I kväll blev det en hel runda med VFF Spyridon. Under de första uppvärmningskilometerna så kändes det i hälen. Men redan efter första intervallen så släppte det. Verkar som om när jag springer lite snabbare än normalt och verkligen kommer upp med bröst och överkropp så blir det alltid lindrigare med hälkänningarna. Fast jag känner att komma fram med höften klarar jag inte. Känns riktigt konstig att springa då, har läst någonstans att man ska visualisera att man försöker hålla fast en 5-krona mellan skinkorna. Försöker verkligen men som sagt det funkar inte för mig att springa så, blir stel och så tillbakalutat att jag inte kan ta ut steget. Möjligt att jag fortfarande är för svag i höftpartiet. Det som börjar kännas allt mer kontrollerat och naturligt är fotisättningen, nu behöver jag inte tänka på det, kommer helt av sig själv. Särskilt med VFF-skor.
Dagens runda
Det var första gången jag körde denna typ av intervaller. 10*500 meter lite drygt. Flack terräng utmed sjön Spånen. Pulsklockan visade allt från 500-530 meter. Med ett snitt på ungefär 515 meter. Strax över 3:30 tempo. Inget jag klarar av någon längre sträcka, det blev tyvärr rätt så långa pauser mellan varje intervall. De första var en aning för tuffa, från nummer 6-10 kändes det rätt bra med en relativt lugn utgångsfart för att sedan öka lite i slutet i stället. Sådana intervaller, med negativ split, blir alltid de bästa, gör inte så ont heller. Önskar att jag även kan springa ett lopp på liknande sätt någon gång. Får se om jag kan hålla mig lugn på årets Växjölopp och kanske få till ett lopp med en sådan utveckling.
Under själva intervallerna kändes allt bra i kroppen, inga känningar i häl eller fötter. Blev en aning stum i vaderna från intervall 7 ungefär. Men de 2 sista intervallerna kändes bättre än väntat, visst var jag trött men eftersom jag kom med en lite lugnare utgångsfart så blir tröttheten mycket behagligare under själva intervallen.
Fick ihop 10 km totalt idag, första gången sedan strax efter jul som jag fixat det i VFF-skor. Känns riktigt bra att klarat det lite drygt en vecka innan Växjöloppet. Jag märker dock att i uppförsbackar har jag problem, då märks vänsterhälen och jag kan inte trycka ifrån med vänsterbenet på samma sätt som med höger. Så då blir det ett haltande steg. Men om det är ett relativt flackt motlut så funkar det, först när det brantar till en aning som det verkligen märks att jag inte är i 100% form ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar