Alternativ träning, igen.

Skulle sprungit en kort runda igår men det funkade inte, kände lite mer än molande i baksidan på vänsterlåret så fort jag tog ett löpsteg. Efter uppvärmningen avbröt jag passet. Hade säkert kunnat springa om jag var jagad av något men det skulle bara försämra skadeläget ytterligare. Är bara att konstatera att passet jag sprang i tisdags, som kändes helt okej, aldrig skulle ha sprungits. Det är konstigt hur klart allt blir i eftertanksamhetens skarpa sken? Det är så livet levs, man går baklänges in i framtiden med blicken fäst mot dåtiden.

I onsdags blev det ett lite annorlunda cykel/gång-pass. Onsdagens cykel/gång-runda
Cyklade med Mountainbiken mot Notteryd, ett naturreservat utanför Växjö. Där finns en stig runt området på 7 km ungefär. Hade tänkt mig att jag kunde cykla den, fast det var ingen bra idé. Det var stig, riktigt besvärlig stig, kuperat och massor med stenar och rötter. Här är det till och med svårt att springa, skulle vara väldigt svårt att komma under 6:00 tempo, i alla fall dom 2-3 km som jag gick innan jag hittade en grusväg ut ur reservatet. Rundan blev nästan 30 km, allt i ett rätt lugnt tempo. En sak som överaskade mig på ett positivt sätt var att i en lång utförsbacke efter golfbanan i Fylleryd var att pulsen sjönk ända ner till 46 slag. Det har jag inte varit med om innan under ett cykelpass, under 60 har hänt innan men inte så här lågt. Möjligt att jag är i bra konditionsform? Men jag har inget "forum" att manifestera den inom. Löpning har det inte blivit mycket av den senaste månaden, roddmaskin och crosstrainer har jag inga andras referenser att jämföra med. Tror att förra veckan, med dubbelpass nästan varje dag nu visar sig i formkurvan rent pulsmässigt i alla fall.

Eftersom jag ställde in löppasset igår så blev det crosstrainer i stället. Först nivå 16 i 10 minuter, hade runt 105 i medelpuls. Sen nivå 18 i 20 minuter, 120 i medelpuls, väldigt låg puls för att vara mig. Därefter 20 minuter på nivå 20, hade runt 135 i medelpuls. Också lågt. Kände mig väldigt stark och behövde inte gå på max som jag fick göra på samma typ av pass förra veckan. Det är stor skillnad på att köra ett konditionspass om dagen jämfört med som förra veckans 2 pass. Körde även 10 minuter på rodden, 225 watt i snitt, pulsen runt 150, också rätt lågt.

Idag, fredag blev det ett lite över 4 mil långt cykelpass. Rätt kuperat bitvis. Cykelrunda med mountainbiken.
Tog det rätt lugnt. Mer som ett långpass om jag skulle sprungit. Kändes lite i vänsterlåret, men bara i de brantaste uppförsbackarna. Den avslutande halvan av rundan har jag aldrig cyklat innan, så jag fick stanna ett par gånger för att säkerställa att jag inte cyklade helt fel. En del väldigt krävande backar, som drog upp pulsen en del. Tyvärr rätt kyligt. Det vill inte bli sommar. Särskilt här i inlandet, så kommer det varje dag rätt tunga mörka moln, även om det inte regnar så kan man inte njuta av solen. Samt i kombination med västvinden som råder, så blir det höstkänsla.

Lugnt distanspass, 8,5 km, 4:31/km. Framfotsrunda 327

Blev ett lite annorlunda pass. Hade först tänkt springa stig på morronen men kände lite i vänsterlåret och tänkte vänta till kvällen i stället. Kroppen brukar mjukna till allt mer ju längre dagen går. Åkte in till Växjö, tog med mig löparsakerna i fall att...

Fick lite massage på den ömmaste punkten i låret av D. Det hjälpte verkligen på ett bra sätt och jag blev sugen att ta en kort runda innan lunchen trots allt. Men kan inte stigarna i Växjö så bra så det fick bli elljusspår blandat med lite asfalt. Fick i hop nästan 9 km. Började i lugnt 5:00 tempo den första km. Men känner fortfarande att jag är lite sladdrig och slarvig i kroppen i denna farten. Så jag ökade något och sprang några km i 4:40 tempo. Därefter blev det ungefär löpning i 4:25 tempo. Då tycker jag att jag har lättare att få till ett bra löpsteg och hållningen skärps till. Utan att andningen blir alltför hög. De första 4 km hade jag medvind och lite lätt nerförslut så då var det väldigt lätt ansträngning, behövde inte lägga fokus på andningen.

När det vände hemåt så kom motvinden och uppförsbackarna. Då blev det löpning i 4-taktsandning, i det låga och bekväma registret. Med puls runt 140-150. Något ansträngande om man använder "Borgskalan", för min del. Tror det är flera månader sedan jag sprang i just detta fartläget. Det ska ju inte vara så bra att lägga för mycket tid i just detta område, enligt flera experter ska man antingen ligga högre eller lägre. Men säga vad man vill, i just detta läge så är det skönt och avkopplande på något sätt och det känns som man kan hålla på väldigt länge. det enda jag kände från kroppen idag var baksidan av vänsterlåret. Men det höll sig på en låg molande nivå. De sista 600 meterna tryckte jag på lite, känslan var att det gick under 4.00 tempo men det var "bara" 4:12 tempo. Känner mig lite stressad av att inte ha mer fart i kroppen för tillfället, men måste hålla mig i skinnet nu och vänta tills lårskadan läkt helt innan jag ger mig på några fartpass.

Ändå skönt på något sätt att få ett renodlat löppass på nästan en månad nu. Hade mina Adidas Boston 3. Kändes väldigt bra, kändes nästan bäst på asfalten, där svarade det bra och det verkar som om baksidan på låret får lite avlastning då.

I söndagskväll blev rodd, strax över 200 watt. Och jag fick ta i rätt rejält, kände mig sliten efter löpningen tidigare under den dagen. Därefter lite överkroppsövningar.

I går körde jag inget på förmiddagen, utan det blev endast kvällspass, det blev crosstrainer, först 20 minuter i nivå 16, därefter 20 minuter på nivå 20. Det blev riktigt slitigt. Det brukar inte kännas så tungt som det gjorde igår. Det var precis att jag orkade hela vägen.

Skadeläget: Det är vänsterlåret som gör sig påmint, speciellt nu på kvällen. Allra värst är det när jag sitter ner, mest i bilen. När jag står upp känner jag inget. Efter dagens löpning så stramar det även lite i vänsterhälen. Men under löpningen kände jag inget.

I

Stiglöpning + 1 varv i elljusspåret, 4+2 km. Framfotsrunda 326

Dagens kombinationsrunda.

Blev ett lite annorlunda pass. Var egentligen inte meningen att jag skulle köra varvet i elljusspåret, men efter lite kortare överläggande med mig själv under promenaden till bilen efter avslutad stiglöpning så kom jag fram till att åtminstone köra ett varv. Bara för att känna på hur känslan är att springa i ett jämnt tempo på hyfsat ordnat underlag. Stiglöpningen kändes helt okej med tanke på omständigheterna, låret känns fortfarande, fast något mindre än i onsdags. Annars kändes det piggt i benen. Bara för att inte förvärra lårskadan så blev det bara 4 km stiglöpning idag.

Från avslutningen på stiglöpningen är det ungefär 400 meter till bilen. Det kändes åter bättre i låret när jag gick och jag var lite sugen på att testa lite vanlig löpning också. Så det blev ett varv i det rätt kuperade elljusspåret med grus som underlag. Första 400-500 meterna är i ett svagt nerförslut så det kändes fantastiskt bra, lätt känsla och lugn andning trots relativt bra fart. Men på ett varv så jämnas höjdskillnaderna till slut ut och efter nerförsbacken blev det lite tyngre när det började gå uppför. Överaskande nog kändes det mindre i låret i alla fall på de flackare partierna. I uppförsbackarna kändes det dock lite mer, särskilt i den sista 400 meter långa backen, där stramade det rätt bra.

Men det var härligt att åter känna lite puls, att åter känna andnigen harmoniera med stegen. Blev i 4-takt första km och i 3-takt andra km. Tempot blev 4:15 ungefär i snitt. Svårt att dra några växlar av det. Springer ju väldigt sällan i mellanmjölksregistret nuförtiden. 2/3-delar av detta varvet var i den ansträngningen, sista 1/3-delen fick jag ta i bra och var på gränsen till den höga tröskeln. Så jag har nog tappat mellan 10-15 sekunder/km jämfört med innan lårskadan. Fast det är inte så viktigt just nu. Det var som sagt var väldigt skönt på något konstigt sätt att bli lite trött av löpningen igen.

Det är med positiv känsla jag lämnar detta passet bakom mig. Kanske att jag ska köra liknande upplägg ett par gånger, för att inte stressa fram för mycket med vanlig löpning. Inleda med stiglöpning, den dominerande delen av passet, och sedan avsluta med lite vanlig löpning?

Skadeläget: Ja, låret är inte riktigt bra ännu, ett par timmar efteråt så stramar det en del. vänsterhälen, trycköm men jag kände inget under löpningen, däremot stramade det lite i höger hälsena, väldigt längesedan jag kände något i högerbenet. Kan bero på att jag körde lite väl tungt i vadpressen i går på gymmet. Annars inga problem.

Cykel och Alternativträning.

Har inte blivit någon löpning. Det är baksidan på vänsterlåret som inte har någon brådska med att gå över. Det har inte blivit värre efter det senaste löppasset. Men heller inte bättre. Så jag har inte haft någon lust med att springa.

Vädret har varit väldigt fint de senaste dagarna så det har blivit cykling istället. I torsdags tog dottern och jag, som är 12 år, Tandemcykeln till Huseby. En väldigt lugn och fin cykelrunda, med fikapaus vid Cafét på Huseby Bruk. Detta är en pärla i vår kommun. Öppet för allmänheten. En väldigt fin park som omger slottet. Samt trädgårdsodlingar som är välskötta och med väldigt stor variation på de olika grödorna. Förra året hade dom 2 grisar också som gick och bökade i en egen hage. De grisarna hade knorr på svansen, vilket dom har när dom mår bra. Till stor glädje för barnen dessutom, i år så var det tyvärr inga grisar på plats, men däremot lite olika hönssorter. Bland annat en Engelsk stridshöna som dottern fastnade för. Husebyrundan med tandemcykeln. På kvällen körde jag ett bra pass med ben och olika hoppövningar, kändes bättre än väntat i fötter och vader.

I går blev det en lite längre runda med Hybridcykeln. 60 km. Hade tänkt mig lite hårdare pass. Men har haft väldigt svårt i år att få upp pulsen på cykelturerna. Det blir mest lugn fart och låg puls. Det är det som skiljer löpning från cykling. I löpningen får jag hålla igen på de olika passen för att dom inte ska bli för hårda pulsmässigt men på cykeln är det tvärtom. Tror det beror mycket på att det så mycket olika variabler som påverkar i cykling. Upp och nerförsbackar, med eller motvind. Försöker ändå ha en jämn kadens, ligger på mellan 90-100 varv/minut. Men det hjälper inte ändå. I går blev det "bara" strax över 100 i medelpuls. Efter 1,5 mil så tog jag de mer som en rekreationsrunda och stannade rätt länge vid kyrkan i Berg där pappa och de flesta släktingarna på hans sida är begravda. En väldigt vackert belägen kyrka. Tyvärr har den varit helt stängd i många år p.g.a mögel. Nu har det äntligen tagits ett beslut om att renovera den så att man kan hålla gudstjänster där igen. Bergrundan med Hybriden. Blev ändå rätt sliten av denna rundan och hade ingen lust med någon mer träning för den dagen.

En allt vanligare syn på den småländska landsbygden, övergivna gamla torp och sommarstugor. Förr om åren så beboddes och köptes de av tyskar och danskar och man befarade att dom skulle köpa allt. Med den följden att de skulle stå öde större delen av året. Men av någon anledning så köper inte danskar några stugor längre. Bättre med en dansk eller tysk än att det blir så här. Naturen tar väldigt snabbt över och på ett par år är allt igenväxt och glömt. Lägg märke till granarna, jag jobbar i sågverksbranschen. Men tycker inte om granar framför allt inte på ställen som dom här står på. Likadant när det planteras granar på prima åkermark. Mark som våra förfäder med sitt anletes svett gjort träd och stenfria en gång i tiden. Allt handlar om pengar. Granen är värdefull för sågverken. Men det finns tydligen inget värde på ett öppet landskap. Om inget görs så kommer större delen av Sverige att "begranas". det går snabbt att göra det men är betydligt värre att få tillbaka det öppna landskapet och mångfalden i faunan som följer med.

Här är en allt ovanligare vy i Småland, ett öppet landskap med sina betesängar. Inte en gran så långt ögat kan nå.

Idag har det blivit 60 minuter på crosstrainern. började med 20 minuter på nivå 16. Är ungefär samma ansträngning som 4:50 tempo i löpning. Därefter 20 minuter på nivå 20. Ungefär som strax över 4.00 tempo. Kan hålla på en timme om jag skulle ta ut mig helt. Det kändes bra och först tänkte jag köra på i totalt 40 minuter på den nivån. Men valde ändå att gå tillbaka till nivå 16 de sista 20 minuterna. Kände lite i baksidan av vänsterlåret under de sista minuterna på nivå 20. Tyckte inte det fanns någon anledning att ytterligare försena läkningen av den skadan.

Skadeläget: Ja, låret blir sakta men säkert bättre. Hoppas kunna springa antingen i morgon eller på måndag. Hälen är trycköm, men annars känner jag inget om jag inte springer. Vaderna är bra nu. Något som slog mig häromdagen är att jag inte på väldigt länge känt mig stel i vristerna. Det hade jag problem med första året med omställningen. Det tog 10 minuter varje morgon innan jag kunde gå normalt. Så det finns positiva saker också att ta med sig in i framtiden.

Stiglöpning, 8 km, inkl. 3 km i tröskelpuls. Framfotsrunda 325.

Vaknade med lite låg energi idag. Kände med en gång att det inte heller idag var någon nämnvärd förbättring i baksidan på vänstra låret. Under frukosten kommer åter tankarna på att ge upp löpningen, åtminstone för ett bra tag framöver. För att om möjligt helt läka de skador och känningar som uppkommit via löpningen de senaste åren. Trots att det inte borde vara något svårt beslut så är det ändå något inom mig som inte vill göra på det viset. En ständig kamp mellan de båda sidorna.

För mig är tider och resultat alltmer av underordnad betydelse. Det är klart att jag fortfarande vill utvecklas, men inte till vilket pris som helst. Det känns betydligt viktigare att kunna springa om 10 år än att slå några personliga rekord till kostnaden av att dra på sig så svåra skador att det aldrig mer går att springa. Det är därför jag inte vill ge mig på en mara utan att verkligen vara 100% i form och helt skadefri. Det är så många som fördärvar sig på sådan utmaningar och som sen får ge upp hela löparkarriären. För mig är det inte värt det. Det som är så svårt när det kommer till löparskador är att veta när är det bara en liten känning som går över utan att göra ett uppehåll, när är det något som måste vilas bort genom total avhållsamhet av löpning? Vi är alla individuella och när det för någon måste vilas bort så kan det för någon annan gå över genom att dra ner på volym eller hårdhet i passen.

För min del så är löpningen den träningsform som annars passar min kropp allra bäst, tycker att jag får ut mest av min ansträngning där. Samt när väl kroppen harmonierar med löpningen så finns det inget som slår löpningen rent känslomässigt. Kicken jag får efter ett tufft pass går inte att uppnå genom någon annan träningsform. Det är underbart. Det är den effektivaste träningsformen, behövs nästan dubbelt så lång tid på cykeln för att få ut samma effekt av träningen. Samt att jag med cykeln har väldigt svårt att motivera mig till att köra på med samma höga puls som jag gör när jag springer.

Resan med att ställa om från hällandning till att landa mer på mellanfoten är och har varit en väldigt lång process så här långt, 2 år nu. Jag har lärt mig väldigt mycket på vägen, vet i teorin hur jag ska springa, men är inte riktigt där i praktiken ännu, även om jag är på rätt väg. Jag har gjort misstag på vägen, det största misstaget var att efter en väldigt bra period efter några månader öka mängden alldeles för mycket och när jag trots känningar och varningssignaler från kroppen inte lyssnade utan körde på tills det blev riktiga skador till slut. Det är dessa som fortfarande finns kvar som ett bakgrundsbrus och som ligger och skvalpar samt med jämna mellanrum gör sig påmint om jag ökar på mängden eller belastar för hårt på vissa pass.

Det sista halvåret har jag börjat med en del styrketräning för att stärka upp där jag har varit för svag, särskilt höft och bål. Kör även mycket alternativ träning, roddmaskin och crosstrainer samt cykel. För att hålla uppe en bra grundkondition. Jag har genom vilopulsen fått kvitto på att konditionen är väldigt bra. Men som sagt de muskler, senor och ligament som är viktigta för löpningen är inte riktigt i fas med konditionen.

Dagens stiglöpning.  Blev ett lite annorlunda pass, de första 5 km i ett lugnt tempo. Därefter ökade jag farten rätt rejält sista 3 km. Höll mig på tröskelpuls 150-158, slag idag. Ett tempo jag klarar i max 40-50 minuter ungefär, i alla fall på stiglöpning. Jag kan köra på med lite hårdare puls under längre tid på jämnare underlag. Det är det som skiljer stiglöpning från vanlig löpning. Under fartökningen idag kändes det helt okej. Förra året när jag körde 8 km stiglöpning blev jag mycket tröttare på slutet av passen än vad jag blev idag. Tror att jag är lite starkare i bål och höft nu. Det har haft en positiv inverkan på orken. Fick en bra kick efter passet idag. Det var länge sedan jag tog i lite hårdare på ett löppass. Det är som sagt var den känslan som är den bästa med just löpning.

I måndags kväll blev det Crosstrainer i 30 minuter, på nivå 16. Kände mig lite sliten, ökade till nivå 20 under 3 minuter, men hade ingen energi för att köra på längre än så just då. Därefter överkroppsövningar samt höftövningar.

I går blev det blåbärsplockning i två omgångar, cykel till skogen, sammanlagt 20 km, fast så lugnt att man inte kan räkna det som träning. På kvällen körde jag roddmaskin, 207 watt, 5km, runt 20 minuter. Kändes bättre än väntat. Därefter höjdhopparmattslöpning, 2*5 minuter.

Skadeläget: Ja, ingen nämnvärd förbättring i vänsterlårets baksida. Gör mest ont när jag i sittande ställning böjer mig framåt, då stramar det rejält. Känns även i slutet på roddpassen. Under löpningen känns det svagt molande hela tiden, men blir inte värre under passens gång.
Vänsterhälen, tyvärr tillbaka till samma nivå som innan det tio dagar långa upphållet från löpning. I dag var det åter en molande känsla under hela stiglöpningspasset. Kändes även strax efter uppstigandet i dag. Kör på med negativa tåhävningar som vanligt.

Stiglöpning, 10 km. Framfotsrunda 324.

Känns som att jag är inne i en djup svacka vad gäller löpningen. Blir inte av med den stramande känslan i baksidan på vänsterlåret, i första taget. Nästan 3 veckor nu. Det känns knappt något under andra aktiviteter. Men när jag sätter i gång med löpning så kommer det nästan direkt. Det gör inte så ont att det inte går att fortsätta. Men jag har ingen lust att köra på med lite hårdare pass för tillfället. Det är bara att gilla läget, ingen mening med att bryta ihop över detta, varannan dag så provar jag igen. Kör på med stiglöpning i stilla mak. I dag blev det inte sämre under passet, så alltid något. Men kände mig stel och stum i övrigt och hade inte den lite lättare känslan som jag hade under förra veckans stiglöpning.   

Dagens stiglöpning

Men det beror nog till stor del på att jag körde på ett lite tuffare pass på gymmet igår. Roddmaskin i 222 Watt, 5km som vanligt,  och då blev jag trött i baksidan på låren sista 4-5 minuterna och tog ut mig rejält. Därefter höjdhopparmattslöpning, 2*5 minuter. Sedan olika hoppövningar i 15 minuter, samt lite magövningar. Det passet tog nästan 2 timmar. Kände mig väldigt pigg då, så troligtvis kom det  en liten reaktion under dagens övningar. På söndagsmorgonen var det cykel från Växjö till Alvesta. cirka 25 km. Tog det väldigt lugnt, hade ingen klocka med mig men kan tänka mig att jag låg på mellan 100-110 i medelpuls. Hade min vanliga cykel, inga fungerande växlar på den.

Lördagen var det mest cykling, först hem från Växjö på morgonen, med Hybriden. Lördagsmorgonens cykling
En lugn runda, hade bara strax över 105 i medelpuls. På eftermiddagen ett kort pass med överkroppsövningar på gymmet. Därefter skulle det vara lugnt resten av kvällen. Med lite grillning och ett par öl. Solen gjorde ett ovanligt framträdande på kvällen, så det var riktigt skönt. Tänkte sen framåt 8 på kvällen att jag skulle cykla en kort kvällsrunda i Alvesta. Fast när jag väl kommit upp på cykeln och det var så skönt ute så kom ett sug på att cykla till Växjö igen. Hade ingen klocka på mig och den gamla oväxlade vardagscykeln. Skönt att verkligen njuta av omgivningen när det är en vacker sommarkväll. Det blir så annorlunda vid sådana tillfällen jämfört med när man cyklar för träningens skull.

Stiglöpning, 8 km. Framfotsrunda 323

Det har blivit bekvämt. Inte bra för självkänslan, frågetecknen hopar sig. Har inte en aning för tillfället hur jag står tidsmässigt på mina vanliga rundor. Hade hoppats på en något bättre känsla i baksidan på låret idag men den var densamma som förra gången. Det molar och drar, svagt, men ändå så pass att jag inte vill öka farten. Det är därför som det blir bekvämt. Lätt att hamna i en lunk, runda på runda i samma tempo. Fast det som var positivt med dagens runda var att det kändes betydligt bättre i fötterna och vänsterhälen än på mycket länge.

Stiglöpning, 8 km.

Så det är bara att ha tålamod och inte rusa på med för hårda pass förrän låret har läkt sig helt. Jag är ändå nöjd med denna veckan hittills. Har kört på med 2 pass varje dag. Utan att jag känner mig alldeles för sliten. Hinner återhämta mig och har inte känt någon annan värk eller känningar än just baksidan på låret.

I går hade jag tänkt mig cykel, utomhus. Fast vädret denna veckan har inte varit bra, i går var sämsta dagen hittills, 12-14 grader med regn och blåst. Väldigt motbjudande att ge sig ut på en cykelrunda då. Som väl är så är det bättre väder på gymmet. Så det blev motionscykel där istället som förmiddagspass. Körde på i 35 minuter i 200 Watt. Pulsen började på 110 ungefär och steg sakta men säkert under passet och när jag avslutade så var den uppe på 140. Kändes bra och jag kunde fortsatt ett tag till men ville inte slita för hårt eftersom jag skulle köra ett pass till på kvällen. Blir dock väldigt svettigt.

Det som är bra med motioncykeln är att ansträngning och kadens blir väldigt jämn. Tror det är därför som det känns som att det ger mer än ett pass utomhus. Där ute, i den vilda verkligheten, är det så mycket annat som påverkar, vind och backar samt distans kvar. Puls och ansträngning blir mycket ojämnare. Fast när det är vackert väder ute så är det ändå bättre att köra utomhus. Bara att det inte inträffar så ofta, särskilt inte denna sommaren. Ser inte ut att bli bättre nästa vecka heller.

På kvällen blev det crosstrainer i 30 minuter. 20 minuter på nivå 16. 10 minuter på nivå 18. Kändes okej, fast avbröt något tidigare än tänkt. Kändes lite i låret i slutet. Så jag körde 2*5 minuter i höjdhopparmattan i stället. Därefter lite magövningar.

Annars har veckan rullat på väldigt snabbt, trots att jag varit hemma. Har haft dottern och hennes kusiner här på dagarna så det har varit lite att göra med både mat och fika. Bakade kärleksmums till dom häromdagen och det gick åt som smör i solsken. Eftersom vädret varit uselt så har dom tittat på film. Dom har sett "Trilogin" Tillbaka till framtiden. Den första filmen är 30 år gammal, helt otroligt var tiden går fort. Dessa filmer hade de aldrig hört talas om. Dom är mellan 10-13 år gamla. Fast på något sätt är dom tidlösa. Väldigt uppskattat och varje dag längtade dom efter nästa film. Det som blir extra konstigt är att dom i andra filmen åker framåt i tiden, och det året dom åker till är, just det, 2015. Så det blir lätt tankevurpor och komplicerat. Jämförelse med hur det är i verkligheten och hur filmskaparna tänkt sig att det skulle se ut. Så även jag hade behållning av filmerna, såg dock bara delar av dom.

Annars gillar jag westernfilmer, gärna med Clint Eastwood, som för övrigt Marty i "Tillbaka till framtiden 3" kallar sig. Även Clint Eastwood var okänd för barnen och jag fick försöka förklara för dom vem denna legend är. Visad till slut en snutt av en film med honom för att dom skulle se.
Det är något med friheten, med att inte vara styrd av någon annan, som lockar med Clintans karaktärer. Han har stor moral och skapar och skipar sin rättvisa där lagen inte räcker till eller inte riktigt passar hans syn på rättvisa. Det som kan ifrågasättas är hans något omoderna kvinnosyn.
En annan favoritfilm var det gäller Westerngenren är "True Grit" Jeff Bridges är helt fantastisk i den filmen. Har även sett originalet med John Wayne, men trots att filmerna är identiska manusmässigt så spelas dom så annorlunda. Det är väldigt stor skillnad stilmässigt. Samma där, det är ingen som bestämmer eller styr över honom heller.
Nu har jag köpt en filmserie, som heter Hell on Wheels, har bara sett några avsnitt hittills. Serien är skitig och rå, även där har huvudrollsinnehavaren en stark karaktär och drivs av sin egna inre kompass vad det gäller rättvisa och moral. Han påminner utseendemässigt en hel del om världens före detta bästa hockeyspelare. Peter Forsberg.

Har man som jag växt upp med Macahan på slutet av 70-talet så blir man kanske lite färgad av dessa starka karaktärer. Vem minns inte Zeb? I alla fall vi som är över 40 år. Som man såg fram mot varje nytt avsnitt, helt otroligt. Varje lördagkväll när det drog igång så var det höjdpunkten på veckan. Alla kompisar var lika trollbundna. Det lektes och snackades om varje avsnitt i flera dagar efteråt.
 Ja, allt har sin tid. Barndomen är en tid som ofta kommer upp i minnet just i sommartid när allt annat sorl från jobb och vardag tystnar. Laddade ner just Macahan-serien för några somrar sedan, men det var inte detsamma att se den nu. Just den känslan som fanns när man var barn går inte att återskapa. Magin var borta.

Gårdagens transportcykling till Växjö

Blev en rätt lugn cykling. Lite för tätt inpå löpningen. Kändes tungt, särskilt i början så var det sega ben. Tog en rätt lång promenad i Växjö på kvällen, runt Växjösjön. Mulet och lite småkyligt, hade långbyxor, samt t-shirt och min fleece-tröja. Känns inte som sommar precis. Nästan som tidig höst.

Stiglöpning, 6km. Framfotsrunda 322.

Blev ett nästan identiskt pass jämfört med i  måndags. Hade tänkt mig lite fartökningar men baksidan av låret/rumpan är inte återställd ännu. Så det blev ett väldigt lugnt pass. Lite knixigare stigar än förra gången så det gick något långsammare. Dessa stigpass är tänkta som återhämtande och uppbyggande för fötter och leder. I dag kändes det bra i fötterna. Har använt Asics Ds Racer-skorna, helt perfekta för stiglöpning. Väldigt tunna i sulan och därmed följsamma på det ojämna underlaget. 

Dagens stiglöpning. Farten är inte speciellt hög, känns som det är lite underordnat på just stiglöpning. Mer tiden som man är ute som är det viktiga. I dag blev jag något tröttare än förra gången. Brukar vara så, nästan alltid tyngre känsla på andra passet efter ett uppehåll jämfört med det första.

Det har i stället blivit mycket alternativ träning, 2 pass varje dag. I måndags kväll, ett roddpass, 205 watt i snitt, kändes rätt tungt, därefter överkroppsövningar + höftövningar samt lite benövningar. Kan inte köra några övningar där jag använder baksidan av vänsterlår.

I går förmiddag blev det cykling, 25 km med Hybriden, 25 km/h ungefär. Kändes delvis lite segt, framför allt första milen, efterhand kändes det allt bättre när kroppen mjuknade till.
Blädingeåsrundan, med Hybriden.
 En väldigt vacker runda, nästan uteslutande i gammal lantmiljö på smala men dock asfalterade vägar. På kvällen körde jag crosstrainer, 40 minuter totalt, 20 min på nivå 16+ 10 min nivå 18, samt 10 min nivå 20. De sista 15 minuterna blev både svettiga och rätt jobbiga. Annars kände jag mig piggare än under gårdagens rodd. Därefter 1*5 minuter löpning i höjdhopparmattan, samt lite magövningar.

Nu, denna  kvällen blev det rodd, 205 i medelwatt, ungefär 20 minuter. Kändes rätt tungt. Lite stum i baksidan på båda låren. Därefter överkroppsövningar samt höftövningar.

Har kommit in i 2 pass om dagen. Både på gott och ont. Känns ändå inte som att det tar alldeles för mycket tid från annat. Det är stor skillnad på om man har semester eller jobbar. Att försöka trycka in två pass om dagen när man jobbar skulle vara väldigt svårt. Tror också att jag inte skulle återhämta mig tillräckligt bra eftersom sömnen är lite för kort under jobbvardagar.

Har i och för sig bara kört lugna eller halvhårda pass hittills. Får se hur kroppen reagerar när det blir lite mer fart så småningom. Men väntar tills låret är helt återställt innan jag kör på lite hårdare på löppassen framöver.

Stiglöpning, 6km. Framfotsrunda 321.

9 dagars uppehåll från löpningen blev det denna gången. Tyvärr så räcker det inte om jag ska bli helt fri från känningar i fotleder och hälar, samt baksidan av vänsterlår/skinka, det var just den "skadan" som fick mig att ta detta uppehållet. Känner ändå att det funkar att springa, så om det inte blir värre än vad det är nu så kommer jag åter att försiktigt trappa upp löpningen, köra varannan dag under semestern med stiglöpning, i ett lugnt tempo och i stället variera längden på passen, eventuellt lägga in små fartdelar mitt i stiglöpningspassen, det finns en del grusvägar i anslutning till stigarna som kan vara lämpliga för det.

Dagens stiglöpning.

Passet idag var lugnt, hade en medelpuls på 130 slag. Det kändes som sagt var molande i baksidan på vänsterlåret/skinkan. Samt att det efterhand åter började strama i vänsterhälen. Fast jag blev inte speciellt trött under passet. Tidigare när jag inte sprungit stiglöpning på länge har jag snabbt blivit väldigt trött och i slutet tappat all energi och hållning. Bitvis kändes det väldigt bra i benen också. Nu några timmar efteråt stramar det i både lår och häl. Fast det var rätt väntat. Ändå skönt att vara i gång med löpningen igen.


Det är med blandade känslor jag konstaterar att det är svårt att veta om och hur kroppen läker sig. Något jag märkt sedan jag passerade 45-årsstrecket är att allt tar längre tid. Framför allt att läka skador i ben och fötter. När jag höll på med innebandy och golf som intensivast mellan 30-40-års åldern så var man ofta illa tilltygad och hade väldigt ont efter matcher eller när man kört 2 golfrundor på en och samma dag i tryckande värme, men dagen efter var besvären oftast borta och det var bara att köra på igen.

Det är inte så svårt att hålla uppe från löpningen när det blir definitiva skador, som när jag bröt lilltån förra sommaren eller fick stressfrakturen i foten förra vintern, då gör det så ont att det är helt omöjligt att springa. Men när det är mer molande som det varit med vaderna och baksidan på vänsterhälen då är det betydligt svårare att veta vad som är rätt, vila eller köra på?

Vill inte ta 2 månaders uppehåll nu på sommaren när det är så fint att springa, ljust om kvällarna och varmt så att man slipper massa tunga kläder. Nej, det är i så fall bättre att vänta till hösten, oktober, november även december om det behövs. Då är det ändå mörkt och bistert ute, inte så svårt att köra alternativt träning den tiden på året.

Jaja, det är tråkigt att behöva skriva om dessa ständiga skador och känningar. Vill ju helst berätta om fantastiska tempopass, långa hårda backintervaller i rekordfarter. Tävlingar med ny personliga rekord. Men det blir inte alltid som man tänkt sig här i livet. Fast jag är ändå hoppfull inför framtiden, för jag känner inne i djupet av mig själv att bitarna till slut ska falla på plats och att löpningen ska bli så underbar som den kan vara när allt stämmer.

Jag har en mental bild i mitt huvud som jag brukar tänka på när det går tungt och det är förra årets första 5 km på Växjöloppet, sprang strax under 4.00 tempo och det kändes som jag flög fram, helt utan ansträngning. Det är den lättheten som jag kände då som jag vill återskapa. Förr eller senare kommer den dagen tillbaka.

I går blev det 2 cykelpass i den tryckande värmen, runt 30 grader. Blev 2 lugna pass, det sista var transportcykling hem från Växjö till Alvesta. Blev dock en farthöjning på andra halvan efter att ilskna bromsar ville åt mitt blod. Dom är snabbare än vad man kan tro och jag fick ta i bra för att undkomma blodsugarna.

Söndag förmiddag med Mountainbiken.
Transportcykling på söndag eftermiddag, med Hybriden.

Cykling, cykling och semester.

Ja, så har semestern börjat, med helt fantastiskt väder. Jag har lite motvilligt tagit en paus från löpningen. Den senaste lårskadan är verkligen seg, den märks knappt om jag gör allt utom att springa. Men så fort jag försöker springa så kommer den och påminner om att jag är inne i en viloperiod. Precis som att allt händer med en mening. Nu var det verkligen dags att låta kroppen vila från löpningen, men eftersom jag varit så envis med att fortsätta trots alla känningar både här och där så kom denna sista lilla skadan lägligt.

Så de sista dagarna har det blivit cykling, i torsdags med "Hybriden" En cykel jag köpte 2011 när jag var ute på cykelresa. 2011 Cykelresa till Leksand tur och retur. Tyvärr så har bilderna försvunnit från den bloggen. Den cykeln är en blandning av en racer och en vanlig brukscykel. Väger ungefär 16 kg.

Fullutrustad inför cykelresan till Leksand 2011, vikt 45kg.

Jag har en favoritrunda på mina cykelturer, en runda som går nästan uteslutande på små vägar och nästan helt utan biltrafik. Rundan är väldigt kuperad med några riktigt utmanade backar. Det blir intervallträning med automatik vare sig man vill eller inte. Lönåsrundan med Hybriden. Har nog cyklat just denna rundan 100 gånger genom åren. Med olika cyklar och med olika tempo. Alla årstider och temperaturer man kan tänka sig. I dag var en av dom bästa vad gäller väder. Att få cykla hyfsat lugnt med bar överkropp och känna fartvinden mot huden som svalkar som det lenaste tyg man bara kan föreställa sig är något helt fantastiskt. Kunde hålla hyfsat bra medelfart, trots att jag inte tog i maximalt, hade runt 122 i medelpuls denna rundan. Dom rundorna jag tagit i nära max förr om åren har jag legat på runt 140-145 med denna cykeln och just denna rundan. Så jag är nog lite starkare i benen än vad jag väntat mig efter nästan ingen cykling på hela våren. Märkte det allra tydligast i uppförsbackarna denna rundan.

I går fredag, blev det mer cykling än tänkt från början. Slutade jobbet så fort helggänget kommit på plats och vi gått igenom helgens körningar. Var hemma vid 13-tiden. Hämtade dottern på vägen hem och åt lite innan vi gav oss ut på en tur med Tandemcykeln, det var väldigt varmt, nära 30 grader. Hade först tänkt att vi skulle cykla en 4-5 mil, men insåg väldigt snabbt att det skulle blir för jobbigt. Det blev lite drygt 2 mil på Tandemcykeln. Ett perfekt sätt att kunna köra lite längre och ändå få med barn som annars inte skulle vilja cykla så långt.

Tandemcykeln.

Vi tog det dessutom väldigt lugnt så det var nästan så att det inte gick att kalla för ett träningspass för min del. Dessutom skulle jag inte på gymmet denna kvällen, så det kunde bli den första konditionsberfriade dagen sedan början på november förra året. Jag var på väg in till D i Växjö. Skulle bara skjutsa hem dottern till mamman. Men då startade inte bilen, har aldrig innan strulat, har haft den i 13 år nu, varit hur pålitlig som helst. Ajajaj, det var inte bra. Hur skulle jag göra nu? Det fick bli cykel till Växjö. Fixade i ordning en väska och packade ryggsäcken och spände fast den på Hybridcykeln. Det är ungefär 2,5 mil till Växjö om man cyklar via Gemla och lite fina småvägar. Det blev en av dom härligaste cykelturer jag gjort, startade vid 17:30 ungefär, så det hade svalnat lite och var en perfekt kväll. Så fort jag kom utanför Alvesta så tog jag av mig tröjan och cyklade i bar överkropp. Alla dessa dofter, jasminer och blommande Lindar, Det är som att cykla i en parfymfabrik. Det kan inte bli mer sommar än så här, man inser det när man är mitt i cykelturen. Detta är sommarens klimax, en kort stund en väldigt kort stund. Samtidigt som det är så euforiskt så är det sorgligt för nu börjar "förfallet" och vi går sakta men säkert mot hösten. Jag försöker desperat att stanna tiden i huvudet och njuta så mycket det bara går. Cyklingen gick som i trans. kände aldrig att det var jobbigt eller tungt. Rätt vad det var så var jag i bokskogen nära Växjö, det var så svalt och skönt i skuggan under träden. Så även denna dagen fick sin beskärda del av konditionsträning.

I dag har det åter blivit cykling, runt 3 mil i Växjö med omnejd, tog i lite i början. Fast i värmen så tröt krafterna rätt snart så efter 15 km i lite högre tempo sänkte jag farten resten av rundan.

Lördagens cykling.

Väl tillbaka så körde jag lite olika löpskoleövningar. Det kändes lite i baksidan på låret men inte som innan. Joggade väldigt försiktigt i några minuter mitt i passet. Blev mosig och seg i huvudet efter det passet i värmen, termometern visade 31 grader. På eftermiddagen åkte vi buss till Ryttartorpets badplats utanför Växjö. Otroligt skönt med ett bad i Helgasjön. Det var runt 22 grader i vattnet.

Nästa vecka när det svalnat lite ska jag åter prova på lite löpning igen.

Alternativ träning.

Har valt bort löpningen sedan i lördags, har inte känts bra i baksidan på låret. En sträckning förra onsdagen som ändå blev snabbt bättre och jag körde 10 km i lugnt tempo i lördags. Fast det var nog för tidigt. I slutet på det passet så stramade det rätt bra och på söndagen var det inte bra, kändes även när vi gick på en lugn söndagspromenad.

Så nu har det inte blivit mycket sprunget på 2 veckor. Kör på med altenativ träning så länge och tänkte att detta måste få gå över helt. Har även mer eller mindre kroniska problem med min vänsterhäl och till och från även med känningar i högerfoten. Dessa problem är av mer molande och inte så besvärande karaktär att det inte går att springa. Fast jag har varit lite sugen på ett längre uppehåll för att läka även dessa skador, fast då tror jag det behövs upp till 6 månader av total löpvila.

Fast ska jag ta så lång vila tror jag det blir väldigt svårt att komma tillbaka överhuvudtaget. I alla fall till den nivå jag kommit till nu. Men risken jag tar med att fortsätta springa med de här molande besvären kan vara att jag drar på mig så allvarliga skador i dessa nu kroniska problemområden att jag inte kan springa mer i detta liv. Så det är ett svårt beslut att ta och hittills har det ändå känts som att det kanske blir lite bättre så småningom.

Nu har äntligen sommaren kommit och det har med ens blivit rejält varmt. När det är så här varmt så har jag problem med att springa. Får ingen kraft i löpningen, det är precis som att all energi går åt till att svettas under löpturerna. Så på ett sätt kom den här senaste skadan ändå hyfsat olämpligt. För en skada kommer väl aldrig lämpligt?

Jag har ändå varit lyckligt lottad då jag kunnat köra på med altenativ träning under denna korta period. Allt det andra jag tränar har funkat utan större besvär. Har koncentrerat träningen till Crosstrainer och roddmaskin. Har ännu inte tagit ut racern. Förra året tror jag det blev en runda med den. Åren dessförinnan säkert upp mot 200-300 mil. Får se om jag tar ut den kommande varma dagar? För om det är någon gång det är skönt att köra racer så är det just när det börjar närma sig 30 gradersstrecket.

I söndags blev det roddmaskin 210 watt i 20 minuter, med efterföljande överkroppsövningar och höftövningar. men den höftövningen där jag också belastar baksidan av låret funkade inte. Annars kändes det passet helt okej.

I måndags blev crosstrainer totalt 50 minuter. Jag kör på olika nivåer. Maskinen går upp till nivå 25 och när jag började på denna maskin förra vintern så var det riktigt tungt att köra i 10 minuter på nivå 15. Pulsen blev då riktigt hög och det var lika jobbigt som att köra ett tempopass löpning. Men under förra vintern och hela denna vintern har det blivit allt lättare. Nu körde jag på Nivå 16 i 20 minuter, känns väldigt lätt, mer som uppvärmning. Därefter 10 minuter på nivå 18. Lite tyngre och ansträngande. Därefter 15 minuter på nivå 20. Efter dessa 15 minuter var jag rejält trött. Därefter 5 minuter nervarvning på nivå 16. Efter lite vila så blev 3*5 minuter löpning i höjdhopparmattan. Funkade också bra vad gäller baksidan på låret.

I går körde jag roddmaskin igen 210 watt i 20 minuter. Kändes lite tyngre än vanligt. Överkroppsövningar och begränsade höftövningar därefter. Samt lite hoppövningar, men det har känts lite i högerfoten efter dom.

I dag blev det en kopia av måndagens CT-pass, med den skillnaden att jag ökade 5 minuter på nivå 20. Så totalt 55 minuter. Ingen höjdhopparmatta i dag.