Stiglöpning Fyllerydsområdet, framfotsrunda 136.

Blev en lite tung runda. Kände mig lite matt, nästan som om det var en förkylning på gång. Hade tänkt mig att springa på stigarna i Fyllerydskogen, så blev det men eftersom det var första gången och jag inte hittar speciellt bra blev det lite virrigt, minst sagt.


Stigarna är väldigt fina men när man inte riktigt vet var man är i skogen och att det är ett virrvarr av korsande stigar så hade det behövts en bra orienteringskarta för att hitta en bra runda, nu blev det planlöst och utan riktig inspiration. Fick ihop 7 km trots allt, men i ett lågt tempo. Men eftersom det är lördag och det är lite tanke att jag ska springa en runda i morgon så var det bara bra.


Hade mina Merrell bare access skor, hade lite ont i hälen inledningsvis men efter 10 minuter släppte det.


Annars är den stora begivenheten Stockholms maraton idag. Det vill jag också springa en dag, men det känns avlägset just nu. Men i framtiden...




Dagens runda

Bergundasjön runt, distans, 14 km, 4:15 tempo, framfotsrunda 135.

Blev en relativt snabb runda, 4:15 tempo, nästan 14 km. Ändå låg jag den mesta tiden under prattempotröskeln. Då är löpningen njutbar, när det flyter på men ändå att det finns kraft kvar. Känner även att steget och hållningen är på plats i detta tempo. Springer jag i 5 tempo blir det lätt slafsigt och lite hängigt.
Hade tänkt mig en lite lugnare runda, men kände efter 3-4 km att jag var stark i kroppen, så det blev ett 4:15 tempo utan att jag behövde ta ut mig helt. det är sådana här rundor som triggar och gör att löpningen är så skön bitvis. I slutet med bara uppförsbacke i 1,5km blev jag dock rätt trött och låg på rött de sista 10 minuterna, men eftersom det är under så kort tid så blir återhämtningen ändå rätt snabb.
Hade mina Adidas i dag. Kände av hälen hela rundan. Men mer som det varit sista tiden, som ett molande. Men nu någon timme efter känns det mer. Luften var klar och fin och är nu nästan helt befriad från pollen som stört mig mer än en månad nu.


Dagens runda

Orientering Hanaslöv, framfotsrunda 134.

Denna gången gick det bättre än förra. Totaltiden är långsam men idag lyckades jag hitta några kontroller med hjälp av kompassen i obanad terräng, det var kul. Blev som vanligt blöt om fötterna, men på något konstigt sätt så tänker man inte ens på det.


Det har annars varit en rätt tung dag privat med småbekymmer både hit och dit. Så det var så befriande att få tankarna på något helt annat halvannan timme. Tiden försvinner helt, jag är som det så populärt heter att man ska vara, i nuet, som för ett barn försvinner tid och även rum bitvis.


När tröttheten kommer efter en lite längre löpsträcka så försvinner min uppmärksamhet. Och det är det som är det svåra med orientering att kunna vara skärpt även när man är trött. Så för en nybörjare går det inte att springa på för fullt, dels för terrängen men framför allt för att man så lätt tappar bort sig. Då gäller det att ha ställen som fångar upp på kartan så man inte kommer bort sig helt. I dag var det återigen i halvkänd terräng, det underlättade. Kom lite fel någon gång men måste vara mer flexibel på att kartan inte alltid stämmer vad gäller traktorvägar och beståndsgränser. Samt att använda sig av höjdkurvorna som hjälp, det är överkurs för mig än så länge.
Men stigar som fångar upp är enorma hjälpmedel för mig, i den obanade skogen är det betydligt svårare och jag litar inte riktigt på mitt omdöme, så därför var klockan till hjälp för att få lite hjälp med avstånden, men det är inte tillåtet. Så frågan är om jag ska fortsätta med det? För man blir lite "lat" om man går efter den men samtidigt är det en trygghet på något sätt för att inte komma bort sig helt. Får se hur det blir i fortsättningen. Men det är roligt när det flyter på. Kartläsningen är svår, det tar tid att lära sig se detaljerna.


Hade lite ont under uppvärmningen i min vänsterhäl, men kände inget orienteringen. Det blir så ryckig löpning blandat med gång och en hel del stillastående kartläsning och kompasstagning. Men så småningom släpper det förhoppningsvis allt mer. Måste träna och fråga de rutinerade vid problem, annars tar det alldeles för lång tid att lära sig denna komplicerade sport.
Dagens runda
Hade mina Merrell bare access.

Dansjön runt, medellångdistans 15km, framfotslöpningsrunda 133

Blev en hyfsat bra runda, lite för högt tempo för att kallas långdistans, jag har svårt att springa i 5:tempo, lyckades bra för tre veckor sedan. Men de två senaste gångerna har det blivit för fort i början. Fick ont i hälen efteråt. Kanske det lite för hårda tempot som satte sina spår.
Annars var detta en helt ny sträckning för mig.
Började vid Hanaslövsgården, cyklade dit, lite drygt 8kilometer. Därifrån sprang jag runt Dansjön på de lite mindre vägarna, är dock tvungen att korsa 126:an 2 gånger. Det var en väldigt bra runda, så underbar omgivning och varierande natur. En riktigt jobbig uppförsbacke, annars rätt så flack runda.
Hade lite känningar i vänsterhälen, men inte så farligt. Hade mina Adidas. Rätt varmt och hade bara linne på mig, hade med mig vatten i små flaskor, höll dom i händerna. Har provat med bälte men tycker inte om det, vattnet skvalpar omkring och stör och bältet håller sig inte på plats, möjligt att jag köpte för dålig kvalité. Men att dricka under löpningen har funkat bra de få gånger jag haft vatten med mig. Kanske bli annorlunda om tempo skruvas upp lite, i dag blev det 15km i 4:30 tempo, de sista 5 kilometerna blev det lite för tufft för att kunna passa in i ett långpass ramar.
Dagens runda

Stiglöpning Spånenleden, 8km. Framfotslöpningsrunda 132.

Blev åter en stigrunda, har blivit så de senaste lördagarna, på radion i morse varnade dom för kraftigt regn och åska framåt förmiddagen, det ville jag undvika, så det blev en extremt tidig runda för mig. Kände mig lite stel inledningsvis men det släppte efter ett tag, den krånglande vänsterhälen besvärade under första halvan men sen lugnade den ner sig betydligt.
Stiglöpning är något speciellt. Har märkt att när det går som bäst är när jag hittar rätt tempo, pulsen mellan 140-150, strax under min prattröskel. Det går inte som snabbast men 8 kilomters stiglöpning är inte detsamma som 8 kilometer på mer lättillgänglig terräng. Tröttheten kommer tidigare och slår till så hårt om man går ut för hårt. Dessutom ökar skaderisken när tröttheten sätter in, ett lite för svagt benlyft över en rot eller en sten kan betyda ett smärtsamt fall.

Tog 2 öl tidigt i gårkväll och kände otroligt nog av dom under dagens löpning, ett lätt illamående som inte ville släppa förrän framåt lunchen idag. Måste vara någon gen som antingen saknas eller är defekt på mig. Är otroligt känslig, särskilt på fredagar, efter en lång arbetsvecka. Tror asiater har samma "problem" blir lätt bakfulla. Det är en balansgång, för det är en skön avslappnande känsla med en eller två öl på fredagen. Har sista halvåret fastnat för Veteöl av märket Erdinger. Riktigt gott och att dricka en Carlsberg nu är som att dricka avslaget vatten, trots samma alkoholhalt.

 Hann inte undan för regnet, under de sista tio minuterna så kom det och för att säkerställa att jag blev riktigt genomdränkt så öppnade sig himmelen under den 15 minuter långa hemfärden på cykel. Men efter en löprunda tycker jag inte det spelar så stor roll. Det är värre om man är på väg ut.

Hade mina Merrell bare access 2. Perfekta på stigar med mycket rötter och stenar. Noll dropp.
Dagens runda

Spånenmilen framfotslöpningsrunda 131. Med sällskap.

Blev åter en lugn runda i 4:50 tempo, hade dottern med på rundan, hon cyklade och jag sprang, blev lite tungt för henne i en del uppförsbackar men vi hjälptes åt så det gick bra till slut. Vi stannade och drack lite efter 5 kilometer.

 På hemvägen blev det motvind och vi började båda bli lite trötta. Jag sa till henne att detta kunde bli en hel mil på cykel, så långt har du nog inte cyklat i sträck innan. Det sporrade lite, strax innan 8 kilometer kan man göra ett val, antingen ta en genväg eller ge sig ut på en 2 kilometersslinga, jag såg på henne att hon var rejält trött, så jag frågade henne om hon ville ta 8 kilometer istället. Men till min förvåning så sa hon: 1 mil, högt och bestämt. Det var kul att hon visade sådan vilja trots tröttheten. Sen kämpade vi på och till slut var vi nästan framme, jag sa till henne att snart kan du se bilen. När hon ett par meter senare fick se den brast hon ut i glädje, då förstod hon att det var nära samt att hon klarat hela rundan. Det var kul. På detta sättet så fick vi båda motion.

Det blev lite lugnare än vanligt, men lite snabbare än tänkt med tanke på min nya strategi att köra lite lugnare 2 gånger i veckan. Lite synd att även tisdagarna blivit lite lugnare tack vare orienteringen men det är ändå bra att köra med några månader utan intervaller. Kan börja med dom i sensommar igen, samt hoppas på att hälen har läkt då.
Var högsommarvarmt idag, 26 grader visade termometern vid starten.

Hade mina Adidas, kändes i hälen men inte ont mer molande som det varit ett tag nu. Men tempot idag var skönt i värmen, kändes riktigt bra och jag hade perioder då jag ville trycka på lite men höll ändå igen och det är bra att träna även på det, känns som jag kan acceptera att även springa dessa lite långsammare rundorna också, har annars blivit så lätt att jag kommer in i det "svarta hålet" Ett tempo som tydligen ska vara det sämsta tänkbara. Strax över gränsen för att man ska kunna prata, ett tempo där du kan hålla på ungefär en timme. Där ska man inte träna enligt vissa experter. Man ska ligga under de flesta passen och sen istället köra riktigt hårt ibland, intervaller eller tempo som man klarar under 20-30 minuter i stället. Svårt att veta då man inte kan jämföra de olika uppläggen. Nu innan Växjöloppet körde jag bara mellanhårda pass, det gick ändå hyfsat på loppet men vet inte hur det gått om jag kört på detta sättet i stället?

Orientering, framfotslöpningsrunda 130.

Ojojoj, det var svårt det här med orientering. I dag var det ny skala på kartan i förhållande till förra gången. Helt okända marker för mig också. Så då fick jag problem, beståndsfärgerna var inte heller helt uppdaterade då blir jag osäker och litar inte på instinkten. Har problem med avstånden också. På stigar blir det för kort i förhållande till verkligheten så jag kom gärna lite för långt. Inne i skogen är det tvärtom, blir gärna för kort, tror att rädslan att komma för långt ifrån och därmed vilse gör att jag är lite för snål med avstånden inne i skogen.
När jag tycker mig se ett kärr så är det inte det, men kanske inte så konstigt med tanke på allt regn som föll igår. Som löpare vill man hålla fötterna torra men som orienterare är det snarare tvärtom tycker jag, verkar som om dom flesta verkar tycka att det är lika bra att bli blöt om fötterna så snabbt som möjligt, så är det avklarat.
 Missar man lite i början så blir osäkerheten ännu större. Men det är lärorikt och på lite sikt tror jag ändå att det ska gå bättre. Men det är betydligt svårare än vad jag räknat med, framför allt i helt okänd terräng som det var idag.

Som väl var på denna träning så var det vänliga själar i närheten som fångar upp och hjälper till rätta. Förklarar på ett tålmodigt sätt, det känns ändå tryggt. På stigarna känns det okej, men ibland dyker det upp någon traktorväg som är lite större än väntat och då blir osäkerheten stor. Avståndsbedömningen är nog det största bekymret, har enorma problem, det är möjligt att jag kan "fuska" med gps:en bara för att få in känslan, vet inte om det är tillåtet egentligen?

 Men idag var det färgerna på olika skogsbestånd som inte helt stämde. Det visade sig efteråt och det lurade mig totalt på några ställen. Även någon höjdkurva som saknades och någon skogsväg som inte var helt klockren. Måste också använda kompassen mer och lita på den, jag vet nu hur den funkar men använder den för lite. Mer noggrann och lite långsammare, stanna upp om jag inte vet istället för att chansa och sedan vara helt borta som jag var vid några tillfällen i kväll. Tog 1,5 timmar, en bana som eliten sprungit på mellan 10-15 minuter ungefär. Helt otroligt.

Dagens runda

Mellandistanspass Spånen, framfotslöpningsrunda, 129

Blev ännu ett mittemellan pass. Hade tänkt mig ett lite lugnare tempo, men hamnade på 4:30, det kändes förvånansvärt bra med tanke på stiglöpningen igår och en långpromenad med D på morgonen, vi gick över 13km runt Bergundasjön. Kände mig lite stum och stel i hälen efter promenaden. Men nu framåt kvällen så hade det släppt.
Det brukar bli bra första passet med Adidasskorna om jag kört med VFF eller Merrell rundan innan. Precis som om fötterna välkomnar den lilla lindring det innebär med lite mer stöd. Men effekten sitter bara i en runda. Just nu växlar jag bra mellan skorna körde 4 pass denna veckan med 3 olika sorters skor. Tror det är ett bra sätt att få ordning på mina häl och fotproblem.

Tyckte att det korta steget som stiglöpningen medförde igår satt kvar idag. Hade nog lite högre frekvens än vad jag brukar.

Dagens runda Blev medeltempo på 4:30 över nästan 12km medelpuls 135. En fin runda efter ett rätt kraftfullt regn. 12 grader varmt, med andra ord, perfekta yttre förhållanden.

Stiglöpning, Hissö. Med VFF Spyridon. framfotslöpningsrunda 128

Blev en relativt lugn runda, stiglöpning på Hissö innebär väldigt korta steg och att man är observant med var man sätter ner sina fötter. Men som tur är sköter hjärnan och kroppen det galant med automatik, i alla fall så länge man inte blir för trött. I dag blev det en runda med låg medelpuls och ett lagom stiglöpningstempo, underbart väder och bedårande omgivning. Sjöutsikt i princip hela tiden. Men för att hinna njuta av utsikten fullt ut så ska man gå istället för att springa.
Fast om man går i tankar om att förändra sitt löpsteg och/eller börja springa med fivefingers eller andra minimalistiska skor så är denna typ av terräng helt perfekt. Med alla dessa rötter så måste steget kortas ner och man behöver inte "tvinga" hjärnan för det sker automatiskt.

Hissö.
 

Lördagens runda på Hissö


Igår kom jag in i ett behagligt tempo och för några minuter på andra varvet så försvann alla tankar på gårdagen eller morgondagen, bekymmer försvann kvar fanns bara en vilja om en ljus framtid. Goda tankar om allt och alla. Jag kom på mig själv och då försvann det och jag var åter i "verkligheten". Jag tror om man springer i sådan här terräng i ett lagom tempo, knappt under prattempo, då finns det utrymme för kontemplativa tankar, för hjärnan är fullt upptagen med att hjälpa kroppen med att manövrera alla små hinder som dyker upp, så då frigörs utrymme i andra delar av hjärnan så att vi tillåts lyfta upp det innersta till ytan för skärskådning. det går inte tvinga sig till detta tillstånd, det bara händer, precis som man inte kan tvinga sig till sömnen. I dessa bra tankar höll jag på med helt andra saker än vad jag gör idag. Mitt huvudsakliga jobb var att leta upp stigar för den stora allmänheten där vi sedan kunde springa i lagom långa slingor. Att få vara med att röja upp där det behövs och fixa till så att där det nu var svårt att ta sig fram göra det mer tillgängligt. Sådan projekt borde kommunerna stå bakom. Det finns gott om outnyttjad arbetskraft och man skulle få många positiva effekter. Dels skapar det både arbete och motion för dom som gör stigarna sen all bra hälsoeffekt som följer med användandet av desamma.

Ett mellanmjölkspass, framfotslöpningsrunda 127.

Efter min nya "plan" så ska jag springa lugnare ett tag för att få hälen att läka snabbare. Men än görs det inga framsteg, snarare bakåtsteg. För om det kändes riktigt bra i söndags så var det lite sämre i tisdags under orienteringen, men då hade jag fullt upp med att hitta rätt så det fanns ingen fokus kvar till att bry sig om en krånglande häl, den fick vänta på sin tur av min hjärna.

Så idag var det dags för en lugn runda, hälen gjorde ett nytt försök att säga till hjärnan att; Du löpning är inget vi ska hålla på med, eller hur? Denna gången lyssnade hjärnan mer och kände hur det molade och värkte mer än på de två senaste rundorna. Höll 4:40 tempo ungefär över nästan 12km i lite varierad terräng, även en bit på asfalt. Sprang på helt nya ställen och kom ut från en skogsväg lite annorlunda än vad jag tänkt mig så det fick bli ett par kilometer på asfalt.

Men det positiva idag var de fina vägarna som finns lite norr om Hanaslöv, där kommer det bli många fina rundor. Ska reka lite mer så jag hittar de fina stigarna också.

Jag känner annars att konditionen är bra och jag blev inte speciellt trött. Men hälen var inte bra idag och då sätter det ner både humör och stämning. Det är svårt att tänka på något annat än hur mycket det känns. Men jag försöker hela tiden ändra fokus men lyckas tyvärr inget vidare. Hade mina Adidas. Tycker ändå att jag utan större bekymmer kan landa på mellanfoten istället för hälen. Så själva ändringen av löpsteget är rätt så cementerad vid det här laget.

Det kanske är så att jag måste ha tre dagars mellanrum mellan rundorna. Det hade jag förra vecka och då var det inga problem nu har jag kört med varannan dag igen men får tillbaka problemen nästan direkt. Får se, ska avvakta lite till.

Dagens runda. 4:36 tempo över lite drygt 11 km.

Orientering, Spånen. Framfotslöpningsrunda 126

Blev en annorlunda runda. Värmde upp min onda häl under nästan 2,5km motionsspårlöpning. Sedan var det dags för Alvesta SOK:s tisdagsträning. Det var förberrett med 3 olika banor, det blev mellanbanan för mig. Svårare än så fixar jag inte ännu. Då går det mest på stigar fast några av kontrollerna låg vid sidan av ute i skogen. Stigarna är välkända för mig så där var det inga större problem. Men vid några tillfällen fick jag för mig att gena genom skog och då kom jag bort mig rätt rejält. Jag hittade alla 14 kontrollerna men vid 2 av dom fick jag leta rejält.
Hade en ny sorts kompass men hade inte riktigt kläm på den innan dagens träning. Vet hur jag ska passa kartan, då blir det ungefär rätt, men inne i skogen funkar det inte med nästan rätt. Så där har jag en del att lära mig.
Men efter träningen fick jag goda råd av en rutinerad och snäll ledare som tog sig tid, så nu är det bara att träna på. Det är väldigt kul när det funkar och man hittar kontrollerna men när man missar och inte riktigt vet hur fel man är då är det frustrerande. Men dagens sträcka var perfekt för mig, en blandning av stigar och fri skogslöpning.
Kan inte alla tecken ännu och måste bli noggrannare på att läsa kartan. Har alldeles för bråttom nu så det blir en hel del fel. Var dock tvungen efter knappt halva sträckan ge mig ut i ett kärr. Den kontrollen var inte snällt satt. Resten av sträckan i dyngsura skor. Men tänkte inte på det under själva löpningen. Ville springa själv för att lära mig men tack vare det gjorde jag två grova fel då jag trodde att jag hade en bra alternativ lösning i stället för stigarna men båda gångerna kom jag fel och genvägen blev en rejäl senväg.
 Jag har många svårigheter att kämpa mig förbi i denna sport, ett av alla bekymmer är avståndsuppskattning, när jag tycker att jag sprungit 200 meter har jag ofta bara sprungit lite drygt 100 meter. Speciellt i fri skog måste man veta lite bättre både steglängd och hålla lite koll, men när man är ovan är det så många tankar som svävar runt så man kommer av sig.
 Det är små marginaler i orientering. Där i består det svåra, att välja och värdera vägval. För en som mig som aldrig gjort detta innan är det den stora utmaningen tillsammans med att vara noggrann i kartläsningen och att vara mer noggrann i kompassriktning. Just nu ser jag bara de grova dragen. Men får ge det lite tid. En dag i veckan kan vara lagom tillsvidare. Hade mina gula Merrell trail Glove, lite hala bitvis. Märker att de rutinerade orienterarna har någon dubb eller spik i metall.
Dagens runda

Lugn runda i hällregn. 12km i 5:00 tempo Framfotslöpningsrunda 125

Hade precis börjat värma upp när himmelens portar öppnade sig. Det höll på i över en halvtimme. Blev riktigt genomdränkt. Nästan så jag började frysa, har jag sällan varit med om på en löprunda. Blev en runda i 5:00 tempo. Det var väldigt länge sedan jag medvetet tog det så relativt lugnt. Men det blev en fin runda och det kändes bra i hälen, bara lite i slutet, då blev jag även trött i höfterna. Hade mina Adidas idag. Hade nog blivit 4:50 tempo om jag inte under 1 km varit tvungen att delvis gå då det var hopplöst blöt på en skogsväg. En skogsmaskin hade nyligen kört där också så där det inte stod vatten var det gyttja och lera.


 

 

Annars är jag väldigt nöjd med rundan, kändes väldigt skönt att ta det lite lugnare. Behöver mer sådan här löpning för att jag inte ska tröttna och samtidigt bygga upp lite styrka i fötter och ligament. Efter den hårda löpningen innan Växjöloppet så bröt det nog ner mer än det stärkte i alla fall muskulärt. Dagens runda.

Stiglöpning Spånenleden, framfotslöpningsrunda 124.

Igår lördag var det dags för en ny runda. 3 dagars uppehåll igen. Det gjorde skillnad för fotens skull, hade inte alls lika ont i hälen idag. Det var mer en lite molande känsla. Blev en bra runda ett lagom tempo på delvis väldigt svårsprungna partier. Bilden jag visar är på ett av de mer lättlöpta ställena. Just på sådana stigar är det helt perfekt att springa, även om det inte går speciellt snabbt så är känslan av att det gör det. Man känner riktigt hur hela kroppen får vara med. Alla delar måste vara på helspänn för alla småhinder som rötter och stenar som dyker upp. Luften var perfekt, cirka 15 grader och uppehåll efter en hel natts regn. Lite blött på vissa ställen men inte så störde nämnvärt.
Hade mina Merrellskor idag. De är helt överlägsna alla andra skor i just sådan här terräng.

Dagens runda

Nytt upplägg.

Har funderat lite på träningen som jag bedrivit sedan skadeuppehållet i Jan-Feb. I mars började jag åter att springa efter att kört hårt med motionscykel och crosstrainer under skadan. Jag höll uppe konditionen bra men tappade i löpmuskler och ligament.
Sedan i mars har jag kört varannan dag med löpning, de första veckorna rätt lugnt. Men sedan hårt varje pass, varannan runda intervall, varannan tempo. Jag lyckades komma i bra form till Växjöloppet och var mer än nöjd med loppet.
Men jag har aldrig återhämtat mig från min hälskada som kom efter en alldeles för intensiv period i november. Efter att i oktober haft en riktigt bra känsla så kom idéerna om att öka mängden rejält. Men jag hade alldeles för bråttom. Jag var inte helt besvärsfri innan ökningen men jag förstörde definitivt chansen till långsam läkning genom försiktig löpning då i november.

Trots hälsmärtor då, fortsatte jag och när stressfrakturen i högerfoten kom i högerfoten så tvingades jag till 2 månaders löpvila. Men trots denna vila så bestod hälbesvären. Nu kör jag excentriska tåhävningar men märker efter 6-7 veckor ingen nämnvärd förbättring.

Jag har kört 3 löprundor efter Växjöloppet. Alla halvhårda och med dålig känsla och stora besvär dessutom. Varannan dag som innan Växjöloppet. Jag har efter många år märkt att jag mår som bäst och att kroppen också svarar bäst vid löpning varannan dag. Eftersom jag inte kan springa varje dag utan att dra på mig överbelastningsskador så får jag lätt lite mindre panik över att inte få tillräckligt med hård träning. Men kanske det är så att jag inte riktigt kan tillgodogöra mig den hårdare träningen längre. Att jag helt enkelt behöver mer återhämtningstid?

Nu har jag tänkt pröva ett mer lågintensivt upplägg ett tag, efter ett fast veckoschema.
Måndag: vila/alternativ träning. Alternativ träning, cykel i ett lugnt tempo.
Tisdag: Intervall eller tempo, (under maj månad, orientering) ett hårdare pass.
Onsdag: vila/alternativ träning.
Torsdag: Löpning i 5:00 tempo. cirka 10-12 kilometer. Lugnt.
Fredag: vila/alternativ träning
Lördag: Stiglöpning. Relativt lugnt.
Söndag: Långlöpning mellan 15-20km i 5:00 tempo. Lugnt.

Så hade jag tänkt mig. Det svåra har för mig varit att ta det lugnt på de lugna passen. Men nu måste jag ändra på det. Ska använda GPS som vakt. Kommer även att variera skorna rejält. På de lugna 5:00 passen får det bli Adidas dämpade. Stiglöpningen, Merrellskorna. Intervallerna/tempo blir det VFF Spyridon. Känns bra att ha en plan. Det viktiga nu är att hitta tillbaka till den fina känslan och att inte förvärra redan uppkomna skador utan att behöva göra helt halt med all löpning.

Asfaltsrunda i regnet. Framfotslöpningsrunda 123.

 I går var jag på orientering, blev en runda på 2,5 km, men gick ungefär lika mycket som jag joggade.

Så idag har jag varit lite stel i hälen, värmde upp inomhus idag, så gott det gick. Tog mina Adidas skor med dämpning och häluppbyggnad. Den senaste tidens hälproblem vill inte släppa. Kändes okej inledningsvis idag. Men efter en km kom det lite smärtor men de släppte efter 100 meter. sen var det mer av känningar. Efter 5-6 kilometer var det som bäst. Men istället så drog det sig mer upp mot hälsenan och vaden.

Det blev 11 kilometer på asfalt, i Alvesta på cykelvägar. 4:12/km i snitt. Rätt lugn och kontrollerad inledning men allteftersom kilometerna förlöpte och kläderna tyngdes av vätska både inifrån och utifrån så blev det allt tyngre.

Det blev allt tyngre ju längre rundan led. Kläder och skor helt genomdränkta. I början undviker man vattenpölar för att hålla sig så torr som möjligt men efter ett tag så spelar det längre inte speciellt stor roll. Det positiva med dagens runda var den syrerika luften, helt befriad från pollen.

Snart dags för intervaller igen, men det är lite problem med motivationen känner jag. Men märker att jag redan håller på att tappa i snabbhet. Så formtoppen kom perfekt i år, i alla fall med tanke på Växjöloppet.

Dagens runda

Stiglöpning, 6 km. Framfotslöpningsrunda 122.

Det var länge sedan jag sprang på stigar, men det är något speciellt med det. Fast jag har ingen större behållning av det, om det som nu, har gått alldeles för lång tid mellan stigpassen. Det blev 6 kilometer idag, det var riktigt slitsamt, trots låg medelpuls så tog jag nästan helt slut i benen. Hälen bekymrade en hel del även högerfoten gjorde sig påmind. 

Det ter sig helt otroligt att jag kunde springa hela Växjöloppet utan något som helst besvär, det får jag vara tacksam för. De två rundorna som följt loppet har inte varit med någon bra känsla. Men jag känner mig pigg i benen efteråt och märker att om jag bara varit starkare i fotleder och fötter så hade detta kunnat bli en rolig sommar på olika tävlingar. Men det blir lätt att motivation och intervaller minskar i takt med känningarna.

Fast stiglöpningen är något som stärker på sikt, i höstas, innan besvären med hälen började hade jag några riktigt starka milrundor i Spånen. Det var efter en period då jag haft minst ett stiglöpningspass i veckan. Nu har jag tid och måste dessutom variera träningen maximalt för att hitta en väg ur hälkänningarna. Annars blir det ett väldigt långt uppehåll som väntar.
Idag hade jag VFF Spyridon, det är nog inte de optimala stiglöparskorna, tror mer på Merrell men ville ändå testa dessa idag.

Här sprang jag idag. En vandringsled utmed Spånens västra strand.



 

Bitvis rätt besvärlig terräng, med en hel del stenar och uppstickande rötter och rotskott som kan orsaka både fall och stukningar, men det är fantastiskt hur huvud och kropp hinner med att korrigera med automatik bland alla faror. Det som är allra bäst för framfotstekniken är att man blir tvingad till korta steg på ett väldigt naturligt sätt. Dessa stigar var räddningen då mina vader krånglade som mest förra sensommaren.     Dagens runda

Bokhultet- Växjösjön, framfotslöpningsrunda 121.

Blev en tung och stum runda. Trodde inte att det satt kvar så mycket i benen så här 2 dagar efter Växjöloppet, eller om det var Gårdagens cykling . Svårt att säga men i vilket fall som helst var det allt annat än bra löpning idag, ändå skönt att få det gjort som en liten genomkörare för att få igång benen igen. Var mest stum i vaderna denna rundan. Morgonen bjöd på extra stum vänster hälsena samt att jag haft en svag tendens till känningar på ovansidan av högerfoten. Men efter noggrann uppvärmning idag så besvärade inte det under dagens runda. Däremot efteråt har det åter varit stelt. Hade mina VFF Spyridon.

Dagens runda. 9,2 km 4:18 tempo

Det hade inte varit bra att springa Växjöloppet med dagens form. Det var väldigt kraftlöst som sagt var. Men är kanske ett tecken på att jag tog i bra under loppet i stället. Brukar ta en vecka innan allt är återställt igen, men det är alltid lite svårt med motivationen så här efter loppet. Framför allt om hälen inte blir bättre, men som sagt innan, jag får ge det ett par veckor till, ska försöka få till lite stiglöpning. Skulle så gärna få till lite mer mängd, men som det varit sedan efter stressfrakturen i "pekfingertån" så har det inte varit möjligt att öka mängden. Men om jag är ihärdig med varannandagslöpning tillsvidare så kanske det släpper så småningom och kroppen lyckas absorbera träningen. För känslan under de första 5 kilometerna av årets Växjölopp var bland det bästa jag upplevt med löpningen. Det är så bra att få sådana positiva signaler ibland för det triggar igång ett beteende som vill uppleva det igen. Att få springa smärtfritt så avslappnat med kontrollerad andning och ansträngning, och i alla fall för mig,  höga farter var underbart och hjärnan kräver upprepning.

Växjöloppet 2014 10km, 39:06. Framfotslöpningsrunda 120.

Så kom dagen som varje år är densamma. 1 maj 13:00 går starten till Växjöloppet, 10km, oavsett väder eller form. Då finns det ingen återvändo längre. Startskottet går och varje år är det ovissheten över hur formen är som är den stora frågan.
Allt slit som är nerlagt under ett år ska idag manifesteras under en kort stund. Nu är det dags för den årliga besiktningen. Nervositeten är alltid lika svår, spelar ingen roll att det är för den 6:e gången i rad jag genomför detta lopp.
Jag hade in i det sista svårt att bestämma mig över vilka skor jag skulle använda. Men känslan efter skotestet för två dagar sedan var ändå att använda VFF Spyridon.
Sov bra natten innan men kände av de två ölen vi delat på kvällen innan, kanske inte var optimalt men det gav en avslappnande känsla under kvällen i går och tog bort lite av den annalkande nervositeten. Loppet startar inte förrän 13.00, så hela förmiddagen är en väntan, en väldigt lång väntan.

Kom till Strandbjörket och efter att hämtat ut min nummerlapp så träffades vi i Vidas lag. Jag pratade lite med lagkompisarna om upplägg, att jag haft så svårt att hitta rätt fart, nu fick jag veta att vårt lags snabbaste skulle försöka gå på 4 tempo också och använda klockan till hjälp. Precis som jag också tänkt göra. Det var en bra hjälp och tror nu i efterhand att jag fick en perfekt plats i starten. Värmde upp lite lätt med sakta jogg och fotövningar, kändes bra och inga besvär av pollen, jag hade innan bestämt mig för att inte ryckas med i det alltför höga tempot som de bästa sätter av i. Hade ställt in klockan så att jag kunde se min medeltakt/km. Ville ligga runt 4:00/km i snitt i början. Till skillnad från de förra åren la jag mig lite längre bak i starten, runt 50-70 plats ungefär. Starten gick och det kändes bra i början, kom snabbt in i lagom tempo, andningen var inte så ansträngd en lätt och fin känsla. Efter 7-800 meter kollade jag på klockan, låg på 3:58 tempo, perfekt, för en gångs skull.
De andra åren jag sprungit har det blivit allt från 3:35-3:40 första kilometern, sen har jag fått betala ett högt pris i mitten av loppet. Men i år kom jag ut i ett perfekt tempo. Hade ingen tanke på steglängd eller stegfrekvens idag, men det kändes helt perfekt de första kilometerna. Hade varit intressant att fått dessa data nu i efterhand, för att hitta den fina känslan igen vid senare tillfällen.



Upploppet, ca 200 meter från målet, det är jag i vit tröja. Jag är verkligen så sliten som bilderna visar, i detta läge är det maxpuls som gäller. Fotona tagna av min syster.

 

Det enda som störde var den torra känslan i munnen, som sandpapper. Det var torrt i luften, blåste en sval, byig nordanvind. Så under loppet var det viktigt att hitta bra ryggar när det blev löpning mot norr. Efter att ha sprungit här 5 gånger tidigare så har jag lärt mig rundan och vet alla uppförsbackar och vid vilka ställen det blåser motvind.
Låg stabilt i 3-4 kilometer, hittade bra ryggar i motvindspartierna. När det blev medvind efter 3,5 km ungefär så såg jag på klockan att jag låg på runt 4:00 tempo hittills, jag ökade lite och sprang förbi några löpare, det blev lite glest och jag visste att det efter ytterligare någon kilometer skulle bli lite lätt motvind, sidvind så jag ville ha en bra rygg, fick slita lite för att komma ifatt några. Sen kom en lite långsammare km, den 5:e . blev 4:17. Kändes inte så långsam men klockan var inte perfekt i sin distansvisning idag, fattades 90 meter totalt på dessa 10km, vet inte om det hände något på just den kilometern? Men här kom jag i fatt en hel del unga löpare, ett knixigt parti med stiglöpning och en hel del småkuperat, kunde passera några som höll på att tröttna rejält och hittade till slut en bra rygg.

Kände mig oförskämt pigg efter 5 kilometer. Tog i lite extra ett tag och sprang om några. Blev åter en lucka till nästa grupp av löpare, jag kände att jag måste bara ifatt dessa innan kilometer 6 var till ända för då kommer vi ut till Växjösjön igen och det skulle bli åtminstone 2 km i motvind. Att inte ha någon rygg där är inte bra. Jag fick slita rejält för att täppa till luckan på 20 meter som fanns. Kom ifatt precis innan tunneln, cirka 3,5km kvar. Men då kom jag in i en svacka och den tidigare ansträngningen för att täppa till kostade kraft.

Nu var det inte längre någon bekväm löpning. kom i ett vacuum ett par hundra meter och kände hur vinden bromsade mig, men det var mer än jag som hade problem, sakta men säkert kom jag ifatt trötta löpare. Fick till slut rygg men dessa var alldeles för trötta så jag ville inte ligga för länge bakom dessa för då hade det snart börjat gå för sakta. Tog sikt på nästa rygg 15-20 meter längre fram. Det var viktigt, fick återigen gå på max för att komma ifatt. Dom hörde mitt flåsande och det kändes som dom ökade lite, nu ficka jag inte tappa dessa, för nu var det 1km med rak motvind. Fick ta i nära max för att orka följa dessa. Med lite mer än 1,5km kvar gick jag på rött. Nu var det bara viljan som kunde hjälpa mig, kroppen skrek, stanna, nu vill jag inte att du plågar mig mer. Fick problem med hållningen och var riktigt nära att släppa de två ryggarna jag kämpat mig ifatt, men om jag bara orkade i 500 meter till så skulle det bli löpning i 5-600 meter i medvind som avslutning. Nu gick jag djupt in i mig själv och minns inte denna delen av loppet, är en minneslucka under de följande 500 meterna. Bet i och lyckades hålla ryggarna, nu var det bara 600 meter kvar, men jag var helt slut. Men medvinden gjorde att jag fick ny kraft. Efter mållinjen sjönk jag ihop, jag var trött men inte helt förstörd. Klockan visade 39:09, den officiella tiden blev: 39:06. Lite sämre än förra året.

Växjöloppet 2014, Garmin 305

Men det var mitt utan jämförelse bäst genomförda lopp någonsin. eftersom jag endast tävlat en gång om året så har jag för dålig vana av att springa med andra och rycks lätt med i ett för mig för högt tempo tidigt i loppen och får sen lida enormt av att gå på rött för tidigt i loppet. Men i år fick jag en perfekt start, tror inte det var knappt någon som sprang om mig, jag slutade på 33 plats totalt, det var över 1100 som slutförde detta lopp. Jag har aldrig känt mig så nöjd tidigare. Hade för första gången på över 6 månader inte ont någonstans i kroppen under löpningen. Skorna var otroligt sköna och de första 5 kilometerna var något av det bästa jag genomfört. Strax under 4:00 tempo och knappt trött, det var en känsla jag vill tillbaka till. De 3 sista kilometerna fick jag gräva djupt efter krafter och jag hittade dom någonstans. Nu några timmar efteråt är jag fortfarande i ett hyfsat skick. Förr om åren har jag varit helt förstörd flera dagar efter dessa Växjölopp. I år är det en avslappnad känsla. Det är sådana här dagar som gör att man orkar och vill fortsätta med tunga intervallpass mitt i vintern. Jag vägde 72,5kg strax innan start, 2 kilo mer än förra året, och det är inte muskler. Är fortfarande i min begynnelse vad gäller framfotslöpning. Så jag känner att det finns mer att göra och förbättra under kommande tider.