, Adidas, har jag haft på alla långpass och känner mig bekväm med dom. Ett par löpartights samt shorts utanpå dom, 2 t-shirts, varav den yttersta tight, för att få en lite lättare känsla. Samt ett par tunna vantar och mössa.
Hade även två lätta vattenflaskor ungefär en dl vatten i varje. Passar bra i händerna och störde inte under löpningen idag. Men kanske lite onödigt att fylla dom helt, för jag drack bara 2 munnar under loppet. Fast när det blir tävling tror jag ändå att jag ska springa med flaskor, men med bara lite vatten i. För det som är värst på tävlingar är att det klibbar igen i munnen av torrhetskänsla. Det händer mig nästan jämnt, och då har jag aldrig något vatten tillgängligt. Bara det som brukar serveras efter 5km, fast det får man i muggar, väldigt svårt att dricka, springades i full fart, ur en mugg. I dag hade jag dessa väldigt små flaskor med hela tiden och då kan man helt själv välja när man ska dricka, jag passade på att dricka i slutet på nerförsbackar då andhämtning och puls är som lägst under ett sådant här tufft pass.
Ville att andningen skulle styra farten idag, kollade på klockan de 2 första km för att inte gå på för hårt i början, första km blev för snabb, men eftersom man är pigg och ännu inte fått upp pulsen så tror jag inte det gör så mycket, bara man inte springer mer än 1 km i "överfart" då finns risk att man får betala för det i slutet. Så efter den först km lugnade jag ner mig lite, kom in i andningen på ett kontrollerat sätt. Km 2-5 kändes väldigt bra, trots löpning i kuperad terräng, samt ett parti på 700-800 meter i ren stiglöpning, synd att dom har lagt in det i bansträckningen, ett tungt parti av banan. Efter den 5:e km började det bli lite tyngre, men andningen var ändå kontrollerad, behöll steg och hållning på ett bra sätt, enligt mig själv i alla fall, för en utomstående kan det synts annorlunda. Märkte även efteråt när jag kollade pulsen, att den efter 5:e km var hög och var så in i "mål" När jag kom fram till Växjösjön med 3,5 km kvar kändes det helt okej, höll mig på rätt sida om gränsen. Men nu var det på högsta nivå utan att tappa kontrollen. Med 2 km kvar började det dock bli riktigt tungt. Nu började det kännas rejält i både ben och andning. Fast inte så outhärdligt som det kan göra på tävling. Ändå skön känsla när man bara har 2 km kvar, snart blir det lite vila. Sista km var dock riktigt jobbig, då vänder banan mot sydväst och vinden var precis rätt emot. Ingen att gömma sig bakom heller. Hade riktigt hög medelpuls sista km, 172 i medel, 174 som max. Brukar kunna komma upp i 175 i maxpuls på träning. Den sista kilometern blev därmed lite okontrollerad och jag kände att jag tappade steget och hållningen rejält. Ingen rygg att gömma sig bakom heller. Hade 163 i medelpuls över hela rundan, det är högt för att vara mig på träning. Då brukar det inte vara långt från träningsmax för min del.
I mål var jag väldigt trött men inte helt utsliten. Efter någon minuts knästående vila kunde jag jogga ner någon km. Känslan idag var bra, men inte perfekt. Kändes inte så lätt i steget som väntat. 3-taktsandningen känner jag mig alltmer bekväm med. Nu känns det som jag sitter i förarsätet när jag springer. Blir det för hög fart så känner jag det mycket bättre med denna andningskontroll. Sänker farten en aning och får åter kontroll på kropp och fart. Det är en trygghet som jag saknat förr om åren. Jag har säkert sprungit med 3-taktsandning förr om åren med, som något slags default, men då har jag inte varit medveten om det. Jag är lite för tung för tillfället, väger mellan 75-76 kg. Har visserligen lite mer muskler på överkroppen, men ringarna runt magen är svåra att få bort, där är nog 2-4 kg för mycket som inte bidrar med något positivt för löpningen i alla fall.
Men det är just detta som är svårt, ska man leva helt asketiskt? För att kanske springa 2 minuter snabbare? Skulle verkligen ville testa en gång, men är inte riktigt beredd att betala priset med att helt avhålla mig både choklad och öl. Annars har jag kunnat träna på väldigt bra hela våren, inga förkylningar som stört. Någon form av konditionsträning varje dag sedan börja av november. Det som jag inte är 100% nöjd med är att jag känt mig tvungen att begränsa mig till "bara" 3 löppass i veckan. De 2 senaste månaderna har det blivit intervaller både på tisdagar och torsdagar, har försökt variera så mycket det bara går i både fart och längd, i slutet har det blivit mycket fart. På lördagarna har det blivit långpass, runt 20km, inte sällan med någon form av fartökning. Har försökt att köra på i 4 veckorsblock, 3 veckor "hårt", sedan en vecka utan intervaller. Har legat på ungefär 4 mil löpning i veckan i snitt under detta året. Som ersättning för de bortprioriterade distanspassen med löpning har det blivit roddmaskin och Crosstrainer Den sista månaden har jag dock valt bort Ct till förmån för mer överkroppsträning. Får vi se om det kan hjälpa mig.
Hoppas snart kunna öka på löpningen lite, för om jag ska kunna få ner tiderna lite till på milen så måste det till mer distanspass, men utan att bli skadad.
I går körde jag roddmaskin, strax över 205 watt, sedan lite överkroppsövningar. Kändes som sagt var en del i högerfoten, så jag har inte vågat köra några hoppövningar sista veckorna, hoppas även kunna återuppta det så småningom, tror det är väldigt bra för löpningen, att träna hopp av olika slag.
torsdag 26 mars 2015
Korta backintervaller, utför. Framfotsrunda 282
Blev ett annorlunda pass. Har aldrig innan kört något liknande. Läste om det i tidningen Spring, ett sätt att få upp fartkänslan i kroppen. Chefredaktören själv som rekommenderade just denna typ av pass, och han är ju extremt snabb för sin ålder. Ja, varför inte testa. Letade upp en backe i Spånen med svagt nerförslut, enligt klockan 250 meter lång och med en höjdskillnad på 4 meter, men tror det är lite mer i verkligheten, om det är något Garmin 305 har problem med så är det att återge en korrekt höjdåtergivning, har ändå höjdkorrigering påslagen.
Började med ett lugnt varv på 2,3 km, hade mina Adidas på mig under den rundan, bytte sedan skor till Salming Race. Otroligt sköna, sitter som gjutna på fötterna. Men nästan obefintlig dämpning, 5 mm dropp. Körde sedan 6 stycken med rätt hög fart, enligt klockan mellan 41-45 sekunder, troligvis 250 långa. Blir km fart på 2:45 ungefär. Inte riktigt på max i början på intervallerna, men sista 100 meterna i lite mer nerförslut, på absoluta max, en konstig känsla, det är precis som man inte riktigt hinner med på något sätt. Känns okontrollerat. Tyvärr så fick jag lite ont i högerfoten på de 2 sista intervallerna, lite mer än molande och det var inte så bra känsla under nedvarvningen. Hade som väl var bytt skor igen innan dess. Men ändå var det en stickande känsla under höger framfot, precis som det var i "pekfingertån" innan jag åkte på stressfrakturen i högerfoten. Känns även nu efteråt, om jag belastar foten. Kanske inte så konstigt med tanke på vilka påfrestningar det blir på framfoten vid denna typ av löpning. Men fartkänslan var ändå häftig, kände mig bitvis stark i själva löpningen och man känner verkligen hur man skärper till både hållning och steg i dessa farter. Men att människor springer så här fort i 10 km är för mig helt ofattbart. Nu hade jag ändå nerförsbacke, och sprang 250 meter. Hade hängt med i ungefär ett halvt varv när de bästa kör 10000 meter, lite deprimerande på något sätt.
Lite tråkigt med foten, har känt mig riktigt bra i fötterna under dagen, säkert de 2 lite lugnare veckorna som vilat fötterna lite, nu känns det som jag är tillbaka till tiden för 2 veckor sedan, då det molade ungefär som det gör efter dagens pass.
Dagens intervaller
Det är inte kul när man hela tiden balanserar på en tunn lina, vill ju utvecklas men för allt i världen inte bli skadad igen. Försöker variera passen så mycket det bara går, använda olika typer av skor, kör så mycket styrketräning för fötter och vader som det bara går utan att för den skull överbelasta. Just nu känns det verkligen som att det är mina svaga fötter och fotleder som begränsar mig. Men det är bara att försöka vara tålmodig. Hade tänkt mig att eventuellt springa en 10 km:s tävling på lördag, men har i ärlighetens namn tvekat under dagen, innan denna känning kom. Fast då har jag känt att jag inte har den mentala kraften riktigt att ladda på med. Nu känns det än mer osäkert, har dock försökt toppa till formen nu de 2 senaste veckorna, får se om jag kör ett testlopp på 10 km i alla fall. Allt beror på hur foten utvecklar sig. Vill prova på 10 km i tävlingsfart innan jag går in i en tyngre träningsperiod igen.
I går körde jag ett roddpass på nästan 20 minuter med ett snitt på 210 watt, kändes helt okej, inte så sliten i slutet som jag blivit innan. Därefter lite överkroppsövningar.
Började med ett lugnt varv på 2,3 km, hade mina Adidas på mig under den rundan, bytte sedan skor till Salming Race. Otroligt sköna, sitter som gjutna på fötterna. Men nästan obefintlig dämpning, 5 mm dropp. Körde sedan 6 stycken med rätt hög fart, enligt klockan mellan 41-45 sekunder, troligvis 250 långa. Blir km fart på 2:45 ungefär. Inte riktigt på max i början på intervallerna, men sista 100 meterna i lite mer nerförslut, på absoluta max, en konstig känsla, det är precis som man inte riktigt hinner med på något sätt. Känns okontrollerat. Tyvärr så fick jag lite ont i högerfoten på de 2 sista intervallerna, lite mer än molande och det var inte så bra känsla under nedvarvningen. Hade som väl var bytt skor igen innan dess. Men ändå var det en stickande känsla under höger framfot, precis som det var i "pekfingertån" innan jag åkte på stressfrakturen i högerfoten. Känns även nu efteråt, om jag belastar foten. Kanske inte så konstigt med tanke på vilka påfrestningar det blir på framfoten vid denna typ av löpning. Men fartkänslan var ändå häftig, kände mig bitvis stark i själva löpningen och man känner verkligen hur man skärper till både hållning och steg i dessa farter. Men att människor springer så här fort i 10 km är för mig helt ofattbart. Nu hade jag ändå nerförsbacke, och sprang 250 meter. Hade hängt med i ungefär ett halvt varv när de bästa kör 10000 meter, lite deprimerande på något sätt.
Lite tråkigt med foten, har känt mig riktigt bra i fötterna under dagen, säkert de 2 lite lugnare veckorna som vilat fötterna lite, nu känns det som jag är tillbaka till tiden för 2 veckor sedan, då det molade ungefär som det gör efter dagens pass.
Dagens intervaller
Det är inte kul när man hela tiden balanserar på en tunn lina, vill ju utvecklas men för allt i världen inte bli skadad igen. Försöker variera passen så mycket det bara går, använda olika typer av skor, kör så mycket styrketräning för fötter och vader som det bara går utan att för den skull överbelasta. Just nu känns det verkligen som att det är mina svaga fötter och fotleder som begränsar mig. Men det är bara att försöka vara tålmodig. Hade tänkt mig att eventuellt springa en 10 km:s tävling på lördag, men har i ärlighetens namn tvekat under dagen, innan denna känning kom. Fast då har jag känt att jag inte har den mentala kraften riktigt att ladda på med. Nu känns det än mer osäkert, har dock försökt toppa till formen nu de 2 senaste veckorna, får se om jag kör ett testlopp på 10 km i alla fall. Allt beror på hur foten utvecklar sig. Vill prova på 10 km i tävlingsfart innan jag går in i en tyngre träningsperiod igen.
I går körde jag ett roddpass på nästan 20 minuter med ett snitt på 210 watt, kändes helt okej, inte så sliten i slutet som jag blivit innan. Därefter lite överkroppsövningar.
tisdag 24 mars 2015
Kort tempopass, 3,5 km. Framfotsrunda 281.
Började med att köra lite korta intervaller med dottern uppe vid Virdavallens tartanbana. Sedan cyklade jag hem och tog av lite kläder, körde med tunna tights och shorts utanpå det, 2 T-shirtar i stället för den lite tjockare långärmade tröjan jag brukar ha. Hade mina Adidas eftersom det var asfalt jag tänkt springa på och inte ville överanstränga mina känsliga fötter och vrister. Hade tänkt mig att ligga på hyfsat kontrollerad nivå. Högt i 3-taktsandningen, utandning på vart 3:e steg. Men ändå inte så att jag tappar kontrollen. Ungefär som att jag skulle klara i 10 km.
Rundan jag sprang är flack, bara en liten svag backe, avslutningen lätt uppför men annars väldigt bra för att testa formen. Förra veckan sprang jag bara lugna pass, 2 pass på stigar, 7 respektive 8 km, ett rätt lugnt långpass i lördags utan fartökningar, 21 km i 4:34 tempo ungefär. I söndags ett väldigt lugnt stigpass på 4 km, utan klocka, testade att springa det med Asics ds racer, funkade perfekt, väldigt följsamma skor på stigar också. Därefter roddmaskin, 200 watt i knappt 20 minuter, samt lite magövningar.
I går roddmaskin 200 watt, som vanligt, därefter överkroppsövningar i gymmets maskiner, körde även lite lätta benövningar i maskinerna. Så jag hade laddat på ett bra sätt inför detta passet.
Dagens korttempo
Börjar med lite sidvind första 400 meterna sedan blir det medvind, första kilometern lätt utför. Pigg i benen, så den går på 3:37. Kändes inte så fort, men så fort det flackade ut och började gå uppför så kände jag att det gick lite för fort så jag fick sänka lite, andra km på 3:40. Nu började det bli jobbigt, sedan 3:e km på 3:49, den var för hård och jag blev alldeles för trött bitvis och tappade steget och hållningen, fick dra ner lite på farten för att orka. Sedan sista 500 meterna i lite svagt motlut men då är kroppen inställd på snar vila och man tar i lite extra, den blev 3:44 i snitt. Men då var jag helt slut efteråt. Inte riktigt meningen idag. Detta tempo hade jag klarat max i 5 km.
Så ligger nog runt 3.50 som max i snitt över en mil som det känns idag.
Andningen kontrollerad i början men andra halvan blir det lite för högt, vilket också pulsen visar, runt 165 då. Ska helst inte vara över 162 för att det ska vara uthålligt på träning. Även om jag tränar mer nu i detta rätt så ansträngande läge så är jag fortfarande ovan och kommer alldeles för ofta i ett för högt läge.
Är tyvärr lite för tung, har inte kunnat minska på chokladintaget som jag förutsatt mig. Där har jag fortfarande lite att jobba med. Annars har jag kunnat träna på bra.
Rundan jag sprang är flack, bara en liten svag backe, avslutningen lätt uppför men annars väldigt bra för att testa formen. Förra veckan sprang jag bara lugna pass, 2 pass på stigar, 7 respektive 8 km, ett rätt lugnt långpass i lördags utan fartökningar, 21 km i 4:34 tempo ungefär. I söndags ett väldigt lugnt stigpass på 4 km, utan klocka, testade att springa det med Asics ds racer, funkade perfekt, väldigt följsamma skor på stigar också. Därefter roddmaskin, 200 watt i knappt 20 minuter, samt lite magövningar.
I går roddmaskin 200 watt, som vanligt, därefter överkroppsövningar i gymmets maskiner, körde även lite lätta benövningar i maskinerna. Så jag hade laddat på ett bra sätt inför detta passet.
Dagens korttempo
Börjar med lite sidvind första 400 meterna sedan blir det medvind, första kilometern lätt utför. Pigg i benen, så den går på 3:37. Kändes inte så fort, men så fort det flackade ut och började gå uppför så kände jag att det gick lite för fort så jag fick sänka lite, andra km på 3:40. Nu började det bli jobbigt, sedan 3:e km på 3:49, den var för hård och jag blev alldeles för trött bitvis och tappade steget och hållningen, fick dra ner lite på farten för att orka. Sedan sista 500 meterna i lite svagt motlut men då är kroppen inställd på snar vila och man tar i lite extra, den blev 3:44 i snitt. Men då var jag helt slut efteråt. Inte riktigt meningen idag. Detta tempo hade jag klarat max i 5 km.
Så ligger nog runt 3.50 som max i snitt över en mil som det känns idag.
Andningen kontrollerad i början men andra halvan blir det lite för högt, vilket också pulsen visar, runt 165 då. Ska helst inte vara över 162 för att det ska vara uthålligt på träning. Även om jag tränar mer nu i detta rätt så ansträngande läge så är jag fortfarande ovan och kommer alldeles för ofta i ett för högt läge.
Är tyvärr lite för tung, har inte kunnat minska på chokladintaget som jag förutsatt mig. Där har jag fortfarande lite att jobba med. Annars har jag kunnat träna på bra.
lördag 21 mars 2015
Långpass, 21 km, 4:33 tempo. Framfotsrunda 280.
Var det sista lugna passet denna veckan. Hade lite tankar på att springa ett lopp i Ljungby idag, 10 km. Men när det varnades för både snö och hård blåst så bestämde jag mig tidigt denna veckan att avstå. För mig är det tufft mentalt att springa 10km. Måste bli bättre på att ha en mer avslappnad attityd till olika lopp. Sen är jag en vanemänniska också. Jag tycker om långpassen på lördagarna, blir så avslappnad både i kropp och knopp efteråt. Ingen hets eller nervositet inför heller. Så tävlingar lockar inte så mycket som det borde göra. Blir en ny chans nästa lördag, då är det ett lopp i Växjö. Ett helt nytt lopp, med målgång inne på den relativt nybyggda fotbollsarenan, Myresjö arena. Start vid vattentorget. Tyvärr så blir det lite mer uppför än nerför och tror att det blir svårt att få någon bra tid. Men annars är det en spännande bansträckning, relativt flackt totalt sett. Får se hur det känns under veckan. Kommer att köra lite lugnare och kortare intervallpass kommande vecka för att komma i lite bättre skick om jag springer. Start 15:00, lite sent.
Idag, var det som sagt var inte så trevligt väder, snöade under rundan och kraftig nordostlig vind. Som väl var så hade jag tänkt mig ett jämnt tempo utan fartökningar, så blev det. Men när jag kom fram till Växjösjön blev det jobbigt ändå eftersom det blåste så mycket. Var inte i 4-taktsandning speciellt mycket idag, var i någon uppförsbacke och i motvinden runt Växjösjön. Glömde pausa klockan när jag stannade till för att ta av jackan efter ett par km. Men räknade bort den tiden från totalen, blev 4:33 i snitt/km med den tiden borträknad. Stannade 2 gånger till, dels för att lätta på trycket, dels för att byta vattenflaskor i bältet, men då stannade jag klockan.
Dagens långpass
Blev lite tröttare än väntat, de sista 2 km var tunga och det kändes rejält i låren, även vaderna var lite stumma bitvis och framför allt i slutet på rundan. Det var tydligt att det satt kvar i vaderna efter torsdagens stiglöpning i 0-dropps Merrell-skor.
I går körde jag rodd i 210 Watt. Därefter överkroppsövningar samt lite benstyrka i diverse maskiner. Kan också ha påverka den något stumma känslan i slutet under dagens pass.
Idag, var det som sagt var inte så trevligt väder, snöade under rundan och kraftig nordostlig vind. Som väl var så hade jag tänkt mig ett jämnt tempo utan fartökningar, så blev det. Men när jag kom fram till Växjösjön blev det jobbigt ändå eftersom det blåste så mycket. Var inte i 4-taktsandning speciellt mycket idag, var i någon uppförsbacke och i motvinden runt Växjösjön. Glömde pausa klockan när jag stannade till för att ta av jackan efter ett par km. Men räknade bort den tiden från totalen, blev 4:33 i snitt/km med den tiden borträknad. Stannade 2 gånger till, dels för att lätta på trycket, dels för att byta vattenflaskor i bältet, men då stannade jag klockan.
Dagens långpass
Blev lite tröttare än väntat, de sista 2 km var tunga och det kändes rejält i låren, även vaderna var lite stumma bitvis och framför allt i slutet på rundan. Det var tydligt att det satt kvar i vaderna efter torsdagens stiglöpning i 0-dropps Merrell-skor.
I går körde jag rodd i 210 Watt. Därefter överkroppsövningar samt lite benstyrka i diverse maskiner. Kan också ha påverka den något stumma känslan i slutet under dagens pass.
torsdag 19 mars 2015
Stiglöpning, 8 km med Merrell trail glove. Framfotsrunda 279.
Är mitt i min lugna vecka, ännu ett stiglöpningspass på schemat. Jag klagade och gnällde över Salming trail skorna förra inlägget. I dag hade jag mina Merrell-skor i stället. Dessa har jag sprungit många stiglöpningspass med. Men eftersom jag inte sprungit stigar på ett halvår så visste jag inte inför denna rundan om det var Salmingskorna eller ovana som var så stort problem förra gången.
Merrell skorna är helt utan dropp, men med rätt tjock sula. Breda i tåboxen och utan innersula. Så det blir en skön kontakt med både skor och underlag. Det var en helt annan känsla idag, nu kände jag igen stiglöpningstekniken och allt hade ett helt annat flyt idag. Merrellskorna är verkligen perfekta för knixiga stigar. På något sätt blir löpningen avslappnad, var bara nära att trampa lite snett en enda gång, förra rundan kändes det oroligt och nervöst mest hela tiden.
Det var ett tag sedan jag sprang med Merrell och med mina hälproblem så har jag undvikit skorna då de frestar rätt hårt på hälsenor och vader. Men på stigar så funkar det helt okej, det är mjukt och steget blir varierande och bitvis väldigt kort.
I dag hade jag visserligen klockan på armen men känslan var ändå väldigt skön, hade bestämt mig för att ta det lugnt och höll det rätt bra, var på sista 2 km som jag tryckte till lite extra. Men totalt sett ett väldigt skönt pass, rätt hög medelpuls men med en skön känsla efteråt.
Blev dock rätt mör i vader och vänster häl, så efter passet cyklade jag direkt till gymmet och körde en del med foamrollern, samt en skön bastu efteråt. Finns en tävling på lördag, men det ska åter bli vinter så jag hoppar över den som det ser ut just nu. Vill inte springa för fullt om det är snöblask och runt nollan.
Dagens stiglöpning
I går körde jag rodd på lite drygt 205 watt, kändes okej. Därefter överkroppsövningar.
Merrell skorna är helt utan dropp, men med rätt tjock sula. Breda i tåboxen och utan innersula. Så det blir en skön kontakt med både skor och underlag. Det var en helt annan känsla idag, nu kände jag igen stiglöpningstekniken och allt hade ett helt annat flyt idag. Merrellskorna är verkligen perfekta för knixiga stigar. På något sätt blir löpningen avslappnad, var bara nära att trampa lite snett en enda gång, förra rundan kändes det oroligt och nervöst mest hela tiden.
Det var ett tag sedan jag sprang med Merrell och med mina hälproblem så har jag undvikit skorna då de frestar rätt hårt på hälsenor och vader. Men på stigar så funkar det helt okej, det är mjukt och steget blir varierande och bitvis väldigt kort.
I dag hade jag visserligen klockan på armen men känslan var ändå väldigt skön, hade bestämt mig för att ta det lugnt och höll det rätt bra, var på sista 2 km som jag tryckte till lite extra. Men totalt sett ett väldigt skönt pass, rätt hög medelpuls men med en skön känsla efteråt.
Blev dock rätt mör i vader och vänster häl, så efter passet cyklade jag direkt till gymmet och körde en del med foamrollern, samt en skön bastu efteråt. Finns en tävling på lördag, men det ska åter bli vinter så jag hoppar över den som det ser ut just nu. Vill inte springa för fullt om det är snöblask och runt nollan.
Dagens stiglöpning
I går körde jag rodd på lite drygt 205 watt, kändes okej. Därefter överkroppsövningar.
tisdag 17 mars 2015
Stiglöpning, 7,5 km. Salming Trail T1. Framfotsrunda 278.
Inledde dagens stiglöpning med lite korta intervaller med dottern. Det går bättre och bättre för henne. Verkar som det funkar bättre med korta intensiva pass än lite längre joggpass, då blir hon uttråkad.
Efter det tog jag cykeln upp till Spånenområdet, lite drygt 5 km enkel väg. Nu börjar det bli lite varmare ute så det funkar att cykla även efter ett löppass. Är det för kallt ute så blir jag väldigt fort nerkyld efter att ha sprungit. Att cykla 5 kilometer då funkar inte för mig.
Dagens stiglöpning
Har tänkt mig att denna veckan ska bli en lugnare vecka utan några tunga intervallpass, stiglöpning brukar funka bra då, blir inte så hög puls, även om jag blir trött i benen. Hade stora förväntningar på de nyinköpta Salming Trail-skorna, men måste tyvärr säga att dom var en stor besvikelse.
Kändes alldeles för styva i sulan. Nästan som om jag hade ett par brädor under fötterna. Ska inte döma ut dom efter ett pass, det är orättvist. Men första intrycket brukar oftast stämma. Förra sommaren sprang jag en hel del stigpass. I denna terrängen.
Då hade jag Merrellskor eller VFF-skor. De allra skönaste, men skulle det visa sig, och farligaste var just VFF-skorna. Var helt fantastisk känsla med nära kontakt mot underlaget, följsamt och mjukt blev steget, det var en fröjd att springa ända tills jag bröt lilltån mot en väl dold rot under blåbärsris. Sedan dess har jag inte använt dom skorna på stigar och kommer inte heller att göra mer. Tårna är alldeles för utsatta.
Däremot har jag 4 par olika Merrellskor, dessa har alla varit väldigt bra på just stigar, väldigt följsamma och breda i tåboxen, mjuka i hålfoten och inte alls så styva i sulan som Salming Trail. Det är just den styva hålfoten som är problemet för mig med Salmingskorna. När jag springer på stigar tycker jag det är viktigt att känna närheten med underlaget, att fötternas muskler får jobba på rätt sätt, då krävs det att det blir mjuk och så nära kontakt som möjligt. Annars tror jag det är väldigt lätt att stukar sig i samband med att man trampar snett på det ojämna underlaget. Det jag främst vill åt med stiglöpningen är att träna upp musklerna i fötterna.
Inte så kul att "dissa" ett par skor. Speciellt som jag verkligen tror på själva konceptet som Salming kör, med 5mm dropp. Likadant att Salming så tydligt delar upp i olika sortiment, är också bra. Har sedan innan, Race och Distance modellen, Racen är jag riktigt nöjd med, de gånger jag använt skorna har dom varit perfekta. Men funkar bara när det ska gå riktigt snabbt. Distance har inte varit bra på mina fötter, har känts stumma och klumpiga. Har vid upprepade tillfällen försökt använda dom till dom lugna passen, men inte haft någon bra känsla i dom. Känns som att steget nästan dör i själva kontakten med underlaget, sen vid frånskjutet är det som att börja om från stillastående, ingen rekyl på något sätt.
Alla människor har unika löpstilar och förutsättningar i fötter och leder. Det är omöjligt för en skotillverkare att göra alla nöjda.
Jag ska köra samma pass på torsdag, då kommer jag använda mina allra tjockaste Merrell. Blir ett bra tillfälle att jämföra, ska ju vara så ärlig att säga att jag är väldigt ovan vid stiglöpning för tillfället. Har inte blivit något riktigt pass sedan i höstas.
I går blev det ett roddpass, 20 minuter med strax över 200 watt, kändes helt okej. Därefter lite överkroppsövningar och 2x5 minuter löpning i höjdhopparmattan.
Efter det tog jag cykeln upp till Spånenområdet, lite drygt 5 km enkel väg. Nu börjar det bli lite varmare ute så det funkar att cykla även efter ett löppass. Är det för kallt ute så blir jag väldigt fort nerkyld efter att ha sprungit. Att cykla 5 kilometer då funkar inte för mig.
Dagens stiglöpning
Har tänkt mig att denna veckan ska bli en lugnare vecka utan några tunga intervallpass, stiglöpning brukar funka bra då, blir inte så hög puls, även om jag blir trött i benen. Hade stora förväntningar på de nyinköpta Salming Trail-skorna, men måste tyvärr säga att dom var en stor besvikelse.
 |
| Salming Trail, |
 |
| Dagens underlag. |
Då hade jag Merrellskor eller VFF-skor. De allra skönaste, men skulle det visa sig, och farligaste var just VFF-skorna. Var helt fantastisk känsla med nära kontakt mot underlaget, följsamt och mjukt blev steget, det var en fröjd att springa ända tills jag bröt lilltån mot en väl dold rot under blåbärsris. Sedan dess har jag inte använt dom skorna på stigar och kommer inte heller att göra mer. Tårna är alldeles för utsatta.
Däremot har jag 4 par olika Merrellskor, dessa har alla varit väldigt bra på just stigar, väldigt följsamma och breda i tåboxen, mjuka i hålfoten och inte alls så styva i sulan som Salming Trail. Det är just den styva hålfoten som är problemet för mig med Salmingskorna. När jag springer på stigar tycker jag det är viktigt att känna närheten med underlaget, att fötternas muskler får jobba på rätt sätt, då krävs det att det blir mjuk och så nära kontakt som möjligt. Annars tror jag det är väldigt lätt att stukar sig i samband med att man trampar snett på det ojämna underlaget. Det jag främst vill åt med stiglöpningen är att träna upp musklerna i fötterna.
Inte så kul att "dissa" ett par skor. Speciellt som jag verkligen tror på själva konceptet som Salming kör, med 5mm dropp. Likadant att Salming så tydligt delar upp i olika sortiment, är också bra. Har sedan innan, Race och Distance modellen, Racen är jag riktigt nöjd med, de gånger jag använt skorna har dom varit perfekta. Men funkar bara när det ska gå riktigt snabbt. Distance har inte varit bra på mina fötter, har känts stumma och klumpiga. Har vid upprepade tillfällen försökt använda dom till dom lugna passen, men inte haft någon bra känsla i dom. Känns som att steget nästan dör i själva kontakten med underlaget, sen vid frånskjutet är det som att börja om från stillastående, ingen rekyl på något sätt.
Alla människor har unika löpstilar och förutsättningar i fötter och leder. Det är omöjligt för en skotillverkare att göra alla nöjda.
Jag ska köra samma pass på torsdag, då kommer jag använda mina allra tjockaste Merrell. Blir ett bra tillfälle att jämföra, ska ju vara så ärlig att säga att jag är väldigt ovan vid stiglöpning för tillfället. Har inte blivit något riktigt pass sedan i höstas.
 |
| Merrel Trail Glove |
I går blev det ett roddpass, 20 minuter med strax över 200 watt, kändes helt okej. Därefter lite överkroppsövningar och 2x5 minuter löpning i höjdhopparmattan.
lördag 14 mars 2015
Långpass, 19,7 km med 4.4 km fartökning. Framfotsrunda 277.
Blev samma pass och sträckning som jag körde för exakt 2 veckor sedan. Det är otroligt när jag jämför de 2 passen, de blev nästan identiska både i fart, innan jag påbörjade fartdelen, under fartdelen och även efter fartdelen.
Dagens långpass
Blev lite för fort de inledande 11 km, precis som förra gången, 4.40 i snitt ungefär. Men denna gången hade jag ingen ångest innan fartdelen skulle börja, jag hade bestämt mig innan att inte ta ut mig lika mycket denna gången. Men det gjorde jag, hade en av dom högsta pulserna någonsin under träning, 176 slag. Däremot låg jag på ungefär samma medelpuls som förra gången, under fartdelen, cirka 165, det är högt och ansträngningen var nära max för dessa 4,5km runt sjön, hade inte kunnat köra på i denna farten 5 km till. Frågan är hur mycket de 11km innan påverkar?
En av sakerna som skiljde rejält denna gången var vinden, förra gången, svag sydostlig, då kommer jag lite i lä, eftersom det är mer öppet de inledande km. Förra gången inledde jag med 3:50 de 2 första km, men i dag blev det 4:00 tempo i motvinden. Gick lite för hårt, så när jag fick medvind så fanns det inte riktigt kräm i benen, precis som förra gången fick jag sänka farten lite efter cirka 3 km, då det började bli lite för hög puls. Sedan glömde jag "reseta" klockan efter fartdelen, men jag kollade i alla fall tempo sista 400 meterna och då låg jag på 3:30 sista 400 meterna om allt stämde, kändes inte så fort men jag tog verkligen ut allt denna gången och hade över 170 i puls sista 400 meterna med 176 i avslutningen, 4 slag högre än förra gången. Medelfarten: 3:53 denna gången under fartdelen, förra gången 3:50. Så lite sämre denna gången. Men jag tog ut mig mer denna gången, sen om det var vinden eller lite sämre form som gjorde att det gick lite saktare är svårt att veta.
Det som skiljde lite var tröttheten efter fartdelen, förra gången räckte det med att sätta händerna mot knäna någon minut, men denna gången blev jag liggandes på marken, knästående. Sista 200 meterna var det nästan svart för ögonen. Jag märkte idag att folk är omtänksamma i alla fall. För när jag blev liggandes av utmattning så stannade det en lite äldre dam på cykel och frågade om jag mådde bra. Även ett äldre par som jag mötte 150 meter innan "målgång" vände sig om och stod länge och tittade på mig. Undrade väl var det var frågan om, vem som springer på det viset? Efter någon minut kunde jag dock resa på mig och avsluta med 5 km i lägre tempo.
Precis som förra gången blev det 5:tempo de första 2 km efter fartdelen. Kändes som om det var max, men sen kom kraften tillbaka och jag kunde avsluta i 4:30 tempo utan att förstöra mig helt, precis som förra gången. En härlig känsla, när krafterna kommer tillbaka efter så lång tids löpning.
Idag blev det ingen löpning med 4-taktsandning. Antingen väldigt lågt som i inledningen och avslutningen, då jag inte räknar stegen alls. Eller som under fartdelen då det är 3-taktsandning hela vägen. Men även idag låg jag på lite för hårt under fartdelen. Märker det på medelpulsen. 162 slag i medel är mer uthålligt, idag var det kanske 167-170 i medel. Får se på lite sikt om dessa pass ger någon effekt. Det känns i alla fall bra efteråt att kört 5 km lugnt efter fartdelen, som att kroppen glömmer den hårdare ansträngningen mitt i passet.
Hade mina Adidas idag och det kändes helt okej under dagens pass i både häl och fot. Kändes lite i högerfoten under de avslutande 5 km.
Men som sagt, jag har inte kört något rent tempo på väldigt länge så jag vet inte riktigt hur formen är. Kanske är det så att jag ligger på 3:52 tempo under en mil, i så fall som förra året. Men jag har ännu inte provat att toppa formen i år. Har kört 3 lite hårdare veckor, sedan 1 lugn. Nu är det åter dags för en lugn. Ska verkligen se till att det blir så också. Kommer bli 2 pass med stiglöpning nästa vecka. Helt utan fartinslag.
Sen kanske det blir ett 10km lopp nästa lördag i Ljungby, men jag bestämmer mig under veckan.
I går körde jag rodd i strax över 200 watt, 20 minuter, därefter överkroppsövningar.
Dagens långpass
Blev lite för fort de inledande 11 km, precis som förra gången, 4.40 i snitt ungefär. Men denna gången hade jag ingen ångest innan fartdelen skulle börja, jag hade bestämt mig innan att inte ta ut mig lika mycket denna gången. Men det gjorde jag, hade en av dom högsta pulserna någonsin under träning, 176 slag. Däremot låg jag på ungefär samma medelpuls som förra gången, under fartdelen, cirka 165, det är högt och ansträngningen var nära max för dessa 4,5km runt sjön, hade inte kunnat köra på i denna farten 5 km till. Frågan är hur mycket de 11km innan påverkar?
En av sakerna som skiljde rejält denna gången var vinden, förra gången, svag sydostlig, då kommer jag lite i lä, eftersom det är mer öppet de inledande km. Förra gången inledde jag med 3:50 de 2 första km, men i dag blev det 4:00 tempo i motvinden. Gick lite för hårt, så när jag fick medvind så fanns det inte riktigt kräm i benen, precis som förra gången fick jag sänka farten lite efter cirka 3 km, då det började bli lite för hög puls. Sedan glömde jag "reseta" klockan efter fartdelen, men jag kollade i alla fall tempo sista 400 meterna och då låg jag på 3:30 sista 400 meterna om allt stämde, kändes inte så fort men jag tog verkligen ut allt denna gången och hade över 170 i puls sista 400 meterna med 176 i avslutningen, 4 slag högre än förra gången. Medelfarten: 3:53 denna gången under fartdelen, förra gången 3:50. Så lite sämre denna gången. Men jag tog ut mig mer denna gången, sen om det var vinden eller lite sämre form som gjorde att det gick lite saktare är svårt att veta.
Det som skiljde lite var tröttheten efter fartdelen, förra gången räckte det med att sätta händerna mot knäna någon minut, men denna gången blev jag liggandes på marken, knästående. Sista 200 meterna var det nästan svart för ögonen. Jag märkte idag att folk är omtänksamma i alla fall. För när jag blev liggandes av utmattning så stannade det en lite äldre dam på cykel och frågade om jag mådde bra. Även ett äldre par som jag mötte 150 meter innan "målgång" vände sig om och stod länge och tittade på mig. Undrade väl var det var frågan om, vem som springer på det viset? Efter någon minut kunde jag dock resa på mig och avsluta med 5 km i lägre tempo.
Precis som förra gången blev det 5:tempo de första 2 km efter fartdelen. Kändes som om det var max, men sen kom kraften tillbaka och jag kunde avsluta i 4:30 tempo utan att förstöra mig helt, precis som förra gången. En härlig känsla, när krafterna kommer tillbaka efter så lång tids löpning.
Idag blev det ingen löpning med 4-taktsandning. Antingen väldigt lågt som i inledningen och avslutningen, då jag inte räknar stegen alls. Eller som under fartdelen då det är 3-taktsandning hela vägen. Men även idag låg jag på lite för hårt under fartdelen. Märker det på medelpulsen. 162 slag i medel är mer uthålligt, idag var det kanske 167-170 i medel. Får se på lite sikt om dessa pass ger någon effekt. Det känns i alla fall bra efteråt att kört 5 km lugnt efter fartdelen, som att kroppen glömmer den hårdare ansträngningen mitt i passet.
Hade mina Adidas idag och det kändes helt okej under dagens pass i både häl och fot. Kändes lite i högerfoten under de avslutande 5 km.
Men som sagt, jag har inte kört något rent tempo på väldigt länge så jag vet inte riktigt hur formen är. Kanske är det så att jag ligger på 3:52 tempo under en mil, i så fall som förra året. Men jag har ännu inte provat att toppa formen i år. Har kört 3 lite hårdare veckor, sedan 1 lugn. Nu är det åter dags för en lugn. Ska verkligen se till att det blir så också. Kommer bli 2 pass med stiglöpning nästa vecka. Helt utan fartinslag.
Sen kanske det blir ett 10km lopp nästa lördag i Ljungby, men jag bestämmer mig under veckan.
I går körde jag rodd i strax över 200 watt, 20 minuter, därefter överkroppsövningar.
torsdag 12 mars 2015
Kuperade långintervaller, 3x2,08km. Framfotsrunda 276
Har känt mig låg i veckan, inte varit den rätta energin, ändå har jag minska något på de alternativa konditionspassen sista veckan. Har känt att det varit på gränsen att en förkylning ska komma men jag har hittills klarat mig. I dag var det dags för ett mentalt, väldigt tufft pass. Körde något liknande för 11 månader sedan, fast detta var med en intervall extra.
Intervallerna är ett varv, på det korta (2,08 km) kuperade spåret uppe i natursköna Spånen, jag brukar oftast njuta av att vara uppe i Spånenområdet. Det är något magiskt och nästan trolskt i omgivningen, särskilt i den fina tallskogen. Men idag var det ingen njutning, möjligtvis sista varvet, då intervallerna var avklarade. Då var det en skön avslappnad känsla, förutom de lite stumma och stela fötterna och vaderna.
Dagens långintervaller.
Körde först ett uppvärmningsvarv i 4:45 tempo med Salming Distance, kändes inte alls bra, stelt och stumt, vet inte vad det är med mig och Salming distance men det vill inte fungera bra. Tycker skorna känns klumpiga men framför allt stumma, det svarar inte någonting. Vet inte vad det beror på? Skorna är underbara att gå i, mjuka och följsamma. Men när jag ska springa så funkar det inte.
Jag bytte skor, till Asics ds racer, dessa är väldigt sköna när det ska gå lite snabbare, men det frestar på vaderna att löpa i dessa tunna skor. Men så länge man springer snabbt i dom så funkar dom helt perfekt, känns som man inte har några skor på sig överhuvudtaget.
Målet med dagens långintervaller var att andningen skulle styra farten. Det svåra på just denna rundan är att det är väldigt kuperat och varvet har en 350 meter lång uppförsbacke strax innan den lite lättare avslutningen. Det som gör det extra svårt är att komma in i backen med rätt fart och när man väl är i backen att inte gå på för hårt, för då stumnar man helt strax innan toppen på den. På den första intervallen gjorde jag det, blev väldigt tufft strax innan toppen och på den lätta avslutningen kunde jag inte öka någonting, utan hade fullt upp med att bara klara av. Fördelen med en stigning så långt in i intervallen är att pulsen drivs upp riktigt högt. Det är för mig väldigt svårt att komma så högt som jag gjorde idag, om jag springer något liknande pass i flackare terräng.
Den första intervallen blev inte bra, för hård och det blev ryckig löpning, den blev med ett snitt på 3:49/km, det är jag väldigt nöjd med tidsmässigt, men jag var helt slut efter den och det var inte meningen. Sedan körde jag den andra och tredje något lugnare, dessa blev 3:56 samt 3:55 i snitt och känslan var betydligt bättre på dessa. Hade ungefär samma tider förra året men då körde jag bara 2 stycken och jag körde dom i början på veckan, brukar vara piggare i benen i början på veckorna. Så det känns som jag är lite bättre i år, men väldigt marginellt. Nu ska jag ha en kommande, lite lugnare vecka med enbart stiglöpning. Bara långpasset på lördag kvar, som kanske blir lite tuffare, vi får se hur det känns i fötter och hälar på lördag.
Andning och puls: På samtliga intervaller inledde jag med 4-taktsandning, ungefär 20 utandningar på respektive fot, cirka 5-600 meter, i svagt nerförslut, innan det blev 3-taktsandning på resten av varvet. På första varvet gick jag på lite för hårt och det blev ryckigt, när pulsen går över 164 ungefär, då är jag på mitt maximala när jag tränar. kommer jag över den pulsen så tappar jag hållning och kontroll på både fart och andning, bara på en spurt i slutet som jag kan ligga högre än så för att det fortfarande ska vara någorlunda effektivt. På 2:a och 3:e intervallen så styrde andningen på ett bättre sätt och jag var inte helt slut efter dessa och det kändes kontrollerat även om de var tufft.
I går körde jag rodd, strax över 200 watt i 20 minuter, var lite sliten. Därefter överkroppsövningar, stod alltså över ännu ett CT-pass. Får se om det har någon toppande effekt på lite sikt.
Intervallerna är ett varv, på det korta (2,08 km) kuperade spåret uppe i natursköna Spånen, jag brukar oftast njuta av att vara uppe i Spånenområdet. Det är något magiskt och nästan trolskt i omgivningen, särskilt i den fina tallskogen. Men idag var det ingen njutning, möjligtvis sista varvet, då intervallerna var avklarade. Då var det en skön avslappnad känsla, förutom de lite stumma och stela fötterna och vaderna.
Dagens långintervaller.
Körde först ett uppvärmningsvarv i 4:45 tempo med Salming Distance, kändes inte alls bra, stelt och stumt, vet inte vad det är med mig och Salming distance men det vill inte fungera bra. Tycker skorna känns klumpiga men framför allt stumma, det svarar inte någonting. Vet inte vad det beror på? Skorna är underbara att gå i, mjuka och följsamma. Men när jag ska springa så funkar det inte.
Jag bytte skor, till Asics ds racer, dessa är väldigt sköna när det ska gå lite snabbare, men det frestar på vaderna att löpa i dessa tunna skor. Men så länge man springer snabbt i dom så funkar dom helt perfekt, känns som man inte har några skor på sig överhuvudtaget.
Målet med dagens långintervaller var att andningen skulle styra farten. Det svåra på just denna rundan är att det är väldigt kuperat och varvet har en 350 meter lång uppförsbacke strax innan den lite lättare avslutningen. Det som gör det extra svårt är att komma in i backen med rätt fart och när man väl är i backen att inte gå på för hårt, för då stumnar man helt strax innan toppen på den. På den första intervallen gjorde jag det, blev väldigt tufft strax innan toppen och på den lätta avslutningen kunde jag inte öka någonting, utan hade fullt upp med att bara klara av. Fördelen med en stigning så långt in i intervallen är att pulsen drivs upp riktigt högt. Det är för mig väldigt svårt att komma så högt som jag gjorde idag, om jag springer något liknande pass i flackare terräng.
Den första intervallen blev inte bra, för hård och det blev ryckig löpning, den blev med ett snitt på 3:49/km, det är jag väldigt nöjd med tidsmässigt, men jag var helt slut efter den och det var inte meningen. Sedan körde jag den andra och tredje något lugnare, dessa blev 3:56 samt 3:55 i snitt och känslan var betydligt bättre på dessa. Hade ungefär samma tider förra året men då körde jag bara 2 stycken och jag körde dom i början på veckan, brukar vara piggare i benen i början på veckorna. Så det känns som jag är lite bättre i år, men väldigt marginellt. Nu ska jag ha en kommande, lite lugnare vecka med enbart stiglöpning. Bara långpasset på lördag kvar, som kanske blir lite tuffare, vi får se hur det känns i fötter och hälar på lördag.
Andning och puls: På samtliga intervaller inledde jag med 4-taktsandning, ungefär 20 utandningar på respektive fot, cirka 5-600 meter, i svagt nerförslut, innan det blev 3-taktsandning på resten av varvet. På första varvet gick jag på lite för hårt och det blev ryckigt, när pulsen går över 164 ungefär, då är jag på mitt maximala när jag tränar. kommer jag över den pulsen så tappar jag hållning och kontroll på både fart och andning, bara på en spurt i slutet som jag kan ligga högre än så för att det fortfarande ska vara någorlunda effektivt. På 2:a och 3:e intervallen så styrde andningen på ett bättre sätt och jag var inte helt slut efter dessa och det kändes kontrollerat även om de var tufft.
I går körde jag rodd, strax över 200 watt i 20 minuter, var lite sliten. Därefter överkroppsövningar, stod alltså över ännu ett CT-pass. Får se om det har någon toppande effekt på lite sikt.
tisdag 10 mars 2015
"70/20" intervaller + 2*1000 meter. Framfotsrunda 275
Blev ett för mig nytt upplägg på intervaller, i år har jag mer än någonsin testat olika former, dels för att inte behöva jämföra för mycket dels för att orka mentalt att köra dessa tisdagsintervaller. Har på gymmet kommit i kontakt med en före detta väldigt duktig löpare, som på bara 5-7 mil i veckan, fördelat på mellan 3-4 pass, sprang Stockholm Maraton på 2:43 och milen på 33 minuter.
Han gav mig lite kopior på sina olika träningsrundor och upplägg. Han körde väldigt mycket snabbdistans, de flesta passen i samma tempo, 4:00 tempo men varierade i längd istället, knappt aldrig under 15 km. Inte så mycket intervaller, den vanligaste han körde var nog 70/20 intervaller.
Dagens intervaller
Efter att ha pratat lite med honom om min träning så tycker han att jag kör intervallerna lite för hårt och med för lång vila mellan intervallerna. Så idag testade jag dessa "70/20". Tyvärr så har min Garmin klocka för flera år sedan slutat ge ifrån sig något ljud så jag har lite svårt att hålla reda på tiden. Tycker det är värdelöst att springa intervaller och samtidigt titta på klockan, så när larmet fungerade var det lite lättare. Så jag körde på sträcka i stället, det blev 75/30 ungefär räknat i sekunder. Var som vanligt uppe på Virdavallens tartanbanor. Började några 100/60 meters med dottern. Sedan drog jag igång.
Körde 350 meter sedan 50 meter gåvila, blev alltså ett varv per intervall+vila. Kändes mycket bättre än väntat. Blev aldrig jättejobbigt och jag kom in i ett fint flyt rätt snabbt och hela passet blev väldigt jämnt, både tids och ansträngningsmässigt. Kunde kanske kört på lite hårdare men man ska inte köra för hårt på intervallpassen enligt vissa. Det blev mellan 72-75 sekunder under fartdelen, runt 3.30 tempo, samt 28-30 sekunders gåvila, Pulsen väldigt jämn, kom ner i 132 slag som lägst i gåvilan och runt 158 slag som högst, bara något slags skillnad på alla intervallerna, jag körde 10 stycken.
Därefter körde jag 2 stycken 1000 meters intervaller. Blev 3.40 tempo på båda dessa, lite mer slitsamma men ändå inte riktigt på max även om jag blev väldigt trött i slutet på båda.
Kände mig lite seg under passet och även efteråt, har varit lite låg i humöret hela dagen. Känns lite bättre nu efter passet. Var tyvärr som vanligt lite stum och stel i vänsterhälen samt högerfoten. Men under intervalldelen kändes det inget. Hade mina Salming distance idag, kändes lite platta och stumma, nästan lite klumpiga. Men efter att ha sprungit så mycket i mina Adidas med 11mm dropp så är det nog inte så konstigt när man kommer ner på 5mm dropp.
Han gav mig lite kopior på sina olika träningsrundor och upplägg. Han körde väldigt mycket snabbdistans, de flesta passen i samma tempo, 4:00 tempo men varierade i längd istället, knappt aldrig under 15 km. Inte så mycket intervaller, den vanligaste han körde var nog 70/20 intervaller.
Dagens intervaller
Efter att ha pratat lite med honom om min träning så tycker han att jag kör intervallerna lite för hårt och med för lång vila mellan intervallerna. Så idag testade jag dessa "70/20". Tyvärr så har min Garmin klocka för flera år sedan slutat ge ifrån sig något ljud så jag har lite svårt att hålla reda på tiden. Tycker det är värdelöst att springa intervaller och samtidigt titta på klockan, så när larmet fungerade var det lite lättare. Så jag körde på sträcka i stället, det blev 75/30 ungefär räknat i sekunder. Var som vanligt uppe på Virdavallens tartanbanor. Började några 100/60 meters med dottern. Sedan drog jag igång.
Körde 350 meter sedan 50 meter gåvila, blev alltså ett varv per intervall+vila. Kändes mycket bättre än väntat. Blev aldrig jättejobbigt och jag kom in i ett fint flyt rätt snabbt och hela passet blev väldigt jämnt, både tids och ansträngningsmässigt. Kunde kanske kört på lite hårdare men man ska inte köra för hårt på intervallpassen enligt vissa. Det blev mellan 72-75 sekunder under fartdelen, runt 3.30 tempo, samt 28-30 sekunders gåvila, Pulsen väldigt jämn, kom ner i 132 slag som lägst i gåvilan och runt 158 slag som högst, bara något slags skillnad på alla intervallerna, jag körde 10 stycken.
Därefter körde jag 2 stycken 1000 meters intervaller. Blev 3.40 tempo på båda dessa, lite mer slitsamma men ändå inte riktigt på max även om jag blev väldigt trött i slutet på båda.
Kände mig lite seg under passet och även efteråt, har varit lite låg i humöret hela dagen. Känns lite bättre nu efter passet. Var tyvärr som vanligt lite stum och stel i vänsterhälen samt högerfoten. Men under intervalldelen kändes det inget. Hade mina Salming distance idag, kändes lite platta och stumma, nästan lite klumpiga. Men efter att ha sprungit så mycket i mina Adidas med 11mm dropp så är det nog inte så konstigt när man kommer ner på 5mm dropp.
måndag 9 mars 2015
Stiglöpning utan klocka och nytt rekord på roddmaskinen.
Ja, det blev kontrastrikt på dagens träning. Väldigt fint väder även idag, då efter jobbet vill jag helst vara utomhus. Särskilt nu när våren nalkas. Har inte känts riktigt bra i högerfoten, den molar och gör sig ständigt påmind. Brukar inte springa på måndagar utan vilar två dagar helt från löpning efter lördagens långpass i vanliga fall.
Ville kolla av stigarna nu så här efter att det börjat våras lite så direkt efterjobbet blev det cykel upp till Spånen, hade ingen klocka med mig idag och vilken befrielse det var, har inte trott att jag varit sådan slav under klockan men det insåg jag idag. Blev ett väldigt stilla pass med ungefär 2 km löpning i makligt tempo, stannade ett par gånger för att bara njuta av tystheten och det vackra ljuset när solnedgången närmade sig. Hoppas att kunna köra lite stigar nu framöver på de tänkta löpfria dagarna, byta ut en del av crosstrainerpassen. Men faktiskt köra helt utan klocka och bara gå på känslan, för att få in den rätta återhämtningskänslan, men ändå springa.
Lite bilder från Spånen, isen har inte riktigt gett vika. På vissa ställen kunde jag inte springa, stod klarvatten, men om någon vecka utan ny nederbörd så torkar det upp.
Var en härlig känsla att köra utan klocka. Man börjar snabbt att tänka på om det verkligen är rätt att mäta sig själv så mycket som jag gör. Det är lätt att det blir för kravfyllt. Men å andra sidan, helt utan klocka och mätning skulle göra mig lat, tror inte jag skulle ta i speciellt mycket då. Men för vem ska jag ta i? För vem mäter jag mig? Är det värt att träna stenhårt för att eventuellt kunna förbättra sig någon minut hit eller dit?
Ställer man frågan till sig själv tillräckligt länge så vet jag att svaret blir, Nej. Det viktiga är att må bra av träningen. Just nu mår jag bra av träningen förutom mina lite ömma fötter. Fast om jag ska utvecklas mer inom löpningen så måste jag ta i ännu mer. Tänka mer på kosten. Då kommer njutningen försvinna.
Dagens korta pass var ändå en föraning om hur det kan kännas om man inte mäter sig. Stanna för att lyssna på en Koltrast, eller för att njuta av en vacker utsikt. Sänka till nästan gåtempo i uppförsbackarna. Att inte bli trött. det var länge sedan jag njöt så mycket av en löprunda.
Efter detta korta pass i skogen så bar det av till gymmet. Fylld av energi så drog jag i gång roddmaskinen, kändes alldeles för lätt. Konstig känsla, men den bara infinner sig då och då. Efter en km kändes det inte så lätt längre. Men nu var jag varm så jag körde på. Blev ett nytt rekord, 229 Watt, 5km på strax över 19 minuter, en ökning med 6 watt sedan förra toppningen. Roddmaskinsutvecklingen har i vinter gått i trappor. Kommer rätt vad det är till en ny nivå, sedan ligger jag ofta still ett par veckor strax under det nya rekordet. Har kört rätt mycket på känsla, har det känts lite segt har jag inte tagit i allt jag orkat utan kört lite lugnare. Men så helt plötsligt så stämmer allt. Då är det skönt att köra sig riktigt trött. Konstigt, att en maskin jag egentligen inte har någon större vilja att utvecklas i har gått så fantastiskt bra, från ett medel på 130 watt ungefär, tidigt i höstas, till dagens 229watt. Löpningen som jag verkligen brinner för har jag inte förbättrat mig så mycket. Men tack vare att mina fötter begränsat mig så har jag denna vinter fått en allsidig träning som på sikt säkert även utvecklar löpningen också, även om jag inte inser det nu.
Blev verkligen kontrasternas pass idag, det jag satsar på mest i lugnt och sakta mak, medan det som ska vara kompletteringsträning var hårdare än någonsin. Märkligt.
I går körde jag Roddmaskin i strax över 200 watt, därefter överkroppsövningar i gymmets maskiner.
Ville kolla av stigarna nu så här efter att det börjat våras lite så direkt efterjobbet blev det cykel upp till Spånen, hade ingen klocka med mig idag och vilken befrielse det var, har inte trott att jag varit sådan slav under klockan men det insåg jag idag. Blev ett väldigt stilla pass med ungefär 2 km löpning i makligt tempo, stannade ett par gånger för att bara njuta av tystheten och det vackra ljuset när solnedgången närmade sig. Hoppas att kunna köra lite stigar nu framöver på de tänkta löpfria dagarna, byta ut en del av crosstrainerpassen. Men faktiskt köra helt utan klocka och bara gå på känslan, för att få in den rätta återhämtningskänslan, men ändå springa.
 |
| Första gången i år jag hörde Koltrasten spela sina vackra melodier. |
Var en härlig känsla att köra utan klocka. Man börjar snabbt att tänka på om det verkligen är rätt att mäta sig själv så mycket som jag gör. Det är lätt att det blir för kravfyllt. Men å andra sidan, helt utan klocka och mätning skulle göra mig lat, tror inte jag skulle ta i speciellt mycket då. Men för vem ska jag ta i? För vem mäter jag mig? Är det värt att träna stenhårt för att eventuellt kunna förbättra sig någon minut hit eller dit?
Ställer man frågan till sig själv tillräckligt länge så vet jag att svaret blir, Nej. Det viktiga är att må bra av träningen. Just nu mår jag bra av träningen förutom mina lite ömma fötter. Fast om jag ska utvecklas mer inom löpningen så måste jag ta i ännu mer. Tänka mer på kosten. Då kommer njutningen försvinna.
Dagens korta pass var ändå en föraning om hur det kan kännas om man inte mäter sig. Stanna för att lyssna på en Koltrast, eller för att njuta av en vacker utsikt. Sänka till nästan gåtempo i uppförsbackarna. Att inte bli trött. det var länge sedan jag njöt så mycket av en löprunda.
Efter detta korta pass i skogen så bar det av till gymmet. Fylld av energi så drog jag i gång roddmaskinen, kändes alldeles för lätt. Konstig känsla, men den bara infinner sig då och då. Efter en km kändes det inte så lätt längre. Men nu var jag varm så jag körde på. Blev ett nytt rekord, 229 Watt, 5km på strax över 19 minuter, en ökning med 6 watt sedan förra toppningen. Roddmaskinsutvecklingen har i vinter gått i trappor. Kommer rätt vad det är till en ny nivå, sedan ligger jag ofta still ett par veckor strax under det nya rekordet. Har kört rätt mycket på känsla, har det känts lite segt har jag inte tagit i allt jag orkat utan kört lite lugnare. Men så helt plötsligt så stämmer allt. Då är det skönt att köra sig riktigt trött. Konstigt, att en maskin jag egentligen inte har någon större vilja att utvecklas i har gått så fantastiskt bra, från ett medel på 130 watt ungefär, tidigt i höstas, till dagens 229watt. Löpningen som jag verkligen brinner för har jag inte förbättrat mig så mycket. Men tack vare att mina fötter begränsat mig så har jag denna vinter fått en allsidig träning som på sikt säkert även utvecklar löpningen också, även om jag inte inser det nu.
Blev verkligen kontrasternas pass idag, det jag satsar på mest i lugnt och sakta mak, medan det som ska vara kompletteringsträning var hårdare än någonsin. Märkligt.
I går körde jag Roddmaskin i strax över 200 watt, därefter överkroppsövningar i gymmets maskiner.
lördag 7 mars 2015
Långpass 20,8 km, 4:20 tempo. Framfotsrunda 274.
Blev en tung och slitsam eftersmak av detta passet, blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det var den rätt kraftiga vinden som ställde till det mest. Fartmässigt låg jag hyfsat stabilt under hela passet och det blev 4:20 tempo över hela rundan i snitt.
Har under denna veckan inte känt mig så bra i högerfoten, där jag hade metartarsala stressfrakturen för 14 månader sedan, efter hoppövningarna i onsdags har det känts rätt mycket över foten, det är ungefär 3 cm bakom tåfästena på de två tårna bredvid stortån. Det har när jag belastat foten nästan gjort lite ont. Ungefär som jag kände 2-3 månader efter den akuta skadan som gjorde att jag fick ta 7 veckors uppehåll. Men vid själva skadetillfället för 14 månaders sedan svullnade det upp rejält och löpning under den tiden var helt uteslutet, då kändes det som om någon stack en kniv i foten så fort jag försökte ta ett löpsteg. det föranleddes av att jag sprang med fivefingers två dagar i rad, trots att jag kände att det inte stod riktigt rätt till.
Hade innan i denna veckan tänkt mig köra samma pass som förra helgen, men nu var jag inte alls upplagd för att ta i under 4,5 km, ville inte belasta foten för hårt. Så jag hade ingen aning om vilken typ av pass det skulle bli idag, bestämde mig under rundan. Startade i 4:30 tempo, lite motvind inledningsvis, men det kändes bättre än väntat i foten och i början är kroppen pigg och motvinden under de första 2-3 kilometerna besvärade mig inte alls, lite i lä i skogen också. Sen när de första backarna var avklarade efter ungefär 4-5 km så vänder det och så blev det medvind, då flöt det på fint och jag kunde utan att anstränga mig speciellt mycket hålla 4:15 tempo med, då låg jag ändå lågt i 4-taktsandningen. Kändes väldigt bra. Sen efter 11,5 km kom jag fram till Växjösjön, där jag gjorde fartökningen under förra veckans långpass. Men i dag hade jag kört på lite hårdare så det var inte aktuellt. Hade ungefär 4:15 tempo, låg andning men allt tyngre ben. Kom en kille och sprang om mig. Han hade nog strax över 4 i tempo. Men eftersom jag hade 9 km kvar så hakade jag inte på även om det lockade lite. Hade säkert funkat ett par km, men jag hade fått betala ett alldeles för högt pris för det.
Dagens långpass.
Efter 2 km i medvind vände det runt Växjösjöns norra del och började så småningom gå söderut, då var det som jag fick en klubba i både huvud och ben. Som jag sprang rätt in i en vägg. Vinden fick verkligen fart över sjön och tempo sjönk till 4:40 ungefär, fanns ingen kräm i benen. tappade både hållning och det glada humöret som fanns i medvinden. Nu blev det 2 riktigt tunga km, andningen fortfarande låg men ansträngningen nära max. sen hade jag 5-6 km kvar. När det vände söderut igen så höll jag medvetet igen lite för att klara av det sista varvet runt sjön på ett bättre sätt. det kändes lite bättre på sista varvet, nu var jag förberedd på den rätt hårda motvinden.
Ansträngningsmässigt och pulsmässigt blev det ett progressivt pass. Pulsen över 155 sista 7-8 km. Men andningen låg, så jag tolkar det som att det fanns kondition men inte tillräckligt med kraft i benen idag. När jag avslutar ett pass rätt hårt så lägger sig det en känsla av att hela passet varit tungt. Men det var det inte. Första 14 km var väldigt sköna idag. Men när det vände upp i vinden så kom räkningen väldigt snabbt.
Tror det är bättre att ha fartdelen mitt i passet, som jag hade förra veckan. Nu blir det löpning i alldeles för stor del i det "svarta hålet".
I går körde jag roddmaskin i 200 watt över 20 minuter, kändes tungt, därefter överkroppsövningar. Har känt under denna vecka att det varit nära att en förkylning ska bryta ut men har klarat mig hittills. I dag har det känts bra, men detta långpasset slet rätt bra och jag har känt mig lite seg och stum nu på eftermiddagen och början på kvällen.
Har under denna veckan inte känt mig så bra i högerfoten, där jag hade metartarsala stressfrakturen för 14 månader sedan, efter hoppövningarna i onsdags har det känts rätt mycket över foten, det är ungefär 3 cm bakom tåfästena på de två tårna bredvid stortån. Det har när jag belastat foten nästan gjort lite ont. Ungefär som jag kände 2-3 månader efter den akuta skadan som gjorde att jag fick ta 7 veckors uppehåll. Men vid själva skadetillfället för 14 månaders sedan svullnade det upp rejält och löpning under den tiden var helt uteslutet, då kändes det som om någon stack en kniv i foten så fort jag försökte ta ett löpsteg. det föranleddes av att jag sprang med fivefingers två dagar i rad, trots att jag kände att det inte stod riktigt rätt till.
Hade innan i denna veckan tänkt mig köra samma pass som förra helgen, men nu var jag inte alls upplagd för att ta i under 4,5 km, ville inte belasta foten för hårt. Så jag hade ingen aning om vilken typ av pass det skulle bli idag, bestämde mig under rundan. Startade i 4:30 tempo, lite motvind inledningsvis, men det kändes bättre än väntat i foten och i början är kroppen pigg och motvinden under de första 2-3 kilometerna besvärade mig inte alls, lite i lä i skogen också. Sen när de första backarna var avklarade efter ungefär 4-5 km så vänder det och så blev det medvind, då flöt det på fint och jag kunde utan att anstränga mig speciellt mycket hålla 4:15 tempo med, då låg jag ändå lågt i 4-taktsandningen. Kändes väldigt bra. Sen efter 11,5 km kom jag fram till Växjösjön, där jag gjorde fartökningen under förra veckans långpass. Men i dag hade jag kört på lite hårdare så det var inte aktuellt. Hade ungefär 4:15 tempo, låg andning men allt tyngre ben. Kom en kille och sprang om mig. Han hade nog strax över 4 i tempo. Men eftersom jag hade 9 km kvar så hakade jag inte på även om det lockade lite. Hade säkert funkat ett par km, men jag hade fått betala ett alldeles för högt pris för det.
Dagens långpass.
Efter 2 km i medvind vände det runt Växjösjöns norra del och började så småningom gå söderut, då var det som jag fick en klubba i både huvud och ben. Som jag sprang rätt in i en vägg. Vinden fick verkligen fart över sjön och tempo sjönk till 4:40 ungefär, fanns ingen kräm i benen. tappade både hållning och det glada humöret som fanns i medvinden. Nu blev det 2 riktigt tunga km, andningen fortfarande låg men ansträngningen nära max. sen hade jag 5-6 km kvar. När det vände söderut igen så höll jag medvetet igen lite för att klara av det sista varvet runt sjön på ett bättre sätt. det kändes lite bättre på sista varvet, nu var jag förberedd på den rätt hårda motvinden.
Ansträngningsmässigt och pulsmässigt blev det ett progressivt pass. Pulsen över 155 sista 7-8 km. Men andningen låg, så jag tolkar det som att det fanns kondition men inte tillräckligt med kraft i benen idag. När jag avslutar ett pass rätt hårt så lägger sig det en känsla av att hela passet varit tungt. Men det var det inte. Första 14 km var väldigt sköna idag. Men när det vände upp i vinden så kom räkningen väldigt snabbt.
Tror det är bättre att ha fartdelen mitt i passet, som jag hade förra veckan. Nu blir det löpning i alldeles för stor del i det "svarta hålet".
I går körde jag roddmaskin i 200 watt över 20 minuter, kändes tungt, därefter överkroppsövningar. Har känt under denna vecka att det varit nära att en förkylning ska bryta ut men har klarat mig hittills. I dag har det känts bra, men detta långpasset slet rätt bra och jag har känt mig lite seg och stum nu på eftermiddagen och början på kvällen.
torsdag 5 mars 2015
Distans + branta backintervaller. framfotsrunda 273.
Var nära att ställa in dagens pass, då det inte känts så bra i foten under dagen, måste ha hänt något under gårdagens hoppövningar. har haft samma känsla förr och särskilt när jag höll på med innebandyn. det är precis som det sätts in en kniv i framsidan på vristen, där foten går över i underben. Men bara i vissa lägen, det brukar komma plötsligt men också bara försvinna hux flux, ibland efter någon dag ibland som idag, att det försvinner under passet, eller uppvärmningen. Men istället så hade jag under hela dagens pass lite känningar där jag hade stressfrakturen för 14 månader sedan, över tårna på högerfoten. Men det är mer molande och gör aldrig riktigt ont.
Det är svårt att veta om man som jag kunde idag, springa igenom känningarna eller om man som det hänt någon gång, att man drar på sig någon skada. det är hårfint många gånger. Men jag har märkt nu efter någon månad med hoppövningar att det är riskabelt att köra dom dagen efter ett intervallpass. då är kroppen inte redo. Fast som jag tränar nu med 3 lite hårdare löppass i veckan så passar det aldrig, finns bara en dag över i veckan och det tror jag är för lite. Så nu är jag lite konfunderad, kanske att jag ska köra lite hoppövningar i samband med dom korta intervallerna på tisdagarna i stället. då blir all belastning en och samma dag och fötterna får åter 2 dagar på sig att komma i form, lagom till nästa löppass.
Hade tänkt mig 500 meter långa flacka backintervaller insprängt i distanspasset på 10 km, men måndagens snöfall låg fortfarande kvar på vissa ställen och mitt i den tänkta intervallbacken var det omöjligt att springa med lite mera fart och tryck i steget. så det blev till att ändra fokus. De branta korta backarna var däremot helt snöfria och det var tydligen meningen att jag åter skulle springa de mjölksyraframkallande backarna ännu en gång. Var ju helt slut efter förra torsdagens pass. Men nu hade jag inget val. Så jag körde på, hade faktiskt en lite bättre känsla denna gången,
Försökte tänka positivt i de tuffaste delarna nära slutet när det gjorde ont i låren. Tänkte, så ont gör det inte, blicken upp mot toppen, inte så långt kvar, snart får du vila, det gör inte lika ont som när du har gjort rotfyllningar, eller hur? Nej, det är klart men jag vill ändå stanna nu. Ja men snart är du uppe, kom igen nu. Du vet att det känns skönt efteråt. När du sprungit 3 stycken så har du gjort hälften. Kom igen lite nu. gör det verkligen så ont som du säger? Just det, du kan om du bara vill. Det är kontrasterna som gör att det är mening att leva, vill du leva i mellanmjölk hela tiden? För njutningen efteråt är exakt lika hög som smärtan är under passet. Som en pendel, det vet du eller hur? Dessutom är det torsdag och snart får du vila ut lite. Det här fixar du, du vill ju inte vara sämre än förra veckan? Så går tankarna i backen. Samtidigt på toppen är det en fantastisk utsikt. Långt borta kan man se den nedåtgående solen, det var lite kallare än väntat men ändå ligger det förväntan om vår i luften.
Dagens backintervaller med Garmin
Kollade efteråt hur det gick för en vecka sedan, och jag körde några sekunder snabbare denna gången. Man blir bra på det man tränar. Men det går inte att köra alla olika pass samtidigt, det gäller att sålla och välja ut dom man tror passar bäst, i dag hade jag på känn att de lite flackare skulle passa bäst men naturen ville annorlunda, naturen brukar ha rätt. Jag blev nästan lika trött som förra gången under dom sista 2 kilometerna, i sista uppförsbacken nästan svartnade för ögonen. Pulsen är inte speciellt hög men musklerna är tomma på energi. En märklig känsla som jag bara fått under dessa pass. Kan vara så att den kuperade terrängen de sista 2 km drar ur det sista ur kroppen, eller så är det torsdagssyndromet?!
I går körde jag rodd + Ct, 20+20 minuter, 200+185 watt. Därefter lite hoppövningar. Har känt någron dag innan och igår att det varit en förkylning på gång men i dag torsdag kändes det lite bättre igen i kroppen.
Det är svårt att veta om man som jag kunde idag, springa igenom känningarna eller om man som det hänt någon gång, att man drar på sig någon skada. det är hårfint många gånger. Men jag har märkt nu efter någon månad med hoppövningar att det är riskabelt att köra dom dagen efter ett intervallpass. då är kroppen inte redo. Fast som jag tränar nu med 3 lite hårdare löppass i veckan så passar det aldrig, finns bara en dag över i veckan och det tror jag är för lite. Så nu är jag lite konfunderad, kanske att jag ska köra lite hoppövningar i samband med dom korta intervallerna på tisdagarna i stället. då blir all belastning en och samma dag och fötterna får åter 2 dagar på sig att komma i form, lagom till nästa löppass.
Hade tänkt mig 500 meter långa flacka backintervaller insprängt i distanspasset på 10 km, men måndagens snöfall låg fortfarande kvar på vissa ställen och mitt i den tänkta intervallbacken var det omöjligt att springa med lite mera fart och tryck i steget. så det blev till att ändra fokus. De branta korta backarna var däremot helt snöfria och det var tydligen meningen att jag åter skulle springa de mjölksyraframkallande backarna ännu en gång. Var ju helt slut efter förra torsdagens pass. Men nu hade jag inget val. Så jag körde på, hade faktiskt en lite bättre känsla denna gången,
Försökte tänka positivt i de tuffaste delarna nära slutet när det gjorde ont i låren. Tänkte, så ont gör det inte, blicken upp mot toppen, inte så långt kvar, snart får du vila, det gör inte lika ont som när du har gjort rotfyllningar, eller hur? Nej, det är klart men jag vill ändå stanna nu. Ja men snart är du uppe, kom igen nu. Du vet att det känns skönt efteråt. När du sprungit 3 stycken så har du gjort hälften. Kom igen lite nu. gör det verkligen så ont som du säger? Just det, du kan om du bara vill. Det är kontrasterna som gör att det är mening att leva, vill du leva i mellanmjölk hela tiden? För njutningen efteråt är exakt lika hög som smärtan är under passet. Som en pendel, det vet du eller hur? Dessutom är det torsdag och snart får du vila ut lite. Det här fixar du, du vill ju inte vara sämre än förra veckan? Så går tankarna i backen. Samtidigt på toppen är det en fantastisk utsikt. Långt borta kan man se den nedåtgående solen, det var lite kallare än väntat men ändå ligger det förväntan om vår i luften.
Dagens backintervaller med Garmin
Kollade efteråt hur det gick för en vecka sedan, och jag körde några sekunder snabbare denna gången. Man blir bra på det man tränar. Men det går inte att köra alla olika pass samtidigt, det gäller att sålla och välja ut dom man tror passar bäst, i dag hade jag på känn att de lite flackare skulle passa bäst men naturen ville annorlunda, naturen brukar ha rätt. Jag blev nästan lika trött som förra gången under dom sista 2 kilometerna, i sista uppförsbacken nästan svartnade för ögonen. Pulsen är inte speciellt hög men musklerna är tomma på energi. En märklig känsla som jag bara fått under dessa pass. Kan vara så att den kuperade terrängen de sista 2 km drar ur det sista ur kroppen, eller så är det torsdagssyndromet?!
I går körde jag rodd + Ct, 20+20 minuter, 200+185 watt. Därefter lite hoppövningar. Har känt någron dag innan och igår att det varit en förkylning på gång men i dag torsdag kändes det lite bättre igen i kroppen.
tisdag 3 mars 2015
Banintervaller 10*400 meter. Framfotsrunda 272
Blev ett annorlunda och tufft pass, körde lite med dottern innan, några lugna uppvärmningsvarv, samt korta intervaller på 60 meter. Sen ett nytt uppvärmningsvarv med andra lite lättare skor. Sista 200 meterna på det varvet körde jag lite snabbare och kände direkt att det skulle bli tufft i dag.
Har aldrig innan kört 400 meters intervaller så det blev en ny och konstig upplevelse. Första blev väldigt ryckig och på den hade jag högst medelpuls efter 250 meter ungefär. Började med alldeles för hög fart på den och blev tvungen att sänka farten lite i slutet på den för att orka hela varvet.
Dagens 10*400 meter
Det lite annorlunda med denna sträckan var att det kändes som jag aldrig kom in i intervallerna. Fick inget jämnt flyt någon gång. De första 200 meterna kändes helt okej men sedan så kommer tröttheten som ett slag i magen, de sista 150 meterna var på alla intervallerna väldigt jobbiga. Så känslan var att det blev allt jobbigare ju längre den höll på och att det aldrig blev stabilt. Körde med 3-taktsandning efter ungefär 200 meter. Men på något sätt kändes det som om det inte räckte till riktigt. Blev dock väldigt jämnt tidsmässigt, från 74-77 sekunder på samtliga. Den sista gick på 77 sekunder. De 2 sista var tuffa. Hade nog lite för lång vila mellan intervallerna, enligt klockan 3 minuters vila mellan varje.
Dessa typer av pass hade det varit bättre att köra i grupp, det är svårt att ta i det sista lilla extra på denna typ av ansträngning. Kändes lite klumpigt i steget idag. Precis som i torsdagens korta, branta backintervaller så fick jag inte upp pulsen. 156 i snitt ungefär på slutet i varje intervall. Ett tecken på att jag inte har de rätta musklerna i benen för dessa farter. Blev i alla fall helt slut efter varje intervall och varje viloperiod mellan intervallerna blev med händerna på knäna i en halvminut, därefter sakta gåvila ett par minuter innan jag mentalt var redo för nästa.
Nu några timmar efteråt bränner det rätt mycket i låren. Ja, det finns massor med sätt att bli trött på via löpningen, detta var ett av de mer smärtsamma sätten hittills. Eller så är det av ren ovana som jag led extra mycket idag.
Hade mina Asics ds racer under dagens fartdel. Kändes bra i fötter och hälar under passet, Blev lite stum i vaderna på nedjoggen. I söndags körde jag rodd+Ct, 20+20 minuter, kände mig lite sliten, 200+185 Watt, efter det hoppövningar . Igår blev det 200 watt i 20 minuter med rodden, därefter överkroppsövningar.
Har aldrig innan kört 400 meters intervaller så det blev en ny och konstig upplevelse. Första blev väldigt ryckig och på den hade jag högst medelpuls efter 250 meter ungefär. Började med alldeles för hög fart på den och blev tvungen att sänka farten lite i slutet på den för att orka hela varvet.
Dagens 10*400 meter
Det lite annorlunda med denna sträckan var att det kändes som jag aldrig kom in i intervallerna. Fick inget jämnt flyt någon gång. De första 200 meterna kändes helt okej men sedan så kommer tröttheten som ett slag i magen, de sista 150 meterna var på alla intervallerna väldigt jobbiga. Så känslan var att det blev allt jobbigare ju längre den höll på och att det aldrig blev stabilt. Körde med 3-taktsandning efter ungefär 200 meter. Men på något sätt kändes det som om det inte räckte till riktigt. Blev dock väldigt jämnt tidsmässigt, från 74-77 sekunder på samtliga. Den sista gick på 77 sekunder. De 2 sista var tuffa. Hade nog lite för lång vila mellan intervallerna, enligt klockan 3 minuters vila mellan varje.
Dessa typer av pass hade det varit bättre att köra i grupp, det är svårt att ta i det sista lilla extra på denna typ av ansträngning. Kändes lite klumpigt i steget idag. Precis som i torsdagens korta, branta backintervaller så fick jag inte upp pulsen. 156 i snitt ungefär på slutet i varje intervall. Ett tecken på att jag inte har de rätta musklerna i benen för dessa farter. Blev i alla fall helt slut efter varje intervall och varje viloperiod mellan intervallerna blev med händerna på knäna i en halvminut, därefter sakta gåvila ett par minuter innan jag mentalt var redo för nästa.
Nu några timmar efteråt bränner det rätt mycket i låren. Ja, det finns massor med sätt att bli trött på via löpningen, detta var ett av de mer smärtsamma sätten hittills. Eller så är det av ren ovana som jag led extra mycket idag.
Hade mina Asics ds racer under dagens fartdel. Kändes bra i fötter och hälar under passet, Blev lite stum i vaderna på nedjoggen. I söndags körde jag rodd+Ct, 20+20 minuter, kände mig lite sliten, 200+185 Watt, efter det hoppövningar . Igår blev det 200 watt i 20 minuter med rodden, därefter överkroppsövningar.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)