Har fram till i eftermiddag inte känt någon förbättring i foten, men nu i eftermiddag känns det ändå som om det vänt. Inte riktigt lika öm på ovansidan av foten. Haltar fortfarande och kan inte sätta ner foten på ett normalt sätt. Men ändå en liten förbättring.
Det sätter ner humöret när jag inte kan springa som vanligt men som tur är för just denna skadan så funkar cykling. Men idag var det inget vidare väder för det. Ösregn och blåst samt kompakt mörker. Jag rustade mig rejält idag, galonbyxor och stora klumpiga gummistövlar förr att jag skulle hålla mig torr om fötterna, det lyckades så där. Blev blöt ändå fast från insidan istället. Körde samma runda som i tisdags, lite långsammare idag, men det kändes som jag tog i mer. Skönt att det går så bra att cykla trots allt så jag får lite konditionsträning.
Nu är kylan på väg ner över landet, kommer det snö också så blir det lite värre att cykla också. Så hoppas att det släpper i foten rätt så snart. Har så svårt för att träna kondition inomhus, varje gång jag provat så brukar jag bli förkyld, fattar inte varför men det är ett faktum. Sist jag provade på inomhus var ett spinningpass för 6-7 år sedan.
Däremot har det funkat med innebandy alla år men det är inte samma som att köra ren kondition. Vill känna den friska luften i lungorna, blir svårt att andas fullt ut inomhus. För mig känns det som om syret inte räcker till.
Har dessutom köpt ett par nya VFF, dagen innan jag skadade mig beställde jag dom. Känns inte lika inspirerande att hämta ut dom nu. Ett par Spyridon. Blir det kallt nu hade jag behövt ett par vinterskodda Lontra också men tycker dom är lite för dyra. Ingen risk att det blir någon prissänkning heller innan det blir vår och man inte behöver dom.
Men efter senaste skadan så får jag ta det lite stilla med VFF, får bli en försiktig tillvänjning när det väl blir dags för löpning igen.
På ett vis så kan denna skadan visa sig vara bra, för nu får övriga leder som varit lite väl hårt belastade också chans att återhämta sig. Särskilt vänster hälsena som känts lite överansträngd, har visat sig som ont under hälen och upp lite på baksidan av hälen. Även varit lite öm om jag tryckt på baksidan av hälen. Men detta uppehåll läker även sådant, så inget ont som inte har något gott med sig. Det är så jag ska se på denna tiden, som en period av läkning av andra överbelastade leder och senor.
Dagens cykelrunda
torsdag 9 januari 2014
tisdag 7 januari 2014
Ingen löpning, cyklat i stället.
Någon löpning är inte att tänka på ett tag. Hade enorma problem på jobbet idag med att förflytta mig, fick ha gummitofflor bara för att få in den nu rätt så svullna högerfoten i något skodon. Fick berätta med sänkt huvud vad jag råkat ut för, de flesta på jobbet vet om att jag håller på med löpning och även att jag börjat springa i minimalistiska skor. Det är tyvärr inte första gången jag kommer skadad till jobbet, det har inte varit så här illa någon gång sedan omställningen drog igång men rejält stelt många mornar.
Dom undrar, med all rätt, om det inte är dags att ge upp nu? Nästan 6 månader och fortfarande så mycket problem. Men jag vill inte ge upp nu, någon gång kommer det att släppa. Rundan i lördags, innan jag blev skadad på söndagen var helt otroligt skön. Då kände jag att allt var på rätt väg. Men nu kan det tyvärr ta lite tid innan det blir något löpt. Svullnaden har gått ner en aning idag, men det gör fortfarande väldigt ont när jag ska gå, får gå på hälen och yttersidan av mellanfoten. Försöker jag sätta ner insidan/framsidan smärtar det rejält vid pekfingertåfästet.
Men som tur var så funkade det med cykling idag, så jag fick lite konditionsträning i alla fall men det är inte detsamma som löpning, hade min brukscykel och körde 5 varv på cykelvägarna i västra Alvesta, 2,4mil, blev det. Svårt att få upp pulsen vid cykling, framför allt nu när jag cyklar så lite, är för svag i dessa muskler för tillfället. Kommer knappt upp i lätt prattempo om jag jämför med löpningen. Men med denna cykeln kan jag inte få något rundtramp. När jag kör med racern lyckas jag lite bättre med det och då kan jag få upp pulsen även vid cykling. Men det som gjorde mig nöjd var att det funkade så bra trots den annars ömmande foten.
Dagens cykelrunda
Dom undrar, med all rätt, om det inte är dags att ge upp nu? Nästan 6 månader och fortfarande så mycket problem. Men jag vill inte ge upp nu, någon gång kommer det att släppa. Rundan i lördags, innan jag blev skadad på söndagen var helt otroligt skön. Då kände jag att allt var på rätt väg. Men nu kan det tyvärr ta lite tid innan det blir något löpt. Svullnaden har gått ner en aning idag, men det gör fortfarande väldigt ont när jag ska gå, får gå på hälen och yttersidan av mellanfoten. Försöker jag sätta ner insidan/framsidan smärtar det rejält vid pekfingertåfästet.
Men som tur var så funkade det med cykling idag, så jag fick lite konditionsträning i alla fall men det är inte detsamma som löpning, hade min brukscykel och körde 5 varv på cykelvägarna i västra Alvesta, 2,4mil, blev det. Svårt att få upp pulsen vid cykling, framför allt nu när jag cyklar så lite, är för svag i dessa muskler för tillfället. Kommer knappt upp i lätt prattempo om jag jämför med löpningen. Men med denna cykeln kan jag inte få något rundtramp. När jag kör med racern lyckas jag lite bättre med det och då kan jag få upp pulsen även vid cykling. Men det som gjorde mig nöjd var att det funkade så bra trots den annars ömmande foten.
Dagens cykelrunda
måndag 6 januari 2014
Fotskada. Höger pekfingertå.
Känns inget vidare i foten idag, vaknade i natt med lite värk och tog en värktablett för att kunna somna om, det lyckades. Har svårt att stödja på foten och under dagen i dag har den svullnat upp ytterligare lite, ungefär som vid en stukning vid vristen.
Men denna typ av skada har jag aldrig innan råkat ut för.
Måste ha varit att jag försökte springa två dagar i rad med VFF, efter mer än en månads frånvaro av dessa skor så blev det lite för mycket för pekfingertån på höger fot. Om det är någon tå som krånglat så är det just denna tå, men mest då i form av lite skavkänslor. Kan minnas att jag i början av omställningen var lite trött i just dessa leder, precis ovanför tåfästena.
Det stora felet jag gjorde igår var att jag inte avbröt rundan. Sprang nästan 3 kilometer trots att det gjorde ont, framförallt efter att jag stannat och verkligen började undersöka skadan närmare när det var 1,5 kilometer kvar. Men envis som jag var och med någon konstig inställning att det är fel att avbryta en tänkt runda, förlängdes återhämtningen av denna skada avsevärt.
Jag var bättre i början på omställningen att lyssna på signalerna, då bröt jag rundor på löpande band och lärde mig övervinna nederlaget i mitt oroliga sinne. Men då var det vaderna som krånglade, eftersom jag avbröt i tid så kunde jag då försiktigt prova igen efter 2-3 dagar. Men nu när foten svullnat upp som den gjort och jag har svårt att gå så kommer det ta minst en vecka innan jag kan springa igen.
Hoppas verkligen att jag genom att skriva ner det nu kommer att dra någon lärdom denna gången och att jag när det händer igen är lyhörd för kroppens varningar när något inte står rätt till under en löprunda.
Men denna typ av skada har jag aldrig innan råkat ut för.
Måste ha varit att jag försökte springa två dagar i rad med VFF, efter mer än en månads frånvaro av dessa skor så blev det lite för mycket för pekfingertån på höger fot. Om det är någon tå som krånglat så är det just denna tå, men mest då i form av lite skavkänslor. Kan minnas att jag i början av omställningen var lite trött i just dessa leder, precis ovanför tåfästena.
Det stora felet jag gjorde igår var att jag inte avbröt rundan. Sprang nästan 3 kilometer trots att det gjorde ont, framförallt efter att jag stannat och verkligen började undersöka skadan närmare när det var 1,5 kilometer kvar. Men envis som jag var och med någon konstig inställning att det är fel att avbryta en tänkt runda, förlängdes återhämtningen av denna skada avsevärt.
Jag var bättre i början på omställningen att lyssna på signalerna, då bröt jag rundor på löpande band och lärde mig övervinna nederlaget i mitt oroliga sinne. Men då var det vaderna som krånglade, eftersom jag avbröt i tid så kunde jag då försiktigt prova igen efter 2-3 dagar. Men nu när foten svullnat upp som den gjort och jag har svårt att gå så kommer det ta minst en vecka innan jag kan springa igen.
Hoppas verkligen att jag genom att skriva ner det nu kommer att dra någon lärdom denna gången och att jag när det händer igen är lyhörd för kroppens varningar när något inte står rätt till under en löprunda.
söndag 5 januari 2014
Ingen bra runda, tåskada, framfotslöpningsrunda 88.
En runda som aldrig skulle sprungits om jag tänkt efter före! Men hur ofta gör man det? Kan bli ett tags uppehåll om det vill sig illa.
Jag hade en sådan perfekt känsla igår och det gick bra då. Hade mina VFF för första gången på länge. I kväll kände jag mig pigg i kroppen även att D och jag gått en lång promenad på förmiddagen. Hade lite känningar i vänster hälsena, men det har jag haft ett tag och det har gått över efter någon kilometers löpning.
Men troligtvis så var mina tår inte riktigt redo för en ny runda i VFF redan idag. Hade även gjort lite nya tåövningar i går så lederna var nog redan tillräckligt ansträngda.
Men eftersom det kändes så bra i går så hade jag tänkt mig en lugn, kort runda ikväll med VFF. Jag startade lugnt och stilla med lite känningar i nedre delen av vänster hälsena men som det brukar så släppte det efter någon kilometer. Så gick det stilla och lugnt och jag kände att det var ett lugnt och bra prattempo. Men så efter 4 kilometer ungefär började jag känna lite på ovansidan av höger fot, strax ovanför tårna, inte mycket. Fortsatte men det ville inte släppa utan det blev snarare lite värre allteftersom. Började hämma mig men jag fortsatte. Efter 5,5 kilometer och med cirka 1,5 kvar så stannade jag för att känna efter lite noggrannare. Kände att det var leden vid "pekfingertån" som var ömmast. Men ville inte börja gå nu eftersom det hade börjat regna, jag fortsatte de sista 1,5km i ett lugnt tempo. Det blev inte värre men smärtan fanns där hela tiden. Hade jag varit lite smartare så skulle jag avbrutit direkt. Men tydligen är det svårt att acceptera att man faktiskt får avbryta rundor. Att jag aldrig lär mig?!
Nu på kvällen gör varje steg ont och det känns inget vidare. Har för mig jag fick någon liknande sträckning på ovansidan av handen för några år sedan, det var väldigt drygt innan det gick över.
En led jag knappt visste att jag hade? Hittills under omställningen har jag inte haft några problem med tårna. Nu är det som det är och bara att vänta ut. En skada kommer aldrig lägligt? Hoppas bara att jag kan lära mig något av detta.
Tycker att när jag i början av omställningen hade sådan enorma problem med vaderna lärde mig och accepterade avbrutna rundor. Men det har gått några månader sedan sista avbrutna rundan så denna gången lyssnade jag inte trots att signalerna var tydliga, tidigt.
Dagens runda
Jag hade en sådan perfekt känsla igår och det gick bra då. Hade mina VFF för första gången på länge. I kväll kände jag mig pigg i kroppen även att D och jag gått en lång promenad på förmiddagen. Hade lite känningar i vänster hälsena, men det har jag haft ett tag och det har gått över efter någon kilometers löpning.
Men troligtvis så var mina tår inte riktigt redo för en ny runda i VFF redan idag. Hade även gjort lite nya tåövningar i går så lederna var nog redan tillräckligt ansträngda.
Men eftersom det kändes så bra i går så hade jag tänkt mig en lugn, kort runda ikväll med VFF. Jag startade lugnt och stilla med lite känningar i nedre delen av vänster hälsena men som det brukar så släppte det efter någon kilometer. Så gick det stilla och lugnt och jag kände att det var ett lugnt och bra prattempo. Men så efter 4 kilometer ungefär började jag känna lite på ovansidan av höger fot, strax ovanför tårna, inte mycket. Fortsatte men det ville inte släppa utan det blev snarare lite värre allteftersom. Började hämma mig men jag fortsatte. Efter 5,5 kilometer och med cirka 1,5 kvar så stannade jag för att känna efter lite noggrannare. Kände att det var leden vid "pekfingertån" som var ömmast. Men ville inte börja gå nu eftersom det hade börjat regna, jag fortsatte de sista 1,5km i ett lugnt tempo. Det blev inte värre men smärtan fanns där hela tiden. Hade jag varit lite smartare så skulle jag avbrutit direkt. Men tydligen är det svårt att acceptera att man faktiskt får avbryta rundor. Att jag aldrig lär mig?!
Nu på kvällen gör varje steg ont och det känns inget vidare. Har för mig jag fick någon liknande sträckning på ovansidan av handen för några år sedan, det var väldigt drygt innan det gick över.
En led jag knappt visste att jag hade? Hittills under omställningen har jag inte haft några problem med tårna. Nu är det som det är och bara att vänta ut. En skada kommer aldrig lägligt? Hoppas bara att jag kan lära mig något av detta.
Tycker att när jag i början av omställningen hade sådan enorma problem med vaderna lärde mig och accepterade avbrutna rundor. Men det har gått några månader sedan sista avbrutna rundan så denna gången lyssnade jag inte trots att signalerna var tydliga, tidigt.
Dagens runda
lördag 4 januari 2014
Bra runda med VFF Treksport, framfotslöpningsrunda 87.
För första gången på länge så fick jag en bra känsla och kände mig stark hela vägen. Det är en sådan otrolig känsla när det känns som om det finns hur mycket krafter som helst. Vet inte varför men jag har inte använt mina VFF på över en månad. Jag la undan dom när vintern slog till någon vecka i november förra året. Sedan har jag kört med Merrellen i stället.
torsdag 2 januari 2014
Fartlek för första gången, framfotslöpningsrunda 86
Andra dagen i rad med löpning, rätt så besvärsfri från gårdagens löpning i alla fall framåt dagen. Det blev ett rätt så spontant fartlekspass, har aldrig provat innan. I alla fall inte under lite mer strukturerade former. Det blev inte så mycket fart detta passet men ändå tillräckligt för att jag ska känna lite i min vänstra hälsena nu några timmar efter genomförandet.
Jag cyklade upp till Spånenområdet, 5km. Lagom som uppvärmning då det mestadels är uppför. Efter en försiktigt inledning för att känna efter hur nedre delarna av benen kändes så kom den första lilla fartökningen efter 1 kilometer, ungefär 600 meter. Jag glömde dock att "reseta" klockan så jag fick ingen exakt tid men kilometern där fartökningen fanns gick i alla fall på 3:59. Den kändes bra. Men det är inte så konstigt när man är relativt pigg i benen. Dessa 600 meterna var på i princip helt plan mark. Sen kom en stigning så då var ´"leken" över. Kom fram till skidspåret så småningom, då tog jag ett varv där 1250 meter. Med högre fart, 3:55 tempo ungefär. Men den blev för hård för när jag tänkt ta ett lugnare varv efter det hårdare så orkade jag inte direkt utan var tvungen att ta 15 sekunders ståvila innan jag fortsatte. Problemet med varvet är att det avslutas med en lång uppförsbacke så det är lätt att man tar ut sig för mycket. Sen blev det ett par lugna kilometer innan det var dags för 600 meter igen. Samma som dom första 600 meternas fartökning fast nu på hemväg och i lite lätt motvind. Det gick på 3:55 tempo. Inte helt slut efteråt men jag fick sänka rejält för att fixa avslutningen. Totalt blev det lite över 8kilometer. Hade de tunna Merrellen igen.
Dagens runda
Rätt så omväxlande form av träning men väldigt annorlunda för mig. Springer man som jag gjorde idag så undviker man i alla fall väldigt mycket tid i det "svarta hålet". Något annat som slog mig var att vaderna stramade en del efter första fartökningen, men först i den lugna löpningen som följde efteråt. Likadant med de resterande ökningarna, kände inget i vaderna under de ökningarna. Märkte också hur jag skärpte till mig i övrigt också vad gäller hållning och armföring. Jag springer för tillfället alldeles för lite i snabb fart nu och det är stor skillnad på hur jag har min kroppshållning när det går långsamt eller lite snabbare. När jag är långsammare så tenderar jag att lättare tappa hållning och armföring. När det går snabbare kommer det mer med automatik. Tror fartlek är väldigt nyttig träning. Om jag bättre ska tåla fartökningar i ett lopp är det guld värt med sådan här träning, samtidigt som kroppens muskler inte vet hur rundan kommer att bli. Så variation är nyckeln till bättre resultat.
Annars har jag känt mig på ett bra humör idag, var ledig från jobbet och känner att jag kommit in i den stilla lunken som frånvaro av jobb innebär. Skönt att vara återhämtad från magsjukan också. Så den tunga rundan i går var kanske en bra utrensare av det sista av den. Att det är ett nytt år bidrar också, ut med det gamla och in med nya friska tankar om framtiden. Även om detta framfotslöpningsprojekt inte burit så mycket frukt ännu så ser jag med tillförsikt an på den kommande tiden. Vill springa mer än jag gör för tillfället men vågar inte tänja för mycket på gränserna ännu då en överansträngning kan bli så långvarig. Samtidigt måste jag utmana kroppen för att den ska vänja sig så det är en skör balansgång. Har haft lite tankar på att åter lägga in mer cykling mellan dagarna med löpning. Får se de närmaste veckornas känsla i fötter och vader.
Jag cyklade upp till Spånenområdet, 5km. Lagom som uppvärmning då det mestadels är uppför. Efter en försiktigt inledning för att känna efter hur nedre delarna av benen kändes så kom den första lilla fartökningen efter 1 kilometer, ungefär 600 meter. Jag glömde dock att "reseta" klockan så jag fick ingen exakt tid men kilometern där fartökningen fanns gick i alla fall på 3:59. Den kändes bra. Men det är inte så konstigt när man är relativt pigg i benen. Dessa 600 meterna var på i princip helt plan mark. Sen kom en stigning så då var ´"leken" över. Kom fram till skidspåret så småningom, då tog jag ett varv där 1250 meter. Med högre fart, 3:55 tempo ungefär. Men den blev för hård för när jag tänkt ta ett lugnare varv efter det hårdare så orkade jag inte direkt utan var tvungen att ta 15 sekunders ståvila innan jag fortsatte. Problemet med varvet är att det avslutas med en lång uppförsbacke så det är lätt att man tar ut sig för mycket. Sen blev det ett par lugna kilometer innan det var dags för 600 meter igen. Samma som dom första 600 meternas fartökning fast nu på hemväg och i lite lätt motvind. Det gick på 3:55 tempo. Inte helt slut efteråt men jag fick sänka rejält för att fixa avslutningen. Totalt blev det lite över 8kilometer. Hade de tunna Merrellen igen.
Dagens runda
Rätt så omväxlande form av träning men väldigt annorlunda för mig. Springer man som jag gjorde idag så undviker man i alla fall väldigt mycket tid i det "svarta hålet". Något annat som slog mig var att vaderna stramade en del efter första fartökningen, men först i den lugna löpningen som följde efteråt. Likadant med de resterande ökningarna, kände inget i vaderna under de ökningarna. Märkte också hur jag skärpte till mig i övrigt också vad gäller hållning och armföring. Jag springer för tillfället alldeles för lite i snabb fart nu och det är stor skillnad på hur jag har min kroppshållning när det går långsamt eller lite snabbare. När jag är långsammare så tenderar jag att lättare tappa hållning och armföring. När det går snabbare kommer det mer med automatik. Tror fartlek är väldigt nyttig träning. Om jag bättre ska tåla fartökningar i ett lopp är det guld värt med sådan här träning, samtidigt som kroppens muskler inte vet hur rundan kommer att bli. Så variation är nyckeln till bättre resultat.
Annars har jag känt mig på ett bra humör idag, var ledig från jobbet och känner att jag kommit in i den stilla lunken som frånvaro av jobb innebär. Skönt att vara återhämtad från magsjukan också. Så den tunga rundan i går var kanske en bra utrensare av det sista av den. Att det är ett nytt år bidrar också, ut med det gamla och in med nya friska tankar om framtiden. Även om detta framfotslöpningsprojekt inte burit så mycket frukt ännu så ser jag med tillförsikt an på den kommande tiden. Vill springa mer än jag gör för tillfället men vågar inte tänja för mycket på gränserna ännu då en överansträngning kan bli så långvarig. Samtidigt måste jag utmana kroppen för att den ska vänja sig så det är en skör balansgång. Har haft lite tankar på att åter lägga in mer cykling mellan dagarna med löpning. Får se de närmaste veckornas känsla i fötter och vader.
Nyårsdagen och årets första runda, framfotslöpningsrunda 85.
Det blev en tung inledning på det nya året. Efter några dagars uppehåll på grund av magsjuka ett rejält dygn så var det dags för en runda på nyårsdagen. Det var väldigt tungt och jobbigt. Det var troligtvis alldeles för nära inpå frukosten för det kändes som om magen var full med mat.
Nyårsdagens runda
Hade tänkt mig en lite tuffare runda eftersom leder och muskler fått sig lite ofrivillig vila. Men segheten som jag kände i början och som brukar släppa efter ett par kilometer gick inte över, snarare tvärtom fick slita hårt. Pulsen var under prattempo men känslan och vekheten i benen sa något annat. Det gick helt enkelt inte att öka. Jag gjorde något litet försök men kände mig nästa lite illamående av mat och dryck som skvalpade omkring i min mage.
Så årets tyngsta runda är ett faktum likaså årets första. Men känslan var allt annat än bra. Vaderna kändes lite men inte så det påverkade löpningen. Likaså vristerna och hälen. Men som sagt ingen kraft i benen.
Det är det som är så märkligt med löpning, det går nästan aldrig på förhand förutse hur det ska kännas i kroppen under ett pass. Besvikelsen kan blir stor när man inser mitt i ett pass att det inte kommer något "släpp" som gör att det flödar av ny energi. Men det som är positivt är att det förhoppningsvis kommer att kännas bättre under nästa pass.
I dag hade jag de tunna Merrellen
Nyårsdagens runda
Hade tänkt mig en lite tuffare runda eftersom leder och muskler fått sig lite ofrivillig vila. Men segheten som jag kände i början och som brukar släppa efter ett par kilometer gick inte över, snarare tvärtom fick slita hårt. Pulsen var under prattempo men känslan och vekheten i benen sa något annat. Det gick helt enkelt inte att öka. Jag gjorde något litet försök men kände mig nästa lite illamående av mat och dryck som skvalpade omkring i min mage.
Så årets tyngsta runda är ett faktum likaså årets första. Men känslan var allt annat än bra. Vaderna kändes lite men inte så det påverkade löpningen. Likaså vristerna och hälen. Men som sagt ingen kraft i benen.
Det är det som är så märkligt med löpning, det går nästan aldrig på förhand förutse hur det ska kännas i kroppen under ett pass. Besvikelsen kan blir stor när man inser mitt i ett pass att det inte kommer något "släpp" som gör att det flödar av ny energi. Men det som är positivt är att det förhoppningsvis kommer att kännas bättre under nästa pass.
I dag hade jag de tunna Merrellen
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)