I dag var det dags för ett nytt löparfritt pass, 2 veckor nu. Hur lång tid ska jag behöva vänta? Men visst doktor Google gav inga muntra besked minsann. Jag letade och letade, det mesta var samstämmigt, ingen gav mig mindre än 4 veckors konvalensens. den "sämsta" doktorn förslog 12 vekor. 12 veckor det är nästan 3 månader. Ja, allt är relativt och det kunde varit värre också. I förra veckan fick jag reda på att en numera pensionerad jobbkollega ramlat illa och brutit fotleden och fick operera foten, minst 6 veckor med gips. så vem är jag att klaga???
Men om denna senaste skadan inte kommit så hade jag inte hittat min nya kompis Crosstrainer, trots att jag får lite ont i foten, dock bättre idag med högt uppbyggda löparskor, den verkar vara perfekt för mig som komplement till löpningen, i torsdags kunde jag inte ta i för det gjorde för ont i foten, så det blev ett relativt lugnt pass. Men idag så tog jag i bättre och hade 3 stycken 10 minuterspass. det första var inte så hårt maxpulsen där blev 155bpm. Men på andra passet så tog jag i bättre och jag maxade 174, den pulsen har jag väldigt svårt att nå vid löpning när den är som allra tyngst. Bara vid slutet av ett långt snabbdistanspass som jag lyckats ta ut mig så på träning. Det var ett positivt besked på det sättet att denna maskin kan verkligen hjälpa mig att bibehålla hyfsad kondition under fotskadeperioden. Men efter dessa 3 rätt tuffa 10 minuterspass tänkte jag köra ett 30 minuterspass lite lugnare men avbröt efter 15 minuter då det gjorde allt mer ont i foten. Satte mig på cykeln i stället och körde 20 minuter på den. Så när jag var färdig med dagens träning var jag nöjd med min insats.
Har gått ungefär en mil också idag, men med visst besvär.
Kommer nog att skaffa ett gymkort nu, har rabatt via jobbet. Tror att Crosstrainern är rätt komplement för en löpare, den känns bättre än cykeln som bara kör benen.
Denna blogg var tänkt som en inspiration för löpare som är intresserade av att gå över till löpning med minimalistiska skor. Men jag är rädd att jag kanske håller på att bli ett avskräckande exempel istället för ett exempel på att det kan gå även vid snart 46 års ålder och över 20 år med hårt dämpade skor. Men nu känns det för sent att vända om, nu kör jag på och får se vad det tar vägen. Får se denna skadeperiod som uppbyggnadsperiod och inlärning av ytterligare ett komplementsverktyg.
lördag 18 januari 2014
fredag 17 januari 2014
Fortfarande ont i pekfingertåfästet.
Så kom då snön till oss också i södra Sverige. Om jag varit i skick att löpa så hade jag förbannat dess ankomst då det är så jobbigt att slira omkring utan att få riktigt fäste i avstampet. Men jag har inte provat att springa i snömodd med det nya mellanfotslandningssteget. Borde funka bättre än mitt gamla långa hällandarsteg.
Idag hade jag några timmar mitt på dagen då jag inte ens tänkte på min skada, hade inga som helst känningar efter att suttit på möte ett par timmar och sedan gått lite stilla med bra dämpade skor. Plötsligt fick jag för mig att nu är allt över med fotskadan, det var ingen stressfraktur, va skönt. Men när jag sekunden senare tryckte till lite med framfoten så blev jag smärtsamt påmind om dess närvaro.
Det är konstigt, när man är avstängd från något så saknar man det helt plötsligt något enormt. Till och med snöslirslöpning saknar jag, trodde aldrig att det skulle inträffa.
Vaknar varje morgon med en förhoppning om att nu är det läkt, nu är jag smärtfri, men redan efter första steget förstår man att det knappt är någon skillnad mot gårdagen, dagarna går och de flesta tankarna går till foten och dess skada. Inte bra, men sista tiden har det verkligen varit så, kanske ett tecken på att löpningen det senaste året blivit allt viktigare för mig. Alla bloggar som inspirerar, klippen och filmerna på Youtube som också bidrar till drömmar om att någon gång kunna springa långt och länge och komma in i den där berömda zonen då man blir ett med sig själv. Det är dit jag vill, ett projekt intressantare än något. För jag är den som ska styra min egen kropp, det finns ingen över mig som pekar och bestämmer hur jag ska göra det. Jag läser lite där och lite här, försöker plocka russinen ur kakan. Jag utvecklar min alldeles egna stil och teknik som kanske är helt fel och som är en återvändsgränd. Men den vägen är ändå min egen och jag kommer inte att bli bitter eller arg på någon annan människa för jag har valt allt detta själv.
Försöker göra lite styrkeövningar för att stärka upp vader och fötter men de flesta övningarna frestar på för hårt, idag körde jag lite utfallssteg och det gick bra första 20 stegen men sedan kom smärtan över foten igen. Blir lätt lite panikkänsla inombords, jag vet hur tufft det blir att börja om igen när det väl går att springa igen. Hur mycket kommer jag att ha tappat? All träningsvärk, men det svåraste blir ändå att skynda långsamt.
Måste, måste lära mig nu. Bara löpning max varannan dag, det har alltid funkat innan, då har min kropp hunnit återhämta sig tillräckligt mycket, måste bli alternativ träning i stället för att få upp konditionen ytterligare, både crosstrainer och cykel.
Får se hur det blir i helgen med träning men cykling utomhus blir betydligt svårare nu när det vita gjort sin ankomst.
Idag hade jag några timmar mitt på dagen då jag inte ens tänkte på min skada, hade inga som helst känningar efter att suttit på möte ett par timmar och sedan gått lite stilla med bra dämpade skor. Plötsligt fick jag för mig att nu är allt över med fotskadan, det var ingen stressfraktur, va skönt. Men när jag sekunden senare tryckte till lite med framfoten så blev jag smärtsamt påmind om dess närvaro.
Det är konstigt, när man är avstängd från något så saknar man det helt plötsligt något enormt. Till och med snöslirslöpning saknar jag, trodde aldrig att det skulle inträffa.
Vaknar varje morgon med en förhoppning om att nu är det läkt, nu är jag smärtfri, men redan efter första steget förstår man att det knappt är någon skillnad mot gårdagen, dagarna går och de flesta tankarna går till foten och dess skada. Inte bra, men sista tiden har det verkligen varit så, kanske ett tecken på att löpningen det senaste året blivit allt viktigare för mig. Alla bloggar som inspirerar, klippen och filmerna på Youtube som också bidrar till drömmar om att någon gång kunna springa långt och länge och komma in i den där berömda zonen då man blir ett med sig själv. Det är dit jag vill, ett projekt intressantare än något. För jag är den som ska styra min egen kropp, det finns ingen över mig som pekar och bestämmer hur jag ska göra det. Jag läser lite där och lite här, försöker plocka russinen ur kakan. Jag utvecklar min alldeles egna stil och teknik som kanske är helt fel och som är en återvändsgränd. Men den vägen är ändå min egen och jag kommer inte att bli bitter eller arg på någon annan människa för jag har valt allt detta själv.
Försöker göra lite styrkeövningar för att stärka upp vader och fötter men de flesta övningarna frestar på för hårt, idag körde jag lite utfallssteg och det gick bra första 20 stegen men sedan kom smärtan över foten igen. Blir lätt lite panikkänsla inombords, jag vet hur tufft det blir att börja om igen när det väl går att springa igen. Hur mycket kommer jag att ha tappat? All träningsvärk, men det svåraste blir ändå att skynda långsamt.
Måste, måste lära mig nu. Bara löpning max varannan dag, det har alltid funkat innan, då har min kropp hunnit återhämta sig tillräckligt mycket, måste bli alternativ träning i stället för att få upp konditionen ytterligare, både crosstrainer och cykel.
Får se hur det blir i helgen med träning men cykling utomhus blir betydligt svårare nu när det vita gjort sin ankomst.
torsdag 16 januari 2014
Crosstrainer + anatomistudier.
Idag blev det crosstrainer efter jobbet, hade tänkt köra på lite hårdare idag, men klarade nätt och jämnt av ett 30 minuterspass. Det gjorde mer ont i foten denna gången, lite konstigt men kan bero på träningsvärk sedan sist. När smärtan väl kommer så är det svårt att fokusera på att ta i rejält, det funkar inte på mig. Då tappar jag sugen. Jag körde färdigt passet men med sänkt intensitet. Körde 20 minuter på motionscykel istället.
Körde med de tunna Merrellen idag och ska nästa gång prova med mina gamla löparskor med mera dropp, då avlastar det bättre. Crosstrainern är annars perfekt. Det är betydligt lättare att få upp pulsen med den jämfört med cykeln.
Fick tips av en bloggkompis, Lennart. Han visade mig en länk till en bra bild på hur en fot är uppbyggd med senor och muskler om vartannat. Det är helt otroligt vad saker det finns i en fot. Det är svårt att förstå att det håller i hop så bra som det gör trots allt. Man förstår också efter att tittat på den bilden, här är bilden. , att det kan vara svårt att på lekmannanivå fastställa en skada på ett korrekt sätt. då leder och senor samt muskler går över varandra och kors och tvärs. Så det är lätt att missta sig. Men rent generellt så är det nästan alltid vila som gäller tills smärtorna avtagit och sedan rehab i sakta mak.
Kan tänka mig att elitlöpare blir rejält frustrerade när dom åker på skador, på den nivån tappar man snabbt och det måste vara rejält tålamodsprövande att invänta läkning.
Jag är ändå tacksam att jag kan cykla och köra crosstrainer. Hade jag bara haft lite närmare till bassäng hade jag gärna provat vattenlöpning också. Kanske till helgen, får se.
Körde med de tunna Merrellen idag och ska nästa gång prova med mina gamla löparskor med mera dropp, då avlastar det bättre. Crosstrainern är annars perfekt. Det är betydligt lättare att få upp pulsen med den jämfört med cykeln.
Fick tips av en bloggkompis, Lennart. Han visade mig en länk till en bra bild på hur en fot är uppbyggd med senor och muskler om vartannat. Det är helt otroligt vad saker det finns i en fot. Det är svårt att förstå att det håller i hop så bra som det gör trots allt. Man förstår också efter att tittat på den bilden, här är bilden. , att det kan vara svårt att på lekmannanivå fastställa en skada på ett korrekt sätt. då leder och senor samt muskler går över varandra och kors och tvärs. Så det är lätt att missta sig. Men rent generellt så är det nästan alltid vila som gäller tills smärtorna avtagit och sedan rehab i sakta mak.
Kan tänka mig att elitlöpare blir rejält frustrerade när dom åker på skador, på den nivån tappar man snabbt och det måste vara rejält tålamodsprövande att invänta läkning.
Jag är ändå tacksam att jag kan cykla och köra crosstrainer. Hade jag bara haft lite närmare till bassäng hade jag gärna provat vattenlöpning också. Kanske till helgen, får se.
onsdag 15 januari 2014
Googlat om min skada i foten. Förmodligen metatarsal stressfraktur i andra tån.
I dag har jag googlat omkring och det var ingen munter läsning och efter att ha läst på många olika sajter så inser jag att det förmodligen är en "metatarsal stressfraktur" i foten. Drabbar ofta löpare som har längre andra tå än stortå, har jag, som också ökar sin träningsmängd för snabbt. Som springer i stumma skor, gjorde jag.
Om jag har riktig tur är det minst 4 veckors löpvila, om jag har otur, 12 veckors vila från löpning.
Det har gått 10 dagar nu sedan det inträffade och jag kan nästan gå obehindrat men kan inte trycka ifrån med framfoten, då smärtar det. Foten är inte längre svullen och jag har bara haft värk en natt, den första efter skadan.
Som väl är kan jag cykla och med lite besvär även köra på crosstrainer.
Det är bara att försöka smälta och göra det bästa av situationen. Denna omställning har ett högt pris.
Googlade även om känningarna jag haft på vänster utsida häl, men där är det lite mer diffust att avgöra, men allt tyder även där på överansträngning och förmodligen någon sorts inflammation. Det har jag haft över en månad nu. Det var under den ödesdigra perioden med 5dagars löpning i rad som den skadan började.
"To much to soon" Nu är jag en av dom som inte kunde inse det. Hade en alltför bra period i oktober då allt flöt på så bra. Inga känningar då och bra fart och känsla. Gjorde då en för snabb ökning och får nu betala.
Tåskadan är så uppenbar att den skulle komma när jag har facit i hand. Löpning i Merrel vanliga skor i över en månad på raken. På med five fingers på lördagen, sprang 12-13 helt underbara kilometer. Söndagen dagen efter så fick jag för mig att springa 6-7 kilometer till. Det var det stora felet. Efter halva rundan kom känningarna på ovansidan av högerfoten, lite lätt molande men i ökande för varje steg. Efter 1-2 kilometer kände jag att det inte var bra, stannade och kände efter med handen på foten. Men hade 2 kilometer kvar till bilen, tänkte först att jag skulle gå men i ren dumhet och envishet sprang jag sakta, kunde inte trycka ifrån utan fick sänka farten allt mer och till slut landa på utsidan utan att vrida över till insidan av foten de sista 500 meterna. Någonstans i mitt inre skrek någon stanna, stanna och gå sista biten, vad håller du på med! Men i andra örat sa den för dagen vinnande rösten; Fortsätt, det släpper snart, var inte så blödig. Ja om jag bara vetat...
Det är så svårt när man går, eller joggar, baklänges in i framtiden. Hade behövt ögon i nacken denna gången.
Ska verkligen försöka få ut något positivt av detta, inget sker utan mening, Nu ska jag försöka förstå vad jag ska lära mig av detta.
Om jag har riktig tur är det minst 4 veckors löpvila, om jag har otur, 12 veckors vila från löpning.
Det har gått 10 dagar nu sedan det inträffade och jag kan nästan gå obehindrat men kan inte trycka ifrån med framfoten, då smärtar det. Foten är inte längre svullen och jag har bara haft värk en natt, den första efter skadan.
Som väl är kan jag cykla och med lite besvär även köra på crosstrainer.
Det är bara att försöka smälta och göra det bästa av situationen. Denna omställning har ett högt pris.
Googlade även om känningarna jag haft på vänster utsida häl, men där är det lite mer diffust att avgöra, men allt tyder även där på överansträngning och förmodligen någon sorts inflammation. Det har jag haft över en månad nu. Det var under den ödesdigra perioden med 5dagars löpning i rad som den skadan började.
"To much to soon" Nu är jag en av dom som inte kunde inse det. Hade en alltför bra period i oktober då allt flöt på så bra. Inga känningar då och bra fart och känsla. Gjorde då en för snabb ökning och får nu betala.
Tåskadan är så uppenbar att den skulle komma när jag har facit i hand. Löpning i Merrel vanliga skor i över en månad på raken. På med five fingers på lördagen, sprang 12-13 helt underbara kilometer. Söndagen dagen efter så fick jag för mig att springa 6-7 kilometer till. Det var det stora felet. Efter halva rundan kom känningarna på ovansidan av högerfoten, lite lätt molande men i ökande för varje steg. Efter 1-2 kilometer kände jag att det inte var bra, stannade och kände efter med handen på foten. Men hade 2 kilometer kvar till bilen, tänkte först att jag skulle gå men i ren dumhet och envishet sprang jag sakta, kunde inte trycka ifrån utan fick sänka farten allt mer och till slut landa på utsidan utan att vrida över till insidan av foten de sista 500 meterna. Någonstans i mitt inre skrek någon stanna, stanna och gå sista biten, vad håller du på med! Men i andra örat sa den för dagen vinnande rösten; Fortsätt, det släpper snart, var inte så blödig. Ja om jag bara vetat...
Det är så svårt när man går, eller joggar, baklänges in i framtiden. Hade behövt ögon i nacken denna gången.
Ska verkligen försöka få ut något positivt av detta, inget sker utan mening, Nu ska jag försöka förstå vad jag ska lära mig av detta.
tisdag 14 januari 2014
Cykling igen.
Ja det blev en ny runda på cykeln, foten är inte tillräckligt bra ännu för att användas till löpning. Nu går jag nästan utan att halta så det blir långsamt bättre men om jag provar att trycka i från med framfoten så kommer det tillbaka med obehag.
I dag blev det en lite omväxlande runda upp till vår skidbacke, och några varv i dess nedre regioner som har elljusspår. Mötte en hel del löpare, typiskt när man själv cyklar. När jag brukar springa där på kvällar så finns det inga löpare att möta. Det kändes bra och efter 5-6 rundor i rad på cykeln så börjar benen och kroppen att gilla denna form av träning. Men det är också ytterligare en dag med frånvaro av löpning och lika fort som kroppen lär sig att gilla cykling lika fort glömmer den att gilla löpning. Så det blir en jobbig tid när det väl går att springa igen. Måste vara extra försiktig denna gången känns det som. Mina andra lite längre uppehåll har inte föregåtts av skador utan mer av att jag varit less på löpning.
Dagens cykelrunda
I dag blev det en lite omväxlande runda upp till vår skidbacke, och några varv i dess nedre regioner som har elljusspår. Mötte en hel del löpare, typiskt när man själv cyklar. När jag brukar springa där på kvällar så finns det inga löpare att möta. Det kändes bra och efter 5-6 rundor i rad på cykeln så börjar benen och kroppen att gilla denna form av träning. Men det är också ytterligare en dag med frånvaro av löpning och lika fort som kroppen lär sig att gilla cykling lika fort glömmer den att gilla löpning. Så det blir en jobbig tid när det väl går att springa igen. Måste vara extra försiktig denna gången känns det som. Mina andra lite längre uppehåll har inte föregåtts av skador utan mer av att jag varit less på löpning.
Dagens cykelrunda
måndag 13 januari 2014
Crosstrainer och nya skor
8 dagar utan löpning nu. Har inte varit på gym på åratal, men efter 3 dagar i rad med cykling i dåligt väder och ingen löpning i sikte så var det dags att åter igen pröva.
Har hört så mycket bra om crosstrainer men aldrig provat själv. I dag var det dags för premiären, var lite orolig för foten men det gjorde inte ont, det kändes lite i vissa lägen men jag hade fullt upp med att hålla reda på alla kroppsdelar samtidigt som jag försökte förstå mig på panelen på maskinen. Efter ett tag och lite hjälp från en löpbandskille så fick jag i gång ett program på 10 minuter. Det var märklig känsla och kändes lite konstigt, men pulsen gick snabbt upp till cykelnivå. Brukar ligga cirka 20 slag under när jag cyklar jämfört med löpning vid samma ansträngningsgrad. Jag körde 3 stycken 10minuters pass. Det sista tog jag i rätt så bra i slutet och äntligen fick jag svettas rejält, det var en skön känsla. Pulsen blev också högre än på cykel och denna träningsform är betydligt mer lik löpning jämfört med cykling. Kände mig pigg och glad efteråt.
Så detta var ett bra pass, fast nu på kvällen känner jag mig lite stel i ryggen, hoppas att jag inte tog i för mycket med armarna och att det nu kommer som känningar i en otränad rygg, vi får se i morgon hur det går. Men i vilket fall som helst så gav detta mersmak.
Precis jämte dessa crosstrainers stod 3 löparband, jag blev väldigt sugen men är nog i alla fall en vecka ifrån någon löpning som det känns nu. Men jag ska prova även löpband. Kan tänka mig att det är lite lättare att köra tuffa intervaller på band eftersom man är tvungen att ta i även om man blir trött, annars flyger man av. Får se hur det blir med det.
Men efter att ha läst en hel del bloggar här så är det många som använder löpband, framför allt elitlöpare har inget emot dom. Så helt fel är det nog inte. Jag har alltid sprungit ute men vid snöslask så är det inget vidare att halka runt med uselt fäste och med rädsla att det ska finnas isfläckar täckta av snö som ska stjälpa en.
Fick även mina skor som jag väntat på, det första paret dom skickade åkte i retur eftersom det var en stor söm mitt i en tå. Detta paret har också en liten söm i en tå men jag kommer att prova dessa i alla fall. Orkar inte strula mer nu med att skicka tillbaka ännu en gång. Jag kände i det par jag redan har (VFF Trek sport) och där är också sömmar, fast det har funkat ändå så vi får se. Känns som om det är lite väl bråttom när dom tillverkar skorna. Om det är några problem så är det i tårna har jag märkt, framför allt i övergången mellan sula och överdel. Dessa Spyridon känns lite tightare än mina Treksport, lite mindre i storlekarna men eftersom jag inte sprungit i dom ännu så är det för tidigt att lämna något omdöme, men att bara ha på sig var bekvämt, trots att jag fortfarande har lite ont i min högra pekfingertå. Det är alltid risker med att beställa via nätbutiker men eftersom det är nästan halva priset jämfört med de få affärerna som säljer dessa tåskor så är det ändå värt det.
Har hört så mycket bra om crosstrainer men aldrig provat själv. I dag var det dags för premiären, var lite orolig för foten men det gjorde inte ont, det kändes lite i vissa lägen men jag hade fullt upp med att hålla reda på alla kroppsdelar samtidigt som jag försökte förstå mig på panelen på maskinen. Efter ett tag och lite hjälp från en löpbandskille så fick jag i gång ett program på 10 minuter. Det var märklig känsla och kändes lite konstigt, men pulsen gick snabbt upp till cykelnivå. Brukar ligga cirka 20 slag under när jag cyklar jämfört med löpning vid samma ansträngningsgrad. Jag körde 3 stycken 10minuters pass. Det sista tog jag i rätt så bra i slutet och äntligen fick jag svettas rejält, det var en skön känsla. Pulsen blev också högre än på cykel och denna träningsform är betydligt mer lik löpning jämfört med cykling. Kände mig pigg och glad efteråt.
Så detta var ett bra pass, fast nu på kvällen känner jag mig lite stel i ryggen, hoppas att jag inte tog i för mycket med armarna och att det nu kommer som känningar i en otränad rygg, vi får se i morgon hur det går. Men i vilket fall som helst så gav detta mersmak.
Precis jämte dessa crosstrainers stod 3 löparband, jag blev väldigt sugen men är nog i alla fall en vecka ifrån någon löpning som det känns nu. Men jag ska prova även löpband. Kan tänka mig att det är lite lättare att köra tuffa intervaller på band eftersom man är tvungen att ta i även om man blir trött, annars flyger man av. Får se hur det blir med det.
Men efter att ha läst en hel del bloggar här så är det många som använder löpband, framför allt elitlöpare har inget emot dom. Så helt fel är det nog inte. Jag har alltid sprungit ute men vid snöslask så är det inget vidare att halka runt med uselt fäste och med rädsla att det ska finnas isfläckar täckta av snö som ska stjälpa en.
VFF Spyridon.
Fick även mina skor som jag väntat på, det första paret dom skickade åkte i retur eftersom det var en stor söm mitt i en tå. Detta paret har också en liten söm i en tå men jag kommer att prova dessa i alla fall. Orkar inte strula mer nu med att skicka tillbaka ännu en gång. Jag kände i det par jag redan har (VFF Trek sport) och där är också sömmar, fast det har funkat ändå så vi får se. Känns som om det är lite väl bråttom när dom tillverkar skorna. Om det är några problem så är det i tårna har jag märkt, framför allt i övergången mellan sula och överdel. Dessa Spyridon känns lite tightare än mina Treksport, lite mindre i storlekarna men eftersom jag inte sprungit i dom ännu så är det för tidigt att lämna något omdöme, men att bara ha på sig var bekvämt, trots att jag fortfarande har lite ont i min högra pekfingertå. Det är alltid risker med att beställa via nätbutiker men eftersom det är nästan halva priset jämfört med de få affärerna som säljer dessa tåskor så är det ändå värt det.
lördag 11 januari 2014
Ännu en cykelrunda. Hoppas att detta inte blir en cykelblogg!!!
Tredje rundan i rad på cykeln, har inte hänt på 1,5 år. Jag har varit väldigt förskonad från skador vad gäller löpning, den senaste lite längre skadan var när jag sprang Växjöloppet för första gången 2009. En riktig klantig skada. Jag hade för den dagen valt att springa med fotbollstrumpor. Hade då och har fortfarande om än inte så mycket, komplex för mina extremt smala vader. Därför sprang jag med dessa nylonstrumpor. Men redan efter 5 kilometer på min första "tävling" så kände jag hur det började bränna under hälen. Strumporna hade kasat ner en bit och låg och gnodde mot hälen men jag kunde absolut inte stanna för att rätta till, inte en chans. Jag fortsatte med allt större smärta och sista 2 kilometerna på denna 10 kilometerstävling var det riktigt illa. Dels var jag extremt trött, helt fel tränad för ett millopp dels så brann det under vänster häl.
När jag helt slut föll ihop på mållinjen så var jag i spillror. Efter tio minuter kom det funktionärer, förstår inte varför dom lät mig ligga så länge?, Dom bad mig flytta på mig då jag låg i vägen för andra medtävlare. Men det gick inte att resa sig upp, jag var helt utslagen. efter ytterligare 10-15 minuter tillkallades vårdpersonal. Dom formligen släpade mig från målfållan. Gav mig lite vatten och efter 5 minuter började jag komma till sans. Jag tackade för hjälpen och reste mig upp för att gå de knappa 500 meterna till omklädningsrummen. Men när jag skulle sätta ner foten så gick det inte att få ner hälen i marken utan enorm smärta. Jag satte mig ner och tog av skor och strumpor för att undersöka felet. Det var en enorm blåsa över halva hälkudden.
Det tog lite mer än 2 veckor innan jag kunde sätta ner hälen, ytterligarte 1 innan jag kunde springa. Men då hade jag bestämt mig för att aldrig mer springa. så hela sommaren 2009 så cyklade jag istället.
Men denna skadan jag har just nu kommer från överansträngning, sista tiden har jag fått för mig att springa både 2 och 3 dagar i rad. Men eftersom jag dessutom är mitt i en omställning av både löpsteg och till minimalistiska skor så klara min kropp inte riktigt av det upplägget. Förr om åren då jag inte var lika seriös så sprang jag aldrig 2 dagar i rad. Men så var jag heller aldrig skadad. Så det är en svår balansgång. För jag vill ju på sikt bli ännu snabbare, trots en galopperande ålder. Då måste jag på sikt få upp volymen, det räcker inte med 3-4 mil i veckan. Men tålamod, tålamod och sakta ökning av mängd. När jag väl kan börja springa igen så kommer jag åter att tillämpa varannan dag tills jag känner att kroppen är redo för ökning igen.
Dagens cykelrunda.
När jag helt slut föll ihop på mållinjen så var jag i spillror. Efter tio minuter kom det funktionärer, förstår inte varför dom lät mig ligga så länge?, Dom bad mig flytta på mig då jag låg i vägen för andra medtävlare. Men det gick inte att resa sig upp, jag var helt utslagen. efter ytterligare 10-15 minuter tillkallades vårdpersonal. Dom formligen släpade mig från målfållan. Gav mig lite vatten och efter 5 minuter började jag komma till sans. Jag tackade för hjälpen och reste mig upp för att gå de knappa 500 meterna till omklädningsrummen. Men när jag skulle sätta ner foten så gick det inte att få ner hälen i marken utan enorm smärta. Jag satte mig ner och tog av skor och strumpor för att undersöka felet. Det var en enorm blåsa över halva hälkudden.
Det tog lite mer än 2 veckor innan jag kunde sätta ner hälen, ytterligarte 1 innan jag kunde springa. Men då hade jag bestämt mig för att aldrig mer springa. så hela sommaren 2009 så cyklade jag istället.
Men denna skadan jag har just nu kommer från överansträngning, sista tiden har jag fått för mig att springa både 2 och 3 dagar i rad. Men eftersom jag dessutom är mitt i en omställning av både löpsteg och till minimalistiska skor så klara min kropp inte riktigt av det upplägget. Förr om åren då jag inte var lika seriös så sprang jag aldrig 2 dagar i rad. Men så var jag heller aldrig skadad. Så det är en svår balansgång. För jag vill ju på sikt bli ännu snabbare, trots en galopperande ålder. Då måste jag på sikt få upp volymen, det räcker inte med 3-4 mil i veckan. Men tålamod, tålamod och sakta ökning av mängd. När jag väl kan börja springa igen så kommer jag åter att tillämpa varannan dag tills jag känner att kroppen är redo för ökning igen.
Dagens cykelrunda.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)