10*500 meters intervaller, med VFF Spyridon.

I kväll blev det en hel runda med VFF Spyridon. Under de första uppvärmningskilometerna så kändes det i hälen. Men redan efter första intervallen så släppte det. Verkar som om när jag springer lite snabbare än normalt och verkligen kommer upp med bröst och överkropp så blir det alltid lindrigare med hälkänningarna. Fast jag känner att komma fram med höften klarar jag inte. Känns riktigt konstig att springa då, har läst någonstans att man ska visualisera att man försöker hålla fast en 5-krona mellan skinkorna. Försöker verkligen men som sagt det funkar inte för mig att springa så, blir stel och så tillbakalutat att jag inte kan ta ut steget. Möjligt att jag fortfarande är för svag i höftpartiet. Det som börjar kännas allt mer kontrollerat och naturligt är fotisättningen, nu behöver jag inte tänka på det, kommer helt av sig själv. Särskilt med VFF-skor.

Dagens runda

Det var första gången jag körde denna typ av intervaller. 10*500 meter lite drygt. Flack terräng utmed sjön Spånen. Pulsklockan visade allt från 500-530 meter. Med ett snitt på ungefär 515 meter. Strax över 3:30 tempo. Inget jag klarar av någon längre sträcka, det blev tyvärr rätt så långa pauser mellan varje intervall. De första var en aning för tuffa, från nummer 6-10 kändes det rätt bra med en relativt lugn utgångsfart för att sedan öka lite i slutet i stället. Sådana intervaller, med negativ split, blir alltid de bästa, gör inte så ont heller. Önskar att jag även kan springa ett lopp på liknande sätt någon gång. Får se om jag kan hålla mig lugn på årets Växjölopp och kanske få till ett lopp med en sådan utveckling.

Under själva intervallerna kändes allt bra i kroppen, inga känningar i häl eller fötter. Blev en aning stum i vaderna från intervall 7 ungefär. Men de 2 sista intervallerna kändes bättre än väntat, visst var jag trött men eftersom jag kom med en lite lugnare utgångsfart så blir tröttheten mycket behagligare under själva intervallen.

Fick ihop 10 km totalt idag, första gången sedan strax efter jul som jag fixat det i VFF-skor. Känns riktigt bra att klarat det lite drygt en vecka innan Växjöloppet. Jag märker dock att i uppförsbackar har jag problem, då märks vänsterhälen och jag kan inte trycka ifrån med vänsterbenet på samma sätt som med höger. Så då blir det ett haltande steg. Men om det är ett relativt flackt motlut så funkar det, först när det brantar till en aning som det verkligen märks att jag inte är i 100% form ännu.

8 km med VFF Spyridon, framfotslöpningsrunda 114. Spånen.

Blev ett nytt pass med VFF Spyridon, som förra gången så började jag med Adidasskorna, ett varv = 2km. I ett lugnt tempo. Som vanligt kom känningar i vänsterhälen efter 600-700 meter, det avtog lite men låg ändå och malde hela rundan.

 Sedan bytte jag till VFF-skorna. Hade ingen direkt plan för dagen, bara att det skulle bli lugnare än förra gången, ville försöka få till lite längre sträcka med VFF. Det blev totalt 8km i de skorna. Det kändes lätt och fint men inte som förra rundan. Men som vanligt var jag lite segare nu på torsdagen. Det var första rundan på riktigt länge som jag hade så låg medelpuls. Så intentionerna med att få till en lugnare runda funkade för en gångs skull. Efter 1 varv med Spyridon stannade jag och kände efter lite, hade lite kläm i vänster lilltå men annars var det okej.

Dagens runda

Sedan blev det 3 varv i rad utan stopp, i  ungefär 4:18 tempo. Låg ungefär på T1, prattempo. Har dock problem i uppförsbackar, då stör vänsterhälen, vågar inte riktigt trycka ifrån och det blir ett haltande steg. Däremot i nerförsluten känns det riktigt bra, särskilt i svag lutning utför. Då finns det klipp i steget och jag kommer upp fint med hela kroppen, så är i alla fall känslan.

Om jag jämför med i höstas då jag sist körde med VFF så är känslan bättre nu om man bortser från vänsterhälen förstås. Men då i höstas kändes det mer stumt i vader och vrister. den känslan finns inte nu.

Likaså känns det bättre ju fortare jag springer. Kommer upp mer med hela kroppen då. Samt att den ökade ansträngningen gör att tiden för att känna efter hur ont det gör i hälen minska då det går åt mer fokus åt att orka. Men jag märker stor skillnad i löpkänsla mellan de olika skorna. Det blir extra tydligt när man gör ett skobyte mitt i en runda.

Så totalt för dagen är jag nöjd med att jag fixade 8km i Spyridon, visserligen med känningar i hälen men inte värre än med Adidasskorna. Så jag tror och hoppas att jag ska klara 10km snart i dessa skor. Underlaget i dag är ändå relativt hårt, Elljusspår med mycket grus, en aning mjukare än grusväg om man ska våga sig på en jämförelse.

Löpning med fivefingers, Vibram Spyridon. Framfotlöpningsrunda 113.

Blev en lite annorlunda runda i kväll. Men efter att ha läst en blogg i går om en kille som springer i VFF och med riktigt fina tider och som han beskrev en lätt och fin löpkänsla så slog mig tanken att jag i alla fall kund prova lite. Har annars sprungit de tre sista rundorna i mina gamla traditionella Adidas zero, med 10mm dropp. Allt för att lindra mina hälbekymmer. Men nu tänkte jag att det får bära eller brista, för det har varit några tunga rundor där det inte känts helt bra.
Fotisättningen under kroppen känns bra och stabil nu men det kan lätt bli en lite klumpig känsla med Adidas skorna, även om det är mjukt att landa på fötterna med dessa skor.

Så idag blev det först 1 varv och 2 km i mina Adidas. Sen satte jag mig på en sten och bytte jag till nya VFF Spyridon som jag fick hem 2 dagar efter min fotskada i början på januari. Men som jag sedan dess inte kunnat använda, eller ens vågat tänka på att använda.
Men det var helt otroligt vilken lätt känsla det var i fivefingersskorna. Det kändes som om någon puttade fram mig, nu var det i och för sig medvind i början på det här relativt kuperade spåret men ändå. En märklig känsla, som om man hela vintern sprungit med extra vikter runt fötterna och som helt plötsligt ramlar av från fötterna och man blir lätt som en fjäder. Särskilt utför gick det otroligt lätt och fint. det gjorde inte mer ont än vanligt i hälen. I alla fall inte under själva rundan, får se i morgon hur kroppen reagerar på detta plötsliga skobyte under en runda.
Har fått lite mer kläm på vilka skor jag ska använda till olika situationer och underlag i fortsättningen. Jag fick till riktigt fina tider på det första varvet med
 VFF-skorna. 3:50 på första km, 3:57 på andra. Efter det varvet, mötte jag två kompisar och fick en naturlig paus på nästan 5 minuter, jag fick tid att känna efter hur det kändes i fötter och ben. Till min stora glädje hade dessa 2 tuffa kilometer inte satt några spår. Så då fick det bli ett varv till, det gick inte lika snabbt, 3:52+4:04 på de två kilometerna som varvet är. De tiderna har jag inte varit i närheten med mina traditionella Adidasskor. Jag tog i och för sig ut mig rejält, som en lång intervall.  Jag körde 4 km med VFF idag sedan tog jag på mig Adidasskorna och körde 2 varv till så det blev 10km totalt.

Dagens runda

Efter att ha misströstat lite i slutet med mina hälproblem så kom denna runda som en skänk från ovan. Nu gäller det bara att vara så kall som möjligt och skynda långsamt, det som kan hända är att det blir en tillfällig boost. Som det blev med Salmingskorna den första rundan. Men idag var det något alldeles extra. Vi får se de kommande rundorna hur det utvecklar sig.

Södra Bergundasjön + Växjösjön runt. Framfotslöpningsrunda 112.

Blev en rätt så bra runda. Gick ut lite lugnare än förra helgen då jag körde samma runda. Hade som förra gången en svacka efter 8-9 kilometer. Samt blev rejält trött sista kilometerna då det blev rejäl motvind. Det blåste på friskt idag.
Hade åter Adidas skorna och vågar inte köra med några andra just nu då hälproblem kvarstår. Idag blev det lite stelt första kilometern samt i slutet. Men däremellan led kände jag knappt något. Kollade stegfrekvensen vid något tillfälle i början. Då hade jag ett tempo på strax över 4:20. Låg på strax över 170. Men det känns som om jag landar bra med foten under kroppen.

Dagens runda.

Annars trodde jag att det i medvinden utmed Växjösjön skulle gå lite fortare än vad det gjorde. När jag tryckte till där så kom jag inte ner riktigt till dom tiderna som jag fick en känsla av att jag hade.
I dag blev det ett medeltempo på 4:16 medelpuls 151. Sträckan 15,5km.
Men annars var rundan skön att springa, lagom ansträngningsnivå, framför allt första halvan då jag låg på en medelpuls på strax under 145. Att den sen åker upp i slutet är naturligt för mig då jag inte har tillräckligt med långa distanser i kroppen. Sammantaget bättre än förra gången jag sprang denna rundan, trots att det gick något saktare, idag var det betydligt mer kontrollerat och inte samma massiva trötthet efteråt. Har varit lite stel i min vänsterhäl nu på eftermiddag/kväll.

Spånenmilen, framfotslöpningsrunda 111.

Blev en tung runda, ibland är det sådana rundor, för mig kommer dom ofta i slutet på arbetsveckorna. I går cyklade jag till Växjö, men tror inte det påverkade så mycket. Nästan mer då det tuffa passet i torsdags då jag gick på rött i nästan en mil. Hade då 4:04 tempo, på bana så det var perfekta förutsättningar. Spånenmilen är rätt så kuperad motionsslinga. Det är bara flackt i 2 kilometer ungefär annars är det upp eller ner. Men som sagt idag var jag väldigt trött andra halvan. Tog inte ut mig lika mycket idag som jag gjorde i torsdags, hade medelpuls på 151 i ett 4:16 tempo över 10 km.

Dagens runda

Om jag jämför med förra året är det som skiljer, uthålligheten. Har känt mig lite stressad i år när jag fick ett så långt skadeuppehåll i Jan-feb. Nu är träningen fokuserad på Växjöloppet 1 maj. Men förra årets tider är lite för långt ifrån. Får vara nöjd om jag kan ta mig under 40 minuter. Men då måste det komma några bättre rundor än dessa om jag ska klara av det.

Kommer hålla mig på lite flackare distanser nu de sista 2-3 veckorna innan loppet. Jag hade idag inte så ont i hälen. Men tror det berodde på ännu ett pass i mina Adidas, vågar inte använda de andra just nu efter alla problem med hälen. Blir det bara en aning bättre i hälen kommer jag åter prova Salmingskorna.

Kör på med mina negativa tåhävningar men märker ännu efter 1,5 veckor både morgon och kväll ingen större skillnad i hälen. Fast efter det jag kör på nu så utlovas effekt på längre sikt. 12 veckor är tanken att det ska pågå. Jag kör 3*15 med rakt ben, sedan 3*15 med böjt. Kör på båda benen, fast jag har bara ont i det ena men tycker det är lika bra att dra på båda eftersom jag känner att det ger lite styrka också. Då blir det i alla fall jämn belastning på de båda benen.

9,2km tempo på Virdavallens löparbanor, framfotslöpningsrunda 110.

Hade inte bestämt riktigt förrän löpning drog igång vilket typ av pass jag skulle köra. Bara att det skulle vara ett flackt pass med mina Adidasskor. Allt för att lindra känningarna i vänsterhälen som begränsade förra rundan.
Värmde upp 5 varv med lite långsammare löpning, det kändes som vanligt efter 600 meter i hälen men till skillnad från förra gången så släppte det sedan allteftersom uppvärmningen fortskred.

Dagens runda. Jag tryckte reset vid varje varvpassering. missade dock två gånger, då det blev lite över 800 meter på de intervallerna.

Sen blev det 9,2 km tuff löpning, jag gick på rött efter 5 kilometer och fick verkligen kämpa sista kilometerna, trodde att det skulle bli en mil men missade 2 varv. Tappade räkningen och Garmin går inte att lita på när man kör på bana. Det blir mellan 410-430 meter på ett 400 metersvarv.
Pulsen låg jämnt på 160, då är jag känslig, fartökning då,  och jag tar slut och tappar både steg och hållning. Det innebär för tillfället strax över 4 tempo. Så jag är lite långsammare än vad jag var förra året vid denna tiden. Jag hade lite draghjälp av 3 ungdomar som körde 200 meter sen bytte dom mot nästa kille som körde 200 meter, dom var 3 stycken. så 200 meter/person sen vila tills dom andra 2 sprungit sina 200 meter. Så höll dom på ungefär 5 kilometer av min löpning. Dom var lite snabbare än mig men jag höjde mig ändå lite än om jag varit utan draghjälp. När dom väl slutade kände jag tröttheten komma och jag var tvungen att sänka farten efter att vara nära att passera min övre gräns.

Det är svårt mentalt för mig att springa ensam på bana, speciellt om jag ska springa lite längre distanser. Idag var det en retfull nordanvind som gjorde löpningen lite ryckig. Ena långsidan i motvind den andra i medvind. När det blåser från väst påverkar inte vinden lika mycket då det bara blir lite motvind på ena kortsidan.

Märker att framför allt uthålligheten inte finns där på samma sätt. Har inte fått till volymen p.g.a skadorna jag haft. Har känt mig lite stressad och kört på med kvalitet istället. Möjligt att det är fel.

Smorde in mig rejält med Tigerbalsam idag, samt Adidasskorna och dessutom på flack tartanbana. Så det var ändå skönt att hälen höll, även om jag är rätt öm nu ett par timmar efteråt.

Får vi se hur nästa pass blir, vet inte om jag hinner på fredag, kanske blir lördag i stället. Kanske dags för lite längre återhämtning för att kroppen ska absorbera lite bättre.

Tung backintervallrunda, framfotslöpningsrunda 109.

Det blev som sagt var en tung och slitsam runda som jag avbröt någon kilometer tidigare än tänkt. I lördags hade jag en bra runda med väldigt lite besvär i min vänsterhäl. Då hade jag nästan en timmes förberedelser med diverse övningar och mängder med tigerbalsam innan jag påbörjade den rundan. Har märkt, när jag tänker bakåt lite att besvär varit värre de gånger jag glömt smörja in mig med tigerbalsam.

Idag glömde jag balsam och eftersom det var jobbdag så hann jag inte med några längre förberedelser men det har ändå känts bra i hälen under dagen, visst var det stelt i morse, men det är det jämnt. Så det var inte väntat med de smärtor som kom idag. Hade idag mina Salming skor, i lördags körde jag med Adidas. Nu vet jag inte om det var skorna eller avsaknaden av tigerbalsam som gjorde den stora skillnaden, eller att jag fortfarande kände av den långa tuffa rundan i lördags? Får man heller aldrig svar på.

Men nu måste jag göra något i alla fall, för idag var det en alltigenom dålig känsla hela passet. Tog nästan 5 kilometers uppvärmning idag, för att verkligen vara uppmjukad till backintervallerna. Redan efter 1 kilometer stannade jag och gjorde lite övningar för att mjuka upp hälen, men det släpper inte som det gjort förr. Då har det kulminerat redan efter 500-700 meter för att sakta klinga av och helt försvinna efter någon kilometer. Men idag molade det på hela vägen till Hanaslöv. Gjorde ytterligare lite uppmjukning framme vid Hanaslöv. Sen drog jag igång intervallerna. 6*500 meter med joggvila mellan. De första 3-4 var nästan helt utan känningar men därefter kom det smygande igen, framför allt på nerjoggen mellan intervallerna. 5:an och 6:an begränsades jag i frånskjutet. Vågade inte riktigt trycka ifrån. Blev lite lätt haltande. Känns minst när jag tar i lite mer och steget blir mer stabilt och hållning bra, tröttheten som kommer mitt i intervallerna ändrar fokus från häl till andning och hållning. Hade bra hjälp av vinden dessutom idag, blåste en måttlig sydväst. Kan vara skönt med lite hjälp i ryggen när hälen besvärar mer än vanligt.

Dagens runda

Efter intervallerna körde jag lite stretch innan de avslutande 2,5 kilometerna i sakta mak. Kom ungefär 1,5 kilometer med en dålig känsla i hälen. efter den första uppförsbacken kände jag att det var lika bra att bryta rundan med 1 kilometer kvar. Jag gick nästan i backen. Då insåg jag att fortsätta nu kan bara göra det riktigt illa. Så fort jag började gå släppte smärtan i hälen.

Vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Men Tigerbalsam måste kommas ihåg, dessutom ska jag köra några rundor i Adidasskorna, kanske undvika kuperad terräng eftersom det blir värre både i med och motlut. Samt fortsätta med det rätt tuffa programmet med negativa tåhävningar både morgon och kväll.

Det blir missmodigt och man tappar sugen lite. Löpningen ska vara något positivt och glädjefullt, inte som nu. Det bryter ner modet med alla dessa små motgångar. Energin rinner av och känslan av ovisshet över att inte veta inför nästa runda hur det ska gå och kännas är allt annat än uppmuntrande. Men är ändå nöjd med mig själv, att jag bröt i förtid idag. Får aldrig svar på om det hade förvärrat eller inte men min envishet innan med att inte bryta dåliga rundor har förvärrat många känningar och skador.