Stiglöpning Spånenleden, 8km. Framfotslöpningsrunda 132.

Blev åter en stigrunda, har blivit så de senaste lördagarna, på radion i morse varnade dom för kraftigt regn och åska framåt förmiddagen, det ville jag undvika, så det blev en extremt tidig runda för mig. Kände mig lite stel inledningsvis men det släppte efter ett tag, den krånglande vänsterhälen besvärade under första halvan men sen lugnade den ner sig betydligt.
Stiglöpning är något speciellt. Har märkt att när det går som bäst är när jag hittar rätt tempo, pulsen mellan 140-150, strax under min prattröskel. Det går inte som snabbast men 8 kilomters stiglöpning är inte detsamma som 8 kilometer på mer lättillgänglig terräng. Tröttheten kommer tidigare och slår till så hårt om man går ut för hårt. Dessutom ökar skaderisken när tröttheten sätter in, ett lite för svagt benlyft över en rot eller en sten kan betyda ett smärtsamt fall.

Tog 2 öl tidigt i gårkväll och kände otroligt nog av dom under dagens löpning, ett lätt illamående som inte ville släppa förrän framåt lunchen idag. Måste vara någon gen som antingen saknas eller är defekt på mig. Är otroligt känslig, särskilt på fredagar, efter en lång arbetsvecka. Tror asiater har samma "problem" blir lätt bakfulla. Det är en balansgång, för det är en skön avslappnande känsla med en eller två öl på fredagen. Har sista halvåret fastnat för Veteöl av märket Erdinger. Riktigt gott och att dricka en Carlsberg nu är som att dricka avslaget vatten, trots samma alkoholhalt.

 Hann inte undan för regnet, under de sista tio minuterna så kom det och för att säkerställa att jag blev riktigt genomdränkt så öppnade sig himmelen under den 15 minuter långa hemfärden på cykel. Men efter en löprunda tycker jag inte det spelar så stor roll. Det är värre om man är på väg ut.

Hade mina Merrell bare access 2. Perfekta på stigar med mycket rötter och stenar. Noll dropp.
Dagens runda