Stiglöpning utan klocka och nytt rekord på roddmaskinen.

Ja, det blev kontrastrikt på dagens träning. Väldigt fint väder även idag, då efter jobbet vill jag helst vara utomhus. Särskilt nu när våren nalkas. Har inte känts riktigt bra i högerfoten, den molar och gör sig ständigt påmind. Brukar inte springa på måndagar utan vilar två dagar helt från löpning efter lördagens långpass i vanliga fall.

Ville kolla av stigarna nu så här efter att det börjat våras lite så direkt efterjobbet blev det cykel upp till Spånen, hade ingen klocka med mig idag och vilken befrielse det var, har inte trott att jag varit sådan slav under klockan men det insåg jag idag. Blev ett väldigt stilla pass med ungefär 2 km löpning i makligt tempo, stannade ett par gånger för att bara njuta av tystheten och det vackra ljuset när solnedgången närmade sig. Hoppas att kunna köra lite stigar nu framöver på de tänkta löpfria dagarna, byta ut en del av crosstrainerpassen. Men faktiskt köra helt utan klocka och bara gå på känslan, för att få in den rätta återhämtningskänslan, men ändå springa.

Första gången i år jag hörde Koltrasten spela sina vackra melodier.

Lite bilder från Spånen, isen har inte riktigt gett vika. På vissa ställen kunde jag inte springa, stod klarvatten, men om någon vecka utan ny nederbörd så torkar det upp.
Var en härlig känsla att köra utan klocka. Man börjar snabbt att tänka på om det verkligen är rätt att mäta sig själv så mycket som jag gör. Det är lätt att det blir för kravfyllt. Men å andra sidan, helt utan klocka och mätning skulle göra mig lat, tror inte jag skulle ta i speciellt mycket då. Men för vem ska jag ta i? För vem mäter jag mig? Är det värt att träna stenhårt för att eventuellt kunna förbättra sig någon minut hit eller dit?
Ställer man frågan till sig själv tillräckligt länge så vet jag att svaret blir, Nej. Det viktiga är att må bra av träningen. Just nu mår jag bra av träningen förutom mina lite ömma fötter. Fast om jag ska utvecklas mer inom löpningen så måste jag ta i ännu mer. Tänka mer på kosten. Då kommer njutningen försvinna.
Dagens korta pass var ändå en föraning om hur det kan kännas om man inte mäter sig. Stanna för att lyssna på en Koltrast, eller för att njuta av en vacker utsikt. Sänka till nästan gåtempo i uppförsbackarna. Att inte bli trött. det var länge sedan jag njöt så mycket av en löprunda.

Efter detta korta pass i skogen så bar det av till gymmet.  Fylld av energi så drog jag i gång roddmaskinen, kändes alldeles för lätt. Konstig känsla, men den bara infinner sig då och då. Efter en km kändes det inte så lätt längre. Men nu var jag varm så jag körde på. Blev ett nytt rekord, 229 Watt, 5km på strax över 19 minuter, en ökning med 6 watt sedan förra toppningen. Roddmaskinsutvecklingen har i vinter gått i trappor. Kommer rätt vad det är till en ny nivå, sedan ligger jag ofta still ett par veckor strax under det nya rekordet. Har kört rätt mycket på känsla, har det känts lite segt har jag inte tagit i allt jag orkat utan kört lite lugnare. Men så helt plötsligt så stämmer allt. Då är det skönt att köra sig riktigt trött. Konstigt, att en maskin jag egentligen inte har någon större vilja att utvecklas i har gått så fantastiskt bra, från ett medel på 130 watt ungefär, tidigt i höstas, till dagens 229watt. Löpningen som jag verkligen brinner för har jag inte förbättrat mig så mycket. Men tack vare att mina fötter begränsat mig så har jag denna vinter fått en allsidig träning som på sikt säkert även utvecklar löpningen också, även om jag inte inser det nu.

Blev verkligen kontrasternas pass idag, det jag satsar på mest i lugnt och sakta mak, medan det som ska vara kompletteringsträning var hårdare än någonsin. Märkligt.

I går körde jag Roddmaskin i strax över 200 watt, därefter överkroppsövningar i gymmets maskiner.