Stiglöpning, 6 km. Framfotslöpningsrunda 122.

Det var länge sedan jag sprang på stigar, men det är något speciellt med det. Fast jag har ingen större behållning av det, om det som nu, har gått alldeles för lång tid mellan stigpassen. Det blev 6 kilometer idag, det var riktigt slitsamt, trots låg medelpuls så tog jag nästan helt slut i benen. Hälen bekymrade en hel del även högerfoten gjorde sig påmind. 

Det ter sig helt otroligt att jag kunde springa hela Växjöloppet utan något som helst besvär, det får jag vara tacksam för. De två rundorna som följt loppet har inte varit med någon bra känsla. Men jag känner mig pigg i benen efteråt och märker att om jag bara varit starkare i fotleder och fötter så hade detta kunnat bli en rolig sommar på olika tävlingar. Men det blir lätt att motivation och intervaller minskar i takt med känningarna.

Fast stiglöpningen är något som stärker på sikt, i höstas, innan besvären med hälen började hade jag några riktigt starka milrundor i Spånen. Det var efter en period då jag haft minst ett stiglöpningspass i veckan. Nu har jag tid och måste dessutom variera träningen maximalt för att hitta en väg ur hälkänningarna. Annars blir det ett väldigt långt uppehåll som väntar.
Idag hade jag VFF Spyridon, det är nog inte de optimala stiglöparskorna, tror mer på Merrell men ville ändå testa dessa idag.

Här sprang jag idag. En vandringsled utmed Spånens västra strand.



 

Bitvis rätt besvärlig terräng, med en hel del stenar och uppstickande rötter och rotskott som kan orsaka både fall och stukningar, men det är fantastiskt hur huvud och kropp hinner med att korrigera med automatik bland alla faror. Det som är allra bäst för framfotstekniken är att man blir tvingad till korta steg på ett väldigt naturligt sätt. Dessa stigar var räddningen då mina vader krånglade som mest förra sensommaren.     Dagens runda